Trafikutskottets betänkande nr 1 år 1973

TU 1973:1

Nr 1

Trafikutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:1 i vad
avser utgifterna på driftbudgeten för budgetåret 1973/74 inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde jämte motioner.

Kommunikationsdepartementet m.m.

1. Kommunikationsdepartementet m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts i propositionen 1973: 1 bilaga 8 (kommunikationsdepartementet)
under punkterna A 1—A 3 (s. 25—26) framlagda förslag och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Kommunikationsdepartementet ett förslagsanslag ay
6 368 000 kr.,

2. till Kommittéer m. m. ett reservationsanslag av 4 500 000 kr.,
därav hälften att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 430 000 kr.

Vägväsendet

2. Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet. Före
behandlingen av de skilda anslagen har Kungl. Majit lämnat en allmän
översikt över utvecklingen inom vägväsendet och över vägverkets anslagsäskanden
m. m. (s. 27—61).

Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning för budgetåret 1973/74 under
de skilda väganslagen m. m. innebär

att till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter anvisas ett förslagsanslag
av 5 500 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten
B 1, s. 61—62),

att till Drift av staliga vägar anvisas ett reservationsanslag av
1 024 800 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten

B 2, s. 62—63),

att till Byggande av statliga vägar anvisas ett reservationsanslag av
725 500 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 3,

s. 63—64),

1 Riksdagen 1973.15 sami. Nr 1

TU 1973:1

att till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator anvisas ett reservationsanslag
av 158 750 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 4, s. 64),

att till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator anvisas ett
reservationsanslag av 333 600 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 5, s. 65),

att till Bidrag till drift av enskilda vägar, m. m. anvisas ett reservationsanslag
av 75 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,
samt att under budgetåret 1973/74 statlig lånegaranti för lån avseende
inköp av vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda vägar beviljas intill
ett belopp av 120 000 kr. (punkten B 6, s. 66—67),
att till Bidrag till byggande av enskilda vägar anvisas ett reservationsanslag
av 24 800 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen
(punkten B 7, s. 67),

att till Tjänster till utomstående anvisas ett förslagsanslag av
10 700 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen (punkten B 8,
s. 68),

att till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond anvisas ett
förslagsanslag av 1 000 kr. (punkten B 9, s. 68—69).

Motionerna

I motionen 1973: 43 av herr Henmark m. fl. (fp, c, m) yrkas att riksdagen
hos Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Maj:t anbefaller vägverket
att göra sådana medelsdisponeringar att i motionen nämnda riksvägar
kan utbyggas under flerårsplaneperioden 1973—1977.

I motionen 1973: 47 av herrar Nilsson i Agnäs (m) och Fridolfsson
i Stockholm (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om
åtgärder i syfte att eliminera de risker som saltspridningen på trafiklederna
innebär.

I motionen 1973: 182 av herr Hörberg (fp) och fru Fraenkel (fp)
hemställs att riksdagen begär att Kungl. Maj:t skall låta fastställa normer
för vägräckens konstruktion och höjd samt utfärda förbud mot
vägräcken med överliggande balk eller rör.

I motionen 1973: 184 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) hemställs
att riksdagen beslutar att sådana ekonomiska resurser ställs till vägverkets
förfogande, att de aviserade indragningarna av allmänt underhåll
för vissa vägar icke kommer till stånd.

I motionen 1973: 190 av herrar Rosqvist (s) och Hjorth (s) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär temporära restriktioner för användande
av däcksdubbar å tyngre fordon.

TU 1973:1

I motionen 1973: 192 av herr Signell m. fl. (s) hemställs att riksdagen
begär att Kungl. Majit överväger åtgärder i syfte att förbättra hygienen
vid vägarnas rastplatser i enlighet med vad i motionen anförts.

I motionen 1973: 471 av herr Andersson i Storfors m. fl. (s) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit begär förslag till åtgärder beträffande
bullerskyddsanordningar vid starkt trafikerade vägar.

I motionen 1973: 475 av herr Emulf (fp) hemställs att riksdagen vid
behandlingen av frågan om anslag till vägbyggnader måtte ge Kungl.
Majit till känna att den fortsatta vägplaneringen bör bedrivas med sikte
på att vägsträckan Göteborg—Borås utan uppskov färdigställs i ett sammanhang
som motorväg eller motortrafikled i enlighet med vad som
i motionen närmare anförs.

I motionen 1973: 476 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen
anhåller hos Kungl. Majit att statens vägverk får i uppdrag att lägga
fram förslag till sådan förstärkning av bidraget till enskilda vägar att
detta täcker 100 procent av de beräknade kostnaderna för väghållningen.

I motionen 1973: 481 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. (vpk)
hemställs att riksdagen under Drift av statliga vägar måtte uppräkna
anslaget till Egentligt vägunderhåll från 331 milj. kr. till 370 milj. kr.
eller sammanlagt för drift av statliga vägar 1 063 000 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen.

I motionen 1973: 482 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m) hemställs
att riksdagen anhåller hos Kungl. Majit om att de ordinarie vägbyggnadsramarna
i de sysselsättningssvaga regionerna icke minskas med
anslagsbelopp motsvarande kostnad för vägprojekt som överförs från
ordinarie vägbyggnadsplan till beredskapsarbete.

I motionen 1973: 484 av fru Ryding (vpk) hemställs att riksdagen hos
regeringen hemställer att utan dröjsmål ta initiativ till åtgärder för att eliminera
den farliga trafikfällan som E 6 genom Halland utgör.

I motionen 1973: 485 av herrar Svanström (c) och Andersson i Nybro
(c) hemställs att riksdagen vid behandling av frågan om väganslag för
nästa budgetår uttalar att Kalmar län tillerkänns anslag i sådan omfattning
att vägstandarden snabbt kan förbättras och en bro byggas vid
Bjursunds ström.

I motionen 1973: 486 av herr Svensson i Eskilstuna m. fl. (s) hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte uttala att vad som

TU 1973:1

anförts i motionen beaktas i den övergripande regionala trafikplaneringen
och att därvid särskilt uppmärksamma behovet av en rationell
regionstruktur inom av i motionen berörda områden i Storstockholms
närhet.

I motionen 1973: 491 av herrar Angström (fp) och Westberg i Ljusdal
(fp) hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj-.t begär 1. att
statens vägverk snarast låter projektera för en upprustning av väg 355
och inpassar dessa arbeten i sin flerårsplan samt 2. arbetsmarknadsstyrelsen
med förtur får påbörja vissa ombyggnader av de delar av väg
355, som är av särskilt dålig beskaffenhet, att bekostas av medel ur anslaget
för Allmänna beredskapsarbeten m. m.

I motionen 1973: 738 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas såvitt nu är
i fråga (punkten 2) att riksdagen anhåller att Kungl. Maj:t år 1975 förelägger
riksdagen förslag till ett långsiktigt vägprogram för såväl byggande
som drift av vägar och att i planeringen intages även vissa s. k. tullvägar.

I motionen 1973: 752 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om ändring av anvisningarna
för uppsättande av vägmärken, syftande till minskad restriktivitet
vid behandlingen av ansökningar om uppsättande vid allmän väg av
upplysningsmärken för vägvisning till samlingslokaler och andra icke
kommersiella anläggningar.

I motionen 1973: 754 av fru Jonäng m. fl. (c) hemställs att riksdagen
måtte uttala att förrättningskostnader för enskilda vägar skall bestridas
med allmänna medel.

I motionen 1973: 761 av herrar Stadling (s) och Olsson i Timrå (s)
hemställs att riksdagen som sin mening uttalar att spridning av vägsalt
måtte upphöra.

I motionen 1973: 765 av herr Åkerlind (m) och fru Mogård (m) hemställs
att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att ingen
minskning av anslagen jämfört med planerad nivå för 1973 bör tillåtas
för de därefter närmast följande åren vad gäller byggande av länsvägar
inom Stockholms län samt byggande av riksvägar utanför Storstockholm
inom Stockholms län.

I motionen 1973: 769 av herrar Åsling (c) och Stjernström (c) hemställs
att riksdagen vid behandlingen av punkt B 3, Byggande av statliga
vägar, uttalar att en tidsmässigt samordnad plan upprättas för byggandet

TU 1973:1

av de broar i Jämtland som är nödvändiga för utvecklingen i Jämtlands
län och för Östersunds funktion som primärt centrum i enlighet med
vad i motionen anförts.

I motionen 1973: 1343 av herrar Brundin (m) och Lothigius (m) hemställs
att riksdagen måtte ge Kungl. Maj:t i uppdrag att snarast möjligt
föranstalta om utökning av trafikledsbyggandet i enlighet med vad som
anförts i motionen.

I motionen 1973: 1347 av herr Ekinge (fp) hemställs att riksdagen vid
avgivande av yttrande till Kungl. Maj:t beträffande vägväsendet begär
att byggandet av förbifart vid Strängnäs ges förtur vid medelstilldelningen
till byggandet av vägar och broar.

I motionen 1973: 1355 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen
till Drift av statliga vägar för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag
av 1 124 800 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

I motionen 1973: 1357 av herr Hagberg (vpk) hemställs att riksdagen
beslutar 1. att medel för nybyggnad av riksväg 70, företagsdel Ovangårdarna—Naglarby,
ställs till vägverkets förfogande endast för det avsnitt
som ligger närmast Säter (0—8 km enligt fastställd arbetsplan), 2. att resterande
avsnitt bör undergå förnyad utredning och fastställelseprövning
i enlighet med de riktlinjer och på grundval av de tidigare otillräckligt
bevakade sakskäl som anförts i motionen.

I motionen 1973: 1361 av herr Håkansson m. fl. (c) hemställs 1. att
riksdagen beslutar att fasta förbindelser med Danmark skall byggas
dels mellan Helsingborg och Helsingör, dels mellan Malmö och Köpenhamn
och att den förstnämnda förbindelsen färdigställs först, samt 2. att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär skyndsam utredning av frågan om
huruvida HH-förbindelsen skall utformas som bro eller tunnel.

I motionen 1973: 1368 av herrar Mattsson i Skee (c) och Mattsson i
Lane-Herrestad (c) hemställs 1. att riksdagen beslutar att investering i
båt eller färja för trafik mellan öar eller mellan öar och fastlandet skall
vara statsbidragsberättigad enligt bestämmelserna om bidrag till enskilda
vägar, samt 2. att till de årliga nettokostnaderna för driften av resp.
båt- eller färjeförbindelse skall utgå bidrag med 75 procent.

I motionen 1973: 1373 av herr Oskarson m. fl. (m, s, c, fp) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär ett tidigareläggande av utbyggandet
till motorväg/motortrafikled av E 6, så att sträckan Malmö—Göteborg—Uddevalla
är utbyggd till år 1985.

TU 1973:1

I motionen 1973: 1374 av herr Persson i Heden (c) och fröken Pehrsson
(c) hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Majit till
känna att vägbyggandet bör planeras så, att väg 40 mellan Borås och
Göteborg i dess helhet kommer att vara ombyggd när flygfältet i Härryda
tas i bruk.

I motionen 1973: 1380 av herr Svensson i Kungälv (s) anhålls att
riksdagen hos Kungl. Majit hemställer om förslag om åtgärder beträffande
skyddsanordningar vid starkt trafikerade vägar inom tätbebyggt
område.

I motionen 1973: 1382 av herr Westberg i Ljusdal (fp) hemställs, såvitt
nu är i fråga (punkten 2), att medelstilldelningen för byggande av riksvägar
och länsvägar inom Gävleborgs län åren 1973—1977 kraftigt höjs,
så att angelägna vägprojekt kan komma till utförande under ifrågavarande
tidsperiod.

I motionen 1973: 1383 av herr Wirtén (fp) och fröken Hörlén (fp)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit begär att färjeleden mellan
Visingsö och Gränna får karaktär av allmän väg med kronan som
väghållare.

Utskottet

Den långsiktiga vägplaneringen. Flerårsplanerna m. m.

I sitt betänkande nr 1 vid fjolårets riksdag utvecklade utskottet närmare
sina synpunkter på de i statsverkspropositionen då framlagda förslagen
till allmänna riktlinjer för den fortsatta vägplaneringen.

Utskottet framhöll därvid att den integrerade väg- och trafikplanering
som nu bör eftersträvas måste ske i nära kontakt med samhällsplaneringen
i stort och i högre grad än tidigare samordnas med en
aktiv lokaliserings- och regionalpolitik. Arbetsmarknadspolitiska och
allmänt näringspolitiska målsättningar måste härvid beaktas varjämte
hänsyn skall tas till trafiksäkerhetsmässiga och miljömässiga synpunkter.
De resurser som avsätts för vägändamål bör i enlighet härmed fördelas
på ett sådant sätt att alla delar av landet får ett vägnät som tillsammans
med andra åtgärder skapar bättre förutsättningar för befolknings-
och näringslivsutvecklingen. Lönsamhetsbedömningarna skall således
styras av kravet härpå.

Hänsyn bör i särskilda fall också tas till transportbehov vilka till omfattningen
visserligen är alltför begränsade för att de från rent trafikekonomiska
synpunkter skall kunna konkurrera om tillgängligt medelsutrymme
men vilkas speciella regional- och näringspolitiska betydelse
ändå motiverar ett beaktande. Det kan gälla t. ex. vissa råvarutrans -

TU 1973:1

porter till industrier inom områden där alternativa transportmöjligheter
saknas. Det kan också gälla att samordna utbyggnaden av vägar med
angelägna konkreta satsningar för att allmänt stimulera näringslivets
utveckling inom en viss region.

I samband med beslutet förutsattes vidare att den s. k. kalkylmodell
som av vägverket tillämpas vid investeringsplaneringen ses över. Ett utvecklingsarbete
skall sålunda bedrivas för att bl. a. få fram underlag
som gör det möjligt att på ett bättre sätt än hittills bestämma den vikt
som rimligen bör ges vissa av de i kalkylmodellen ingående komponenterna,
såsom trafikanternas tidskostnad, trafikolyckskostnaden och
kalkylräntan.

Utskottet fann det slutligen angeläget att det fortsatta utredningsoch
planeringsarbetet bedrivs med all den skyndsamhet som befinns
möjlig samt att som resultat härav ett långsiktigt program för de totala
väginvesteringarna inom landets olika delar föreläggs riksdagen.

För att i enlighet med statsmakternas ställningstaganden dra upp de
närmare, mera konkreta riktlinjerna för det nämnda utrednings- och
utvecklingsarbetet har enligt statsrådsprotokollet numera tillsatts en
särskild arbetsgrupp. Dess uppdrag omfattar även den översyn av vägverkets
och arbetsmarknadsstyrelsens vägbyggnadsverksamhet i form av
beredskapsarbeten, vilken begärts av riksdagen (TU 1972: 15, rskr
1972: 251).

I avvaktan på den arbets- och tidskrävande utvecklingen av en mera
generellt tillämplig planeringsmetodik, som inrymmer möjligheter till
vidare samhällsekonomiska och regionalpolitiska hänsyn, borde — enligt
vad departementschefen uttalade i förra årets statsverksproposition
— även på kortare sikt ett ökat utrymme under vissa förutsättningar
kunna beredas för regionalpolitiska hänsyn vid överväganden beträffande
väginvesteringar och andra åtgärder på vägområdet. Enligt den
nu föreliggande statsverkspropositionen har i de direktiv, som Kungl.
Majit i maj 1972 meddelade vägverket till ledning för verkets arbete
med revidering av flerårsplaner och fördelningsplan, anvisningar om
särskilt beaktande av sådana fall intagits. Utskottet finner det tillfredsställande
att så skett. Härigenom tillgodoses även de synpunkter utskottet
vid förra årets riksdag i anledning bl. a. av väckta motioner anförde
i dessa frågor. Detsamma torde f. ö. i väsentliga delar gälla vad
beträffande vägarnas regionalpolitiska betydelse m. m. anförts i motionerna
1973: 88 och 1973: 310, vilka motioner av utskottet kommer
att framdeles behandlas i samband med frågorna om den statliga trafikpolitiken,
m. m.

Flerårsplaner för byggande av riksvägar och länsvägar under perioden
1973—1977 har numera fastställts av statens vägverk. Den ramfördelning
som legat till grund är — enligt Kungl. Maj:ts direktiv — 725

TU 1973:1

milj. kr. per år. Beträffande riksvägsplanema i Kalmar, Malmöhus och
Göteborgs och Bohus län har dessa dock hänskjutits till Kungl. Maj:t
för prövning. Detsamma gäller länsvägplanen för Jönköpings län.

Under hänvisning härtill samt till den särskilda ordning som författningsenligt
gäller för handläggning av vägärenden avstyrker utskottet
motionerna 1973: 43 angående utbyggnaden av riksvägar inom Kristianstads
län, 1973: 485 om förbättring av vägstandarden i Kalmar län
m. m., 1973:765 angående vägbyggnationen inom Stockholms län,
1973: 769 om en plan för byggande av landsvägsbroar i Jämtlands län
och 1973: 1382 i vad angår medelstilldelningen för byggande av riksvägar
och länsvägar inom Gävleborgs län.

Av samma skäl avstyrks motionerna 1973: 475 och 1973: 1374 om
färdigställande av den planerade motorvägen Borås—Göteborg, 1973:
484 om förbättrade trafikförhållanden på Europaväg 6 genom Halland,
1973: 486 om förbättring av transportledema i Storstockholmsområdet,
1973: 1347 om en förbifartsled vid Strängnäs på riksväg 55, 1973: 1357
angående planerad nybyggnad av riksväg 70 mellan Säter och Borlänge
och 1973: 1373 angående utbyggnaden av väg E 6 på sträckan Malmö—•
Uddevalla.

Likaledes avstyrks motionen 1973: 491 om upprustning av väg 355.
Vad beträffar motionärernas yrkande att arbetsmarknadsstyrelsen med
förtur och med anlitande av beredskapsmedel får påbörja vissa ombyggnader
av vägen anser sig utskottet kunna utgå från att frågan härom i
vederbörlig ordning omsorgsfullt prövas.

I motionen 1973: 1383 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär att färjeleden mellan Visingsö och Gränna får karaktär av allmän
väg med kronan som väghållare. Då även denna frågan synes böra
prövas i den för handläggning av vägärenden föreskrivna ordningen
avstyrker utskottet motionen i fråga.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att en av dåvarande Visingsö
kommun gjord framställning om förändring till allmän väg av den som
enskild sådan betraktade färjeleden prövats av Kungl. Maj:t, som genom
beslut den 25 februari 1972 lämnat framställningen utan bifall. I anslutning
härtill konstaterades att kommunfullmäktige i Jönköpings kommun,
som numera är huvudman för färjeleden, beslutat anvisa medel
för erforderliga arbeten avseende nya färjelägen m. m. och att vägverket
med anledning härav avsåge att snarast uppta överläggningar med
kommunen beträffande utformningen av en ny färja och därefter göra
upphandling av densamma. Den nya färjan beräknas som motionärerna
nämnt kunna insättas i trafik inom kort. Sedan åtskilliga år tillbaka har
f. ö. statsbidrag — med anlitande av anslaget till enskilt vägunderhåll

TU 1973:1

— utgått till täckning av större delen av det å den avgiftsbelagda färjeleden
uppkomna underskottet. Vid den framtida bedömningen av det
sålunda utgående bidragets storlek bör enligt utskottets uppfattning hänsyn
tagas till de särskilda förhållanden som i förevarande fall dock
torde föreligga.

Utskottet avstyrker jämväl det i motionen 1973: 482 framförda yrkandet
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att de ordinarie vägbyggnads
ramarna i de sysselsättningssvaga regionerna ej minskas med
anslagsbelopp motsvarande kostnad för vägprojekt som överförs från
ordinarie vägbyggnadsplan till beredskapsarbete. I anslutning härtill
må erinras om att, enligt uppgift i statsverkspropositionen, kostnaderna
för beredskapsarbetena på landsbygdens vägnät för landet i dess helhet
under perioden 1967—1971 i löpande priser uppgått till ca 1 300 milj.
kr. Detta belopp motsvarar ca 30 procent av de totala väginvesteringarna
på detta vägnät under samma tid. Av beloppet hänför sig ca 498 milj. kr.
till Västerbottens och Norrbottens län, motsvarande ca 74 procent av de
totala väginvesteringarna i dessa län. Härigenom har vägverkets långtidsplaner
för länen i fråga i stort sett kunnat tillgodoses medan för
landet i övrigt stora eftersläpningar föreligger. Som beredskapsarbeten
utförs normalt projekt som planeras komma till utförande inom långtidsplanen.
Någon ändring av principerna härför bör enligt utskottets
uppfattning inte ske.

Anslagsfrågor

Vid sin behandling av frågan om medelstilldelningen till väg- och gatubyggandet
redogör departementschefen bl. a. för utfallet av investeringarna
inom denna sektor under perioden 1967—1971 samt de beräknade
kostnaderna under åren 1972 och 1973. Vidare erinras om de krav
som ställs på vägdriften och om vikten av att vidmakthålla standarden
på det statliga vägnätet. Ökade medel bör enligt departementschefen
ställas till förfogande under anslaget till Drift av statliga vägar. För
nästa budgetår (avseende kalenderåret 1974) föreslås därför en höjning
av anslaget med 110 milj. kr. Totalt skulle därmed för nämnda ändamål
disponeras ca 1 025 milj. kr.

Inom denna ram räknar departementschefen med att vägverket vid
normal omfattning av servicearbetena kan utföra slitlager- och torrläggningsarbeten
i rimlig omfattning samt därutöver i viss utsträckning olika
förbättringsåtgärder. I sammanhanget erinras om att under de senaste
budgetåren även betydande insatser i form av beredskapsarbeten

— avseende förbättringsarbeten — tillkommit för arbeten på detta område.
Under budgetåret 1971/72 har således för ändamålet ca 140 milj.
kr. anvisats över elfte huvudtiteln. För innevarande budgetår representerar
vidare under hösten 1972 gjorda insatser i form av förbättrings -

TU 1973:1

åtgärder kostnader i storleksordningen 85 milj. kr. Dessa arbeten, som
primärt tillkommit från allmän syselsättningssynpunkt, är enligt statsverkspropositionen
relativt jämnt fördelade över landet och har även
bidragit till att påskynda vägverkets långsiktiga program för upprustning
av de sekundära och tertiära vägarna.

Utskottet finner den föreslagna anslagshöjningen välmotiverad och
tillstyrker densamma. Härav följer att utskottet avstyrker de i motionerna
1973: 481 och 1973: 1355 föreslagna anslagshöjningarna om resp.
39 milj. kr. och 100 milj. kr.

I motionen 1973: 184 har yrkats att riksdagen beslutar att sådana
ekonomiska resurser ställs till vägverkets förfogande att de aviserade indragningarna
av allmänt underhåll för vissa vägar inte kommer till
stånd. Såsom departementschefen i statsverkspropositionen framhållit
regleras emellertid frågan om indragning av allmän väg och förutsättningarna
härför i väglagen (1971: 948), som riksdagen behandlade och
godtog så sent som i slutet av år 1971. Bestämmelserna i den till väglagen
anslutande vägkungörelsen (1971: 954) innebär att länsstyrelsens
uppfattning i en indragningsfråga ges stor vikt. Av vägverkets yttrande
över glesbygdsutredningen och av vad departementschefen i övrigt inhämtat
från verket framgår vidare att indragningsärendena handläggs
under stor hänsyn till förhållandena i de enskilda fallen och att indragningar
sker endast då vägande skäl föreligger.

Med beaktande av det anförda anser utskottet motionen inte påkalla
någon riksdagens särskilda åtgärd och avstyrker därför densamma.

Anslagen till det statliga vägbyggandet bör enligt departementschefen
bibehållas på en oförändrad nivå. I enlighet härmed förordas för
budgetåret 1973/74 (avseende kalenderåret 1974) ett anslag om ca 725
milj. kr. som jämväl tillstyrks av utskottet.

Kostnadsramarna för år 1974 för anslagen Drift av statliga vägar
resp. Byggande av statliga vägar bör såsom departementschefen föreslagit
bestämmas till samma belopp som anslagen.

Anslaget till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator bör i
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag tas upp med 158,75 milj. kr., innebärande
en ökning i förhållande till innevarande budgetår med ca 14,6
milj. kr.

Till Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. har i propositionen föreslagits
ett anslag av 75 milj. kr., innebärande en höjning av anslaget
med 15 milj. kr. eller 25 procent i förhållande till anslaget för innevarande
budgetår, vilket utskottet med tillfredsställelse konstaterar.

Vid sin behandling av statsbidragsgivningen till enskilda vägar vid
förra årets riksdag underströk utskottet att vid bedömningen av denna
fråga hänsyn måste tas till det enskilda vägnätets betydelse för näringslivet
och kommunikationerna i allmänhet. Vidare framhöll utskottet att

TU 1973:1

det borde uppdras åt vägverket att på grundval av befintligt material och
de ytterligare uppgifter som kan vara erforderliga göra en översyn av
statsbidragssystemets utformning samt föreslå de förbättringar häri som
kan befinnas erforderliga.

Genom beslut den 27 oktober 1972 har Kungl. Maj:t gett statens
vägverk i uppdrag att företa den sålunda begärda översynen. Under
hänvisning härtill och då utskottet förutsätter att i samband därmed
även frågan om bidragsprocentens lämpliga storlek förutsättningslöst
prövas finner utskottet någon särskild framställning till Kungl. Maj:t
ej påkallad i anledning av yrkandet i motionen 1973: 476 om direktiv
till vägverket att lägga fram förslag till en 100-procentig täckning av de
beräknade kostnaderna för denna väghållning.

I motionen 1973: 754 har yrkats att riksdagen måtte uttala att förrättningskostnader
för enskilda vägar skall bestridas med allmänna medel.
Frågan härom torde emellertid, enligt erhållna direktiv, komma att
prövas av den särskilda utredning, 1969 års vägutredning, som f. n. arbetar
med en översyn av lagen om enskilda vägar. Med hänsyn härtill
och i avvaktan på resultatet av utredningens arbete avstyrker utskottet
motionen i fråga.

De av Kungl. Maj:t i övrigt framlagda anslagsberäkningarna har inte
gett utskottet anledning till erinran. Detta innebär bl. a. att utskottet
biträder Kungl. Maj:ts förslag att — på samma sätt som skett för innevarande
budgetår — 40 milj. kr. av det statliga vägbyggnadsanslaget
och 20 milj. kr. av det statliga vägdriftanslaget tilldelas Värmlands,
Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län att användas under särskilt beaktande av arbetsmarknadspolitiska
synpunkter.

Beträffande anslagen till Statens vägverk: Ämbetsuppgifter och Tjänster
till utomstående förklarar sig departementschefen inte beredd att
tillstyrka den av vägverket föreslagna omläggningen av anslagsperioden
till att avse kalenderår. Utskottet har heller inte funnit sig böra
göra någon ändring häri för nästa budgetår. Med hänsyn till de praktiska
fördelar en sådan omläggning dock skulle medföra för verkets
del vill utskottet framhålla önskvärdheten av att frågan härom tas upp
till förnyad prövning under höstens budgetarbete.

De sammanlagda utgifterna under de olika väganslagen m. m. för
budgetåret 1973/74 uppgår enligt departementschefens beräkningar till
ca 2 359 milj. kr. För trafiksäkerhet och vissa bidrag m. m. beräknas
under andra anslag under sjätte huvudtiteln sammanlagt ca 80 milj. kr.
att avräknas mot automobilskattemedlen. Under andra, femte, åttonde,
nionde och elfte huvudtitlarna föreslås därjämte 591 milj. kr. att avräknas
mot nämnda medel.

TU 1973:1

Det totalbelopp som avses skola täckas av automobilskattemedlen
skulle därmed uppgå till ca 3 030 milj. kr. I förhållande till motsvarande
på riksstaten för innevarande budgetår uppförda anslag innebär detta
en ökning med ca 159 milj. kr. Då inkomsterna av automobilskattemedlen
beräknas till ca 3 494 milj. kr. skulle överskottet på vägväsendets
specialbudget, där behållningen per den 30 juni 1972 uppgick till ca
2 754 milj. kr., komma att under budgetåret öka med ca 464 milj. kr.

Övriga motionsledes aktualiserade frågor

I motionen 1973: 738 har yrkats att riksdagen anhåller att Kungl.
Majit år 1975 förelägger riksdagen förslag till ett långsiktigt vägprogram
för byggande och drift av vägar och att i planeringen intages även
s. k. tullvägar. Vidare har i motionen 1973: 1343 yrkats att riksdagen
måtte ge Kungl. Majit i uppdrag att snarast möjligt föranstalta om utökning
av trafikledsbyggandet i enlighet med vad som anförts i motionen.

Beträffande behovet av ett långsiktigt vägprogram må hänvisas till vad
härom i det föregående anförts.

Frågan om avgiftsfinansiering av vägar och broar — som även berörs
i de båda motionerna — har senast utretts av 1960 års vägsakkunniga.
I sitt år 1962 avgivna betänkande härom (SOU 1962: 26) framhöll de
sakkunniga att de fann grundregeln om att de för den allmänna samfärdseln
nödiga vägarna och förbindelserna i princip skall byggas genom
det allmänna och att avgifter inte får uttagas för deras begagnande helt
riktig samt i sig själv innebära stora fördelar. Dess tillämpning i praktiken
ansågs nämligen bl. a. innebära, att en angelägenhetsgradering av
de för utbyggnad aktuella företagen sker samt att sådana företag, vilkas
tillkomst ej är tillräckligt motiverade från ekonomiska eller andra synpunkter,
ej kommer till stånd.

Även om behovet av en viss avgiftsfinansierad förbindelse vore så
stort, att en investering i och för sig sannolikt skulle vara företagsekonomiskt
lönsam, kunde vid bedömandet av härom uppkommande
frågor dock inte bortses från allmänna prioriteringsgrunder. För dess
utförande måste nämligen kapitalmarknaden i motsvarande mån tas i anspråk
— kanske till nackdel för andra viktiga investeringar. Avgörande
för ställningstagandet härvid borde till sist vara omfattningen av samhällets
totala resurser, vilka alltid måste framstå som begränsade. Frågan
om avgiftsfinansiering borde också ses mot bakgrunden av den
totala motorfordonsbeskattningens storlek.

De sakkunnigas förslag anmäldes i propositionen 1963: 191 och lämnades
utan erinran av såväl departementschefen som riksdagen (S3LU
1963: 1, rskr 1963: 424).

Utskottet vill i sammanhanget också erinra om det utredningsarbete
som f. n. pågår inom utredningen rörande vägtrafikens kostnadsan -

TU 1973:1

svar m. m. I avvaktan på resultatet av denna utredning och under hänvisning
jämväl till vad i det föregående anförts avstyrker utskottet således
berörda motionsyrkanden.

I motionen 1973: 1368 har yrkats att riksdagen beslutar att investering
i båt eller färja för trafik mellan öar eller mellan öar och fastlandet
skall vara statsbidragsberättigad enligt bestämmelserna om bidrag till
enskilda vägar samt att de årliga nettokostnaderna för driften av
resp. båt- eller färjeförbindelser skall utgå med 75 procent.

Frågan om att tillgodose trafikbehovet i glesbygder och skärgårdseller
öområden behandlades också i samband med 1963 års riksdagsbeslut
om riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken. I propositionen
1963: 191 förutsattes sålunda särskilda insatser från samhällets sida
såvida nämnda områden ej på annat sätt kunde erhålla en tillfredsställande
transportförsörjning. Med hänsyn till de skiftande befolkningsoch
näringsförhållandena i olika delar av landet ansågs det enligt propositionen
vara ogörligt att på förhand fastställa vilken underskottstrafik
som vore nödvändig från allmän synpunkt. En prövning från fall
till fall borde i stället äga rum i samband med att frågan om stöd från
det allmänna bleve aktuell. Utskottet vill vidare erinra om den planering
i vad gäller tillgodoseende av behovet av väg- och färjtrafikförbindelser
som författningsenligt åligger vederbörande vägmyndigheter.
1 anslutning härtill må också nämnas att å anslaget till enskilt vägunderhåll
särskilda medel finns disponibla för bidrag till båt- och färjförbindelser
av det slag motionärerna bl. a. synes åsyfta. Sådana bidrag
utgår f. n. i viss omfattning. Slutligen torde få förutsättas att frågan
om skärgårdsförbindelsemas ordnande även kommer att aktualiseras
under det arbete med den regionala trafikplaneringen som uppdragits åt
länsstyrelserna att verkställa.

Under hänvisning till det anförda finner utskottet motionen inte böra
föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida och avstyrker följaktligen
densamma.

I motionen 1973:47 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
om åtgärder i syfte att eliminera de risker som saltspridningen
på trafiklederna innebär. Vidare har i motionen 1973: 761 hemställts
att riksdagen som sin mening uttalar att spridning av vägsalt måtte upphöra.

Vid sin behandling av motioner i samma syfte vid förra årets riksdag
framhöll utskottet att riksdagen tidigare genom bl. a. motioner, interpellationer
och enkla frågor uppmärksammats på spörsmålen härom —
som är av betydelse från framför allt trafiksäkerhetssynpunkt. Utskottet
fann det för sin del vara angeläget att vägverkets pågående arbete på
området intensifieras i syfte att än mer förbättra tillämpade metoder samt

TU 1973:1

den tekniska materielen så att olägenheter och skadeverkningar i möjligaste
mån motverkas. Utskottet föreslog vidare att Kungl. Maj:t uppdroge
åt vägverket att snarast låta sammanställa och utvärdera erforderligt
material för frågans bedömning. Så har också numera skett. I avvaktan
på resultatet härav och på att detta — i enlighet med utskottets
begäran — anmäls för riksdagen avstyrks motionerna i fråga.

I motionen 1973: 471 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Majit begär
förslag till åtgärder beträffande bullerskyddsanordningar vid starkt
trafikerade vägar. Vidare har i motionen 1973: 1380 yrkats att riksdagen
hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag om åtgärder beträffande
skyddsanordningar vid starkt trafikerade vägar inom tätbebyggt område.

Som förut nämnts antogs vid höstsessionen av 1971 års riksdag en
ny väglag m. m. (TU 1971:24, rskr 1971:316) — gällande fr. o. m.
den 1 januari 1972. I anslutning härtill behandlades även frågor av den
art motionärerna aktualiserat. Utskottet förklarade sig därvid dela departementschefens
uppfattning att — innan slutlig ställning tas i berörda
frågor — bl. a. trafikbullerutredningens förslag borde avvaktas.
Utskottet, som alltjämt är av samma uppfattning, avstyrker under hänvisning
härtill de nämnda motionerna.

I motionen 1973: 182 har yrkats att riksdagen begär att Kungl. Maj:t
skall låta fastställa normer för vägräckens konstruktion och höjd samt
utfärda förbud mot vägräcken med överliggande balk eller rör.

Enligt vad utskottet erfarit pågår emellertid redan inom vägverket
utrednings- och undersökningsarbete beträffande dessa frågor. Med
hänsyn härtill och då utskottet anser sig kunna utgå från att verket
också vidtar de åtgärder som härför må befinnas påkallade avstyrker
utskottet motionen i fråga.

I motion 1973: 190 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär
temporära restriktioner för användande av däcksdubbar å tyngre fordon.
I anledning härav vill utskottet erinra om att i en inom transportforskningsdelegationen
tillsatt särskild arbetsgrupp — med representanter
för bl. a. vägverket, statens trafiksäkerhetsverk och statens väg- och
trafikinstitut — ett forsknings- och undersökningsarbete i berörda fråga
redan pågår. Utskottet anser sig kunna förutsätta att gruppen — därest
behov av införande av de av motionärerna föreslagna restriktionerna
anses erforderligt eller eljest önskvärt — hos vederbörande myndigheter
aktualiserar frågan. Något initiativ från riksdagens sida synes med hänsyn
härtill inte påkallat varför motionen avstyrks.

I motionen 1973: 192 har yrkats att riksdagen begär att Kungl. Maj:t
överväger åtgärder i syfte att förbättra hygienen vid vägarnas rastplatser
i enlighet med vad motionärerna anfört.

TU 1973:1

Utskottet vill i anledning härav erinra om de omfattande och kostnadskrävande
arbetsuppgifter som under senare år pålagts vägverket i
fråga om renhållningen på och utefter vägarna. Åtgärder av de slag motionärerna
aktualiserat har tidigare i olika sammanhang övervägts av
verket i samråd med andra myndigheter och organ samt representanter
för även icke statliga organ men inte befunnits praktiskt genomförbara
till rimliga kostnader. Så torde alltjämt vara fallet. Utskottet anser därför
motionen inte böra föranleda något särskilt uttalande från riksdagens
sida men förutsätter givetvis att vägverket även fortsättningsvis med
uppmärksamhet följer utvecklingen på området samt vidtar i anledning
härav erforderliga åtgärder.

I motionen 1973: 752 har hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller om ändring av anvisningarna för uppsättande av vägmärken,
syftande till minskad restriktivitet vid behandlingen av ansökningar om
uppsättande vid allmän väg av upplysningsmärken för hänvisning till
samlingslokaler och andra icke kommersiella anläggningar.

Såsom utskottet redan vid förra årets riksdag framhöll i anledning av
en då väckt motion i samma syfte anser sig utskottet kunna utgå från att
vederbörande myndigheter noggrant prövar inkomna ansökningar härom
samt gör de avväganden som i det enskilda fallet betingas av omständigheterna.
Någon särskild åtgärd i ämnet från riksdagens sida synes
därför ej påkallad, varför motionen avstyrks.

I motionen 1973: 1361 har yrkats att riksdagen beslutar att fasta trafikförbindelser
med Danmark skall byggas dels mellan Helsingborg och
Helsingör, dels mellan Malmö och Köpenhamn och att den förstnämnda
förbindelsen färdigställs först. Vidare har i motionen yrkats att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär skyndsam utredning av frågan om huruvida
HH-förbindelsen skall utformas som bro eller tunnel.

Utskottet vill i anledning härav erinra om det synnerligen omfattande
svensk-danska utredningsarbete som under en lång rad av år skett i
berörda frågor samt de överläggningar som mellan såväl Danmark och
Sverige som de övriga nordiska länderna förevarit. F. n. pågår ett förnyat
utrednings- och förhandlingsarbete i frågan genom bl. a. representanter
för de danska och svenska kommunikationsdepartementen. Utskottet
har under hand erfarit att samtidigt med planeringen av Malmö
—Köpenhamnsleden överväganden pågår rörande järnvägstunnel mellan
Helsingborg och Helsingör.

Under hänvisning till det anförda och då enligt utskottets bestämda
uppfattning resultatet av förhandlingarna måste avvaktas kan utskottet
inte finna det lämpligt eller ens möjligt att den svenska riksdagen redan
nu ensidigt fattar beslut i enlighet med motionärernas yrkanden.
Utskottet, som följaktligen avstyrker motionen, förutsätter dock att —

TU 1973:1

innan förslag i ämnet föreläggs riksdagen — en omsorgsfull värdering
och prioritetsbedömning sker dels av redan befintligt material rörande
de planerade fasta förbindelserna över öresund, dels det ytterligare utredningsmaterial
härom som kan komma att visa sig erforderligt.

Utskottet hemställer

1.att riksdagen till Statens vägverk: Ämbetsverksuppgifter för
budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 5 500 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1973: 481 och 1973: 1355 till Drift av statliga
vägar för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag
av 1 024 800 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

a. till Byggande av statliga vägar ett reservationsanslag av
725 500 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. till Bidrag till drift av kommunala vägar och gator ett reservationsanslag
av 158 750 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

c. till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator ett
reservationsanslag av 333 600 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

4. att riksdagen

a. till Bidrag till drift av enskilda vägar, m. m. för budgetåret
1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 75 000 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen,

b. medger att under budgetåret 1973/74 statlig lånegaranti för
lån avseende inköp av vägunderhållsmaskiner för vissa enskilda
vägar beviljas intill ett belopp av 120 000 kr.,

5. att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

a. till Bidrag till byggande av enskilda vägar ett reservationsanslag
av 24 800 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

b. till Tjänster till utomstående ett förslagsanslag av 10 700 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

c. till Avsättning till statens automobilskattemedelsfond ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

6. att riksdagen avslår motionen 1973: 184,

7. att riksdagen

a. avslår motionen 1973: 43,

b. avslår motionen 1973: 485,

c. avslår motionen 1973: 765,

d. avslår motionen 1973: 769,

e. avslår motionen 1973: 1382, punkten 2,

TU 1973:1

8. att riksdagen avslår

motionerna 1973: 475 och 1973: 1374,

9. att riksdagen

a. avslår motionen 1973: 484,

b. avslår motionen 1973: 486,

c. avslår motionen 1973: 1347,

10. att riksdagen avslår
motionen 1973: 1357,

11. att riksdagen avslår
motionen 1973: 1373,

12. att riksdagen avslår
motionen 1973: 491,

13. att riksdagen avslår
motionen 1973: 1383,

14. att riksdagen avslår
motionen 1973: 482,

15. att riksdagen

a. avslår motionen 1973: 476,

b. avslår motionen 1973: 754,

16. att riksdagen avslår

motionerna 1973: 738, punkten 2, och 1973: 1343,

17. att riksdagen avslår
motionen 1973: 1368,

18. att riksdagen avslår

motionerna 1973: 47 och 1973: 761,

19. att riksdagen avslår

motionerna 1973: 471 och 1973: 1380,

20. att riksdagen

a. avslår motionen 1973: 182,

b. avslår motionen 1973: 190,

c. avslår motionen 1973: 192,

d. avslår motionen 1973: 752,

21. att riksdagen avslår
motionen 1973: 1361.

Trafiksäkerhet

3. Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader. Kungl. Maj:t har
under punkten C 1 (s. 70—74) hemställt att riksdagen till Statens trafiksäkerhetsverk:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1973/74 anvisar
ett förslagsanslag av 14 518 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

2 Riksdagen 1973.15 sami. Nr 1

TU 1973:1

Motionerna

I motionen 1973: 181 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs, såvitt
nu är i fråga (punkten 1), att riksdagen måtte besluta att under punkten
C 1. Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader för informationsverksamhet
anvisa ytterligare 2 350 000 kr. eller ett förslagsanslag
av sammanlagt 16 868 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

I motionen 1973: 316 av herr Söderström (m) hemställs att riksdagen
uttalar sig för att vid en eventuell koncentration av stationsorter hänsyn
skall tagas till lokala förhållanden.

I motionen 1973: 489 av herr Åkerlind (m) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om sådana ändringar i bestämmelserna om kontrollbesiktning
av fordon att första besiktning skall ske när fordonet är
tre år och därefter följande kontrollbesiktningar vartannat år.

Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag innebär en höjning av anslaget med
2,1 milj. kr. till 14 518 000 kr. Härvid har medel beräknats för sju
nya tjänster, nämligen tre byrådirektörer inom trafik- och informationsbyrån
för arbete med föreskrifter om vägmärken och trafiksignaler,
trafikreglering och trafiksanering och ledning av skolkonsulenternas
verksamhet samt fyra kvalificerade biträden inom den regionala organisationen.
Vidare beräknas ytterligare 1 050 000 kr. för informationsverksamhet
— för vilket ändamål därmed skulle disponeras ca 7,6 milj.
kr. — och 100 000 kr. för utredningsuppdrag.

Av statsrådsprotokollet framgår också att den av trafiksäkerhetsverket
i juni 1972 framlagda promemorian ”PM med förslag till målsättning
för arbetet för ökad trafiksäkerhet” varit föremål för en omfattande
remissbehandling, vilken nyligen avslutats. I anslutning till bearbetningen
av remissmaterialet kommer att övervägas, i vilken utsträckning trafiksäkerhetsverkets
förslag kan tjäna som underlag för arbetet i den arbetsgrupp,
som departementschefen — med beaktande av vad som anförts
av riksdagen (TU 1972: 7, rskr 1972: 114) — avser att tillsätta.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under förevarande punkt.
Härav följer att utskottet inte kan biträda yrkandet i motionen 1973:
181 om en ytterligare höjning av medelstilldelningen för informationsverksamheten
med 2 350 000 kr., vilket skulle innebära en sammanlagd
medelsanvisning av 16 868 000 kr. Utskottet vill dock i anslutning härtill
erinra om att Kungl. Maj:t föreslagit en uppräkning även av anslaget
till verkets uppdragsverksamhet med 2,1 milj. kr. till 19,5 milj. kr.

I motionen 1973: 316 har yrkats att riksdagen uttalar sig för att vid
en eventuell koncentration av stationsorter hänsyn tages till lokala förhållanden.
Utskottet, som förutsätter att så sker, vill dock i anledning

TU 1973:1

av motionen erinra om att det utredningsförslag i frågan som under
förra året framlades (Ds K 1972: 2) f. n. är föremål för Kungl. Maj:ts
prövning. I avvaktan på resultatet härav synes någon särskild åtgärd
från riksdagens sida ej påkallad varför motionen avstyrks.

I motionen 1973: 489 har yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
om sådana ändringar i bestämmelserna om kontrollbesiktning av
fordon att första besiktning skall ske när fordonet är tre år och därefter
följande kontrollbesiktningar vartannat år.

De nu gällande bestämmelserna på detta område är emellertid föranledda
av trafiksäkerhetsskäl. Med hänsyn härtill och då utskottet inte
anser någon ändring härvidlag önskvärd avstyrks motionen i fråga.

Övriga vid årets riksdag väckta motioner i trafiksäkerhetsfrågor kommer
att av utskottet prövas i ett senare sammanhang.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen

1. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen
1973: 181, punkten 1, till Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag
av 14 518 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. avslår motionen 1973: 316,

3. avslår motionen 1973: 489.

4. Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet och Registrering av
motorfordon. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj ris förslag under punkterna
C 2—C 3 (s. 74—77) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Statens trafiksäkerhetsverk: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 19 490 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. till Registrering av motorfordon ett förslagsanslag av 1 000 kr.

5. Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar.

Kungl. Majri har under punkten C 4 (s. 77—79) hemställt att riksdagen
till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar
för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 6 500 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motionen

I motionen 1973: 181 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs, såvitt
nu är i fråga (punkten 2), att riksdagen måtte besluta att under
punkten C 4. Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder vid järnvägskorsningar
anvisa ytterligare 1 milj. kr. eller ett förslagsanslag av sammanlagt
7 500 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

TU 1973:1

Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag under förevarande punkt innebär en
oförändrad medelsanvisning om 6,5 milj. kr. mot av trafiksäkerhetsverket
begärda 8,5 milj. kr.

Av statsverkspropositionen framgår att trafiksäkerhetsverket i samråd
med statens järnvägar och statens vägverk till Kungl. Maj:t har
överlämnat förslag till ny kungörelse om säkerhetsåtgärder vid plankorsningar
mellan järnväg och väg (säkerhetskungörelse). Förslaget har
utarbetats inom den av de tre verken tillsatta plankorsningsdelegationen
och innebär vissa skärpta säkerhetskrav. Om nämnda förslag till ny
säkerhetskungörelse vinner Kungl. Maj:ts bifall kan enligt trafiksäkerhetsverket
behov av ytterligare medelsanvisning aktualiseras.

I samband med sin prövning av motionen 1973: 181 har utskottet
konstaterat att en betydande eftersläpning i medelstilldelningen föreligger.
Med hänsyn till den betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt här
ifrågavarande anläggningar dock har finner utskottet det önskvärt att
under höstens budgetarbete en höjning av anslaget övervägs. För nästa
budgetår har utskottet emellertid funnit sig böra godta Kungl. Maj:ts
förslag. Härav följer att utskottet avstyrker det av motionärerna framställda
yrkandet om en höjning av anslaget med 1 milj. kr. till 7,5
milj. kr.

Utskottet hemställer följaktligen

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionen 1973: 181, punkten 2, till Bidrag till trafiksäkerhetsfrämjande
åtgärder vid järnvägskorsningar för budgetåret
1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 6 500 000 kr., att
avräknas mot automobilskattemedlen.

6. Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande m. fl.
anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna C 5—
C 7 (s. 79—87) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande
ett anslag av 2 550 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. till Kostnader för nytt bilregister m. m. ett reservationsanslag
av 23 960 000 kr.,

3. till Kostnader för framställning av körkort m. m. ett förslagsanslag
av 20 000 000 kr.

TU 1973:1

Sjöfart

Sjöfartsverket

7. Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till sjöfartsverkets verksamhet.
Före behandlingen av de skilda anslagen har Kungl. Maj:t (s.
88—125) lämnat en allmän översikt över sjöfarten m. m.

Kungl. Majrts förslag till medelsanvisning för budgetåret 1973/74 under
de skilda anslagen innebär
att till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning anvisas ett förslagsanslag
av 104 317 000 kr. (punkten D 1, s. 125—126),
att till Isbrytning anvisas ett förslagsanslag av 34 845 000 kr. (punkten
D 2, s. 126—127),
att till Fartygsverksamhet anvisas ett förslagsanslag av 10 920 000 kr.
(punkten D 3, s. 127),
att till Övrig verksamhet anvisas ett förslagsanslag av 600 000 kr.
(punkten D 4, s. 128).

Motionerna

I motionen 1973: 107 av herr Öhvall m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
som sin mening måtte uttala att i direktiven för den aviserade utredningen
om vintersjöfarten bör anges att målsättningen skall vara oavbruten
sjöfart på Luleå och hamnarna söder därom.

I motionen 1973: 189 av fru Olsson i Helsingborg m. fl. (c) hemställs
1. att riksdagen beslutar anhålla om utredning beträffande lotstvång för
alla tankfartyg i svenska farvatten samt 2. att riksdagen hos Kungl.
Maj:t hemställer, att den svenska delegationen inom IMCO verkar för
att få till stånd obligatorisk lotsplikt för alla tankfartyg vid färd genom
Öresund.

I motionen 1973: 198 av herr Winberg m. fl. (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen anförts
om återinförande av lotsningsverksamhet från Härnösand.

I motionen 1973: 759 av herrar Rosqvist (s) och Nilsson i Kalmar (s)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär prövning av en framtida
förläggning av sjöfartsverkets förråd till Oskarshamn.

I motionen 1973: 1351 av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Wirtén
(fp) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och
förslag angående möjligheterna att kraftigt reducera antalet småbåtsolyckor,
varvid särskilt bör beaktas vad i motionen anförs beträffande
användning av flytväst.

3 Riksdagen 1973.15 sami. Nr 1

TU 1973:1

I motionen 1973: 1358 av herr Hallgren m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
i skrivelse till regeringen uttalar sig för en sådan ändring i lotsoch
fyrkungörelsen, att lotsskyldighet i princip alltid föreligger för fartyg
som trafikerar svenska kustfarvatten, kanaler och insjöar, dock med
de undantag som anförts i motionen, samt hos regeringen hemställer om
att förslag härom skyndsamt utarbetas och förelägges riksdagen.

I motionen 1973: 1375 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m) hemställs
att riksdagen uttalar att i direktiven till den aviserade utredningen
bör anges att den skall arbeta snabbt och även bereda frågan om vård,
översyn och reparation av statsisbrytare och andra fartyg i Norrland.

Utskottet. Av sjöfartsverket framlagda förslag om en sammanlagd medelsanvisning
under driftbudgeten av 162 milj. kr. har av Kungl. Maj:t
godtagits med vissa ändringar. Detta innebär att anslagen tas upp med
104 317 000 kr. till Farledsverksamhet exkl. isbrytning, 34 845 000 kr.
till Isbrytning och 10 920 000 kr. till Fartygsverksamhet. Av sistnämnda
anslag förordar departementschefen att 242 000 kr. anvisas under delprogrammet
Sjöfartsinspektion m. m. Tillsammans med de medel, som
genom viss omprioritering inom anslagets ram torde kunna frigöras, bör
därigenom enligt departementschefen de ekonomiska förutsättningarna
föreligga för ett realiserande av bl. a. sjöfartsverkets plan att i Rotterdam
inrätta ett sjöfartsinspektionskontor. För anslaget Övrig verksamhet har
departementschefen beräknat 600 000 kr. Departementschefen har slutligen
bl. a. räknat med ett särkostnadsbidrag från fjärde huvudtiteln om
1,4 milj. kr. för att täcka kostnaderna för den under programmet Farledsverksamhet
ingående militära sjökartläggningen.

I statsrådsprotokollet har vidare av departementschefen lämnats en redogörelse
för hur han ser på den fortsatta behandlingen av hamnutredningens
år 1971 framlagda delbetänkande Vintersjöfart (SOU 1971: 63).
Departementschefen har därvid erinrat om att en mera preciserad målsättning
för den statliga isbrytningsverksamheten hittills inte förelegat.
Tillgängliga isbrytarresurser har sålunda satts in där de med hänsyn till
samhällets allmänna behov av sjötransporter vintertid har förutsatts ge
största möjliga effekt. Som mål för samhällets insatser för vintersjöfart
såväl för Norrland som för landet i övrigt bör enligt utredningen gälla,
att näringslivet skall ges en skälig grad av säkerhet för sjötransportmöjligheter
året runt och såvitt möjligt oberoende av vintrarnas svårighetsgrad.
Departementschefen anser emellertid i likhet med vissa remissinstanser,
att utredningens samhällsekonomiska kalkyler präglas av brister
och att ett kompletterande utredningsarbete är nödvändigt innan ställning
kan tas till frågan om isbrytarverksamhetens utformning på längre
sikt. Som en del i det fortsatta utredningsarbetet bör enligt departementschefen
ingå en värdering av betydelsen av handelsfartygens storlek

TU 1973:1

och isvärdighet för behovet av isbrytarresurser för vintersjöfart på vissa
N orrlandshamnar.

Utskottet finner det i och för sig önskvärt att näringslivet ges en skälig
grad av säkerhet för sjötransportmöjligheter året runt och såvitt
möjligt oberoende av vintrarnas svårighetsgrad men anser liksom departementschefen
att en mera preciserad målsättning för vintersjöfarten f. n.
ej bör fastläggas.

Av utskottets härvidlag intagna ståndpunkt följer att utskottet ej anser
sig berett tillstyrka yrkandet i motionen 1973: 107 om oavbruten sjöfart
på Luleå och hamnarna söder därom som målsättning för vintersjöfarten.
Ej heller anser utskottet anledning föreligga att, såsom i motionen
1973: 1375 yrkats, ge den aviserade utredningen ytterligare direktiv att
bereda frågan om värd, översyn och reparation av statsisbrytare och
andra fartyg i Norrland. Motionen avstyrks jämväl i övrigt av utskottet.

I motionen 1973: 1358 har yrkats att lotsskyldighet i princip skall införas
för fartyg som trafikerar svenska kustfarvatten, kanaler och insjöar.
I motionen 1973: 189 har hemställts om utredning beträffande lotstvång
för alla tankfartyg i svenska farvatten samt att den svenska delegationen
i IMCO skall verka för lotsplikt för alla tankfartyg vid färd genom
Öresund.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att den nuvarande lotsorganisationen
utformats på grundval av ett system med i princip allmän
lotsfrihet (prop. 1970: 119, SU 1970: 143, rskr 1970: 347). I tidigare
lotsförordning intagna bestämmelser hänförde sig primärt inte
till sjösäkerheten som sådan utan avsåg i första hand att skapa underlag
för en lotsavgiftsplikt. Bestämmelser om en straffsanktionerad lotsplikt
i viss omfattning i förening med en lämplig avvägning av avgifterna
för utförda lotsningar borde enligt uttalande av departementschefen i
propositionen 1970: 119 kunna skapa betydligt bättre garantier för sjösäkerheten
än bestämmelserna i lotsförordningen. Vad som här borde
komma i fråga var att skyldighet att anlita lots borde gälla för tankfartyg
och andra fartyg med allmänfarlig last samt vid passage av svårnavigabla
farvatten. Det förutsattes under riksdagsbehandlingen att vid
avgränsningen miljö- och säkerhetsaspekterna tillmäts stor betydelse.
Dessutom borde uppdragas åt sjöfartsverket att uppmärksamt följa utvecklingen
på området samt att vidta i anledning härav erforderliga åtgärder.

Med hänsyn härtill har bestämmelser i olika avseenden utfärdats om
skyldighet att anlita lots framför allt i fråga om vissa tankfartyg med
last av råolja m. m. och fartyg med allmänfarlig last i bulk. Frågan om
utvidgning av skyldigheten att anlita lots har dessutom nyligen tagits upp
av sjöfartsverket i en framställning hos Kungl. Maj:t.

Med beaktande av det anförda synes syftet med yrkandena i motionen

TU 1973:1

1973: 1358 och motionen 1973: 189 såvitt gäller skyldighet att anlita
lots i svenska farvatten i väsentliga delar tillgodosett. Enligt vad utskottet
erfarit har vidare frågan om lotsplikt i Öresund berörts vid överläggningen
i IMCO och torde komma att behandlas inom organisationen i
ett större sammanhang. Med hänsyn till det anförda anser sig utskottet
inte kunna biträda motionärernas yrkanden och avstyrker motionerna.
Utskottet förutsätter emellertid alltjämt att utvecklingen på området
uppmärksamt följs samt att i anledning härav eventuellt erforderliga åtgärder
vidtas.

I motionen 1973: 198 har hemställts om återinförande av lotsningsverksamhet
från Härnösand. I detta sammanhang må erinras om behandlingen
år 1970 av lots- och fyrväsendets regionala organisation. Departementschefen
(prop. 1970: 119) fann därvid naturligt att en ytterligare
koncentration av lotsningsverksamheten sker till de kustavsnitt och hamnar
som alltjämt är av betydelse för sjöfarten. Av årets statsverksproposition
framgår att sjöfartsverket överväger olika åtgärder för att utöver
de indragningar och sammanläggningar som genomförts till följd av 1970
års omorganisation ytterligare kunna begränsa lotsningsorganisationen.
Mot bakgrund härav och då enligt utskottets mening omständigheter ej
framkommit som bör föranleda ett återinförande av just den av motionärerna
nu angivna lotsplatsen avstyrks motionen i fråga. Utskottet förutsätter
emellertid att sjöfarten till och från Härnösandsområdet tillförsäkras
en tillfredsställande lotsningsservice.

I motionen 1973: 759 har yrkats att en framtida förläggning av sjöfartsverkets
förråd till Oskarshamn måtte prövas. Frågan om förläggningen
av sjöfartsverkets förråd behandlas f. n. hos sjöfartsverket. Som
motionärerna framhåller har målsättningen varit att få en samlad förråds-
och underhållsverksamhet för verkets flytande enheter. Det har
därvid bedömts vara en fördel om även isbrytarna vid eventuellt framtida
behov kan förläggas till eller repliera på den nya platsen för underhållsenheten.
I målsättningen uppges vidare ingå en samgruppering av
mellersta lotsdistriktets förråd med centralförrådet. Lokaliseringen av
sjöfartsverkets förråd är sålunda beroende av ett flertal faktorer. Utskottet
utgår ifrån att under den fortsatta prövningen av frågan jämväl regionala
och lokaliseringsmässiga synpunkter beaktas. Med hänsyn härtill
och då en förläggning av förrådet till Oskarshamn utgör ett av de alternativ
som redan aktualiserats under frågans behandling synes någon
särskild åtgärd från riksdagens sida ej erforderlig varför motionen avstyrks.

I motionen 1973: 1351 har hemställts om utredning och förslag angående
möjligheterna att kraftigt reducera antalet småbåtsolyckor, varvid
särskilt bör beaktas vad i motionen anförts beträffande användning av

TU 1973:1

flytväst. Vid sin behandling av en motion med samma syfte vid fjolårets
riksdag erinrade utskottet om att frågor av detta slag kontinuerligt bevakas
i sjösäkerhetsrådet som har att genom propaganda och upplysning
medverka till större säkerhet på sjön beträffande fritidsbåtarna. Detta
/nnefattade enligt vad utskottet erfor även rekommendation beträffande
användning av flytvästar. Vidare förutsatte utskottet att därmed
sammanhängande frågor kommer att prövas i samband med fritidsbåtsutredningens
fortsatta arbete. Vad utskottet då uttalade gäller alltjämt.
Någon särskild utredning anser utskottet därför ej påkallad och avstyrker
motionen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

a. till Farledsverksamhet, exkl. isbrytning, ett förslagsanslag av
104 317 000 kr.,

b. till Isbrytning ett förslagsanslag av 34 845 000 kr.,

c. till Fartygsverksamhet ett förslagsanslag av 10 920 000 kr.,

d. till Övrig verksamhet ett förslagsanslag av 600 000 kr.,

2. att riksdagen

a. avslår motionen 1973: 107,

b. avslår motionerna 1973:189 och 1973: 1358,

c. avslår motionen 1973: 198,

d. avslår motionen 1973: 759,

e. avslår motionen 1973: 1351,

f. avslår motionen 1973: 1375.

Övriga sjöfartsändamål

8. Handelsflottans pensionsanstalt m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag under punkterna D 5—D 8 (s. 128—132) och hemställer att

riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Handelsflottans pensionsanstalt ett anslag av 1 000 kr.,

2. till Bidrag till vissa resor av sjöfolk ett förslagsanslag av 365 000
kr.,

3. till Avsättning till handelsflottans välfärdsfond ett förslagsanslag
av 600 000 kr.,

4. till Understöd åt skärgårdsrederier m. m. ett förslagsanslag av
675 000 kr.

Institut m. m.

9. Transportnämnden. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under
punkten E 1 (s. 133—135) och hemställer

att riksdagen till Transportnämnden för budgetåret 1973/74 anvisar
ett förslagsanslag av 1 252 000 kr., därav tre fjärdedelar att
avräknas mot automobilskattemedlen.

TU 1973:1

10. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader
m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under
punkterna E 2—E 7 (s. 135—147) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Förvaltningskostnader
ett förslagsanslag av 25 781 000 kr.,

2. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Underhåll
av materiel m. m. ett förslagsanslag av 1 282 000 kr.,

3. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Nyanskaffning
av instrument m. m. ett reservationsanslag av 400 000
kr.,

4. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av 7 234 000 kr.,

5. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut: Väderlekstjänst
för luftfarten ett förslagsanslag av 11 228 000 kr.,

6. till Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten och på Grönland
m. m. ett förslagsanslag av 1 048 000 kr.

11. Statens väg- och trafikinstitut m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag under punkterna E8—E 10 (s. 148—154) och
hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Statens väg- och trafikinstitut ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

2. till Bidrag till statens väg- och trafikinstitut ett reservationsanslag
av 5 850 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

3. till Statens väg- och trafikinstitut: Utrustning ett reservationsanslag
av 400 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen.

12. Statens geotekniska institut: Förvaltningskostnader m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna E 11—E 13
(s. 155—157) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Statens geotekniska institut: Förvaltningskostnader ett förslagsanslag
av 2 890 000 kr.,

2. till Statens geotekniska institut: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 3 377 000 kr.,

3. till Statens geotekniska institut: Utrustning ett reservationsanslag
av 100 000 kr.

13. Fraktbidragsnämnden. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj-.ts förslag under
punkten E 14 (s. 158) och hemställer

att riksdagen till Fraktbidragsnämnden för budgetåret 1973/74
anvisar ett förslagsanslag av 551 000 kr.

TU 1973:1

14. Transportforskningsdelegationen. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj ris
förslag under punkten E 17 (s. 160—161) och hemställer

att riksdagen till Transportforskningsdelegationen för budgetåret
1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 7 013 000 kr., att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Diverse

15. Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer
m. m. Kungl. Maj:t har under punkten F 1 (s. 162—172) hemställt
att till Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer
m. m. för budgetåret 1973/74 anvisa ett anslag av 380 000 000
kr.

Motionerna

I motionen 1973: 42 av herrar Henmark (fp) och Jonsson i Mora (fp)
yrkas att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t hemställa att Kungl.
Maj:t uppdrar åt SJ att försöksvis 1. ersätta 67-kortet med ett identitetskort
eller 2. sänka priset på 67-kortet till exempelvis 10 kr. med giltighet
till obegränsat antal resor under ett år.

I motionen 1973: 87 av herrar Börjesson i Falköping (c) och Eriksson
i Bäckmora (c) hemställs att riksdagen beslutar att kvinna med hustrutillägg,
som under makens levnadsår haft 67-kort, skall tillerkännas sådant
kort även sedan hon blivit änka trots att hon inte är folkpensionär.

I motionen 1973: 307 av herr Carlshamre m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär att SJ anmodas att 1. utvidga 67-kortsförmånen
till att omfatta resa även i första klass tågkupé fr. o. m. den 1 juli
1973, 2. snarast efter ett riksdagsbeslut fram till den 1 juli 1973 tillåta
67-kortsinnehavare att resa i första klass tågkupé mot erläggande av normalt
mellanskillnadspris mellan första- och andraklassbiljett.

I motionen 1973: 479 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås, såvitt
nu är i fråga (punkterna 3—4), att riksdagen under F 1 Ersättning till
statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. anvisar
1 800 000 kr. för olönsam trafik på linjen Övertorneå—Pajala, att riksdagen
under F 1 Ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma
järnvägslinjer m. m. anvisar ett från 100 000 kr. till 200 000 kr.
ökat anslag avseende icke lönsamma järnvägsanstalter.

I motionen 1973: 1362 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp) yrkas att
riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte hemställa om att åtgärder vidtas så att

1. även änkepensionärer enligt lagen om allmän försäkring och som upp -

TU 1973:1

nått 60 års ålder berättigas utnyttja 67-kortet vid resor, 2. 67-kortet göres
gällande för resor i första klass, 3. 67-kortets tidsmässiga giltighet utsträckes
att gälla hela året utan begränsningar.

Utskottet. I ersättning för driftunderskott på icke lönsamma järnvägslinjer
har SJ för nästa budgetår hemställt om en medelsanvisning av
481,7 milj. kr. Underlag för beräkningen av ersättningens storlek har
varit 1972 års separatredovisning.

Av statsverkspropositionen framgår att i separatredovisningen ingår
bandelar med en trafikintensitet av upp till närmare 4 milj. bruttonton
km per bankm och år vilket innebär en väsentlig utökning jämfört med
beräkningarna vid närmast föregående separatredovisning. Härigenom
har det undersökta bannätet kommit att omfatta 7 965 km.

Separatredovisningen har granskats av tillkallade sakkunniga. Dessa
pekar på att förutsättningarna för redovisningen förändrats på ett avgörande
sätt i och med att det undersökta nätet utökats väsentligt och menar
att den hittills använda avgränsningsmetodiken inte längre utgör någon
säker grund för att bestämma det olönsamma bannätet. Bl. a. på
grund härav ifrågasätter de sakkunniga separatredovisningsförfarandet i
dess nuvarande utformning. Med utgångspunkt i anvisningar som gavs i
1963 års riksdagsbeslut om den statliga trafikpolitiken har de sakkunniga
använt en beräkningsmetodik som resulterat i att det ersättningsberättigade
bannätet föreslås omfatta 6 832 km. De har därvid bl. a. urskilt en
stor grupp bandelar som de uppfattar som integrerade delar av SJ:s
stam- eller affärsbannät och därför inte bör berättiga till ersättning.

Departementschefen säger sig i princip ej ha något att erinra mot den
avgränsning av det ersättningsberättigade nätet som de sakkunniga föreslagit.
Mot bakgrund härav och med beaktande jämväl av övriga faktorer
som påverkar behovet av ersättning har departementschefen funnit
att ersättning till SJ för det trafiksvaga nätet bör utgå med 375,3 milj.
kr. under nästa budgetår.

I det av departementschefen under ifrågavarande anslagspunkt upptagna
beloppet ingår vidare 2,7 milj. kr. för det inkomstbortfall som uppkommer
genom att man vid nedläggning av järnväg övergångsvis tillämpar
reduceringar i styckegodstaxorna vid transporter till och från vissa
platser vid nedlagda järnvägslinjer. Vidare ingår i det yrkade beloppet
ersättning för bibehållande av olönsamma järnvägsanstalter. SJ föreslår
att ersättning för detta ändamål utgår med 0,2 milj. kr. Departementschefen
uppger att han vid sina överväganden av ersättningsbeloppet
tagit hänsyn bl. a. till avgränsningen av det ersättningsberättigade bannätet
och föreslår att medel för ändamålet utgår med oförändrat 0,1
milj. kr. För resultatförsämring till följd av 67-kortsrabattens utvidgning
att gälla förtidspensionärer m. fl. yrkar SJ ersättning med 1,9 milj. kr.,
vilket departementschefen biträder. Härutöver har SJ bl. a. hemställt

TU 1973:1

om särskild ersättning för olönsam landsvägstrafik på linjen Övertorneå—Pajala
med 1,8 milj. kr.

Utskottet finner sig böra godta Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker
följaktligen yrkandena i motionen 1973: 479 att riksdagen skall anvisa
1 800 000 kr. för olönsam trafik på linjen Övertorneå—Pajala och att
riksdagen skall anvisa ett från 100 000 kr. till 200 000 kr. ökat anslag avseende
icke lönsamma järnvägsanstalter.

I motionen 1973: 1362 har hemställts att 67-kortet även skall berättiga
till resor i första klass. Yrkanden med samma innebörd finns i motionen
1973: 307.

Med anledning härav må erinras om att utskottet vid sin behandling
av motioner i samma syfte, senast vid förra årets riksdag, funnit skäl
tala för motionärernas yrkande inte minst med hänsyn till önskemålet
att uppnå nordisk enhetlighet på området. Problemet avsågs därvid
främst avse resa i sovvagn.

Utskottet (TU 1972: 1) hänvisade i sammanhanget till den kontinuerliga
översyn av tillämpningsområdet m. m. för rabattsystemet i dess
helhet som påginge inom SJ och fann att det vore av värde om översynen
kunde resultera i en samlad bedömning av hithörande frågor. I
avvaktan härpå avstyrkte utskottet de då föreliggande motionsyrkandena.

Utskottet framhöll dock önskvärdheten av att prövningen hos SJ
påskyndas och att resultatet skulle redovisas i kommande statsverksproposition.
Av denna framgår emellertid i denna fråga endast att vissa
undersökningar av ett antal nu gällande rabattformer inom SJ pågår
och att undersökningen avseende 67-kortet väntas föreligga klar under
1973.

De nya bestämmelserna beträffande 67-kortet bör enligt utskottets
uppfattning medge att kortet får användas även vid resor i första klass.
Dessutom bör man pröva ytterligare utvidgning av förmånerna — framför
allt på områden där detta skulle medföra en ökad harmonisering
med bestämmelserna i övriga nordiska länder.

Utskottet anser att förutsättningar bör finnas att genom en aktiv
försäljningsverksamhet stimulera till en sådan ökning av pensionärernas
resor med tåg att ett nytt företagsekonomiskt utrymme kan skapas för
en utvidgning av förmånerna. Vad utskottet i denna fråga anfört bör
av riksdagen ges Kungl. Maj:t till känna.

I motionen 1973: 1362 har yrkats att vissa änkepensionärer som
uppnått 60 års ålder berättigas utnyttja 67-kortet. Utskottet utgår från
att också frågan härom kan komma att beaktas i samband med den
förutsatta omprövningen av rabattsystemet. Motionen bör därför inte
nu föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

I motionen 1973: 87 har hemställts att kvinna med hustrutillägg som
under makens levnadsår haft 67-kort skall tillerkännas sådant kort även

4 Riksdagen 1973.15 sami. Nr 1

TU 1973:1

om hon blivit änka trots att hon ej är folkpensionär. Med hänsyn inte
minst till de svåra gränsdragningsproblem som skulle uppkomma vid
ett bifall till motionen har utskottet nu som tidigare inte funnit sig
kunna förorda den av motionärerna tänkta utvidgningen och avstyrker
därför motionen.

Vidare har i motionen 1973: 42 yrkats att SJ försöksvis ersätter 67-kortet med ett identitetskort eller sänker priset på 67-kortet med giltighet
till obegränsat antal resor under ett år. I motionen 1973: 1362 har
yrkats att 67-kortets tidsmässiga giltighet utsträcks att gälla hela året
utan begränsningar. Yrkandena i dessa motioner bygger delvis på andra
förutsättningar än dem som nu ligger till grund för bestämmelserna om
67-kortet. De bör enligt utskottets mening ingå i en mera långsiktig
prövning av SJ:s taxefrågor. Motionerna avstyrks därför såvitt nu är
i fråga.

Utskottet hemställer

1.att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med
avslag på motionen 1973: 479, punkterna 3 och 4, till Ersättning
till statens järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer
m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett anslag av
380 000 000 kr.,

2. att riksdagen

a. avslår motionen 1973: 42,

b. avslår motionen 1973: 87,

c. som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört i anledning av de i motionerna 1973: 307 och 1973:
1362, punkten 2, upptagna frågorna rörande 67-kortet,

d. avslår motionen 1973: 1362, punkterna 1 och 3.

16. Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser. Kungl.
Maj:t har under punkten F3 (s. 173—174) föreslagit riksdagen att till
Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser för budgetåret
1973/74 anvisa ett förslagsanslag av 176 000 000 kr., därav
3 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motionen

I motionen 1973: 483 av herr Ringaby (m) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär att offentliga myndigheter måtte åläggas svara för
portokostnaderna vid infordran av uppgifter från enskilda medborgare.

Utskottet. Den av departementschefen förordade anslagsanvisningen
tillstyrks av utskottet.

I anledning av det i motionen 1973: 483 framställda yrkandet vill utskottet
erinra om att det allmänna redan i dag bekostar vissa uppgifter

TU 1973:1

som infordras av offentliga myndigheter från enskilda medborgare. Vilka
uppgifter och myndigheter det gäller framgår av en särskild bilaga till
allmänna poststadgan. Portokostnadema är inräknade i den ersättning
som postverket får för befordran av försändelser från avsändare med
tjänstebrevsrätt.

Enligt vad utskottet under hand erfarit är postverket för sin del positivt
till en utökning av möjligheterna att sända ofrankerade försändelser
av det slag motionären föreslagit under förutsättning att det rör sig om
relativt frekventa försändelser och att postverket får ersättning för försändelsernas
befordran enligt gällande taxa. Även utskottet anser en utvidgning
av denna möjlighet i flera fall vara lämplig. Att såsom motionären
föreslagit generellt ålägga myndigheterna att svara för kostnader
av ifrågavarande slag anser sig utskottet däremot f. n. ej berett att
biträda. Motionen avstyrks därför. Utskottet förutsätter emellertid att
frågan blir föremål för prövning.

Utskottet hemställer att riksdagen

1. till Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser
för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av
176 000 000 kr., därav 3 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen,

2. avslår motionen 1973: 483.

17. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m. m. med flera
anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna F 4—
F 8 (s. 174—179) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1. till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m. m. ett
förslagsanslag av 2 021 000 kr.,

2. till Beredskap för civil luftfart ett reservationsanslag av 800 000
kr.,

3. till Kostnader för visst vårderingsförfarande ett förslagsanslag
av 40 000 kr.,

4. till Kostnader för riskgaranti till Scandinavian Airlines System
ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

5. till Kostnader för omläggning av flygtrafikledarutbildningen
ett förslagsanslag av 1 000 kr.

Uppskjutna frågor

18. Uppskjutna frågor. Utskottet kommer senare under sessionen att
yttra sig beträffande Kungl. Maj:ts under följande punkter och avsnitt
framlagda förslag, nämligen

TU 1973:1

punkten E 15 Transportstöd för Norrland m. m.,
punkten E 16 Transportstöd för Gotland,

punkten F 2 Ersättning till trafikföretag för drift av icke lönsamma
busslinjer,

vilket utskottet härmed anmäler.

Stockholm den 16 mars 1973

På trafikutskottets vägnar
SVEN GUSTAFSON

Närvarande: herrar Gustafson i Göteborg (fp), Mellqvist (s), Dahlgren
(c), Lindahl (s), Hjorth (s), Lothigius (m), Hugosson (s), Persson i Heden
(c), Rosqvist (s), Sellgren (fp), Lindberg (s), Håkansson (c), Östrand
(s), Clarkson (m) och Magnusson i Kristinehamn (vpk), dock att vid
behandlingen av punkten 2 i vad avser motionen 1973: 1383 fröken
Hörlén (fp) deltagit i stället för herr Sellgren (fp).

Reservationer

1. vid punkten 2 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till
vägväsendet) beträffande anslaget till Drift av statliga vägar

a. av herrar Dahlgren (c), Persson i Heden (c) och Håkansson (c)
som anser att

dels det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Inom
denna” och på s. 10 slutar med ”100 milj. kr.” bort ha följande lydelse: Den

sålunda föreslagna anslagshöjningen finner utskottet klart otillräcklig.
Som motivering härför och i anledning av det i motionen 1973:
1355 framförda yrkandet om en ytterligare höjning av anslaget med
100 milj. kr. vill utskottet anföra följande.

Anslagen till vägarna har under en följd av år varit i stort sett oförändrade.
Till detta kommer att det ökade behov av investeringar i vägar
och gator i storstadsområdena som blivit en följd av befolkningskoncentrationen,
kommit att medföra nedskärningar i medelstilldelningen
till glesbygdslänen. Det är emellertid enligt utskottets uppfattning
nödvändigt att fördelningen av väganslagen ges en inriktning som ligger
i linje med en aktiv regionalpolitik. De uttalanden som 1972 års riksdag
gjort angående vägplaneringen torde också innebära att fördelningen
av anslagen skall ske i enlighet med de krav som en aktiv regionalpolitik
ställer.

TU 1973:1

Större delen av driftanslaget går nu till servicearbetena, vilka måste
utföras i första hand. De medel som återstår för egentligt vägunderhåll
och förbättringsarbeten är otillräckliga. Därigenom kan det i vägarna
nedlagda kapitalet inte underhållas. Det måste givetvis vara en primär
strävan att undvika den kapitalförstöring som till följd härav pågår.

Goda transportmöjligheter är vidare en viktig förutsättning för att
företagsetableringar skall komma till stånd. För att näringslivet skall
kunna utvecklas i alla delar av landet måste det finnas ett väl utbyggt
vägnät med god bärighet. Att åstadkomma en tillfredsställande vägstandard
är sålunda ett grundläggande led i en lokaliseringspolitik för
alla regioner.

Av statsverkspropositionen framgår att egentligt vägunderhåll till
vilket hänföres underhåll av beläggningar, grusning, dikning m. m.
får 183,5 milj. kr. mindre än vägverket begärt. Detta innebär att det
årliga behovet av egentligt underhåll inte täcks till mer än 60 procent
och att det ackumulerade behovet på detta delprogram kommer att öka
till storleksordningen 1 500 milj. kr.

Ett undermåligt egentligt vägunderhåll innebär emellertid inte bara
övervältring av kostnader på framtiden utan medför också att bara de
mest akuta behoven kan åtgärdas. Detta medför ofta dels en högre
framtida kostnad för de åtgärder som inte kunnat komma till utförande,
dels att redan vidtagna, enklare åtgärder måste upprepas, varigenom
de sammanlagda kostnaderna för dessa blir högre. En konsekvens härav
blir också att trafiksäkerheten minskar genom att man tvingas att utföra
endast enklare underhållsåtgärder.

Förstärkningsarbeten omfattar förstärkning av vägkroppen, justeringar
i plan och profil, övergång från grusvägbana till oljegrus på sekundära
och tertiära vägar. Där kommer hela behovet att vid periodens slut
uppgå till en ackumulerad kostnad av ca 2 500 milj. kr., om nuvarande
anslagsutveckling inte bryts.

Förstärknings- och förbättringsåtgärderna måste med nuvarande anslag
alltmer koncentreras till de vägar som redan har slitlager av asfalt
eller oljegrus. Vid ett oförändrat anslag beräknas inom den närmaste
femårsperioden två tredjedelar av förstärkningsmedlen behöva satsas
på redan belagda eller oljegrusade vägar. Samtidigt kan så mycket som
45 å 50 procent behöva satsas på huvudvägnätet till följd av eftersatt
egentligt vägunderhåll och otillräckliga investeringsanslag. Detta försätter
det sekundära vägnätet i ett prekärt läge. Ett sådant förhållande
kan inte accepteras från vare sig samhällsekonomiska eller regionalpolitiska
synpunkter.

Skall regionalpolitiken framstå som realistisk, måste självfallet samhällets
resurser anpassas till behovet i olika delar av landet. En större
satsning på de sekundära och tertiära vägarna är därvid av stor betydelse.

TU 1973:1

I anslutning härtill må f. ö. nämnas att behovet av förstärkningsarbeten
för perioden fram till år 1985 enligt den av vägverket uppgjorda
behovsplanen för sekundära och tertiära vägar uppgår till 2 800 milj.
kr. Den av verket sålunda redovisade behovssiffran innebär att endast
60 procent av detta behov skulle tillgodoses. Med nuvarande reella anslagsutveckling
uppnås inte ens denna andel. Det är därför en tvingande
nödvändighet — för att de övriga regionalpolitiska insatserna som
samhället vidtar skall få effekt — att vägupprustningen på det sekundära
och tertiära vägnätet intensifieras.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet i likhet med motionärerna
att 100 milj. kr. utöver Kungl. Maj:ts förslag bör anslås till drift av
statliga vägar. Dessa medel bör i första hand användas till förstärkningsarbeten
på det sekundära och tertiära vägnätet.

Vid ett bifall till vad utskottet sålunda anfört tillgodoses även det i
motionen 1973:481 framförda yrkandet om en anslagshöjning med
ytterligare 39 milj. kr.

dels utskottets hemställan under 2. bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1973:481 samt med bifall till motionen 1973: 1355
till Drift av statliga vägar för budgetåret 1973/74 anvisar ett
reservationsanslag av 1 124 800 000 kr., att avräknas mot.
automobilskattemedlen,

b. av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser att dels det
avsnitt i utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ”Inom denna” och
på s. 10 slutar med ”100 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

Av vägverkets yrkanden har utskottet särskilt fäst sig vid målsättningen
att hejda den pågående förstöringen av investerat vägkapital.
Att eftersätta det egentliga vägunderhållet, dvs. förnyelse av vägbeläggningar,
grusningar, dikningar m. m. har naturligtvis denna innebörd.
Den här utvecklingen innebär inte bara i detta avseende en samhällsekonomisk
förlust, den medför också trafiksäkerhetsrisker av stora mått.
Mot den bakgrunden finner utskottet det anmärkningsvärt att det av
vägverkets äskanden är posten Egentligt vägunderhåll som blivit hårdast
nedstruken. Vägverket har begärt 514,5 milj. kr., och departementschefen
tillstyrker 331 milj. kr. — en summa som enligt utskottets mening
är klart otillräcklig för att ge vägverket möjligheter att ens till någon
del uppnå den målsättning som uppställts.

Mot bakgrund av det anförda instämmer utskottet i yrkandet i motionen
1973:481 om att ytterligare 39 milj. kr. utöver Kungl. Maj:ts
förslag bör anslås till drift av statliga vägar att användas under posten
Egentligt vägunderhåll.

TU 1973:1

dels utskottets hemställan under 2. bort ha följande lydelse.

2. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1973: 1355 samt med bifall till motionen 1973: 481 till
Drift av statliga vägar för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag
av 1 063 000 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

c. beträffande utskottets motivering av herrar Gustafson i Göteborg
(fp) och Sellgren (fp) som anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 9 börjar med ”Inom denna” och på s. 10 slutar med ”100 milj.
kr.” bort ha följande lydelse:

Vägbyggandet har i realiteten minskat under flera år. Detta förhållande
ställer så mycket större anspråk på vägunderhållet. Sträckor av
mycket dålig kvalitet kräver en oproportionerligt stor del av driftanslagen.
En eftersläpning av byggandet innebär sålunda ett stegrat krav på underhåll.
Men underhållet släpar efter. Under senare år har det inte på
något sätt hållit jämna steg med förslitningen. Underhållsinventeringar
som vägverket gjort 1966 och 1971 visar t. ex. att andelen asfaltbelagd
vägyta av undermålig kvalitet blir större för varje år. Samma gäller vägarnas
bärighet, vilket beror på att torrläggningen av vägkroppama genom
dikning har måst eftersättas.

Utskottet anser sig tyvärr i nuvarande läge inte kunna tillstyrka de i
motionerna 1973: 481 och 1973: 1355 föreslagna anslagshöjningarna om
resp. 39 milj. kr. och 100 milj. kr. och tillstyrker därför Kungl. Maj:ts
förslag i frågan. De otillräckliga anslagen gör det emellertid nödvändigt
att Kungl. Maj:t i samband med kommande budgetarbete beaKtar behovet
av en successiv höjning av anslagen för drift av vägar upp till en
nivå som inte endast täcker kostnaderna för de årliga förslitningarna
utan också gör det möjligt att börja hämta in eftersläpningen på underhållssidan.

Likaså bör Kungl. Maj:t ta till vara de möjligheter som kan finnas
att inom konjunkturpolitikens ram begära anslag på tilläggsstat för detta
ändamål.

2. vid punkten 2 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till
vägväsendet) beträffande avgiftsfinansiering av vägar och broar av

a. herrar Lothigius (m) och Clarkson (m) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Frågan
om” och på s. 13 slutar med ”berörda motionsyrkanden” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill erinra om att anslagen för byggandet av vägar inte
höjts sedan år 1966 frånsett en mindre höjning för 1973 och att detta

TU 1973:1

med hänsyn till prisutvecklingen i realiteten betytt minskade anslag. Sålunda
var den vägyta som färdigställdes 1971 bara omkring hälften av
den vägyta som färdigställdes 1966 medan under samma tid bilbeståndet
ökat med 25 procent. Ett alltför litet vägunderhåll har medfört en
betydande kapitalförstöring, som i accelererad takt kommer att försämra
vårt vägnät. De vägplaner som skulle utgöra grunden för utbyggnaden
av vägarna har inte kunnat fullföljas på grund av bristande anslag.
De olika vägdistrikten har därtill ständigt fått omdisponera sina planer
med inriktning mera på katastrofhjälp än på en successiv uppbyggnad av
vägnätet. Under överskådlig tid framåt synes förutsättningar saknas att
klara det vägbyggnadsprogram som erfordras för att motsvara den
ökande trafikens krav. För att komma ur denna låsta situation krävs
delvis en omprövning av grunderna för vägbyggandets finansiering.

En förbättring av vägarnas standard skulle medföra en förbättrad
trafiksäkerhet. Gjorda utredningar visar att betydande delar av erforderliga
väginvesteringar skulle ge mycket god samhällsekonomisk lönsamhet.
Därtill kommer ökad bekvämlighet och framkomlighet för vägtrafikantema.

Det finns därför enligt utskottets mening goda skäl att låne- och avgiftsfinansiera
vissa stora sammanhängande delar av motorvägsbyggandet
under förutsättning att i varje särskilt fall alternativa vanliga trafikleder
står till förfogande. Vi vill hänvisa till att detta förfarande används
i USA, Italien, Frankrike och Norge. Finansieringen av Öresundsbron
avses också ske genom avgifter. Därvid kommer de som utnyttjar
bron att bidraga till brons finansiering. Det kan inte vara någon principiell
skillnad mellan att utta avgifter för användandet av en bro och avgifter
för nyttjandet av annan trafikled. Det saknas anledning anta att de
vägar som skulle komma till stånd på detta sätt skulle vara mindre angelägna.
Längre sammanhängande motorvägar ger också stora ekonomiska
fördelar för trafikanterna genom minskad bensinåtgång och minskat
slitage samt större trafiksäkerhet m. m. Den totala bedömningen av samhällsekonomiska
resurser och utrymme på kapitalmarknaden kan ske
vid beviljandet av koncession. Möjligheterna till internationell finansiering
kan därvid beaktas. Den av motionärerna nämnda summan på 2
miljarder kronor skulle kunna räcka till färdigställande av huvuddelarna
i ett svenskt motorvägsbyggnadsprogram. ökade resurser skulle på detta
sätt kunna ställas till förfogande för en betydligt snabbare förbättring
av det övriga vägnätet.

Från arbetsmarknadssynpunkt skulle en satsning av ovanstående art betyda
väsentliga fördelar inte minst i nuvarande arbetsmarknadsläge.

Av dessa skäl tillstyrker utskottet motionerna 1973: 738, såvitt nu
är i fråga, och 1973: 1343,

TU 1973:1

dels att utskottets hemställan under 16. bort ha följande lydelse:

16. att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 738, punkten
2, och 1973: 1343 hemställer att Kungl. Maj:t snarast möjligt
föranstaltar om utökning av trafikledsbyggandet i enlighet med
vad som anförts i motionerna,

b. av herrar Gustafson i Göteborg (fp) och Sellgren (fp) som anser att

dels det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 13 slutar med ”berörda motionsyrkanden” bort ha
följande lydelse:

Behovet av väginvesteringar har ökat kraftigt under senare år på
grund av det växande transportarbete som utförs på vägarna men också
genom de reellt sett minskade anslagen för väginvesteringar. Frågan om
nya finansieringsvägar har på grund härav kommit i ett nytt läge jämfört
med de förhållanden som rådde i början av 1960-talet, då frågan senast
prövades i en utredning.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att motorvägarna har visat
sig vara mycket effektiva och har dessutom en avsevärt lägre olycksfallsfrekvens
i jämförelse med andra vägar. De är emellertid mycket
kostsamma och kan innebära att väganslagen inte förslår för ett väl
fungerande länsvägnät. I sådana fall och även i fråga om större broar,
som med ordinarie väganslag inte kan byggas inom rimlig tid, bör därför
ett system med avgiftsfinansiering prövas försöksvis. Det bör dock
i regel endast användas i de fall då trafikanterna kan ges acceptabla
alternativa färdvägar.

Utskottet vill understryka att finansieringsformen inte ändrar på principen
att investeringarna skall prioriteras med hänsyn till deras nytta för
hela samhällsekonomin. Samhällets inflytande över vilka vägar som
kommer till stånd blir följaktligen inte åsidosatt för de projekt som avgiftsfinansieras.

Det stora behovet av vägbyggande har sammanfallit med en kraftig
nedgång inom byggsektorn i övrigt, vilket förorsakat arbetslöshet och
svåra förhållanden för anställda och företag. Detta förhållande är ytterligare
ett motiv för en ökning avvägbyggandet. En upplåning för avgiftsfinansierade
vägar och broar är i nuvarande läge särskilt väl motiverad.

I tider av högkonjunktur medverkar avgifterna till att skapa ett samhällsekonomiskt
utrymme för investeringskostnaderna för ifrågavarande
vägar och broar.

Vad utskottet härom anfört bör av riksdagen ges Kungl. Maj:t till
känna.

dels utskottets hemställan under 16. bort ha följande lydelse:

16. att riksdagen i anledning av motionerna 1973: 738, punkten 2,
och 1973: 1343 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört rörande avgiftsfinansiering av vägar och broar,

TU 1973:1

3. vid punkten 2 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till
vägväsendet) beträffande fasta trafikförbindelser med Danmark av herrar
Dahlgren (c), Persson i Heden (c), Håkansson (c), Clarkson (m) och
Magnusson i Kristinehamn (vpk) som ansett att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Under
hänvisning” och på s. 16 slutar med ”sig erforderligt” bort ersättas med
text av följande lydelse:

I likhet med motionärerna anser utskottet det angeläget att riksdagen
tar ställning för en utbyggnad i första hand av HH-förbindelsen. Trafiken
till Danmark från större delen av vårt land går via Helsingborg och
Helsingör, och trafikvolymen där är — som framgår av motionen — betydligt
större än den via Malmö och Köpenhamn. Utskottet anser att
också regionalpolitiska skäl talar för att HH-förbindelsen kommer till
stånd före MK-förbindelsen, eftersom befolkningskoncentrationen i Malmöregionen
sannolikt skulle stimuleras på ett ej önskvärt sätt om enbart
den sistnämnda förbindelsen skulle komma till stånd. Det pågående utredningsarbetet
bör sålunda i första hand inriktas på utformningen av
HH-förbindelsen. Huruvida denna skall byggas som bro eller tunnel
tillhör de frågor som därvid måste bli föremål för närmare överväganden.
Vilket alternativ som än väljes måste dock både landsvägs- och
järnvägsförbindelse komma i fråga,

dels att utskottets hemställan under 21. bort ha följande lydelse:

21. att riksdagen i anledning av motionen 1973: 1361 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande
de i motionen upptagna frågorna om fasta trafikförbindelser
med Danmark,

4. vid punkten 3 (Statens trafiksäkerhetsverk: Förvaltningskostnader)
av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) som anser att dels det stycke
i utskottets yttrande på s. 18 som börjar med ”Utskottet tillstyrker”
och slutar med ”19,5 milj. kr.” bort ha följande lydelse:

Med tanke på att informationsverksamheten utgör en stor och viktig
del av problemkomplexet trafiksäkerhet finner utskottet Kungl. Maj:ts
förslag otillräckligt. Helt färska undersökningar har ju påvisat stora brister
i bilisternas kunskaper beträffande trafikmärken och trafikregler. Mot
den bakgrunden och med beaktande av den betydelse informationen
haft för t. ex. det ökade användandet av bilbälten och reflexer synes
det motiverat att bevilja trafiksäkerhetsverket större medel för denna
verksamhet än vad departementschefen föreslår. Informationsverksamheten
syftar ju till att öka allmänhetens kunskaper om trafik och tra -

TU 1973:1

fikregler och ge rekommendationer om uppträdandet i trafiken. Utskottet
instämmer därför i yrkandet i motion 1973: 181 om en ytterligare
höjning av medelstilldelningen för informationsverksamheten med
2 350 000 kr.

dels att utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:

l.i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen
1973: 181, punkten 1, till Statens trafiksäkerhetsverk:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag
av 16 868 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen,

5. vid punkten 7 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till
sjöfartsverkets verksamhet) beträffande lotsskyldighet av herr Magnusson
i Kristinehamn (vpk) som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ”Med
anledning” och på s. 24 slutar med ”åtgärder vidtas” bort ha följande
lydelse:

Enligt lots- och fyrkungörelsen (SFS 1970: 698) föreligger i princip
lotsfrihet. Enligt paragraf 5 i nämnda kungörelse kan Kungl. Maj:t med
hänsyn till rikets säkerhet eller till förhållande, som hänför sig till fartygs
last eller farvattens beskaffenhet, eller av andra skäl föreskriva
skyldighet att anlita lots. Så har också skett beträffande tankfartyg och
bulkfartyg med farliga laster. I dessa fall råder således obligatorisk
lotsskyldighet. Det har emellertid visat sig att allt fler fartyg utnyttjar
möjligheten att avstå från anlitande av lots. Här är det i regel rederierna
som från besparingssynpunkt försöker förmå fartygsbefälhavare till detta.

Många fartyg trafikerar f. n. svenska farvatten utan lots trots att detta
medför risker av olika slag. Säkerheten för de ombordanställda försämras
därmed väsentligt. Stora risker för haverier, vilka även kan ha miljöförstörande
verkan, uppstår.

Skärpta bestämmelser beträffande lotsskyldighet är således enligt utskottets
mening nödvändiga. En återgång till tidigare lotsskyldighet
vore en riktig lösning, dock med den skillnaden att lots verkligen anlitas
och att inte endast lotsavgift erlägges. Undantag från lotsskyldighet
kan i vissa fall motiveras men måste i sådana fall preciseras. Tänkbara
fall är fartyg med stapelvaror, som med hänsyn till brand-, explosions-
eller miljörisk inte utgör någon fara för de ombordanställda
eller kringliggande kust. Utskottet instämmer alltså i det yrkande som
framföres i motionen 1973: 1358 om att lotsskyldighet i princip skall
införas för fartyg som trafikerar svenska kustfarvatten, kanaler och
insjöar. Motionen 1973: 189 anses därmed också besvarad.

TU 1973:1

dels att utskottets hemställan under 2 b. bort ha följande lydelse:

b. i anledning av motionerna 1973:189 och 1973: 1358 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört angående
viss lotsskyldighet,

6. vid punkten 15 (Ersättning till statens järnvägar för drift av icke
lönsamma järnvägslinjer m. m.) av herr Magnusson i Kristinehamn
(vpk) beträffande linjen övertorneå—Pajala och icke lönsamma järnvägsanstalter
som anser att

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29 som börjar med ”Utskottet
finner” och slutar med ”lönsamma järnvägsanstalter” bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser sig böra instämma i yrkandena i motionen 1972: 479
att riksdagen skall anvisa 1 800 000 kr. för olönsam trafik på linjen
Övertorneå—Pajala och att riksdagen skall anvisa ett från 100 000 kr.
till 200 000 kr. ökat anslag avseende icke lönsamma järnvägsanstalter.
Beträffande linjen Övertorneå—Pajala har denna sedan gammalt betraktats
som olönsam järnvägslinje trots att trafiken drives på landsväg,
vilket bör beaktas när riksdagen tar ställning till ersättningsfrågorna.
Vidare bör beaktas att ett uppehållande av trafiken har en mycket stor
betydelse för bygdens näringsliv och befolkning. I vad gäller anslaget
till icke lönsamma järnvägsanstalter kan ett ökande av detta medföra
en mindre restriktiv hållning till nedläggande av järnvägsstationer. Även
s. k. icke lönsamma järnvägsanstalter kan fylla en uppgift i servicehänseende.
Utskottet vill också påminna om att ett sådant anslag ingick
som ett krav i Svenska järnvägsmannaförbundets tiopunktsprogram för
en bättre trafikpolitik.

dels att utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:

l.i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen
1973: 479, punkterna 3 och 4, till Ersättning till statens
järnvägar för drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m.
för budgetåret 1973/74 anvisar ett anslag av 381 900 000 kr.

Särskilt yttrande

vid punkten 2 (Allmän översikt över utvecklingen. Anslagen till vägväsendet)
beträffande motionen 1973: 1357 om planerad nybyggnad
av riksväg 70 mellan Säter och Borlänge av herr Magnusson i Kristinehamn
(vpk) som anfört:

TU 1973:1

Motionen tar upp en del principiella synpunkter som bör beaktas.
I likhet med motionärerna anser jag det vara angeläget att undvika
former av trafikplanering som går ut på att föra biltrafiken genom
städer och samhällen. Därigenom uppstår problem som dessa varken
tekniskt eller miljömässigt tål. Utöver den negativa effekten av att man
genom sådana trafikledningsdragningar klyver samhällen får man också
bullerstörningar av stor omfattning. Den i motionen påtalade dragningen
av riksväg 70 verkar för tätorten Gustafs vara till uppenbar
nackdel från stadsplane- och bullersynpunkt. En utbyggnad av riksvägnätet
bör inte i onödan få gå ut över befintliga samhällen. Man bör
också acceptera det faktum att god jordbruksmark inte längre är en
obegränsad marktillgång. Om annan mark finnes som alternativ bör
man välja denna.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1 *7 3 73 00S S

oI'*#3tF-P '»'.•■i l ,'; \\ Ht