Socialutskottets betänkande nr 28 år 1973

SoU 1973:28

Nr 28

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om varningstext på
förpackningar innehållande läkemedel som nedsätter förmågan att
framföra fordon.

Motionen

I motionen 1973:30 av herr Wiklund i Stockholm (fp) hemställs att
riksdagen ville hos regeringen anhålla att erforderliga åtgärder vidtas för
att få till stånd föreskrifter om att mediciner, som framkallar störningar i
fråga om förmågan att framföra motorfordon, skall förses med särskild
varningstext och dito symbol om risken att använda sådana mediciner i
samband med framförande av motorfordon.

Remissyttranden

På hemställan av utskottet har socialstyrelsen och statens trafiksäkerhetsverk
yttrat sig över motionen.

Socialstyrelsen anför inledningsvis följande.

Problemet läkemedel—trafik har flera sidor. Sålunda kan en trafikant
som intagit visst läkemedel bli olämplig i trafiken, särskilt om han inte
vant sig vid verkningarna av det intagna medlet. Påverkan beror över
huvud taget på den enskildes individuella känslighet, vilken kan variera
med hänsyn till dels den tid han tagit medlet, dels det aktuella medlet.
En stor mängd läkemedel kan i större eller mindre grad inverka på
förmågan att framföra fordon. Samtidigt vet man att åtskilliga människor
står på behandling med lugnande medel sedan lång tid utan att de därför
har nedsatt körförmåga och bör berövas rätten att framföra fordon. I
vissa fall kan till och med en trafikant som står på regelbunden
medicinering av ett lugnande eller avspännande medel bli en trafikfara,
om han plötsligt slutar att ta sin medicin. En särskild, ej alltid helt kort
varningstext skulle bli nödvändig på ett stort antal läkemedel men
samtidigt lätt bli missvisande för flertalet av dem, som intar medlen. Det
bör påpekas att i många fall, där trafikförseelser begåtts efter intagande
av ett läkemedel, har ett intag långt över normal eller rekommenderad
dos förelegat och föreburen brist på kännedom om medlets inverkan på
körskickligheten har haft karaktären av bortförklaring.

Socialstyrelsen framhåller att styrelsen på olika sätt — genom
anvisningar till läkarna och genom till allmänheten riktad information —
sökt minska de nämnda riskerna. Styrelsen hänvisar bl. a. till att styrelsen
förra året utfärdat cirkulär (MF 1972:79) enligt vilket läkare är skyldig
att informera patient om eventuella trafikrisker på grund av ordinerade
läkemedel (se även MF 1967:32). Vidare upplyser socialstyrelsen att en
arbetsgrupp inom socialstyrelsens läkemedelsavdelning under år 1972
utarbetat förslag till information i form av bipacksedel till läkemedelsför -

1 Riksdagen 1973. 12 sami. 19r 28

SoU 1973:28

2

packningen och att den slutgiltiga utformningen av en sådan information
diskuteras med branschorganisationerna.

Vidare anför socialstyrelsen följande.

Frågan om märkning av förpackningar till trafikfarliga läkemedel med
en särskild symbol har diskuterats på nordisk basis. En enhetlig märkning
i samtliga nordiska länder skulle medföra fördelar ur kostnadssynpunkt
såsom fallet är med läkemedlens normala etiketter, vilka är lika i de
nordiska länderna men i regel ej har utrymme för information.
Förarbeten har gjorts och man har inom de nordiska läkemedelskontrollorganisationerna
enats om att låta den kommande nordiska läkemedelsnämnden
lösa frågan om utformning och samordning av en dylik
märkning.

Sammanfattningsvis framhåller socialstyrelsen att läkarna är skyldiga
att informera en patient om ordinerade läkemedels eventuella påverkan
på dennes förmåga att föra motorfordon, och att frågan om information
om läkemedel—trafik avses lösas i den kommande nordiska läkemedelsnämnden,
samt att märkning av förpackning till trafikfarligt läkemedel
med särskild symbol bör ytterligare utredas och i den mån den införs
kombineras med adekvat skriftlig information, så att patienten ej avstår
från att inta ordinerat läkemedel t. ex. på grund av skrämsel.

Mot bakgrund av den i yttrandet lämnade redovisningen avstyrker
socialstyrelsen motionen.

Statens trafiksäkerhetsverk vitsordar att allmänhetens kunskaper om
att vissa mediciner har nedsättande effekt på en fordonsförares förmåga
att framföra sitt fordon, och framför allt vilka mediciner som har sådan
effekt, torde vara bristfälliga. Trafiksäkerhetsverket hänvisar mot denna
bakgrund till den verksamhet socialstyrelsen planerar för att få till stånd
en förbättrad information till läkare och allmänhet om problemet.
Trafiksäkerhetsverket ställer sig positivt till motionens syfte och anför i
detta hänseende följande.

Som ett led i upplysningen till allmänheten om medicins inverkan
skulle också kunna tänkas en varningsmärkning på medicinen. Emellertid
förekommer inte sällan att sådan medicin levereras i så små förpackningar
att en varningsmärkning i kombination med annan upplysande text på
förpackningen knappast kommer att observeras. Andra åtgärder bör
därför också prövas för informationen.

Förslag i Nordiska rådet

I ett i Nordiska rådet i mars innevarande år väckt medlemsförslag om
motverkande av användningen av rusgivande och bedövande ämnen i
trafiken har hemställts att Nordiska rådet skall rekommendera Nordiska
ministerrådet att bl. a. skyndsamt införa ett enhetligt varningssystem för
utmärkning av trafikfarliga mediciner och andra ämnen genom text och
en lätt igenkännlig symbol. Remissbehandling av medlemsförslaget har
skett.

SoU 1973:28

3

Utskottet

Motionären vill att åtgärder skall vidtas så att förpackningar som
innehåller läkemedel som kan nedsätta förmågan att framföra motorfordon
skall förses med varningstext och varningssymbol om den föreliggande
risken.

Utskottet delar motionärens uppfattning att det är viktigt att
allmänheten informeras om att många läkemedel kan föra med sig
allvarliga trafikrisker och att vissa läkemedel förstärker effekten av
alkohol. Det är också viktigt att i det enskilda fallet läkare informerar
patient om föreliggande trafikrisker på grund av ordinerade läkemedel.
En sådan informationsskyldighet föreligger för läkare enligt bestämmelser
som utfärdats av socialstyrelsen. Det kan enligt utskottets mening också
vara motiverat att det övervägs att låta patienter få information om den
nedsättning av körförmågan, som visst läkemedel kan föra med sig,
genom att varningstext eller varningssymbol anbringas på förpackningen.
Som framgår av socialstyrelsens yttrande kan man räkna med att en
prövning av frågan kommer att ske inom den nordiska läkemedelsnämnd
som skall tillsättas. Utskottet har inhämtat att inom socialstyrelsens
läkemedelsavdelning frågan utreds om svenskt ställningstagande till hur
märkningen bör utformas. Här finns också skäl erinra om att ett
medlemsförslag i den i motionen upptagna frågan väckts i Nordiska rådet.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon riksdagens åtgärd i
anledning av motionen inte är erforderlig.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:30.

Stockholm den 21 november 1973

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c),
Svensson i Kungälv (s), Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru Skantz (s),
herrar Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp)*, Johnsson i Blentarp (s),
Andreasson (c), Nordberg (s)*, Åkerlind (m), Romanus (fp)*, Nilsson i
Växjö (s) och Hagberg (vpk)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 5458 S Stockholm 1973