Socialutskottets betänkande nr 26 år 1973

Nr 26

Socialutskottets betänkande i anledning av motioner om vissa särskolefrågor
m. m.

Motionsyrkandena

1) 1 motionen 1973:165 av herr Signell m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar att hos Kungl. Majd anhålla om att en omorganisation
av studie- och yrkesorienteringen för grundsärskolan företas enligt samma
riktlinjer som kommer att gälla för grundskolan och gymnasieskolan.

2) I motionen 1973:302 av fru Hambraeus m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att skolöverstyrelsen ges i uppdrag att
undersöka kostnader och konsekvenser av en utökad särskild undervisning
för barn med komplicerade handikapp med målsättning att ge dem i
jämförelse med andra grupper likvärdiga utbildningsmöjligheter.

Motionen har remitterats till utbildningsutskottet och därefter överflyttats
till socialutskottet.

3) I motionen 1973:665 av herr Signell m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att yrkessärskolans innehåll och
målsättning blir föremål för utredning samt att yrkessärskolan betecknas
som gymnasieskola.

Omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

Den 1 juli 1968 trädde lagen (1967:940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen) i kraft. Lagen, som antogs av
1967 års riksdag (prop. 1967:142, 2LU 1967:67), ersatte 1954 års lagom
undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna.

Lagen avser psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av hämmad
förståndsutveckling för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i
övrigt behöver särskilda omsorger genom det allmänna och reglerar alla
särskilda omsorger — undervisning, vård och bostad - som det allmänna
skall bereda dessa personer.

Huvudmannaskapet ligger — liksom enligt 1954 års lag — på
landstingskommunerna eller om primärkommun inte tillhör landstingskommun
på primärkommunen och innebär skyldighet att bereda
psykiskt utvecklingsstörda undervisning, vård och omsorger i övrigt enligt
omsorgslagen, i den mån annan inte drar försorg därom. Staten svarar
dock för undervisning (i specialskola) och andra omsorger för psykiskt
utvecklingsstörda som på grund av syn- eller hörselskada inte kan följa
undervisningen i särskola.

1 Riksdagen 1973. 12 sami. Nr 26

SoU 1973:26

Undervisning av psykiskt utvecklingsstörda meddelas i särskola. I
samband därmed skall eleverna beredas den personliga och medicinska
omvårdnad som behövs. Särskola omfattar förskola, skola för grundundervisning,
träningsskola eller yrkesskola eller flera av dessa skolformer.

För psykiskt utvecklingsstörda, som kan gå i särskola men har svårt att
anpassa sig till verksamheten i skolan eller för vilkas undervisning fordras
särskilda anordningar, meddelas specialundervisning i särskola eller
undervisning i specialsärskola.

För psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av rörelsehinder,
långvarig sjukdom eller liknande omständighet inte kan delta i särskolas
vanliga arbete, anordnas särskild för dem lämpad undervisning i hemmet
eller på vårdinrättning.

Särskolplikten för psykiskt utvecklingsstörda omfattar åldrarna 7—21
år, i undantagsfall 23 år.

För vård av psykiskt utvecklingsstörda skall finnas vårdhem, specialsjukhus,
daghem för barn och sysselsättningshem. För utvecklingsstörda
som behöver vård i vårdhem med särskilda anordningar skall finnas
specialvårdhem.

Psykiskt utvecklingsstörd, som behöver vård enligt omsorgslagen men
inte bör erhålla den i inrättning som nyss sagts, skall tillhandahållas vård i
hemmet.

Psykiskt utvecklingsstörda, som inte kan bo i eget hem men inte
behöver bo i vårdhem eller specialsjukhus, skall beredas bostad i annat
enskilt hem, inackorderingshem eller elevhem.

Ledningen av huvudmannens verksamhet enligt omsorgslagen skall
utövas av en styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.
Ledningen av särskola kan överlåtas på skolstyrelsen i den kommun där
särskolan är belägen och ledningen av specialsjukhus kan överlåtas på
huvudmannens sjukvårdsstyrelse. Hos styrelse för omsorger av psykiskt
utvecklingsstörda skall finnas tjänster som särskolchef, vårdchef och
överläkare. För tveksamma eller kontroversiella ärenden om inskrivning i
särskola, vårdhem eller specialsjukhus eller utskrivning därifrån m. m.
skall finnas beslutsnämnder för psykiskt utvecklingsstörda.

Högsta tillsynen över omsorgsverksamheten utövas av skolöverstyrelsen
(SÖ) och socialstyrelsen med den fördelning av uppgifterna som
Kungl. Maj:t bestämmer. För varje inrättning för psykiskt utvecklingsstörda
skall en av myndigheterna vara huvudtillsynsmyndighet. Under
skolöverstyrelsen har länsskolnämnden inseende över den verksamhet
som överstyrelsen har högsta tillsyn över.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av omsorgslagen har meddelats
i stadgan (1968:146) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
(omtryckt 1972:456). Skolöverstyrelsen och socialstyrelsen har
meddelat ytterligare föreskrifter för tillämpningen av lagen.

Enligt stadgan angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
(i det följande benämnd omsorgsstadgan) skall verksamheten i särskolan
bedrivas i så nära överensstämmelse med vad som gäller inom det

SoU 1973:26

allmänna skolväsendet som är möjligt och lämpligt.

Särskolans förskola är avsedd företrädesvis för barn under skolåldern.

Särskolans skola för grundundervisning (vanligen benämnd grundsärskolan)
omfattar tio årskurser, som är fördelade på lågstadium, mellanstadium
och högstadium.

Särskolans träningsskola omfattar också tio årskurser, som också är
fördelade på lågstadium, mellanstadium och högstadium. Träningsskolan
är avsedd för elever som inte kan följa undervisningen i grundsärskolan.

Undervisningen i särskolans yrkesskola avser främst att ge yrkesutbildning
eller yrkesträning. Undervisningen avser även fortsatt teoretisk
utbildning.

Enligt anvisningar meddelade av skolöverstyrelsen omfattar i grundsärskolan
och träningsskolan lågstadiet årskurserna 1—3, mellanstadiet
årskurserna 4—6 och högstadiet årskurserna 7 — 10.

Antalet barn under sju år samt barn och ungdom som fullgjorde sin
skolplikt utgjorde per den 1 maj 1971 13 022. Dessas fördelning på
skolform och boendeform anges i tablå intagen på s. 4.

Statsbidrag utgår till huvudmännen med 95 procent av lönekostnaderna
för särskolchefer, rektorer, studierektorer och lärare vid särskolan.
Bidragsbestämmelserna återfinns i kungörelsen (1968:350) angående
statsbidrag till omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.

Barn under 7 år samt barn och ungdom som fullgjorde sin skolplikt, fördelade efter skol- och boendeform per den 1 maj 1971

SoU 1973:26

.2 o

« t

O, .*2

—

cd 3

•g|

cu 3

x/i W

C oo D- —

g M 2
x -c d|
■B - =§

lä si

—

^ -C

s-s

C 5

O c/j

rOÖ o
w ,o

£1

04
O 04
Oh
C4

-C

tu T3

Tt	C»	vo	04	VO
•o	0“	04	cT	ro	O»	0
co	04	•—i				0

							0^
O	O	O	o	O	O	0	0**"
r- o	vo o	Ov O	00 O	Tt O	VO O	04 O
Oh —4	O ^4	ro *—i	04 *-t	r-~ *-4	o —<	04 >-4
vo	r-	VO	ro	■»T	o	O
■'t	04	—i	T—t		T—<	ro

		r-^			04	co	00,
, 1	, 1	o	1		04"	o"	o-"
fN	04			\|	04	00	VO
					04	ro
<N		o				<0
04"						,_T	\|
Oh	I	VO	\|	\|	\|	Tf
Oh		vo				vo

t»	VO	«o			O"	©^	00
ro	vo	T	t-T		o"	ro"	*—1
ro	04	'Tt	VO	\|	0*	O
r-	vo	04	04			Ov
						ro
VO	VO	©	o^		v°^	Oh	Oh
O	O	OS	O		00*	O	f-"
00	»o ro	00	t-~	\|	0- --d-	O v 04
04	04	■4t			00
	00		Ov		Tf

O 04

v©
ro vo

o •

o”

\0 tJ o -

■*d -

«-< r -

Tf Oh

O Tj •vfr -

c ^ c ^ c ^

i2s :OS

«C3 <+-, °cd

& t-- 'tr o »—I

W r-1

O |
^ r 00

c «

:2 o
H 13

irL

i *

■B

>h M

*sl a»

6^-g

« ÄT3

1 03

» “i

lil

t-< :cd *r*

> Ö £

/u«	W)
oed	C
	■a		3
	C/) •5		O 00
6 >	c 04		oed C
•O	9	•0	•—* ^
Uh <0 > 04	c 3 T3	•<3 5	•5? 0 04 E
"3	33 M	2	98
& 'W	S2 :cd CO	K	44 irf Q ^

oo rf

<N Oh

o- «o
00
VO

C/2

e/i +-»

•8 ii

»h T3

S S
v .8

Q a

SoU 1973:26

Organisationen av studie- och yrkesorienteringen i grundsärskolan
Motionen

I motionen 1973:165 påpekas att den av riksdagen år 1971 beslutade
nya organisationen för studie- och yrkesorientering i grundskolan och
gymnasieskolan kommer att medverka till en betydande förbättring för
de enskilda elevernas studie- och yrkesorientering. Det anförs att då
riksdagsbeslutet inte omfattar grundsärskolan kommer denna även i
fortsättningen att förmedla yrkesorienteringen till sina elever via yrkesvalslärare.

Motionärerna framhåller att då eleverna i grundsärskolan många
gånger har väl så stora problem i sitt studie- och yrkesval jämfört med
andra barn även grundsärskolan bör få tillgång till en ny organisation för
studie- och yrkesorientering efter samma organisationsformer som
kommer att gälla för gymnasieskolan och grundskolan.

Gällande bestämmelser m. m.

Det allmänna skolväsendet

Studie- och yrkesorienteringen (syo) i skolan sköttes från början helt
av arbetsmarknadsmyndigheterna. Under 1950-talet infördes ett system
med yrkesvalslärare i försöksverksamheten med enhetsskola. Yrkesvalslärarna
utförde vissa arbetsuppgifter i skolans och andra i arbetsmarknadsverkets
tjänst. I grundskolan har yrkesvalslärarna fått funktionen som
samordnare för syon, i vilken rektorer, studierektorer, lärare, skolpsykologer,
skolläkare, skolsköterskor och kuratorer samt många utanför
skolan medverkar. Yrkesvalslärarna är i allmänhet vidareutbildade folkskollärare
med ämneslärartjänster i samhällskunskap och yrkesvägledning
samt förenar dessa tjänster med arvodesbefatttningar hos länsarbetsnämnderna.

Inom gymnasiet har arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) erbjudit yrkesvägledning
sedan början av 1940-talet. Genom beslut av 1964 års riksdag
angående reformering av de gymnasiala skolorna m. m. infördes en
förändrad organisation i gymnasium och fackskola innebärande att syo
skulle ombesörjas av både arbetsmarknadsverkets och skolans personal.
Skolkuratorn skulle ansvara för de praktiska samordningsfrågorna och
biträda arbetsmarknadsverkets yrkesvägledare vid den yrkesvalsanknutna
studieorienteringen och studievägledningen.

För yrkesskolan har inte funnits någon organisation för syo.

År 1971 fattade riksdagen (prop. 1971:34, UbU 1971:21) beslut om
riktlinjer för en omorganisation av syon i grundskolan och gymnasieskolan,
som genom beslut av 1968 års riksdag ersatt det tidigare gymnasiet,
fackskolan och yrkesskolan. Dessa riktlinjer innebär att en gemensam
organisation för syo skall införas i grundskolan och gymnasieskolan. Den
som närmast skall svara för syo bör normalt vara en särskilt utbildad
kommunalt anställd funktionär som ägnar sig uteslutande åt syo inom

SoU 1973:26

skolväsendet. Den gällande ordningen, där arbetsmarknadsverkets yrkesvägledare
i samarbete med kuratorerna närmast svarade för syo inom
gymnasium och fackskola och yrkesvalslärare närmast svarade för syo
på grundskolan, skall gradvis avvecklas. Yrkesvalslärarna skall stimuleras
att verka inom den nya organisationen. Den nya organisationen har enligt
riksdagens beslut införts fr. o. m. den 1 juli 1973 i första och andra
årskursen i gymnasieskolan och skall den 1 juli 1974 införas i övriga
årskurser i gymnasieskolan och i grundskolan. Riksdagen beslutade att
det nya syo-systemet för grundskolan och gymnasieskolan efter en
försöksperiod om fem år skall utvärderas och ånyo underställas riksdagen.

Särskolan

Mål och innehåll för yrkesorienteringen

Enligt 39 § omsorgsstadgan fastställs läroplan för särskolan av
skolöverstyrelsen. Där är bl. a. föreskrivet att i läroplan skall utvecklas
skolans mål och anges riktlinjer för dess arbete och allmänna anvisningar
för dess verksamhet samt att läroplan skall i övrigt innefatta timplaner
och kursplaner samt anvisningar och kommentarer för undervisningen i
ämnen, ämnesgrupper och kurser.

I timplaner som SÖ fastställt för grundsärskola och träningsskola
anges att praktisk yrkesorientering i regel skall omfatta halva undervisningstiden
i årskurs 9 och 10 samt i träningsskola när så är lämpligt.

I allmänna delen av en ny läroplan för särskolan (Lsä 73), vilken SÖ
utgett den 1 juni 1973 och vilken träder i kraft den 1 juli 1974, anges
under rubriken Timplaner bl. a. följande beträffande praktisk yrkesorientering
(pryo) i grundsärskolan.

Praktisk yrkesorientering skall i regel omfatta halva undervisningstiden
i åk (åk=årskurs) 9 och 10 samt minst tre yrkesorienterande studiebesök i
åk 8. Rektor får i enstaka fall medge annan omfattning av den praktiska
yrkesorienteringen, under förutsättning att detta ej medför ändring av
skolorganisationen.

Finns pedagogiska eller andra särskilda skäl för viss inskränkning, kan
antalet perioder av rektor nedsättas, dock ej i större omfattning än att
varje elev får praktisk yrkesorientering minst sex veckor under vardera
årskurserna 9 och 10.

Om särskilda skäl föreligger, får särskolchefen medge att enstaka elev
får ersätta skolgång i åk 10 med annan lämplig utbildning eller med
utbildning hos hantverkare eller företagare, om eleven hos denne
erhåller planmässig undervisning i yrkesarbete och yrkesteori samt vid
sidan härav får allmänbildande undervisning i åk 10.

Under rubriken Kursplaner anges i Lsä 73 att den praktiska yrkesorienteringen
i grundsärskolan har till uppgift att som ett led i skolans
samhällsorientering och övrig undervisning medverka till att eleven får en
konkret uppfattning om arbetsliv och arbetsmiljö samt en fördjupad

SoU1973:26

orientering om arbetsuppgifter på arbetsplatsen. Vidare anges att den
praktiska yrkesorienteringen skall tillsammans med övrig yrkesorientering
bidra till elevens yrkesvalsmognad.

Som huvudmoment anges praktik på någon eller några arbetsplatser,
där eleven genom att delta i lämpliga arbetsmoment kan få orientering
om arbetsuppgifter, yrkeskrav och andra förhållanden på arbetsplatsen.

I Lsä 73 anges under rubriken Timplaner beträffande träningsskolan
att praktisk yrkes- eller verksamhetsorientering på högstadiet anordnas
när så är lämpligt efter hörande av elewårdskonferensen. Några anvisningar
beträffande praktisk yrkesorientering i träningsskolan finnes inte
under rubriken Kursplaner i Lsä 73.

Personal för yrkesorienteringen

Enligt 79 § omsorgsstadgan gäller för tjänst som lärare i särskolan
bl. a. att i tjänsten inräknas det kontaktarbete som erfordras för
yrkesorientering enligt de närmare bestämmelser som SÖ meddelar.

SÖ har år 1969 meddelat bestämmelser och anvisningar om inräknande
av för yrkesorientering behövligt kontaktarbete i undervisningsskyldigheten
för lärare i kunskapsämnen m. m. vid särskolan (intagna i
Aktuellt från SÖ 1969/70:4) av bl. a. följande innebörd.

Inom särskolan i varje landstingsområde eller landstingsfri stad avses
minst en av lärarna i kunskapsämnen med särskild utbildning i yrkesvägledning
(yrkesvalslärare) ombesörja för yrkesorientering behövligt kontaktarbete.

I fall där avståndet är stort mellan den särskolenhet där yrkesvalsläraren
är stationerad och annan särskolenhet bör viss del av kontaktarbetet
uppdras åt den lärare i kunskapsämnen på högstadiet vid
sistnämnda särskolenhet, vilkens elever skall delta i praktisk yrkesorientering.
Sådan lärare kallas kontaktlärare.

Länsskolnämnden fastställer för varje läsår efter förslag av skolans
styrelse det antal veckotimmar varmed undervisningsskyldigheten för
yrkesvalsläraren får minskas för utförande av kontaktarbete.

Yrkesvalslärare är skyldig att, om så påfordras, motta anställning i
arbetsmarknadsverkets tjänst enligt närmare bestämmelser som AMS
meddelar.

Till yrkesvalslärare utses i första hand den som genomgått av SÖ
anordnad terminskurs i yrkesvägledning för särskolans lärare eller som av
SÖ efter samråd med AMS förklarats äga likvärdig kompetens.

Vid tillsättning av tjänst som lärare i kunskapsämnen med uppgift att
även tjänstgöra som yrkesvalslärare skall länsarbetsnämnden beredas
tillfälle yttra sig. Länsarbetsnämnden skall underrättas om vilken sökande
som erhållit tjänsten.

I fråga om arbetsuppgifter för yrkesvalslärare skall vissa av SÖ
utfärdade anvisningar rörande yrkesvägledningen vid försöksskolans
högstadium i tillämpliga delar tjäna som vägledning. Yrkesvalsläraren
skall åt varje enskild elev och åt kontakterna med föräldrar samt
arbetsgivare och personal på arbetsplatsen ägna den särskilda uppmärksamhet
som betingas av särskolelevernas speciella behov.

På yrkesvalsläraren ankommer — även i de fall särskild kontaktlärare
finns — att i samarbete med kontaktlärare och arbetsförmedling anskaffa

SoU 1973:26

platser för samtliga elever som skall ha praktisk yrkesorientering. Han har
även ansvaret för uppföljning och efterarbete rörande samtliga dessa
elever.

Kontinuerligt samarbete bör ske mellan yrkesvalsläraren och de
tjänstemän hos omsorgsstyrelsen som svarar för omsorgerna i övrigt.

På kontaktlärare ankommer bl. a. personligt besök tillsammans med
eleven på arbetsplatsen, personligt besök på pryoplatsen under pryoperiodens
gång, intervju med elev och handledare efter pryoperiodens slut
enligt av rektor fastställt formulär och fortlöpande kontakt med hem och
föräldrar i frågor som sammanhänger med uppdraget som kontaktlärare.

Uppdrag som kontaktlärare kan även ges åt yrkesvalslärare vid reguljär
grundskola om det anses lämpligt och denne besitter de kunskaper om
särskolans elever som är nödvändiga i detta fall.

Hittills har ca 60 lärare utbildats vid kurser om en termin i
yrkesvägledning för särskolans lärare. Av dessa lärare är ca 35 yrkesverksamma.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen, statens handikappråd, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Svenska facklärarförbundet och Sveriges lärarförbund.
Statens handikappråd har vid sitt yttrande fogat ett yttrande av
Riksförbundet för utvecklingsstörda barn (FUB).

Ställningstaganden till motionsyrkandet

Skolöverstyrelsen anför att SÖ, med hänsyn till att den nya
organisationen med syo-funktionärer, enligt riksdagens beslut kommer att
införas som försöksverksamhet, finner att erfarenheterna av denna bör
avvaktas innan ett ställningstagande kan göras om även särskolan skall
erhålla en likartad organisation.

Socialstyrelsen anför att innan man applicerar nya och hittills inte
prövade organisationsformer på grundsärskolan synes man böra samla
och utvärdera de erfarenheter, som inhämtas efter grundskolans omställning
av studie- och yrkesorientering enligt fattade beslut.

Statens handikappråd anser att ett införande av det nya syo-systemet
skulle för närvarande vara mindre välbetänkt för särskolan. Handikapprådet
påpekar att ett införande av det nya syo-systemet i särskolan skulle
kunna innebära att möjligheterna till den synnerligen viktiga integrationen
med skolans övriga verksamhet försämrades samt framhåller att den
nära anknytning till arbetslivet, som den nya organisationen med
syo-funktionärer ger, säkerställs för särskolans del genom den obligatoriska
yrkesskolan.

Statens handikappråd anför att, med hänsyn till detta och med hänsyn
till att systemet med syo-funktionärer för den övriga grundskolan och
gymnasieskolan kommer att införas som en försöksverksamhet, motionärernas
förslag inte bör medföra någon riksdagens åtgärd. Det framhålls att
man under alla förhållanden bör avvakta vilka erfarenheter verksamheten
ger i den övriga skolan, innan man överför den till särskolan.

SoU 1973:26

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn anför i yttrandet till statens
handikappråd att FUB motsätter sig bestämt, att yrkesvalslärarorganisationen
för särskolan ersätts av en syo-organisation — i all synnerhet innan
denna organisation blivit föremål för en omsorgsfull utvärdering.

FUB anför att FUB avstyrker motionen men hemställer samtidigt om
att syo-organisationen får de resurser som behövs för att kunna ge service
åt sådana intellektuellt arbetshindrade som kommer från den vanliga
skolan och att likaså arbetsvärden får de resurser som erfordras för att ge
god service åt sådana utvecklingsstörda och intellektuellt arbetshindrade
som inte längre har några kontakter med skolan.

Landstingsförbundet anför att en utredning om vilka konsekvenser
den i motionen föreslagna omorganisationen medfö för särskolverksamheten,
som är splittrad på små enheter, bör företas innan beslut fattas i
frågan.

Landstingsförbundet påpekar att SÖ med anledning av statsmakternas
beslut år 1971 om syo i grundskola och gymnasieskola tillsatt en
arbetsgrupp med representanter från bl. a. SÖ, Landstingsförbundet och
Kommunförbundet och att arbetsgruppen har bl. a. enligt uppdraget
behandlat extra resurser för elever med handikapp.

Landstingsförbundet föreslår att denna arbetsgrupp erhåller uppdrag
att utreda lämpligheten och konsekvenserna av en eventuell omorganisation
av studie- och yrkesorienteringen vid särskolan.

Svenska kommunförbundet anför att Kommunförbundet kan knappast
finna att en förändring av särskolans syo-organisation skulle innebära
några avsevärda förbättringar för särskolans elever.

Svenska facklärarförbundet och Sveriges lärarförbund har intagit
ståndpunkter som överensstämmer med SÖ:s ställningstagande.

Synpunkter på studie- och yrkesorienteringen i särskolan

Skolöverstyrelsen framhåller att SÖ i framställning till Kungl. Maj:t
angående kurser i yrkesvägledning för särskolans lärare poängterat vikten
av att lärare, verksamma inom särskolan, anförtros uppgiften att
handleda och organisera särskolelevens yrkesorientering och yrkespraktik
i näringslivet.

Skolöverstyrelsen anför härefter bl. a. följande.

Denna verksamhet måste för att bli meningsfull förberedas genom att
integreras i den övriga undervisningen på högstadiet framför allt i
samhällskunskap och ADL-träning (ADL = anpassning till dagligt liv).
Yrkesvalslärare bör därför om möjligt handha undervisningen i samhällskunskap
i åk 8, 9 och 10 i grundsäiskolan, varvid samordning kan ske
mellan detta ämne och såväl teoretisk som praktisk yrkesorientering.

Den obligatoriska studie- och yrkesorienteringen kompletteras dessutom
av enskild vägledning för eleven och hans föräldrar. Denna
vägledning är frivillig för eleven och föräldrarna och skall dels ge
information i speciella valsituationer men skall även ingå i skolans totala
program för eleven.

Det framgår av såväl författningar som anvisningar i läroplaner att
studie- och yrkesorienteringen i särskolan är starkt integrerad i skolans

1 * Riksdagen 1973. 12 sami. Nr 26

SoU 1973:26

hela verksamhet och att en samordning mellan alla befattningshavare
inom omsorgsverksamheten är nödvändig för studie- och yrkesorienteringens
genomförande.

Oavsett den omorganisation som föreligger inom grundskola och
gymnasieskola från yrkesvalslärartjänster till syofunktionärer kommer
det därför att vara mycket angeläget att för särskolans del funktionärer
för studie- och yrkesorientering har speciallärarutbildning som grund med
hänsyn till de svårt handikappade elevernas situation.

Därtill kommer att den nära kontakt med undervisningen och den
enskilde eleven som yrkesvals- och kontaktlärarorganisationen har i
särskolan tills vidare bör bibehållas genom att syofunktionärer med
undervisningsskyldighet tar ansvaret för särskolans elever.

Den nära anknytning till arbetslivet som syoprogrammet i grundskola
och gymnasieskola medför, tillgodoses för särskolans elever under den
obligatoriska yrkesskoltiden. Under denna tid samarbetar yrkesvalsläraren,
lärarna i yrkesskolan och företrädare för arbetsmarknaden där eleven
fullgör sina praktikperioder.

Socialstyrelsen påpekar att grundsärskolans nuvarande utformning har
kommit till med hänsyn till de utvecklingsstörda barnens och ungdomarnas
speciella behov.

Statens handikappråd anför bl. a. följande.

Utvecklingsstörda elever har mer än övriga elever behov av en
individuellt anpassad studie- och yrkesorientering. De som ansvarar för
denna verksamhet i särskolan måste, enligt vad erfarenheten har visat, ha
en mycket god kunskap om den enskilde eleven, om hans personliga
förutsättningar och utveckling. De måste därför ha ett nära och
omfattande samarbete med övriga lärare och befattningshavare inom
skolan och omsorgsverksamheten liksom med föräldrahemmet. Elevens
yrkespraktik måste förberedas noggrant, inte bara i skolan utan även
genom kontakter med den aktuella arbetsplatsen. Yrkesorientering och
praktikförberedelser kan i särskolan inte särskiljas från skolans övriga
verksamhet utan bör vara en integrerad del i t. ex. ADL-träning och
samhällskunskap.

Dessa villkor för en god studie- och yrkesorientering i denna skolform
uppfylls — generellt — på ett, enligt vår uppfattning, tillfredsställande sätt
av särskolans nuvarande verksamhet på detta område och avspeglas också
i den i dagarna av skolöverstyrelsen fastställda nya läroplanen. De lärare
som har hand om studie- och yrkesorienteringen har speciallärarutbildning
och, genom att de är aktiva som lärare i särskolan, kännedom om
dess inre arbete och om de särskilda förutsättningar som gäller i den
utvecklingsstörde elevens yrkesvalssituation. Yrkesvals- och kontaktlärarna
får också, genom att de är speciellt inriktade på särskolans
verksamhet, goda kunskaper om vilka praktikmöjligheter som erbjuds
inom respektive område och en väl etablerad kontakt med arbetslivet
inom området. Detta har också visat sig vara av väsentlig vikt då eleverna
söker sig ut i arbete efter avslutad skolgång och vid den uppföljning som
då sker.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn påpekar i yttrandet till
statens handikappråd att det ännu inte kan föreligga någon samlad
erfarenhet och utvärdering av den nya syo-organisationen. FUB anför att
trots att det heller inte för särskolans yrkesvalslärarorganisation föreligger
tillräckligt med samlat utvärderingsmaterial vet FUB att den åtminstone

SoU 1973:26

på flera håll gjort goda insatser, i vissa fall mycket goda insatser. FUB
återger härvid vissa uppgifter från en undersökning om vad som hänt med
171 ungdomar med en medelålder av 23 år, vilka lämnat särskolan från
vårterminen 1965 t. o. m. vårterminen 1971.

FUB framhåller att för de utvecklingsstörda som söker sig ut på
arbetsmarknaden från särskolan finns stort behov av en specialorganisation
som verkligen känner inte bara utvecklingsstörda i allmänhet utan
just de människor det är fråga om. FUB tillägger att innan motsatsen
bevisats, måste FUB utgå från att yrkesvalslärare i allmänhet fyller det
kravet bättre än syo-konsulenter.

FUB anför att när den nya sy o-organisation en visat sig i stånd att
uträtta något av väsentlig betydelse för intellektuellt arbetshindrade som
kommer från den vanliga skolan och när dessutom arbetsvärdens resurser
blir tillräckliga för sådana intellektuellt arbetshindrade som för länge
sedan lämnat skolan — då kan möjligen frågan om en sådan ändring som
motionärerna åsyftar komma i ett annat läge. Att inför dessa ovissa
framtidsutsikter nu genomföra en sådan ändring skulle vara till skada för
utvecklingsstörda, anförs det vidare.

Landstingsförbundet anför bl. a. att det får anses önskvärt att den nya
syo-organisationen gällande grundskolan och gymnasieskolan om möjligt
i framtiden kan komma att införas i särskolan. Landstingsförbundet
påpekar emellertid att de riktlinjer som för närvarande utarbetats för
syo-verksamheten dock inte kan direkt anpassas att gälla även för
särskolorna emedan dessa i allmänhet utgörs av små enheter, 30—40
elever spridda inom hela landstingsområdet.

Svenska kommunförbundet anför bl. a. följande.

Den nya syoorganisationen inom gymnasieskola och grundskola kan
delvis ses som en naturlig följd av de förändringar av syoprogrammet som
skett för dessa skolformer liksom förändringar i yrkes- och arbetslivet.
Syon är också en viktig del av skolans elevvårdande insatser.

Uppgifterna för yrkesvalsläraren i särskolan skiljer sig betydligt från de
uppgifter som åvilat yrkesvalslärarna i grundskolan. Då ett relativt litet
utbud av möjliga yrken står särskoleeleven till buds, blir den information
om yrken och utbildningar, som utgör merparten av arbetet inom
grundskolan, för yrkesvalsläraren i särskolan en information till eleverna
av mera samhällsorienterande natur. Informationen till föräldrarna måste
i hög grad individualiseras och förutsätter noggrann kännedom om den
enskilde eleven för att ej ytterligare lägga sten på börda.

Tyngdpunkten i arbetet för yrkesvalsläraren i särskolan ligger på
pryoutplaceringar. Detta arbete sköts på grundskolesidan av arbetsförmedlingen
med assistans av syofunktionär. I särskolan sker såväl
ackvirering som utplacering helt av yrkesvalsläraren. Eleven i särskolan
tillbringar under de två sista skolåren halva undervisningstiden, fördelat
på sexveckorsperioder, på pryo. Denna successiva inträning i arbetslivet
utgör samtidigt valsituation för den psykiskt utvecklingsstörde och måste
i många fall ses som en förberedelse för hans utträde i förvärvslivet.
Därtill kommer att pryon kan verka underlättande för samhällets
bedömning av åtgärder i de fall skyddat arbete blir det för eleven mest
naturliga.

En noggrann kännedom om elevens förmåga och psykiska status ställd

SoU 1973:26

i relation till arbetsuppgifternas och arbetsplatsens krav är nödvändig för
den rätta placeringen av eleven. Då den nye syofunktionären har ansvaret
för ca 750 elever skulle det knappast vara realiserbart för vederbörande
att ägna varje särskoleelev tillräcklig tid.

Svenska facklärarförbundet framhåller att det i motionen anförda, att
”eleverna i grundskolan många gånger har väl så stora problem i sitt
studie- och yrkesval jämfört med andra barn” talar obetingat för att
nuvarande yrkesvalslärarfunktion bör bibehållas. Förbundet anför att det
ifrågasätter om den nya organisationen kommer att medverka till en
betydande förbättring för de enskilda elevernas studie- och yrkesorientering.

Förbundet framhåller att det anser att en yrkesvalslärare som väl
känner särskolelevernas problem kan göra en betydligt större insats än
en kommunalt anställd syo-tjänsteman utan kontakt med eleven i
skolsituationen, samt anför följande.

Yrkesvalslärarna i särskolan har inte enbart grundsärskolans elever om
hand utan även eleverna i träningsskolan och yrkesskolan. Det går inte,
enligt förbundets uppfattning, att tänka sig en syo-funktionär som enbart
har hand om en del elever inom särskolan. Det framgår inte av motionen
om en syo-tjänsteman i en eller flera kommuner skall täcka alla
skolformer eller om det skall finnas en syo-tjänsteman för varje skolform.
I båda fallen är risken stor att särskoleeleven blir åsidosatt.

Sveriges lärarförbund anför bl. a. följande.

Inget har framkommit som tyder på att den nuvarande organisationen
med yrkesvalslärare, som förmedlar yrkesorientering till särskoleelever,
icke skulle vara ändamålsenlig. Tvärtom har inte minst från skolledningen
inom särskolan vitsordats, att systemet fungerar mycket tillfredsställande.
Yrkesvalsläraren har fortlöpande kontakt med eleven i skolmiljön
och har ofta återkommande möjligheter att diskutera elevens personliga
förutsättningar med lärarkollegiet i skolan.

En yrkesvalslärare med god kännedom om särskoleelevernas problematik
bör enligt lärarförbundets mening ha större möjligheter att hjälpa
dessa elever än en syo-konsulent, som inte har samma kontakt med
eleven i skolsituationen. Yrkesvalsläraren bör få fortsätta sitt väsentliga
arbete i särskolan.

Övriga påpekanden

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn anför i yttrandet till statens
handikappråd bl. a. följande.

Givetvis utgår vi ifrån att särskolans yrkesvalslärare samarbetar med
arbetsförmedlingen och arbetsvärden, vilket också i regel torde ske. Det
är också självklart att den personkännedom som yrkesvalslärarorganisationen
förfogar över efter hand förlorar i betydelse för de utvecklingsstörda
som lämnat särskolan för flera år sedan. Redan av detta skäl måste
arbetsförmedlingen och arbetsvärden bygga upp en bättre egen specialexpertis
för intellektuellt arbetshindrade. En sådan specialexpertis är

SoU 1973:26

också angelägen för sådana begåvningssvaga som lämnar den vanliga
skolan där de eventuellt fått specialundervisning. De utgör en mångdubbelt
större grupp än de utvecklingsstörda. En mindre del av dessa är för
övrigt i verkligheten utvecklingsstörda, fast särskolan inte känner till
dem. Det finns sålunda omfattande och viktiga arbetsuppgifter för en
syo-organisation som är närmare knuten till arbetsförmedlingen och för
annan specialexpertis avseende vuxna begåvningshandikappade inom
arbetsvärden.

Riksförbundet FUB vill till sist fästa uppmärksamheten på bristen på
platser i skyddat arbete för intellektuellt arbetshindrade och på dagcentra
med sysselsättning. Vid utgången av 1972 fanns föga mer än 2 500
intellektuellt arbetshindrade i skyddade och halvskyddade arbeten av
olika slag mot ca 20 000 i Nederländerna år 1970, och frågan om en
utveckling på detta område har gått i baklås, inte bara på grund av
finanskylan utan också därför att huvudmannaskapsfrågan kommit i
stöpsleven. Här behövs alltså energiska åtgärder.

Utökning av den särskilda undervisningen i hemmet för bl. a. vissa
psykiskt utvecklingsstörda barn

Motionen

I motionen 1973:302 påpekas att trots vidgade möjligheter många
barn på grund av olika former av handikapp ställs utanför den
undervisning de har möjlighet att tillgodogöra sig och att situationen är
speciellt svår för de barn som har flera handikapp, t. ex. förutom psykisk
utvecklingsstörning epilepsi och rörelsehinder.

Motionärerna anför beträffande den särskilda undervisning enskilt
under fem veckotimmar, som barn med komplicerade handikapp vilka
vårdas i hemmet är berättigade till, att den i fråga om antalet timmar ofta
inte räcker till för att ge barnen den undervisning de skulle kunna
tillgodogöra sig och att dessutom antalet timmar är bundet till veckorna
så att timantalet inte kan utökas en vecka om barnet varit sjukt veckan
innan.

Motionärerna framhåller, att målsättningen att skapa drägliga livsvillkor
för de handikappade innebär att ökade insatser måste göras för att
bereda dem bättre utbildningsmöjligheter och att en otillräcklig undervisning
minskar deras möjligheter att leva ett någorlunda normalt liv.

Gällande bestämmelser

Särskolan

Som angivits i ett föregående avsnitt i detta betänkande skall — inom
ramen för särskolan — för psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av
rörelsehinder, långvarig sjukdom eller liknande omständighet inte kan
delta i särskolans vanliga arbete, anordnas särskild för dem lämpad
undervisning.

SoU 1973:26

Enligt bestämmelser i omsorgsstadgan 44—47 §§ anordnas särskild
undervisning på inrättning där eleven vistas eller i hans hem eller på
annan lämplig plats. Särskild undervisning skall såvitt möjligt motsvara
den skolundervisning, vari eleven inte kan delta. Undervisningen skall
meddelas i grupp eller, om detta inte är möjligt eller lämpligt, enskilt.

Enligt anvisningar till omsorgsstadgan utfärdade av SÖ i juni 1968
(intagna i Aktuellt från SÖ 1968/69:1)bör undervisning som meddelas
enskilt såvitt det är lämpligt omfatta fem veckotimmar. Gruppundervisning
bör omfatta åtta veckotimmar för två elever och därutöver högst tre
veckotimmar för varje ytterligare elev i gruppen. För de mera gravt
utvecklingsstörda eleverna meddelas undervisning under den kortare tid
som med hänsyn till elevernas tillstånd är lämpligt; dock skall alla elever
få adekvat pedagogisk stimulans. Undervisningen för dessa elever bör
fördelas på korta och helst dagligen återkommande pass.

Grundskolan, specialskolan och gymnasieskolan

Särskild undervisning för sådana elever i grundskolan som på grund av
handikapp, långvarig sjukdom eller liknande omständighet inte kan delta
i vanligt skolarbete anordnas på sjukvårdsanstalt, barnhem eller liknande
anstalt eller i elevens hem eller på annan lämplig plats i enlighet med
bestämmelser i skolstadgan (1971:235) 5 kap. 45—49 §§. Undervisningen
skall efter omständigheterna meddelas elev enskilt eller i grupp. Undervisningen
skall omfatta fem veckotimmar för elev som åtnjuter undervisning
enskilt. Antalet veckotimmar ökas vid gruppundervisning såsom i
särskolan. Högsta antalet veckotimmar för en grupp är 26. I fråga om
undervisningens innehåll gäller att den särskilda undervisningen skall
motsvara den skolundervisning, i vilken eleven inte kan delta, så långt
detta är möjligt.

Ifrågavarande bestämmelser i skolstadgan om särskild undervisning
skall enligt 36 § specialskolstadgan (1965:478) äga motsvarande tillämpning
på specialskolan.

Bestämmelser om särskild undervisning i gymnasieskolan finns i
skolstadgan 8 kap. 45—46 §§. De har samma innebörd som bestämmelserna
beträffande grundskolan.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Vid 1972 års riksdag aktualiserades genom en motion fråga om
undervisningen av sådana utvecklingsstörda barn och ungdomar på
träningsskolnivå som har grava syn- och/eller hörselskador samt genom en
annan motion fråga om utredning rörande utbildningsmöjligheterna för
dövblinda. Motionerna behandlades av utbildningsutskottet i betänkandet
UbU 1972:47. Utskottet anförde bl. a. att utskottet ansåg det
angeläget att riksdagen skulle ge Kungl. Maj:t till känna uppfattningen att
skolöverstyrelsen borde påbörja det i den sistnämnda motionen föreslagna
utredningsarbetet rörande de dövblindas utbildning. Vidare anförde

SoU 1973:26

utskottet att det borde uppdras åt skolöverstyrelsen att i samarbete med
andra berörda myndigheter kartlägga och föreslå de åtgärder som fordras
för att undervisningsbehovet för de i den förstnämnda motionen
behandlade utvecklingsstörda barnen skulle bli tillgodosett. Utskottet
hemställde att riksdagen skulle ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
sålunda anfört, vilket blev riksdagens beslut.

I en motion till 1973 års riksdag begärdes sådan ändring i kungörelsen
angående statsbidrag till omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda att
statsbidrag också skall utgå till kostnader för personlig elevassistans.
Motionen behandlades av socialutskottet, som i sitt av riksdagen i denna
del godkända betänkande SoU 1973:5 (s. 65—67) föreslog avslag på
motionen. Socialutskottet anförde bl. a. följande.

Sedan skolöverstyrelsen i sin anslagsframställning för budgetåret
1971/72 föreslagit att statsbidrag skulle utgå för personell elevassistans,
anförde föredragande departementschefen i 1971 års statsverksproposition
(bil. 7 s. 200), att då sådan assistans åt elever inom särskolan får
anses utgöra en del av det vårdansvar som åvilar huvudmännen, han inte
kunde biträda förslaget. Utskottet fann inte anledning till annat
ställningstagande till frågan (SoU 1971:5). Någon omständighet har
därefter inte inträffat som ger anledning till en annan bedömning.

Utredningar

Med stöd av ett Kungl. Maj:ts bemyndigande år 1970 har tillsatts
utredningen (U 1970:63) om skolans inre arbete (SIA) för att utreda
frågan rörande åtgärder för elever med särskilda svårigheter i skolan och
därmed sammanhängande frågor, bl. a. skolans arbetsmiljö. I direktiven
för SIA påpekas bl. a. att i utredningsarbetet bör särskilt studeras de
erfarenheter som gjorts inom den försöksverksamhet, som vissa kommuner
bedrivit beträffande olika organisatoriska lösningar av specialundervisningen
och vilka, som det anförs, tyder på att goda resultat härigenom
kan uppnås för att på ett naturligt sätt infoga specialundervisningen i det
vanliga skolarbetet. Det anförs att SIA bör pröva om man inte kan gå
ytterligare ett steg i denna riktning genom att infoga bl. a. även den
särskilda undervisningen i ett sådant system.

Socialutskottet har inhämtat att SIA gjort särskilda undersökningar
om den särskilda undervisningen inom det allmänna skolväsendet och att
utredningsarbetet på bl. a. detta område kommer att redovisas i ett
betänkande som SIA avser framlägga under år 1974.

I anledning av riksdagens förenämnda beslut år 1972 över motionerna
angående undervisningen av dövblinda m. fl. har Kungl. Maj:t genom
beslut den 15 december 1972 uppdragit åt skolöverstyrelsen att, i
samarbete med andra berörda myndigheter och med beaktande av vad
utbildningsutskottet anfört i betänkandet UbU 1972:47, kartlägga och
föreslå de åtgärder som fordras för att undervisningsbehovet för
utvecklingsstörda barn och ungdomar i vissa fall blir tillgodosett.

SoU 1973:26

Socialutskottet har inhämtat att SÖ beräknar kunna redovisa utredningsarbetet
till Kungl. Maj:t hösten 1974.

Remissyttrande av skolöverstyrelsen

Yttrande över motionen 1973:302 har inhämtats från SÖ, som
föreslår att det uppdras åt SÖ att beakta även frågan om förstärkningsåtgärder
för undervisningen av gravt handikappade barn och ungdomar i
skolpliktig ålder vid fullgörandet av det genom Kungl. Maj:ts beslut i
december 1972 erhållna utredningsuppdraget. SÖ anför bl. a. följande.

För handikappade barn och ungdomar i skolpliktig ålder är målet att
dessa i största möjliga utsträckning skall undervisas på skolor med
förstärkta personella och materiella resurser. Detta har betydelse både för
barnet, som härigenom får en mer allsidig stimulans än vid särskild
undervisning i hemmet, och för föräldrarna som erhåller avlastning under
en del av dagen. Troligen skulle en utökning av särskild undervisning i
hemmen komma att innebära att endast den senare effekten skulle
erhållas eller att i varje fall den första skulle bli av mycket begränsad
betydelse. Särskild undervisning i hemmet bör därför endast komma i
fråga för elever som skulle ta skada av en daglig förflyttning mellan
bostaden och skolan. Det är inte sannolikt att de då är i stånd att ta emot
koncentrerad pedagogisk stimulans mer än fem veckotimmar. Övriga
handikappade elever bör således dagligen komma till en skola. Ett
problem härvidlag är att nuvarande statsbidragsbestämmelser (SFS
1968 350) ej medger personell assistans åt psykiskt utvecklingsstörda
barn med tilläggshandikapp. Det är snarare genom en ändring av dessa
bestämmelser som en förbättrad situation kan erhållas för dessa och även
andra flerhandikappade barn.

Av syn- och hörselskadade barn i skolpliktig ålder finns ingen som på
grund av sitt primärhandikapp erhåller enbart särskild undervisning.
Bland rörelsehindrade finns ett mycket ringa antal, men de är så svaga att
de ej kan förväntas delta i skolarbete i större utsträckning än fem timmar
per vecka.

Enligt skolöverstyrelsens statistik per 1972-05-01 erhöll i hela
landet 1 557 psykiskt utvecklingsstörda barn särskild undervisning. Av
dessa bodde 516 i föräldrahemmet eller i annat enskilt hem. Det är
således detta antal frågan främst berör. Det torde med hänsyn till
medicinska och transporttekniska faktorer vara möjligt att undervisa
flertalet av dessa barn vid daginstitution och därigenom ge dem den
ökade stimulans som eftersträvas.

Kungl. Maj:t uppdrog den 15 december 1972 åt SÖ att ”kartlägga och
föreslå de åtgärder som fordras för att undervisningsbehovet för
utvecklingsstörda barn och ungdomar i vissa fall blir tillgodosett”. Detta
uppdrag tillkom i anledning av riksdagens beslut angående motioner vid
1972 års riksdag. Med hänvisning till detta uppdrag och vad ovan anförts
kan SÖ inte nu ta ställning till arten av förstärkningsåtgärder för
undervisningen av gravt handikappade barn och ungdomar i skolpliktig
ålder utan föreslår att det uppdras åt ämbetsverket att beakta även denna
fråga vid fullgörandet av förenämnda utredningsuppdrag.

SoU 1973:26

Yrkessärskolans innehåll, målsättning och benämning
Motionen

I motionen 1973:665 påpekas att vid sammanförandet den 1 juli
1971 av fackskola, gymnasium och yrkesskola till en skolform, gymnasieskolan,
samtliga yrkesskolor kom att ingå i gymnasieskolan med
undantag av yrkessärskolan — som det anförs — bl. a. beroende på att
denna skolform regleras i annan lag, omsorgslagen.

Motionärerna anför bl. a. att de anser att en viss oklarhet i dag är
rådande beträffande innehåll och målsättning för yrkessärskolan och att
de samtidigt ser det som mycket allvarligt om gruppen elever i
yrkessärskolan inte får ta del av den utveckling som är rådande inom
övrig yrkesutbildning. Motionärerna anför vidare att de är medvetna om
att det alltid måste finnas vissa nivåskillnader mellan den övriga
yrkesutbildningen och yrkessärskolan, beroende på elevernas handikapp
men att man dock bör så långt möjligt utgå ifrån att nivåskillnaderna inte
får vara större än vad som är absolut nödvändigt av hänsyn till eleverna.

Motionärerna anför avslutningsvis att även yrkessärskolan bör få
beteckningen gymnasieskola och integreras med den övriga gymnasieskolan.

Gällande bestämmelser m. m.

Mål och innehåll för yrkessärskolan

I omsorgsstadgan finns bestämmelser om särskolans mål m. m.

Sålunda stadgas i 19 § att verksamheten i särskola har till syfte att
meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt i samarbete
med hemmen främja elevernas utveckling till harmoniska människor och
till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar.

Styrelsen för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda bör enligt 23 §
utse ett eller flera yrkesråd med uppgift att biträda styrelsen i frågor
som rör yrkesinriktningen av utbildningen i yrkesskolan. Yrkesråd skall
bestå av minst tre ledamöter. Företagare och anställda skall vara
företrädda däri.

Verksamheten i särskolan skall bedrivas i så nära överensstämmelse
med vad som gäller inom det allmänna skolväsendet som är möjligt och
lämpligt (34 §).

Undervisningen i yrkessärskolan avser främst att ge yrkesutbildning
eller yrkesträning. Undervisningen avser även fortsatt teoretisk utbildning
(38 §).

Läroplan för särskolan fastställs av skolöverstyrelsen. I läroplan skall
utvecklas skolans mål och anges riktlinjer för dess arbete och allmänna
anvisningar för dess verksamhet. Läroplanen skall i övrigt innefatta
timplaner och kursplaner samt anvisningar och kommentarer för undervisningen
i ämnen, ämnesgrupper och kurser (39 §).

SoU 1973:26

SÖ har utfärdat anvisningar om att — i avvaktan på fastställandet av en
läroplan för yrkessärskolan — gymnasieskolans läroplan får användas i
tillämpliga delar i vad avser kurser för konsumtionsutbildning, distributions-
och kontorsutbildning, trädgårdsutbildning, skogsbruksutbildning,
jordbruksutbildning, grafisk utbildning, verkstadsteknisk utbildning samt
träteknisk utbildning.

Socialutskottet har inhämtat att SÖ för närvarande utarbetar läroplaner
för såväl yrkessärskolans yrkesutbildning som yrkesträning. Närmare
uppgifter om läroplansarbetet lämnas i redovisningen av SÖs yttrande
över motionen 1973:665 på s. 20 i detta betänkande.

Samordning med det allmänna skolväsendet

Enligt 6 § omsorgslagen kan huvudman överlåta ledningen av särskola
på skolstyrelsen i den kommun där särskolan är belägen.

I en promemoria rörande planering av särskolan, som SÖ utfärdat år
1968 (intagen i Aktuellt från SÖ 1968/69 38), framhålls integrering som
en av de huvudprinciper, vilka bör genomföras så långt möjligt och
lämpligt. I fråga om integrering beträffande undervisningen anges
följande.

Integreringen innebär i allmänhet att särskolans undervisningslokaler
ingår i eller uppförs i omedelbar anknytning till en skola för vanliga
elever. Man strävar därvid efter att anknyta till motsvarande skolform
respektive stadium och att inte lägga för många särskolklasser vid samma
skola. Man bör också undvika att samla särskolklasserna i en särskild
byggnad eller enhet inom skolområdet.

Antalet särskolklasser år 1968 och år 1971, som placerats vid vanliga
skolor (integrerade klasser), samt beräknat antal sådana klasser år 1975
framgår av följande sammanställning.

Antal klasser	Förskola	Grund- särskola	Tränings- skola	Yrkes- skola	Totalt
1968 integrerade	1	158	11	9	179
ej integrerade	81	240	105	70	496
1971 integrerade	18	275	73	26	392
ej integrerade	179	211	304	141	835
1975 integrerade	64	435	188	97	784
ej integrerade	215	126	287	174	802
Antalet inte-grerade klasser i %	Förskola	Grund- särskola	Tränings- skola	Yrkes- skola	Totalt
1968	1,2	39,7	9,5	11,4	26,5
1971	9,1	56,6	19,4	15,6	31,9
1975	22,9	77,5	39,6	35,8	49,4

SoU 1973:26

Tidigare riksdagsbehandling av frågan om huvudmannaskapet för särskolan I

motion till 1972 års riksdag togs upp frågan om vem som skall vara
huvudman för undervisningen av psykiskt utvecklingsstörda barn. Motionärerna
ville att en utredning skulle undersöka om det är motiverat att
överflytta huvudmannaskapet från landstingskommunerna till primärkommunerna.

Socialutskottet, som behandlade motionen i betänkandet SoU
1972:45, inhämtade yttranden från skolöverstyrelsen, socialstyrelsen,
statens handikappråd, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet.
Inte någon av remissinstanserna tillstyrkte motionen. Svenska
kommunförbundet uttalade sig emellertid för en mera omfattande
översyn av omsorgslagen än vad som föreslogs i motionen, och statens
handikappråd förordade en analys av de erfarenheter som vunnits genom
den utbyggnad av särskolverksamheten som skett sedan omsorgslagen
trädde i kraft. Övriga instansers inställning till motionsyrkandet kan
sammanfattas som så, att det inte fanns skäl att redan då — då
omsorgslagen gällt i mindre än fem år — ompröva huvudmannaskapet för
undervisningen av de psykiskt utvecklingsstörda.

Socialutskottet påpekade att utvecklingen på särskolområdet varit
mycket gynnsam under den tid omsorgslagen varit i kraft, att gemensamt
huvudmannaskap för undervisning och andra omsorger inneburit väsentliga
fördelar för träningsskoleleverna, att möjlighet att överlåta ledningen
av särskolan på primärkommunernas skolstyrelser fanns och kommit till
stor användning samt att viss ändring av statsbidragsreglerna för särskolan
gjorts ägnad att ytterligare underlätta samarbetet mellan särskolan och
det allmänna skolväsendet.

Utskottet anförde att dessa synpunkter ledde till slutsatsen att frågan
om en omprövning av huvudmannaskapet för undervisningen av de
psykiskt utvecklingsstörda tedde sig mindre angelägen. Vidare anförde
utskottet att även om utskottet i likhet med de flesta av remissinstanserna
därmed inte bestred att en förutsättningslös utredning på området
så småningom kunde visa sig motiverad, ville utskottet hävda att en sådan
utredning i vart fall inte bör komma till stånd förrän omsorgslagen varit i
kraft i åtminstone ytterligare några år.

Utskottet framhöll i samband därmed att en viss stabilisering av bl. a.
skolväsendet i de genom den senaste kommunreformen ändrade kommunerna
behövdes innan frågan om att lägga ytterligare förpliktelser på
skolmyndigheterna togs upp. Vidare framhölls att genom en fortgående
frivillig samverkan mellan landstingen och primärkommunerna i fråga om
den pågående integrationen mellan det allmänna skolväsendet och
särskolan kunde erfarenheter av olika samverkansformer vinnas som
kunde bli av betydelse vid en framtida översyn på området.

Utskottet föreslog mot denna bakgrund avslag på motionen, vilket
blev riksdagens beslut.

SoU 1973:26

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen, statens handikappråd, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Svenska facklärarförbundet och Sveriges lärarförbund.
Statens handikappråd har vid sitt yttrande fogat ett yttrande till
Handikapprådet av Riksförbundet för utvecklingsstörda barn (FUB).

Ställningstaganden till förslaget om utredning rörande yrkessärskolans
mål och innehåll

Skolöverstyrelsen anför att styrelsen för närvarande utarbetar läroplaner
för såväl yrkessärskolans yrkesutbildning som yrkesträning samt att
yrkesutbildningens läroplaner därvid kommer att utformas så, att de i så
stor utsträckning som möjligt får samma inriktning som gymnasieskolans
läroplaner, medan yrkesträningen däremot inte kan anpassas efter
gymnasieskolans läroplan, utan kommer att inriktas mot en fackanknuten
träning så långt det är möjligt och i övrigt ge en allmän
verksamhetsträning.

Socialstyrelsen anför att såvitt styrelsen är orienterad har någon
”utredning om yrkessärskolans innehåll och framtida målsättning” aldrig
gjorts. Socialstyrelsen påpekar att SÖ dock för närvarande utarbetar en
läroplan för yrkessärskolan och att resultatet härav torde böra avvaktas
innan någon utredning tillsätts.

Statens handikappråd påpekar att det pågående läroplansarbetet och
pågående försöksverksamhet med ökad samordning av yrkessärskolans
och gymnasieskolans yrkesundervisning syns ligga helt i linje med den
utveckling motionärerna önskar samt att i avvaktan på resultatet någon
ytterligare åtgärd inte är påkallad.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn framhåller i yttrandet till
statens handikappråd att förbundet i princip ingenting har emot en
utredning om yrkessärskolans innehåll och målsättning, men understryker
att på detta område redan pågår en mycket stark positiv utveckling,
inte bara kvantitativt utan delvis också kvalitativt, t. ex. genom tillkomsten
av nya läroplaner. FUB anför vidare att gällde det bara yrkessärskolan,
med den omfattning den nu ser ut att få, är det därför möjligt att en
närmare utvärdering, som alltid är en angelägen sak, kunde komma något
senare, när man får bättre möjlighet att överblicka resultatet av vad som
nu görs.

Landstingsförbundet anför att förbundet delar den av motionärerna
anförda åsikten att viss oklarhet för närvarande råder om yrkesskolans
innehåll men tillägger att skolöverstyrelsen dock för närvarande håller på
att utarbeta en läroplan för yrkessärskolan omfattande såväl yrkesutbildning
som yrkesträning, varför förbundet inte anser att den i motionen
föreslagna utredningen kan anses motiverad.

Svenska kommunförbundet anför att förbundet vill tillstyrka en
översyn av yrkessärskolans mål, innehåll och organisation.

SoU 1973:26

Kommunförbundet anför att SÖs pågående arbete med läro- och
studieplaner för särskolans yrkesundervisning visserligen kan förväntas ge
viss stadga åt utbildningens innehåll, men en mer allsidig och djupgående
översyn av yrkessärskolan framstår ändå som önskvärd.

Svenska facklärarförbundet samt Sveriges lärarförbund uttalar att de
ansluter sig till förslaget att en utredning om yrkessärskolans innehåll och
målsättning bör företas.

Sveriges lärarförbund påpekar att motionärerna är medvetna om att
det alltid kommer att finnas nivåskillnader mellan den övriga yrkesutbildningen
och yrkessärskolan beroende på elevernas handikapp. Lärarförbundet
anför att det dock är angeläget att nivåskillnaderna inte blir större
än nödvändigt till följd av olika organisatoriska lösningar samt att
samtidigt bör understrykas att den viktigaste förutsättningen är att
undervisningens innehåll och målsättning är anpassad till den enskilde
eleven och att specialutrustade lokaler och specialutbildade lärare finns
för att möjliggöra en anpassad utbildning med hänsyn till de enskilda
elevernas förutsättningar.

Ställningstaganden till förslaget att yrkessärskolan betecknas gymnasieskola Skolöverstyrelsen

anser att en ändring av yrkessärskolans beteckning
till gymnasiesärskola inte nu bör företas.

SÖ anför att vid en genomgripande förändring av omsorgsstadgan,
som skedde per den 1 augusti 1972 på grund av ny skolstadga, övervägdes
att beteckna yrkessärskolan som gymnasieskola men att man vid detta
tillfälle inte fann det lämpligt att föreslå ändring av den terminologi som
finns införd i såväl lag som stadga, då det rör sig om en specialinriktad
yrkesutbildning motsvarande gamla yrkesskolan. SÖ påpekar att särskolans
yrkesskola omfattar både yrkesutbildning och yrkesträning samt att
yrkesträningen i synnerhet får en helt annorlunda inriktning än yrkesutbildningen
i gymnasieskolan, vilket särskilt gäller gravt störda elever som
får sin träning förlagd i anslutning till vårdhem eller specialsjukhus.

Socialstyrelsen anför att frågan om beteckningen ”gymnasieskola”
skall användas även på yrkessärskolan är en fråga som skolöverstyrelsen
bör ta ställning till. Socialstyrelsen påpekar att möjligheter till en
integrering av yrkessärskolan med ordinär sådan föreligger redan enligt
6 § omsorgslagen.

Statens handikappråd påpekar att, då yrkessärskolan omfattar den
mycket betydelsefulla sektorn för yrkesträning även av träningsskolans
elever, det — särskilt under uppbyggnadsskedet — inte skulle vara
lämpligt att terminologiskt särskilja olika delar av denna skolform samt
att någon förändring av beteckningen yrkessärskola därför inte bör ske
för närvarande.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn anför i yttrandet till statens
handikappråd att FUB har ingenting emot att yrkessärskolan får en
benämning som klargör att den i princip är en del av gymnasieskolan och

SoU 1973:26

att många utvecklingsstörda elever säkert skulle sätta värde på en sådan
ändring av beteckningen som står i full enlighet med normaliseringsprincipen.
FUB anför emellertid att enligt en övervägande opinion inom
FUB-rörelsen bör det dock inte för närvarande medföra någon ändring av
huvudmannaskapet.

Landstingsförbundet framhåller att i och för sig kan det anses vara en
riktig utveckling att yrkessärskolan betecknas som gymnasieskola men
Landstingsförbundet anser dock att man bör vänta med att ta ställning till
en sådan namnändring till dess att SÖ:s läroplansarbete är färdigställt och
jämförelser bättre kan ske med den nuvarande gymnasieskolans innehåll
och målsättning. Vidare påpekas att den föreslagna namnändringen
fordrar en lagändring och att det synes förbundet därför vara lämpligt att
vänta av förut angivna skäl.

Svenska facklärarförbundet anser det tänkbart att yrkessärskolan på
sikt betecknas som gymnasieskola och anför att en kommande utredning
bör kunna ge förslag huruvida yrkessärskolan skall betecknas som
gymnasieskola.

Integration av yrkessärskolan i gymnasieskolan

Skolöverstyrelsen anför följande.

Planeringsarbetet inriktas mot en samordning mellan särskolans
yrkesskola och gymnasieskolan. Särskild försöksverksamhet med närmare
samverkan med gymnasieskolan pågår för närvarande beträffande särskolans
yrkesutbildning. Denna samverkan innebär att särskolans och
gymnasieskolans elever delvis samundervisas. Utvärdering kommer att ske
genom SÖ :s försorg.

Lokalmässig anknytning till gymnasieskolan införs också successivt
med början på de orter, där nya gymnasieskolor byggs eller gamla
omdisponeras och där det enligt landstingens planer för verksamheten
skall finnas yrkessärskola.

Såväl den pedagogiska samverkan med som den lokalmässiga anknytningen
till gymnasieskolan försvåras av de olika bestämmelser som gäller
för de båda skolformerna, särskilt med avseende på statsbidrag till
utrustning. SÖ har i sina petita föreslagit samma bidragsnormer för
särskolans yrkesskola som för gymnasieskolan. SÖ delar motionärernas
uppfattning att yrkessärskolan bör integreras i gymnasieskolan, en
utveckling som redan påbörjats. Denna förändring bör genomföras
successivt.

Statens handikappråd framhåller att Handikapprådet delar motionärernas
uppfattning att en integration av yrkessärskolan i den övriga
gymnasieskolan är önskvärd samt att en utveckling i riktning mot ökad
integration redan inletts.

Svenska kommunförbundet anför att det redan i dag på ett stort antal
orter finns specialkurser inom gymnasieskolan där särskolelever följer
undervisningen samt att ett växande antal elever på detta sätt följer
utbildningen i gymnasieskolan. Kommunförbundet tillägger att det inte
heller är helt ovanligt att elever som varit särskolelever antas till och
fullföljer utbildningen vid gymnasieskolans vanliga kurser.

SoU1973:26

Kommunförbundet påpekar att en integration av yrkessärskolan med
den övriga gymnasieskolan skulle kräva en omfattande översyn av
omsorgslagen samt omarbetning av skollagen och skolstadgan.

Landstingsförbundet framhåller att integrering av yrkessärskolans
elever sker klassvis och individuellt med gymnasieskolan på många håll i
landet och är en önskvärd utveckling.

Svenska facklärarförbundet anför följande.

Efter hand som den fortgående integreringen av särskolans yrkesundervisning
ger ökade erfarenheter prövas nya vägar till samarbete med
gymnasieskolan, i första hand för de särskoleelever som har förutsättningar
att tillgodogöra sig något mer kvalificerad yrkesutbildning. Detta
sker utan hinder av nuvarande organisation inom särskolans yrkesundervisning.
Läsåren 1965/66 påbörjades försöksverksamhet med yrkessärskoleklasser
integrerade i yrkesskolan. Resultatet blev positivt och vid många
yrkesskolor inrättades klasser för särskoleelever (särkurser).

Som framhållits i motionen bör särskolans elever få del av den
utveckling som råder inom övriga yrkesutbildningen.

Motionärernas påpekande, att ”nivåskillnader ej får vara större än vad
som är absolut nödvändigt med hänsyn till eleverna” är fullkomligt
självklart. Dock synes de ha bortsett från den synnerligen stora
nivåskillnad, som finns inom särskolans yrkesundervisning, från yrkesträning
till yrkesskola.

Undervisningens innehåll och målsättning måste anpassas till den
enskilde eleven. Med väl planerade och till eleverna anpassade läroplaner,
väl utrustade lokaler och specialutbildade lärare anser förbundet en
integrering i gymnasieskolan möjlig. Denna integration i gymnasieskolan
får dock inte inskränka sig till att yrkessärskolan lokalmässigt blir
”inhyrda” i samma skola. Yrkesutbildningen bör ingå i gymnasieskolans
organisation och utgöra specialkurser där man har möjligheter att anpassa
utbildningens innehåll och längd till de enskilda elevernas förutsättningar.

Övriga påpekanden m. m.

Socialstyrelsen anför att styrelsen vitsordar behovet av fördjupade
aktiviteter och väsentlig utveckling av metoder för systematisk utbildning
av särskilt de flerhandikappade utvecklingsstörda ungdomarna.

Statens handikappråd, som härvid hänvisar till yttrandet av Riksförbundet
för utvecklingsstörda barn, framhåller som angelägna krav

dels att den fortsatta utbildning, som yrkessärskolan ger, bör erhålla
en motsvarighet, som regelmässigt omfattar även sådana elever, vilka
under de tio första särskolåren huvudsakligen fått särskild undervisning,

dels att det bör undersökas — eventuellt genom en utredning av mera
omfattande art än den som motionen föreslår — på vad sätt alla
intellektuellt svaga elever skall kunna komma i åtnjutande av för dem
lämpad yrkesinriktad utbildning av det slag, som det nu åligger samhället
att anordna för särskolans elever.

Riksförbundet för utvecklingsstörda barn anför i yttrandet till statens
handikappråd följande.

Emellertid finns det vissa saker som faktiskt behöver uppmärksammas
snarast möjligt, även om en del av det ligger utanför det utredningsupp -

SoU 1973:26

drag som motionärerna tänkt sig. Naturligtvis har säryrkesskolan, liksom
särskolan överhuvud, brist på lärarkrafter som inte bara kan sina fack
utan också lärt sig den mycket speciella pedagogik som erfordras för
yrkesutbildning och arbetsträning av utvecklingsstörda och andra begåvningshandikappade.
Detta måste givetvis åtgärdas, och det är i själva
verket angeläget.

För det andra finns det utvecklingsstörda som tills vidare inte får
komma till säryrkesskolan därför att de anses för svårt skadade för att en
yrkesundervisning eller ens en arbetsträning skall vara meningsfull. I stort
sett har dessa elever fått särskild undervisning, enskilt eller i små grupper
under den tioåriga grundskoletiden. Emellertid gäller även för dem den
till 21 (i vissa fall 23) år utsträckta skolplikten och skolrätten, och detta
måste enligt vår mening utnyttjas för en fortsatt ADL-träning, verksamhetsträning
av något slag eller annan pedagogisk stimulans. Enligt vad vi
erfarit har skolöverstyrelsen också för avsikt att få till stånd något
sådant, men det skulle vara ett utomordentligt gott stöd om riksdagen
ville understryka detta behov.

För det tredje brister det till stor del i fråga om yrkesutbildningen av
sådana intellektuellt svaga elever som kommer från den vanliga grundskolan,
huvudsakligen från dess specialundervisning. En mindre del av dessa
elever är för övrigt utvecklingsstörda, fast de åtminstone ännu inte haft
någon kontakt med omsorgsstyrelsen och särskolan, och andra ligger på
gränsen till utvecklingsstörning. Även för dem gäller att en yrkesutbildning
som ökar deras möjligheter att klara sig själva bör vara ägnad att
begränsa risken för att de någonsin behöver anlita det stöd som
omsorgsverksamheten ger. Huvuddelen av denna grupp utgöres emellertid
av ungdomar som klart icke är utvecklingsstörda, men de lider dock av
begåvningsbrister som gör det särskilt angeläget att de får en ordentlig
yrkesutbildning. De utgör en mångdubbelt större grupp än de utvecklingsstörda.
Även om flertalet av dessa svagbegåvade sannolikt klarar sig
någorlunda i livet, finns det bland dem åtskilliga som utsätts för stora
svårigheter i yrkesutbildningen, i arbetslivet och under fritiden. Dock vet
man för lite om detta — utom det att en del hamnar i arbetsvärden — ty
någon systematisk utvärdering av resultatet av den specialundervisning de
erhållit, i vart fall på grundskolan, har knappast företagits, åtminstone
inte på senare tid.

För en del av vad som här påtalats kan det kanske räcka om riksdagen
gör en positiv skrivning, som ger stöd åt åtgärder från regeringen och
skolöverstyrelsen, men det hindrar inte att en utredning ändå kunde vara
av värde, förutsatt att den inriktas på ett annat sätt än motionärerna
tänkt sig. Huvudsaken får nämligen inte vara att åstadkomma formell
likställighet mellan särskolan och den vanliga skolundervisningen utan det
gäller att, på det sätt som här angetts, ta direkt sikte på angelägna behov
hos inte bara utvecklingsstörda utan även andra begåvningssvaga. En
sådan utredning vill vi gärna tillstyrka.

Utskottet

I betänkandet behandlas motionsyrkanden som avser organisationen
av studie- och yrkesorienteringen i grundsärskolan, den särskilda undervisningen
i hemmet för bl. a. vissa psykiskt utvecklingsstörda barn samt
yrkessärskolans innehåll, målsättning och benämning.

Som bakgrund till övervägandena rörande motionsyrkandena må

SoU 1973:26

nämnas följande.

Den 1 juli 1968 trädde lagen (1967:940) angående omsorger om vissa
psykiskt utvecklingsstörda (omsorgslagen) i kraft. Den som är psykiskt
utvecklingsstörd skall beredas undervisning, vård och vissa andra omsorger,
som närmare preciseras i lagen. Huvudmannaskapet ligger på
landstingskommunerna. Huvudmännen svarar för samtliga omsorger
enligt lagen i den mån annan inte drar försorg därom.

Undervisning meddelas i särskola. I samband därmed skall eleverna
beredas den personliga och medicinska omvårdnad som behövs. Särskolan
omfattar förskola, skola för grundundervisning (grundsärskola), träningsskola
eller yrkesskola eller flera av dessa skolformer.

För psykiskt utvecklingsstörda, som på grund av rörelsehinder,
långvarig sjukdom eller liknande omständighet inte kan delta i särskolans
vanliga arbete, anordnas särskild för dem lämpad undervisning i hemmet
eller på vårdinrättning.

Undervisning av sådana psykiskt utvecklingsstörda som på grund av
syn- eller hörselskada inte kan följa undervisningen i särskola meddelas i
specialskolan, för vilken staten svarar.

För vård av psykiskt utvecklingsstörda skall finnas vårdhem, specialsjukhus,
daghem för barn och sysselsättningshem.

Ledningen av huvudmannens verksamhet enligt omsorgslagen skall
utövas av en styrelse för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.
Ledningen för särskola får dock överlåtas på skolstyrelsen i den kommun
där särskolan är belägen.

Liksom gäller för elever i särskolan skall enligt skolstadgan (1971:235)
och specialskolstadgan (1965:478) för elever i grundskolan, gymnasieskolan
och specialskolan, som på grund av handikapp, långvarig sjukdom
eller liknande omständighet inte kan delta i vanligt skolarbete, anordnas
särskild undervisning på vårdinrättning, i elevens hem eller på annan
lämplig plats.

Organisationen av studie-och yrkesorienteringen i grundsärskolan

År 1971 fattade riksdagen (prop. 1971:34, UbU 1971:21) beslut om
riktlinjer för en omorganisation av studie- och yrkesorienteringen (syo) i
grundskolan och gymnasieskolan. Riktlinjerna innebär att den gällande
ordningen - där yrkesvalslärare närmast svarat för syo inom grundskolan
samt arbetsmarknadsverkets yrkesvägledare i samarbete med kuratorerna
närmast svarat för syo inom gymnasium och fackskola — skall avvecklas
och ersättas med en gemensam organisation för syo inom grundskolan
och gymnasieskolan med normalt en särskilt utbildad kommunalt
anställd befattningshavare som skall ägna sig uteslutande åt syo inom
skolväsendet. Den nya ordningen skall vara helt införd fr. o. m. den 1 juli
1974. Enligt riksdagens beslut skall det nya syo-systemet efter en
försöksperiod utvärderas och ånyo underställas riksdagen.

För särskolan gäller att i varje landstingskommun eller landstingsfri
kommun skall minst en av lärarna i kunskapsämnen med särskild

SoU 1973:26

utbildning i yrkesvägledning såsom yrkesvalslärare närmast ha ansvaret
för yrkesorienteringen. Arbetsuppgifterna ansluter sig till de arbetsuppgifter,
som åvilat yrkesvalslärare inom grundskolan.

I motionen 1973:165 av herr Signell m. fl. (s) begärs att studie- och
yrkesorienteringen för grundsärskolan omorganiseras enligt samma riktlinjer
som skall gälla för studie- och yrkesorienteringen i grundskolan och
gymnasieskolan. Motionärerna framhåller bl. a. att — eftersom eleverna i
grundsärskolan många gånger har väl så stora problem i sitt studie- och yrkesval
som andra barn — grundsärskolan bör få tillgång till studie- och
yrkesorientering efter samma organisationsformer som kommer att gälla
för gymnasieskolan och grundskolan.

På utskottets begäran har socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statens
handikappråd, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska
facklärarförbundet och Sveriges lärarförbund avgivit yttranden över
motionen. Inte någon av remissinstanserna tillstyrker att en ändring av
organisationen för yrkesorienteringen i grundsärskolan nu skall ske.
Samtliga remissinstanser med undantag för Svenska kommunförbundet
och Landstingsförbundet framhåller att erfarenheterna av den nya
organisationen för studie- och yrkesorienteringen i det allmänna skolväsendet
bör avvaktas innan ställningstagande kan tas till frågan om
särskolan skall erhålla likartad organisation. Svenska kommunförbundet
uttalar att förbundet knappast kan finna att den föreslagna förändringen
skulle innebära några avsevärda förbättringar för särskolans elever.
Landstingsförbundet anför att en utredning om vilka konsekvenser den i
motionen föreslagna organisationen skulle medföra för särskolverksamheten,
som är splittrad på små enheter, bör företas innan beslut fattas i
frågan. Förbundet anför också att det får anses önskvärt att den nya
organisationen för studie- och yrkesorienteringen inom grundskolan och
gymnasieskolan om möjligt i framtiden kommer att införas i särskolan.

Psykiskt utvecklingsstörda elever har i högre grad än andra elever
behov av en individuellt anpassad studie- och yrkesorientering. De som
ansvarar för sådan verksamhet för nämnda elevgrupp måste ha en mycket
god kunskap om den enskilde elevens personliga förutsättningar och
villkor. Under remissbehandlingen av motionen har det enligt utskottets
mening inte framkommit annat än att den nuvarande organisationen med
yrkesvalslärare som närmast ansvariga för yrkesorienteringen inom
grundsärskolan hitintills fungerat på ett i huvudsak tillfredsställande sätt.
Mot denna bakgrund bör enligt utskottets mening i överensstämmelse
med den ovan redovisade remissopinionen erfarenheterna från försöksverksamheten
med den nya organisationen av studie- och yrkesorienteringen
i grundskolan och gymnasieskolan avvaktas, innan ställning tas till
frågan om den framtida utformningen av motsvarande verksamhet på
särskolområdet. Motionen 1973:165 bör således enligt utskottets mening
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

SoU 1973:26

Särskild undervisning i hemmet för bl. a. vissa psykiskt utvecklingsstörda
barn

Den särskilda undervisning på vårdinrättning eller i hemmet, som skall
meddelas elever som inte kan delta i särskolans vanliga arbete, skall såvitt
möjligt motsvara den skolundervisning, vari eleven inte kan delta.
Undervisningen skall meddelas i grupp eller, om detta inte är möjligt eller
lämpligt, enskilt. Undervisning som meddelas enskilt bör såvitt det är
lämpligt omfatta fem veckotimmar. Vid gruppundervisning ökas antalet
veckotimmar. Bestämmelserna om särskild undervisning inom grundskolan,
gymnasieskolan och specialskolan har motsvarande innehåll.

I motionen 1973:302 av fru Hambraeus m. fl. (c) begärs att
skolöverstyrelsen skall ges i uppdrag att utreda kostnader och konsekvenser
av en utökad särskild undervisning för barn med komplicerade
handikapp med målsättning att ge dem i jämförelse med andra grupper
likvärdiga utbildningsmöjligheter. Motionärerna påpekar att fem veckotimmar
ofta inte räcker till för att ge barnen den undervisning de skulle
kunna tillgodogöra sig och att dessutom antalet timmar är bundet till
veckorna så att timantalet inte kan utökas en vecka om barnet varit sjukt
veckan innan. Med hänsyn till innehållet i motionen i övrigt utgår
utskottet från att motionen avser främst den särskilda undervisningen
inom särskolan.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från skolöverstyrelsen,
som föreslagit att det uppdras åt överstyrelsen att beakta även frågan
om förstärkningsåtgärder för undervisningen av gravt handikappade barn
och ungdomar i skolpliktig ålder i samband med att överstyrelsen fullgör ett
av Kungl. Maj:t i december år 1972 meddelat uppdrag att utreda
undervisningsbehovet för utvecklingsstörda barn med grava syn och/eller
hörselskador m. fl. Skolöverstyrelsen framhåller att för förstnämnda
grupp målet är att eleverna i största möjliga utsträckning skall undervisas
på skolor med förstärkta personella och materiella resurser och att därför
särskild undervisning i hemmet bör komma i fråga endast för elever som
skulle ta skada av en daglig förflyttning mellan bostaden och skolan. Det
framhålls att sådana elever sannolikt inte är i stånd att ta emot
koncentrerad pedagogisk stimulans mer än fem veckotimmar. Överstyrelsen
påpekar beträffande utvecklingsstörda barn, som erhåller särskild
undervisning i föräldrahemmet eller annat enskilt hem, att det med
hänsyn till medicinska och transporttekniska faktorer torde vara möjligt
att undervisa flertalet av dessa barn vid daginstitution och därigenom ge
dem den ökade stimulans som eftersträvas.

När det gäller det allmänna skolväsendet har den särskilda undervisningen
uppmärksammats i direktiven för den år 1970 tillsatta utredningen
om skolans inre arbete (SIA), som skall utreda frågan om åtgärder
för elever med särskilda svårigheter i skolan och därmed sammanhängande
frågor. I direktiven för SIA anges att utredningen bl. a. bör pröva
frågan om infogande av den särskilda undervisningen i det vanliga
skolarbetet.

SoU1973:26

Socialutskottet vill understryka angelägenheten av att insatser görs så
att handikappade elever i största möjliga utsträckning kan delta i det
vanliga skolarbetet. Särskild undervisning i hemmet bör inte tillgripas i
andra fall än då förutsättningar saknas att låta eleverna delta i det vanliga
skolarbetet. Detta måste gälla såväl inom särskolan som inom den
allmänna skolan. Som närmare framgår av skolöverstyrelsens ovan
redovisade yttrande bör en konsekvens av detta ställningstagande bli att
elev, som orkar med särskild undervisning utöver nu gällande ram av fem
veckotimmar, endast undantagsvis bör bara i behov av sådan undervisning.
Med hänsyn till det anförda och till det ovan redovisade
utredningsarbetet inom SIA och inom skolöverstyrelsen anser utskottet
att något riksdagens initiativ i anledning av motionen 1973:302 inte är
påkallat.

Yrkessärskolans innehåll, målsättning och benämning

I den till omsorgslagen knutna stadgan (1968:146) angående omsorger
om vissa psykiskt utvecklingsstörda (omsorgsstadgan) anges som mål för
särskolan att verksamheten har till syfte att meddela eleverna kunskaper
och öva deras färdigheter samt i samarbete med hemmen främja elevernas
utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande
samhällsmedlemmar. Undervisningen i yrkessärskolan avser främst
yrkesutbildning eller yrkesträning. Undervisningen skall avse även fortsatt
teoretisk utbildning. Särskild läroplan för yrkessärskolan har ännu inte
fastställts. Skolöverstyrelsen har i avvaktan på fastställandet av sådan
läroplan föreskrivit, att gymnasieskolans läroplan får användas i tillämpliga
delar i vad avser vissa kurser som förekommer inom yrkessärskolan.

I motionen 1973:665 av herr Signell m. fl. (s) begärs att yrkessärskolans
innehåll och målsättning skall bli föremål för utredning samt att
yrkessärskolan skall betecknas som gymnasieskola. Motionärerna påpekar
bl. a. att de anser att en viss oklarhet i dag räder beträffande innehåll och
målsättning för yrkessärskolan och att de samtidigt ser det som mycket
allvarligt om eleverna i yrkessärskolan inte får ta del av utvecklingen
inom övrig yrkesutbildning. Härjämte påpekas att yrkessärskolan bör få
benämningen gymnasieskola och integreras med den övriga gymnasieskolan.

På utskottets begäran har socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, statens
handikappråd, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska
facklärarförbundet samt Sveriges lärarförbund avgivit yttranden även
över motionen 1973:665.

Av remissinstanserna tillstyrker Kommunförbundet, Svenska facklärarförbundet
och Sveriges lärarförbund en utredning om yrkessärskolans
innehåll och målsättning.

Skolöverstyrelsen anför att överstyrelsen för närvarande utarbetar
läroplaner för såväl yrkessärskolans yrkesutbildning som yrkesträning
samt att yrkesutbildningens läroplaner därvid kommer att utformas så,
att de i så stor utsträckning som möjligt får samma inriktning som

SoU1973:26

gymnasieskolans läroplaner, medan däremot yrkesträningen inte kan
anpassas efter gymnasieskolans läroplan utan kommer att inriktas mot
att ge en fackanknuten träning så långt det är möjligt och i övrigt mot att
ge en allmän verksamhetsträning. Socialstyrelsen, statens handikappråd
och Landstingsförbundet hänvisar till det pågående läroplansarbetet inom
skolöverstyrelsen.

Beträffande frågan om yrkessärskolans benämning framhåller skolöverstyrelsen
att förra året benämningen gymnasieskola övervägts men
att man inte funnit det lämpligt med en ändring av terminologin bl. a.
med hänsyn till att det rör sig om specialinriktad yrkesutbildning
motsvarande den tidigare yrkesskolan. Överstyrelsen påpekar att yrkessärskolan
omfattar både yrkesutbildning och yrkesträning och att
yrkesträningen får en helt annorlunda inriktning än yrkesutbildningen i
gymnasieskolan. Även statens handikappråd framhåller sistnämnda förhållande.

Eftersom frågorna om yrkessärskolans mål och innehåll övervägs i
samband med skolöverstyrelsens arbete med läroplaner för yrkessärskolan,
är enligt utskottets mening någon särskild utredning beträffande
dessa frågor inte erforderlig. Frågan huruvida yrkessärskolan skall
benämnas gymnasieskola prövades av skolöverstyrelsen förra året. Socialutskottet
anser de skäl som överstyrelsen anfört för oförändrad benämning
vara bärande. I detta sammanhang vill utskottet framhålla att,
som framgår av skolöverstyrelsens yttrande, integrering av yrkessärskolan
med gymnasieskolan fortlöpande äger rum, då det gäller såväl pedagogisk
samverkan som lokalmässig anknytning. Påpekas bör också att den
möjlighet som omsorgslagen inrymmer att överlåta ledningen av särskolan
på primärkommunernas skolstyrelser i stor utsträckning utnyttjas. I
enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionen 1973:665.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen beträffande organisationen av studie- och
yrkesorienteringen i grundsärskolan avslår motionen 1973:
165,

2. att riksdagen beträffande den särskilda undervisningen för
bl. a. vissa psykiskt utvecklingsstörda barn avslår motionen
1973:302,

3. att riksdagen beträffande yrkessärskolans innehåll, målsättning
och benämning avslår motionen 1973:665.

Stockholm den 21 november 1973

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c),
Svensson i Kungälv (s), Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru Skantz (s), fru
Sigurdsen (s)*, herrar Hyltander (fp)*, Johnsson i Blentarp (s), Andreasson
(c), Nordberg (s)*, Åkerlind (m), fru Marklund (vpk)*, fröken
Andersson i Stockholm (c) och herr Romanus (fp)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 73 5182 S Stockholm 1973