Socialutskottets betänkande nr 21 år 1973

Sol) 1973:21

Nr 21

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om fastställande av
behörighetsbestämmelser för sjuksköterskor (sjukskötare).

Motionen

I motionen 1973:904 (motivering i motionen 1973:921) av fru
Sundberg m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om
fastställande av behörighetsbestämmelser för sjuksköterskor enligt vad
som anförts i motionen 1973:921.

I nämnda motion 1973: 921 påpekas att det inte finns tillräckligt med
utbildningsplatser inom vidareutbildningen för sjuksköterskor. Det framhålls
att specialområden som anestesi, intensivvård, operation och
långtidsvård har dragits med stor brist på kvalificerad, dvs. vidareutbildad,
arbetskraft och att det hela lett till att man försökt rädda
situationen genom att ge sjuksköterskorna dubbla arbetsområden, genom
att beordra övertid, genom att stänga avdelningar under vissa perioder
etc.

Motionärerna anför vidare att Svensk sjuksköterskeförening länge har
framfört krav på behörighetsbestämmelser för sjuksköterskor och att det
— om sådant krav genomfördes — blev nödvändigt att begära dispens
hos socialstyrelsen om man vill anställa en icke vidareutbildad sjuksköterska
för en tjänst för vilken det krävs vidareutbildning. Det framhålls
att socialstyrelsen skulle på detta sätt få en bättre överblick över
sjuksköterskesituationen. Motionärerna anför slutligen att som det är i
dag socialstyrelsen har generellt medgett att undersköterskor får anställas
på sjukhem i sjukskötersketjänster om det råder personalbrist, och att
detta ofta leder till att undersköterskor ställs inför uppgifter för vilka de
inte har tillräcklig utbildning.

Bestämmelser om befattningar för sjuksköterskepersonal

Hälsovården

I medicinalstyrelsens normalinstruktion för distriktssköterska (Medicinalförfattningar,
MF 1964:68) anges arbetsuppgifter för distriktssköterska
och i medicinalstyrelsens normalinstruktion för distriktsbarnmorska
(MF 1963: 92) för disfriktsbammorska.

I socialstyrelsens normalreglemente för mödra- och barnhälsovården
(MF 1969:39) anges vissa uppgifter för läkare, vid mödravårdscentral
anställd barnmorska, distriktssköterska med mödravårdsutbildning samt
vid barnavårdscentral anställd sjuksköterska.

Enligt socialstyrelsens normalreglemente för dispensärverksamhet för

1 Riksdagen 1973. 12 sami. Nr 21

SoU 1973:21

2

tuberkulosens bekämpande (MF 1968:86) skall för dispensärverksamheten
finnas dispensärläkare. Vissa uppgifter läggs på distriktssköterska
eller på särskild för ändamålet anställd sjuksköterska (dispensärsköterska).

Enligt skolstadgan (1962:439) skall för skolhälsovården finnas skolläkare
och skolsköterska. Skolhälsovård kan få inräknas i tjänst som
distriktssköterska (4 kap. 3 §).

Sjukvården

I sjukvårdslagen (1962:242) anges olika befattningar, som får finnas
för tjänstemän i sjukhusledning samt för läkare i läkardistrikt och vid
sjukhus. 1 fråga om annan personal på sjukhus och i läkardistrikt stadgas i
23 § att — utöver de i lagen särskilt angivna befattningshavarna i
ledningen och läkarpersonalen — ”skall för den sjukvårdande verksamheten
finnas anställd den personal, som erfordras för att god vård skall
kunna meddelas”. I sjukvårdskungörelsen (1972:676), vilken innehåller
tillämpningsbestämmelser till sjukvårdslagen, har inte meddelats bestämmelser
om skyldighet för sjukvårdshuvudmännen att anställa personal av
olika slag. Däremot har meddelats bestämmelser om behörighet till
läkartjänster samt till tjänster som sjuksköterska, barnmorska eller
sjukgymnast. I fråga om sistnämnda tjänster är sålunda i 36 § föreskrivet
att tjänst som sjuksköterska, barnmorska eller sjukgymnast får tillsättas
endast med den som har legitimation samt att detsamma gäller även i
fråga om vikarie på sådan tjänst, om inte socialstyrelsen medgett
undantag.

De kategorier sjukvårdspersonal som vanligen förekommer på en
vårdavdelning inom ett sjukhus är sjukvårdsbiträden, undersköterskor,
sjuksköterskor samt som arbetsledare avdelningsföreståndare. Härtill
kommer ekonomipersonal samt kontorspersonal. För arbetsledning avseende
en klinik finns klinikföreståndare samt för ledare för föreståndarorganisationen
vid ett sjukhus sjukvårdsföreståndare.

Utbildningen av vissa personalkategorier inom hälso- och sjukvården

Utbildningen för sjukvårdsbiträden är antingen en specialkurs inom
gymnasieskolan om 23 veckor eller — för dem som har långvarig
föregående tjänstgöring inom sjukvården — ”inomverksutbildning” om
åtta veckor.

Utbildningen för undersköterskor är antingen genomgång av den
tvååriga vårdlinjens gren för hälso- och sjukvård samt åldringsvård eller
gren för psykiatrisk vård inom gymnasieskolan eller genomgång av en
specialkurs inom gymnasieskolan om 32 veckor, vilken utgör en
påbyggnad på sjukvårdsbiträdesutbildningen.

På grundval av förslag av 1962 års sjuksköterskeutredning i betänkandet
(SOU 1964:45) Sjuksköterskeutbildningen I. Grundutbildning har

SoU 1973:21

3

fr. o. m. den 1 januari 1966 en ny studieordning för blivande sjuksköterskor/sjukskötare
genomförts enligt beslut av 1965 års riksdag (prop.
1965: 161, SU 1965:181).

Grundutbildning till sjuksköterska/sjukskötare bedrivs f. n. vid 33
skolor, varav 24 är integrerade med gymnasieskolans vårdlinje. I avvaktan
på kommunalisering bedrivs utbildning med statliga bidrag även vid vissa
enskilda sjuksköterskeskolor.

Sjuksköterskeutbildningen omfattar dels en brett upplagd, för alla
sjuksköterskor/sjukskötare gemensam utbildning, grundutbildning, dels
vidareutbildning för speciella uppgifter. Grundutbildningen leder på fem
terminer fram till legitimation. Läsåret omfattar 42 veckor.

För dem som genomgått utbildning till undersköterska eller till
skötare i psykiatrisk vård infördes år 1967 resp. år 1968 avkortade
studiegångar för grundutbildning till sjuksköterska/sjukskötare. Dessa
utbildningar, som kan erhållas vid fjorton skolor, omfattar tre terminer,
varvid den första terminen omfattar högst 23 veckor och de två övriga 21
veckor vardera.

Riksdagen har i år godkänt riktlinjer för en särskild studiegång om tre
terminer för grundutbildning till sjuksköterska/sjukskötare för de elever
som genomgått den tvååriga vårdlinjens gren för hälso- och sjukvård samt
åldringsvård eller gren för psykiatrisk vård inom gymnasieskolan (prop.
1973:84, UbU 1973:30).

Vidareutbildningen av sjuksköterskor/sjukskötare grundas på ett
beslut av 1968 års riksdag (prop. 1968:66, SU 1968:108). Vidareutbildningen
är uppdelad på följande linjer, nämligen medicinsk och kirurgisk
sjukvård (en termin), åldringsvård (en termin), psykiatrisk sjukvård (en
termin), intensivvård, anestesisjukvård och operationssjukvård (två terminer),
hälso- och sjukvård för barn och ungdom (två terminer),
obstetrisk och gynekologisk vård (två terminer) samt öppen hälso- och
sjukvård (två terminer). Vidareutbildningen bedrivs vid närmare ett 30-tal
sjuksköterskeskolor/vårdskolor, som har en eller flera av linjerna på sitt
program.

Utbildning för föreståndarbefattningar ges dels i form av administrativa
kurser om två terminer vid statens institut för högre utbildning av
sjuksköterskor (SIHUS), dels i form av yrkesinriktade studiekurser i
hälso- och sjukvårdsadministration om två terminer vid universitet/högskola.

För sjuksköterskor gäller reglementet (1957:656) för sjuksköterskor
med vissa föreskrifter angående utövningen av sjuksköterskeyrket
m. m. Enligt 1 § äger den, som med godkända betyg genomgått statlig
eller av staten godkänd sjuksköterskeskola eller eljest förvärvat ett mått
av kunskap och färdighet som motsvarar vad sådan skola avser att
bibringa, erhålla legitimation såsom sjuksköterska (legitimerad sjuksköterska).
Legitimation meddelas av socialstyrelsen.

Motsvarande bestämmelser om utövningen av bammorskeyrket och
om legitimation som barnmorska finns i reglementet (1955:592) för

1 * Riksdagen 1973. 12 sami. Nr 21

SoU 1973:21

4

barnmorskor. Den som med godkända betyg genomgått fastställd
vidareutbildning inom obstetrisk och gynekologisk vård vid sjuksköterskeskola
eller på annat sätt förvärvat motsvarande kunskap och färdighet
äger enligt 1 § erhålla legitimation som barnmorska.

Socialstyrelsens föreskrifter beträffande behörighet m. m. för sjuksköterskor
(sjukskötare) och barnmorskor

Med stöd av ett bemyndigande av Kungl. Majit i december 1969
utfärdade socialstyrelsen i februari 1970 ett cirkulär (MF 1970:4) med
råd och anvisningar beträffande behörighet m. m. för sjuksköterskor
(sjukskötare) och barnmorskor, föranledda av riksdagens i det föregående
nämnda beslut om reformerad sjuksköterskeutbildning (prop. 1965: 161,
SU 1965:181 och prop. 1968:66, SU 1968:108).

I cirkuläret påpekas att socialstyrelsens föreskrifter beträffande
behörighet m. m. för sjuksköterskor (sjukskötare) och barnmorskor
utfärdas tills vidare som råd och anvisningar samt anförs bl. a. följande i
det inledande avsnittet.

Sjuksköterska, som genomgått den nya grundutbildningen, förutsätts
kunna tjänstgöra inom hela det område, som betecknats ”vård av
medicinsk eller kirurgisk karaktär”, samt i psykiatrisk vård. För innehav
av tjänst i ledande ställning samt inom vissa speciella områden bör dock
erfordras vidareutbildning enligt vad som anges i det följande.

Socialstyrelsen är medveten om att svårigheter — bl. a. med hänsyn till
rådande personalsituation — kan komma att föreligga att till innehavare
av vissa tjänster inom specialområden m. m. utse sökande, som genomgått
för området avsedd vidareutbildning. Det kan därför bli nödvändigt
att dylika tjänster får uppehållas på vikariat av legitimerad sjuksköterska,
som inte genomgått sådan vidareutbildning. I detta sammanhang måste
dock beaktas, att den pågående omstruktureringen inom sjukvården har
medfört, att arbetsområdet för den grundutbildade sjuksköterskan, som
förutsätts tjänstgöra på assistentsköterskenivå — dvs. under ansvarig
sjuksköterskas ledning — blivit mer begränsat. Arbetsorganisationen på
sjukhus bl. a. vid stora avdelningar och kopplade avdelningar ställer
mycket stora krav på sjuksköterskan när det gäller självständigt ställningstagande
och arbetsledning. För den nylegitimerade sjuksköterskan med
en relativt begränsad praktisk erfarenhet av sjukvårdsarbete kan arbetsuppgifterna
vid sådana avdelningar bli alltför krävande. Detta gäller även
nattjänst. Ur säkerhetssynpunkt är det därför angeläget, att hälso- och
sjukvårdens huvudmän tillser, att ifrågavarande sjuksköterskor får erforderlig
anpassningstid, innan de sätts till arbetsuppgifter, för vilka de
saknar fullständig utbildning och erfarenhet. Detta gäller även vikariat i
öppen vård.

Om den kommande utvecklingen skulle ge vid handen, att ändringar
av de här givna anvisningarna erfordras, t. ex. i form av fastare reglering
av vissa behörighetskrav, kommer socialstyrelsen att ta erforderliga
initiativ. Styrelsen kommer givetvis också att — om så visar sig
nödvändigt — utfärda mer preciserade riktlinjer för de fall, då särskilda
avsteg från anvisningarna bör ifrågakomma.

Cirkuläret innehåller krav på vidareutbildning utöver svensk legitimation
som sjuksköterska för i det följande angivna tjänster. Med sjukskö -

SoU 1973:21

5

terska förstås även sjukskötare. De i cirkuläret angivna konkreta kraven
beträffande de linjer på vilken vidareutbildningen skall ha skett utelämnas
i denna redogörelse.

a) För tjänst som sjuksköterska respektive barnmorska inom följande
områden i sluten vård, nämligen (1) anestesisjukvård, (2) obstetrisk vård
(förlossningsavdelning eller kombinerad förlossnings- och vårdavdelning),
(3) intensivvård, (4) mottagning för olycksfall och akuta sjukdomar samt
(5) operationssjukvård.

b) För följande tjänster inom öppen hälso- och sjukvård, nämligen (1)
distriktssköterska, (2) stadssjuksköterska och distriktssköterska i enbart
sjukvård, (3) distriktssköterska med skyldighet att även tjänstgöra i
mödrahälsovård, (4) distriktsbarnmorska eller barnmorska vid mödravårdscentral,
(5) sjuksköterska vid barnavårdscentral samt (6) skolsköterska.

c) För tjänst som sjuksköterska respektive barnmorska i ledande
ställning vid vårdavdelning (avdelningssköterska) eller motsvarande inom
följande områden, nämligen (1) anestesisjukvård, (2) barnsjukvård inkl.
barnpsykiatrisk vård och vård av gravt handikappade barn, (3) intensivvård,
(4) mottagning för olycksfall och akuta sjukdomar, (5) obstetrisk
eller obstetrisk-gynekologisk vård, (6) operationssjukvård, (7) psykiatrisk
vård inkl. ungdomspsykiatrisk vård och vård av psykiskt utvecklingsstörda
samt (8) vård av medicinsk och kirurgisk karaktär.

I fråga om föreståndartjänster anges i cirkuläret att för innehav av
befattning som sjukvårdsföreståndare (motsvarande) samt klinikföreståndare
(motsvarande i sluten och/eller öppen vård) bör utöver svensk
legitimation och vidareutbildning inom lämpligt område erfordras att ha
nöjaktigt genomgått av socialstyrelsen godkänd högre administrativ
utbildning.

I fråga om sjuksköterska utbildad enligt äldre studiegång med
specialutbildning inom visst område eller med särskilt meddelad behörighet
anges, att sådan bör jämställas med sjuksköterska, som genomgått
vidareutbildning enligt den nya studieordningen inom samma område.
Detsamma gäller enligt cirkuläret barnmorska, även sådan med tvåårig
utbildning.

Avslutningsvis anges i cirkuläret att legitimerad sjuksköterska utan
specialutbildning (vidareutbildning) inom visst område som vid tidpunkten
för utfärdandet av anvisningarna innehar eller innehaft sjukskötersketjänst
inom visst område bör i princip vara behörig för denna liksom för
annan motsvarande sådan tjänst.

Socialstyrelsen har i cirkulär i oktober 1970 (MF 1970:94) om
anställning i vissa fall på sjukskötersketjänster vid sjukhus medgett att till
vikarier på sjukskötersketjänster på sjukhus får till anställning under
högst två år under vissa närmare villkor antas i utlandet utbildad
sjuksköterska samt till anställning under högst ett år a) medicine
kandidat, som genomgått det propedeutiska stadiet av studierna till
läkarexamen, på anestesiavdelning, b) undersköterska, som med god -

SoU 1973:21

6

kända betyg genomgått av skolöverstyrelsen efter samråd med socialstyrelsen
fastställd utbildning, på tjänst vid sjukhem för långvarigt kroppssjuka,
c) psykiatrisk sjukvårdspersonal, som genomgått grundutbildning
för skötare, på tjänst vid sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka och vid
psykogeriatrisk avdelning på sjukhem för långvarigt kroppssjuka.

Nämnda personal, med undantag för ”nordisk sjuksköterska” får
anställas endast om legitimerad sjuksköterska inte går att skaffa och
anställningen tillstyrkts av den för sjukvården ansvarige läkaren.

Som förutsättning för anställning på vård- eller anestesiavdelning anges
att tjänstgöringen inte vid något tillfälle innebär tjänstgöring som ensam
ansvarig sjuksköterska.

I cirkuläret anges att för anställning för längre tid än ovan nämnts eller
som gäller annan personalkategori än den ovan nämnda skall socialstyrelsens
medgivande inhämtas.

Behörighetsfrågans fortsatta behandling m. m.

Svensk sjuksköterske förening (SSF) har bl. a. i en framställning till
socialstyrelsen i juni 1972 framfört krav om utfärdande av behörighetsbestämmelser
för sjuksköterskor.

I skrivelse i januari 1973 till socialstyrelsen med anledning härav har
Landstingsförbundet anfört att en skärpning av behörighetskraven i
dagsläget skulle medföra mycket stora praktiska svårigheter för sjukvårdshuvudmännen.
I skrivelsen anfördes vidare att förbundskansliet arbetade
kontinuerligt med dessa frågor men fann inte för närvarande anledning att
aktualisera ärendet hos förbundsstyrelsen.

Svenska kommunförbundet har i skrivelse i januari 1973 till socialstyrelsen
med anledning av Sjuksköterskeföreningens framställning bl. a.
anfört att gällande dimensioneringsregler för vidareutbildningens anordnande
innebar att förutsättningarna för att införa strikta behörighetsregler
i enlighet med Sjuksköterskeföreningens krav för närvarande inte var
för handen.

I skrivelse till Sjuksköterskeföreningen i mars 1973 påpekade socialstyrelsen
att den vid en tidigare överläggning med Sjuksköterskeföreningen
framhållit att med hänsyn till personalsituationen måste vissa
avsteg i kraven tills vidare accepteras och att de i 1970 års cirkulär
angivna riktlinjerna var därför att betrakta som rekommendationer.
Styrelsen anförde i skrivelsen bl. a. att enligt styrelsens uppfattning
personalsituationen inom sjuksköterskeområdet fortfarande vållade bekymmer
och att detta gällde särskilt inom verksamheter, för vilka
genomgången vidareutbildning som sjuksköterska kan fordras, såsom
operationssjukvård, anestesisjukvård, intensivvård, barnsjukvård samt
öppen hälso- och sjukvård.

Socialstyrelsen framhöll att med hänsyn till vad som anförts i
skrivelsen och till de synpunkter som framförts av Landstingsförbundet
och Kommunförbundet socialstyrelsen ansåg att förutsättningar saknades
för ändring av tidigare utfärdade råd och anvisningar beträffande

SoU 1973:21

7

behörighet m. m. för sjuksköterskor (sjukskötare).

Avslutningsvis anförde socialstyrelsen att den emellertid var beredd att
fortsätta diskussionerna om vidareutbildning av sjuksköterskor med
Sjuksköterskeföreningen.

Överläggningar mellan representanter för socialstyrelsen och för
Sjuksköterskeföreningen har därefter ägt rum i april och i augusti 1973.

Riksdagsbehandling år 1973 av frågan om utbildningskapaciteten för
vidareutbildningen för sjuksköterskor

Från anslag under åttonde huvudtiteln har utgått statsbidrag med
senast 28 100 kr. för varje klass och termin för vidareutbildning av
sjuksköterskor.

I prop. 1973:1 bil. 10, s. 264—267, beräknades under ett föreslaget
nytt anslag Bidrag till viss vårdyrkesutbildning medel för 225 terminskurser
för vidareutbildningen av sjuksköterskor under budgetåret
1973/74. Detta innebar en ökning med tio terminskurser i förhållande till
motsvarande medelsanvisning för budgetåret 1972/73. Skolöverstyrelsen
hade i sin anslagsframställning föreslagit att medgivande skulle lämnas till
inrättande av 245 terminskurser. I tre motioner framställdes yrkanden
som avsåg en ökning av ifrågavarande utbildningskapacitet utöver Kungl.
Maj:ts förslag. 1 betänkandet UbU 1973: 5 s. 9—12 anförde utbildningsutskottet
bl. a. följande.

Med anledning av motionsyrkandena bör först påpekas att av
riksdagen medgivet antal terminskurser av olika anledningar inte har
kunnat komma till stånd. För läsåret 1969/70 anvisade riksdagen medel
till 148 kurser. Efter ansökningar från huvudmännen medgav skolöverstyrelsen
att 92 kurser fick anordnas. Motsvarande tal för läsåren
1970/71-1972/73 är 175, 210 och 215 respektive 137, 155 och 160. Ej
heller det av skolöverstyrelsen medgivna antalet elevplatser vid de olika
skolorna har tagits i anspråk. Vad beträffar innevarande läsår kan
emellertid en inte oväsentlig förbättring i detta avseende noteras. Enligt
vissa preliminära uppgifter har flertalet elevplatser tagits i anspråk.

Senast hösten 1972 har socialstyrelsen riktat skolöverstyrelsens
uppmärksamhet på behovet av vidareutbildade sjuksköterskor, och vad
som även i övrigt framkommit i ärendet bekräftar uppgifterna att det
föreligger en uttalad brist på vidareutbildade sjuksköterskor. Utskottet
måste beklaga att det hittills inte varit möjligt att utnyttja hela den
utbildningskapacitet för vilken riksdagen anvisat medel. Utskottet delar
departementschefens uppfattning att det inte nu finns någon anledning
att fatta beslut om ändring i de 1968 beslutade riktlinjerna för
vidareutbildningens dimensionering. Mot bakgrunden av utnyttjandegraden
tidigare år synes det utskottet inte heller meningsfullt att riksdagen
nu binder medel för ett i förhållande till Kungl. Maj ris förslag ökat antal
terminskurser.

Utskottet bedömer det som allvarligt att bristen på vidareutbildade
sjuksköterskor till en väsentlig del synes bero på att det av olika skäl inte
varit möjligt att nå statsmakternas mål för vidareutbildningens omfattning.
Då man nu kan notera vissa förhållanden som innebär ökade
praktiska möjligheter att anordna av statsmakterna beslutade terminskurser
är det enligt utskottets mening angeläget att man genom en ökad

SoU 1973:21

8

samverkan — bl. a. i vad avser intagningen — mellan utbildningshuvudmännen
uppnår att de befintliga elevplatserna utnyttjas till fullo. Vidare
bör övervägas vilka åtgärder i övrigt som bör vidtas för att nå fram till
sådana organisatoriska förändringar m. m. i vidareutbildningsverksamheten
att den utbildningskapacitet för vilken riksdagen anvisar medel blir
utnyttjad. Utskottet föreslår att riksdagen i anledning av förevarande
motionsyrkanden som sin mening ger denna uppfattning till känna för
Kungl. Maj:t.

Utbildningsutskottet föreslog att riksdagen skulle avslå motionsyrkandena
om ökning av antalet terminskurser för vidareutbildningen samt att
riksdagen beträffande åtgärder för anordnande av vidareutbildningskurser
som sin mening skulle ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Utredningar

Spris utredning om personalstruktur inom hälso- och sjukvård

Ett arbete syftande till att klarlägga personalstrukturen och personalbehovet
inom sjukvårdsområdet inleddes hösten 1967 i samarbete mellan
dåvarande medicinalstyrelsen och Landstingsförbundet. Utredningsarbetet
har följts upp av Spri - i samband med att Spri inrättades i januari
1968 — inom Spris utredning Personalstruktur inom hälso- och sjukvård.
För diskussioner angående utredningens uppläggning och genomförande
tillsatte Spri en referensgrupp med representanter för bl. a. socialstyrelsen,
Spri och Landstingsförbundet.

Utredningens syfte var att ta fram underlag som kan användas för
ställningstaganden beträffande dels arbetsuppgifternas fördelning på
yrkesgrupper med olika kompetens, dels utformningen av yrkesutbildningen
för dessa grupper.

För att beskriva olika verksamhetsgrenar av sjukvården och analysera
likheter och olikheter mellan dem har gjorts en kartläggning av arbetet på
35 olika typer av arbetsenheter omfattande 60 vård-, mottagnings- och
specialavdelningar samt öppen vård utanför sjukhus. All personal utom
läkarna har studerats. Kartläggningen har skett genom självdeklaration
efter strukturerad arbetsuppgiftsförteckning. Denna förteckning är uppbyggd
på ett sådant sätt att man kan identifiera en arbetsuppgift var den
än förekommer. Som komplement till arbetsredogörelserna har insamlats
data om de olika arbetsenheterna, dvs. om patienter och produktion. Den
personal som lämnat arbetsredogörelser har också lämnat uppgifter om
yrkeskategori, utbildning m. m. Totalt har 45 olika yrkeskategorier med
80 olika typer av utbildning deltagit i arbetet på de 60 studerade
arbetsenheterna, men fyra grupper — sjukvårdsbiträden, sjuksköterskor,
undersköterskor och elever — svarar för hälften av det utförda arbetet.

Utredningsarbetet har år 1972 redovisats i en Spri-rapport (19/72)
Personalstruktur inom hälso- och sjukvård, vari på basis av det insamlade
materialet synpunkter på personalstrukturen inom hälso- och sjukvård
framläggs. Mot bakgrund av att de för olika områden gemensamma tunga

SoU 1973:21

9

arbetsuppgifterna befunnits vara likartade och inte särskilt många
framhålls det som fördelaktigt om de kan utföras av en ”baskategori”
bland personalen. Fyra alternativ för denna baskategori diskuteras,
nämligen (a) sammanhållen baskategori, (b) sammanhållen baskategori
med vidgat kompetensområde, (c) baskategori differentierad för olika
grupper av arbetsenheter samt (d) baskategori differentierad för olika
grupper av arbetsuppgifter. Vidare diskuteras ”specialkategorier” för
följande områden utöver baskategorin, nämligen radioterapiavdelningar,
röntgenavdelningar, hörselvårdsavdelningar, fysiologiska laboratorier, kemiska
laboratorier, operationsavdelningar, anestesiavdelningar, arbetsterapiavdelningar,
fysioterapiavdelningar, njurdialysavdelningar, förlossningsavdelningar,
mödravårdscentraler och akut psykiatrisk vård samt en
gemensam specialkategori för vård- och mottagningsavdelningar, läkarstationer,
distriktsvård och barnavårdscentraler.

Det förutsätts enligt uppgift från Spri att socialstyrelsen och Landstingsförbundet
skall göra de ytterligare bearbetningar av utredningsmaterialet
och göra de överväganden på grundval av detsamma som kan erfordras.

Landstingsförbundets RUL-kommitté

Landstingsförbundet har tillsatt en kommitté för utarbetande av
riktlinjer för läroplaner för utbildning av personal för hälso- och sjukvård
(RUL-kommittén) med representanter för Landstingsförbundet och
socialstyrelsen.

Utskottet

1 motionen 1973:904 tas upp fråga om behörighetsbestämmelser för
sjuksköterskor (sjukskötare).

Enligt sjukvårdskungörelsen (1972:676) gäller för den av sjukvårdshuvudmännen
bedrivna slutna och öppna sjukvården att tjänst som
sjuksköterska får tillsättas endast med den som har legitimation.
Detsamma gäller även i fråga om vikarie på sjukskötersketjänst om inte
socialstyrelsen medgett undantag. Undantag av detta slag har socialstyrelsen
medgett i ett cirkulär år 1970 (MF 1970:94). Med stöd av Kungl.
Maj:ts bemyndigande har socialstyrelsen likaledes år 1970 utfärdat råd
och anvisningar beträffande behörighet m. m. för sjuksköterskor (sjukskötare)
och barnmorskor (MF 1970:4). Däri anges de befattningar inom
sjukvården och hälsovården, vilkas innehavare ”bör” ha vidareutbildning
utöver grundutbildningen, som berättigar till legitimation. Socialstyrelsen
påpekar att föreskrifterna beträffande behörighet tills vidare utfärdas
som råd och anvisningar men att - om utvecklingen skulle ge vid handen,
att ändringar av anvisningarna fordras, t. ex. i form av fastare reglering av
vissa behörighetskrav — socialstyrelsen kommer att ta erforderliga
initiativ. Det förutsätts i dessa råd och anvisningar att det med hänsyn till
personalsituationen kan bli nödvändigt att vissa tjänster inom specialområden
får uppehållas på vikariat av legitimerad sjuksköterska, som inte

SoU 1973:21

10

genomgått vederbörlig vidareutbildning.

Motionärerna begär att behörighetsbestämmelser för sjuksköterskor
skall fastställas. De torde därmed avse att en fastare reglering av
behörighetskraven skall komma till stånd. I motiveringen till yrkandet
påpekas bl. a. att vid en sådan reglering det skulle bli nödvändigt att
begära dispens vid anställande av en icke vidareutbildad sjuksköterska på
en tjänst för vilken det krävs vidareutbildning och att socialstyrelsen
därigenom skulle få en bättre överblick över sjuksköterskesituationen.

Svensk sjuksköterskeförening framförde år 1972 krav till socialstyrelsen
om utfärdande av behörighetsbestämmelser för sjuksköterskor. Från
huvudmannahåll påpekades att en skärpning av behörighetskraven skulle
medföra mycket stora praktiska svårigheter. I skrivelse i mars i år
meddelade socialstyrelsen Sjuksköterskeföreningen att styrelsen ansåg att
förutsättningar saknades för en ändring av styrelsens råd och anvisningar
på området. Det påpekades att personalsituationen fortfarande vållade
bekymmer. Socialstyrelsen framhöll emellertid att den var beredd att
fortsätta diskussionerna med Sjuksköterskeföreningen om problemen.
Överläggningar har härefter hållits mellan representanter för socialstyrelsen
och Sjuksköterskeföreningen.

Årets riksdag har medgivit att statsbidrag under budgetåret 1973/74
får utgå för ett i förhållande till tidigare budgetår ökat antal vidareutbildningskurser
för sjuksköterskor (UbU 1973:5 s. 9 — 12).

Socialutskottet är medvetet om de problem som kan uppstå inom
sjuk- och hälsovården på grund av att för olika tjänster för sjuksköterskor
personal inte finns med den utbildning som förutsatts. Utrymme har
emellertid skapats för en ökning av utbildningskapaciteten för vidareutbildning
av sjuksköterskor. Vidare är frågan om en fastare reglering av
behörighetskraven föremål för prövning hos socialstyrelsen. Med hänsyn
till det anförda anser utskottet, som vill framhålla betydelsen av att en
lösning av behörighetsfrågan snabbt kommer till stånd, att motionen
1973:904 inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:904.

Stockholm den 16 oktober 1973

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c),
Svensson i Kungälv (s), Hamrin (fp), Dahlberg (s)*, Larsson i Öskevik (c),
fru Sigurdsen (s)*, herrar Johnsson i Blentarp (s), Andreasson (c),
Nordberg (s), Åkerlind (m), Romanus (fp), Nilsson i Växjö (s), Nisser (m)
och Hagberg (vpk).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.