Skatteutskottets betänkande nr 9 år 1973 SkU 1973:9

Nr 9

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående avdrag för
resor med egen bil.

Motionerna

1 detta betänkande behandlas motionerna

1973:17 av herr Winberg m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen antar följande
Förslag till

Lag om ändring av kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas att punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Anvisningar till 33 §

4. Även för särskilt fortskaffningsmedel.

Riksskatteverket fastställer milbundna kostnaderna.

För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är
nödsakad att använda bil fastställer riksskattenämnden särskilda grunder
för avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen. Detsamma gäller
skattskyldig som har en årlig körsträcka till och från arbetsplatsen om
sammanlagt minst 2 000 mil och skattskyldig som är tvungen att använda
större bil på grund av skrymmande last.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser äger
dock alltjämt tillämpning vid 1973 års taxering samt eftertaxering för år
1973 eller tidigare år.

1973:127 av herr Enlund m. fl. (fp, c, m)vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om åtgärder i syfte att skapa
enhetliga och för olika grupper av skattskyldiga likartade regler beträffande
rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader för resor till och
från arbetet och resor i tjänsten.

Gällande bestämmelser m. m.

Kostnader som uppkommer på grund av att den skattskyldige har sitt
arbete på annan ort än där han är bosatt anses i allmänhet som en ej
avdragsgill levnadskostnad. Enligt p. 4 av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen medges dock avdrag för skälig kostnad för resor till
och från arbetsplatsen, om denna varit belägen på sådant avstånd från
bostaden att han behövt anlita särskilt fortskaffningsmedel.

När det gäller avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen har

1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 9

SkU 1973.-9

riksskattenämnden — numera riksskatteverket — alltsedan slutet av
1950-talet meddelat särskilda anvisningar. Efter en lagändring 1969 skall
verket för varje kalenderår fastställa en schablon för avdraget på grundval
av genomsnittliga kostnader för mindre bil. Hänsyn skall tas till
kostnader, som är direkt beroende av körd vägsträcka (milbundna
kostnader), och till övriga kostnader för bilen (årsbundna kostnader). De
årsbundna kostnaderna skall av verket fördelas mellan resor till och från
arbetsplatsen och annan körning. Vid beräkningen skall verket utgå från
genomsnittliga årliga körsträckor för de båda slagen av körning. Den
andel av de årsbundna kostnaderna som belöper på resor till och från
arbetsplatsen skall för mil räknat motsvara det belopp, som behövs för
att den skattskyldige skall erhålla fullt avdrag för nämnda andel av
kostnaderna, när den sammanlagda årliga körsträckan för resor till och
från arbetsplatsen motsvarar den schablonmässigt beräknade genomsnittliga
körsträckan för sådana resor. För körsträcka därutöver skall avdraget
avse endast de milbundna kostnaderna.

Den genomsnittliga årliga färdsträckan mellan bostad och arbetsplats
bör, enligt vad som uttalats i prop. 1969:29, beräknas till 1 000 mil och
privatkörningen till i medeltal 1 300 mil per år. I enlighet härmed
beräknas avdraget för de årsbundna kostnaderna till 1/2 300 av
årsbeloppet för sådana kostnader för varje körd mil intill 1 000 mil. Om
den privata körsträckan inte uppgår till 1 300 mil eller om körsträckan
till och från arbetet är längre eller kortare än 1 000 mil innebär
schablonen att en större del av de årsbundna kostnaderna hänförs till
privatkörning än vad som skulle ha blivit fallet vid en direkt proportionering
mellan de olika slagen av körning.

Riksskatteverkets anvisningar i ämnet för 1973 års taxering (RSV ser.
I nr 8/1972 p. 5) innebär att som skälig kostnad i regel bör anses lägsta
avgift för resor med tillgängligt allmänt kommunikationsmedel. Har den
skattskyldige använt bil bör emellertid skäligt avdrag medges för
bilkostnaden under följande förutsättningar, nämligen

att vägavståndet mellan bostaden och arbetsplatsen uppgår till minst
en halv mil samt

att det av omständigheterna klart framgår, att användandet av bil i
stället för allmänt kommunikationsmedel regelmässigt medför en tidsvinst
av minst en och en halv timme sammanlagt för fram- och återresan.
För skattskyldig med flera fasta arbetsplatser eller med flera arbetspass
per dygn bör såsom tidsvinst anses den sammanlagda tidsvinsten per dygn
genom användandet av bil för resorna i fråga.

Skattskyldig, som i sin tjänst regelmässigt använder bil, bör medges
avdrag för bilkostnader för resor mellan bostaden och den fasta
arbetsplatsen oavsett avståndet och tidsvinsten. — Om allmänt kommunikationsmedel
saknas får skäligt avdrag för bilkostnader medges oavsett
tidsvinsten, under förutsättning att avståndet mellan bostaden och
arbetsplatsen uppgår till minst 2 kilometer.

Som skäligt avdrag för bilkostnader bör i ovan avsedda fall anses 3:40

SkU 1973.-9

kr. för körd mil t. o. m. 1 000 mil per år och för körsträckor däröver
2:10 kr. för mil. Den omständigheten, att den skattskyldige eventuellt
använder större bil vid sina ifrågavarande resor och att hans kostnader av
sådan anledning är högre än de angivna beloppen, bör inte medföra att
avdrag medges med högre belopp än nyss sagts. — Vid samåkning gäller
särskilda regler.

Om någon på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att
använda bil för resor till och från arbetsplatsen, bör avdrag för bilkostnad
medges även om avståndet är mindre än förut sagts och utan hänsyn till
eventuell tidsvinst. Avdraget bör i dylika fall - i den mån detta är
fördelaktigare — medges med den del av de faktiska bilkostnaderna under
året, som efter förhållandet mellan, å ena sidan, den sammanlagda
körsträckan under året till och från arbetsplatsen och, å andra sidan, den
totala körsträckan belöper på förstnämnda körningar.

Uttalandena ovan har inte avseende på frågan om avdrag för egentliga
tjänsteresor med bil. Kostnader för sådana resor behandlas i viss mån
olika beroende på om statlig eller kommunal ersättning utgått eller ej.

Är fråga om statlig eller kommunal tjänst, skall den anvisade
ersättningen i regel inte tas upp som intäkt. Å andra sidan får
motsvarande kostnader inte dras av. Detta gäller även om ersättningen
varit otillräcklig. Motsvarande gäller vid anställning hos skogsvårdsstyrelse
och hos vissa offentliga institutioner.

I fråga om enskild tjänst skall däremot den anvisade ersättningen tas
upp som intäkt, och motsvarande omkostnader dras av. Om ersättningen
varit otillräcklig är också bristen i princip avdragsgill. Men om ersättningen
beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt för
att täcka omkostnaderna får större avdrag än som svarar mot ersättningen
medges endast om det visas, att ersättningen på grund av särskilda
förhållanden varit otillräcklig. Å andra sidan gäller att det ofta bör kunna
antas att ersättningen i sin helhet gått åt för sitt ändamål. Avdrag med
samma belopp som den anvisade ersättningen torde enligt p. 4 av
anvisningarna till 33 § KL i regel böra medgivas i de fall, då ersättningen
ej överstiger vad som av staten i motsvarande fall anvisas.

Statlig resekostnadsersättning utgår f. n. med 49 öre/km t. o. m.
7 000 km och därefter med 34 öre/km eller för körsträckor över 15 000
km med 27 öre/km. Kilometerersättningen höjs med 2 öre inom
Västernorrlands eller Jämtlands län och med 3 öre inom Västerbottens
eller Norrbottens län. Förrättningsman med skrymmande och tungt
bagage är berättigad till högre ersättning.

Beträffande avdrag för kostnader för resor med egen bil i tjänsten
krävs emellertid i allmänhet utredning rörande de totala bilkostnaderna
under året, och avdrag medges endast för den del, som belöper på
tjänsteresorna i förhållande till den totala körsträckan. Yrkas avdrag för
värdeminskning brukar avskrivningsunderlaget reduceras om bilen av
privata skäl är av dyrare märke än nödvändigt. Värdeminskningsavdraget
beräknas enligt länsanvisningarna i allmänhet till högst 15 % eller om den

SkU 19735

totala körsträckan överstiger 1 500 mil högst 20—25 % av avskrivningsunderlaget.

Skatteutskottet har vid 1970-1972 års riksdagar (BeU 1970:10, SkU
1971:6 och 1972:5) avstyrkt motionsyrkanden rörande ändringar av
reglerna om avdrag för bilresor mellan bostad och arbetsplats. Därvid har
framhållits att en schablon givetvis inte kunde konstrueras så att den gav
ett i alla lägen rättvisande resultat. Genom att låta schablonen bygga på
en genomsnittlig årlig körsträcka till och från arbetet på 1 000 mil och
genom att göra kostnaderna för slitage obegränsat avdragsgilla inom
ramen för schablonen har reglerna ansetts ta vederbörlig hänsyn till
sådana skattskyldiga som hade långa årliga körsträckor till och från
arbetet. Ytterligare skäl att avstyrka motionerna har varit att en schablon
av denna art inte otillbörligt bör missgynna den som inte har möjlighet
att erhålla bilkostnadsavdrag och att schablonen från dessa synpunkter
var väl avvägd.

1 betänkandet SOU 1972:11 angående förenklad löntagarbeskattning
(FLB) anför utredningsmannen att man inom ramen för en beskattning
enligt det i betänkandet diskuterade FLB-systemet knappast kan upprätthålla
en ordning, som innebär att avdraget för kostnader för intäkternas
förvärvande skall bestämmas till det exakta beloppet av skattskyldigs
utgifter i sådant hänseende. Å andra sidan konstaterar han att det inte
gärna kan komma i fråga att inom ramen för vårt nettovinstbeskattningssystem
vägra avdrag för naturliga kostnader för intäkternas förvärvande.
Till dessa kostnader hör visserligen i princip inte utgifterna för resor
mellan bostad och arbetsplats, men mot ett avskaffande av avdragsrätten
härför talar enligt utredningsmannen andra starka skäl. Han konstaterar
också att de ändringar i fråga om avdragsrätten för dylika resekostnader
som beslutats under senare år inneburit ett ökat hänsynstagande till de
verkliga utgifterna.

Utskottet

I motionen 1973:17 yrkas att gällande regler om avdrag för kostnader
för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats ändras så att den,
som har en årlig körsträcka för sådana resor om minst 2 000 mil, skall få
högre avdrag än f. n. Även motionärerna i motionen 1973:127 anser att
reglerna ger för lågt avdrag för bilresor till och från arbetsplatsen. Enligt
deras mening bör sådana resor likställas med resor i tjänsten. Vidare bör
resor i tjänsten för olika kategorier skattskyldiga få en likartad
behandling i avdragshänseende.

Enligt gällande regler skiljer man mellan resor i tjänsten och resor
mellan bostad och arbetsplats. Kostnader för resor, som har direkt
samband med förvärvsverksamheten, får dras av i full utsträckning. Om
egen bil använts såväl för privat bruk som i förvärvsverksamheten, måste i
regel utredning åberopas om totala kostnaderna för bilen och färdsträckor
för olika ändamål, för att de avdragsgilla kostnaderna skall kunna

SkU 1973:9

fastställas. Har resekostnadsersättning utgått gäller en schablon som
tillkommit i förenklingssyfte. Att sådan ersättning inte beskattas, eller att
avdrag många gånger medges med belopp motsvarande ersättningen, kan i
vissa fall vara förmånligt. Enligt utskottets mening kan detta emellertid inte
motivera att bilkostnader i princip behandlas mer förmånligt vid
beskattningen än andra kostnader. Saknas den kontrollfunktion, som
arbetsgivarens resekostnadsersättning i praktiken innebär, kan en mer
ingående prövning än som ryms inom nyssnämnda schablon enligt
utskottets mening inte undvaras.

Kostnad för resor mellan bostad och arbetsplats är i motsats till
kostnad för resor i tjänsten åtminstone i viss mån att hänföra till
levnadskostnad och avdrag medges inte med större belopp än som kan
anses skäligt. Riksskatteverkets anvisningar i ämnet grundar sig på
särskild lagstiftning 1969 och innebär ett ökat hänsynstagande till de
verkliga utgifterna. Reglerna bygger på beräknade kostnader för mindre
bil vid genomsnittlig årlig körsträcka till och från arbetet och privat på
1 000 resp. 1 300 mil och innebär vid nämnda körsträckor att hela den
kostnad, som belöper på resor mellan bostad och arbetsplats, anses
avdragsgill. Om färdsträckan till och från arbetet är längre än 1 000 mil
om året medges fullt avdrag för de tillkommande kostnaderna. Utskottet
vidhåller sin tidigare uppfattning, att denna schablon tar vederbörlig
hänsyn till långa resor till och från arbetet. En schablon av denna art bör
inte otillbörligt missgynna den som inte har möjlighet att erhålla
bilkostnadsavdrag. Från dessa synpunkter är schablonen enligt utskottets
mening väl avvägd.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1973:17 och
1973:127.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1973:17,

2. motionen 1973:127.

Stockholm den 6 mars 1973
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), fru Holmqvist*
(s), herrar Kristenson (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist
(c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Westberg i Hofors* (s),
Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp), Björk i Gävle (c) och fru
Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1973:9

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), sorn - under
åberopande av innehållet i motionen 1973:17 - ansett att utskottet
under punkt 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973:17 antar det vid
motionen fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).

—

GOTAB 73 3404 S Stockholm 1973