Skatteutskottets betänkande nr 8 år 1973

SkU 1973:8

Nr 8

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om slopande av
beskattningen av fritt bränsle från egen fastighet.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1973:128 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c), vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag om
sådan ändring i skattelagstiftningen att fritt bränsle från egen fastighet
inte blir beskattat;

1973:1012 av herr Eriksson i Arvika m. fl. (fp), vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär revidering av riksskatteverkets
anvisningar innebärande att bränsle från egen skog ej beskattas.

Gällande bestämmelser

Till intäkt av jordbruksfastighet räknas enligt punkt 5 av anvisningarna
till 21 § kommunalskattelagen (KL) bl. a. värdet av skogsprodukter, som
skattskyldig tillgodogjort sig för sitt hushåll eller eljest för sin, sin familjs
eller övriga hushållsmedlemmars räkning (vedbrand m. m.). I 42 § KL
stadgas att värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner skall
beräknas efter ortens pris. Värdet av bränsle från egen jordbruksfastighet
skall upptas till belopp motsvarande vedens värde i upphugget och
hemkört skick. I punkt 8 av anvisningarna till 21 § KL utsägs att i fråga
om för gemensamt behov avsatta s. k. besparingsskogar, häradsallmänningar
och andra likartade samfälligheter, som förvaltas självständigt för
delägarnas gemensamma räkning, som samfällighetens inkomst skall
räknas även vad som in natura utdelas till innehavarna av de fastigheter,
som har del i samfälligheten. Då inkomsten således beskattas hos
samfälligheten följer därav, att innehavare av fastighet, som har del i
sådan samfällighet, inte är skyldig att som intäkt av sin fastighet upptaga
vad han uppburit såsom utdelning från samfälligheten, vare sig utdelningen
utgått in natura eller i penningar.

Enligt riksskatteverkets länsanvisningar för 1973 års taxering bör
värdet av förmån av fritt bränsle till bostad om 1 rum och kök på
jordbruksfastighet normalt värderas till 175—200 kr. exklusive mervärdeskatt.
Det lägsta beloppet är avsett för de sydligaste länen. Normalvärdet
är något högre i Mellansverige och maximibeloppet 200 kr. gäller för
Norrland. Om vedspis används skall värdena höjas med 75—85 kr. Är
bostaden större än 1 rum och kök ökas värdet med 75-85 kr. för varje
rum därutöver.

1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 8

SkU 1973:8

I anvisningarna framhålls att lägre värden än normalt bör godtas, om
den skattskyldige gör sannolikt att han tagit ut virke av väsentligt sämre
kvalitet än som normalt används för uppvärmning.

Frågans tidigare behandling

Motionsyrkanden om skattefrihet för värde av fritt bränsle från egen
fastighet har vid upprepade tillfällen prövats av riksdagen och alltid
avslagits, bl. a. med hänvisning till grundläggande principer för beskattningen.
När frågan prövades förra året framhöll skatteutskottet (SkU
1972:28) bl. a., att resultatet av det arbete en skattskyldig nedlagt i sin
förvärvsverksamhet anses som skattepliktig inkomst, även till den del
avkastningen använts för egen konsumtion, och att den som utfört arbete
åt sig själv och därigenom minskat sina levnadskostnader skall beskattas
för denna besparing om den uppkommit i näringsverksamhet. Dessa
principer tillämpas genomgående vid beskattningen när det gäller uttag av
naturaprodukter m. m. för eget bruk. I enlighet härmed borde exempelvis
en jordbrukare beskattas för värdet av fritt bränsle i upphugget och
hemkört skick till ortens pris, oavsett om virket utvunnits från egen skog
eller som binäring till jordbruk, medan däremot den som utan samband
med någon förvärvsverksamhet åtnjutit motsvarande förmån i regel borde
gå fri från beskattningen. Utskottet framhöll vidare att en näringsidkare
var berättigad till avdrag vid beskattningen för kostnader i samband med
utvinnandet av förmånen av virket. Om värde av bränsleförmån undantogs
från beskattning, skulle det medföra att kostnader av detta slag
skulle få avräknas från inkomsterna i övrigt. Med anledning av vad
motionärerna förra året anfört angående angelägenheten av att främja
skogs- och miljövård framhöll utskottet, att det knappast kunde antas att
den ifrågasatta ändringen i nämnvärd grad skulle främja sådana ändamål
och att samhället i den mån det var befogat, borde lämna stöd härför i
annan form än genom skattelättnader. Enligt utskottets mening talade
flera skäl för att viss försiktighet var påkallad när det gällde att i det
enskilda fallet uppskatta värdet av fritt bränsle. Riksskatteverket hade
också så långt möjligt iakttagit denna synpunkt vid fastställande av de
normer, som skulle tillämpas i skilda delar av landet. De av riksskatteverket
fastställda anvisningarna i ämnet torde, rätt tillämpade, inte kunna
anses leda till för höga värden, och ett bifall till motionsyrkandena kunde
enligt utskottets uppfattning endast leda till opåkallade förmåner vid
beskattningen för vissa kategorier skattskyldiga.

Utskottet

Enligt punkt 5 av anvisningarna till 21 § KL hänförs till intäkt av
jordbruksfastighet bl. a. värdet av skogsprodukter, som den skattskyldige
tillgodogjort sig för sitt hushåll eller för sin, sin familjs eller personliga
tjänares räkning. Av 42 § KL och anvisningarna till nämnda paragraf
framgår, att värdet av produkter, varor eller andra naturaförmåner i

SkU1973:8

första hand skall beräknas efter ortens pris, dvs. det pris som skulle ha
gällt, om den skattskyldige själv inköpt produkterna. Bestämmelserna har
i praxis tolkats så att förmån av fritt bränsle till bostad på jordbruksfastighet
värderats till belopp motsvarande vedens värde i upphugget och
hemkört skick.

Yrkandena i motionerna 1973:128 och 1973:1012 syftar till att
förmån av fritt bränsle från egen jordbruksfastighet skall undantas från
beskattning. Som skäl för yrkandena åberopar motionärerna bl. a. skogsoch
miljövårdssynpunkter samt rättviseskäl.

Frågan om undantagande av bränsleförmån från beskattning har under
en följd av år prövats av riksdagen men genomgående avvisats med
hänvisning till principerna för beskattningen.

Den av motionärerna påtalade övergången till uppvärmning med olja
eller elkraft är främst betingad av kostnads- och bekvämlighetsskäl, och
beskattningen av förmån av fritt vedbränsle torde knappast påverka
denna utveckling. Utskottet vill i och för sig inte bestrida motionärernas
påstående om angelägenheten av gallringar i skogs- och miljövårdande
syfte. Motionärernas förslag torde emellertid inte vara ägnat att i
nämnvärd grad främja sådana ändamål. Det eventuella stöd, som skogsoch
miljövården är i behov av, bör enligt utskottets uppfattning
tillgodoses i annan form än genom lättnader vid beskattningen.

Motionsyrkandena torde bl. a. grunda sig på uppfattningen att värdet
av egen arbetsinsats inte bör beskattas i detta fall, eftersom skattskyldig,
som anlitat anställd arbetskraft för att utvinna bränslet, helt eller delvis
är berättigad till avdrag för arbetskostnaderna. Gällande regler ger
emellertid uttryck för grundläggande principer på detta område och leder
till att avkastningen av en förvärvskälla inräknat värdet av egen
arbetsinsats beskattas lika för alla.

Utskottet delar således inte motionärernas uppfattning att de i
länsanvisningama upptagna värdena på förmån av fritt bränsle till bostad
på jordbruksfastighet är för höga. Om den skattskyldige gör sannolikt att
ved av väsentligt sämre kvalitet än som normalt använts för uppvärmning
uttagits, bör enligt länsanvisningama lägre värde än normvärdena godtas
vid taxeringen.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1973:128
och 1973:1012.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1973:128,

2. motionen 1973:1012.

Stockholm den 6 mars 1973
På skatteutskottets vägnar

ERIK BRANDT

SkU 1973:8

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), fru Holmqvist*
(s), herrar Kristenson (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist
(c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Westberg i Hofors*(s),
Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp), Björk i Gävle (c) och fru
Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c),
Nilsson i Trobro (m), Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp) och
Björk i Gävle (c), vilka ansett

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Bestämmelserna om beskattning av förmån av fritt bränsle till bostad
på jordbruksfastighet tillkom i en tid, då vedbränsle hade ett betydligt
större värde än för närvarande och förhållandena även i andra avseenden
var helt annorlunda. Numera har skogsägarna i stor utsträckning gått över
till uppvärmning med olja eller elkraft. Enbart kostnaderna för fällning,
huggning och hemtransport av vedbränslet överstiger ofta kostnaderna
för andra bränslen. Detta förhållande och inte minst den omständigheten
att värdet av bränsle från egen fastighet beskattas har påskyndat
övergången till andra bränslen. Detta är givetvis beklagligt, eftersom det
från nationalekonomisk synpunkt är angeläget att i möjligaste mån
uppmuntra användningen av inhemskt bränsle.

Det kan inte bestridas att de värden på förmån av fritt bränsle, som
enligt länsanvisningarna tillämpas vid taxeringen, leder till otillfredsställande
och orättvisa resultat. På jordbruksfastigheter, där vedbrandsbehovet
tillgodoses med anlitande av anställd arbetskraft, blir beskattningen
av bränslevärdet avsevärt lägre än eljest, eftersom avdrag för
arbetslöner ofta kan göras med belopp, som motsvarar eller t. o. m.
överstiger bränslevärdet. Ägare eller brukare av mindre jordbruksfastighet
utan anställda har däremot enligt nuvarande beskattningsregler inte
samma möjligheter till avdrag och beskattas därför för ett högre
nettovärde.

Det är också från skogs- och miljövårdssynpunkt angeläget att
beskattningsreglerna är så utformade att nödvändig gallring och röjning
av skog inte eftersätts. I allmänhet är det just sådant svårsäljbart
gallringsvirke, som skogsägarna använder som bränsle.

Det anförda talar enligt utskottets uppfattning för att bränsle från
egen fastighet bör undantas från beskattning. Utskottet förordar därför
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till sådan ändring i
kommunalskattelagen att förmån av fritt bränsle till bostad på jordbruksfastighet
undantas från beskattning. Härigenom torde yrkandena i
motionerna 1973:128 och 1973:1012 vara tillgodosedda.

SkU 1973:8

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1973:128 och
1973:1012 hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådan
ändring i kommunalskattelagen (1928:370) att förmån av
fritt bränsle till bostad på jordbruksfastighet undantas från
beskattning.

GOTAB 73 3403 S Stockholm 1973