Skatteutskottets betänkande nr 7 år 1973

SkU 1973:7

Nr 7

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående avdraget
för nedsatt skatteförmäga.

Motionerna

1 detta betänkande behandlar utskottet motionerna

1973:244 av herrar Börjesson i Falköping (c) och Johansson i Skärstad
(c) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att riksskatteverket utfärdar
nya anvisningar rörande extra avdrag för nedsatt skatteförmäga för
diabetiker, innebärande en höjning av det extra avdraget;

1973:385 av herr Jonsson i Alingsås m. fl. (fp) vari hemställs

att riksdagen beslutar

1. att hos Kungl. Majit hemställa att riksskatteverket får i uppdrag att
utfärda nya bestämmelser om avdrag för diabetiker för höjda levnadsomkostnader
i enlighet med vad i motionen anförts,

2. att Kungl. Maj:t vidtar åtgärder för att diabetikerna erhåller
information om de angivna bestämmelserna;

1973:1069 av herr Söderström m. fl. (m) vari hemställs

1. att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen ändras så att ordet ”väsentligen”
utgår,

2. att bestämmelsen om inskränkning i rätten till extra avdrag för
nedsatt skatteförmäga för barn som åtnjuter allmänt barnbidrag utgår,

3. att maximibeloppet för extra avdrag höjs till 10 000 kr.

Gällande bestämmelser m. m.

Har skattskyldig fått sin skatteförmäga väsentligen nedsatt på grund av
långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående
än barn för vilka han åtnjuter allmänt barnbidrag eller annan
jämförlig omständighet, får extra avdrag medges med högst 6 000 kr.

Även i de s. k. existensminimifallen är avdraget maximerat till 6 000
kr., men skattskyldig med oförsörjda barn kan få tillägg med högst 1 500
kr. för varje barn. I sammanhanget kan nämnas, att konstruktionen av
existensminimireglerna efter framställning från riksdagen (rskr 1971:
262) skall uppmärksammas av 1972 års skatteutredning (Fi 1972:02),
och att riksskatteverket den 20 februari 1973 i skrivelse till chefen för
finansdepartementet föreslagit att maximibeloppet för extra avdrag vid
existensminimum räknas upp till 8 000 kr. och att tillägget för barn höjs
till 2 000 kr.

Enligt riksskatteverkets anvisningar (ser. I 1969 nr 5:4) angående extra
avdrag för diabetiker medgavs vid 1970—1972 års taxering avdrag för
1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 7

SkU 1973:7

nedsatt skatteförmåga till följd av diabetes utan särskild prövning av
havda kostnader med 800 kr. om inkomsten inte översteg för ogift
20 000 kr. och för gift 30 000 kr. för makarna gemensamt. Om den
skattskyldige visade, att han i anledning av sjukdomen haft höga
kostnader för resor och läkarvård, borde dessa kostnader föranleda
ökning av avdraget. För skattskyldiga i högre inkomstlägen borde extra
avdrag medges endast om verkställd prövning gav vid handen att
skatteförmågan under beskattningsåret varit väsentligen nedsatt till följd
av sjukdomen.

Efter framställning från Svenska diabetesförbundet och sedan yttrande
inhämtats från socialstyrelsen, har riksskatteverket numera (RSV Dt
1973:1 1) med verkan fr. o. m. 1973 års taxering höjt avdragsbeloppet till
1 000 kr. och inkomstgränserna till 25 000 resp. 35 000 kr.

Riksdagen har vid upprepade tillfällen haft att pröva motsvarande
yrkanden som i motionen 1973:1069 utan att några nya omständigheter
anförts till stöd för yrkandena. Senast vid 1972 års riksdag vidhöll
utskottet (SkU 1972:21) tidigare uttalanden att extra avdrag bör kunna
medges endast om omständigheterna är ömmande, dvs. vid väsentligen
nedsatt skatteförmåga, att motionärerna inte visat att den nuvarande
beloppsgränsen 6 000 kr. är otillräcklig, och att kostnaden för hemmavarande
barn enligt gällande principer inte borde beaktas vid beskattningen.
Utskottet avstyrkte således de framförda yrkandena, och
riksdagen godkände betänkandet.

Utskottet

Extra avdrag vid taxeringen kan medges med högst 6 000 kr. om
skatteförmågan under beskattningsåret varit väsentligen nedsatt t. ex. på
grund av sjukdom e. d. eller underhåll av andra närstående än barn för
vilka den skattskyldige åtnjutit allmänt barnbidrag.

I motionen 1973:1069 yrkas att reglerna skall mjukas upp, så att
avdrag kan medges även om nedsättningen av skatteförmågan inte kan
anses väsentlig eller om den orsakats av underhåll av barn. Vidare yrkas
att avdragets maximibelopp höjs till 10 000 kr.

Som utskottet anförde senast vid 1972 års höstriksdag har riksdagen
vid upprepade tillfällen prövat och avvisat motsvarande yrkanden, som
återkommit utan att några nya omständigheter anförts till stöd för
ändring av gällande regler. Inte heller i den nu förevarande motionen har
något nytt framkommit som kan föranleda utskottet att frångå sin
uppfattning, att extra avdrag bör kunna medges endast om skatteförmågan
är väsentligen nedsatt, att den nuvarande beloppsgränsen 6 000 kr. är
tillräcklig, och att kostnader för hemmavarande minderårigt barn inte bör
beaktas vid beskattningen. Detta utesluter emellertid inte att reglerna kan
behöva överses särskilt med hänsyn till existensminimifallen, men denna
fråga är redan uppmärksammad genom framställning till Kungl. Maj:t
såväl från riksdagens sida som från riksskatteverket. Utskottet avstyrker
därför motionen 1973:1069.

SkU 1973:7

Riksskatteverket har i anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna
angående extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga för
diabetiker den 1 februari 1973 (RSV Dt 1973:11) uttalat, att sådant
avdrag — utan särskild prövning av havda kostnader — bör medges med
1 000 kr., om inkomsten inte överstiger för ogift skattskyldig 25 000 kr.
och för gift skattskyldig 35 000 kr. för makarna gemensamt. Detta
innebär en höjning av avdragsbeloppet fr. o. m. 1973 års taxering med
200 kr. och av inkomstgränserna med 5 000 kr.

Yrkandena i motionerna 1973:244 och 1973:385 om en uppjustering
av detta avdrag har härigenom åtminstone delvis blivit tillgodosedda. Med
anledning av vad som anförts i motionerna vill utskottet endast
framhålla, att taxeringsnämnderna vid tillämpning av gällande regler bör
hämta ledning av riksskatteverkets anvisningar, och att verket givetvis bör
avgöra frågan om anvisningarnas innehåll självständigt. Beträffande
yrkandet i den sistnämnda motionen angående information till de
skattskyldiga kan framhållas, att det bl. a. av riksskatteverkets deklarationsupplysningar
och broschyren ”Dags att deklarera” framgår, att
avdrag för nedsatt skatteförmåga kan komma i fråga vid långvarig
sjukdom. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet även
motionerna 1973:244 och 1973:385.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1973:244,

2. motionen 1973:385,

3. motionen 1973:1069.

Stockholm den 27 februari 1973

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s), fru
Holmqvist (s), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie* (c), Wärnberg* (s),
Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Westberg i Hofors (s), Levin*
(fp), Hörberg (fp), Björk i Gävle (c) och Söderström (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m) och Söderström (m), som — under
åberopande av innehållet i motionen 1973:1069 — ansett att utskottet
under punkten 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1069 antar
följande

SkU1973:7

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928370).

Härigenom förordnas, att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:
370) skall ha nedan angivna lydelse.

50 §.

2 mom. För fysisk kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit
nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av närstående eller annan därmed jämförlig omständighet, må
efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild
framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret,
skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter
omständigheterna avpassat belopp, dock högst 10 000 kronor. Har
skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit
avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke,
minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs motsvarande tillämpning.

Skattskyldig, vars detta stycke.

Vad härefter beskattningsbar inkomst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser gäller
dock vid 1974 eller tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1974
eller tidigare år.

GOTAB 73 3364 S Stockholm 1973