Skatteutskottets betänkande nr 57 år 1973
SkU 1973:57
Nr 57
Skatteutskottets betänkande i anledning av motion angående avdragsrätt
vid inkomsttaxeringen för fackföreningsavgift.
Motionen
I motionen 1973:1033 av herr Jonsson i Alingsås m. fl. (fp, c, m)
yrkas, att riksdagen begär att Kungl. Majit framlägger förslag innebärande
att avgifter till fackliga organisationer skall betraktas som avdragsgilla vid
löntagares självdeklaration.
Gällande bestämmelser m. m.
I anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen (KL) återfinns uttryckliga
bestämmelser enligt vilka avgifter till kassor, föreningar och andra
sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem, räknas till ej
avdragsgilla levnadskostnader. Dessa bestämmelser har i rättspraxis
tolkats som ett undantag från huvudregeln att avdrag medges för alla
omkostnader för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag
medges således i princip inte för medlemsavgift, även om avgiften
föranletts av den skattskyldiges förvärvsverksamhet.
Det anförda gäller bl. a. beträffande avgift till fackförening, branschförening,
Sveriges advokatsamfund osv. (RÅ 1937 not 349, 1945 not
710, 1962 ref. 43 och 1944 ref. 52).
Under speciella omständigheter kan emellertid avdrag medges, exempelvis
om utbetalningen är att anse som ersättning för direkta tjänster åt
medlemmar i hans förvärvsverksamhet (1965 ref. 5). Vidare anses avgift
till arbetsgivarorganisation avdragsgill (RÅ 1913 not 147, 1948 not 390
och 1966 not 1250). Bakgrunden härtill torde vara att den kan jämställas
med försäkringspremie. Å andra sidan anses utbetalning från arbetsgivarorganisationen
som skattepliktig inkomst i arbetsgivarens rörelse (RÅ
1959 not 1006), i motsats till understöd från fackförening som inte utgör
skattepliktig inkomst (p. 8 av anvisningarna till 32 § KL).
Nämnda bestämmelser i KL infördes i enlighet med 1921 års
kommunalskattekommittés förslag (SOU 1924:53). Understöd vid arbetskonflikt
hade tidigare ansetts som beskattningsbar inkomst (RÅ 1917
ref. 79). Kommittén anförde (s. 423) att ett konfliktunderstöd, som
avsett att utgöra ersättning helt eller delvis för mistad arbetsinkomst,
antagligen funnits böra i beskattningshänseende likställas med arbetsinkomst
i egentlig mening. Enligt kommitténs mening borde emellertid
konfliktunderstöd inte hänföras till skattepliktig intäkt. I den mån
1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 57
SkU 1973:57
2
understödet utgått av förut erlagda avgifter till organisationen kunde det
jämföras med belopp som utgått på grund av försäkring. Eftersom avdrag
inte medgavs för avgifterna, överensstämde det med de allmänna
grunderna för försäkringstagares skatteplikt att undanta konfliktunderstödet
från skatteplikt.
I prop. 1949:173 föreslogs avdragsrätt för medlemsavgifter till
fackföreningar, branschorganisationer och därmed jämförliga organisationer.
Å andra sidan skulle konfliktbidrag anses som skattepliktig
inkomst för medlemmarna. Förslaget anslöt sig i huvudsakliga delar till
ett förslag av 1944 års skattekommitté (PM 1.10.1946), dock att
arbetsgivarföreningar och fackföreningar skulle beskattas för influtna
medlemsavgifter lika väl som branschföreningar och andra liknande
organisationer.
Bevillningsutskottet (BeU 1949:48) fann förslaget principiellt välgrundat
och att en avdragsrätt av angivet slag borde genomföras. På grund av
gränsdragningssvårigheter mellan föreningar av vitt skilda slag och andra
praktiska problem — bl. a. beträffande beskattningen av organisationerna
— avstyrkte utskottet emellertid propositionen. I enlighet med utskottets
hemställan begärde riksdagen i stället nytt förslag i frågan.
Frågan utreddes därefter på nytt av skattelagssakkunniga. De sakkunnigas
förslag (PM 2.12.1958) innebar i korthet att avgift till branschorganisation
skulle bli avdragsgill men däremot inte avgift till fackförening.
Beträffande fackföreningsavgifterna anförde de sakkunniga sammanfattningsvis,
att vad som talade för en avdragsrätt var önskvärdheten av att
dessa föreningar blev likställda med andra föreningar för främjande av
medlemmarnas ekonomiska intressen i viss förvärvskälla och därvid
särskilt med arbetsgivarföreningarna. Mot avdragsrätt talade främst att
det knappast var praktiskt möjligt att införa bestämmelser, som
tillfredsställde de närmast berörda föreningarna. De sakkunniga framhöll
vidare den minskning av skatteunderlaget, som skulle uppkomma efter
införandet av avdragsrätt, praktiska svårigheter och olägenheter och att
avgifterna inte var så stora att en avdragsrätt för den enskilde
medlemmen kunde vara av praktisk betydelse.
Inte heller skattelagssakkunnigas förslag har föranlett lagstiftning. I
prop. 1959:137 uttalade departementschefen att det vid genomgång av
remissvaren kunnat konstateras att förslaget inrymde åtskilliga problem
och att skilda lösningar kunde diskuteras. Frågan borde därför underkastas
mer ingående överväganden än som dittills kunnat ske. I samband
därmed syntes önskvärt att närmare klarlägga de statsfinansiella konsekvenserna
av skattelagssakkunnigas förslag i angivna del.
Motionsyrkanden om en allmän avdragsrätt för medlemsavgifter till
branschorganisationer m. fl. har därefter behandlats av riksdagen senast
år 1963, då bevillningsutskottet som skäl för att avstyrka motionerna
hänvisade till utskottets tidigare ställningstaganden i frågan. Dessa
ställningstaganden innebar bl. a. att förslaget i prop. 1949:173 ansågs
som en från principiell synpunkt tillfredsställande lösning men att det
med hänsyn till av utskottet påtalade svårigheter av praktisk natur
SkU 1973:57
3
knappast kunde anses aktuellt att åstadkomma en lagstiftning efter dessa
linjer (BeU 1963:8, jfr 1960:75).
Att konfliktunderstöd från fackförening undantagits från beskattning
har tidigare överensstämt t. ex. med behandlingen i beskattningshänseende
av förmåner på grund av sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring.
Enligt beslut vid årets riksdag (prop. 1973:49, SkU 30) skall emellertid
ersättning för inkomstbortfall vid sjukdom och arbetslöshet fr. o. m.
1974 i allmänhet anses som skattepliktig inkomst, liksom också förmåner
vid arbetsmarknadsutbildning.
Utskottet
Enligt gällande bestämmelser skall medlemsavgifter räknas till ej
avdragsgilla levnadskostnader. Som dessa bestämmelser tolkats får avdrag
inte medges för fackföreningsavgifter.
Som anförs i den förevarande motionen talar åtskilliga skäl för att
fackföreningsavgifter blir avdragsgilla vid beskattningen, inte minst med
hänsyn till att motsvarande avgifter till arbetsgivarorganisationer jämställs
med avdragsgilla försäkringspremier. Tidigare förslag i denna riktning har
inte heller mött invändningar av principiell natur utan mottagits i positiv
anda. Man har emellertid i allmänhet ansett att en avdragsrätt för
fackföreningsavgifter borde kompletteras inte endast med skatteplikt för
konfliktbidrag till fackföreningsmedlemmar utan också med viss beskattning
av medlemsavgifterna hos fackföreningarna. Frågan har därmed
förenats med så avsevärda awägningsproblem och praktiska svårigheter,
att framlagda förslag ställts på framtiden i avvaktan på ytterligare
överväganden. Enligt vad utskottet erfarit kommer frågan att behandlas
på nytt av 1972 års skatteutredning.
Eftersom frågan om avdrag för fackföreningsavgifter kommer att
uppmärksammas i pågående utredningsarbete, finner utskottet emellertid
inte skäl tillstyrka bifall till det i motionen framställda skrivelseyrkandet.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionen 1973:1033.
Stockholm den 16 oktober 1973
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT
Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), fruar Nettelbrandt
(fp), Holmqvist (s), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg
(s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner * (s),
Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olof Johansson i Stockholm (c) och
Söderström (m).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
GOTAB 73 5207 S Stockholm 1973