Skatteutskottets betänkande nr 56 år 1973

SkU 1973:56

Nr 56

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion om skattebefrielse för
kennelhundar.

Motionen

I motionen 1973:1032 av herrar Johansson i Skärstad (c) och
Johansson i Holmgården (c) har hemställts att riksdagen beslutar hänföra
kennelhundarna till kategorin skattebefriade hundar samt att hundskatteförordningen
kompletteras med bestämmelser härom.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt förordningen (1923:116) angående skatt för hundar skall
kommunen ta ut hundskatt för varje hund inom kommunen. Kommunen
skall bestämma skatten till ett för varje hund lika belopp, lägst 10 och
högst 100 kr. per kalenderår. Kommunen får inte differentiera skatten
med hänsyn till olika områden inom kommunen eller för olika slag av
hundar eller grupper av hundinnehavare.

Från skatteplikt har undantagits

a) hund som ej uppnått en ålder av tre månader,

b) hundar som lapparna använder för renskötseln,

c) staten tillhörig tjänstehund inom krigsmakten, polisväsendet eller
tullverket eller enskild person tillhörig hund så länge densamma, efter
godkänd tjänstedressyr, på grund av särskild förbindelse skall hållas till
krigsmaktens, polisväsendets eller tullverkets förfogande,

d) hund, som enligt 12 § lagen om djurskydd används för vetenskapligt
eller därmed jämförligt ändamål,

e) utbildad ledarhund, avsedd att betjäna blind, samt

f) hund, som tillhör tjänsteman vid främmande makts härvarande
beskickning eller lönade konsulat.

För hund, som föds under andra hälften av ett kalenderår, skall
hundskatt erläggas först fr. o. m. påföljande år. Om hundskatt erlagts i en
kommun och skatteplikt för hunden därefter inträder i annan kommun,
skall skatt för samma år erläggas till den andra kommunen endast i den
mån skatten där är högre än i den första kommunen.

Beskattningsreglerna syftar till att få en kontroll över hundbeståndet
och är förenade med ett registreringsförfarande. Den som innehar
skattepliktig hund skall under januari varje år anmäla detta till den
kommunala uppbördsmyndigheten med uppgift om hundens ras, ålder,
kön m. m, Om skatteplikt inträder under året skall anmälan göras inom
30 dagar därefter. Anmälningsplikt föreligger också beträffande sådana
skattefria hundar som anges under e) och f) ovan, dvs. blindhundar och
hundar som tillhör personal vid utländsk beskickning.

1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 56

SkU 1973:56

2

Vid förordningens tillkomst år 1923 var endast de under a) och b)
omnämnda hundarna undantagna från skatteplikt. Den skattefria kretsen
har successivt byggts ut, men det har genomgående rört sig om relativt
klart avgränsade grupper. De senaste undantagen, nämligen beträffande
hundar inom polisväsendet och tullväsendet, infördes enligt förslag i
prop. 1968:135. Departementschefen framhöll i propositionen att, såsom
uttalats av bevillningsutskottet vid 1965 års riksdag (Bell 1965:15),
undantag från skatteplikt för hund borde medges i mycket begränsad
omfattning. Beträffande polis- och tullväsendets hundar förelåg dock
särskilda skäl till undantag från skatteplikten. Skälen var i stort sett
desamma som föranledde 1942 års riksdag att undanta krigsmaktens
hundar från skatteplikt, nämligen att hundarna var till stor nytta för det
allmänna och att de i regel inte åsamkade kommunerna några större
olägenheter.

År 1969 begärde bevillningsutskottet (BeU 1969:65) med anledning
av prop. 1969:135 och vissa motioner en förutsättningslös översyn av
hela hundskattefrågan. Förutom förutsättningarna för det nuvarande
systemet borde utredningen enligt utskottets mening pröva bl. a. aktualiserade
frågor rörande olika slag av differentiering. Den begärda utredningen
har numera slutfört sitt uppdrag.

Hundskatteutredningen föreslår i sitt betänkande Hundavgift (SOU
1972:89) att man av flera skäl skall behålla en registrering av hundinnehavet
och att hundinnehavarna i konsekvens härmed liksom hittills skall
svara för de kostnader som förorsakas kommunerna genom registreringsförfarandet.
Det belopp, som bör tas ut, kan enligt utredningens
uppfattning knappast ses som en skatt i gängse mening utan snarare som
en registreringsavgift. Utredningen föreslår att denna registreringsavgift
betecknas som hundavgift och bestäms till ett enhetligt belopp av 75 kr.
per hund och år för hela landet. Vidare föreslås vissa förenklingar och
andra ändringar av företrädesvis teknisk och administrativ karaktär.

Vid sin behandling av frågan om hundavgiften borde differentieras och
om ytterligare undantag från skatteplikt borde medges anförde utredningen
följande beträffande kennelhundar.

Ett annat spörsmål som hänger samman med de nu diskuterade
frågorna om en differentiering rör förhållandena för dem som driver
handel med hundar eller ägnar sig åt hunduppfödning. Genom denna
utvecklas ofta renrasiga hundar. 1 en del länder medges särskilda lättnader
för dessa former av hundinnehav. Även till oss har önskemål framförts
om motsvarande lättnader. Hundinnehavet i dessa fall skiljer sig från
annat enskilt hundinnehav bl. a. genom att det oftast förorsakar
kommunerna betydligt mindre kostnader, t. ex. för renhållning.

Från allmän synpunkt framstår det som angeläget att man får fram
rasrena hundar. Detta är av betydelse bl. a. med hänsyn till krigsmaktens
behov och med tanke på vissa grupper av handikappade. Det nu anförda
skulle därför i och för sig kunna i angivna fall motivera en reducerad
beskattning, dvs. en särskild kennelavgift. Vägande skäl kan dock anföras
mot en sådan avgift från både principiella och praktiska utgångspunkter.
Särskilt bör framhållas svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt
avgränsa begreppet kennel. Visserligen finns anvisningar utfärdade av

SkU 1973:56

3

veterinärstyrelsen, nr 1/67, rörande vad som skall avses med yrkesmässig
hunduppfödning m. m. Anvisningarna anknyter till 8 a § lagen
(1944:219) om djurskydd. Enligt detta lagrum får efter den 1 januari
1967 ”uppfödning eller försäljning av hundar eller mottagande av hundar
till förvaring och utfodring icke drivas yrkesmässigt eller eljest i större
omfattning utan att tillstånd därtill lämnats av hälsovårdsnämnden i
orten”. I anvisningarna uttalar veterinärstyrelsen att förarbetena till 8 a §
djurskyddslagen synes ge underlag för följande normer till ledning för
tolkning av nyssnämnda uttryck. Med ”uppfödning” bör således förstås
när någon hos sig samtidigt regelmässigt håller mer än tre avelstikar. Med
avelstik förstås tik som valpat minst en gång och som avses för fortsatt
avel. Med ”försäljning” bör enligt styrelsen förstås när någon, som inte
bedriver avel eller uppfödning, hos sig samtidigt har mer än tre hundar,
oberoende av ålder och kön, avsedda för försäljning, eller oavsett detta av
hälsovårdsnämnden bedömes bedriva försäljning yrkesmässigt eller i
större omfattning.

De nu angivna normerna skulle kunna på visst sätt tjäna som
vägledning vid utformning av ett skattetekniskt kennelbegrepp. Lägre
avgift skulle således kunna fastställas för den som enligt de nyss angivna
definitionerna uppfyller villkoren för att bedriva uppfödning eller
försäljning av hundar. En lösning enligt det nu skisserade alternativet
skulle dock med stor sannolikhet vålla svårigheter i tillämpningen, såväl
vad gäller kontrollen av att de för den lindrigare ”kennelavgiften”
angivna villkoren är uppfyllda i det enskilda fallet som när det gäller de
administrativa konsekvenserna.

Förutom de nu nämnda svårigheterna uppkommer problem av mera
principiell natur, om en lindrigare avgiftsbeläggning skulle ske för hundar
som uppföds i kennel. Bl. a. skulle avsteg ske från principen om
hundavgiftens enhetlighet. Enligt vår mening förekommer otvivelaktigt
andra former av hundinnehav, där behovet av avgiftsbefrielse eller
nedsättning av avgiften gör sig gällande med samma styrka som i fråga om
innehav av hund i kennel. Sådana behov kan, som förut nämnts, vara
betingade av t. ex. sociala eller medicinska skäl. Vi anser sålunda inte att
kennlarna i avgiftshänseende bör inta någon särställning. En viss lättnad
medges dock beträffande kennlarna, eftersom - vilket vi återkommer till
i det följande - den nuvarande skattepliktsgränsen vid tre månaders ålder
föreslås höjd till sex månader. Ytterligare lättnader för kennlarna i
skattehänseende utgör de redan nu medgivna möjligheterna till avdrag vid
inkomstbeskattningen av rörelse. Vidare får man förutsätta att kennelägarna
väger in erlagd hundavgift i försäljningspriset. 1 vissa fall utgår
bidrag från rikspolisstyrelsen i samband med avelsfrämjande verksamhet.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser skall hundskatt årligen erläggas till
kommunen för varje hund, med vissa avgränsade undantag exempelvis för
blindhundar, polishundar och hundar inom försvaret. Kommunen
skall bestämma skatten till ett belopp, som är enhetligt inom kommunen
och utgör lägst 10 och högst 100 kr. per hund.

Med anledning av viss kritik som framkommit beträffande hundskattens
utformning i olika hänseenden begärde bevillningsutskottet år
1969 en förutsättningslös utredning av denna beskattning. Utredningen
har numera slutförts och enligt dess förslag bör hundskatten behållas i
form av en för hela landet enhetlig årlig registreringsavgift om 75 kr.

SkU 1973:56

4

Även vissa andra ändringar föreslås av företrädesvis teknisk och administrativ
karaktär.

Enligt vad utskottet inhämtat har hundskatteutredningens förslag
mött viss kritik, vilket medfört att lagstiftning i ämnet för närvarande
inte planeras från finansdepartementets sida.

Hundskatten har visserligen inte nämnvärd ekonomisk betydelse för
kommunerna och i allmänhet ej heller för hundägarna men av olika skäl
har denna skatt tilldragit sig visst intresse. Det kan därför beklagas att
utredningen inte lett till resultat som kunnat accepteras av berörda
parter.

I motionen 1973:1032 tar motionärerna upp en fråga som också
behandlats av hundskatteutredningen, nämligen beskattningen av kennelhundar.
I motionerna åberopas bl. a., att kennelägarna gör samhället
stora tjänster genom att utveckla renrasiga djur, och att deras hundar inte
orsakar kostnader för renhållning eller medför sanitära olägenheter
eftersom hundgårdarna ligger utanför tätorterna och är inhägnade.
Motionärerna yrkar därför att kennelhundar befrias från skatt.

Hundskatteutredningen har i sitt betänkande konstaterat att de motiv
som en gång anförts för en allmän registrering av hundarna fortfarande
till stora delar är aktuella. Att behov av en fortsatt registrering föreligger
har framhållits också av företrädare för hundägarna. Enligt utskottets
uppfattning bör denna registrering omfatta också kennelhundar.

En annan fråga är om de med registreringen förenade kostnaderna
liksom hittills bör tas ut även beträffande kennelhundar eller om skatten
eventuellt bör nedsättas. Till stöd för en differentiering av detta slag kan
åberopas — förutom sådana omständigheter som motionärerna anfört —
att hundskatten i många kommuner inte endast täcker de kostnader som
är förenade med registreringen utan lämnar överskott eller bidrar till
kostnader för renhållning och särskilda anordningar för hundarna. Som
framhållits vid tidigare års riksdagsbehandling av hundskattefrågan bör
emellertid undantag medges i mycket begränsad omfattning. Denna
inställning har också delats av hundskatteutredningen. Mot de omständigheter
som kan anses motivera en reducerad beskattning av kennelhundar
har utredningen åberopat invändningar av såväl praktisk som principiell
natur. En differentiering till förmån för kennelhundar skulle enligt
utredningen medföra kontrollsvårigheter och inte önskvärda administrativa
konsekvenser samt leda till krav på befrielse eller nedsättning även
beträffande annat hundinnehav, krav som t. ex. av sociala eller medicinska
skäl kan göras gällande med samma styrka som i fråga om
kennelhundar.

Utskottet vill för sin del understryka att de invändningar av praktisk
och administrativ natur, som talar mot en sådan differentiering, har
särskild tyngd när det gäller en skatt av så förhållandevis liten ekonomisk
betydelse som hundskatten. Även om vissa kennelägare kan ha att erlägga
hundskatt med belopp som i och för sig kan anses betydande, bör
beaktas att hundskatten är avdragsgill vid beräkning av inkomst av
hunduppfödning och att skatten dessutom torde kunna vägas in i priset

SkU 1973:56

5

vid försäljning av hundar. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:1032.

Stockholm den 16 oktober 1973

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s), fru
Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg
(s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner* (s),
Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olof Johansson i Stockholm (c) och
Söderström (m).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 73 5214 S Stockholm 1973