Skatteutskottets betänkande nr 55 år 1973

SkU 1973:55

Nr 55

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion om en granskning av
Kungl. Maj ås praxis i ärenden angående befrielse från inkomstskatt vid
avyttring av aktier.

Motionen

I motionen 1973:398 av herr Taube (fp) yrkas att riksdagen hos
Kungl. Maj:t hemställer att en utredning tillsätts med uppgift att granska
de fall då total befrielse från inkomstskatt för realisationsvinst vid
avyttring av aktier beviljats under åren 1967 — 1971, särskilt med
avseende på om ifrågavarande fusion varit till gagn för samhället i stort.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 35 § 3 mom. kommunalskattelagen beskattas vinst vid avyttring
av sådana aktier och därmed likartade värdepapper, som innehafts mindre
än fem år efter en fallande skala. Är innehavstiden kortare än två år
beskattas hela vinsten. Vid längre innehavstid reduceras vinsten med 25 %
per år så att endast 75, 50 respektive 25 % av vinsten beskattas.
Innehavstiden beräknas med utgångspunkt i det köp, byte eller liknande
förvärv som närmast föregått avyttringen. Man bortser alltså från
mellankommande arv, gåva e. d.

Efter en lagändring 1966 beskattas i motsats till tidigare även vinst vid
avyttring av aktier som innehafts fem år eller mer. Beskattningen sker
efter en schablon, som innebär att 10% av försäljningssumman efter
avdrag för kostnad för avyttringen anses som skattepliktig realisationsvinst.

Skattepliktig realisationsvinst skall dock inte beräknas för femårsaktier
om det framstår som sannolikt att avyttringen skett utan vinst eller
med en vinst som inte överstiger 5 % av vad den skattskyldige erhållit.
Från vinst som beräknats enligt schablonregeln får den skattskyldige, i
förekommande fall gemensamt med sin make, göra avdrag med 500 kr.,
dock ej med högre belopp än som svarar mot vinsten. En 10 %-schablon
gäller också vid tvångsförsäljning av aktier som innehafts kortare tid än 5 år.

Kungl. Maj:t kan medge befrielse helt eller delvis från schablonbeskattningen
beträffande femårsaktier, om beskattningen kan antas hindra
strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt. Framställning
om befrielse skall göras senast den dag avyttringen sker. I
sammanhanget kan nämnas att vinst vid överlåtelse av aktier mellan bolag
inom samma koncern under vissa förutsättningar undantas från realisationsvinstbeskattning,
oavsett innehavstidens längd, nämligen om den

1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 55

SkU 1973:55

2

överlåtna aktien eller andelen innehas som ett led i annan verksamhet än
förvaltning av fastighet, värdepapper e. d.

Trots reglerna om skattefrihet i dessa fall anses den nye ägarens
ingångsvärde för de förvärvade aktierna motsvara vederlaget vid förvärvet,
och hans innehavstid räknas från tidpunkten för överlåtelsen.

Förslag om de angivna skattereglerna för femårsaktier lades fram i
prop. 1966:90. Angående dispensfrågan anförde departementschefen
bl. a. följande (s. lil — 112).

En i tiden obegränsad beskattning av aktievinster kan emellertid
tänkas få en hämmande inverkan på strukturrationaliseringar inom
näringslivet i det fall en sammanslagning av företag kan föranleda
vinstbeskattning. En sådan effekt av en utökad beskattning anser jag i
princip bör om möjligt undvikas. Skatt enligt schablonmetoden bör
därför inte utgå när organisationsaktier flyttas mellan företag inom en
koncern eller när köp och försäljningar av aktier och i undantagsfall
andelar har direkt samband med en från allmänna synpunkter önskvärd
strukturrationalisering. Den nu gällande friheten från realisationsvinstbeskattning
vid fusion mellan helägda bolag bör givetvis kvarstå.

Undantagsbestämmelsen för överföringar av organisationsaktier mellan
företag i en koncern synes lämpligen kunna intas i 35 § 4 mom. KL.

Det är däremot inte möjligt att i lagtext närmare ange de fall då en
försäljning skall fritas från beskattning enligt schablon, därför att
beskattningen kan anses hindra en från allmänna synpunkter önskvärd
strukturrationalisering. Möjlighet bör därför finnas att befria från
vinstbeskattning i sådana fall. Dispens skall givetvis inte medges i alla de
fall då försäljningen leder till att två företag sammanslås. Det måste bli en
bedömning från fall till fall. Om köpeskillingen lämnas i form av aktier i
det andra företaget torde i regel förutsättningar för dispens få anses
föreligga. Betalas köpeskillingen i likvida medel har man däremot
anledning ställa större krav på att det är fråga om en sådan från allmän
synpunkt angelägen strukturrationalisering som bör medföra skattefrihet.
Skattebefrielsen bör gälla endast vinster som beräknas enligt schablonregeln.

Dispenser av detta slag bör, åtminstone tills vidare, ankomma på
Kungl. Maj:t. Om emellertid erfarenheterna av dispensgivningen skulle ge
vid handen att den lämpligen kan delegeras till riksskattenämnden eller
annan central myndighet bör Kungl. Maj:t ha rätt att besluta om sådan
delegation. Ansökan om dispens bör inges av de berörda företagen eller
ett av dem för aktie- eller andelsägarnas räkning. Då en sådan ansökan
ofta kan komma att innehålla uppgifter, som vid den tidpunkt då
ansökan inges inte bör bli offentliga, bör sådan ansökan vara hemlig på
samma sätt som t. ex. ansökan om förhandsbesked i taxeringsfråga.

Bevillningsutskottet (BeU 1966:46) instämde i uppfattningen att det var
förenat med betydande svårigheter att i författningstexten ange de fall,
då en aktieförsäljning skulle fritas från beskattning enligt schablonmetoden.
Enligt utskottets mening var det emellertid angeläget att prövningen
av dispensfallen blev så liberal och likformig som möjligt. Utskottet ansåg
det inte uteslutet att man med stöd av vunna erfarenheter så småningom
kunde utforma mer preciserade författningsregler i ämnet.

SkU 1973:55

3

I en motion vid 1972 års riksdag yrkades att dispensprövningen skulle
överflyttas från Kungl. Maj:t till riksdagen. Enligt motionärens uppfattning
hade dispensreglerna i vissa fall tillämpats för generöst. Skatteutskottet
(SkU 1972:3) avstyrkte motionen och anförde bl. a. följande.

Utskottet vill erinra om departementschefens uttalande i prop.
1966:90 att om köpeskillingen i strukturrationaliseringsfallen lämnas i
form av aktier bör förutsättningar för skattebefrielse i regel anses
föreligga. Betalas däremot köpeskillingen i likvida medel finns det enligt
departementschefsuttalandet anledning ställa större krav på att det är
frågan om en sådan från allmän synpunkt angelägen strukturrationalisering
som bör medföra skattefrihet. Enligt utskottets mening är det
angeläget att dessa uttalanden i förarbetena till lagstiftningen noga
beaktas och att stor restriktivitet sålunda iakttas vid dispensgivningen i de
fall då köpeskillingen för aktierna betalas kontant. Det finns enligt
utskottets uppfattning också anledning att vid dispensgivningen ta
hänsyn till om det företag i vilket aktierna avyttras underlåtit att utdela
vinstmedel i skälig omfattning.

Som i andra sammanhang framhållits bör dispensärenden principiellt
avgöras av Kungl. Maj:t och inte av riksdagen. Detta gäller särskilt sådana
fall varom nu är fråga, eftersom dispensansökningarna ofta innehåller
uppgifter, som av affärsmässiga skäl inte bör offentliggöras, och dessutom
kräver skyndsam behandling.

Av anförda skäl och då aktievinstbeskattningen är föremål för
överväganden inom realisationsvinstkommittén avstyrker utskottet bifall
till motionen.

Betänkandet godtogs av riksdagen.

Konstitutionsutskottet har vid årets riksdag granskat diarieföringen av
ärenden om befrielse från aktievinstbeskattning i samband med strukturrationalisering
och Kungl. Maj:ts praxis i dessa ärenden. 1 en promemoria,
som upprättats inom konstitutionsutskottets kansli (KU 1973:20 bilaga
4), har lämnats följande uppgifter om praxis under 1971 och 1972.

Under 1971 avgjorde Kungl. Maj:t 59 ärenden angående befrielse från
aktievinstbeskattning i samband med strukturrationalisering. 1972 avgjordes
63 sådana ärenden. Härav bifölls 32 resp. 22 ansökningar. I de fall
ansökningen bifallits har regelmässigt tillståndet begränsats att gälla vid
en eller två taxeringar, i något fall längre tid. Har försäljning av aktierna
inte kommit till stånd under den tid tillståndet avser eller har villkoren
för transaktionens genomförande ändrats prövas ärendet ånyo efter
förnyad ansökan. Antalet ej bifallna ansökningar 1971 var 25 och 1972
36. Återstående ansökningar prövades ej i sak på grund av att ansökan ej
gjorts i rätt tid, dvs. efter det avyttring av aktierna skett.

Både 1971 och 1972 års ärenden har i drygt ett tiotal fall berört
börsnoterade eller s. k. fondhandlarnoterade bolag. Det största ärendet
1971 gällde bankfusionen Skandinaviska banken-Enskilda banken.
Bland 1972 års ärenden förekom en större industrisammanläggning samt
ett par större förlagssammanläggningar. Ansökningarna bifölls i dessa fall.
Många ärenden rör mindre familjeföretag som skall uppgå i större företag.

Beträffande Kungl. Maj:ts praxis rörande ifrågavarande dispensärenden
har vissa uppgifter inhämtats från finansdepartementet. Härav framgår

SkU 1973:55

4

bl. a. att stor hänsyn tas till köpeskillingarnas storlek. Några gränser
härvidlag är dock inte fastlagda. Det är vanligt med avslag om
köpeskillingen understiger ett par miljoner kronor. Vidare beaktas om
köpeskillingen lämnas i form av aktier eller i likvida medel. I det senare
fallet eller om det är fråga om övervägande kontantlikvider är utsikterna
till bifall avsevärt mindre än om köpeskillingen utgörs av aktier. Vidare
iakttas restriktivitet om transaktionen endast rör sig om ren kapitalplacering.
Däremot ser man i princip positivt på fall där det säljande
företagets ägare och personal får sysselsättning i det köpande företaget.
Vad gäller branschfrågor ställer man i allmänhet större krav för bifall
beträffande rena serviceföretag än beträffande industriföretag. Skall det
med ansökan avsedda företaget uppgå i ett utländskt företag krävs i
princip speciella skäl för bifall. Några få sådana ärenden har förekommit
1971 och 1972. Under 1972 bifölls ansökan i ett sådant ärende. Det har
uppgetts att Kungl. Maj:ts praxis när det gäller bifall till ansökningarom
befrielse från aktievinstbeskattning skärpts på senare tid.

Beträffande slutligen handläggning av ansökningarna förekommer i
allmänhet inte något remissförfarande. Ansökningshandlingarna består
oftast endast av själva ansökan samt en eller flera årsredovisningar. Ofta
förekommer det att företrädare för berörda företag uppvaktar finansministern
och redogör för sina planer.

Granskningen föranledde inte något särskilt uttalande från konstitutionsutskottets
sida.

Realisationsvinstkommittén (Fi 1970:79), som har till uppgift att se
över inkomstbeskattningen av realisationsvinst vid icke yrkesmässig
avyttring av fastigheter, värdepapper och annan egendom, skall enligt
utredningsdirektiven bl. a. undersöka möjligheterna att i större utsträckning
än f. n. låta beskattningen av realisationsvinster vid försäljning av
aktier anknyta till den verkliga vinsten. Som allmän riktpunkt för
utredningsarbetet gäller att ett enhetligt system för kapitalvinstbeskattningen
är önskvärt. Enligt direktiven står det kommittén fritt att utreda
och lägga fram förslag i fråga om särskilda spörsmål som har samband
med realisationsvinstbeskattningen.

Utskottet

Vid avyttring av aktier som innehafts fem år eller mer skall i regel
10% av försäljningspriset tas upp som skattepliktig realisationsvinst.
Denna schablonregel för beskattning av vinst vid avyttring av femårsaktier
infördes år 1966 som en utbyggnad av dåvarande realisationsvinstbeskattning,
men samtidigt föreskrevs att Kungl. Maj:t skall kunna medge
befrielse helt eller delvis från schablonbeskattningen om den kan antas
hindra strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt. Av
förarbetena till lagstiftningen och senare riksdagsuttalanden framgår
bl. a., att befrielse bör kunna medges om köpeskillingen i strukturrationaliseringsfallen
lämnas i form av aktier, men att stor restriktivitet bör
iakttas om köpeskillingen erläggs kontant. Vid dispensgivningen bör

SkU 1973:55

5

också beaktas om det företag i vilket aktierna avyttras underlåtit att
utdela vinstmedel i skälig omfattning. Kungl. Maj:ts praxis i dessa
ärenden har granskats under vårriksdagen (KU 1973:20). Såvitt framgår
av denna granskning och vissa ytterligare uppgifter som skatteutskottet
inhämtat från finansdepartementet iakttas numera en skärpt praxis i
enlighet med dessa riktlinjer.

Den genomförda granskningen av dessa ärenden har emellertid inte
avsett frågan om befrielsefallen alltid inneburit från allmänna synpunkter
önskvärd strukturrationalisering. Utredningsyrkandet i motionen
1973:398 avser att få till stånd en sådan bedömning. Motionären anser
att en befrielse från aktievinstbeskattningen kan medföra alltför stora
fördelar och te sig stötande för den enskildes rättskänsla och att
befrielsereglerna kan ha drivit på en ej önskvärd utveckling mot en
monopoliserad marknad.

Frågan om en sammanslagning av två företag är önskvärd från allmän
synpunkt är givetvis en bedömningsfråga, som i det enskilda fallet kan
besvaras på olika sätt, och en granskning av dessa ärenden kan därför
knappast leda till befogade anmärkningar mot Kungl. Maj:ts tillämpning
av reglerna. Avsikten med motionen torde inte heller vara att i första
hand reagera mot tillämpningen av reglerna utan att undanröja skattelättnader
som inte kan anses påkallade i det enskilda fallet. Med anledning
därav vill utskottet framhålla, att ifrågavarande dispensregler i och för sig
inte åsyftar att få till stånd skattelättnader utan endast att i strukturrationaliseringsfallen
eliminera den låsningseffekt som den år 1966 utbyggda
aktievinstbeskattningen kan medföra.

Att dispensreglerna såsom motionären anför medför definitiva
skattelättnader i dessa fall följer av att den dispens, som skall medges,
innebär full befrielse från och ej endast uppskov med beskattningen.
Detta förhållande får närmast ses som en teknisk komplikation som är
ägnad att försvåra dispensgivningen. Enligt vad utskottet erfarit avser
realisationsvinstkommittén att ta upp samtliga uppskovsregler och
befrielsegrunder i fråga om realisationsvinstbeskattningen till en allsidig
översyn, och vissa förutsättningar torde finnas för att därvid lösa de
ifrågavarande problemen på ett mer tillfredsställande sätt än för
närvarande.

Eftersom den fråga som berörs i motionen således kommer att
uppmärksammas i pågående utredningsarbete utan särskild åtgärd från
riksdagens sida, avstyrker utskottet bifall till motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:398.

Stockholm den 16 oktober 1973

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

SkU 1973:55

6

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s), fru
Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg
(s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner* (s), Stadling
(s), Westberg i Hofors (s) och Söderström (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 73 5206 S Stockholm 1973