Skatteutskottets betänkande nr 54 är 1973

SkU 1973:54

Nr 54

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion om höjning av
försäkringsavdraget vid inkomsttaxeringen m. m.

Motionen

I motionen 1973:251 av herrar Josefson i Arrie (c) och Kristiansson i
Harplinge (c) hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om
utredning och förslag beträffande den skattemässiga behandlingen av
egenavgifter till gruppliv- och gruppsjukförsäkringar i enlighet med vad
som anförts i motionen.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt principerna för försäkringsbeskattningen medges avdrag för
avgift för sjuk- och olyckfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst,
och för pensionsförsäkring med erlagt belopp utan maximering (33 §

1 mom. 2 st. och 46 § 2 mom. 1 st. 2 KL). Å andra sidan beskattas
utfallande försäkringsbelopp i full utsträckning, med undantag för
ersättning för sjukvårds- och läkarkostnader. Avgifter för andra försäkringar
— kapitalförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och sjuk- eller olyckfallsförsäkring
samt avgift till sjukkassa för begravningshjälp — är i
princip ej avdragsgilla och utfallande försäkringsbelopp beskattas i regel
ej. Från dessa huvudregler förekommer vissa avvikelser, bl. a. i avdragshän
seende.

För sådana i princip ej avdragsgilla försäkringsavgifter som nyss
nämnts medges enligt 46 § 2 mom. 1 st. 3 och sista stycket KL avdrag
med visst maximibelopp, ursprungligen 200 kr. För makar höjdes gränsen
1951 till 400 kr. Dessa maximibelopp höjdes 1955 till 300 kr. för
ensamstående och 600 kr. för makar och för ogift med barn samt 1961
till 400 resp. 800 kr.

' År 1963 konstruerades avdraget om. Alltsedan dess medges avdrag för
allmän sjukförsäkringsavgift med debiterat belopp utan maximering.
Avdragsgränsen för övriga försäkringar av denna kategori bestämdes till
250 kr. för ensamstående och 500 kr. för makar för att frivilliga avgifter
och premier skulle inrymmas i avdraget i samma utsträckning som
tidigare, en beloppsgräns som fortfarande gäller.

Reglerna innebar också att avdraget för allmän sjukförsäkringsavgift
skulle beräknas till minst 150 kr. för ogift och 300 kr. för makar. Detta
schablonavdrag har slopats fr.o.m. 1972 års taxering.

1963 års ändringar ingick som ett led i en samtidigt genomförd
enhetlig skattemässig reglering av tjänstegrupplivförsäkringar och liknande
förmåner. Reformen innebar att samma bestämmelser som i fråga
om vanliga kapitalförsäkringar skulle gälla inte endast för statens

1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 54

SkU 1973:54

2

grupplivförsäkring samt jämförbara av kommunal eller enskild arbetsgivare
tecknade grupplivförsäkringar utan även för motsvarande förmåner
från kommun, som icke tecknat försäkring i försäkringsbolag utan stod
s. k. självrisk. I förenklingssyfte bestämdes vidare att av arbetsgivare
erlagda premier och försäkringsavgifter för tjänstegrupplivförsäkring — i
motsats till tidigare — i princip inte skulle utgöra skattepliktig inkomst
för arbetstagaren. Fri grupplivförsäkring i enskild tjänst efter väsentligt
förmånligare grunder än som gäller för statsanställd skulle emellertid
delvis kunna bli föremål för beskattning (31 § 3 mom. KL).

Skattefriheten för premieförmåner medförde givetvis att löntagare
med sådan premieförmån fick ett i förhållande till andra kategorier
skattskyldiga ökat utrymme för försäkringsavdrag. Den ovan angivna
uppdelningen av försäkringsavdraget skall ses mot denna bakgrund och
genomfördes för att bereda andra än löntagare möjlighet att med
bibehållen avdragsrätt öka sitt försäkringsskydd i en mot de vanliga
tjänstegrupplivförsäkringarna svarande mån (prop. 1963:24, BeU 12).
Härigenom tillgodosågs företagarna, för vilka avgifterna till den allmänna
sjukförsäkringen i regel var större än för anställda. Bevillningsutskottet
tillstyrkte det i propositionen framlagda förslaget till en sådan lösning
men ansåg att maximibeloppet för det frivilliga försäkringsavdraget borde
bestämmas till 400 resp. 800 kr. Enligt utskottets mening skulle dessa
maximibelopp medföra större rättvisa mellan olika kategorier skattskyldiga,
stimulera till försäkringssparande och utgöra kompensation för
det lägre penningvärdet. En till betänkandet fogad reservation, som
godtogs av riksdagen, anslöt sig emellertid helt till propositionen. I
reservationen anfördes bl. a. att företagarnas situation enligt förslaget i
propositionen skulle förbättras i åtskilliga fall och att det ej heller i övrigt
förelåg tillräckliga skäl att uppräkna de i propositionen föreslagna
beloppsgränserna. Reservanterna framhöll vidare att utvidgade avdragsregler
allvarligt skulle försvåra möjligheterna till en lösning av det i olika
sammanhang framförda önskemålet om en definitiv källskatt.

I sitt betänkande Förenklad löntagarbeskattning-FLB (SOU 1972:1 1)
uttalade utredningen om definitiv källskatt viss kritik mot försäkringsavdraget.
Utredningen anförde:

Enligt utredningens undersökning kan vid 1972 års taxering ca 2,8
milj. inkomsttagare beräknas åtnjuta avdrag för försäkringspremier med
sammanlagt ca 600 milj. kr. För ca 1,5 milj. av dessa torde avdraget
understiga 200 kr. och det beräknas i medeltal utgöra ca 215 kr.
Maximiavdragen på 250 kr. och 500 kr. förväntas komma att utnyttjas av
sammanlagt ca 500 000 skattskyldiga.

Försäkringsavdragets bibehållande har efter hand allt starkare ifrågasatts.
Skälet härför är i första hand att premierna i fråga i princip är att
hänföra till sådan privat levnadskostnad som eljest inte är avdragsgill vid
beskattningen. Det har vidare gjorts gällande, att med utvecklingen det
”socialt” betingade skälet för att med skattelagstiftningens hjälp stimulera
ifrågavarande försäkringssparande alltmer mist sin tyngd.

Från de för utredningen aktuella synpunkterna är ett slopande av
försäkringsavdraget till betydande fördel. Utredningens målsättning är

SkU 1973:54

3

visserligen att konstruera ett system för löntagares beskattning, som inte
kräver ändrade materiella regler för inkomstberäkningen. Med hänsyn till
att motiven för avdragsrätten — denna saknar i och för sig nämnvärd
betydelse för skattebördans fördelning — numera måste anses svaga,
synes dock, då avdragets tillgodoförande samtidigt är ägnat att komplicera
löntagarbeskattningen, dess bibehållande med fog kunna ifrågasättas.

I prop. 1972:77 föreslogs ändrade beskattningsregler för vissa gruppsjukförsäkringar
(AGS) enligt kollektivavtal mellan SAF och LO.

Som framgår av vad som anförts ovan jämställs sjukförsäkring som
tagits i samband med tjänst i princip med pensionsförsäkring, dvs. avdrag
medges för premierna och utfallande belopp beskattas. För att försäkringen
skall anses tagen i samband med tjänst fordras att arbetsgivaren är
skyldig att ha försäkringen enligt anställningsavtalet eller att han —
eventuellt tillsammans med arbetstagaren — erlägger premierna för
försäkringen. Beträffande sjuk- eller olyckfallsförsäkring skall dessutom
anmälan om försäkringens karaktär ha lämnats till försäkringsanstalten.

Har anmälan inte lämnats till försäkringsanstalten, skall försäkringen
således inte anses tagen i samband med tjänst. Försäkringen följer då de
regler som gäller för kapitalförsäkring. Detta innebär att de premier
arbetsgivaren erlagt för försäkringen betraktas som en avlöningsförmån
för den anställde, och den anställde får — under förutsättning att han
äger försäkringen — avdrag för premierna inom ramen för försäkringsavdraget.
Utfallande försäkringsbelopp beskattas ej. AGS har anordnats
såsom gruppsjukförsäkring av detta slag.

Förslaget i propositionen innebar motsvarande förenkling beträffande
AGS som för grupplivförsäkring, så att förmånen av fri försäkring inte
skulle beskattas. Förslaget betecknades som ett provisorium i avvaktan på
sjukpenningutredningens (S 1970:39) förslag. Departementschefen anförde
bl.a:

Jag är medveten om att en ordning med skattefrihet för AGS-premier
innebär att skattskyldiga med sådan försäkringsförmån i själva verket får
ett ökat utrymme för försäkringar med avdragsgilla premier i förhållande
till andra kategorier skattskyldiga. Dessa senare måste erlägga väsentligt
högre premier, om de genom frivillig försäkring vill skaffa sig motsvarande
försäkringsskydd. Deras möjlighet till avdrag för premierna beror då på
det utrymme som står till buds genom det s. k. sociala försäkringsavdraget.
Ett par remissinstanser har med hänsyn till denna effekt av
skattefriheten ifrågasatt en höjning av detta avdrag. Med tanke på den
omprövning av beskattningssystemet som kan föranledas av sjukpenningutredningens
kommande förslag är jag emellertid inte beredd att nu ta
upp frågan om försäkringsavdraget. Man torde kunna utgå från att ett
stort antal skattskyldiga inte i full utsträckning utnyttjar möjligheten till
detta avdrag enligt gällande bestämmelser och för dem kvarstår utrymme
för motsvarande premieavdrag.

Med anledning av propositionen framställdes ett motionsyrkande av
innebörd att företagare och andra, som inte har förmån av fri
grupplivförsäkring, borde få rätt till avdrag för erlagda premier för
motsvarande försäkringsskydd, vare sig premierna rymdes inom ramen för

SkU 1973:54

4

försäkringsavdraget eller ej. Skatteutskottet (SkU 1972:27), som redan
tidigare samma år (SkU 1972:15) avstyrkt ett likalydande motionsyrkande
under hänvisning bl. a. till att de skäl som tidigare åberopats mot en höjning
av försäkringsavdraget alltjämt var bärande, fann i likhet med departementschefen
att förslaget i fråga om undantag från beskattning beträffande
förmån av fri gruppsjukförsäkring inte borde inverka på bedömningen av
denna fråga. Den förordade skattefriheten för förmån av fri gruppsjukförsäkring
utgjorde nämligen ett provisorium i avvaktan på sjukpenningutredningens
förslag, och det nuvarande försäkringsavdraget lämnade i
allmänhet utrymme för motsvarande premieavdrag. Begränsningen i
avdragsrätten skulle vidare ses mot bakgrund av att utfallande försäkringsbelopp
inte beskattas. Skulle sjukpenningutredningens väntade
förslag resultera i att ersättning på grund av sjukförsäkring beskattades,
återverkade detta automatiskt på inställningen till frågan om avdragsrätten
för premierna, vilket enligt utskottet givetvis skulle beaktas utan
särskild utredning.

I sitt nyssnämnda betänkande 1972:15 anförde skatteutskottet följande.

Motioner som innehållit yrkanden om höjning av angivna beloppsgränser
och som grundat sig på liknande skäl som de nu förevarande
motionerna har vid upprepade tillfällen prövats av riksdagen men alltid
avslagits. Därvid har i huvudsak åberopats att en uppräkning av avdraget
skulle medföra ett ej oväsentligt skattebortfall och i första hand gynna
inkomsttagare med större inkomster. Mot en höjning har också anförts
att genomförandet av en definitiv källskatt skulle försvåras. Denna
synpunkt bekräftas också i det av utredningen om definitiv källskatt
numera framlagda betänkandet Förenklad löntagarbeskattning (SOU
1972:11). Utredningsmannen anför bl. a. att motiven för försäkringsavdraget,
som i och för sig saknar nämnvärd betydelse för skattebördans
fördelning, numera måste anses svaga och ifrågasätter om inte avdraget
bör slopas vid en förenklad löntagarbeskattning.

Beträffande de rättvisesynpunkter som åberopas i motionen 1972:850
vill utskottet framhålla att vissa ojämnheter vid beskattningen måste
accepteras, om man i förenklingssyfte vill undanta vissa löneförmåner av
speciell karaktär och utan alltför stort värde från beskattning. Betydelsen
av att förmån av fria premier för vissa grupplivförsäkringar (ca 100 kr.)
och — enligt förslag i prop. 1972:77 — gruppsjukförsäkringar, AGS,
(100—400 kr.) undantas från beskattning bör inte heller överdrivas i
detta sammanhang. Det kan framhållas att förslaget i fråga om AGS utgör
ett provisorium i avvaktan på sjukpenningutredningens förslag och att det
nuvarande försäkringsavdraget i allmänhet är tillräckligt för de försäkringsutgifter
som förekommer i praktiken.

Skatteutskottet finner de skäl som tidigare åberopats mot en höjning
av försäkringsavdraget alltjämt bärande, och några nya omständigheter
som bör föranleda ändrat ställningstagande till frågan har inte framkommit
i motionerna.

Sjukpenningutredningen (SOU 1972:60) ansåg att skatteplikt för
utgående förmåner från AGS-försäkringar borde införas som en konsekvens
av sitt förslag om beskattning av sjukpenningförmåner. Ersättning
från övriga enskilda sjuk- och olycksfallsförsäkringar av kapitalförsäk -

SkU 1973:54

5

ringsnatur borde däremot enligt utredningen lämnas utanför beskattningen
med hänsyn till den begränsade omfattning de har.

Vid remissbehandlingen framkom olika meningar i detta hänseende. 1
prop. 1973:49 med förslag till beskattning av sjukpenning m.m. anförde
departementschefen att bl.a. praktiska skäl talade för att skattefriheten
behölls för AGS-förmåner och ersättning på grund av AGS-försäkring.
Genom att den maximala kompensationsnivån för försäkring lades vid 95
% av inkomstbortfallet, skulle under sjukpenningtid utgående AGSbelopp
komma att bli förhållandevis små. Enligt departementschefens
mening fanns det därför inte anledning att lägga fram förslag om ändrade
skatteregler beträffande dessa försäkringar.

Skatteutskottet (SkU 1973:30) tillstyrkte propositionen, som också
godtogs av riksdagen.

Av direktiven för livförsäkringsskattekommittén (Fi 1971:07) framgår
att utredningens uppdrag närmast är att ompröva vissa regler, som ansetts
medföra opåkallade fördelar vid beskattningen. Denna omprövning skall
även innefatta en bedömning av försäkringssparandets omfattning och
betydelse för det enskilda hushållssparande!. Hos livförsäkringsanstalterna
samlas årligen omkring två miljarder kr. Vid jämförelse med det
totala hushållssparande!, omkring tre miljarder kr., utgör försäkringssparande!
en inte obetydlig faktor i samhällekonomin inte minst genom
dess långtidsbundna karaktär. Utan att söka värdera för- eller nackdelar
av försäkringssparande! skall utredningen belysa återverkningarna av
ändrade beskattningsregler. På liknande sätt bör en bedömning i
sammanhanget föras av den inverkan en ändring på beskattningsområdet
enligt givna riktlinjer kan tänkas få på försäkringsgivarnas verksamhet. —
Det står de sakkunniga fritt att utreda och lägga fram de förslag i
särskilda skattefrågor inom ramen för det aktuella beskattningsområdet
som utredningsarbetet kan föranleda.

Utskottet

I motionen anförs att ett stort antal löntagare åtnjuter skattefria
förmåner av grupplivförsäkring och gruppsjukförsäkring medan egenföretagare
och andra, som inte åtnjuter sådana förmåner, har avdragsrätt för
erlagda försäkringspremier endast inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget,
högst 250 kr. för ensamstående och 500 kr. för makar. Någon
skillnad föreligger emellertid inte beträffande beskattningen av utfallande
försäkringsbelopp. Enligt motionärernas uppfattning är det från rättvisesynpunkt
angeläget att personer som inte åtnjuter skattefria försäkringsförmåner
tillerkänns rätt till avdrag för egenpremier för motsvarande
försäkringar, vare sig dessa premier ryms inom den nämnda beloppsgränsen
eller ej. De yrkar därför utredning av denna fråga.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har liknande motionsyrkanden
prövats av riksdagen vid upprepade tillfällen men alltid
avslagits. Som skäl härför har bl. a. anförts, att man måste acceptera vissa

SkU 1973:54

6

ojämnheter om man i förenklingssyfte vill undanta vissa löneförmåner av
speciell karaktär och utan större värde från beskattning, och att
betydelsen av de skattefria försäkringsförmånerna inte borde överdrivas i
detta sammanhang. Dessa uttalanden från utskottets sida får delvis ses
mot bakgrund av att den förmånliga behandlingen av löntagarnas fria
gruppsjukförsäkring sågs som ett provisorium i avvaktan på sjukpenningutredningens
förslag angående beskattning av försäkringsförmåner vid
sjukdom m. m. Därtill har kommit tekniska svårigheter att lösa problemet
utan generella återverkningar på försäkringsavdraget. En allmän
höjning av försäkringsavdraget har utskottet av flera skäl ansett olämplig.

Frågan har emellertid numera kommit i ett något annorlunda läge.
Eftersom den lagstiftning om beskattade sjukpenningförmåner m. m.,
som genomförts under vårriksdagen, inte lett till ändringar av de
provisoriska skattereglerna angående löntagares gruppsjukförsäkringar,
har yrkandet i motionen i viss mån fått större tyngd än tidigare. Genom
denna nya lagstiftning torde det också bli möjligt att söka nya lösningar i
fråga om egenavgifter för gruppsjukförsäkringar och därmed sammanhängande
frågor. Utformningen av försäkringsbeskattningen är emellertid
redan under översyn av livförsäkringsskattekommittén, och avdragsreglerna
vid beskattningen kommer att utredas allsidigt inom 1972 års
skatteutredning. Med hänsyn till vad utskottet nyss anfört kan det
förutsättas att dessa utredningar i samråd tar upp den i motionen berörda
frågan till allsidig bedömning. Utskottet finner därför att utredningsyrkandet
i motionen inte påkallar någon riksdagens åtgärd, varför
utskottet avstyrker bifall till densamma.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:251.

Stockholm den 16 oktober 1973

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s), fru
Nettelbrandt (fp), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg
(s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner* (s),
Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olof Johansson i Stockholm (c) och
Söderström (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 7 3 5 205 S Stockholm 1973