Skatteutskottets betänkande nr 45 år 1973

SkU 1973:45

Nr 45

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner beträffande alkoholpolitiska
frågor.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1973:125 av herrar Andersson i Örebro (fp) och Pettersson i Röstånga
(fp) vari hemställs

”att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om sådan ändring av 3 § i
1955 års rusdrycksförsäljningsförordning att alkoholfria drycker i princip
kan utskänkas utan tillstånd av myndighet”;

1973:132 av herrar Larsson i Umeå (fp) och Hamrin (fp) vari
hemställs

att riksdagen beslutar att försäljningen av mellanöl inte får ske i
livsmedelshandeln;

1973:133 av herr Levin (fp) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till sådana
författningsändringar att det i motionen angivna syftet (nämligen att
spritdrycker, vars alkoholhalt inte överstiger starkvinets, exempelvis
Campari Bitter, inte skall beskattas hårdare än starkvin) tillgodoses;

1973:245 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs

att riksdagen med understrykande av behovet av en bättre organisatorisk
samordning av dels alkoholforskningen, dels bevakningen och
ledningen av alkoholpolitiken begär att Kungl. Maj:t överlämnar motionen
för beaktande till alkoholpolitiska utredningen;

1973:253 av herr Nilsson i Agnäs (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar om åtgärder i syfte att förhindra alkoholförtäring
på offentlig plats;

1973:261 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. (fp) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen begär erforderliga åtgärder i syfte att — i
avvaktan på alkoholpolitiska utredningens slutliga förslag — berörda
myndigheters verksamhet till skydd av barn och ungdom mot mellanölsmissbruk
förstärkes;

1973:400 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. (fp, c, m) vari hemställs
att riksdagen beslutar rikta regeringens uppmärksamhet på de såvitt
kan bedömas växande problem från ordnings- och miljöskyddssynpunkt,
som alkoholförtäring, bl. a. mellanölsförtäring, på gator och öppna
platser åstadkommer, med hemställan att lagstiftningen om förargelseväckande
beteende ses över eller — om behov därav saknas - andra

1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 45

SkU 1973:45

åtgärder vidtas i syfte att komma till rätta med åsyftade missförhållande;

1973:401 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. (fp, c, m) vari hemställs
att riksdagen hos regeringen hemställer om lämpliga åtgärder syftande
till att information lämnas allmänheten genom annonsering i pressen om
gällande bestämmelse om skyldighet för innehavare av utskänkningsrättighet
att vid utskänkning av alkoholdrycker också erbjuda alkoholfria
drycker i tillfredsställande urval;

1973:575 av herr Israelsson m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för överförande av bryggerinäringen i
statens ägo och hemställer hos regeringen om härför erforderlig utredning
samt framläggande av förslag om övertagande,

2. att riksdagen beslutar om införande av förbud mot reklam i varje
form för alkoholhaltiga drycker och hos regeringen gör hemställan om
erforderlig lagtext;

1973:576 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om en skyndsam utredning för
att komma till rätta med alkohol- och narkotikabruket genom att dels
väsentligt öka informationen om alkoholens och narkotikapreparatens
risker, dels förbjuda alkoholreklamen och i stället införa motreklam, dels
vidta åtgärder så att alkoholhalten i öl icke medför berusningsrisk samt
dels klargöra föräldrarnas och samhällets ansvar i dessa frågor;

1973:592 av herr Wennerfors (m) och fru Sundberg (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t kräva en försöksverksamhet
med avsmakning av vin i Systembolagets butiker i enlighet med vad som
anförts i motionen;

1973:593 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställs
att riksdagen beslutar att försäljning av mellanöl inte får ske i
livsmedelshandeln;

1973:594 av herrar Wikström (fp) och Hamrin (fp) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om åtgärder i syfte att
motverka hembränning i Sverige;

1973:894 av herrar Stålhammar (fp) och Olsson i Kil (fp) vari
hemställs

att riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära att ansvariga
myndigheter åläggs att kontinuerligt kontrollera efterlevnaden av 18-årsgränsen
för mellanöl;

1973:1011 av herr Carlshamre m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om uppdrag till alkohoipolitiska
utredningen att framlägga förslag till åtgärder, avsedda att begränsa
alkoholdryckernas åtkomlighet — däri inbegripet mellanölet — särskilt
med sikte på att hindra överlåtelse till personer utan egen inköpsrätt
(motionärerna förordar dels inköpsregistrering betr. spritdrycker och vin,
dels att mellanöl endast skall säljas genom systembolaget);

SkU 1973:45

1973:1042 av herrar Levin (fp) och Taube (fp) vari hemställs

att riksdagen anhåller hos Kungl. Maj:t om förslag till regler avseende
en av Systembolaget arrangerad försöksverksamhet — förslagsvis begränsad
till båda skånska länen — med vinförsäljning i detaljhandeln under två
år.

Konsumtionen av alkoholhaltiga drycker efter 1971

Den alkoholpolitiska diskussionen har under senare år dominerats av
mellanölsfrågan. När riksdagen 1972 behandlade propositionen 1972:61
med förslag om bl. a. en lagfäst 18-årsgräns för inköp av öl förelåg endast
konsumtionsstatistik som täckte utvecklingen t. o. m. 1971. Till grund
för propositionen låg alkoholpolitiska utredningens APU:s — betänkande
Mellanölsfrågan (SOU 1971:66) som till stora delar byggde på undersökningar
som täckte förhållandena fram till 1970.

Efter skattehöjningen på sprit och vin i november 1970 minskade
spritförsäljningen tillfälligt något under 1971, men under 1972 var den
tillbaka på den tidigare nivån, se tabell A. Även starkvinsförsäljningen,
som länge har legat ganska oförändrad, ökade något under 1972, men
liksom tidigare under en lång följd av år har framför allt lättvinerna svarat
för försäljningsuppgången. Den totala volymen sålt vin är numera ej
obetydligt större än volymen sprit. Härtill torde ha bidragit att lättvinet
hittills har gynnats i beskattningshänseende. Ett visst avsteg från denna
princip gjordes när 1972 års vårriksdag beslöt att ytterligare höja skatten
på alla alkoholdrycker fr. o. m. 1973. Den procentuella höjningen gjordes
då större för lättviner än för spritdrycker och starkviner. Ser man endast
till mängden alkohol är dock de billigaste lättvinerna lägst beskattade.

Medan spritdrycker och starkviner på längre sikt visar en tämligen
oförändrad volym och lättvinerna en starkt uppåtgående, är den
nedåtgående tendensen fullt tydlig för starköl och öl. För starkölet har
nedgången pågått efter 1968, då försöksverksamhet med fri försäljning av
starköl i två län drev omsättningen i höjden. För mellanölet har efter
skattehöjningen i februari 1970 tendensen varit svagt nedåtgående. Det
alkoholsvagare ölet, typ A, förlorar för varje år alltmer av sin marknadsandel.

Under de båda sista åren har den minskade försäljningen av starköl
och öl i viss mån kompenserats av en ökad försäljning av lagrat lättöl.

Av den totala spritdrycksförsäljningen under 1972 utgjorde försäljning
till rusdrycksrestauranger ca 4 %. Motsvarande andel var för vin drygt 6 %
och för starköl 30 %. Andelen öl som gick till utskänkningsställen kan
beräknas till ca 15 % för mellanöl och 7 % för öl typ A. Utskänkningen
svarar följaktligen för en ganska liten del av den totala alkoholförsäljningen.

Den totala försäljningen i liter alkohol 100 % per invånare över 15 år
steg något under 1972 och ligger nu 1 5 % högre än 1967, se tabell B.

SkU 1973:45

Uppgången sedan dess gäller dock inte spritdrycker. Av sammanlagt 7,26
liter alkohol 100% per invånare över 15 år föll år 1972 46 % på
spritdrycker, 18 % på vin och 36 % på öl och starköl.

Jämför man med andra länder framstår den svenska alkoholkonsumtionen
som rätt måttlig, i varje fall när det gäller vin och öl, se diagram.
Under senare år visar de flesta jämförbara länder oavbrutet stigande
konsumtion av både sprit, vin och öl. Med hänsyn härtill kan utvecklingen
i Sverige inte anses speciellt oroande.

Tabell A. Försäljning av olika drycker i liter per invånare över 15 år.

År	Sprit- drycker	Stark- vin	Lätt- vin	Stark- öl	Mellan- öl	Öl typ A	Lättöl
1967	8,50	1,71	4,62	3,5	31,5	16,4	6,3
1968	8,08	1,65	5,05	5,9	38,7	14,3	6,5
1969	8,17	1,66	5,62	5,3	49,5	12,2	6,7
1970	8,37	1,68	6,37	4,8	49,6	11,3	6,9
1971	7,96	1,65	7,18	4,5	49,1	10,6	8,3
1972	8,34	1,73	8,22	4,2	48,6	9,6	10,2
Tabell B. Försäljning i liter alkohol 100 % per invånare över 15 år av alkoholhaltiga drycker.
År	Sprit- drycker	Vin	Starköl	Mellanöl	Öl typ A	Totalt
1967	3,40	0,85	0,19	1.35	0,54	6,33
1968	3,23	0,89	0,33	1,66	0,47	6,58
1969	3,26	0,95	0,29	2,13	0,40	7,03
1970	3,34	1,05	0,27	2,13	0,37	7,16
1971	3,17	1,13	0,25	2,11	0,35	7,01
1972	3,32	1,30	0,23	2,09	0,32	7,26

Riksskatteverkets kommuniké om försäljning och missbruk av alkoholdrycker
under första halvåret 1973 visar viss uppgång för försäljningen
av spritdrycker och lagrat lättöl samt för fylleriet men en nedgång för
försäljningen av vin och övriga maltdrycker.

Spritdrycker

Försäljningen av spritdrycker för förtäring uppgick under första
halvåret 1973 till 25,3 milj. liter, vilket innebär en ökning med 0,4
procent från samma tid 1972. Från första halvåret 1972 har utminuteringen
av spritdrycker ökat med 0,8 procent till 24,4 milj. liter, medan
utskänkningen (systembolagets försäljning till restauranger) minskat med
9,6 procent till 0,9 milj. liter.

Vin

Under årets sex första månader sålde systembolaget 28,1 milj. liter
vin, vilket innebär en minskning med 6,0 procent jämfört med första
halvåret 1972. Starkvinet minskade med 5,6 procent till 4,5 milj. liter
och lättvinet minskade med 6,0 procent till 23,6 milj. liter.

SkU 1973:45

TOTAL ALKOHOLKONSUMTION I LITER 100 % PER INVÅNARE I VISSA LANDER

Frankrike

SkU 1973:45

Maltdrycker

Den av systembolaget redovisade försäljningen av starköl uppgick
första halvåret 1973 till 11,9 milj. liter, vilket är 9,0 procent mindre än
samma tid 1972. Försäljningen av mellanöl (skattepliktig utlämning + import)
uppgick till 140,4 milj. liter och av pilsner till 26,3 milj. liter, vilket
innebär minskning från första halvåret 1972 med 4,9 resp. 15,2 procent.
För lagrat lättöl noteras däremot en ökning med 47,4 procent till 32, 5
milj. liter. Den sammanlagda försäljningen av lagrade maltdrycker blev
något mindre under första halvåret 1973 än under samma tid 1972,
nämligen 211,1 respektive 213,7 milj. liter.

Total alkoholförbrukning

Den totala alkoholkonsumtionen i form av spritdrycker, vin, starköl
och öl — mätt i liter alkohol 100 procent per invånare över 15 år —
beräknas ha minskat från 3,41 liter under första halvåret 1972 till 3,31
liter under samma tid 1973.

Fylleri

För första halvåret 1973 rapporterades 56 794 omhändertaganden för
fylleri mot 53 031 under samma tid 1972, vilket innebären ökning med
7,1 procent. Antalet omhändertaganden av kvinnor ökade från 1 946 till
2 373. Beträffande ungdomsfylleriet kan nämnas att under första
halvåret 1973 omhändertogs 4 788 ungdomar under 20 år mot 4 517
under samma tid 1972. En ökning med 6,0 procent. För åldrarna 15-17
år redovisas för årets sex första månader 2 095 fyllerifall mot 1 827
samma tid 1972. För barn under 15 år var motsvarande siffror 198
respektive 169. Av dessa 198 var 121 pojkar (ökning med 26) och 77
flickor (ökning med 3).

Hembränning

Under årets fem första månader har till polisens kännedom kommit
145 fall av brott mot förordningen om tillverkning av sprit och vin. Detta
innebär en ökning med 61 fall.

Gällande bestämmelser m. m.

Den alkoholpolitiska lagstiftningen är i huvudsak uppbyggd i samband
med 1954 års nykterhetsreform, som 1956 kompletterades med en
kraftig skattehöjning och 1957 med regler om avstängning från systembutikerna
av missbrukare. Vad som därefter ägt rum har främst gällt
ölförsäljningen — framför allt mellanölsfrågan — och beskattningen. De
här behandlade motionerna spänner över förhållandevis stora sektorer av
alkohollagstiftningen. En fullständig redovisning av alkohollagstiftningen

SkU 1973:45

skulle emellertid bli alltför omfattande i detta sammanhang, varför
utskottet inskränker sig till att redovisa de grundläggande bestämmelserna
och lämna vissa uppgifter i anslutning till frågor som tas upp i
motionerna.

Huvudförfattningar

Tillverkning. Förordningen (1961:180) om tillverkning av sprit och
vin innehåller de grundläggande definitionerna på dessa varor liksom
villkoren för tillverkningen. Således finns rätten att tillverka vin i hemmet
för eget behov inskrivet i författningen, som även innehåller ansvarsbestämmelserna
för olovlig sprittillverkning — hembränning — och för
tillhandahållande och innehav av apparater för sådan tillverkning.
Gränsdragningen mellan lovlig hemtillverkning av vin och olovlig sprittillverkning
bygger främst på den rättspraxis som utbildats vid tolkningen av
definitionerna på sprit och vin. Enligt gällande tillstånd bedrivs sprittillverkning
vid två lantbruksbrännerier i Skåne och vid nio sulfitfabriker,
främst i Norrland. Spriten från sulfitfabrikerna används huvudsakligen
för tekniska ändamål. Tillverkning av vin sker vid två tillverkningsställen.
Antalet ärenden rörande misstänkt hembränning har fördubblats från
1971 till 1972, då de uppgick till 200 och fortsätter att öka under
innevarande år. RSV har även noterat en ökning av annonseringen för
olika tillbehör, avsedda för hembränning.

Enligt förordningen (1960:253) om tillverkning och beskattning av
malt- och läskedrycker indelas maltdryckerna efter alkoholhalten i tre
huvudtyper, nämligen lättöl (alkoholhalt ej över 1,8 viktprocent), öl
(alkoholhalt över 1,8 men ej över 3,6 viktprocent) och starköl (alkoholhalt
över 3,6 viktprocent). Öl indelas i typ A (pilsner) och typ B
(mellanöl). Till typ A hänförs öl med alkoholhalt ej över 2,8 viktprocent,
medan till typ B räknas öl med alkoholhalt däröver. Tillverkning för
försäljning av starköl med en alkoholhalt över 4,5 viktprocent får ske
endast för export och för vetenskapligt, medicinskt, farmaceutiskt,
tekniskt, industriellt eller likartat ändamål.

För tillverkning av öl eller starköl för försäljning fordras tillstånd av
RSV. Sådan tillstånd gäller t. v. men kan dras in om det anses påkallat
med anledning av missförhållanden i samband med tillverkningen eller
bristande skatteredovisning.

Antalet tillverkningsställen för maltdrycker och/eller läskedrycker är
162.

Försäljning. Rusdrycksförsäljningsförordningen (1954:521) — Rff —
är den centrala författningen inom alkoholpolitiken. Rff och däri angivna
kompletterande författningar reglerar all försäljning och införsel av sprit,
vin och starköl, såväl när det gäller de statliga monopolbolagen som
utskänkning, försäljning av teknisk sprit, alkoholhaltiga preparat och
läkemedel eller nattvardsvin. Försäljningen av öl — typ A, pilsner, och
typ B mellanöl — regleras i ölförsäljningsförordningen (1961:159) - Öff.

SkU 1973:45

Utförliga redogörelser för bestämmelserna om ölförsäljningen har lämnats
i SkU:s tidigare betänkande rörande mellanölsfrågan (SkU 1971:3) och i
alkoholpolitiska utredningens (APUs) betänkande Mellanölsfrågan (SOU
1971:66) samt i den på grundval härav framlagda propositionen 1972:61
med förslag till bl. a. 18-årsgräns för inköp av öl.

Försäljningen av drycker som inte omfattas av Rff och Öff, dvs. lättöl
samt andra drycker, vars alkoholhalt inte överstiger 2,25 volymprocent,
regleras i förordningen (1955:38) om försäljning av alkoholfria drycker —
Aff. I princip sker denna försäljning under samma villkor som gäller för
drivande av handel i allmänhet.

Beskattning. Frågor om alkoholbeskattningens höjd, som främst
regleras genom förordningen (1957:209) om skatt på sprit och vin, tas
inte upp i förevarande motioner utom vad gäller några särskilda varor.
Förordningen (1960:253) om tillverkning och beskattning av malt- och
läskedrycker innehåller bl. a. beskattningsreglerna för de maltdrycker
som omfattas av Rffs och Öffs bestämmelser. Mervärdeskatt utgår på
samtliga här avsedda varor, utjämningsskatt på mellanöl och starköl samt
tull på viss del av importen.

Frågor som aktualiserats genom motionerna

Alkoholpolitikens organisation (motionen 1973:245). De centrala
myndigheter och organisationer som närmast har intresse av alkoholförhållandenas
utveckling i landet har etablerat samarbete på detta område
genom Samarbetsnämnden i alkoholfrågan. I nämnden finns företrädare
för RSV, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, rikspolisstyrelsen och statens
ungdomsråd samt för alkoholforskningen, nykterhetsrörelsen och idrotten.
Vidare ingår respresentanter för produktion och distribution på
alkoholmarknaden och för de där anställdas fackförbund. Sammanlagt
uppgår antalet medlemmar i nämnden till 25.

På forskningsområdet kan nämnas att Tvärvetenskapliga seminariet i
alkoholfrågan (TSA) bildades 1965.

TSA består av personer som varit eller för närvarande är verksamma
med något slag av alkoholforskning. TSA är inte knutet till någon viss
institution utan deltagarna respresenterar olika vetenskapliga discipliner
som medicin, psykologi, pedagogik och sociologi.

TSA:s mål är

1. att befrämja tvärvetenskaplig alkoholforskning,

2. att befrämja kontinuiteten i alkoholforskningen genom att förmedla
kontakter och information mellan forskare inom och mellan olika
discipliner,

3. att stimulera till att forskare sysslar med alkoholforskning, om så
är lämpligt i tvärvetenskapligt team,

4. att verka för att resultaten av forskningen blir kända och
vederhäftigt utnyttjade som underlag för diskussioner kring praktiska

SkU 1973:45

problem rörande upplysning och undervisning, förebyggande och rehabiliterande
åtgärder m. m.

Förutom diskussioner om alkoholforskning och därmed sammanhängande
problem har TSA arbetat med en del konkreta projekt bland
vilka kan nämnas forskningsinventeringar, symposier och seminarieserier
samt utgivande av publikationer i anslutning härtill.

Hembränningen (motionen 1973:594)

En SIFO-undersökning som gjordes under februari — mars 1973 för
Svenska bryggareföreningens räkning belyser omfattningen av och attityderna
till hembränningen.

Undersökningen visar bl. a.

att 21 procent av svenska folket och 27 procent av spritkonsumenterna
någon gång smakat hembränd sprit. 8 procent av svenskarna drack
hembränt under 1972 mot 11 procent av spritkonsumenterna. Det bör
dock tilläggas att 24 procent inte visste om de druckit hembränt,

att skillnaden mellan männens och kvinnornas konsumtion av hembränd
sprit är stor. En tredjedel av kvinnorna uppgav att de inte visste om
de smakat hembränt eller ej. Tabellen visar hur konsumtionen fördelar sig
på samtliga intervjuade och på spritkonsumenterna,

	samtliga procent	spritkonsumenter procent
	någon gång under 1972	någon gång under 1972
Kvinnor	9 6	13 9
Män	32 12	37 14

att konsumtionen av hembränd sprit är mest utbredd hos personer i
åldrarna 18-29 år. Hela 37 procent av 25-29-åringarna har någon gång
druckit hembränt mot 30 procent av 18-24-åringarna. Dessa åldersgrupper
har också den högsta konsumtionen av hembränt under 1972. 22
procent av 25-29-åringarna hade druckit under 1972 mot 18 procent av
18-24-åringarna. De äldre åldersgrupperna har en betydligt lägre andel
konsumenter. Det bör tilläggas att de som inte visste om de druckit eller
ej var fler ju äldre personer det rörde sig om.

44 procent av spritkonsumenterna i åldrarna 25—29 år har någon
gång druckit hem bränt och 26 procent av dessa drack under 1972,

att 30 procent av svenskarna anser att hembränning är en icke allvarlig
eller bagatellartad lagöverträdelse. 50 procent av männen anser detta mot
30 procent av kvinnorna. Männens tolerans är alltså betydligt större än
kvinnornas.

Mellanölsfrågan (motionerna 1973:132, 1973:261, 1973:575 1 973:576
och 1973:894)

I samråd med APU har RSV under början av 1973 gjort en ny enkät i
mellanölsfrågan till sociala centralnämnder/nykterhetsnämnder och polis -

SkU 1973:45

myndigheter för att få en bedömning av effekterna av den fr. o. m. den 1
juli 1972 lagstadgade 18-årsgränsen för inköp av öl. Frågeformuläret till
kommunerna kompletterades med ytterligare ett par frågor rörande
ungdom och alkohol.

Samtidigt gjordes en enkät till landets samtliga alkoholpolikliniker
beträffande förekomsten av mellanöl som huvudsakligt berusningsmedel
bland patienterna vid klinikerna.

A. Enkäten till kommunerna

Enkäten till kommunerna riktades till nykerhetsnämnden/sociala
centralnämnden i Stockholm, Göteborg och Malmö samt ett slumpmässigt
urval omfattande en fjärdedel eller 11 5 av de övriga kommunerna.

90 kommuner med en folkmängd motsvarande 60 % av hela urvalet
redovisar att ”missbruket av mellanöl bland ungdomen 1971 varit av
sådan omfattning att samhället borde ingripa med direkt verkande
medel”. 15 kommuner (14% av befolkningen) anser att beskrivningen
inte äger giltighet.

Bland de 90 kommuner som ansett att åtgärder borde vidtagas ansåg

54 (57 % av befolkningen) att den lagstadgade 18-årsgränsen haft ”viss
positiv effekt” när det gäller att minska missbruket bland ungdomen
under 18 år. 26 kommuner (35 % av befolkningen) anser att 18-årsgränsen
inte haft någon effekt på missbruket.

När det gäller huruvida 18-årsgränsen efterlevts anser 70 kommuner
(28 % av befolkningen) att detta har skett ”utan anmärkning” eller att
”enstaka överträdelser har förekommit, men efter påpekande har rättelse
vunnits”. 29 kommuner (30 % av befolkningen) anser att efterlevnaden
varit ”mindre tillfredsställande” medan 1 kommun (0 % av befolkningen)
anger ”dåligt” som betyg.

Vidare frågades efter en bedömning av nykterhetstillståndet bland
ungdom under 18 år i nuläget. (Svaren torde alltså avse förhållandet kring
årsskiftet 1972/73). Vid denna bedömning skulle hänsyn tas inte enbart
till mellanöl (utan även till rusdrycker). Det framkom därvid att 17
kommuner (4 % av befolkningen) ansåg att tillståndet var ”tillfredsställande”.
66 kommuner (30 % av befolkningen) angav ”smärre olägenheter”
och 28 kommuner (35 % av befolkningen) ”påtagliga olägenheter”.

På frågan om det inträffat någon påtaglig förändring av nykterhetstillståndet
bland ungdomen jämfört med 1970 svarade 7 kommuner (1 % av
befolkningen) ”påtaglig förbättring”, 10 kommuner (3 % av befolkningen)
”påtaglig försämring” och 90 kommuner (63 % av befolkningen)
”ingen påtaglig förändring”.

B. Enkäten till polismyndigheterna

Denna enkät besvarades av landets samtliga 119 polisdistrikt.

107 (90%) av rikets 119 polisdistrikt redovisar att ”missbruket av
mellanöl bland ungdomen 1971 varit av sådan omfattning att samhället
borde ingripa med direkt verkande medel”. 10 (8%) anser inte att
beskrivningen äger giltighet.

Bland de 107 polisdistrikt som ansett att åtgärder borde vidtagas ansåg

55 (51 %) att den lagstadgade 18-årsgränsen haft ”viss positiv effekt” när
det gäller att minska missbruket bland ungdomen under 18 år. 33 distrikt

SkU 1973:45

(31 %) anser att 18-årsgränsen inte haft någon effekt på missbruket.

När det gäller huruvida 18-årsgränsen efterlevts anser 68 distrikt
(57 %) att detta har skett ”utan anmärkning” eller att ”enstaka
överträdelser har förekommit men efter påpekande har rättelse vunnits”.
29 distrikt (24 %) anser att efterlevnaden varit ”mindre tillfredsställande”
medan 6 distrikt (5 %) anger ”dåligt’ som betyg.

C. Enkäten till alkoholpoliklinikerna

Sammanfattningsvis får man den uppfattningen att problemen för
klinikerna skulle ha varit mindre utan denna försäljning. Orsaken härtill
är främst mellanölets relativa lättillgänglighet. Ett mindre antal kliniker
tillmäter dock mellanölet endast sekundär betydelse både för äldre
alkoholister och för ungdomar som inkörsport till missbruket av starkare
drycker.

Åtgärder mot förtäring av alkoholhaltiga drycker på offentliga platser
(motionerna 1973:253 och 1973:400)

De bestämmelser, som f. n. förbjuder bl. a. förtäring av rusdrycker på
offentliga platser, är meddelade i lokal ordningsstadga, som antas av
kommun och fastställs av länsstyrelse. Den allmänna ordningsstadgan
(1956:617), som utfärdats av Kungl. Maj:t, innehåller icke några generella
bestämmelser i fråga om förtäring av här avsedda drycker utom när det
gäller offentliga tillställningar.

Alkoholfria drycker (motionerna 1973:125 och 1973:401)

Utskänkningstiden. I 3 § 1 mom. Aff stadgas att utskänkning av
alkoholfria drycker icke må fortgå längre än till kl. 22.00. Utskänkningen
kan sedan återupptas kl. 00.00 eftersom författningen inte anger någon
tidpunkt när utskänkningen får börja. Den som har tillstånd att utskänka
öl eller rusdrycker efter kl. 22.00 får dock utskänka alkoholfria drycker
under samma tid. Bestämmelsen om stängningstid hade tidigare viss
korrespondens med affärstidslagens tidsgränser, men den torde efter
upphävandet av denna lag inte kunna anses fylla samma funktion.

Tillhandahållande vid utskänkning av rusdrycker. Enligt Rff skall vid
utskänkning alkoholfria drycker finnas att tillgå i tillfredsställande urval.
1 riksskatteverkets anvisningar till denna paragraf heter det bl. a.

Syftet med 48 § är att restauranggäster som avstår från alkohol skall
kunna tillhandahållas ett urval alkoholfria drycker som alternativ till på
restaurangen förekommande rusdrycker och öl. För att kravet på ett
tillfredsställande urval av alkoholfria drycker skall vara uppfyllt måste
följande iakttas.

1. Friskt dricksvatten skall alltid finnas lätt tillgängligt. På sprit- och
vinrestauranger skall därutöver saluföras bordsvatten och läskedrycker,
lättöl samt juicer och alkoholfria fest- och sällskapsdrycker (s. k.
alkoholfritt vin). På starkölsrestauranger skall finnas bordsvatten, läskedrycker
och lättöl.

SkU 1973:45

2. Ett tillfredsställande sortiment av alkoholfria fest- och sällskapsdrycker
skall innefatta minst ett alkoholfritt alternativ till vartdera rött,
vitt och musserande lättvin, lämpat för kötträtt, fiskrätt respektive
dessert ävensom lämpligt alternativ till starkvin. Det bör observeras att
söta drycker inte passar till kött- eller fiskrätter.

3. De alkoholfria fest- och sällskapsdryekerna skall i fråga om
kvantiteter tillhandahållas på samma sätt som förekommande viner (glas,
karaff, halvbutelj etc.).

4. Förekommer utskänkning av sprit- eller vindrinkar, skall alkoholfria
drinkar erbjudas som alternativ.

Gäster som endast dricker alkoholfritt skall således i servicehänseende
behandlas fullt likvärdigt med dem som förtär alkoholdrycker.

Beskattningen av spritdrycker med låg alkoholhalt (motionen 1973:133)

1967 års vårriksdag avvisade på bevillningsutskottets hemställan
motioner om gynnsammare beskattningsregler för vissa svagare spritdrycker.
Utskottet anförde i sin motivering (BeU 1967:33) bl. a.
följande.

I motionerna hemställs att riksdagen måtte besluta, att destillerade
drycker, vilkas alkoholhalt inte överstiger 22 volymprocent, skall i
skattehänseende jämställas med starkvin. Motionärerna avser med sitt
yrkande närmast att den italienska drycken Campari Bitter inte skall
beskattas hårdare än s. k. vinaperitifer med ungefär samma alkoholhalt.
Enligt såväl den svenska tillverkningslagstiftningen som brysselnomenklaturens
definitioner till tulltaxan är Campari Bitter på grund av framställningsmetoden
att anse som en spritdryck. Rent tekniskt skulle ett bifall
till motionsyrkandet därför medföra att man i skattelagstiftningen skulle
införa en undantagsbestämmelse för en särskild produkt och att denna
vara skulle särbehandlas inte bara i tulltaxan utan även i de särskilda
schablontullbestämmelserna för resandeinförseln. Härigenom skulle man
även öppna möjligheter för en lägre beskattning av alla spritdrycker, som
brukar förtäras i utspätt skick. Om man jämställer Campari Bitter med
vin i beskattningshänseende, bör konsekvensen bjuda att drycken får
samma ställning vid utskänkningen. På samma grund skulle i så fall en
vinrestaurang kunna begära att få servera spritdrycker som spätts ut till
högst 22 volymprocent, vilket är den övre alkoholgränsen för vin.
Utskottet finner inte att den föreslagna åtgärden skulle vara av nämnvärd
betydelse från nykterhetspolitisk synpunkt med hänsyn bl. a. till att
konsumenterna redan är väl tillgodosedda med vinaperitifer av ungefär
samma typ som Campari Bitter, vilka alltså beskattas enligt de gynnsammare
regler som gäller för vin. Frågan om avvägningen av beskattningen
mellan vin och spritdrycker liksom skatteinstrumentets betydelse över
huvud taget inom alkoholpolitiken hör emellertid till de centrala
uppgifterna i den alkoholpolitiska utredningens uppdrag och utskottet
finner därför inte skäl förorda att man föregriper kommitténs ställningstagande
i dessa frågor genom att i strid mot hittillsvarande praxis besluta
om beskattningsåtgärder i en detaljfråga av sekundärt intresse.

SkU 1973:45

Utskottet

Den alkoholpolitiska debatten har under senare år kommit att helt
domineras av mellanölsfrågan, som även återkommer i eller ligger till
grund för flertalet av de motionsyrkanden som utskottet behandlar i
detta betänkande. Diskussionen om mellanölet kan sägas ha kulminerat
med 1972 års riksdagsdebatt i frågan, då en majoritet inom skatteutskottet
förordade en återgång till den lagstiftning som gällde före
mellanölets införande. Denna ståndpunkt skulle i praktiken ha inneburit
ett förbud mot mellanöl. I en reservation i utskottet, som med knapp
majoritet segrade i voteringen i kammaren, förordades i stället att
18-årsgränsen för inköp av öl skulle lagfästas i enlighet med förslaget i
den då behandlade propositionen. Propositionen hade föranletts av
alkoholpolitiska utredningens — APU:s — betänkande Mellanölsfrågan
(SOU 1971:66). Utredningens majoritet hade emellertid föreslagit att
18-årsgränsen skulle kombineras med regler om att mellanöl endast skulle
få säljas över disk. Vid remissbehandlingen hade flertalet remissinstanser
underkänt eller ifrågasatt värdet av en obligatorisk diskförsäljning och
departementschefen ansåg sig inte kunna godta detta förslag. Inom
skatteutskottet avgavs inga reservationer till förmån för förslaget om
diskförsäljning.

I riksdagsberättelsen till detta års riksdag har APU meddelat att
utredningen beräknas slutföra sitt arbete under 1973, och med anledning
härav har motionärerna i vissa av de här behandlade motionerna förklarat
sig vilja avvakta utredningens slutbetänkande. Enligt vad utskottet erfarit
från APU beräknas trycklov på betänkandet kunna lämnas under första
kvartalet 1974 och utredningen avser också att redovisa ytterligare
synpunkter på mellanölsfrågan.

Vid behandlingen inom utskottet av de föreliggande motionerna har
framförts farhågor för att lösningen på mellanölsproblemen skulle i
onödan försenas om man avvaktar den lagstiftning som kan bli följden av
APU :s förslag, eftersom det kan tänkas föreligga risker för att en
proposition på grundval av utredningens överväganden och avseende
alkoholpolitiken i dess helhet sannolikt inte skulle kunna läggas fram
under nästa år utan först till 1975 års riksdag.

Utskottet, som har förståelse för dessa synpunkter, anser sig böra utgå
från att utredningen skall kunna slutföra sitt arbete inom nu beräknad
tid. Utskottet förutsätter att APU skall kunna finna lösningar på
mellanölsfrågan som vinner bredare anslutning än utredningens tidigare
förslag i detta ämne.

Under sådana förutsättningar bör det också vara möjligt för Kungl.
Maj:t att redan till nästa års höstriksdag lägga fram förslag beträffande
riktlinjerna för den framtida alkoholpolitiken. I samband härmed bör
också förslag till lagstiftning rörande mellanölet kunna framläggas, en
lagstiftning som alltså kan gälla från och med 1975.

Utskottet förväntar således att mellanölsfrågan skall få en mera
slutgiltig lösning under nästa år, och med hänsyn härtill vill utskottet

SkU 1973:45

förorda att detta spörsmål inte tas upp till omprövning i nu förevarande
sammanhang utan får anstå till dess en proposition avlämnats på grundval
av APUs överväganden. Utskottet anser det därför angeläget att APU får
möjligheter att slutföra sitt uppdrag inom planerad tid och vill med
hänsyn härtill inte förorda att någon av de här behandlade motionerna
överlämnas till utredningen för övervägande eller beaktande, då en sådan
åtgärd skulle kunna försena arbetet. Det kan förutsättas att utredningen
även utan ett formellt överlämnande av motionerna uppmärksammar alla
väsentliga meningsyttringar i den alkoholpolitiska debatten och inte
minst de uppfattningar som kommer till uttryck vid riksdagsbehandlingen
av sådana frågor.

1 avvaktan på APU:s förslag kan utskottet alltså inte tillstyrka
motionerna 1973:132, 1973:593 och 1973:1011 i vad avser förbud
mot försäljning av mellanöl i livsmedelshandeln, motionen 1973:261 om
särskilda åtgärder mot mellanölsmissbruket eller motionen 1973:894
angående kontroll av 18-årsgränsen.

Redan i sitt betänkande (SkU 1972:30) till 1972 års vårriksdag i
mellanölsfrågan avvisade utskottet åtskilliga alkoholpolitiska motioner
med hänvisning till att frågorna föll inom APU:s utredningsuppdrag. De
frågor som då avsågs gällde bl. a. förbud mot alkoholreklam, bryggeriernas
förstatligande, alkoholpolitikens och alkoholforskningens ledning och
samordning samt ökad information i alkoholfrågan. När sådana krav nu
återkommer i bl. a. motionerna 1973:245, 1973:575 och 1973:576
finner utskottet inte anledning till ändrad ståndpunkt utan avstyrker
motionerna.

I motionen 1973:1011 hävdas vidare att APU:s direktiv är föråldrade
och att utredningen bör få i uppdrag att överväga frågan om inköpsregistrering
av rusdrycker. Med hänvisning till vad utskottet ovan anfört om
angelägenheten av att APU kan slutföra sitt arbete inom avsedd tid kan
utskottet — utan att ta ställning i sakfrågan — inte förorda att
utredningen under slutskedet av sitt arbete skall överväga helt nya
utgångspunkter för utredningsuppdraget, varför utskottet avstyrker
motionen 1973:1011 även i denna del.

Vissa andra yrkanden är också av den arten att de förväntas bli
behandlade av APU. Sålunda begärs i motionerna 1973:253 och
1973:400 åtgärder mot alkoholförtäring på offentlig plats. Utskottet
anser sig kunna förutsätta att APU vid sin behandling av frågorna rörande
de s. k. förtärings- och förvaringsförbuden i vederbörlig mån beaktar de
synpunkter motionärerna anfört.

Åtgärder i syfte att motverka hembränning begärs i motionen
1973:594 och även detta problem har utredningen anledning att pröva.

Ett par frågor av mera teknisk karaktär, vilka också faller inom
utredningens uppdrag, gäller tiden för utskänkning av alkoholfria
drycker, som behandlas i motionen 1973:125, och beskattningen av vissa
alkoholsvaga spritdrycker — främst Campari Bitter — som tas upp i
motionen 1973:133.

SkU 1973:45

Den förstnämnda frågan kan med all sannolikhet lösas på ett för
motionären tillfredsställande sätt, medan däremot beskattningsfrågan —
som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen - är mera
komplicerad. Då utredningen emellertid väntas pröva också dessa frågor
finner utskottet inte anledning förorda några ytterligare åtgärder utan
avstyrker bifall till motionerna 1973:125 och 1973:133.

Av de motioner utskottet behandlar i detta sammanhang är det endast
tre som behandlar frågor vilka inte kan väntas bli berörda i APU:s
slutbetänkande i annat än rent principiellt sammanhang. Två av dessa
gäller försöksverksamhet i fråga om vin medan den tredje berör tillgången
på alkoholfria drycker vid spritutskänkning. I motionen 1973:592
framförs ett förslag om avsmakning av vin i systembutikerna genom
försäljning av särskilda provflaskor i syfte att främja vinkonsumtionen på
spritdryckernas bekostnad, medan motionärerna i motionen 1973:1042
vill ha en försöksförsäljning av vin i detaljhandeln — dock i systembolagets
regi - under två år i de båda skånska länen.

Utskottet anser inte att de nykterhetspolitiska vinsterna av de i
motionerna föreslagna åtgärderna står i rimlig proportion till de praktiska
och kontrollmässiga svårigheter som förslagen skulle medföra, varför
utskottet avstyrker bifall också till dessa motioner.

Slutligen skall utskottet även något beröra yrkandet i motionen
1973:401, som går ut på en ökad pressannonsering om restauratörernas
skyldighet att tillhandahålla alkoholfria drycker. Motionärerna menar att
denna skyldighet, som är inskriven i Rff, inte iakttas på tillfredsställande
sätt och anser att lämpliga annonskampanjer skulle kunna förbättra
situationen.

Utskottet, som inte finner frågan vara av sådan nykterhetspolitisk
angelägenhetsgrad att den påkallar särskilda informationskampanjer,
anser att tillsynsmyndigheten bör kunna finna andra och mindre
kostsamma metoder för att klargöra för restauratörerna vad som åligger
dem enligt gällande bestämmelser. Med det anförda avstyrker utskottet
motionen 1973:401.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1973:125

2. motionen 1973:132

3. motionen 1973:133

4. motionen 1973:245

5. motionen 1973:253

6. motionen 1973:261

7. motionen 1973:400

8. motionen 1973:401

9. motionen 1973:575

10. motionen 1973:576

11. motionen 1973:592

12. motionen 1973:593

SkU 1973:45

13. motionen 1973:594

14. motionen 1973:894

15. motionen 1973:1011

16. motionen 1973:1042.

Stockholm den 16 oktober 1973

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s) fruar
Nettelbrandt (fp), Holmqvist (s), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie
(c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c),
Wikner (s), Nilsson i Trobro (m) och Stadling (s).

GOTAB 73 5203 S Stockholm 1973