Skatteutskottets betänkande nr 25 år 1973
SkU 1973:25
Nr 25
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om omfördelning
av kommunalskatten till förmån för utpräglade fritidskommuner.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1973:1038 av herr Larsson i Borrby m. fl. (c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning och förslag till
kommunalt skattefördelningssystem till förmån för fritidskommuner i
enlighet med vad i motionen anförts;
1973:1059 av herr Norrby i Åkersberga m. fl. (fp, s, c, m, vpk) vari
hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning av värdkommuns
kostnad för fritidsbebyggelse samt därav föranledda förslag om kostnadsanpassning
av värdkommuns skatte- och avgiftsintäkter.
Gällande bestämmelser m. m.
Inkomst av en- och tvåfamiljsfastigheter beräknas enligt en schablonmetod.
Intäkten beräknas till 2 % av den del av taxeringsvärdet som
understiger 150 000 kr., 4 % av den del som ligger mellan 150 000 kr.
och 225 000 kr. samt 8 % av överskjutande belopp. Avdrag medges för
erlagd ränta och tomträttsavgäld. Om ägare är mantalsskriven på
fastigheten medges dessutom ett extra avdrag om 500 kr.
Vid taxeringen till kommunal inkomstskatt beräknas garantibelopp
för fastigheten. Garantibeloppet utgör 2 % av taxeringsvärdet och
inräknas i den taxerade inkomsten. Å andra sidan medges avdrag med
motsvarande belopp vid inkomstberäkningen, dock ej för underskott som
uppkommer på grund av denna avdragsrätt. Den till kommunal inkomstskatt
taxerade inkomsten kommer därför alltid att uppgå till minst
garantibeloppets storlek. För fritidskommunernas del utgör den taxerade
inkomsten också beskattningsbar inkomst, eftersom den skattskyldige i
allmänhet kan utnyttja sitt grundavdrag i hemortskommunen.
1962 års fritidsutredning föreslog i betänkandet Fritidslivet i Sverige
Del II Friluftslivet i samhällsplaneringen (SOU 1965:19) att kommunerna
skulle få rätt att ta ut en årlig avgift på fritidsbyggnad med högst 200 kr.
Avgiften, som föreslogs få karaktär av en kommunal objektskatt på
innehav av sådan byggnad, skulle bestämmas med beaktande av kommunens
utgifter för fritidsbebyggelsen och utnyttjas inte bara för löpande
utgifter för administration och investeringar utan också för allmänt
miljöbefrämjande åtgärder, som ökar kommunens attraktivitet från
rekreationssynpunkt. Förslaget utsattes för hård kritik vid remissbehand
-
1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 25
SkU 1973:25
2
lingen och har inte föranlett lagstiftning. Några remissinstanser anförde
att utredningen inte visat att skatteintäkterna från fritidshusen var
otillräckliga för att täcka de särskilda servicekostnaderna för denna
bebyggelse. Andra pekade på de möjligheter som kommunerna hade att
ta ut avgifter för utförda tjänster genom exempelvis exploateringsavtal
och byggnadslovtaxor.
Fritidskommunernas problem har därefter i riksdagssammanhang
uppmärksammats under en följd av år såsom en beskattningsfråga men
inte föranlett någon åtgärd inom detta område. Vid 1971 års riksdag
anslöt sig skatteutskottet (SkU 1971:28) till bevillningsutskottets tidigare
uttalade mening att skälen för en särskild beskattning av fritidshus med
hänsyn till höjda fastighetsvärden gjorde sig gällande med mindre styrka
än tidigare. Skatteutskottet framhöll vidare, att fritidskommunerna hade
vissa möjligheter att erhålla kompensation för sina utgifter för fritidsbebyggelsen
genom exploateringsavtal, anslutningsavgifter, vägavgifter och
taxor för utförda tjänster m. m. Enligt utskottets uppfattning kunde det
därför inte antas att kommunerna i allmänhet belastades med kostnader
för förmån för fritidsbebyggelsen, vilka inte stod i rimlig proportion till
intäkterna från de fritidsboende. Därtill kom att rätten för fysiska
personer att göra avdrag för kommunalskatt avskaffats, vilket för ägare av
fritidshus kunde medföra en skatteskärpning som skulle accentueras om
man genomförde åtgärder av den art som då aktualiserats i en motion.
Utskottet anförde också att den nya kommunblocksindelningen medförde
att fritidshusen ofta kommit att ligga i hemortskommunen,
varigenom de eventuella nackdelar som kunde vara förenade med
fritidsbebyggelsen ytterligare minskades. Utskottet avstyrkte således
föreliggande motionsyrkanden om en omfördelning av kommunalskatten
mellan de fritidsboendes hemortskommuner och fritidskommunerna och
om annan kompensation i form av ökade skatteintäkter för kommuner
med fritidsbebyggelse. — Vid 1972 års riksdag avstyrkte utskottet (SkU
1972:53) motioner med likartade yrkanden under hänvisning även till
skatteutjämningsrevisionens nedan angivna förslag och till kommunalekonomiska
utredningens uppdrag. Utskottets betänkanden godkändes av
riksdagen.
Skatteutjämningsrevisionens förslag till reformerad skatteutjämning
(SOU 1972:44) innebär en förbättring för sommarstugekommunerna. I
det system som revisionen föreslår skall garantibelopp för fritidsfastigheter
inte räknas in i kommunens eget skatteunderlag då skatteutjämningsbidraget
bestäms. Revisionen konstaterar att skatteintäkterna från
garantibelopp på sommarstugor, sportstugor och andra fritidsfastigheter
f. n. räknas in i kommunens eget skatteunderlag vid bestämmande av
tillskjutet skatteunderlag. Ägarna av fastigheterna räknas däremot inte in
i det befolkningstal som ligger till grund för beräkningen. Eftersom de
kommuner, för vilka dessa fastigheter har betydelse, så gott som utan
undantag har brist på skatteunderlag, blir följden att dessa kommuner i
praktiken inte får några intäkter — bortsett från va-avgifter o. d. - för att
bekosta de utgifter fastigheterna för med sig. Revisionen anför att det
SkU 1973:25
3
inte ingår i dess uppdrag att försöka lösa de olika problem som
uppkommer för sommarstugekommunerna. Vid den fördelning av skatteutjämningsmedlen
mellan kommunerna, som är dess uppgift, har den
emellertid ansett rättvisan kräva, att det skatteunderlag som representeras
av fritidsfastigheterna avräknas från kommuns eget skatteunderlag då
skatteutjämningsbidraget uträknas. Förslaget innebär att skatteintäkterna
från dessa fastigheter då kommer sommarstugekommunerna till godo.
1 prop. 1973:44, som behandlas av finansutskottet senare i vår, har
Kungl. Maj:t anslutit sig till revisionens förslag i detta hänseende.
Kommunalekonomiska utredningen (Fi 1971:8) har givetvis att ta
hänsyn även till fritidskommunernas speciella förhållanden. I utredningens
uppdrag ingår också att pröva frågan om den kommunala
beskattningsrättens utformning.
Vidare bör nämnas att den skärgårdsutredning som pågår inom
länsstyrelsen för Stockholms län enligt inhämtad uppgift uppmärksammat
frågan angående olika kommuners kostnader i samband med
fritidsbebyggelse och deras möjligheter till finansiering härav och att
skärgårdsutredningen erhållit utredningsmaterial i frågan bl. a. från
Nordvästra Skånes kommunalförbund (Fritidsbebyggelse I, kommunalekonomiska
beräkningar), Haninge kommun och Södertälje kommun.
Utskottet
Yrkandet i motionen 1973:1059 avser att få en utredning till stånd
angående kommunernas kostnader för fritidsbebyggelse och möjligheterna
att anpassa kommunernas skatte- och avgiftsintäkter till dessa
kostnader. Utredningsyrkandet i motionen 1973:1038 har samma syfte.
Motionärerna i denna motion anser att kommunalskatten bör fördelas
mellan hemortskommun och fritidskommun exempelvis i förhållande till
den tid den skattskyldige vistas i de olika kommunerna.
När utskottet tidigare år avstyrkt motionsyrkanden i denna fråga, har
detta skett med hänvisning bl. a. till att kommunerna redan har vissa
möjligheter att erhålla kompensation för sina utgifter för denna
bebyggelse genom exploateringsavtal, anslutningsavgifter, vägavgifter,
taxor för utförda tjänster m. m. Till sådana kostnader, som inte kan
täckas av avgifter av olika slag, bidrar ägare av fritidshus — i motsats till
andra som i samband med fritidsaktiviteter eller av andra skäl uppehåller
sig inom kommunen utan att vara fast bosatta där — med kommunalskatt
som utgår på grund av fastighetsinnehavet. Utskottet vill inte bestrida, att
denna beskattning i enskilda fall kan vara otillräcklig för detta ändamål.
För utpräglade fritidskommuner med brist på skattekraft har denna fråga
saknat betydelse eftersom det faktiska skatteunderlaget i dessa kommuner
fyllts ut enligt reglerna om skatteutjämningsbidrag upp till en viss
nivå per invånare. Detta bidragssystem har inneburit att fritidshusen i
realiteten inte tillfört dessa kommuner några skatteintäkter. Angivna
förhållande kan givetvis ha medfört särskilda problem, som dock inte
kunnat påverkas genom ökat skatteuttag från innehavare av fritidshus.
SkU 1973:25
4
Som utskottet åberopade, när frågan behandlades förra året, innebär det
av skatteutjämningsrevisionen förordade i prop. 1973:44 framlagda
förslaget om nya regler beträffande skatteutjämningsbidrag ändrade
förutsättningar i detta hänseende. Enligt förslaget skall kommunalskatten
för fritidsbebyggelsen tillfalla kommunerna utöver garanterat skatteunderlag.
Enligt utskottets mening saknas anledning att föranstalta om särskild
utredning av frågan om finansiering av kommunernas kostnader för
fritidsbebyggelsen innan erfarenheter vunnits av ett nytt skatteutjämningssystem.
Därtill kommer att denna fråga ingår som en del i det
utredningsuppdrag som handhas av kommunalekonomiska utredningen
(Fi 1971:08).
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1973:1038 och
1973:1059.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1973:1038
2. motionen 1973:1059.
Stockholm den 10 april 1973
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT
Närvarande: herr Brandt (s), fru Holmqvist (s), herrar Kristenson (s),
Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s)*, Sundkvist (c), Wikner
(s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Olof Johansson i Stockholm (c),
Hörberg (fp), Söderström (m) och fru Normark (s).
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
Särskilt yttrande
av herrar Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Olof
Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp) och Söderström (m):
Det är angeläget att utpräglade fritidskommuner kompenseras ekonomiskt
för de speciella kostnader, som sådana kommuner åsamkas, och
som inte kan täckas genom avgifter eller på annat sätt. Enligt vår
uppfattning löser inte det nya skatteutjämningssystemet genom proposition
1973:44 hela det kostnadsproblem som ”fritidskommunerna”
brottas med.
I utskottets betänkande framhålles att denna fråga ingår som en del i
det utredningsuppdrag som handhas av kommunalekonomiska utredningen.
Vi förutsätter därför att denna utredning gör en kartläggning av
de kostnader som fritidskommunerna har på grund av fritidsbebyggelsen
och att utredningen kommer med förslag till lämpliga åtgärder.
GOTAB 73 3664 S Stockholm 1973