Skatteutskottets betänkande nr 23 år 1973 SkU 1973:23

Nr 23

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om sparstimulerande
åtgärder vid beskattningen.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1973:559 (jfr 1973:241) av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs

att riksdagen

1. hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning och förslag syftande till

a. att ett system för generös premiering av det frivilliga hushållssparande!
införs, som tar särskild hänsyn till de lägre inkomsttagarnas och
barnfamiljernas situation,

b. att skattereglerna så utformas att arbetsmarknadens parter finner
det förmånligt att sluta avtal, som innebär att en del av löneökningen för
dem som så önskar kan utgå i form av sparande, s. k. sparlön,

c. att beskattningsreglerna så utformas att de möjliggör för företag att
utge ägarandelar till sina anställda på gynnsamma villkor; allt i enlighet
med de riktlinjer som angivits i motionen 1973:241,

2. beslutar att det extra avdraget för intäkt av kapital höjs till 600 kr.
för ensamstående och till 1 200 kr. för äkta makar;

1973:587 av herrar Schött (m) och Magnusson i Borås (m) vari
hemställs

att riksdagen hemställer att Kungl. Maj:t förelägger riksdagen förslag
om sparstimulerande åtgärder i enlighet med vad i motionen sagts om
banksparande, bostadssparande, utbildningssparande, amorteringssparande,
företagssparande, egenföretagares rätt till kapitalavdrag och höjt
extraavdrag vid kapitalbeskattningen;

1973:1028 av herrar Hyltander (fp) och Richardson (fp) vari hemställs

att riksdagen uppdrar åt Kungl. Maj:t att skyndsamt framlägga förslag
till höjning och värdesäkring av sparavdraget vid inkomsttaxeringen i
enlighet med vad som framförts i motionen;

1973:1075 av herrar Wirmark (fp) och Ångström (fp) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att de i motionen framförda
förslagen, syftande till att främja hushållssparande!, belyses och beaktas
av 1972 års skatteutredning.

Frågornas tidigare behandling

Frågan om åtgärder vid beskattningen för att främja sparandet har
prövats av riksdagen under en följd av år, senast vid 1972 års riksdag. I

1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 23

SkU 1973:23

prop. 1972:22 föreslogs då en ny form av statlig premiering av sparande,
avsedd att ersätta ungdomens lönsparande och det allmänna lönsparandet.
Löntagare och vissa andra fysiska personer, som gjort regelbundna
insättningar på särskilt sparkonto i bank eller annan penninginrättning
och som haft medel från ett sparår innestående under fem år, skulle
enligt propositionen erhålla en skattefri premie om 5 % på dessa medel,
dock lägst 25 och högst 300 kr. Under vissa förutsättningar skulle
spararen dessutom få delta i en av statsverket bekostad vinstutlottning,
och vinsterna skulle vara fria från lotterivinstskatt. Med hänsyn till den
likhet som föreligger mellan det nya sparsystemet och svenska statens
sparobligationer föreslogs vidare att bonustillägg på vissa obligationer
skall vara fritt från inkomstskatt.

Skatteutskottet (SkU 1972:16) hade inte något att erinra mot de i
propositionen föreslagna skattelättnaderna och tillstyrkte således propositionen
i denna del. Samtidigt behandlade utskottet motionsyrkanden
som syftade till att främja sparandet genom andra åtgärder vid
beskattningen. Beträffande dessa yrkanden, som hade i stort sett samma
innebörd som nu ifrågavarande motionsyrkanden, anförde utskottet bl. a.
följande.

Enligt beräkningar gjorda på grundval av 1966 års taxering kan en
höjning av sparavdraget från 400 till 600 kr. för ensamstående och från
800 till 1 200 kr. för makar beräknas medföra ett skattebortfall för
staten på 50—60 milj. kr. och för kommunerna på ca 35 milj. kr. Med
hänsyn till de höjda kommunala utdebiteringarna kan skattebortfallet för
kommunerna nu beräknas uppgå till avsevärt större belopp.

Beträffande frågan om införande av särskilda sparavdrag i inkomstkällorna
jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse bör framhållas att
beskattningsreglerna rörande jordbruk och rörelse möjliggör en skattefri
kapitalansamling inom dessa inkomstkällor av betydande storlek jämfört
med de fördelar ett sparavdrag av nuvarande omfattning erbjuder. Ett
sådant avdrag torde med hänsyn härtill inte medföra särskild stimulans
till nysparande utan kan i stället komma att uppfattas som en omotiverad
skattelättnad för företagare och fastighetsägare.

De undersökningar, som utförts av utredningen om sparstimulerande
åtgärder och som redovisats i utredningens betänkande SOU 1961:2, har
givit vid handen att det knappast är möjligt att genom definitiva
skattelättnader effektivt åstadkomma ett verkligt nysparande. Därtill
kommer att ett sådant system med avsättning av medel till sparkonto för
olika ändamål, som motionärerna förordar, innebär att man inför nya
möjligheter till inkomst- och progressionsutjämning vid beskattningen.
Det i propositionen föreslagna sparsystemet har utformats så att
sparandet skall ske regelbundet och i första hand vid källan, dvs. i
samband med utbetalning av lön eller annan periodisk ersättning.
Härigenom skapas enligt utskottets mening bättre garantier än enligt
motionärernas förslag för att verkligt nysparande premieras.

Gällande skattelagstiftning i fråga om egnahemsfastigheter och bostadsrättslägenheter
måste anses förmånliga för de skattskyldiga. De
eventuella åtgärder, som erfordras för att uppmuntra bostadssparandet,

SkU 1973:23

bör enligt utskottets mening ske på annat sätt än genom lättnader vid
beskattningen. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att ett flertal
bankinstitut sedan länge stimulerar bostadssparandet genom s. k. sparlån,
innebärande att den, som regelbundet sparar under en minimitid, kan
erhålla ett borgensfritt lån med belopp som bestämts på grundval av
sparat kapital.

Frågan om företagares rätt att avsätta medel till självfinansieringsfond
faller inom företagsskatteberedningens utredningsuppdrag och bör enligt
utskottets mening prövas i samband med beredningens allmänna översyn
av företagsbeskattningen.

Slutligen har utskottet att ta ställning till yrkandet i motionen
1972:823 att den av 1971 års höstriksdag begärda skatteutredningen skall
få i uppdrag att pröva frågan om indexreglering av hushållssparandet.

Förra årets riksdag anvisade ett anslag av 2 milj. kr. för en
undersökning i statistiska centralbyråns regi av hushållssparandet. Enligt
uppgift i bil. 9 till årets statsverksproposition (s. 19) har centralbyrån
efter en provundersökning konstaterat, att en mängd svårlösta problem är
förknippade med undersökningar av detta slag. Centralbyrån kommer
därför att företa ytterligare en provundersökning under innevarande
budgetår innan huvudundersökningen påbörjas. I avvaktan på resultatet
av statistiska centralbyråns undersökningar finner utskottet inte anledning
förorda den av motionärerna begärda utredningen och avstyrker
således bifall till motionen 1972:823 även i denna del.

Riksdagen godkände betänkandet. Den av utskottet nämnda sparundersökningen
har numera lagts ned.

Motionsyrkande om höjning av sparavdraget prövades även av 1972
års höstriksdag. Skatteutskottet (SkU 1972:35) konstaterade då att detta
avdrag — högst 400 kr. för ensamstående och 800 kr. för makar
gemensamt från inkomst av kapital — syftar till att uppmuntra det
enskilda sparandet och att förenkla taxeringsarbetet och att avdragsbeloppen
stått kvar oförändrade sedan år 1961. Den yrkade höjningen till
700 kr. för ensamstående och 1 400 kr. för makar kunde beräknas
medföra ett skattebortfall på ca 200 milj. kr., varav ca 100 milj. kr. för
staten och lika mycket för kommunerna. Vidare skulle frågan om
sparavdragets utformning övervägas inom 1972 års skatteutredning.
Utskottet avstyrkte därför motionen och den avslogs också av riksdagen.

Motioner om avdragsrätt för avsättning till självfinansieringsfond har
prövats senast av 1973 års riksdag och avslagits på förslag av skatteutskottet
(SkU 1973:13), som till stöd härför hänvisat bl. a. till företagsskatteberedningens
utredningsuppdrag.

Utskottet

De motioner som utskottet behandlar i detta betänkande syftar alla
till att stimulera sparande genom olika åtgärder vid beskattningen.

I motionen 1973:559 yrkas att schablonavdraget från inkomst av

SkU 1973:23

kapital på högst 400 kr. för ensamstående och 800 kr. för makar
gemensamt höjs till 600 resp. 1 200 kr. Vidare framställs utredningsyrkanden
om en höjning av detta avdrag i motionerna 1973:587,
1973:1028 och 1973:1075. Enligt förslaget i motionen 1973:587 bör ett
dylikt avdrag också införas i inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan
fastighet och rörelse. I motionen 1973:1028 anförs att avdragsbeloppet
inte endast bör höjas utan också värdesäkras genom indexreglering.
Tanken på en indexreglering framförs även i motionen 1973:1075. Enligt
motionärerna i denna motion bör ränteinkomster beskattas endast i den
mån avkastningen överstiger penningvärdeförsämringen under året. De
anser vidare att principen om en individuell beskattning bör slå igenom
också i fråga om kapitalinkomst.

Som utskottet anfört vid sin behandling av frågan om schablonavdraget
från inkomst av kapital förra året (SkU 1972:35) skulle enbart en
höjning av avdraget till 700 kr. för ensamstående och 1 400 kr. för makar
medföra ett skattebortfall för stat och kommun på ca 200 milj. kr.

Enligt utskottets mening bör inkomst av kapital i princip inte
beskattas enligt förmånligare regler än annan inkomst. Schablonavdraget
från inkomst av kapital har ansetts motiverat för att förenkla taxeringen
och främja sparandet. Sådana skäl kan inte åberopas för att införa
motsvarande avdragsrätt beträffande inkomst av jordbruksfastighet,
annan fastighet eller rörelse. Vidare kan framhållas, att indexreglering av
beskattningen inte förekommer beträffande andra ordinära inkomster,
och att de skäl som i första hand legat bakom principen om individuell
beskattning av arbetsinkomst — nämligen att undanröja de hinder som
enligt tidigare beskattningsregler förelåg för makar att båda förvärvsarbeta
— inte kan åberopas till stöd för en motsvarande åtgärd vid
beskattningen av kapitalinkomst. Därtill kommer — som utskottet
tidigare framhållit — att det enligt utförda undersökningar (SOU 1961:2)
är svårt att genom lättnader vid beskattningen åstadkomma ett verkligt
nysparande. Utskottet vidhåller således sin tidigare uppfattning att
nysparande på ett enklare och bättre sätt kan stimuleras genom direkta
åtgärder, exempelvis i form av särskilda förmåner i samband med
lönsparande eller genom s. k. sparlån. Med hänvisning härtill och till att
1972 års skatteutredning (Fi 1972:02) kommer att behandla schablonavdragets
utformning och därmed sammanhängande frågor vid sin
översyn av beskattningen av fysiska personer, avstyrker utskottet bifall
till motionerna 1973:559 och 1973:587 i ovan angivna delar och till
motionerna 1973:1028 och 1973:1075.

I motionen 1973:559 yrkas vidare att nysparande premieras genom ett
nytt system, enligt vilket allt nysparande utöver viss kvalifikationsgräns
premieras vid beskattningen genom rätt till avdrag med exempelvis 25 %
av sparandet med viss maximering. För sparsvaga grupper kompletteras
förslaget med särskilt sparstöd genom avdrag för belopp som sätts in på
särskilt konto. Vidare föreslås att löneökningar skattefritt skall kunna
sättas in på särskilt sparkonto som är bundet i fem år, varvid särskilda

SkU 1973:23

avdragsregler skall gälla för arbetsgivaren. Motionärerna föreslår därutöver
åtgärder vid beskattningen för att underlätta för de anställda i ett
företag att förvärva ägarandelar.

Ett liknande avdragssystem för att befrämja banksparande föreslås i
motionen 1973:587. Med banksparande jämställs därvid amortering av
bostadslån och studieskuld liksom nysparande i aktier. I den sistnämnda
motionen yrkas vidare att företagare skall få avdrag för avsättning till
självfinansieringsfond.

Vad utskottet nyss anfört mot höjningar av schablonavdraget från
inkomst av kapital m. m. gäller även dessa förslag. Därtill kommer att
förslagen skulle innebära att man inför nya möjligheter till inkomst- och
progressionsutjämning vid beskattningen. Utskottet har tidigare i år (SkU
1973:13) avstyrkt motioner angående vidgad rätt till progressions-och
resultatutjämning med hänvisning bl. a. till de möjligheter gällande
skattelagstiftning redan erbjuder i detta hänseende. Motionärerna har inte
anfört några nya synpunkter som föranleder utskottet att frångå sin
uppfattning på denna punkt. Utskottet avstyrker således bifall till
motionerna 1973:559 och 1973:587 även i dessa delar.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1973:559

2. motionen 1973:587

3. motionen 1973:1028

4. motionen 1973:1075.

Stockholm den 10 april 1973

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Engkvist (s), fru Holmqvist (s), herrar
Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp),
Carlstein *(s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling
(s), Hörberg (fp), Björk i Gävle* (c) och Söderström (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Nilsson i Trobro (m) och Söderström (m) vilka ansett

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

De motioner utskottet behandlar i detta betänkande syftar alla till att
stimulera sparande genom olika åtgärder vid beskattningen. Utskottet vill
därvid inledningsvis som sin principiella uppfattning fastslå, att en ökning
av det personliga hushållssparande! bör eftersträvas. Det är önskvärt att
det för välståndsutvecklingen nödvändiga sparandet så långt som möjligt
tar formen av ett decentraliserat, privat sparande. Dels kan därigenom en

SkU1973:23

jämnare förmögenhetsfördelning uppnås, dels åstadkommes en ökad
trygghet för de enskilda hushållen.

I motionen 1973:559 yrkas att schablonavdraget från inkomst av
kapital på högst 400 kr. för ensamstående och 800 för makar gemensamt
höjs till 600 resp. 1 200 kr. Vidare framställs utredningsyrkanden om en
höjning av detta avdrag i motionerna 1973:587, 1973:1028 och
1973:1075. Enligt förslaget i motionen 1973:587 bör ett dylikt avdrag
också införas i inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och
rörelse. I motionen 1973:1028 anförs att avdragsbeloppet inte endast bör
höjas utan också värdesäkras genom indexreglering. Tanken på en
indexreglering framförs även i motionen 1973:1075. Enligt motionärerna
i denna motion bör ränteinkomster beskattas endast i den mån
avkastningen överstiger penningvärdeförsämringen under året. De anser
vidare att principen om en individuell beskattning bör slå igenom också i
fråga om kapitalinkomst.

I likhet med motionärerna anser utskottet att en uppjustering av
schablonavdraget bör ske. Inte minst är detta motiverat med tanke på att
avdraget på grund av penningvärdeförsämringen mätt i reala termer har
minskat betydligt. En höjning av avdraget till 600 kr. för ensamstående
och till 1 200 kr. för makar i enlighet med vad som föreslås i motion nr
1973:559 är enligt utskottets uppfattning rimlig.

I motionen 1973:559 yrkas vidare att nysparande premieras genom
ett nytt system, enligt vilket allt nysparande utöver viss kvalifikationsgräns
premieras vid beskattningen genom rätt till avdrag med exempelvis
25 % av sparandet med viss maximering. För sparsvaga grupper kompletteras
förslaget med särskilt sparstöd genom avdrag för belopp som sätts in
på särskilt konto. Vidare föreslås att löneökningar skattefritt skall kunna
sättas in på särskilt sparkonto som är bundet i fem år, varvid särskilda
avdragsregler skall gälla för arbetsgivaren. Motionärerna föreslår därutöver
åtgärder vid beskattningen för att underlätta för de anställda i ett
företag att förvärva ägarandelar.

Enligt utskottets uppfattning är de i motionerna 1973:559 och
1973:587 föreslagna åtgärderna väl ägnade att medverka till en ökning av
det privata hushållssparande!. Utskottet tillstyrker sålunda bifall till
motionerna 1973:559 och 1973:587. Motionerna 1973:1028 och
1973:1075 torde därmed kunna anses besvarade.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med bifall till utredningsyrkandet i motionen 1973:559 hos
Kungl. Maj:t hemställer om utredning och förslag syftande till

SkU 1973:23

a. att ett system för generös premiering av det frivilliga
hushållssparandet införs, som tar särskild hänsyn till de lägre
inkomsttagarnas och barnfamiljernas situation,

b. att skattereglerna så utformas att arbetsmarknadens parter
finner det förmånligt att sluta avtal, som innebär att en del av
löneökningen för dem som så önskar kan utgå i form av
sparande, s. k. sparlön,

c. att beskattningsreglerna så utformas att de möjliggör för
företag att utge ägarandelar till sina anställda på gynnsamma
villkor;

allt i enlighet med de riktlinjer som angetts i motionen
1973:241;

2. med bifall till motionen 1973:559 och med anledning av
motionerna 1973:587, 1973:1028 och 1973:1075 antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas, att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

39 §

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,
äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.
avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra
avdrag med 600 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret
varit gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för
dem båda gemensamt åtnjutas med 1 200 kronor. I intet fall må dock
skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot
skillnaden mellan bruttointäkten och summan av de i 1 mom. avsedda
kostnaderna.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om 1973 års taxering samt i fråga
om eftertaxering för år 1973 eller tidigare år.

3. med bifall till motionen 1973:587 i vad avser banksparande,
bostadssparande, utbildningssparande, amorteringssparande,
företagssparande och egenföretagares rätt till kapitalavdrag samt
i anledning av motionen 1973:1075 hemställer att Kungl. Maj:t
förelägger riksdagen förslag om sparstimulerande åtgärder i
enlighet med vad som anförts i motionen 1973:587;

4. avslår motionerna 1973:1028 och 1973:1075 i den mån de inte
kan anses besvarade genom vad utskottet ovan hemställt.

SkU 1973:23

Särskilt yttrande

av herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c),
Hörberg (fp) och Björk i Gävle (c):

Det personliga sparande som sker är av avsevärd betydelse för
kapitalförsörjningen, men trots de fördelar som samhället har genom
detta sparande har man inte kunnat kompensera spararna för den
faktiska förlust de som regel har genom inflationens och skattens
verkningar. För många sparare som har sina medel insatta på bank
betyder det att de insatta medlen faktiskt utsätts för en värdeminskning.
För ett upprätthållande av det personliga sparandet är det därför
nödvändigt att på något sätt garantera dess värdebeständighet. Dessa
spörsmål skall behandlas av 1972 års skatteutredning och de i motionerna
upptagna synpunkterna kommer under utredningens prövning. Då vi
förutser att motionärernas framställningar beträffande sparandet kommer
att prövas av utredningen har vi anslutit oss till yrkandet om avslag på
motionerna i denna del.

GOTAB 73 3592 S Stockholm 1973