Skatteutskottets betänkande nr 22 år 1973

SkU 1973:22

Nr 22

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner beträffande reklamskatten.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1973:8 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs

att riksdagen beslutar upphäva reklam- och annonsskatten;

1973:889 av herr Nordstrandh m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar undanta den annonsering och övrig reklam, som
i studieutbudssyfte bedrivs av olika utbildningsanstalter och erkända
studieförbund, från annons- och reklamskatt;

1973:890 av herr Nordstrandh m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar undanta gudstjänstannonsering från annons- och
reklamskatt;

1973:1007 av herr Brundin m. fl. (m) vari hemställs

att riksdagen beslutar upphäva reklamskatten på trycksaker;

1973:1034 av herr Jonsson i Mora m. fl. (fp, m) vari hemställs
att riksdagen beslutar avskaffa reklamskatten.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam
skall särskild skatt (reklamskatt) erläggas för annons, som är avsedd att
offentliggöras inom landet, och för reklam, avsedd att spridas inom
landet i annan form än annons. Reklam som visserligen framställs i
Sverige men offentliggörs utomlands beskattas däremot inte. Import av
reklam trycksaker beskattas vid införseln.

Skatten utgår på vederlaget exklusive skatt och utgör 6 % för annons i
allmän nyhetstidning, annars 10 %.

Skatteplikt föreligger för annons som avser reklam och för annan
annons för vilken vederlag utgår samt för reklam som i annan form än
annons återges i s. k. ljustidning, i eller i anslutning till trafikmedel,
butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller
allmän plats eller på annat motsvarande sätt, genom visning av film eller
återgivning av ljud, genom mässa eller utställning samt i reklamtrycksak.

Skattskyldig är den som i yrkesmässig verksamhet inom landet
offentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form

1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 22

SkU 1973:22

2

än annons eller framställer skattepliktig reklamtrycksak. Den som är
skattskyldig skall anmäla sig för registrering hos riksskatteverket. Skatten
redovisas vanligen för perioder om 2 månader, och den skattskyldige skall
utan anmaning inge deklaration för varje redovisningsperiod.

Till skattskyldig som redovisat reklamskatt för annonser i självständig
periodisk publikation återbetalar riksskatteverket så stor del av den
erlagda skatten för ett kalenderår som svarar mot en skattepliktig
omsättning om högst 3 milj. kr. för helt år.

Beskattningsmyndighet för reklamskatt är riksskatteverket eller, i
fråga om reklamskatt vid införsel, generaltullstyrelsen.

För budgetåret 1973/74 beräknas inkomsterna av reklamskatten till
91 milj. kr.

Utskottet

När 1971 års vårriksdag behandlade förslaget om införande av en
annonsskatt, som främst hade till syfte att finansiera det samtidigt
föreslagna presstödet, skedde det under trycket av en kompakt negativ
opinion från pressens och reklammarknadens sida. Det förra året
framlagda förslaget om komplettering av annonsskatten med en skatt
även på viss annan reklam möttes av en likartad reaktion. Det torde ännu
vara för tidigt att göra några säkra värderingar av annons- och
reklamskattens verkningar, men man kan redan nu konstatera att flertalet
av de farhågor som uttalades om beskattningen som ett hot mot pressens
existens och som en fara för tryckfriheten och sysselsättningen inom de
berörda branscherna framstår som klara överdrifter. Vad man säkert vet
är att åtskilliga pressröster skulle tystnat om inte det genom beskattningen
finansierade presstödet satts in.

I de motioner som utskottet behandlar i detta betänkande framförs
tidigare avvisade önskemål om särskilda undantag för vissa typer av
annonser men även krav på reklamskattens avveckling helt eller delvis.
Till stöd för skattens avveckling upprepas i folkpartiets partimotion
1973:8 praktiskt taget alla argument som partiet anförde mot beskattningens
införande.

Utskottet anser det inte meningsfullt att i detta sammanhang upprepa
de invändningar mot motionärernas synpunkter som utskottet framförde
vid den tidigare behandlingen av dessa frågor utan hänvisar i principfrågan
till sina tidigare ställningstaganden (SkU 1971:30 och 1972:29).

Vad som däremot fordrar ett särskilt bemötande är motionärernas
åberopande av svårigheterna att tolka och tillämpa bestämmelserna om
reklamskatt på trycksaker, ett påstående som också framförs i motionen
1973:1007, där motionärerna begär att denna del av skatten skall
avvecklas. I båda motionerna understryks dels att tryckerierna ställs i en
besvärlig situation dels att gränsdragningsproblemen är betydande.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att utskottet i sitt
betänkande om reklamskatten (SkU 1972:29) underströk att riksskatteverket
skulle komma att ställas inför betydande svårigheter vid tillämp -

SkU 1973:22

3

ningen av de då föreslagna bestämmelserna och att detsamma gällde
tryckerierna i fråga om reklamtrycksakerna. Med anledning härav
förordade utskottet vissa ändringar i syfte att skapa bättre förutsättningar
för dessa skattskyldiga, och riksdagen godtog dessa förslag.
Utskottet uttalade också att det fanns anledning anta att behov av
.författningsändringar kunde uppkomma relativt snart efter det att
förordningen trätt i kraft. Med anledning härav förutsatte utskottet att
beskattningsmyndigheterna skulle ta initiativ till förbättringar så snart
det fanns anledning härtill.

De av motionärerna åberopade initialsvårigheterna kommer därför inte
som någon överraskning för utskottet eller beskattningsmyndigheterna.
Erfarenheterna från tidigare punktskatter pekar också på att det första
skedet kan bli arbetskrävande för såväl skattskyldiga som beskattningsmyndigheter
men att svårigheterna kan övervinnas efter en förhållandevis
kort inkörningsperiod sedan reglerna modifierats på grundval av vunna
erfarenheter. Motionerna avlämnades under januari månad, alltså innan
ännu några deklarationer avseende reklamskatt på trycksaker hade
behövt avges. Att under sådana omständigheter åberopa olägenheterna av
trycksaksbeskattningen till stöd för skattens avveckling helt eller delvis
vittnar enligt utskottets mening inte om att kraven är sakligt grundade
utan om att de bygger på en förutfattad mening.

Ett annat skäl för skattens avveckling, som särskilt åberopas i
motionen 1973:1034, är att kostnaderna för skatten skulle vara så höga
att det skulle vara en ren nettovinst för statsverket att omedelbart
avskaffa skatten. Utskottet finner denna beräkning grovt vilseledande.
Motionärerna anger exempelvis kostnaderna för den statliga administrationen
av skatten till 10 milj. kr. Skatteutskottet har för nästa budgetår
tillstyrkt och riksdagen har beslutat anvisa sammanlagt drygt 70 milj. kr.
till riksskatteverket. I detta belopp ingår vissa tjänster avsedda för
reklamskatten med ett belopp som kan uppskattas till 1,2 milj. kr.,
medan tullverket inte begärt några särskilda tjänster för denna uppgift.
Riksskatteverket beräknar totalkostnaderna för reklamskatten under
1973 till 1,4 milj. kr. och inkomsterna till 90 milj. kr. Detta betyder att
statens utgifter för reklamskatten i inledningsskedet kan antas uppgå till
högst ett par procent av den totala inkomsten av skatten. Utskottet är
medvetet om att denna kostnad är större än genomsnittet för andra
punktskatter för vilka administrationskostnaderna uppgår endast till
någon eller några promille av inkomsterna. Vid en sådan jämförelse bör
emellertid beaktas att skattesatsen för reklamskatten är låg och att de
skattskyldiga är förhållandevis många. Det bör även observeras att
kontrollkostnaderna normalt sett alltid blir störst under inkörningsperioden
för att sedan successivt minska.

Utskottet vill med hänvisning till det anförda tillbakavisa de ekonomiska
beräkningar som söker göra gällande att reklamskatten skulle vara
förlustbringande för statsverket. Det har på senare tid även förekommit
olika uppgifter om att uppbörden av reklamskatt inte har blivit den
väntade och att skatten därför bör betraktas som ett misslyckande.

1* Riksdagen 1973.6 sami. Nr 22

SkU 1973:22

4

Finansministern har offentligen bemött vissa av dessa uppgifter, som
emellertid trots detta upprepats i olika former. Vad som hänt är i
huvudsak att näringslivet tidigarelagt en stor del av sina trycksaksbeställningar
och även gjort förskottsinbetalningar i syfte att undvika reklamskatt,
och verkningarna härav kan avläsas i den första skatteuppbörden.
Det inträffade kan möjligen ge riksdagen anledning att framdeles
överväga skärpta ikraftträdandebestämmelser i de fall det är nödvändigt
att besluta om en punktskatt så lång tid före ikraftträdandet som fallet
var med reklamskatten. Tidsfristen var i detta fall motiverad av hänsyn
till de skattskyldigas och beskattningsmyndigheternas behov av tid för
förberedelser.

Enligt utskottets mening kan man inte döma ut reklamskatten efter
endast några månaders erfarenheter. Utskottet har inhämtat att riksskatteverket
har för avsikt att inom kort lägga fram förslag till ändringar i
reklamskatteförordningen på grundval av de hittills vunna erfarenheterna,
och detta förslag kan förväntas leda till en proposition som kan
behandlas av detta års riksdag. I avvaktan på den sålunda väntade
översynen av reklamskatten är utskottet inte berett att tillstyrka bifall till
de här behandlade yrkandena om skatteavveckling.

Utskottet vill i detta sammanhang något beröra en fråga som inte
behandlas i motionerna men som tagits upp i två skrivelser till utskottet,
nämligen skatten på mässor och utställningar. Handelskamrarnas nämnd
har i en skrivelse till utskottet belyst frågan mycket utförligt och
Leverantörföreningen kontors- och datautrustning har behandlat frågan
med hänsyn särskilt till vissa fackmässor på datasidan. Av skrivelserna
och av de informationer utskottet fått från riksskatteverket framgår att
de nuvarande reglerna knappast kan bibehållas oförändrade och att det
således finns skäl att ompröva denna del av reklamskatten om man inte
kan finna regler som är invändningsfria från såväl praktiska som
principiella synpunkter. Frågan kommer med all sannolikhet att behandlas
av riksskatteverket vid verkets översyn av gällande regler. Det kan
emellertid anföras principiella invändningar mot själva grundtanken att
beskatta tillfälliga mässor och utställningar när man inte samtidigt
beskattar permanenta utställningslokaler. Man kan också göra gällande
att vissa stormarknader och därmed jämförliga försäljningsformer kan
betecknas som en form av permanenta mässor. Det kan därför sägas
innebära en diskriminering av de företag som inte har ekonomiska
förutsättningar för ett mera permanent framförande av sina produkter att
särskilt avgiftsbelägga deras framträdanden på mässor och utställningar.
Utskottet som förutsätter att riksskatteverket kommer att belysa dessa
frågeställningar mera ingående är i avvaktan på verkets förslag inte berett
att nu förorda några ändringar på denna punkt.

Vad slutligen angår yrkandet i motionen 1973:889 om undantag för
annonser och reklam som avser studieutbud och yrkandet i motionen
1973:890 om undantag för gudstjänstannonsering har utskottet tidigare
avvisat motsvarande önskemål vid reklamskattens införande. Utskottet
hänvisade då till att ett bifall till yrkandena rimligen endast kunde tänkas

SkU 1973:22

5

på de grunder som reklamutredningen förordat, nämligen att undantag
gjordes för all icke kommersiell annonsering. För att undvika problemen
med gränsdragning mellan skattefria och skattepliktiga annonser tillstyrkte
utskottet det i propositionen framlagda förslaget om att annonsbeskattningen
skulle kvarstå i stort sett oförändrad och utan några
undantag. Utskottet finner ingen anledning frånträda denna ståndpunkt
och avstyrker alltså även dessa motionsyrkanden.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1973:8

2. motionen 1973:889

3. motionen 1973:890

4. motionen 1973:1007

5. motionen 1973:1034.

Stockholm den 3 april 1973

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), fru Nettelbrandt
(fp), herrar Kristenson (s), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein
(s), Sundkvist (c), Wikner (s), Stadling (s), Olof Johansson i Stockholm
(c), Marcusson (s), Björk i Gävle (c), Söderström (m) och fru Normark
(s).

Reservationer

1. av herrar Magnusson i Borås (m), fru Nettelbrandt (fp), herrar Larsson
i Umeå (fp) och Söderström (m) som

dels anfört följande:

Annonsskatten infördes under stark kritik från pressens och
näringslivets sida och utbyggnaden till en allmän reklamskatt möttes av
en motsvarande reaktion och genomfördes trots att nästan samtliga
remissinstanser avstyrkt reklamutredningens förslag. Reklamskatten har
inte medfört att vi fått en bättre reklam men väl att pressen och den
grafiska branschen ställts inför betydande svårigheter. De hittills vunna
erfarenheterna av reklamskatten visar med all önskvärd tydlighet vådan
av att införa en punktskatt på grundval av ett dåligt underbyggt
utredningsförslag. I flera av de skrivelser som inkommit till utskottet från
olika branschorganisationer belyses de i många fall egendomliga resultat
som beskattningen medfört.

Om man ser till de sammanlagda ekonomiska effekterna av
reklamskatten måste det anses vara tveksamt om skatten verkligen
innebär någon nettoinkomst för samhällsekonomin när alla debetposter

SkU 1973:22

6

dragits bort, särskilt om hänsyn tas till allt det improduktiva arbete som
beskattningsmyndigheter och skattskyldiga måste lägga ned för att kunna
tillämpa förordningen.

Den information som lämnades utskottet om reklamtrycksakerna
genom en företrädare för riksskatteverket belyste på många punkter
skatteformens omöjlighet. Att låta tryckerierna svara för skatteredovisningen
i fråga om trycksaker, för vilkas utformning de inte har något
ansvar men där skatteplikten är helt beroende av denna utformning,
måste anses vara en mycket märklig konstruktion som inte blir mera
tilltalande av att tolkningssvårigheterna visat sig vara betydande även för
experter. För mässor och utställningar blir tillämpningen av reklamskatten
högst besynnerlig. Det är orimligt att beskatta tillfälliga visningar och
demonstrationer, medan permanenta demonstrationer och utställningar
inte beskattas. Dessa omständigheter talar ytterligare för ett avskaffande
av reklamskatten.

Sammanfattningsvis finner vi, att skatten på annonser undergräver de
bärkraftiga tidningarnas ekonomi och således skapar ett ökat behov av
stöd för pressen, vilket i sin tur medför risker för godtycke och påverkan,
att reklamskatten i övrigt är behäftad med väsentliga brister och
inkonsekvenser, och att den ej heller kan försvaras från samhällsekonomisk
synpunkt. Då en skatt på annonser och reklam enligt vår mening
inte är ägnad att skapa en bättre reklam anser vi oss inte kunna finna
några bärande skäl för att bibehålla en sådan beskattning utan förordar
att den avvecklas. En sådan åtgärd torde emellertid påkalla vissa särskilda
övergångsbestämmelser, för att inte onödiga störningsproblem skall
uppstå inom näringslivet.

dels ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1973:8, 1973:889,
1973:890, 1973:1007 och 1973:1034 begär att Kungl. Majd
till innevarande års höstriksdag lägger fram förslag om att
skyndsamt avskaffa skatten på annonser och reklam.

2. av herrar Sundkvist (c), Olof Johansson i Stockholm (c) och Björk i
Gävle (c) som

dels anfört följande:

Utskottet redovisar i sitt yttrande åtskilliga betänkligheter mot
beskattningen av utställningar och mässor och vi kan i huvudsak dela
dessa synpunkter. Riksskatteverket har uppenbarligen inte kunnat finna
någon godtagbar gränsdragning mellan skattepliktiga och skattefria
mässor. Det måste ligga en orimlighet i att man tar ut skatt på en tillfällig
visning eller demonstration, när man inte anser sig kunna beskatta den
permanenta försäljningsutställningen, det lockande skyltfönstret eller
demonstrationen i butiken. Sannolikheten talar för att riksskatteverket
med hänsyn till dessa och liknande omständigheter och med beaktande
av skatteutskottets uttalanden kommer att föreslå att denna del av
reklamskatten avvecklas. Enligt vår mening vilar emellertid ansvaret för

SkU 1973:22

7

att skattelagstiftningen får en vettig utformning i första hand på
riksdagen och inte på de administrativa myndigheterna. Om riksdagen får
informationer som entydigt visar att beskattningsreglerna bör ändras på
en viss punkt och någon ytterligare utredning inte anses påkallad bör
riksdagen också utan dröjsmål kunna besluta om ändring. I enlighet
härmed förordar vi att riksdagen med verkan från och med den 1 juli
1973 upphäver reklamskatten på utställningar och mässor.

dels ansett att utskottet under punkten 1 bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1973:8 antar följande

Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1972:266) om skatt på annonser
och reklam

Härigenom förordnas, att 5, 6, 7, 13 och 26 §§ och anvisningarna till
9 § förordningen (1972:266) om skatt på annonser och reklam skall ha
följande lydelse.

Gällande lydelse

5 § Skatteplikt föreligger, om ej
annat följer av 6 §, för reklam
som i annan form än annons
återges

1. i s. k. ljustidning, i eller i
anslutning till trafikmedel, butikslokal,
sportanläggning, teater eller
liknande lokal, på fastighet eller
allmän plats eller på annat motsvarande
sätt,

2. genom visning av film eller
återgivning av ljud,

3. genom mässa eller utställning,

4. i reklamtrycksak.

(Se vidare anvisningarna.)

6 § Skatteplikt föreligger ej för
reklam som avses i

1. 5 § 1, om fråga är om
reklam i eller utanför företags
butikslokal, arbetsplats, trafikmedel
eller liknande och reklamen
avser företaget, dess verksamhet
eller utrymmet för reklamen,

2. 5 § 2, om reklamen avser
kommande verksamhet av det slag
som bedrives där reklamen
offentliggöres.

Föreslagen lydelse

5 § Skatteplikt föreligger, om ej
annat följer av 6 §, för reklam
som i annan form än annons
återges

1. i s. k. ljustidning, i eller i
anslutning till trafikmedel, butikslokal,
sportanläggning, teater eller
liknande lokal, på fastighet eller
allmän plats eller på annat motsvarande
sätt,

2. genom visning av film eller
återgivning av ljud,

3. i reklamtrycksak.

(Se vidare anvisningarna.)

6 § Skatteplikt föreligger ej för
reklam som avses i

1. 5 § 1, om fråga är om
reklam i eller utanför företags
butikslokal, arbetsplats, trafikmedel
eller liknande och reklamen
avser företaget, dess verksamhet
eller utrymmet för reklamen,

2. 5 § 2, om reklamen avser
kommande verksamhet av det slag
som bedrives där reklamen
offentliggöres.

SkU 1973:22

8

Gällande lydelse

3. 5 § 3, om mässan eller
utställningen har permanent
karaktär eller arrangeras i
anslutning till föreningsmöte,
konferens, kongress eller liknande
tillställning för en sluten krets
eller om försäljning av utställda
alster utgör ett väsentligt inslag på
mässan eller utställningen.

1 § Riksskatteverket kan på
ansökan förordna om undantag
från skatteplikt för katalog för
sådan postorderförsäljning från
företag inom landet som sker i
konkurrens med motsvarande
försäljning från utlandet och för
reklam på sådan mässa eller
utställning som huvudsakligen
riktar sig till internationell publik.

13 § Beskattningsvärdet utgöres i
fall som avses i 3 § samt 5 § 1 och

2 av vederlaget och i fall som avses
i 5 § 3 av det vederlag som utgår
för upplåtelse av utrymme för
reklamen.

I fall som avses i 5 § 4 utgöres
beskattningsvärdet av sådan del av
vederlaget som avser likvid för sättning,
reproduktionsarbete, tryckplåt
eller cylinder, papper eller
annat tryckunderlag, tryckfärg,
tryckning och bokbinderiarbete.
Har den som utför tryckningen ej
själv eller genom underleverantör
utfört annat sådant arbete än bokbinderiarbete
eller tillhandahållit
sådan materiel, skall värdet av arbetet
eller materielen inräknas i beskattningsvärdet
med ledning av
uppgifter från den som beställt
trycksaken. Lämnas icke sådan
uppgift, skall beskattningsvärdet
uppskattas efter vad som är skäligt.

Föreslagen lydelse

7 § Riksskatteverket kan på
ansökan förordna om undantag
från skatteplikt för katalog för
sådan postorderförsäljning från
företag inom landet som sker i
konkurrens med motsvarande
försäljning från utlandet.

13 § Beskattningsvärdet utgöres i
fall som avses i 3 § samt 5 § 1 och
2 av vederlaget.

I fall som avses i 5 § 3 utgöres
beskattningsvärdet av sådan del av
vederlaget som avser likvid för sättning,
reproduktionsarbete, tryckplåt
eller cylinder, papper eller
annat tryckunderlag, tryckfärg,
tryckning och bokbinderiarbete.
Har den som utför tryckningen ej
själv eller genom underleverantör
utfört annat sådant arbete än bokbinderiarbete
eller tillhandahållit
sådan materiel, skall värdet av arbetet
eller materielen inräknas i beskattningsvärdet
med ledning av
uppgifter från den som beställt
trycksaken. Lämnas icke sådan
uppgift skall beskattningsvärdet
uppskattas efter vad som är skäligt.

SkU 1973:22

9

Gällande lydelse

Utgår icke

I beskattningsvärdet

(Se vidare anvisningarna.)

26 § I fråga om reklamtrycksak
som är skattepliktig enligt 5 § 4
och som införes till landet
uppkommer skyldighet att erlägga
reklamskatt vid införseln. Skattskyldig
är den som i tullhänseende
är att anse som varuhavare.

Anvisningar
till 9 §

I fråga om mässa eller utställning
anses arrangören offentliggöra
den skattepliktiga reklamen.

Verksamhet anses

Har innehavare

Har tryckeri

Föreslagen lydelse

skäligt vederlag.

— eller avgift.

26 § I fråga om reklamtrycksak
som är skattepliktig enligt 5 § 3
och som införes till landet
uppkommer skyldighet att erlägga
reklamskatt vid införseln. Skattskyldig
är den som i tullhänseende
är att anse som varuhavare.

skattepliktig reklam.

enligt 5 §.

- sådant arbete.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1973. Föreskrifter om
ikraftträdandet meddelas av Konungen.

Särskilt yttrande

av herrar Sundkvist (c), Olof Johansson i Stockholm (c) och Björk i
Gävle (c):

Centerpartiet ansåg sig vid 1972 års riksdag inte kunna godta det då
framlagda förslaget till skatt på annonser och reklam som partiet fann illa
underbyggt, men förklarade sig vilja bibehålla annonsskatten med de
justeringar som föreslogs i propositionen. Det fanns enligt vår mening
inte anledning att införa en utvidgad reklamskatt på de förutsättningar
som redovisades i förslaget, när man inte samtidigt kunde ta ställning till
de reklamsanerande åtgärder som reklamutredningen förklarat sig komma
att föreslå i ett senare betänkande. Därtill kom att remissbehandlingen
visade att reklamutredningens förslag innehöll betydande brister som
bara delvis kunde avhjälpas vid departementsbehandlingen.

Riksskatteverkets hittills gjorda erfarenheter av reklamskatten och
inkomna skrivelser liksom här behandlade motioner bestyrker
uppfattningen att förslaget var illa genomtänkt, och utskottet bekräftar
att väsentliga ändringar av skatteförfattningen kan komma att bli
påkallade redan detta år. Vi har emellertid inte ansett oss beredda att nu
biträda förslagen om att omedelbart avskaffa den nyligen införda
reklamskatten utan anser att man i nuvarande situation i första hand bör

SkU 1973:22

10

söka att eliminera de mest påtagliga olägenheterna — exempelvis
beskattningen av mässor och utställningar — och att man i avvaktan på
reklamutredningens kommande förslag får successivt försöka förbättra
lagstiftningen. Skulle de framtida erfarenheterna visa att det trots allt
inte går att skapa en skatt utan väsentliga olägenheter och orättvisor får
man ta upp avvecklingstanken till förnyad prövning. Vi anser i likhet med
utskottsmajoriteten att det emellertid är orimligt att så kort tid efter
ikraftträdandet döma ut skatten i sin helhet innan man haft egentliga
möjligheter att förbättra den.