Skatteutskottets betänkande nr 19 år 1973

SkU 1973:19

Nr 19

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om översyn av
skattesystemet, m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna
1973:15 av herr Sjöholm (fp), vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller att motionen överlämnas till
den arbetande skatteutredningen för prövning av de i motionen framförda
förslagen;

1973:129 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen beslutar att hos Kungl. Majit hemställa om skyndsam
utredning och förslag om att införa lindrigare skatteskalor för inkomster
av extraarbete, varigenom det dubbla syftet främjas att stimulera till
ökade arbetsinsatser och förbättra inkomsttagarnas skattemoral;

1973:258 av herrar Richardson (fp) och Hyltander (fp), vari hemställs
att riksdagen beslutar att hos Kungl. Majit hemställa om utredning och
förslag syftande till avdragsrätt för kostnader för tillsyn av minderåriga
barn;

1973:386 av herr Josefson i Arrie m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen beslutar att hos Kungl. Majit anhålla om att den tillsatta
skatteutredningen med förtur skall pröva frågan om rätt till individuell
beskattning enligt i motionen angivna grunder i de fall då äkta makar
båda är verksamma i ett av dem drivet företag inom jordbruk,
småindustri, hantverk, handel eller annan rörelse;

1973:399 av herr Taube (fp), vari hemställs

att riksdagen beslutar höja det s. k. försäkringsavdraget med 20 % av
maximibeloppet för vaije hemmavarande barn fr. o. m. innevarande
beskattningsår;

1973:558 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen

1. beslutar om en fyraårsplan för marginalskattesänkningar med
början den 1 januari 1974,

2. hos Kungl. Majit anhåller att 1972 års skatteutredning får i
uppdrag att så snabbt lägga fram förslag till närmare utformning av
fyraårsplanen att förslaget kan föreläggas innevarande års höstriksdag,

3. beslutar att ett extra familjeavdrag om 2 000 kr. per år införs vid
inkomstbeskattningen för enarbetstagarfamiljer med barn under 10 år
fr. o. m. inkomståret 1973,

1 Riksdagen 1973. 6 sami Nr 19

SkU 1973:19

4. beslutar att fr. o. m. inkomståret 1973 införa en till 3 000 kr.
begränsad avdragsrätt — extra förvärvsavdrag — vid inkomstbeskattningen
för faktiska tillsynskostnader för barn under 10 år för familjer där båda
makarna förvärvsarbetar och för ensamstående familjeförsörjare, allt
under förutsättning att barnen icke erhållit plats på barn- eller familjedaghem,

5. hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning och förslag
angående avdragsrätt för tillsyn av sjuk eller åldrig nära anhörig,

6. hos Kungl. Maj:t anhåller att 1972 års skatteutredning får
tilläggsdirektiv att utreda frågan om indexreglering av skattesystemet i
enlighet med de riktlinjer som angivits i motionen 1973:241,

7. hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående införande av rätt
för fysiska personer till begränsat avdrag vid beskattningen för gåvor till
bl. a. religiösa ändamål,

8. beslutar anta följande

Förslag

till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas, att 20 § samt punkt 1 av anvisningarna till 22 §
och punkt 11 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370)
skall ha nedan angivna lydelse.

20 §

Vid beräkningen 43 § 3 mom.

Avdrag må eller uppfostran;

värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts
av den skattskyldige själv, hemmavarande barn under 16 år eller
hemmavarande barn, som fyllt 16 men ej 18 år och som ej anses tillhöra
arbetspersonalen;

ränta å till kapitalförlust.

Anvisningar
till 22 §

1. Till driftkostnader lösegendom, m. m.

Till reparation och underhåll.

Som driftkostnad tillhörande fördelningsledningar.

Kostnad för motsvarande tillämpning.

Värdet av som intäkt.

Avdrag för till 29 §.

Redovisar arbetsgivare om jordbruksfastighet.

Avdrag får ske för värdet av arbete som i förvärvskällan utförts av
andre maken om båda makarna varit verksamma i förvärvskällan i ej blott
ringa omfattning. Riksskatteverket fastställer grunden härför.

Hemmavarande barn, punkt 2.)

Barn, som för barnet.

Punkt 18 av jordbruksfastighet.

SkU 1973:19

till 29 §

11. Angående hemmavarande barn, som användas i rörelse samt
avdrag för värdet av arbete som utförts av andre maken, gäller vad som är
stadgat beträffande jordbruk (se punkt 1 av anvisningarna till 22 §).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser gäller
dock vid 1974 eller tidigare års taxering samt vid eftertaxering för år
1974 eller tidigare år.

1973:561 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen beslutar att grundavdraget för ålders- och förtidspensionärer
inom folkpensioneringen fr. o. m. 1975 års taxering skall
ökas till 90 % av basbeloppet för ensam pensionär och för var och en av
pensionerade makar till 70 % av basbeloppet i enlighet med vad i
motionen 1973:241 anförts;

1973:566 av herr Elmstedt m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen beslutar, att 52 § 1 mom. kommunalskattelagen

(1928:370) skall ha följande lydelse:

52 §

1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans,
taxeras var och en för sin inkomst samt mannen därjämte för boets
gemensamma inkomst. Inkomst av jordbruksfastighet och rörelse skall
dock alltid taxeras hos den av makarna, som har svarat för den största
arbetsinsatsen i förvärvskällan.

Har vid andra kommuner.

Underskott å samma slag.

Avdrag, som styckena medgiva.

1973:582 av herrar Marcusson (s) och Göransson (s), vari hemställs
att riksdagen beslutar sådan ändring av 65 § kommunalskattelagen
(1928:370) att förvärvsavdraget, i samband med skilsmässa eller därmed
jämförlig ändring av samlevnadsförhållanden, kan fördelas på makarna i
förhållande till den del av beskattningsåret de haft vårdnaden om
hemmavarande barn;

1973:1002 av herr Adolfsson m. fl. (m, fp), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att 1972 års skatteutredning
genom tilläggsdirektiv anmodas framlägga förslag till införande av ett
skattesystem med reducerad marginalskatt för extraarbete i enlighet med
vad som anförts i motionen;

1973:1020 av herrar Gustafsson i Säffle (c) och Norrby i Gunnarskog
(c), vari hemställs

att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna, att
schablonavdraget vid beräkning av inkomst av tjänst bör höjas till 200 kr.;

1973:1022 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c), vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till
pågående skatteutredningar av innebörd att man vid konstruktionen av

SkU 1973:19

nya skattesystem särskilt beaktar problemen med skattefusk och skatteflykt,

2. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om tilläggsdirektiv till 1972
års skatteutredning avseende införande av ett inflationsskydd i det
direkta skattesystemet,

3. att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om tilläggsdirektiv till
pågående skatteutredningar av innebörd att man vid konstruktionen av
nya skattesystem beaktar kravet på ekonomisk tillväxt,

4. att riksdagen av Kungl. Majit begär förtursbehandling inom 1972
års skatteutredning av de frågor som i motionen angetts böra behandlas
med prioritet,

5. att riksdagen ger Kungl. Majit till känna vad som i motionen
anförts beträffande skattepolitikens allmänna inriktning;

1973:1053 av herr Nordgren m. fl. (m, fp, c), vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller att 1972 års skatteutredning
anmodas att snarast framlägga förslag till särbeskattning av äkta makar
som arbetar i enskild firma;

1973:1060 av herr Olsson i Edane (s), vari hemställs

att riksdagen anhåller att Kungl. Majit till 1972 års skatteutredning
översänder i motionen anförda synpunkter för beaktande;

1973:1064 av herr Romanus (fp), vari hemställs

att riksdagen begär att Kungl. Majit låter utreda frågan om övergång
till individuell kapitalbeskattning.

Det i motionen 1973:558 under punkten 7 framställda yrkandet har
utskottet behandlat i bet. SkU 1973:14 och det i motionen 1973:1022
under punkten 1 framställda yrkandet behandlar utskottet i bet. SkU
1973:21. Beträffande motiveringen till yrkandena i motionerna 1973:558
och 1973:561 hänvisas till motionen 1973:241.

Direktiven för 1972 års skatteutredning

Vid behandlingen av prop. 1971:140 angående konjunkturstimulerande
åtgärder begärde riksdagen (FiU 1971:47, rskr 293), att en förutsättningslös
utredning om skattesystemet skulle tillsättas. Med anledning
därav tillkallade chefen för finansdepartementet våren 1972 13 sakkunniga
med uppdrag att se över skattesystemet, m. m.

Enligt direktiven för utredningen (Fi 1972:02), som antagit namnet
1972 år skatteutredning, skall företagsbeskattningen och frågan om den
ekonomiska ansvarsfördelningen mellan stat och kommun lämnas utanför
utredningsuppdraget. Dessa spörsmål är f. n. föremål för överväganden
inom företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) och kommunalekonomiska
utredningen (Fi 1971:08). Skatteutredningen skall därför huvudsakligen
inrikta sin verksamhet på inkomst- och förmögenhetsskatt,
mervärdeskatt samt arvs- och gåvoskatt, såvitt rör fysiska personer och
därmed jämställda skattskyldiga.

SkU 1973:19

Utredningens huvuduppgift är att bedöma de fördelningspolitiska
aspekterna av skatte- och avgiftssystemet. Beskattningen skall enligt
direktiven även i fortsättningen medverka till att åstadkomma en jämnare
real inkomstfördelning och standardutveckling medborgarna emellan.
Principen om en progressiv statsskatt skall därför behållas.

Vid sina överväganden om beskattningens marginaleffekter, dvs. de
sammanlagda effekterna av skatteökning och bidragsminskning vid
stigande inkomst, skall utredningen uppmärksamma såväl konstruktionen
av statliga bidragssystem som frågan om beskattning i stället för
inkomstprövning av bidragen. Utredningen skall också pröva de indirekta
skatternas fördelningspolitiska effekter och lämpliga konstruktion.

I sitt ovannämnda av riksdagen godkända bet. FiU 1971:47 uttalade
finansutskottet att en indexreglering av skattesystemet var mindre
lämplig. I stället borde beskattningen på samma sätt som hittills tid efter
annan omprövas och avvägas med hänsyn till penningvärdeförändringen
och ändrade förutsättningar i övrigt. Av dessa skäl avstyrkte utskottet ett
motionsyrkande med begäran om ändring av det direkta skattesystemet
så att penningvärdeförändringar inte automatiskt medför ökat skattetryck
och därmed minskad köpkraft. Med hänvisning till finansutskottets
ovannämnda uttalande framhålls i direktiven att utredningen inte har
anledning att överväga frågan om en indexreglering av skattesystemet.

1 direktiven förutsätts vidare att principen om individuell beskattning,
som infördes vid inkomstbeskattningen 1970, skall bestå, men utredningen
skall pröva frågan om behandlingen i skattehänseende av de faktiskt
sambeskattade, dvs. makar som arbetar tillsammans i jordbruk eller
rörelse. En annan fråga, som utredningen skall uppmärksamma, är
konstruktionen av existensminimireglerna.

Slutligen uttalas i direktiven att det nuvarande i flera hänseenden
invecklade regelsystemet inom skattelagstiftningen bör få en så enkel
utformning som möjligt. Utredningen skall därför försöka finna förenklingar,
som kan medföra lättnader såväl för den enskilde som för
skatteadministrationen.

Utskottets yttrande

1 detta betänkande behandlar utskottet motioner, som innehåller
yrkanden om ändringar i eller utredning rörande beskattningen av fysiska
personer. Flertalet av de i motionerna aktualiserade frågorna är f. n.
föremål för överväganden inom 1972 års skatteutredning.

Utskottet har i det föregående lämnat en redogörelse för direktiven
för skatteutredningen. Därav framgår att utredningen — inom ramen för
oförändrade skatteinkomster — skall konstruera ett skatte- och avgiftssystem,
som på ett tillfredsställande sätt beaktar skattebördornas
fördelning, avvägningen mellan direkt och indirekt skatt och graden av
progressivitet vid den statliga inkomstbeskattningen. Dessutom skall
utredningen pröva de marginaleffekter som uppstår vid stigande inkomster,
när progressiviteten i beskattningen kombineras med avtrapp 1*

Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 19

SkU 1973:19

ningen av de inkomstprövade sociala bidragen. Utredningen skall också
pröva frågan om beskattning i stället för inkomstprövning av statliga
bidrag.

Skattepolitikens allmänna inriktning

I motionen 1973:1022 av herrar Helén och Fälldin yrkas att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit ger till känna, att skattepolitiken bör inriktas
på

att åstadkomma bättre samordning mellan skatter och bidrag,
att omfördela skattebördan till förmån för låginkomsttagarna,
att justera marginaleffekterna beträffande skatter och bidrag i
mellaninkomstlägena,

att förbättra barnfamiljernas situation och
att sociala förmåner beskattas.

Motionärerna begär vidare tilläggsdirektiv till pågående skatteutredningar
av innebörd att kravet på ekonomisk tillväxt skall beaktas vid
konstruktionen av nya skattesystem.

Av vad inledningsvis anförts framgår att det ankommer på 1972 års
skatteutredning att vid bedömningen och utformningen av skatte- och
avgiftssystemet ta ställning till alla de ovannämnda i motionen uppräknade
frågorna. Självfallet kommer såväl denna utredning som andra
pågående utredningar rörande beskattningen att vid konstruktionen av
nya regler beakta det allmänna intresset av ekonomisk tillväxt. Under
dessa förhållanden anser utskottet, att det inte finns anledning tillstyrka
ifrågavarande skrivelseyrkanden i motionen 1973:1022.

Marginalskattesänkningar m. m.

I motionen 1973:558 av herr Bohman m. fl. yrkas att riksdagen fattar
principbeslut om en fyraårsplan för marginalskattesänkningar fr. o. m.
den 1 januari 1974 och att 1972 års skatteutredning får i uppdrag att
lägga fram förslag till detaljutformning av planen i sådan tid att förslaget
kan behandlas av innevarande års höstriksdag. Herrar Helén och Fälldin
yrkar i motionen 1973:1022, att utredningen får i uppdrag att med
förtur behandla frågan om justering av marginaleffekterna i skatte- och
bidragssystemet. I motionen 1973:129 av herr Johansson i Skärstad m. fl.
och i motionen 1973:1002 av herr Adolfsson m. fl. begärs utredning om
lindrigare beskattning av inkomster av extraarbete.

Innan utredningen kan ta ställning till frågan om progressionen vid
beskattningen och eventuella sänkningar av marginalskatterna måste inte
endast en noggrann kartläggning göras av nuvarande skatte-, avgifts- och
bidragssystem utan också en bedömning av de ekonomiska verkningarna
av önskvärda reformer. Såvitt utskottet kan bedöma kräver detta
omfattande och tidskrävande ekonomiska och statistiska utredningar.
Utskottet kan därför inte tillstyrka att riksdagen redan nu - utan att
kunna överblicka de samhällsekonomiska konsekvenserna — binder sig

SkU 1973:19

för en plan för marginalskattesänkningar. Det bör ankomma på utredningen,
i vilken ingår företrädare för alla de i riksdagen representerade
politiska partierna, att själv avgöra vilka frågor som är av sådan
angelägenhetsgrad att de bör behandlas med förtur. Utskottet avstyrker
således bifall till motionerna 1973:558 och 1973:1022 i denna del.

Utredningen är enligt sina direktiv oförhindrad att pröva den i
motionerna 1973:129 och 1973:1002 behandlade frågan om lindrigare
beskattning av extrainkomster. Utskottet anser sig därför inte heller ha
anledning tillstyrka skrivelseyrkandena i sistnämnda motioner.

Folkpensionäremas beskattning

Reglerna om extra avdrag för folkpensionärer konstruerades om i
samband med 1970 års skattereform, och samtidigt gjordes det kommunala
bostadstillägget skattefritt. Det extra avdraget har avpassats så, att
sidoinkomster utöver folkpension och pensionstillskott upp till 1 500 kr.
för ensamstående och 2 000 kr. för makar inte beskattas. Om inkomsten
är högre minskas det extra avdraget, som f. n. uppgår till högst 4 400 kr.
för ensamstående och 4 800 kr. för makar, med en tredjedel av
överskjutande belopp. Rätten till extra avdrag påverkas också av
förmögenhetsinnehav.

1 motionen 1973:561 av herr Bohman m. fl. yrkas att grundavdraget
för ålders- och förtidspensionärer höjs fr. o. m. 1975 års taxering till
90 % av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för ensamstående
och 70 % av basbeloppet för makar som båda har folkpension.

I en reservation till utskottets betänkande SkU 1972:32 anförde
reservanterna, att skatte- och bidragsreglerna kunde leda till otillfredsställande
resultat för folkpensionärerna och hemställde att skatteutredningen
skulle få i uppdrag att beakta de särskilda problem och svårigheter, som
är förenade med folkpensionärernas extrainkomster. Sedan reservationen
segrat vid omröstning i kammaren, har 1972 års skatteutredning i
tilläggsdirektiv den 2 juni 1972 fått i uppdrag att också pröva frågan om
beskattningen av folkpensionärernas extrainkomster. Med hänvisning
härtill avstyrker utskottet bifall till motionen 1973:561.

Faktisk sambeskattning

Enligt gällande bestämmelser skall vid taxeringen till statlig och
kommunal inkomstskatt vardera maken taxeras för sin inkomst och
mannen därjämte för boets gemensamma inkomst. Avdrag för lön till
make medges inte. Underskottsavdrag och allmänna avdrag med undantag
av förvärvsavdrag, som inte kunnat utnyttjas av den ene maken, får
avräknas från den andre makens inkomst.

1 motionen 1973:558 av herr Bohman m. fl. yrkas rätt till avdrag
fr. o. m. 1975 års taxering för lön till make enligt av riksskatteverket
fastställda grunder, om båda makarna varit verksamma i jordbruk eller
rörelse i ej blott ringa omfattning. Lagstiftningsyrkandet i motionen
1973:566 av herr Elmstedt m. fl. syftar till att inkomst av jordbruksfas -

SkU1973:19

tighet och rörelse skall beskattas hos den av makarna som svarat för den
största arbetsinsatsen i förvärvskällan. Vidare begärs i motionerna
1973:1022 av herrar Helén och Fälldin samt i motionen 1973:1053 av
herr Nordgren m. fl. att 1972 års skatteutredning får i uppdrag att med
förtur behandla frågan om avskaffande av den faktiska sambeskattningen.
Slutligen yrkas i motionen 1973:386 av herr Josefson i Arrie m. fl. att
skatteutredningen med förtur behandlar motionärernas förslag att avdrag
för lön till make ijordbruk eller rörelse skall medges med en, två eller tre
gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring (f. n. 7 600 kr.)
beroende på arbetsinsatsens storlek.

Som framgår av den tidigare redogörelsen skall frågan om faktisk
sambeskattning prövas av skatteutredningen. Enligt vad utskottet erfarit
behandlar utredningen denna fråga med förtur. Med hänsyn härtill
avstyrker utskottet lagstiftningsyrkandena i motionerna 1973:558 och
1973:566. Som framgår av det nyss anförda är ovannämnda yrkanden i
motionerna 1973:386, 1973:1022 och 1973:1053 redan tillgodosedda.

Förvärvsavdragen m. m.

Bestämmelserna om förvärvsavdrag innebär följande. Har makar med
hemmavarande barn under 16 år båda haft arbetsinkomst — A-inkomst —
äger den make, som haft den lägsta inkomsten, eller, om makarna haft
lika stora inkomster, den yngste maken rätt till förvärvsavdrag. Avdraget
utgör vid inkomst av rörelse 25 % av nettointäkten och vid inkomst av
tjänst 25 % av inkomsten, i båda fallen dock högst 2 000 kr. Vid inkomst
av jordbruksfastighet är avdraget 1 000 kr. Gift skattskyldig med
hemmavarande barn under 16 år medges vid faktisk sambeskattning, dvs.
om maken utfört arbete i jordbruk eller rörelse, förvärvsavdrag med
belopp motsvarande värdet av makens arbetsinsats, dock högst 1 000 kr.
Vidare äger ogift man eller kvinna med hemmavarande barn under 16 år
rätt till förvärvsavdrag med 25 % av nettointäkt av jordbruksfastighet
eller rörelse och med 25 % av inkomst av tjänst, i samtliga fall dock högst
med 2 000 kr.

I motionen 1973:558 av herr Bohman m. fl. yrkas att makar, som
båda arbetar, och ensamstående familjeförsörjare fr. o. m. 1974 års
taxering skall tillerkännas ett extra avdrag på högst 3 000 kr. för tillsyn
av barn under 10 år, som inte erhållit plats på barn- eller familjedaghem.

Motionärerna yrkar vidare, att ett extra familjeavdrag på 2 000 kr.
skall medges ”enarbetstagarfamiljer” med barn under 10 år fr. o. m. 1974
års taxering. Förslaget motiveras med behovet av ökat stöd till
barnfamiljerna, och kostnaderna för staten för budgetåret 1973/74
uppskattas i motionen till ca 120 milj. kr. Dessutom begär motionärerna
skyndsam utredning om avdrag för tillsyn av sjuk eller åldrig nära anhörig

Lagstiftningsyrkandet i motionen 1973:582 av herrar Marcusson och
Göransson innebär, att förvärvsavdraget vid skilsmässa eller därmed
jämförlig ändring av samlevnadsförhållandena skall fördelas på makarna i
förhållande till den del av beskattningsåret de haft vårdnaden om

SkU 1973:19

hemmavarande barn. Vidare yrkas i motionen 1973:258 av herrar
Richardson och Hyltander utredning om avdrag för kostnader för tillsyn
av minderåriga barn och i motionen 1973:1022 av herrar Helén och
Fälldin förtursbehandling inom 1972 års skatteutredning av frågan om
förbättring av barnstödet. Slutligen yrkas i motionen 1973:1060 av herr
Olsson i Edane att skatteutredningen skall överväga att medge make med
den högre inkomsten förvärvsavdrag, om den andre maken har liten
sjukpension.

Med anledning av förslagen i motionen 1973:558 vill utskottet erinra
om att den provisoriska omläggning av den statliga inkomstskatteskalan,
som beslutades av förra årets vårriksdag, innebär skattelättnader för
inkomsttagare upp till en årsinkomst på ca 100 000 kr. Samtidigt höjdes
barnbidragen fr. o. m. den 1 januari 1973 med 120 kr. per år. Betydande
höjningar av bostadstilläggen har också skett fr. o. m. den 1 april 1972.

Skatteutskottet anförde i sitt bet. SkU 1972:32, att förvärvsavdraget,
som avser att kompensera barnfamiljerna för merkostnader för barntillsyn,
i princip inte hör hemma i ett system med individuell beskattning av
arbetsinkomster. På grund av de ogynnsamma verkningar för förvärvsarbetande
makar med minderåriga barn, som ett avskaffande av avdraget
skulle innebära, har det emellertid ansetts ofrånkomligt att behålla
avdraget till dess samhällets åtgärder för barntillsyn och barnservice
hunnit byggas ut och förbättras.

Alla de i motionerna framförda synpunkterna kommer givetvis att
beaktas vid skatteutredningens ställningstagande till frågan om förvärvsavdragets
utformning i ett nytt skattesystem. Under dessa förhållanden
anser utskottet sig inte ha anledning tillstyrka berörda yrkanden i
motionerna 1973:258, 1973:558, 1973:582, 1973:1022 och 1973:1060.

Vissa andra avdrag

I motionen 1973:1020 av herrar Gustafsson i Säffle och Norrby i
Gunnarskog begärs riksdagsskrivelse om höjning av schablonavdraget vid
beräkning av inkomst av tjänst från 100 till 200 kr. Yrkande om höjning
av det nuvarande försäkringsavdraget på högst 250 kr. för ensamstående
och 500 kr. för makar framställs i motionen 1973:399 av herr Taube.
Motionären anser att avdraget bör höjas med 20 % av maximibeloppet för
varje hemmavarande barn fr. o. m. 1974 års taxering. Ett mer omfattande
utredningsyrkande framställs i motionen 1973:15 av herr Sjöholm. I
motionen hemställs bl. a. att 1972 års skatteutredning får i uppdrag att
pröva frågan om utmönstring av alla avdrag, som inte är nödvändiga i de
olika förvärvskällorna.

Ett bifall till yrkandet i motionen 1973:1020 om fördubbling av
schablonavdraget i inkomstkällan tjänst kan beräknas medföra ett årligt
skattebortfall på ca 200 milj. kr., varav hälften belöper på kommunerna.
Med anledning av yrkandet om höjning av försäkringsavdraget i motionen
1973:399 vill utskottet erinra om att utredningen om definitiv källskatt i
sitt betänkande Förenklad löntagarbeskattning (SOU 1972:1 1) ifrågasatt

SkU 1973:19

om inte försäkringsavdraget bör slopas med hänsyn till att avdraget är
ägnat att försvåra en eftersträvad förenkling av löntagarnas beskattning.

En av uppgifterna för 1972 års skatteutredning är att söka åstadkomma
förenklingar av beskattningsreglerna för såväl den enskilde som
skatteadministrationen. Det kan därför förutsättas att utredningen
kommer att ta upp de nuvarande avdragsreglerna till allsidig bedömning.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna
1973:399 och 1973:1020 samt till motionen 1973:15 i denna del.

Skattereduktion m. m.

Skattereduktion med 1 800 kr. medges ogift med hemmavarande barn
under 18 år och gift, vars make saknar till statlig inkomstskatt taxerad
inkomst. Gift, vars make har taxerad inkomst understigande 4 500 kr.,
erhåller skattereduktion med 40 % av skillnaden mellan 4 500 kr. och
den taxerade inkomsten.

I motionen 1973:1022 av herrar Helén och Fälldin begärs att
skatteutredningen med förtur skall behandla frågan om införande av
hemmamakebidrag i stället för skattereduktion.

Yrkandet i motionen om hemmamakebidrag har tidigare avvisats av
riksdagen av bl. a. administrativa skäl. Utskottet förutsätter emellertid att
skatteutredningen kommer att pröva lämpligheten av att ersätta nuvarande
regler om skattereduktion med ett sådant bidrag. I det föregående har
framhållits att utredningen själv bör ta ställning till vilka frågor, som bör
prioriteras.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1973:1022
även i denna del.

Indexreglering av skattesystemet

I motionen 1973:558 av herr Bohman m. fl. begärs att skatteutredningen
skall få i uppdrag att utreda frågan om indexreglering av
skattesystemet och i motionen 1973:1022 av herrar Helén och Fälldin att
utredningen skall behandla denna fråga med förtur.

Under senare år har riksdagen vid upprepade tillfällen intagit en
negativ ståndpunkt till frågan om indexreglering av skattesystemet med
hänsyn till att en sådan åtgärd är förenad med stora praktiska svårigheter,
främst på grund av källskattesystemet, och föranleder stabiliseringspolitiska
problem vid en inflationistisk utveckling. Enligt finans- och
skatteutskottens av riksdagen godkända uttalanden bör därför beskattningen
som hittills tid efter annan omprövas och avvägas med hänsyn till
penningvärdeförändringen och ändrade förutsättningar i övrigt. Mot
bakgrund härav har departementschefen i direktiven för 1972 års
skatteutredning framhållit, att utredningen inte har anledning att
överväga frågan om indexreglering av skattesystemet. Utskottet har inte
funnit anledning frånträda sin uppfattning och avstyrker därför yrkandena
om indexreglering i motionerna 1973:558 och 1973:1022.

SkU 1973:19

Individuell förmögenhetsbeskattning

Vid taxeringen till statlig förmögenhetsskatt beräknas den beskattningsbara
förmögenheten gemensamt för makar. Föräldrar beskattas för
hemmavarande omyndigt barns förmögenhet, om barnet inte har till
statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst. Hemmavarande omyndigt
barn, som taxeras till statlig inkomstskatt för en beskattningsbar inkomst
överstigande 100 kr., sambeskattas vid förmögenhetstaxeringen med
föräldrarna.

I motionen 1973:1064 av herr Romanus begärs utredning om
övergång till individuell förmögenhetsbeskattning.

I utredningsdirektiven har 1972 års skatteutredning också ålagts att se
över förmögenhetsbeskattningen. Därvid kommer givetvis de i motionen
anförda synpunkterna att beaktas. Då den av motionären aktualiserade
frågan således redan är föremål för uppmärksamhet, anser utskottet sig
inte ha anledning tillstyrka utredningsyrkandet i motionen 1973:1064.

Tjänstemannataxering

Utskottet har slutligen att ta ställning till det i motionen 1973:15 av
herr Sjöholm framställda yrkandet, att skatteutredningen skall få i
uppdrag att pröva frågan om övergång till tjänstemannataxering i de
lokala skattemyndigheternas regi.

Genom beslut den 10 november 1972 har Kungl. Maj:t medgivit att
riksskatteverket i samarbete med statskontoret får bedriva försöksverksamhet
med utökning av lokal skattemyndighets medverkan i det
förberedande granskningsarbetet vid 1973 års taxering inom vissa län.
Försöksverksamheten avser dels de praktiska förutsättningarna för en
utökad medverkan från lokal skattemyndighet vid beredningen av
taxeringsnämndernas beslutsunderlag, dels de ekonomiska och personella
konsekvenserna, dels mätbara förändringar av taxeringsutfallet. En
slutrapport från försöksverksamheten beräknas komma att avlämnas i
september 1973.

Kungl. Maj:t har vidare genom beslut den 12 januari 1973 uppdragit åt
statskontoret och riksskatteverket att skyndsamt utreda vissa frågor
angående taxeringsorganisationen i första instans m. m. Därvid skall
undersökas olika metoder för att åstadkomma ökad inbetalning av
preliminär skatt på extrainkomster, möjligheten att slopa deklarationsplikten
för flera inkomsttagare än f. n., förlängning av taxeringsperioden
samt vissa frågor rörande skatteadministrationen.

På grund härav och då utskottet inte anser det lämpligt, att
skatteutredningens utredningsuppdrag utvidgas att omfatta även frågor
rörande taxeringen i första instans, avstyrker utskottet bifall till
motionen 1973:15 även i denna del.

SkU 1973:19

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

A. Beträffande skattepolitikens allmänna inriktning
att riksdagen avslår motionen 1973:1022;

B. Beträffande marginalskattesänkningar m. m.
att riksdagen avslår

1. motionen 1973:129,

2. motionen 1973:558,

3. motionen 1973:1002,

4. motionen 1973:1022;

C. Beträffande folkpensionärernas beskattning
att riksdagen avslår motionen 1973:561;

D. Beträffande faktisk sambeskattning
att riksdagen avslår

1. motionen 1973:386,

2. motionen 1973:558,

3. motionen 1973:566,

4. motionen 1973:1022,

5. motionen 1973:1053;

E. Beträffande förvärvsavdragen m. m.
att riksdagen avslår

1. motionen 1973:258,

2. motionen 1973:558,

3. motionen 1973:582,

4. motionen 1973:1022,

5. motionen 1973:1060;

F. Beträffande vissa andra avdrag
att riksdagen avslår

1. motionen 1973:15,

2. motionen 1973:399,

3. motionen 1973:1020;

G. Beträffande skattereduktion m. m.

att riksdagen avslår motionen 1973:1022;

H. Beträffande indexreglering av skattesystemet
att riksdagen avslår

1. motionen 1973:558,

2. motionen 1973:1022;

J. Beträffande individuell förmögenhetsbeskattning
att riksdagen avslår motionen 1973:1064;

K. Beträffande tjänstemanna taxering
att riksdagen avslår motionen 1973:15.

Stockholm den 3 april 1973

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

SkU 1973:19

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist* (s), fru
Nettelbrandt (fp), fru Holmqvist (s), herrar Kristenson (s), Josefson i
Arrie* (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c),
Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Westberg i Hofors (s) och Olof
Johansson i Stockholm (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer och särskilt yttrande

Beträffande skattepolitikens allmänna inriktning

1. Reservation av fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c),
Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Olof Johansson i Stockholm (c),
som

dels ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 6, som börjar med
”Av vad” och slutar med ”motionen 1973:1022”, bort ha följande
lydelse:

Som framhålls i motionen 1973:1022 från centerpartiet och folkpartiet
är direktiven till skatteutredningen i många avseenden alltför snäva
och inte tillräckligt förutsättningslösa. Sådana viktiga frågor som skatteflykt
och skattefusk, inflationsskydd i skattesystemet och att skattesystemet
måste vara tillväxtbefrämjande tas t. ex. inte alls upp i direktiven.

Utskottet delar motionärernas uppfattning när det gäller skattepolitikens
allmänna inriktning. Viktiga inslag i en kommande skattereform
måste således bl. a. vara att åstadkomma en bättre samordning mellan
skatter och bidrag, en omfördelning av skattebördan till förmån för
låginkomsttagarna och förbättringar av barnfamiljernas situation. I
mellaninkomstlägena måste särskilt de starka marginaleffekterna uppmärksammas
såväl när det gäller själva skattesystemet som avtrappningen
av olika sociala förmåner. Till de principiella utgångspunkterna för
arbetet med ett modernt skattesystem måste också höra att det skall vara
tillväxtbefrämjande och stimulera de enskilda människornas arbetsvilja.

Utskottet tillstyrker sålunda yrkandena i motionen 1973:1022 i denna
del. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels ansett att utskottet under punkten A bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1022 ger Kungl.

Majd till känna vad utskottet anfört.

2. Särskilt yttrande av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i
Trobro (m):

De av regeringen givna direktiven till 1972 års skatteutredning står i
strid mot riksdagens krav på en förutsättningslös utredning. Direktiven
bör därför ges en vidare utformning. Följande synpunkter bör särskilt
understrykas.

Skattesystemet skall stimulera resurstillväxten i samhället; det skall

SkU 1973:19

vara rättvist och ta hänsyn till de skattebetalande medborgarnas och
familjeenheternas varierande försörjningsbörda och skattekraft; det skall
möjliggöra ett högt enskilt sparande. Medborgarna skall själva genom
riksdagsbeslut avgöra skatternas höjd, dvs. skattetrycket får inte automatiskt
öka till följd av penningvärdeförsämring. Skattesystemet skall vidare
innehålla från finanspolitisk synpunkt tjänliga instrument som möjliggör
en aktiv konjunkturpolitik inriktad på att upprätthålla samhällsekonomisk
balans med full sysselsättning och ett fast penningvärde; det skall
bidra till att stärka det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft.
Utredningen bör arbeta i nära samarbete med den i annat
sammanhang föreslagna besparingsutredningen.

Beträffande marginalskattesänkningar m. m.

3. Reservation av fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c),
Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Olof Johansson i Stockholm (c),
som

dels ansett att det avsnitt i utskottets yttrande som på s. 6 börjar med
”Innan utredningen” och på s. 7 slutar med ”denna del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill kraftigt understryka vad som framhålls i motionen
1973:1022 från centerpartiet och folkpartiet rörande skattesystemets
verkningar på inkomstökningar. När skattesystemet förändrades 1970
ledde detta till att stora grupper i låg- och mellaninkomstlägena fick
vidkännas skärpningar av skattesystemets progressivitet. I inkomstlägen
kring 30 000 å 40 000 kronor blev skärpningen kraftigast på upp till 10
procentenheter och medför att en ökad inkomst drabbas av en
marginalskatt på över 60 procent. Inte minst har stora grupper
barnfamiljer drabbats av att denna skärpning skett i kombination med
olyckliga avtrappningsregler för bostadstillägg och inkomstrelaterade
barntillsynsavgifter. Ävenså kvarstår fortfarande likartade problem för
folkpensionärer vid deras extrainkomster. Det finns många exempel på
av familjer drabbas av marginaleffekter på över 80 procent av en
inkomstökning.

Utskottet anser för sin del att riksdagen bör begära förtursbehandling
av 1972 års skatteutredning av denna för huvuddelen av skattebetalarna
ytterst vitala fråga. Att frågan om marginalskatten och marginaleffekterna
har stor betydelse visar inte minst den debatt som följt efter det att
de stora löntagarorganisationerna klargjort det faktiska, reella nettoresultatet
av ingångna löneavtal och de förslag till åtgärder som i olika
sammanhang presenterats av organisationernas utredningsfolk.

dels ansett att utskottet under punkten B 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1022 i denna del hos
Kungl. Maj:t begär förtursbehandling inom 1972 års skatteutredning
jämväl av frågor om justering av marginaleffekterna
i skatte- och bidragssystemet.

SkU1973:19

4. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m), som

dels anfört följande:

Den 1 januari 1971 trädde ett nytt skattesystem i kraft. Vid
riksdagsbehandlingen var moderata samlingspartiet det enda demokratiska
parti som gick emot omläggningen och krävde, förutom en
revidering av regeringsförslaget, att en förutsättningslös och allsidig
skatteutredning skulle tillsättas. Dessa krav avslogs.

I april 1972 lade regeringen fram ett nytt förslag till justeringar i
statsskatteskalan. Dessa skulle enligt förslaget finansieras genom en
höjning av mervärdeskatten. Skattehöjningen kunde emellertid inte
accepteras av de icke-socialistiska partierna. För att få igenom förslaget
anslöt sig regeringspartiet till kommunistmotionen 1972:1697 rörande en
höjning av skatten på arbetskraft, löneskatten.

I regeringsförslaget till viss justering av statsskatteskalan uppgavs att
de effekter som åsyftats med 1970 års skatteomläggning genom förslaget
skulle kunna anses återvunna för inkomsttagare upp till ca 35 000 kronors
årsinkomst. Som visas i motionen 1973:241 av herr Bohman m. fl.
har inte en enda inkomsttagare erhållit full kompensation för skattehöjningarna
under 1971 — 1972. Tvärtom får flertalet inkomsttagare genom
det hårda skattetrycket uppleva en ytterligare försämring av sin levnadsstandard
under år 1973. Av motionen framgår att inte heller marginalskattesituationen
har förbättrats för de vanliga inkomsttagarna. Tvärtom
är marginalskatten i skiktet 25 500—30 000 kronor beskattningsbar
inkomst oförändrat hög eller 57,6%. För inkomsttagare med beskattningsbara
inkomster mellan 30 000—52 500 kronor har marginalskatten
stigit från 59,4 % till 62,4 %.

Den nuvarande marginalskattesituationen för den vanliga inkomsttagaren
är oacceptabel. Det ställer sig dock mycket kostsamt att på en
gång rätta till alla brister i det nuvarande skattesystemet. Åtgärder för ett
rättvisare och rimligare skattesystem bör därför sättas in etappvis och
efter en av riksdagen på förhand godkänd och beslutad plan. Denna plan
bör omfatta den statliga inkomstskatten och syfta till en successiv
nedtrappning dels av marginalskatterna och dels av den totala skattebördan
för framför allt barnfamiljerna. En sådan plan bör ha som mål en
högsta marginalskattesats på 50 % för de vanliga inkomsttagarna.
Härigenom skulle dessa för egen del få behålla åtminstone hälften av en
löneökning. Var den övre inkomstgränsen för denna marginalskattesats
ligger är av naturliga skäl inte lätt att fastställa. Löneutveckling och
penningvärdeförsämring gör att denna gräns ständigt skjuts uppåt. Det
kan dock förefalla lämpligt att, som framhålls i motionen 1973:241, i
huvudsak inrikta sig på inkomsttagare i inkomstlägena upp till 45 000
kronors årsinkomst.

En plan för successiva sänkningar av marginalskatten bör inte ses som
en isolerad företeelse. Planen bör tvärtom utarbetas i nära samråd med
1972 års skatteutredning och kompletteras med en allmän omläggning av

SkU 1973:19

skattesystemet syftande till ett betydligt bättre hänsynstagande till
inkomsttagarens förmåga att betala skatt än vad som för närvarande
gäller. Det bör dock påpekas att en övergång från ett skattesystem till ett
annat inte i sig själv på något sätt bidrar till en lättnad i den enskilde
inkomsttagarens skattebörda. En märkbar och varaktig lättnad av
skattetrycket kan endast uppnås om skatteomläggningen åtföljs av ett
sparsamt handhavande av skattebetalarnas medel.

dels ansett att utskottet under punkten B 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973:558 måtte fatta
principbeslut om att en fyraårsplan för marginalskattesänkningar
bör utarbetas.

Beträffande folkpensionärernas beskattning

5. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m), vilka — under åberopande av innehållet i motionen 1973:241 —
ansett att utskottet under punkten C bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1973:561 hos Kungl.
Maj:t anhåller om förslag om ökade grundavdrag för åldersoch
förtidspensionärer fr. o. m. 1975 års taxering i enlighet
med vad i motionen anförts.

Beträffande faktisk sambeskattning

6. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m), som

dels anfört följande:

Efter övergången till individuell beskattning av arbetsinkomster har
problemen för de faktiskt sambeskattade ytterligare markerats. Den
inkomst som de båda makarna gemensamt arbetar ihop i t. ex. ett
jordbruk betraktas nämligen fortfarande som en enda inkomst. Genom
den nya skatteskalans mycket hårda progression i de vanliga inkomstlägena
innebär detta en hårdare beskattning än om makarna hade fått
dela upp inkomsten mellan sig efter förhållandet mellan deras arbetsinsatser.
Som visas i motionen 1973:558 av herr Bohman m. fl. medförden
faktiska sambeskattningen av äkta makar en ökad skattebelastning med
flera tusentals kronor. I det i motionen anförda exemplet uppgår
merbeskattningen till över 5 000 kronor.

Den faktiska sambeskattningen innebär en oacceptabel merbeskattning
av jordbrukar- och småföretagarfamiljer. Rätt till avdrag för lön till
make bör därför införas från den 1 januari 1974.

dels ansett att utskottet under punkten D 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973:558 i denna del
antar följande

SkU1973:19

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas, att 20 § samt punkt 1 av anvisningarna till 22 §
och punkt 11 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370)
skall ha nedan angivna lydelse.

20 §

Vid beräkningen 43 § 3 mom.

Avdrag må eller uppfostran;

ränta å till kapitalförlust.

Anvisningar
till 22 §

I. Till driftkostnader lösegendom, m. m.

Till reparation och underhåll.

Som driftkostnad tillhörande fördelningsledningar.

Kostnad för motsvarande tillämpning.

Värdet av som intäkt.

Avdrag för till 29 §.

Redovisar arbetsgivare om jordbruksfastighet.

Hemmavarande barn, punkt 2.)

Barn, som för barnet.

Punkt 18 av jordbruksfastighet.

till 29 §

II. Angående hemmavarande barn, som användas i rörelse, samt
avdrag för värdet av arbete som utförts av andre maken gäller vad som är
stadgat beträffande jordbruk (se punkt 1 av anvisningarna till 22 §).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser gäller
dock vid 1974 eller tidigare års taxering samt vid eftertaxering för år
1974 eller tidigare år.

7. Reservation av fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c),
Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Olof Johansson i Stockholm (c),
som

SkU1973:19

dels ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 8, som börjar med
”Sorn framgår” och slutar med ”redan tillgodosedda” bort ha följande
lydelse:

Som framgår av den tidigare redogörelsen kommer frågan om den
faktiska sambeskattningen att prövas av skatteutredningen. 1 likhet med
motionärerna anser utskottet det angeläget att så snart som möjligt
undanröja de orättvisor, som den faktiska sambeskattningen leder till för
familjer, där båda makarna arbetar i familjens eget företag eller jordbruk.
Utredningsarbetet bör enligt utskottets uppfattning kunna slutföras så att
förslag kan läggas fram till 1973 års höstriksdag.

dels ansett att utskottet under punkterna D 1 och D 3—5 bort
hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1973:386,
1973:566, 1973:1022 och 1973:1053 hos Kungl. Maj:t
hemställer om förslag till 1973 års höstriksdag beträffande
individuell beskattning i de fall, då äkta makar båda är
verksamma inom jordbruk, småindustri, hantverk, handel
eller annan rörelse.

Beträffande förvärvsavdragen m. m.

8. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m), som

dels anfört följande:

Genom den av regeringen föreslagna skatteomläggningen år 1971
träffades i princip de familjer där endast en av makarna förvärvsarbetar av
en skärpt inkomstbeskattning. Det är att befara att denna merbeskattning
av enarbetstagarfamiljer kommer att skärpas. 1 propositionen 1970:70
sägs nämligen att den nu existerande skattereduktionen för gift vars make
saknar inkomst endast skall vara kvar så länge ”utbyggnad pågår inom
arbetsmarknad och socialpolitik”.

En sådan försämring av enarbetstagarfamiljens situation kan inte
accepteras. Tvärtom måste det bedömas som ytterligt angeläget att
situationen för dessa grupper förbättras. Detta gäller inte minst med
tanke på den fortfarande helt otillfredsställande situationen på arbetsmarknaden.

Den förda ekonomiska politiken har inte bara för enarbetstagarfamiljen
utan för barnfamiljen över huvud taget medfört svåra ekonomiska
problem. Stigande priser och hyror har enbart under åren 1971 och 1972
urholkat den svenska kronans köpkraft med 12%. Motsvarande urholkning
har skett av värdet av arbetsinkomster och barnbidrag.

En mycket betungande post i barnfamiljernas budget utgörs av
barntillsynskostnader. Detta gäller framför allt för de familjer som inte
har sina barn på de av skattemedel subventionerade barn- resp.
familjedaghemmen. För dessa familjer bör rätt till avdrag för faktiska
barntillsynskostnader införas. Avdragsmöjligheterna bör dock begränsas

SkU 1973:19

till 3 000 kr./år och familj. Förslaget bör tillämpas fr. o. m. 1974 års
taxering.

Förutom avdrag för faktiska barntillsynskostnader bör ett särskilt
avdrag för enarbetstagarfamiljer införas. Detta bör benämnas familjeavdrag
och utgå till gift skattskyldig med hemmavarande barn under 10
år, vars make saknar inkomst. Avdraget bör uppgå till 2 000 kr. och
medges fr. o. m. 1974 års taxering.

dels ansett att utskottet under punkten E 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973:558 i dessa delar
antar följande

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom förordnas, att 46 § 3 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

46 §

3 mom. Ha makar om sjömansskatt.

Har gift 1 000 kronor.

Avdrag enligt under beskattningsåret.

Har skattskyldig 2 000 kronor.

Skattskyldig, som är berättigad till förvärvsavdrag enligt första, andra
eller fjärde stycket och som haft hemmavarande barn under 10 år och
icke utnyttjat plats på barn- eller familjedaghem, må utöver förvärvsavdrag
åtnjuta avdrag för tillsyn av barn med högst 3 000 kronor.

Skattskyldig, som har hemmavarande barn under 10 år och vars make
icke är berättigad till förvärvsavdrag eller är berättigad till förvärvsavdrag
men med lägre belopp än 2 000 kronor, må, om han haft A-inkomst,
åtnjuta familjeavdrag med 2 000 kronor.

Avdrag enligt detta moment må åtnjutas endast av den som under
större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt. Avdraget må
åtnjutas endast om och i den mån den inkomst som berättigar till avdrag
därtill förslår.

Avdrag må för skattskyldig eller, om skattskyldig varit gift och levt
tillsammans med sin make, för makarna tillsammans icke överstiga om
avdrag ifrågakommer enligt första stycket vid inkomst av rörelse eller
tjänst eller enligt fjärde och sjätte styckena: 2 000 kronor; och i övriga
fall: 1 000 kronor.

Avdrag enligt sagda kommun.

Denna lag träder i kraft dagen efter den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Äldre
bestämmelser gäller vid 1973 års taxering och vid eftertaxering för år
1973 eller tidigare år.

SkU 1973:19

9. Reservation av fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c),
Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Olof Johansson i Stockholm (c),
som

dels ansett att det avsnitt i utskottets yttrande på s. 9 som börjar med
”Skatteutskottet anförde” och slutar med ”och 1973:1060.” bort ha
följande lydelse:

En förstärkning av stödet till barnfamiljerna måste, som framhålls i
motionen 1973:1022, utgöra ett viktigt led i en kommande omläggning
och förbättring av skattesystemet. Många barnfamiljer befinner sig för
närvarande i en mycket ogynnsam ekonomisk situation. Åtgärder måste
här vidtas i form av såväl förbättringar av det direkta stödet (barnbidrag
m. m.) som borttagande av en del av de tröskeleffekter som nu uppstår
vid inkomstökningar genom utformningen av det nuvarande skatte- och
bidragssystemet. Utskottet tillstyrker sålunda motionen 1973:1022 i
denna del men avstyrker yrkandena i motionerna 1973:258, 1973:558,
1973:582 och 1973:1060. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till
känna.

dels ansett att utskottet under punkten E 4 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1022 i denna del ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

10. Reservation av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro
(m), vilka — under åberopande av innehållet i motionen 1973:241 —
ansett att utskottet under punkten E 2 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973:558 i denna del hos
Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning och förslag
angående rätt till avdrag för tillsyn av sjuk eller åldrig nära
anhörig.

Beträffande skattereduktion m. m.

11. Reservation av fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c),
Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Olof Johansson i Stockholm (c),
som

dels ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 10 som börjar
med ”Yrkandet i” och slutar med ”bör prioriteras” bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen 1973:1022,
vari begärs att 1 972 års skatteutredning med förtur bör ta upp frågan om
ändringar av reglerna rörande skattereduktion så att det nuvarande
avdraget på skatten ändras till att vara ett bidrag.

Den nuvarande konstruktionen har en väsentlig svaghet. Om den
hemmavarande makens inkomst är lägre än 8 700 kronor får den andre
maken inget eller enbart ett reducerat avdrag. Som stöd åt dem, som till
följd av låg inkomst verkligen är i behov av ekonomisk hjälp i samband

SkU1973:19

med omläggningen till individuell beskattning, är således det i motionen
1973:1022 föreslagna systemet med ett egentligt bidrag helt överlägset
det införda systemet.

Det är dessutom en betydande fördel om det erforderliga stödet till
make som saknar inkomst kan ges direkt till denne. Därigenom blir den
individuella principen ytterligare markerad, och en hemmavarande makes
eventuella utträde i förvärvslivet behöver inte heller medföra en
omedelbar skärpning av makens skatt. Vidare har det i många fall en både
psykologisk och praktisk betydelse, att pengarna ges direkt till en som
saknar annan inkomst. Utskottet tillstyrker därför yrkandet i motionen
1973:1022 om att stödet skall utformas som ett direkt bidrag till den
make, som saknar eller har liten inkomst.

dels ansett att utskottet under punkten G bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1022 i denna del hos
Kungl. Majd begär att 1972 års skatteutredning med förtur
behandlar frågan om bidrag i stället för nuvarande avdrag på
den slutliga skatten för hemmavarande make.

Beträffande indexreglering av skattesystemet

12. Reservation av herr Magnusson i Borås (m), fru Nettelbrandt (fp),
herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c), Nilsson i
Trobro (m) och Olof Johansson i Stockholm (c), som

dels ansett att det stycke i utskottets yttrande på s. 10, som börjar
med ”Under senare” och slutar med ”och 1973:1022” bort ha följande
lydelse:

Det nuvarande skattesystemets konstruktion har för det stora flertalet
inkomsttagare ogynnsamma återverkningar i tider av stark inflation.
Detta har som bekant varit fallet under de senaste åren. Mycket tyder på
att den nuvarande regeringspolitiken medför en fortsatt ökning av
priserna även för kommande år och en därmed okontrollerad och av
riksdagen ej beslutad skattehöjning. På grund av skattesystemets konstruktion
ökar skattetrycket för den enskilde även om en inkomstökning
enbart täcker prisökningarna. En inflationistisk utveckling av samhällsekonomin
leder sålunda till att skattesystemet för de flesta inkomsttagarna
får helt andra verkningar än vad som avsetts. Möjligheterna för
låg- och mellaninkomsttagarna att nå den eftersträvade höjningen av
levnadsstandarden motverkas.

Som framhålls i motionerna 1973:558 och 1973:1022 är det
synnerligen angeläget att motverka en sådan utveckling genom att bygga
in ett inflationsskydd i skattesystemet. Löntagarorganisationerna har
uttryckt likartade uppfattningar. Det är utskottets mening, att ett
inflationsskyddat skattesystem också skulle underlätta kommande uppgörelser
på arbetsmarknaden och såväl direkt som indirekt få gynnsamma
konsekvenser för hela samhällsekonomin.

Utskottet finner det angeläget att påpeka, att förändringar i beskatt -

SkU 1973:19

ningen bör beslutas av riksdagen i grundlagsenlig ordning. Skattesystemet
bör sålunda inte vara så konstruerat att det reella skattetrycket
automatiskt skärps och att skatternas fördelning ändras när penningvärdet
försämras. Detta gäller särskilt beträffande de lägre inkomsttagarna.
Det är enligt utskottets mening anmärkningsvärt att 1972 års
skatteutredning i direktiven förbjudits att ens undersöka frågan om ett
inflationsskydd i det direkta skattesystemet. Detta, menar utskottet,
antyder en oförklarlig ovilja att ta upp en fråga av stor betydelse för stora
löntagargrupper.

1 enlighet med vad utskottet nu anfört bör skatteutredningen med
förtur ta upp frågan angående inflationsskydd av skattesystemet eller
andra åtgärder i syfte att garantera att en fortgående inflation inte som
hittills väsentligt skärper skattetrycket.

dels ansett att utskottet under punkten H bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionerna 1973:558 och
1973:1022 hos Kungl. Majd anhåller om tilläggsdirektiv till
skatteutredningen i syfte att med förtur utreda frågan
angående inflationsskydd av skattesystemet eller andra åtgärder
i syfte att förhindra att en fortgående inflation skärper
skattetrycket i enlighet med vad utskottet anfört.

GOTAB 73 3534 S Stockholm 1973