Skatteutskottets betänkande nr 18 år 1973

SkU 1973:18

Nr 18

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion om skattelättnad för
fosterlega.

Motionen

I motionen 1973:247 av herr Hörberg m. fl. (fp,s,c,m,vpk) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till sådan ändring av berörd
lagstiftning att endast den del av ersättning till fosterhem blir beskattad,
som enligt avtal med socialnämnd eller motsvarande utgör ersättning för
fosterföräldrarnas arbetsinsats.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 32 § 3 mom. KL utgör särskild kostnadsersättning från stat
eller kommun i allmänhet inte skattepliktig inkomst. Å andra sidan
medges inte avdrag för de kostnader som ersättningen är avsedd att täcka.
Från lön eller annan därmed jämförlig skattepliktig ersättning får
däremot avdrag göras för sådana omkostnader för vilka särskild ersättning
ej utgått.

Den 16 mars 1972 meddelade riksskatteverket anvisningar rörande
beskattningen av ersättning för vård i enskilt hem vid omhändertagande
enligt barnavårdslagen. I anvisningarna, som skulle tillämpas vid 1972 års
taxering, anförde verket inledningsvis att Svenska kommunförbundet för
år 1971 rekommenderat att såsom lägsta ersättning 1971 för vård i
enskilt hem av barn som omhändertagits enligt barnavårdslagen skulle
utgå 400 kr. per månad. Högre ersättning borde enligt rekommendationen
utgå om barnet på grund av exempelvis fysiska eller psykiska
handikapp ställer särskilt höga anspråk på fosterföräldrarnas insatser eller
om vårdnaden får anses vara av mer tillfällig natur. Vidare borde enligt
rekommendationen särskild ersättning utgå för följande kostnader:

1) kostnad för läkarvård, tandläkarvård och resor i samband därmed

2) skäliga fickpengar

3) kostnad för särskild utrustning t. ex. säng, cykel, moped m. m.

Verket konstaterade att den kontanta ersättningen i vissa fall bestämts så
att däri även fick anses ingå ersättning för dessa kostnader.

Anvisningarna för 1972 års taxering innebar i korthet att som
skattepliktig intäkt borde tas upp under året uppburen ersättning. Som
normalavdrag borde medges för barn under 10 år 400 kr. per månad och
för äldre barn 550 kr. per månad. Vid särskilda omständigheter borde
avdrag medges med högre belopp än normalavdraget.

Enligt senare rekommendationer från Svenska kommunförbundet har
den lägsta ersättningen höjts till 90 % av basbeloppet för år räknat.

1 Riksdagen 1973.6 sami. Nr 18

SkU1973:18

2

Förbundet har i sitt senaste cirkulär i denna fråga (38/72 den 24 april
1972) åberopat att utredningen (S 197030) väntas beröra vissa principiella
synpunkter på konstruktionen av ersättningen till fosterföräldrar
och därmed de sociala förmåner denna ersättning kan medföra. Styrelsen
har i avvaktan på utredningens betänkande beslutat rekommendera
sociala centralnämnderna/barnavårdsnämnderna att även för år 1973
såsom lägsta ersättning för vård i enskilt hem av barn, som omhändertagits
jämlikt barnavårdslagen, utge ett belopp som motsvarar 90 procent
av det vid ingången av nämnda år gällande basbeloppet. Rekommendationen
innebär att den lägsta ersättningen för närvarande utgör 550 kr.
per månad, ej inräknat särskild kostnadsersättning bl. a. i ovan angivna
hänseenden.

Riksskatteverkets anvisningar i ämnet för 1973 års taxering (RSV Dt
1973:4) innebär bl. a. att normalavdraget räknats upp till 450 kr. i
månaden för barn under 10 år och till 600 kr. i månaden för äldre barn.

Normalavdragen har fastställts med utgångspunkt i att ersättning har
utgått enligt de normer Kommunförbundet rekommenderat. I normalavdragen
har inräknats kostnader för mat, bostad samt inköp av kläder,
skor eller annan utrustning. Vidare har inräknats andel i kostnader som är
gemensamma för familjen, såsom för resor, tvätt, toalettartiklar, telefon,
tidningar o. d. Dessutom har beaktats vissa merkostnader för slitage på
möbler och annan utrustning i hemmet.

Föreligger särskilda omständigheter kan avdrag medges med högre
belopp än normalavdragen. Sådana särskilda omständigheter kan enligt
anvisningarna anses föreligga i de fall den kontanta ersättningen avser att
täcka kostnader som enligt Kommunförbundets rekommendation bör
ersättas särskilt. Vidare bör högre avdrag medges vid vård av barn
som genom fysiska, psykiska eller sociala handikapp har medfört ökade
kostnader för exempelvis resor, telefon, slitage på inventarier eller
utrustning i hemmet. För att avdrag skall medges med högre belopp än
normalavdragen bör krävas, att de för bedömningen avgörande omständigheterna
särskilt anges.

Om kontantstöd utgått till fosterföräldrarna i form av bidragsförskott
enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott eller som vårdbidrag enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring, bör avdragen reduceras med
hänsyn härtill. Däremot bör någon reducering av avdragen inte ske av den
anledning, att barnbidrag enligt lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
utgått till fosterföräldrarna.

Verket har meddelat liknande anvisningar också beträffande normalavdrag
för vårdgivare i kontrollerad familjevård och beträffande vårdgivare
i enskilt hem av psykiskt utvecklingsstörda, rörelsehindrade och
hörselskadade (RSV Dt 1973:5 och 14). Normalavdraget är här i regel 20
kr. per dygn. Vid vård av flera personer kan avdraget i vissa fall reduceras
till 18 kr. per person och dygn. Vid vård av fler än fem personer kan
verksamheten betraktas som rörelse. Andra regler blir i så fall tillämpliga.
Även för jordbrukare tillämpas särskilda regler.

SkU1973:18

3

Fosterbarnsutredningen (S 1970:30), sorn i sitt utredningsarbete
behandlar frågor av hithörande art, står enligt inhämtad uppgift i
slutfasen av sitt arbete och dess betänkande väntas innevarande år.

Utskottet

Yrkandet i motionen 1973:247 att fosterföräldrar skall beskattas
endast för vad som enligt avtal med socialnämnd eller liknande utgör
ersättning för deras arbetsinsats syftar till att undanröja den irritation
som beskattningsfrågan av lättförklarliga skäl kan vålla många fosterföräldrar.
Som framhålls i motionen kan kostnaderna för fosterbarn variera
avsevärt från fall till fall. Det skulle givetvis vara till fördel för alla
berörda parter att — såsom föreslås i motionen — kostnadsersättningen
fastställdes i förväg för den vård som barnet erhåller. Därmed elimineras
de utredningsproblem och andra nackdelar som är förenade med en
kostnadsprövning i efterhand i en taxeringsprocess.

Utskottet kan således i princip instämma i syftet med motionen.
Gällande regler på beskattningsområdet innebär emellertid, att särskild
kostnadsersättning från stat eller kommun i princip inte skall beskattas.
Ersättning för kostnader för fosterbarn intar inte någon särställning i
detta hänseende. Något annat hinder i gällande skattelagstiftning mot den
i motionen förordade lösningen föreligger inte heller. Att frågan inte
redan nu lösts genom avtal torde åtminstone delvis bero på de svårigheter
som föreligger att komma fram till ett i alla avseenden rättvisande
resultat. Som framgår av Svenska kommunförbundets rekommendation i
ämnet har den också fått anstå i avvaktan på det förslag, som
fosterbarnsutredningen (S 1970:30) kommer att lägga fram senare i år.

Även om ifrågavarande problem kan komma att lösas i samband med
ställningstagandet till fosterbarnsutredningens kommande förslag, är
taxeringsmyndigheterna f. n. hänvisade till att — i likhet med föregående
år — pröva fosterföräldrarnas avdragsyrkanden i enlighet med riksskatteverkets
anvisningar. Utskottet vill framhålla, att de schablonavdrag som
medges enligt dessa anvisningar i många fall medför att fosterföräldrarna
inte alls eller endast till mindre del beskattas för ersättningen. Skulle
schablonavdraget på grund av särskilda omständigheter vara otillräckligt
för de kostnader som uppkommit, innebär anvisningarna att avdrag kan
medges med högre belopp. Som tidigare framhållits är det givetvis svårt
för fosterföräldrarna att få fram tillfredsställande utredning om de
kostnader som är förenade med barnens vård. Utskottet förutsätter, att
detta beaktas vid tillämpningen av riksskatteverkets anvisningar. Enligt
utskottets mening bör också vederbörande sociala organ på ett verksamt
sätt kunna vara de skattskyldiga till hjälp vid den utredning som erfordras
för taxeringsmyndigheternas prövning av avdragsfrågan.

Med hänvisning till det anförda finner utskottet, att någon åtgärd från
riksdagens sida inte påkallas i avvaktan på fosterbarnsutredningens
förslag. Utskottet avstyrker således motionen 1973:247.

Utskottet hemställer

SkU 1973:18 4

att riksdagen avslår motionen 1973:247.

Stockholm den 27 mars 1973

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Engkvist (s), fru Holmqvist (s), herrar
Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp),
Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s),
Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp) och Söderström (m).

GOTAB 73 3559 S Stockholm 1973