Skatteutskottets betänkande nr 14 år 1973
SkU 1973:14
Nr 14
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om rätt till avdrag
vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål.
Motionerna
I detta betänkande behandlas motionerna
1973:7 av herr Helén m. fl. (fp), vari bl. a. hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om utredning rörande
införande av rätt för fysiska personer till avdrag för gåvor upp till en viss
maximigräns till bl. a. religiösa ändamål vid den statliga inkomstbeskattningen;
1973:69
av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl. (m), vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit anhåller om utredning
rörande införande av avdrag vid inkomsttaxeringen för gåvor som
skattskyldig skänkt till religiösa, humanitära, kulturella, vetenskapliga
eller eljest uppenbart allmännyttiga ändamål;
1973:558 av herr Bohman m. fl. (m), vari bl. a. hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning angående
införande av rätt för fysiska personer till begränsat avdrag vid beskattningen
för gåvor till bl. a. religiösa ändamål;
1973:1030 av herr Hyltander m. fl. (fp), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit begär utredning rörande införande av
rätt för fysiska personer till avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor
upp till en viss maximigräns till u-hjälp och andra humanitära ändamål
samt religiösa, kulturella, vetenskapliga och eljest allmännyttiga ändamål.
Övriga i motionerna 1973:7 och 1973:558 framställda yrkanden
behandlar utskottet i senare sammanhang. Beträffande motiveringen till
det ovannämnda yrkandet i motionen 1973:558 hänvisas till motionen
1973:241 (s. 65).
Avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till allmännyttiga ändamål
Gällande bestämmelser
Vid beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla skall enligt
20 § kommunalskattelagen från intäkterna avräknas alla omkostnader
under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande.
Avdrag får därvid inte göras för den skattskyldiges levnadskostnader och
därtill hänförliga utgifter.
Enligt 2 § och 4 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt äger
1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 14
SkU1973:14
2
ovannämnda bestämmelser även tillämpning vid den statliga inkomsttaxeringen.
Frågans tidigare behandling
Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga
ändamål har tidigare upprepade gånger varit föremål för riksdagens
behandling. Genom beslut vid 1938, 1939, 1941 och 1942 års
riksdagar föreskrevs sålunda, att skattskyldig skulle äga rätt att vid
taxering visst år enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren. Denna
avdragsrätt tillämpades senast vid 1943 års taxering.
Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Majit
medge, att skattskyldig vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
åren 1944 och 1945 fick åtnjuta avdrag för penninggåvor till
internationellt hjälparbete för lindrande av nöd bland civilbefolkningen i
krigshärjade länder. Avdrag medgavs endast om gåvobeloppet uppgick till
minst 1 000 kr.
De sålunda gjorda medgivandena har föranletts av särskilda förhållanden
och har varit till tiden begränsade. Vid varje tillfälle, då fråga om
sådan avdragsrätt varit under bedömande, har av bevillningsutskottet
uttalats, att bestämmelser av detta slag innebar en uppenbar avvikelse
från de principer som låg till grund för gällande lagstiftning. Därvid har
utskottet framhållit, att främjandet av behjärtansvärda eller eljest
allmännyttiga ändamål inte borde ske i form av lättnader vid beskattningen
utan genom direkta bidrag från statens sida.
I ett den 20 december 1956 avgivet betänkande med förslag till
bestämmelser om avdragsrätt och skatteplikt för periodiskt understöd
samt om avdragsrätt för studieunderstöd, m. m. har skattelagssakkunniga
behandlat frågan om avdrag för periodiskt understöd och gåvor till
allmännyttiga ändamål. De sakkunniga har därvid framhållit, att enbart
den omständigheten att ändamålen är behjärtansvärda och att institutionerna
behöver stöd ej utgör skäl för avdragsrätt vid beskattningen. Det
kan vid förutsättningslöst övervägande befinnas lämpligare att understöd
ges i annan form, om understöd från det allmännas sida över huvud taget
anses böra ifrågakomma.
Efter att ha anfört en rad invändningar mot en utvidgad avdragsrätt
har de sakkunniga inte ansett sig kunna förorda en självständig
avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål. De sakkunniga har
emellertid även framkastat tanken att — om det skulle befinnas angeläget
att vid beskattningen hänsyn i någon form tas till skattskyldigs utgifter av
den beskaffenhet, varom här är fråga - en annan utväg än att tillskapa en
särskild avdragsform skulle tillgripas. Enklast kunde detta ske genom att
bestämmelserna om det nuvarande avdraget för försäkringspremier o. d.
ändrades så, att avdragsrätten omfattade även avgifter eller bidrag till
vissa andra ändamål än försäkringar. Avdragsrätten skulle därvid såsom
nu vara begränsad till vissa maximibelopp. Åtskilliga avgifter och bidrag
SkU 1973:14
3
till allmännyttiga ändamål eller till sammanslutningar hade från social
synpunkt ett värde, som kunde jämföras med försäkringsverksamhetens,
och det kunde därför icke anses föreligga avgörande principiella skäl mot
att skattskyldig medgavs en friare valrätt i fråga om utnyttjandet av
ifrågavarande av sociala skäl betingade avdrag.
Motioner rörande avdrag vid beskattningen för bidrag till humanitära,
litterära, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga
ändamål har därefter flera gånger varit föremål för riksdagens uppmärksamhet,
bl. a. åren 1961 och 1964-1972. I sitt av riksdagen godkända
betänkande BeU 1970:13 framhöll bevillningsutskottet att införandet av
en avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål skulle innebära en
avvikelse från grundläggande principer i skattelagstiftningen och att det
skulle vara förenat med betydande svårigheter att åstadkomma en för det
praktiska taxeringsarbetet lämplig avgränsning av de ändamål som
motiverade en avdragsrätt vid taxeringen. Utskottet vidhöll sin tidigare
uttalade uppfattning att främjandet av allmännyttiga och liknande
ändamål borde ske genom direkta bidrag av allmänna medel och inte
genom lättnader vid beskattningen.
I sina av riksdagen godkända betänkanden SkU 1971:45 och 1972:34
fann skatteutskottet inte anledning frånträda riksdagens tidigare intagna
ståndpunkt i frågan.
Utskottet
I de förevarande motionerna begärs bl. a. utredning om införande av
rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för gåvor till religiösa, humanitära,
kulturella, vetenskapliga eller eljest allmännyttiga ändamål. Som
motivering för yrkandena anförs bl. a. att en sådan avdragsrätt avsevärt
skulle förbättra de ideella organisationernas ekonomiska villkor och deras
möjligheter till från samhällets synpunkt angelägna insatser.
Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har i den
svenska skattelagstiftningen tidigare funnits regler om en begränsad rätt
till avdrag vid den statliga taxeringen för gåvor till försvarsändamål och
internationellt hjälparbete. Dessa bestämmelser har emellertid varit
tidsbegränsade och föranledda av speciella förhållanden under och efter
det andra världskriget. När frågan därefter aktualiserats i motioner under
en följd av år har riksdagen genomgående avvisat motionärernas förslag
under hänvisning till att bestämmelser av detta slag skulle innebära en
avvikelse från de principer som ligger till grund för skattelagstiftningen.
Därvid har också framhållits svårigheterna att göra en för det praktiska
taxeringsarbetet lämplig avgränsning av de ändamål som skulle kunna
motivera en avdragsrätt. Allmännyttiga ändamål bör enligt den av
riksdagen upprepade gånger uttalade uppfattningen i stället tillgodoses
genom direkta bidrag av allmänna medel. Sådana bidrag lämnas efter
ingående prövning i varje särskilt fall. Att införa en vidsträckt avdragsrätt
för gåvor till vissa allmännyttiga ändamål är att jämställa med direkta
anslag till dessa ändamål utan sådana prioriteringar och begränsningar
SkU 1973:14
4
som enligt utskottets uppfattning är nödvändiga i anslagsfrågor.
I sammanhanget kan också nämnas att skatteutredningen om periodiskt
understöd i sitt nyligen avlämnade betänkande (SOU 1972:87)
föreslagit regler, som avser att motverka möjligheterna att kringgå
förbudet mot avdrag för gåvor till allmännyttiga ändamål genom
utbetalningar i form av periodiskt understöd.
Med anledning av vad i motionerna anförts i fråga om de fria
samfunden vill utskottet erinra om att anslaget för bidrag till fria kristna
samfund i årets statsverksproposition föreslås höjt med 2 milj. kr. till 4
milj. kr. för budgetåret 1973/74. Kulturutskottet har i sitt betänkande
1973:10 föreslagit en ytterligare höjning av anslaget till 5 milj. kr.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet berörda yrkanden i
motionerna.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår
1. motionen 1973:7, i vad den behandlas i detta betänkande,
2. motionen 1973:69,
3. motionen 1973:558, i vad den behandlas i detta betänkande,
4. motionen 1973:1030.
Stockholm den 20 mars 1973
På skatteutskottets vägnar
TAGE MAGNUSSON
Närvarande: herrar Magnusson i Borås (m), Engkvist (s), Kristenson (s),
Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s),
Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s). Westberg i
Hofors (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp) och fru
Normark (s).
Reservation
av herrar Magnusson i Borås (m), Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå
(fp), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Olof Johansson i Stockholm (c)
och Hörberg (fp), vilka — under åberopande av innehållet i motionerna
1973:7, 1973:69, 1973:558 och 1973:1030 — ansett att utskottet bort
hemställa
att riksdagen med anledning av motionerna 1973:7, 1973:69,
1973:558 och 1973:1030 hos Kungl. Maj:t begär utredning
om införande av rätt till avdrag för fysiska personer vid den
statliga inkomstbeskattningen för gåvor upp till en viss maximigräns
till u-hjälp och andra humanitära ändamål samt till
kulturella, religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga
ändamål.
GOTAB 73 3485 S Stockholm 1973