Skatteutskottets betänkande nr 13 år 1973

SkU 1973:13

Nr 13

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående resultatutjämning
vid beskattningen.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionerna

1973:9 av herr Henmark (fp) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Maj:t till 8 §
förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning vid taxering för
inkomst fogar ett tillägg så lydande: ”Har någon eller några fysiska
personer förvärvat företag som nu sagts och företaget under det
beskattningsår varunder förvärvet skett men före förvärvet ej drivit någon
verksamhet må dock förlustavdrag åtnjutas för förlust i verksamhet som
påböijas efter det företaget sålunda överlåtits.”

1973:130 av herr Johansson i Skärstad m. fl. (c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om utredning av frågan om
skattemässig inkomstutjämning för konstnärer;

1973:136 av herr Sjönell m. fl. (c) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning beträffande rätt
för företag att avsätta medel till utbildningsfonder i enlighet med vad
som anförts i motionen;

1973:254 av herr Nilsson i Trobro m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen i anledning av vad i motionen anförts hos Kungl. Maj:t
hemställer om skyndsam utredning i syfte att genomföra en öppen
resultatutjämning genom en kontometod;

1973:260 av herr Westberg i Ljusdal (fp) vari hemställs
att riksdagen omprövar ett tidigare ställningstagande i frågan och hos
Kungl. Maj:t anhåller om förslag till regler, som gör det möjligt för ett
företag med små kapitalresurser att skattefritt avsätta vinstmedel till fond
för täckande av kundförluster;

1973:388 av herr Josefson i Arrie m. fl. (c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majd anhåller om tilläggsdirektiv till den
pågående utredningen om företagsbeskattningen beträffande införande av
rätt till öppen resultatutjämning i beskattningen genom kontometod, i
enlighet med vad som anförts i motionen;

1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 13

SkU 1973:13

1973:394 av herr Nordgren m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till innevarande års
riksdag om rätt för rörelseidkare, som driver enskild firma, och
jordbrukare att i samband med inkomsttaxeringen erhålla avdrag för
avsättning till självfinansieringsfond i enlighet med i motionen uppdragna
riktlinjer;

1973:555 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att skattefri avsättning får ske till
investeringsfond för marknadsföringsändamål;

1973:588 av herr Schött m. fl. (m) vari hemställs

att riksdagen anhåller om att Kungl. Maj :t snarast förelägger riksdagen
förslag om avsättning till utbildnings- och omställningsfond för företagen
i syfte att öka de anställdas ekonomiska trygghet i händelse av
företagsnedläggelser, omlokalisering av verksamheten eller andra omställningar; 1973:595

av herrar Wirtén (fp) och Börjesson i Glömminge (c) vari
hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv till
företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) angående införande av ett
generellt investeringskontosystem med konjunktur- och regionalpolitisk!
syfte och möjlighet till resultatutjämning för företag utan diskriminering
i enlighet med vad som anförts i motionen;

1973:1005 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om särskilda skatteregler för
vidareutveckling av företag i enlighet med väd som anförts i motionen;

1973:1006 av herrar Annerås (fp) och Levin (fp) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till inrättande av
investeringsfonder för att främja avsättningen;

1973:1023 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär rätt för företagen att skattefritt
göra avsättningar till utbildningsfonder;

1973:1047 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m, c, fp) vari hemställs
att riksdagen
dels antar följande

1. Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 2, 8 och 9 §§ förordningen (1960:63) om
rätt till förlustutjämning vid taxering för inkomst skall ha nedan angivna
lydelse.

SkU 1973:13

2 §

Med förlust samma år.

Förlustavdrag må medgivas allenast om skattskyldig under förluståret
eller under något av de två närmast föregående beskattningsåren varit
jämlikt 22 § 1 mom. första stycket vid 1) taxeringsförordningen skyldig
avlämna självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst eller om
skattskyldigs bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor under något av
nämnda år uppgått till sådant belopp att han jämlikt bestämmelserna vid
2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig avlämna deklaration som nyss
sagts. Vid bedömande av fråga om rätt till förlustavdrag föreligger skall
beträffande äkta makar och oskift dödsbo tillika iakttagas vad i tredje
och sjätte styckena sagda moment stadgas. För rätt till förlustavdrag
erfordras härutöver att deklaration för förluståret avgivits under vederbörligt
taxeringsår.

Till förlustavdrag vederbörligt taxeringsår.

Rätten till minst 1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna)

8§

Om aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk förening vid
ingången av förluståret eller utgången av det beskattningsår, för vilket
taxering skall ske, till huvudsaklig del ägdes eller på därmed jämförligt
sätt — direkt eller genom förmedling av juridisk person — innehades av en
fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, må vid sagda taxering
förlustavdrag ej medgivas med mindre samtliga eller så gott som samtliga
aktier eller andelar vid nämnda båda tillfällen ägdes eller på angivet sätt
innehades av samma fysiska person eller personer samt under förutsättning
tillika, då fråga är om två eller flera aktie- eller andelsägare, att envar
av dessa ägde eller innehade ungefärligen lika stor andel i aktie- eller
andelskapitalet vid det ena som vid det andra tillfället. Hinder för
förlustavdrag möter dock ej, där skiljaktighet i ägareförhållandena
betingas av att aktierna eller andelarna genom arv, testamente eller
bodelning övergått å annan fysisk person eller andra fysiska personer eller
av att på nämnt sätt förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person
eller sådana fysiska personer som sedan förlustårets ingång innehaft
aktier i företaget.

9 §

Har bolag (dotterbolag) genom fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den
14 september 1944 om aktiebolag upplösts och uppgått i annat bolag
(moderbolag), äger moderbolaget samma rätt till förlustavdrag, som —
om fusionen ej skett — tillkommit dotterbolaget. Därest aktierna i
moderbolaget vid utgången av beskattningsåret eller aktierna i dotterbolaget
vid ingången av förluståret till huvudsaklig del ägdes eller på därmed

1* Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 13

SkU 1973:13

jämförligt sätt innehades — direkt eller genom förmedling av juridisk
person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall vad nyss
sagts angående moderbolagets rätt att utnyttja dotterbolags förlustavdrag
gälla endast därest moderbolaget jämväl vid sistnämnda tidpunkt ägde
mer än nio tiondelar av aktiekapitalet i dotterbolaget. Ägdes eller
innehades på sätt nyss sagts aktierna i moderbolaget vid utgången av
beskattningsåret av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, skall
såsom förutsättning för förlustavdragets utnyttjande jämväl gälla, att
denna person eller dessa personer ägde eller innehade samtliga eller så
gott som samtliga aktier i moderbolaget jämväl vid ingången av
dotterbolagets ifrågavarande förlustår. Är i fall, som sist sagts, fråga om
två eller flera aktieägare, kräves ytterligare att envar av dessa ägde eller
innehade ungefärligen lika stor andel i aktiekapitalet vid det ena som vid
det andra av sistnämnda båda tillfällen. Hinder för förlustavdragets
utnyttjande möter dock ej, där skiljaktighet i ägareförhållandena betingats
av att aktierna genom arv, testamente eller bodelning övergått å
annan fysisk person eller andra fysiska personer eller av att på nämnt sätt
förvärvade aktier överlåtits å sådan fysisk person eller sådana fysiska
personer som sedan förlustårets ingång innehaft aktier i företaget.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974 dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1974 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

2. Förslag till

Förordning om rätt till utjämning i vissa fall av statlig inkomstskatt i
samband med inkomststegring eller inkomstminskning.

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Fysisk person, oskift dödsbo eller familjestiftelse må, under de
förutsättningar och på det sätt nedan i nämnda förordning sägs, erhålla
utjämning av statlig inkomstskatt i samband med inkomststegring eller
inkomstminskning.

2§

Uppgår den beskattningsbara inkomsten för i 1 § omförmäld skattskyldig
till belopp, som med minst 10 000 kronor överstiger eller
understiger den skattskyldiges motsvarande inkomst under det nästföregående
beskattningsåret (jämförelseåret), skall utjämningen av skatten
verkställas sålunda att den skatt, som den skattskyldige har att jämlikt
förordningen om statlig inkomstskatt erlägga, nedsättes till sådant
belopp, att den sammanlagda statliga inkomstskatten för det ifrågavaran -

SkU 1973:13

de beskattningsåret och för jämförelseåret blir lika stor som summan av
den skatt, som han haft att erlägga för nämnda båda år, därest den
sammanlagda beskattningsbara inkomsten för dessa år med lika delar
belöpt på vartdera av åren.

Vid tillämpningen av bestämmelsen i första stycket skall beräkning av
skatt ske efter det procenttal av grundbeloppet för statlig inkomstskatt,
som jämlikt 12 § förordningen om statlig inkomstskatt skall tillämpas för
slutlig skatt på grund av taxeringen för beskattningsåret.

(Se vidare anvisningarna)

3§

Finnes vid jämförelse som i 2 § sägs mellan de beskattningsbara
inkomsterna merinkomsten eller inkomstminskningen uppgå till lägre
belopp än 10 000 kronor, skall den statliga inkomstskatten för beskattningsåret
eller för jämförelseåret likväl icke utgå med högre belopp, än
som skolat beräknas, därest merinkomsten eller inkomstminskningen
uppgått till 10 000 kronor.

4§

Oaktat vad i 2 och 3 §§ stadgas, må dock skatteutjämning, som där
sägs, ej ske med mindre denna föranleder att skatten beräknas till ett
minst 50 kronor lägre belopp än enligt förordningen om statlig
inkomstskatt.

5 §

Har skattskyldig avlidit under beskattningsåret, skall med avseende å
rätt till skatteutjämning, som i denna förordning avses, oskift dödsbo
efter honom äga samma rätt, som eljest skulle hava tillkommit den
skattskyldige.

6§

Ingår i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för beskattningsåret
ackumulerad inkomst och har av den skattskyldige framställt
yrkande om tillämpning av förordningen angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst vunnit bifall, må skattutjämning
enligt förevarande förordning ej medgivas för skatt, som i anledning av
samma taxering påföres.

Därest i den beskattningsbara inkomsten enligt taxeringen för jämförelseåret
ingått ackumulerad inkomst och om i anledning därav särskild
skatteberäkning skett enligt förordningen angående beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst, skall vid nu ifrågavarande
skatteutjämning så anses som om den beskattningsbara inkomsten
uppgått till det belopp, vilket legat till grund för skatteberäkningen enligt
nämnda förordning, respektive som om skatten beräknats å sistnämnda
belopp enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

(Se vidare anvisningarna)

SkU 1973:13

7 §

Rätt till skatteutjämning enligt denna förordning föreligger endast för
sådan i 1 § omförmäld skattskyldig, som på grund av vad i 22 § 1 mom.
1)—3) taxeringsförordningen sägs vara skyldig att utan anmaning avlämna
självdeklaration till ledning för sin taxering för inkomst under jämförelseåret
eller något av de två närmast föregående beskattningsåren. Tillika
skall gälla att deklarationsskyldigheten fullgjorts under iakttagande av de
härför i taxeringsförordningen lämnade föreskrifterna.

8 §

Skattskyldig, som önskar erhålla skatteutjämning enligt denna förordning,
har att därom göra ansökan hos prövningsnämnden i det län, där
den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt för inkomsten
under beskattningsåret.

Ansökan ingives eller insändes till prövningsnämndens kansli och skall,
med undantag för fall varom i 12 § sägs, vara till kansliet inkommen före
utgången av april månad året efter taxeringsåret.

9 §

Bifalles ansökning, varom i 8 § förmäles, skall länsstyrelsen — därest
beslutet icke kan iakttagas vid påföringen av slutlig skatt enligt
taxeringen, varom fråga är — meddela förordnande om avkortning eller,
där restitution skall ske, tillställa den skattskyldige honom tillkommande
belopp över postgiro.

Å restituerat belopp utgår icke ränta.

10 §

Kan ansökning om skatteutjämning enligt denna förordning icke av
prövningsnämnd upptagas till avgörande, emedan den skattskyldiges
taxering för jämförelseåret icke vunnit laga kraft, skall prövningsnämnden
genom särskilt beslut förklara ansökningen vilande. Det ankommer
därefter på den skattskyldige att, sedan ifrågavarande taxering vunnit laga
kraft, till prövningsnämnden inkomma med framställning om ansökningens
upptagande till förnyad behandling. Sådan framställning skall
göras inom ett år från det slutligt beslut eller utslag meddelades i
taxeringsfrågan.

11 §

Har skatteutjämning enligt denna förordning skett, men ändras den
beskattningsbara inkomst, varå den utjämnade skatten beräknats genom
beslut av prövningsnämnd eller utslag av kammarrätten eller Kungl. Majit
eller åsättes den skattskyldige genom sådant beslut eller utslag eftertaxering
till statlig inkomstskatt så att grunderna för skatteutjämningen eller
förutsättningarna för rätten att komma i åtnjutande därav ändras, skall

SkU 1973:13

prövningsnämnden vidtaga den ändring av skatteutjämningen vartill
förhållandena kunna föranleda.

12 §

Föreligga förutsättningar för skatteutjämning enligt denna förordning
först efter meddelandet av sådant beslut av prövningsnämnd eller utslag
av kammarrätten eller Kungl. Majit som i 11 § sägs, eller har den
beräknade merinkomsten eller inkomstminskningen ökat till följd av
sådant beslut eller utslag, äger den skattskyldige inkomma med ansökning
enligt 8 § inom ett år från det ifrågavarande beslut eller utslag
meddelades.

Äger skattskyldig enligt 99 § taxeringsförordningen i särskild ordning
anföra besvär hos prövningsnämnd, må han tillika inom där angiven tid
inkomma med ansökning enligt 8 §.

13 §

Beträffande underrättelse om beslut av prövningsnämnd enligt denna
förordning ävensom beträffande rätt att föra talan över dylikt beslut
skola de i taxeringsförordningen givna bestämmelserna i fråga om
taxering för inkomst äga motsvarande tillämpning; dock att besvär över
prövningsnämnds beslut att förklara ansökningen vilande enligt 10 § icke
må anföras.

14 §

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.

Anvisningar
till 2 §

Till ledning för skatteberäkningen anföres följande exempel:

Beskattningsbar inkomst för jämförelseåret 10 000

Beskattningsbar inkomst för beskattningsåret 20 100

Sammanlagd beskattningsbar inkomst kronor 30 100

Efter utjämning fördelad beskattningsbar inkomst (delbeloppen avjämnas
till närmaste hundratal kronor så att summan av delbeloppen
motsvarar den sammanlagda beskattningsbara inkomsten):

för jämförelseåret 15 000

för beskattningsåret 15 100

Kronor 30 100

SkU 1973:13

Skatt å fördelad inkomst enligt grunderna vid taxeringen för det
beskattningsår varunder merinkomst uppkommit antages utgöra:

å 15 000 kronor 1800

å 15 100 kronor 1 820

Kronor 3 620

Avgår skatt å 10 000 kronor enligt samma grunder 1 000

Skatt att erlägga enligt taxering för beskattningsåret Kronor 2 620

Det anmärkes, att — för att skatteutjämning enligt denna förordning
för den i exemplet avsedde skattskyldige må äga rum jämväl vid taxering
för nästföljande år — den beskattningsbara inkomsten enligt sistnämnda
års taxering skall uppgå till lägst 30 100 kronor, dvs. med minst 10 000
kronor överstiga den tidigare beskattningsbara inkomsten, 20 100 kronor.

till 6 §

Innebörden av 6 § andra stycket belyses av följande exempel.

En skattskyldigs beskattningsbara inkomst enligt taxeringen för
jämförelseåret har uppgått till 40 000 kronor. I inkomsten under
jämförelseåret har emellertid ingått ackumulerad inkomst till belopp av
30 000 kronor, hänförlig till jämförelseåret och ytterligare två år.
Skatteberäkning för ackumulerad inkomst har skett. Vid tillämpningen
av förevarande förordning anses den skattskyldiges beskattningsbara
inkomst för jämförelseåret ha utgjort 20 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1974. Förordningen
skall dock icke äga tillämpning i avseende å skatteberäkning i anledning
av 1974 års eller tidigare års taxering eller på föranledande av
eftertaxering för år 1974 eller tidigare år.

dels i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att skyndsam utredning
företas om möjligheten till en fullständig resultatutjämning, varvid i
första hand prövas frågan om resultatutjämning genom den s. k.
kontometoden, samt att förslag i detta syfte snarast föreläggs riksdagen.

Gällande bestämmelser

Enligt gällande bestämmelser anses ett beskattningsår i princip som en
sluten enhet, och inkomstberäkningen påverkas inte av resultatet under
andra år. Den skattskyldige har emellertid inom ramen för gällande
bestämmelser vissa möjligheter till såväl förtäckt som öppen resultatutjämning.

Förtäckt resultatutjämning möjliggörs bl. a. genom gällande regler för
värdering av varulager och avskrivning å inventarier. Anledning saknas att

SkU 1973:13

i detta sammanhang gå in närmare på denna fråga.

Även öppen resultatutjämning medges i viss utsträckning, nämligen
enligt förordningen (1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst, enligt förordningen (1960:63) om rätt
till förlustutjämning vid taxering för inkomst samt enligt särskilda
bestämmelser om vissa kontoavsättningar m. m.

Reglerna om beräkning av skatt för ackumulerad inkomst avser att
lindra den progressiva statliga beskattningen för fysisk person, oskift
dödsbo och familjestiftelse, om den skattskyldige åtnjutit inkomst som
hänför sig till flera år. Reglerna innebär att skatten på den ackumulerade
inkomsten beräknas som om inkomsten fördelats på det antal år vartill
den hänför sig.

Rätt till förlustutjämning infördes år 1960 för skattskyldig vars
verksamhet ett år lämnat underskott som inte kan skattemässigt avräknas
mot överskott av annan förvärvskälla samma år. Underskottet får då
utnyttjas såsom förlustavdrag när som helst vid taxering för de följande
sex åren. Som förlust räknas inte endast underskott i egentlig mening
utan även andra allmänna avdrag, som skattemässigt inte kunnat
utnyttjas. För att förlustavdrag skall kunna medges krävs att förlusten
uppkommit under ett år, då den skattskyldige varit skyldig deklarera,
samt att deklarationsskyldigheten också fullgjorts. Uppgår förlusten
under förluståret inte till 1 000 kr., får densamma inte utnyttjas som
förlustavdrag.

Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening övergår i andra händer
genom att aktierna i bolaget eller andelarna i föreningen byter ägare,
medför detta att aktiebolagets eller den ekonomiska föreningens rätt till
utjämning av förlust upphör. Reglerna avser att förhindra missbruk och
tar sikte på fåmansbolag. Avsikten är att företag utan andra ”värden” än
en skattemässig rätt till förlustavdrag inte skall kunna gå i handeln.
Förlustavdrag får därför medges endast om aktierna eller andelarna helt
eller så gott som helt ägs av samma personer vid taxeringsårets utgång
som vid förlustårets ingång. Äganderättsövergång genom arv, testamente
eller bodelning saknar betydelse i detta sammanhang. Liknande regler
gäller vid fusion.

Lagstiftningen om förlustutjämning grundade sig på förslag av 1957
års skatteutredning (SOU 1958:35). Utredningen avvisade tanken på en
allmän öppen resultatutjämning genom en kontometod under hänvisning
främst till de stats- och kommunfinansiella verkningarna av en sådan
anordning. Däremot föreslogs rätt till utjämning av statlig inkomstskatt
på merinkomst i vissa fall, men detta förslag ledde inte till lagstiftning.

Reglerna om skogskonto innebär att skattskyldig, som haft intäkt av
skogsbruk, enligt förordningen (1954:142) om taxering för inkomst av
medel, som insatts å skogskonto, kan få uppskov med taxeringen för den
del av intäkten som satts in på sådant konto. Uppskov medges för ett och
samma beskattningsår med högst 60 % av köpeskillingen för rotsåld skog

SkU 1973:13

samt 40 % av köpeskillingen för leveransvirke. För skogsägare som
drabbats av stormskador under år 1971 höjs dessa procenttal till 80 resp.
50.

Av övriga bestämmelser på detta område förtjänar särskilt att nämnas
lagstiftningen om investeringsfonder för konjunkturutjämning. Enligt
förordningen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning
har aktiebolag, ekonomisk förening och sparbank rätt att göra avsättning
till investeringsfond. Avdrag för avsättning till investeringsfond för
rörelse får medges med högst 40 % av årsvinsten före skatt. Beträffande
investeringsfond för skogsbruk får avdrag medges med högst 10 % av
bruttointäkten av skogsbruk. 46 % — eller i visst fall 40 % — av
avsättningen skall insättas på särskilt konto i riksbanken. Investeringsfondernas
primära uppgift är att utgöra ett verksamt medel i den
konjunkturutjämnande politiken. Fonden får i princip disponeras endast
efter beslut av Kungl. Maj:t eller arbetsmarknadsstyrelsen.

Frågornas tidigare behandling

Motionsyrkanden angående ändringar i förordningen om rätt till
förlustutjämning och genomförande av rätt till progressionsutjämning
och allmän öppen resultatutjämning har behandlats av riksdagen årligen
alltsedan förlustutjämningsförordningen antogs år 1960. Bevillningsutskottet
har vid sin prövning av motsvarande yrkanden ansett att
bestämmelserna om förlustutjämning av främst kontrolltekniska skäl bör
bibehållas i sin nuvarande utformning. Utskottet har inte heller ansett
skäl föreligga att genomföra en rätt till progressionsutjämning med
hänvisning till att redan gällande bestämmelser kan anses undanröja de
mest iögonenfallande verkningarna i ifrågavarande hänseende av progressionen
vid den statliga inkomstbeskattningen.

Beträffande frågan om en allmän öppen resultatutjämning har
bevillningsutskottet uttalat bl. a. att denna fråga är så central för det
svenska skattesystemet i dess helhet att den inte kan avgöras utan en
noggrann omprövning av gällande regler för inventarieavskrivning och
varulagervärdering och de möjligheter i övrigt till skattemässig konsolidering
och resultatutjämning som skattereglerna nu erbjuder. Vidare har
såväl bevillningsutskottet som skatteutskottet ansett att införandet av
rätt till resultatutjämning inom vissa verksamhetsområden eller för vissa
yrkeskategorier skulle strida mot grundläggande principer i beskattningen
(BeU 1970:20 och SkU 1971:55).

Vid behandlingen av motsvarande fråga vid 1972 års riksdag anförde
skatteutskottet (SkU 1972:22) bl. a. att de skäl av kontrollteknisk och
annan art som bevillningsutskottet och skatteutskottet åberopat mot
bifall till framställda yrkanden på detta område fortfarande gällde. Därtill
kom att redan gällande beskattningsregler erbjöd vissa möjligheter att
genom vinstreglerande dispositioner av skilda slag åstadkomma en faktisk
resultatutjämning mellan olika år. Utskottet vidhöll uppfattningen att
dessa möjligheter i allmänhet fick anses tillräckliga, och för sådana fall,

SkU 1973:13

där speciella skäl talade för att principen om beskattningsårets slutenhet
borde brytas, fanns också särskilda regler, t. ex. lagstiftningen om
skogskonto, ackumulerad inkomst och förlustutjämning. Därtill kom att
en ändrad inställning till frågor av denna art torde förutsätta en
omprövning av företagsbeskattningen i dess helhet. I detta hänseende
hänvisade utskottet till företagsskatteberedningens (Fi 1970:77) utredningsuppdrag.

I företagsskatteberedningens uppdrag ingår bl. a. att pröva om den
nuvarande avvägningen är den riktiga mellan å ena sidan möjligheten till
vinstreglerande dispositioner genom bl. a. förmånliga av- och nedskrivningsregler
och å andra sidan storleken av den vinstbeskattning som
träffar företagen. En av beredningens huvuduppgifter är att från olika
synpunkter pröva nuvarande möjligheter att bilda dolda reserver.
Beredningen bör kunna överväga att i utjämnande syfte åstadkomma
temporära insättningar av vinstmedel på spärrkonto. Systemet med
konjunkturinvesteringsfonder, som har en väsentlig roll i stabiliseringspolitiken,
bör om möjligt byggas ut så att t. ex. lagerinvesteringar mer
effektivt än för närvarande kan inordnas i systemet och att även andra
ändamål än för närvarande, såsom att främja forskning, kan hänföras hit.
Beredningen bör enligt direktiven även ta upp frågan om avdragsrätt för
avsättningar för garantirisker och pröva om skilda regelkomplex för olika
slag av fondinstitut bör samordnas och sammanföras.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet motioner om vidgad rätt till
resultatutjämning vid beskattningen. Sålunda yrkas i motionen 1973:
1047 vissa ändringar i förordningen (1960:63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst och att riksdagen, med vissa ändringar,
antar det förslag till förordning om rätt till utjämning av statlig
inkomstskatt som på sin tid lades fram av 1957 års skatteutredning (SOU
1958:35). I denna motion liksom i motionen 1973:388 yrkas vidare
utredning om möjligheterna att införa en allmän rätt till resultatutjämning
för företagare, jordbrukare och fastighetsägare genom en kontometod.
Även motionerna 1973:130 och 1973:254 innehåller yrkanden om
öppen resultatutjämning, men dessa yrkanden begränsar sig till vissa
yrkeskategorier nämligen konstnärer resp. jordbrukare.

I andra motioner framställs yrkanden om rätt till avdrag för avsättning
till olika slag av investeringsfonder m. m., riskfonder och utvecklingsfonder.
Sålunda yrkas i motionen 1973:394 att den som har enskild firma
bör få göra avdrag för avsättning till fond för självfinansiering eller
kapitalbildning, i motionerna 1973:555 och 1973:1006 avdrag för
avsättning till investeringsfond för marknadsföring eller för avsättningsfrämjande
åtgärder, i motionen 1973: 595 ett generellt investeringskontosystem
i konjunktur- och regionalpolitisk! syfte samt i motionerna
1973:136, 1973:588 och 1973:1023 avdrag för avsättning till anställnings-
eller utbildningsfond. I motionen 1973:260 föreslås avdrag för

SkU 1973:13

avsättningar för kundförluster m. m. och i motionen 1973:1005 inrättande
av särskilda utvecklingsfonder med förmånlig skattebelastning.

En speciell detaljfråga tas upp i motionen 1973:9. Enligt förlustutjämningsförordningen
är fåmansbolag berättigat till avdrag för förlust,
som uppkommit tidigare år men som då inte kunnat utnyttjas, endast om
ägarförhållandena är väsentligen desamma vid utgången av taxeringsåret
som vid ingången av förluståret, dvs. det beskattningsår då förlusten
uppkom. Bestämmelserna har fått denna utformning för att undvika
handel med förlustbolag utan andra ”tillgångar” än rätt till förlustavdrag.
Motionären i motionen 1973:9 anför att denna spärregel i vissa fall kan få
ej avsedda konsekvenser. Om någon förvärvar aktierna i ett vilande bolag
under löpande räkenskapsår, och om räkenskapsåret inte läggs om i
samband med aktieförvärvet, kan nämligen förlust som uppkommer
under detta räkenskapsår inte förskjutas till senare år, även om förlusten
hänför sig till tiden efter aktieförvärvet. I motionen yrkas därför att
förlustutjämningsförordningen ändras i detta hänseende för bolag som
börjat driva verksamhet först efter aktieöverlåtelsen.

En annan sida av de nu behandlade detaljreglerna berörs i motionen
1973:1047. Fåmansbolags rätt till förlustavdrag påverkas inte av att
aktier övergått till annan ägare genom arv, testamente eller bodelning.
Motionärerna yrkar att rätten till förlustavdrag skall kvarstå även om den
nye ägaren i sin tur överlåter aktierna till någon som redan tidigare ägt
aktier i bolaget. I motionen yrkas vidare att förlustavdrag skall kunna
medges inte endast om deklarationsskyldighet förelegat för förluståret
utan även om sådan skyldighet förelegat för något av de två närmast
föregående beskattningsåren.

Beträffande detaljutformningen av reglerna i förlustutjämningsförordningen
är det givetvis möjligt att hävda olika ståndpunkter. Enligt
utskottets uppfattning bör det emellertid inte komma i fråga att, som
föreslås i motionen 1973:1047, utan vägande skäl och mot de principer
som ligger till grund för bestämmelserna medge avdrag för förlust som
uppkommit under år då den skattskyldige inte varit yrkesverksam och
saknat inkomst. Inte heller övriga detaljfrågor beträffande förlustutjämningsförordningen
kan enligt utskottets mening anses vara av sådan
karaktär, att omedelbara lagstiftningsåtgärder är påkallade. Utskottet,
som tidigare år avstyrkt ändringsyrkanden på detta område med
hänvisning bl. a. till företagsskatteberedningens utredningsuppdrag, avstyrker
således motionerna 1973:9 och 1973:1047 i denna del.

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att övriga frågor
som aktualiserats i motionerna prövats av riksdagen åtskilliga gånger. De
skäl av kontrollteknisk och samhällsekonomisk art, som därvid åberopats
mot bifall till de i motionerna framställda yrkandena, gäller fortfarande.
Redan nuvarande beskattningsregler erbjuder vissa möjligheter till resultatutjämning
genom vinst reglerande dispositioner av skilda slag. Dessa
möjligheter får i allmänhet anses tillräckliga, och för sådana fall där
speciella skäl talar för att principen om beskattningsårets slutenhet bör
brytas finns också särskilda regler, t. ex. lagstiftningen om skogskonto,

SkU 1973:13

ackumulerad inkomst och förlustutjämning. Att därutöver medge avdrag
för kontoavsättningar eller annan resultatutjämning i sådan omfattning
som förutsätts i motionerna skulle innebära avsevärda, ej acceptabla
skattelättnader för företagare och likställda, och en ändrad inställning
från utskottets sida till frågor av denna art förutsätter en omprövning av
företagsbeskattningen i dess helhet. En sådan omprövning företas för
närvarande av företagsskatteberedningen (Fi 1970:77). En av beredningens
huvuduppgifter är att i samband därmed utreda frågan om
resultatutjämning och reservbildning genom skattefria avsättningar till
olika slag av fondinstitut.

Utskottet avstyrker således även nu ifrågavarande motionsyrkanden.

Utskottet hemställer

A. beträffande förlustutjämningsförordningen
att riksdagen avslår

1. motionen 1973:9,

2. motionen 1973:1047 i denna del;

B. beträffande utjämning av statlig inkomstskatt

att riksdagen avslår motionen 1973:1047 i denna del;

C. beträffande resultatutjämning i övrigt
att riksdagen avslår

1. motionen 1973:130,

2. motionen 1973:136,

3. motionen 1973:254,

4. motionen 1973:260,

5. motionen 1973:388,

6. motionen 1973:394,

7. motionen 1973:555,

8. motionen 1973:588,

9. motionen 1973:595,

10. motionen 1973:1005,

11. motionen 1973:1006,

12. motionen 1973:1023,

13. motionen 1973:1047 i denna del.

Stockholm den 13 mars 1973

På skatteutskottets vägnar
TAGE MAGNUSSON

Närvarande: herrar Brandt* (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s),
Kristenson (s), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s),
Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Olof
Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp), Björk i Gävle* (c) och fru
Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1973:13

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c),
Nilsson i Trobro (m), Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp) och
Björk i Gävle (c), som

dels anfört följande:

Nuvarande skatteregler innebär i princip att varje beskattningsår
betraktas som en sluten enhet. Resultatutjämning mellan olika år medges
endast i begränsad utsträckning, t. ex. enligt reglerna om varulagervärdering
och avskrivning av inventarier m. m. eller genom speciallagstiftning
rörande förluster som inte kunnat dräs av tidigare år, ackumulerad
inkomst, och avsättningar till skogskonto, investeringsfonder e. d.

Från vårt håll har under en följd av år hävdats, att de möjligheter till
resultatutjämning och konsolidering, som dessa regler erbjuder, är
otillräckliga. Reglerna kan utnyttjas endast i vissa speciella fall och leder
till orättvisor för skattebetalare med växlande inkomster. Därtill kommer
att företagens växande behov att skapa reserver för en stabil ekonomi och
en långsiktig planering bör tillgodoses på ett annat sätt än i dag.

Som framhålls i motionerna 1973:388 och 1973:1047 är det av flera
skäl angeläget att genomföra det vid åtskilliga tillfällen framförda kravet
på en allmän öppen resultatutjämning genom kontometod, i första hand
för mindre och medelstora rörelseidkare, jordbrukare och fastighetsägare.
Vi förordar därför en skyndsam utredning av denna fråga. Utredningen
bör samtidigt pröva om behov föreligger att jämsides härmed genomföra
ytterligare regler för att utjämna beskattningen vid växlande inkomster
och undersöka möjligheterna att eliminera sådana inkonsekvenser och
otillfredsställande effekter, som i motionerna 1973:9 och 1973:1047
påtalats beträffande förlustutjämningsförordningen.

Vi tillstyrker således motionerna 1973:388 och utredningsyrkandet i
motionen 1973:1047. Med den begärda utredningen, som lämpligen
torde kunna företas med förtur inom företagsskatteberedningen, torde
övriga motionsyrkanden åtminstone i huvudsak vara tillgodosedda.

dels ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973:388 och utredningsyrkandet
i motionen 1973:1047 samt med anledning av
motionerna 1973:9, 1973:130, 1973:136, 1973:254, 1973:
260, 1973:394, 1973:555, 1973:588, 1973:595, 1973:1005,
1973:1006, 1973:1023 och 1973:1047 begär att Kungl. Maj:t
överlämnar motionerna till företagsskatteberedningen (Fi
1970:77) för beaktande och skyndsam utredning i syfte att
förbättra möjligheterna till resultatutjämning vid beskattningen
och genomföra en allmän öppen resultatutjämning
genom kontometod.

GOTAB 73 3447 S Stockholm 1973