Skatteutskottets betänkande nr 12 är 1973

SkU 1973:12

Nr 12

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner rörande den
allmänna energiskatten m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlar utskottet motionerna

1973:572 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen
beslutar att omedelbart upphäva

1. förordningen (1971:928) om tillfällig nedsättning av den allmänna
energiskatten,

2. förordningen (1971:50) om särskilt investeringsavdrag vid taxering
till statlig inkomstskatt, samt

3. förordningen (1972:718) om särskilt investeringsavdrag för vissa
byggnadsarbeten;

1973:1013 av herr Fridolfsson i Stockholm m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen beslutar avskaffa energiskatten för näringslivet från och
med den 1 juli 1973.

Gällande bestämmelser m. m.

Allmän energiskatt

Enligt förordningen (1957:262) om allmän energiskatt skall sådan
skatt erläggas för bensin och gasol, vissa bränslen såsom kol, koks,
motorbrännolja och eldningsolja samt elektrisk kraft. Med bensin avses
härvid samtliga i förordningen om besinskatt angivna skattepliktiga
varuslag och med gasol vara, för vilken skatt skall erläggas enligt
förordningen om gasolskatt. Energiskatt för bensin utgår med 9 öre för
liter och för gasol med 7 öre för liter. Skatten utgår för elektrisk kraft för
gatu- eller vägbelysning med 0,5 öre för kilowattimme och för annan
kraft med 10 % av kraftens beskattningsvärde. Beskattningsvärdet är lika
med summan av de avgifter, som förbrukaren har att erlägga för den
elektriska kraften.

För andra bränslen gällande skattesatser framgår av nedanstående
sammanställning.

Bränsle Skattesats

Stenkol 12 kr. för ton

Stenkolsstybb samt stenkolsbriketter m. m. 6 ” ” ”

Brunkolsbriketter 6 ” ” ”

Koks och koksbriketter 14 ” ” ”

Koksstybb 6 ” ” ”

Motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor, skatteklass I,
samt fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående
dieselmotor 25 ” ” m3

Motorbrännoljor, eldningsoljor och bunkeroljor, skatteklass II 16 ” ” ”

1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 12

SkU 1973:12

2

Beträffande energiskatt på bensin och gasol gäller i fråga om
skattskyldighet och beskattningsmyndighet samma bestämmelser som för
bensinskatt och gasolskatt. Övrig energiskatt redovisas av riksskatteverket
samt av generaltullstyrelsen beträffande skatt på bränslen som införs till
riket av annan än den som är registrerad hos riksskatteverket.

Genom beslut vid 1971 års höstriksdag antogs en förordning (1971:
928) om tillfällig nedsättning av den allmänna energiskatten, varigenom
Kungl. Maj:t bemyndigades att förordna härom för tiden 1.12.1971 —
31.12.1972.

Med stöd av förordningen har Kungl. Maj:t genom två särskilda beslut
den 30.12.1971 fastställt riktlinjer för skattenedsättning och uppdragit åt
riksskatteverket (RSV) att omsätta besluten i praktiken. Det ena beslutet
avser energiskatt på elkraft och på annat bränsle än bensin och gasol, som
skattskyldig förbrukar eller säljer för förbrukning vid industriell tillverkning
under perioden 1.12.1971—31.12.1972. Beslutet innebär, att
nedsättning eller avdrag medges i sådan omfattning att skattebelastningen
begränsas till 0,2 % av saluvärdet från fabrik. Då enligt tidigare tillämpad
praxis belastningen inte får överstiga 1 % av nämnda värde innebär den
temporära lättnaden en skattenedsättning med 80 %, vilket beräknas
motsvara ett årligt skattebortfall på ca 90 milj. kr. RSV:s prövning skall
enligt beslutet ske enligt samma grunder som tillämpas vid tidigare beslut
och, i fråga om nytillkomna fall, på grundval av förhållandena för
branschen i dess helhet. Energiskattenämnden skall dessutom höras i
principfrågor.

Det andra beslutet avser nedsättning av bränslen, som förbrukas av
handelsträdgårdsmästare för drivhusuppvärmning. Genom beslutet ändrades
tidigare medgiven skattenedsättning med 50 % till nedsättning med
85 % i fråga om bränsle, för vilket skattskyldighet uppkommer under
tiden 1.12.1971-31.12.1972.

Enligt beslut av 1972 års höstriksdag har Kungl. Maj:t bemyndigande
enligt förordningen (1971:928) om tillfällig nedsättning av den allmänna
energiskatten förlängts till utgången av år 1973.

RSV har med anledning av beslutet i meddelande den 28.12.1972
(RSV Ip 1972:4) utfärdat nya föreskrifter angående tillfällig nedsättning
av allmän energiskatt.

Inkomsterna av allmän energiskatt är för budgetåret 1973/74 beräknade
till 1 155 milj. kr.

Frågan om förhållandet mellan energiskatten och mervärdeskatten har
behandlats av mervärdeskatteutredningen (Fi 1971:05), som i sitt nyligen
avgivna betänkande Översyn av mervärdeskatten, del 1, materiella regler
(Ds Fi 1973:3) anför följande:

Mervärdeskatten infördes den 1 januari 1969. Denna åtgärd betydde i
väsentliga hänseenden endast en teknisk omläggning, varigenom mervärdeskatteprincipen
gjordes tillämplig på en redan gällande indirekt
beskattning av generell omfattning, nämligen den allmänna varuskatten
som införts den 1 januari 1960. Omläggningen innebar sålunda, att

SkU 1973:12

3

beskattningsområdet för den allmänna varuskatten överfördes i stort sett
oförändrat på mervärdeskatten. Denna täcker i runt tal två tredjedelar av
den privata konsumtionen av varor och tjänster. Mervärdeskatten
infördes med samma skattesats (10%) som gällde för den allmänna
varuskatten. Vidare bibehölls oförändrade regler rörande bestämningen
av det värde, på vilket skatten beräknas. Vissa bestämmelser tillkom
dessutom för att övergången till mervärdeskattesystemet inte skulle
resultera i en skärpt beskattning av konsumtionen.

Mot denna bakgrund får ses vissa specifikt reglerade undantag från
skatteplikten för mervärdeskatten. Bl. a. gäller undantag för kol- och
oljebränslen, motordrivmedel och elkraft. Anledningen till detta undantag
är, att de nämnda nyttigheterna beskattas särskilt enligt förordningen
(1957:262) om allmän energiskatt. I fråga om motorbränslen utgår
dessutom andra särskilda skatter.

Energiskatten kan betraktas som ett komplement till mervärdeskatten.
Detta markeras också av att skattskyldiga till energiskatt är skattskyldiga
även till mervärdeskatt för att därmed få möjlighet att eliminera en
mervärdeskattebelastning på sin verksamhet. Likväl utgör energiskatten
en beskattning som avviker från de principiella grunder, som mervärdeskatten
bygger på. Energiskatten belastar nämligen inte endast den
privata konsumtionen utan även näringslivets förbrukning av bränslen
och elkraft.

1 och för sig kan det energiskattebelagda området inordnas under
mervärdeskatten i samband med ett slopande av energiskatten. Utländska
mervärdeskattesystem omfattar som regel även bränsle- och energiområdet.
En ändring av antytt slag i det svenska skattesystemet skulle inte
medföra någon ökning av antalet skattskyldiga till mervärdeskatt.
Samtidigt skulle den belastning som energiskatten medför för näringslivet
bortfalla. Å andra sidan skulle en sådan lösning vid nu gällande skattesats
för mervärdeskatten — 15% sedan den 1 januari 1971 — medföra en
skärpt beskattning av den privata förbrukningen av såväl bränslen som
elkraft. Till belysande härav kan nämnas att energiskatten för elkraft
utgör 10 % av kraftpriset, medan den i fråga om bränslen utgår enligt
specifika skattesatser som inte påverkas av prisskillnader för en och
samma vara. Energiskatten avkastade budgetåret 1971/72 1 073 milj. kr.,
varav 327 milj. kr. avsåg elektrisk kraft, 355 milj. kr. bensin och gasol
och 391 milj. kr. andra bränslen.

Vi har inte ansett det ligga inom ramen för vårt uppdrag att föreslå en
skatteomläggning som skulle medföra följdverkningar av antytt slag och
därtill föranleda ett inte oväsentligt inkomstbortfall för staten. Vi har
därför inte heller närmare gått in på möjligheterna att eliminera
energiskattens kostnadsfördyrande effekt för näringslivet utan att skärpa
beskattningen av den privata bränsle- och kraftförbrukningen. Vi vill
endast framhålla att denna kumulativa effekt kan elimineras vid ett
bibehållande av energiskatten genom att utvidga avdragsrätten i mervärdeskattesystemet
till att omfatta även energiskatt.

Frågan om avveckling av den allmänna energiskatten helt eller delvis
har behandlats i olika sammanhang. 1963 års vårriksdag avslog motionsyrkanden
om avveckling av energiskatten på elkraft (BeU 1963:31). 1968
års vårriksdag behandlade i samband med beslutet om införande av
mervärdeskatt motioner om att ersätta energiskatten med mervärdeskatt,
men dessa yrkanden avvisades på bevillningsutskottets hemställan (BeU
1968:45).

SkU 1973:12

4

Särskilt investeringsavdrag för maskiner och inventarier

För att stimulera företagen till investeringar i maskiner och inventarier
föreskrevs tidigare i förordningen (1971:50) om särskilt investeringsavdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt att skattskyldig, som driver
rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under åren 1971 eller 1972
anskaffar maskiner och andra döda inventarier för stadigvarande bruk i
verksamheten, får åtnjuta ett särskilt investeringsavdrag vid taxeringen till
statlig inkomstskatt med belopp motsvarande 20 % av anskaffningskostnaden.
Rätt till investeringsavdrag föreligger också för maskiner och
inventarier, som beställts under 1971 eller 1972 för leverans senast vid
utgången av 1973 resp. 1974. När synnerliga skäl föreligger kan Kungl.
Maj:t medge att investeringsavdrag får åtnjutas för inventarier, som
beställts under 1971 eller 1972 men som skall levereras först efter
utgången av 1973 resp. 1974.

Enligt beslut av 1972 års höstriksdag skall särskilt investeringsavdrag
medges med 30 % av kostnaden för inventarier, som anskaffas under
tiden 1.11.1972—30.6.1973 eller som beställs under nämnda tidsperiod
för leverans före utgången av 1974. När särskilda skäl föreligger kan
Kungl. Maj:t medge dispens även för de inventariebeställningar, som sker
under nämnda tidsperiod men där leverans inte kan ske före utgången av
1974.

Särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten

Enligt den av 1972 års höstriksdag antagna förordningen (1972:718)
om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten medges skattskyldig,
som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under tiden
1.11.1972—30.6.1973 sätter i gång ny-, till-eller ombyggnad på fastighet
för användning i förvärvskällan, vid taxeringen till statlig inkomstskatt år
1974 ett särskilt investeringsavdrag, motsvarande 10% av byggnadskostnad
för arbete, som utförs under tiden 1.1 1.1972-31.12.1973. Sådant
avdrag medges dock inte för bostadsbyggnad, hotell- eller restaurangbyggnad
eller för s. k. oprioriterade byggnadsarbeten, som avses i 1 § första
stycket förordningen (1970:99) om investeringsavgift förvissa byggnadsarbeten,
dvs. bl. a. bensinstation, parkeringshus, butiks-, kontors- och
banklokaler. Till skillnad från vad som gäller i fråga om investeringsavdraget
för maskininvesteringar får investeringsavdraget för byggnadsarbeten
åtnjutas även om investeringsfond för konjunkturutjämning tagits i
anspråk för investeringen.

Beträffande den tidigare riksdagsbehandlingen av frågorna om investeringsavdrag
kan nämnas att vänsterpartiet kommunisterna motsatt sig
införandet av sådana avdrag.

SkU1973:12

5

Utskottet

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1973:572 ses varje stöd
till företagen oavsett om det gäller direkta bidrag eller lättnader i
beskattningen och oavsett om stödet har konjunktur-, miljövårds- eller
regionalpolitisk! syfte som en omotiverad gåva till näringslivet. Med
denna grundsyn är det självfallet helt logiskt att partiet omedelbart vill
avveckla de konjunkturpolitiskt betingade skattelättnader som beslöts av
föregående års höstriksdag, vilka innebar att den tillfälliga nedsättningen
av energiskatten skall bestå även under 1973 och att företagen skall få
vissa särskilda investeringsavdrag vid den statliga inkomstbeskattningen.
Skatteutskottet, som tillstyrkte dessa temporära skattelättnader, vill med
hänvisning till sina tidigare uttalanden rörande dessa åtgärder här nöja sig
med att konstatera att vad motionärerna nu framför var bekant när
höstriksdagen fattade beslut i dessa frågor. Några nya omständigheter har
inte tillkommit som motiverar en omprövning av höstriksdagens beslut.
Ett upphävande av ifrågavarande bestämmelser kan inte heller rimligen
ske på det sätt motionärerna tänkt sig. Med det anförda avstyrker
utskottet motionen 1973:572.

I motionen 1973:1013 yrkas i stället avveckling av energiskatten helt
och hållet för näringslivets del med hänvisning bl. a. till de kumulativa
effekterna av denna skatt. Motionärernas ståndpunkt överensstämmer
med de motiv som allmänna skatteberedningen på sin tid anförde som
skäl för att förorda att energiskatten skulle avlösas av mervärdeskatt. Då
mervärdeskatten infördes 1968 ansågs det emellertid inte finnas ekonomiskt
utrymme för en sådan åtgärd och energiskatten har därför kommit
att kvarstå som ett komplement till mervärdeskatten. De höjningar av
mervärdeskatten som senare ägt rum har också bidragit till att försvåra en
övergång till mervärdeskatt. Problemet har, som framgår av den inledningsvis
lämnade redogörelsen, belysts av mervärdeskatteutredningen i ett
nyligen avgivet betänkande (Ds Fi 1973:3).

Utskottet kan så till vida ge motionärerna rätt som att energiskatten
numera framstår som en tekniskt sett föråldrad skatteform på grund av
att den drabbar råvarorna för produktionen och följaktligen kan få
kumulativa verkningar. Det bör emellertid samtidigt framhållas att de
nedsättningsregler som tillämpas för energiskatten motverkar sådana
effekter på industrisidan. Med hänsyn till att skatten för näringslivets del
nedsatts med 80 % till detta års slut kan den f. n. inte anses ha
besvärande verkningar. Utskottet är under sådana förhållanden inte
berett att tillstyrka en omedelbar avveckling av energiskatten för
näringslivets del, men utskottet förutsätter att frågan kan komma att
prövas i ett större sammanhang, när det föreligger möjligheter att bereda
statsverket kompensation för det skattebortfall som en sådan åtgärd
måste medföra. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionen 1973:1013.

SkU1973:12

6

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1973:572,

2. motionen 1973:1013.

Stockholm den 13 mars 1973

På skatteutskottets vägnar
TAGE MAGNUSSON

Närvarande: herrar Brandt* (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s),
Kristenson (s), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist
(c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Olof Johansson i
Stockholm (c), Hörberg (fp), Björk i Gävle* (c) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m):

Utskottet åberopar den gällande nedsättningen av energiskatten som
skäl för att inte nu avveckla denna skatt för näringslivet. I motionen
1973:1013 framhålls att nedsättningen, som är konjunkturpolitiskt
motiverad, upphör att gälla med utgången av innevarande år. Vi
förutsätter därför att Kungl. Maj:t redan till detta års höstriksdag lägger
fram förslag om att den gällande nedsättningen skall bestå även efter
1973 och till dess ekonomiskt utrymme finns för en definitiv avveckling
av energiskatten i vad den belastar näringslivet.

GOTAB 73 3461 S Stockholm 1973