Skatteutskottets betänkande nr 10 år 1973

SkU 1973:10

Nr 10

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående avdraget
för ökade levnadskostnader m. m.

Motionerna

1 detta betänkande behandlas motionerna

1973:252 av herr Mossberg m. fl. (s) vari hemställs

att riksdagen beslutar att hos Kungl. Majit begära att motionen, som
avser resekostnadsavdrag för s. k. pendlare, överlämnas till 1972 års
skatteutredning;

1973:563 av herr Boo m. fl. (c) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Maj d anhåller om utredning och förslag till
ändrade bestämmelser beträffande avdrag vid beskattningen för förhöjda
levnadskostnader på annan ort och resekostnader i enlighet med vad som
anförts i motionen;

1973:578 av herr Larsson i Umeå m. fl. (fp) vari hemställs

att riksdagen hos Kungl. Majit begär förslag till ändrade regler i fråga
om avdrag vid inkomstbeskattningen för ökade levnadskostnader, då
skattskyldig tvingats ta arbete på annan ort än där han är bosatt;

1973:581 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. (vpk) vari hemställs

att riksdagen hos regeringen hemställer om initiativ syftande till
ändrade och mer klarläggande regler i fråga om avdrag vid inkomstbeskattningen
för ökade levnadskostnader, då skattskyldig har arbete på
annan mera avlägset belägen ort än där han är bosatt.

Gällande bestämmelser m. m.

Skattskyldig, som i sin tjänst verkställer resor utom den vanliga
verksamhetsorten, har rätt till avdrag inte bara för kostnaden för själva
resan utan också för den ökning av levnadskostnaden som han får
vidkännas för att han vistas utom sin vanliga verksamhetsort, såsom för
hotellrum, ökad kostnad för föda osv.

Avdrag för ökade levnadskostnader medges inte enbart på den grund
att den skattskyldige har sitt arbete på annan ort än den där han har sin
bostad. Om han bosätter sig på annan ort än där han har tjänst eller
anställning eller tar arbete som skall utföras på annan ort än där han är
bosatt, medges avdrag endast om anställningen avser en kortare tid eller
skall bedrivas på flera olika platser eller det av annan anledning inte kan
ifrågasättas att den skattskyldige skall flytta till arbetsorten.

Genom beslut av 1963 års riksdag (prop. 1963:120, BeU 43)

1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 10

SkU 1973:10

utvidgades avdragsmöjligheterna så att avdrag kan medges vid dubbel
bosättning om det med avseende på makes förvärvsverksamhet, svårighet
att anskaffa familjebostad eller annan jämförlig omständighet inte
skäligen kan ifrågasättas att familjen skall flytta till den skattskyldiges
bostadsort.

1963 års riksdagsbeslut innebar vissa ändringar också i fråga om
beskattningen av traktamente som utgår vid tjänsteresa. Riksskattenämnden
har i anslutning till dessa bestämmelser i meddelande nr 2/1967
p. 1 uttalat bl. a. att avdrag såsom för tjänsteresa utom den vanliga
verksamhetsorten i regel inte bör medges vid fortlöpande anställning på
en och samma ort under längre tid än två år.

Om avdrag för ökade levnadskostnader inte kan medges enligt
nyssnämnda bestämmelser, är emellertid skattskyldig, som på grund av
sitt arbete vistas på en ort men har sin familj bosatt på annan ort, enligt
rättspraxis berättigad till avdrag för skälig kostnad för besök i hemorten.
Vid förhållandevis långa avstånd brukar — med hänsyn till omständigheterna
i det enskilda fallet — avdrag medges för kostnad för en å två
resor per månad med billigaste färdsätt. Utvecklingen har gått i den
riktningen, att avdrag numera i allmänhet medges för två resor, om
avståndet inte överstiger 50 mil, och i annat fall för en resa per månad.
Skattskyldig utan familj i hemorten anses endast i undantagsfall
berättigad till avdrag i detta hänseende.

Reglerna om avdrag för ökade levnadskostnader är sedan en tid under
översyn såvitt avser traktamentsbeskattningen. Enligt vad utskottet
inhämtat kommer utredningen att avsluta sitt arbete under år 1973.

Senast vid föregående års riksdag behandlade utskottet (SkU 1972:19)
motioner som syftade till att utvidga rätten till avdrag för ökade
levnadskostnader vid arbete utom hemorten.

Med anledning av de samhällsekonomiska synpunkter motionärerna
åberopade till stöd för sina yrkanden framhöll utskottet, att ett av målen
för lokaliseringspolitiken var att genom ökade arbetstillfällen skapa
bärkraftiga kommuner i lokaliseringsområdena och att denna politik,
som grundade sig på såväl samhällsekonomiska som allmänt sociala skäl,
ofta förutsatte omflyttning av såväl arbetstagare som deras familjer. I
sådana och andra liknande situationer kunde det i och för sig inte anses
självfallet att det från allmän synpunkt var mest lämpligt att den som tog
anställning på annan ort bodde kvar i sin gamla hemort. Det var däremot
enligt utskottets mening förståeligt att den som byite eller tvingades byta
arbetsort kunde vilja behålla sin bostadsort. Om den skattskyldige av
privata skäl valde detta alternativ i stället för att flytta, borde emellertid
merkostnaden härför enligt utskottets mening i princip hänföras till ej
avdragsgill privat kostnad. Endast om de ökade levnadskostnaderna
framstod som en nödvändig följd av den skattskyldiges förvärvsverksamhet,
t. ex. på grund av svårigheter att skaffa familjebostad, borde avdrag
medges. Utskottet ansåg — i likhet med skatteutskottet och bevillnings -

SkU 1973:10

utskottet tidigare år — att gällande bestämmelser, rätt tillämpade,
tillgodosåg de fall då avdrag för ökade levnadskostnader kunde vara
berättigat. Utskottet avstyrkte därför motionerna. Riksdagen godkände
betänkandet.

Utskottet

Den, som tagit anställning på annan ort än där han är bosatt, är under
vissa förutsättningar berättigad till avdrag vid inkomsttaxeringen för
ökade levnadskostnader. 1 regel medges avdrag endast om anställningen
avser en begränsad tid eller arbetet skall bedrivas på flera olika platser
eller om det av annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att han
flyttar till arbetsorten. Vid dubbel bosättning kan avdrag medges endast
om det på grund av andre makens förvärvsverksamhet, svårighet att
anskaffa familjebostad eller annan därmed jämförlig anledning inte
skäligen kan ifrågasättas att också familjen skall flytta till arbetsorten.

Även om avdrag för ökade levnadskostnader inte kan medges enligt
dessa regler, anses den som har familj i hemorten berättigad till avdrag för
skälig kostnad för besök hos familjen.

De motioner, som utskottet behandlar i detta betänkande, syftar alla
till att utvidga rätten till avdrag för ökade levnadskostnader vid arbete
utom hemorten. Motionärerna anför bl. a., att omflyttningen av arbetskraft
medför avsevärda problem såväl för den enskilde som för
utflyttnings- och inflyttningskommunerna och att det av olika skäl är
angeläget att beskattningsreglerna utformas så att den som byter
anställning har möjlighet att ha sin familjebostad kvar i sin tidigare
hemort och få avdrag för ökade levnadskostnader på den nya orten.
Motionärerna i motionerna 1973:252 och 1973:581 berör också det
särskilda avdraget för hemresor och anser att praxis beträffande detta
avdrag är alltför restriktiv.

Skatteutskottet har förståelse för att den som byter arbetsort kan vilja
behålla sin tidigare bostadsort. Merkostnader, som uppkommer när den
skattskyldige av privata skäl väljer detta alternativ i stället för att flytta,
är emellertid i princip att hänföra till ej avdragsgilla kostnader, och
gällande bestämmelser tillgodoser — rätt tillämpade — de fall då avdrag
för ökade levnadskostnader enligt detta betraktelsesätt kan vara berättigat.

Utskottet vill famhålla, att gällande principer på detta område givetvis
är av grundläggande betydelse för den pågående traktamentsbeskattningsutredningen.
Utskottet har inhämtat att denna utredning står i slutfasen
av sitt arbete, och utskottet vill för sin del inte medverka till åtgärder
som kan försena detta arbete avsevärt. En omprövning av de nämnda
principerna bör enligt utskottets mening i vart fall anstå i avvaktan på
utredningens betänkande, som kan väntas senare i år.

Beträffande den särskilda frågan om avdrag för hemresor uppkommer
givetvis avsevärda gränsdragningsproblem i praktiken. Dessa problem har
emellertid uppmärksammats av de tillämpande myndigheterna. Är

SkU 1973:10

avståndet långt mellan arbetsorten och familjens bostadsort medges
visserligen avdrag endast för ett begränsat antal resor för besök hos
familjen, men enligt vad utskottet inhämtat har utvecklingen åtminstone
i vissa län gått i den riktningen att avdrag medges för minst två resor i
månaden om avståndet inte överstiger 50 mil. Skattskyldig som inte har
familj i hemorten kan givetvis i allmänhet inte anses berättigad till avdrag
i detta hänseende, men utskottet utgår från att denna fråga liksom hittills
bedöms med hänsyn till de särskilda omständigheter som föreligger i det
enskilda fallet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1973:252, 1973:563,
1973:578 och 1973:581.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår

1. motionen 1973:252,

2. motionen 1973:563,

3. motionen 1973:578,

4. motionen 1973:581.

Stockholm den 6 mars 1973

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), fru Holmqvist*
(s), herrar Kristenson (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist
(c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Westberg i Hofors* (s),
Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp), Björk i Gävle (c) och fru
Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Magnusson i Borås (m), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c),
Nilsson i Trobro (m), Olof Johansson i Stockholm (c), Hörberg (fp) och
Björk i Gävle (c), som

dels anfört följande:

Utvecklingen har medfört att det blivit alltmer vanligt att arbetstagare
på grund av omlokaliseringar, rationaliseringar, företagsnedläggelser,
inskränkningar och arbetsbristsituationer tvingas byta verksamhetsort.
Samtidigt medför avfolkningen i glesbygderna och anhopningen i
storstadsregionerna avsevärda problem av olika slag såväl för den enskilde
som för samhället.

Enligt vår mening skulle det i åtskilliga av dessa fall vara till fördel om
arbetstagaren och hans familj i stället för att flytta till den nya
verksamhetsorten kunde bo kvar i sin hembygd. Möjligheterna att pendla
mellan bostadsort och arbetsort begränsas emellertid av bl. a. ekonomiska

SkU1973:10

skäl. Till detta bidrar att de merkostnader som en dubbel bosättning
innebär i allmänhet inte får dräs av vid beskattningen. Gällande
bestämmelser utgår nämligen från att dessa merkostnader trots att de
orsakas av de ändrade arbetsförhållandena i princip är att hänföra till ej
avdragsgilla levnadskostnader. Majoriteten anser att dessa principer, trots
den samhällsutveckling som onekligen ägt rum sedan 1963 års revidering
av avdragsreglerna, fortfarande bör slå igenom i samma utsträckning som
tidigare och att nuvarande regler är tillfredsställande. Vi kan inte
instämma i denna uppfattning.

I motsats till majoriteten anser vi att skattedomstolar och beskattningsmyndigheter
— med den utformning bestämmelserna om avdrag för
ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning f. n. har — inte har någon
möjlighet att medge avdrag för sådana kostnader i ens tillnärmelsevis alla
de fall, då kostnaderna uppkommit till följd av den skattskyldiges
förvärvsverksamhet och därför rimligen bör vara avdragsgilla vid taxeringen.

På grund av det anförda anser vi att frågan om avdrag för ökade
levnadskostnader vid dubbel bosättning bör bli föremål för översyn i
enlighet med vad som föreslagits i motionerna 1973:252, 1973:563,
1973:578 och 1973:581.

dels ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna 1973:252, 1973:563,
1973:578 och 1973:581 i skrivelse till Kungl. Maj:t begär
utredning och förslag till ändrade regler i fråga om avdrag för
ökade levnadskostnader i sådana fall, då skattskyldig har
arbete på annan ort än där han eller hans familj är bosatt.

GOTAB 73 3402 S Stockholm 1973