Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 9 år 1973

SfU 1973:9

Nr 9

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående
deltids- och korttidsanställdas samt låginkomsttagares ställning inom
tilläggspensioneringen.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1973:157 (jfr 1973:164) av fru Nordlander m. fl. (vpk) vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär översyn och förslag som
jämställer deltidsarbete med heltidsarbete beträffande i motionen
1973:164 angivna lagstadgade sociala förmåner;

motionen 1973:645 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär skyndsam prövning och
förslag rörande en sådan reformering av reglerna inom tilläggspensioneringen
att den nuvarande disproportionen mellan avgift och förmån för
deltids- och korttidsanställda samt låginkomsttagare avlägsnas i enlighet
med vad i motionen anförts;

motionen 1973:1147 (jfr 1973:1204) av fru andre vice talmannen
Nettelbrandt m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär sådan reformering av ATP-reglema att deltids- och korttidsanställda
ej som nu missgynnas;

motionen 1973:1 155 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m) vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär utredning i syfte att
åstadkomma en sådan ändring av reglerna för allmän tilläggspension att
den nuvarande disproportionen mellan avgift och förmån för deltids- och
korttidsanställda undanröjs.

Gällande bestämmelser

Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av det förvärvsarbete som
den försäkrade utför under sin aktiva tid. Pensionen är avvägd i
förhållande till denna inkomst.

Pension sgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen motsvarar
summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i
den mån summan överstiger en viss minimigräns, det vid årets ingång
gällande basbeloppet. Maximigränsen för beräkning av pensionsgrundande
inkomst utgör sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet. Om både inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete föreligger för samma år, görs basbeloppsavdraget i första
hand på inkomsten av anställning. Det belopp, som på grund av

1 Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 9

SfU 1973:9

maximeringsregeln inte skall beaktas, avräknas däremot i första hand på
inkomsten av annat förvärvsarbete.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs för en
försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen
utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet vid årets
ingång.

Ålderspension utgår fr. o. m. den månad under vilken den försäkrade
fyller 67 år med möjlighet till förtida och uppskjutet pensionsuttag enligt
särskilda regler. En förutsättning är att pensionspoäng tillgodoräknats
den försäkrade för minst tre år.

Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 67 års ålder utgör
60 % av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pensionen
skall utges, och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den
försäkrade eller, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för mer än 15
år, medeltalet av de 15 högsta poängtalen (femtonårsregeln). Full
ålderspension kan enligt huvudregeln utgå endast om pensionspoäng
tillgodoräknats den försäkrade för minst 30 år. Har pensionspoäng
tillgodoräknats honom för mindre än 30 år, skall ovan nämnda produkt
minskas med 1/30 för varje år som antalet poängår understiger 30
(trettioårsregeln). I fråga om försäkrad som är född år 1923 eller tidigare
gäller övergångsbestämmelser, som innebär att ett mindre antal år än 30
krävs för full pension.

Avgift till pensioneringen erläggs i fråga om inkomst av anställning av
arbetsgivaren och i fråga om inkomst av annat arbete av den försäkrade
själv. Genom avtal mellan parterna i ett arbetsförhållande kan bestämmas
att arbetsersättning, som enligt gängse regler ej utgör anställningsinkomst,
skall likställas med sådan inkomst (likställighetsavtal). Avgifterna beräknas
i princip på den del av inkomsten som överstiger basbeloppet. I fråga
om arbetsgivaravgifter tillämpas detta i huvudsak så, att arbetsgivaravgiften
beräknas på den sammanlagda lönesumman, minskad med produkten
av basbeloppet och antalet anställda. Därvid räknas den som varit
anställd med full arbetstid under hela året såsom en anställd, den som
varit anställd på heltid under en månad såsom en tolftedels anställd, den
som varit anställd på halvtid under hela året såsom en halv anställd osv.
Innebörden av full arbetstid bestäms i regel med ledning av kollektivavtal.
Lönebelopp för en anställd överstigande 7,5 gånger basbeloppet inräknas
ej i den summa på vilken pensionsavgiften beräknas. — I fråga om
avgifter, som den försäkrade själv skall erlägga på grund av inkomst av
annat förvärvsarbete, utgörs avgiftsunderlaget av den pensionsgrundande
inkomsten, i vad denna härrör från annat förvärvsarbete.

De ovan angivna reglerna kan i vissa fall leda till att pensionsavgift
erläggs av arbetsgivare utan att motsvarande pensionspoäng tillgodoföra
den anställde. Som exempel härpå kan anföras följande två fall (i båda
fallen har förutsatts att basbeloppet vid årets ingång är 7 600 kr.)

I. En person har såsom enda arbetsinkomst lön från en anställning
som varar tre månader. Lönen utgör för hela anställningstiden 7 500 kr.
Arbetsgivaren erlägger arbetsgivaravgift på lönebeloppet minskat med 1/4

SfU 1973:9

av basbeloppet, alltså på (7 500—1 900 =) 5 600 kr., men någon pensionsgrundande
inkomst beräknas likväl inte, eftersom arbetsinkomsten
inte överstiger basbeloppet.

II. En person har såsom arbetsinkomst dels 8 000 kr. på grund av
verksamhet i egen rörelse, dels 10 000 kr. på grund av sex månaders
anställning. För den sistnämnda inkomsten erlägger arbetsgivaren arbetsgivaravgift
som beräknas på lönen minskad med hälften av basbeloppet,
alltså på (10 000—3 800 =) 6 200 kr. Den försäkrade är skyldig att själv
erlägga egenavgift till pensioneringen på inkomsten av rörelsen. Eftersom
avdraget för basbeloppet vid beräkning av den pensionsgrundande
inkomsten i första hand skall göras på inkomsten av anställning och
denna inkomst i förevarande fall överstiger basbeloppet skall egenavgift
beräknas på hela inkomsten av förvärvsarbete. Resultatet i detta fall kan
sägas vara att pensionsavgift erläggs för inkomst på (6 200 + 8 000 =)
14 200 kr., men den pensionsgrundande inkomsten stannar vid
(10 000—7 600 + 8 000 =) 10 400 kr., eller med andra ord att de
pensionsavgifter som erläggs för den försäkrade inte i sin helhet får någon
motsvarighet i pensionspoäng för den försäkrade.

Förordningen om erkända arbetslöshetskassor reglerar i bestämmelserna
om medlemskap inte närmare deltidsarbetamas rätt till arbetslöshetsförsäkring.
I 8 § i förordningen talas om att varje kassa skall ha ett
verksamhetsområde. I princip har alla som arbetar inom kassans
verksamhetsområde rätt att tillhöra densamma. I 9 § anges vissa fall som
skall eller kan undantagas från rätten att tillhöra en erkänd arbetslöshetskassa.
Här anges ingen minimigräns för arbetet. Indirekt framkommer
emellertid en sådan gräns genom bestämmelserna om ersättningsrätt.
Enligt dessa kan ersättning inte utgå för dag, för vilken medlemmen sökt
arbete för kortare tid än fyra timmar (20 timmar i veckan). Även
arbetsvillkorets minimibestämmelse sätter en viss gräns för deltidsarbetarens
praktiska möjligheter att få ersättning från arbetslöshetskassa. I
princip är gränsen hälften av normal arbetstid, även om detta är direkt
utsagt i gällande förordning. Det är således närmast ersättningsrätten som
drar upp gränsen för deltidsarbetarens skydd i nuvarande arbetslöshetsförsäkring.

KSA-utredningen har i ett i april 1971 framlagt betänkande Försäkring
och annat kontant stöd vid arbetslöshet (SOU 1971:42) föreslagit att
minimum av arbetstid för inträde i arbetslöshetskassa bestäms till tre
timmar per arbetsdag och 17 timmar i genomsnitt per vecka.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågor som rör förhållandet mellan avgifter och förmåner inom ATP
har tagits upp i motioner vid så gott som samtliga riksdagar under åren
1960—1970. Därvid har andra lagutskottet (jfr 2LU 1968:4, 1969:17,
1970:33), som behandlat motionerna, erinrat om att tilläggspensioneringen
bygger på ett fördelningssystem, att arbetsgivaravgifterna debiteras

SfU 1973:9

och inbetalas kollektivt, att registrering av inbetalda avgifter inte sker
individuellt för varje försäkrad och att det på grund härav inte är möjligt
att åstadkomma absolut överensstämmelse mellan inbetald avgift och
tillgodoförd pensionspoäng. Utskottet har också framhållit att ett
genomförande av sådana ändringar som aktualiserats i motionerna skulle
äventyra de stora fördelar som är förenade med tilläggspensioneringens
enhetliga uppbyggnad. På andra lagutskottets hemställan har riksdagen
avslagit motionerna.

Frågan om deltids- och korttidsanställdas samt låginkomsttagares
ställning inom ATP aktualiserades ånyo vid 1971 års riksdag. Socialförsäkringsutskottet
(SfU 1971:19) avstyrkte då bifall till motioner i ämnet
och framhöll därvid bl. a. att den bristande överenstämmelse mellan
avgifter och förmåner som förelåg inte gick ut över den försäkrades rätt
till pension. Den korttids- och deltidsanställde fick alltid — liksom den
heltidsarbetande — rätt till pension för alla förvärvsinkomster som
översteg basbeloppet och understeg det för alla försäkrade föreskrivna
maximibeloppet. Denna pensionsrätt tillerkändes honom oberoende av
om arbetsgivaren betalat in avgifter eller ej. Fall kunde alltså förekomma
där pensionsrätt i praktiken förelåg utan att avgift var betald, på samma
sätt som avgift i vissa fall kunde betalas utan att helt eller delvis ge
upphov till pensionsrätt. Motionärernas avsikt kunde — menade utskottet
— knappast vara att åstadkomma en ökad överensstämmelse mellan avgift
och förmån genom att frånkänna försäkrad pensionsrätt i fall där avgift
inte erlagts utan endast att åstadkomma en ökad överensstämmelse i de
fall där pensionsrätt inte fullt ut tillerkändes den försäkrade i förhållande
till inbetalda avgifter. Ett sätt att tillgodose detta önskemål skulle vara
att arbetsgivaren befriades från skyldigheten att erlägga avgift i motsvarande
grad. En sådan avgiftsbefrielse skulle dock enligt utskottets mening
inte på något mera påtagligt sätt stärka de deltids- och korttidsanställdas
ställning i ATP-systemet. Härtill kom att praktiska möjligheter att
genomföra en avgiftsbefrielse av detta selektiva slag knappast torde
föreligga i ett avgiftssystem som byggde på fördelningsmetod. —
Riksdagen biföll utskottets hemställan och avslog följaktligen motionerna.

När motioner med likande yrkanden återkom vid 1972 års riksdag
avvisades de med samma motivering (jfr SfU 1972:24).

Vid 1971 års riksdag väcktes motioner med yrkanden bl. a. om
utredning rörande frågor förknippade med deltidsarbete i syfte att öka
tillgången på sådant arbete samt lösa ekonomiska och sociala frågor i
samband därmed.

Inrikesutskottet (InU 1971:25) avstyrkte bifall till motionerna med
hänvisning bl. a. till arbetet inom KSA-utredningen och utredningen om
ökad anställningstrygghet. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

SfU 1973:9

Utskottet

De regler i lagen om allmän försäkring som yrkandena i de förevarande
motionerna knyter an till gäller beräkningen av den försäkrades pensionsgrundande
inkomst och av det avgiftsunderlag på vilket arbetsgivaren
skall erlägga pensionsavgift. Den pensionsgrundande inkomsten för ett år
motsvarar summan av inkomst av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete, i den mån denna summa överstiger det vid årets ingång
gällande basbeloppet och uppgår till högst sju och en halv gånger samma
belopp. Motsvarande bestämmelser gäller i fråga om det underlag som
skall ligga till grund för arbetsgivares avgift till tilläggspensioneringen.
Härvid föreskrivs emellertid att — om en försäkrad inte varit i
arbetsgivarens tjänst hela året — basbeloppsavdraget skall minskas
proportionellt i förhållande till anställningstidens längd. Vidare skall — i
det fall en försäkrad under ett år åtnjutit inkomst såväl av anställning
som av annat förvärvsarbete — vid beräkning av avgiftsunderlaget
basbeloppsavdraget i första hand göras från inkomst av anställning.

I motionerna görs gällande att reglerna i sin nuvarande utformning
missgynnar deltids- och korttidsanställda. I två av motionerna, 1973:645
och 1973:1155, vill motionärerna att den nuvarande disproportionen
mellan avgift och förmån inom ATP skall avlägsnas, motionen 1973:1147
innehåller yrkande om sådan ändring av ATP-bestämmelserna att deltidsoch
korttidsanställda inte missgynnas, medan motionärerna i motionen
1973:157 anser att deltids- och heltidsarbete bör jämställas i fråga om
rätt till ATP och rätt till ersättning från erkänd arbetslöshetskassa.

Flertalet av de i motionerna aktualiserade frågorna har - som framgår
av den inledningsvis lämnade redogörelsen — under en följd av år varit
föremål för riksdagens prövning. De enligt utskottets mening tungt
vägande skäl mot att företa ändringar i ATP-systemet av den art som
åsyftas i motionerna äger alltjämt i hög grad giltighet. Reglerna för
beräkning av pensionsgrundande inkomst liksom de bestämmelser som
gäller i fråga om fastställande av arbetsgivares avgiftsunderlag är enligt
utskottets mening förenade med uppenbara fördelar. En väsentlig sådan
är att arbetsgivarnas avgifter till tilläggspensioneringen debiteras och
inbetalas kollektivt. Ett tillgodoseende av motionärernas krav förutsätter,
såvitt utskottet kan bedöma, att avgifterna debiteras och inbetalas
individuellt för varje arbetstagare. Det torde knappast kunna bestridas att
en sådan ordning skulle vara förenad med närmast oöverkomliga
administrativa svårigheter.

Utskottet vill — i likhet med socialförsäkringsutskottet år 1971 —
understryka att den bristande överensstämmelse mellan avgifter och
förmåner som åsyftas i motionerna aldrig går ut över den försäkrades rätt
till pension. Den korttids- och deltidsanställde får — liksom den
heltidsarbetande - alltid rätt till pension för alla förvärvsinkomster som
överstiger basbeloppet och understiger det för alla gällande maximibeloppet,
och detta gäller oberoende av om avgift erlagts eller ej.

Med det anförda anser utskottet sig böra avstyrka bifall till de

SfU 1973:9

motionsyrkanden som syftar till ändringar i nu gällande regler för
beräkning av pensionsgrundande inkomst och av avgiftsunderlag inom
tilläggspensioneringen.

Som tidigare nämnts tar motionen 1973:157 också upp frågan om
deltidsarbetares rätt att uppbära ersättning från arbetslöshetskassa. Med
anledning härav vill utskottet erinra om att KSA-utredningen i ett i april
1971 framlagt betänkande Försäkring och annat kontant stöd vid
arbetslöshet (SOU 1971:42) föreslagit att som villkor för rätt till inträde i
arbetslöshetskassa och till ersättning från sådan kassa skall gälla en
minimiarbetstid om tre timmar per arbetsdag och 17 timmar i genomsnitt
per vecka. Proposition på grundval av utredningsförslaget kan väntas till
årets riksdag. På grund härav avstyrker utskottet bifall till motionen
1973:157 även i denna del.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1. motionen 1973:157,

2. motionen 1973:645,

3. motionen 1973:1147,

4. motionen 1973:1 155.

Stockholm den 6 mars 1973

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Ringaby (m), Karlsson i
Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), Persson i Stockholm (s), fru
Håvik* (s), herrar Marcusson (s), Björck i Nässjö (m), Olsson i Stockholm
(vpk), Andersson i Nybro (c), fröken Bergström (fp), herrar Andersson i
Knäred (c), Ångström (fp) och Lindström (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. av herrar Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), Björck i Nässjö
(m), Andersson i Nybro (c), fröken Bergström (fp), herrar Andersson i
Knäred (c) och Ångström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med
”Flertalet av” och slutar på s. 6 med ”inom tilläggspensioneringen” bort
ha följande lydelse:

Finanseringen av tilläggspensioneringen bygger på att arbetsgivaravgifterna
debiteras och inbetalas kollektivt av arbetsgivaren för hos honom

SfU 1973:9

anställda. En konsekvens av finansieringsreglerna är att betydande
avgifter erläggs av arbetsgivare för korttids- och deltidsanställda utan att
dessa erhåller någon pensionsrätt alls eller så stor pensionsrätt som
avgifterna egentligen motiverar. Med hänsyn till att många korttids- och
deltidsanställda har förhållandevis små inkomster är det ofta låginkomsttagare
som drabbas av de negativa verkningarna av det nuvarande
systemet.

Utskottet vill understryka att man — trots arbetsgivaravgiftens
kollektiva karaktär — på olika sätt sökt nå en viss överensstämmelse
mellan den lön på vilken avgiften beräknas och den lön som grundar rätt
till pension. Avgift skall exempelvis inte erläggas för lön till anställd som
före avgiftsårets ingång fyllt 65 år.

Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att inom ramen för
nuvarande system vidta sådana ändringar av gällande bestämmelser att de
negativa effekterna för de deltids- och korttidsanställda undanröjs eller i
varje fall mildras.

Bestämmelserna om allmän tilläggspension antogs redan 1959. I
samband därmed framhöll föredragande departementschefen (prop.
1959:100) — och han avsåg därvid de konsekvenser som avräkningsregeln
kan få för dem som under ett år uppbär inkomst av såväl anställning som
annat förvärvsarbete — att det syntes böra övervägas att efter vidare
utredning jämka avräkningsregeln med tanke på sådana skogskörare, som
vid sidan om företagarinkomst regelbundet hade säsongbetonade löneinkomster
av mindre omfattning. Enligt utskottets uppfattning bör
departementschefens uttalande rimligen vara tillämpligt på alla försäkrade
med inkomst av både anställning och annat förvärvsarbete.

Utskottet anser således att deltids- och korttidsanställdas ställning
inom tilläggspensioneringen bör bli föremål för utredning.

dels att i sista raden före utskottets hemställan ordet ”även” bort
utgå,

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av

1. motionen 1973:157,

2. motionen 1973:645,

3. motionen 1973:1147,

4. motionen 1973:1155

i skrivelse till Kungl. Majit begär utredning av frågan om
deltids- och korttidsanställdas ställning inom tilläggspensioneringen
i syfte att undanröja de negativa effekterna av
nuvarande system.

2. av herr Olsson i Stockholm (vpk) som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med
”Utskottet vill” och slutar med ”eller ej” bort ha följande lydelse:

I motionen 1973:157 tas bl. a. upp situationen för sådana deltids -

SfU 1973:9

arbetande vilkas inkomster är så låga, att de antingen inte är berättigade
till någon ATP alls eller endast till en mycket ringa sådan. Det rör sig i
dessa fall om en påtvingad situation. Om heltidsarbete skulle finnas, var
detta givetvis att föredra. Också andra grupper av människor är i samma
läge. Sålunda torde de som är sysselsatta vid skyddade verkstäder komma
i åtnjutande av en mycket ringa tilläggspension. Även förtidspensionerade
med reducerad pension är i samma situation. Den omständigheten att
grundförmånen ålderspension tillkommer alla vid uppnådda 67 år är
ingen acceptabel invändning, eftersom sociallagstiftningens inriktning är
att bereda medborgarna i gemen en komplettering till grundförmånen för
att trygga en materiellt högre standard på ålderdomen. Någon form av
kompensation av i princip samma innehåll som den vilken vid inträffad
sjukdom tillämpats genom antagandepoäng borde kunna åstadkommas.
Den omständigheten att sjukpenningen genom beslut av årets riksdag kan
väntas bli skattepliktig motsäger inte det berättigade i att man söker
komma till rätta med detta problem. Det är heller inte fråga om att söka
åstadkomma någon slags individuell överensstämmelse mellan avgifter
och förmåner eller att rubba på systemet med kollektiv inbetalning av
avgifterna för tilläggspensioneringen. Utskottet ansluter sig således till
uppfattningen i motionen 1973:157 att reell jämställdhet bör råda mellan
deltids- och heltidsarbetande när det gäller rätten till ATP och förordar
därför att spörsmålet på vad sätt en sådan jämställdhet skall kunna
åstadkommas bli föremål för utredning.

dels att i sista raden före utskottets hemställan ordet ”även” bort
utgå,

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973:157, med anledning
av motionen 1973:1147 samt med avslag på motionerna
1973:645 och 1973:1155, i skrivelse till Kungl. Maj:t begär
prövning av frågan om formerna för att åstadkomma en
förbättring av tilläggspensionen för deltidsarbetande i enlighet
med vad i motionen anförts.

GOTAB 73 3422 S Stockholm 1973