Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 8 år 1973

SfU 1973:8

Nr 8

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om lika
folkpensionsförmåner oberoende av civilstånd.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1973:103 av herr Olsson i Stockholm m. fl. (vpk), vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om skyndsam
utredning och förslag om genomförande av lika pensionsförmåner för
pensionärer oavsett civilstånd, att genomföras i ett sammanhang eller
alternativt etappvis samt förslag om inom vilken tidsrymd detta skall ske;

motionen 1973:644 (jfr 1973:241) av herr Bohman m. fl. (m), vari
hemställs bl. a. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till ett
långsiktigt program för förbättring av folkpensionen innefattande pensioner
oberoende av civilstånd;

motionen 1973:1151 av fru Olsson i Hölö (c) och fröken Andersson i
Stockholm (c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om
förslag till plan för en sådan reformering av folkpensioneringen att
pensionsförmånernas storlek ej är beroende av civilstånd.

Motionen 1973:644 behandlas i detta betänkande endast i vad den
avser ovan redovisade yrkande. Motionens yrkande i övrigt behandlar
utskottet i betänkande nr 7.

Gällande bestämmelser

Ålderspension inom folkpensioneringen utgör för år räknat 90 % av
basbeloppet eller för gift försäkrad, vars make åtnjuter folkpension i
form av ålderspension eller hel förtidspension 70 % av basbeloppet. Om
maken åtnjuter två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension,
utgår ålderspensionen i förra fallet med 76 2/3 och i senare
fallet med 80 % av basbeloppet (6 kap. 2 § lagen om allmän försäkring,
AFL).

Hel förtidspension inom folkpensioneringen utgör likaledes 90 % av
basbeloppet eller för gift försäkrad, vars make åtnjuter folkpension i
form av ålderspension eller hel förtidspension, 70 % av basbeloppet. Om
båda makarna åtnjuter förtidspension och endera eller båda erhåller
partiell förtidspension, skall vid beräkningen av pension hel förtidspension
utgöra, om två tredjedelar av hel förtidspension utgår till andra
maken 76 2/3 och, om halv förtidspension utgår till denne, 80 % av
basbeloppet (AFL 7:4)

1 Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 8

SfU 1973:8

Hustrutillägg är en inkomstprövad tilläggsförmån till folkpension.
Sådant tillägg kan tillkomma hustru till den som åtnjuter folkpension i
form av ålderspension eller förtidspension, om hustrun fyllt 60 år och
själv inte åtnjuter folkpension samt makarna varit gifta minst fem år.
Hustrutilläggets maximibelopp utgör skillnaden mellan å ena sidan
sammanlagda årsbeloppet av folkpension i form av ålderspension till två
makar jämte två pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott
samt å andra sidan sådan pension till ogift jämte ett pensionstillskott
(1 § lagen 1962:392 om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension). Hustrutillägg kan utgå även om mannen har endast
partiell förtidspension. Hustrutillägget är då inte graderat som mannens
pension. Det har ansetts att den för rätten till hustrutillägg föreskrivna
inkomstprövningen fyller motsvarande funktion.

Vid tillämpningen av folkpensionseringens nu redovisade bestämmelser
skall gift pensionsberättigad, som stadigvarande lever åtskild från sin
make, likställas med ogift pensionsberättigad om inte särskilda skäl
föranleder till annat. Med gift pensionsberättigad likställes å andra sidan
pensionsberättigad, som stadigvarande sammanbor med någon, med
vilken den pensionsberättigade varit gift eller har eller har haft barn (AFL
10:1).

Den inom folkpensioneringen gällande principen att gift försäkrad
tillerkännes lägre pension än ogift har inte kommit till uttryck såvitt
gäller tilläggsförmånen pensionstillskott. Enligt lagen (1969:205) om
pensionstillskott utgår således pensionstillskott med samma belopp till
gift och ogift. Tillskotten uppgår f. n. till 12 % av basbeloppet. De ökar
med 3 % av basbeloppet årligen den 1 juli till dess att de den 1 juli 1978
uppgår till 30 % av basbeloppet.

Tidigare riksdagsbehandling

Reglerna om pensionstillskott tillkom efter förslag av pensionsförsäkringskommittén
(SOU 1968:21). Kommittén framhöll att enligt dittills
tillämpad ordning gift pensionär hade fått en mindre årlig pensionsökning
än en ogift, något som främst motiverats av att två makar genom
samboendet ansetts ha något lägre levnadskostnader än ogifta. Kommittén
ifrågasatte om man borde fortsätta efter samma linje. Med hänsyn till
utvecklingen av konsumtionsvanorna och till den ändrade synen i det
moderna samhället till förmån för ökande ekonomisk självständighet för
makar i förhållande till varandra ansåg kommittén starka skäl tala för att
i framtiden lika stora pensionshöjningar gavs till gift som till ogift. Den
skillnad mellan gift och ogift i pensionshänseende som redan existerade
skulle visserligen finnas kvar men minska i betydelse eftersom de nya
pensionshöjningarna kom att motsvara en ökande andel av den samlade
pensionen. Kommitténs resonemang godtogs av regering och riksdag
(prop. 1969:38, 2LU 1969:41).

Frågan om lika pensionsförmåner för gift och ogift inom folkpensioneringen
har aktualiserats i motioner även vid 1970, 1971 och 1972 års

SfU 1973:8

riksdagar. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1971:24 framhöll
socialförsäkringsutskottet bl. a.

Den i motionerna aktualiserade frågan är av stor principiell betydelse.
En lösning i linje med motionärernas önskemål medför också betydande
faktiska konsekvenser i fråga om förmånerna för ett stort antal
folkpensionärer. Socialförsäkringsutskottet kan i princip ansluta sig till
de synpunkter som framförts i motionerna. Den ändrade synen i det
moderna samhället till förmån för ökad ekonomisk självständighet för
makar i förhållande till varandra talar för en justering såväl av skatte- och
avgiftsregler som av bestämmelser om utgående förmåner. Hit bör då
räknas inte endast förmåner inom folkpensioneringen utan också
förmåner på det studiesociala området, inom arbetsmarknadsutbildningen,
familjestödet, m. m. där gifta och ogifta i vissa avseenden
behandlas olika. När det gäller folkpensioneringen har man redan tagit ett
steg i riktning mot individuella förmåner i och med att pensionstillskotten,
som infördes 1969, gjorts oberoende av civilstånd. Den skillnad
mellan gifta och ogifta i pensionshänseende som finns i grundförmånen
består, men skillnaden minskar i betydelse allt eftersom pensionstillskotten
kommer att motsvara en större andel av den samlade pensionen.
Utskottet utgår från att man vid framtida pensionsförbättringar kommer
att gå vidare efter samma princip. Familjelagssakkunnigas översyn av den
familjerättsliga lagstiftningen med sikte på ett samhälle där varje vuxen
individ kan ta ansvar för sig själv utan att vara ekonomiskt beroende av
anhöriga och där jämlikhet mellan män och kvinnor är en realitet kan
också komma att ytterligare understryka en utveckling i denna riktning.

I betänkandet 1972:7 vidhöll socialförsäkringsutskottet den ståndpunkt
som kommit till uttryck år 1971. Utskottet påpekade vidare, att
även om några avgörande sociala invändningar knappast kunde riktas mot
att två makars sammanlagda pensionsförmåner beloppsmässigt understeg
vad som utgick till två ensamstående, principiella skäl med betydande
styrka talade mot att förmånerna differentierades med hänsyn till den
försäkrades civilstånd. Utskottet hänvisade därvid till ätt riksdagen i
andra sammanhang godtagit principen att makar borde betraktas som i
förhållande till varandra ekonomiskt självständiga subjekt och fortsatte:

1969 års riksdagsbeslut om pensionstillskott innebär att dessa utgår
med samma belopp till gifta och ogifta. År 1970 genomfördes en
skattereform, vars kanske betydelsefullaste inslag var att inkomst av
förvärvsarbete skall anses ha samma skattekraft — och alltså beskattas
enligt samma skatteskala — vare sig inkomsttagaren är gift eller ogift och
att grundavdrag — motsvarigheten till de tidigare ortsavdragen — liksom
avdrag på den slutliga skatten (s. k. skattereduktion) i princip skall göras
med samma belopp, oavsett den skattskyldiges civilstånd.

Utskottet kan i princip ansluta sig till syftet med motionerna.
Genomförandet av jämställdhet mellan gift och ogift är emellertid en
utomordentligt kostnadskrävande reform. Enbart en uppräkning av
ålderspensionen från 70 till 90 % av basbeloppet kan på grundval av
riksförsäkringsverkets statistiska material från januari månad 1970
beräknas medföra en merkostnad för statsverket på mellan 460 och 465
milj. kr., vartill kommer kostnadsökningar för förtidspensioner, kommunala
bostadstillägg m. m.

F. n. pågår inom pensionsålderskommittén utredningsarbete gällande

SfU 1973:8

dels en sänkning av den allmänna pensionsåldern, dels en standardsäkring
av utgående pensioner. Båda dessa av riksdagen prioriterade förbättringar
av pensionerna kan, om de realiseras, väntas medföra högst betydande
kostnadsökningar för staten. Den i och för sig väl motiverade reform på
pensionsområdet som aktualiserats i de förevarande motionerna måste
därför enligt utskottets mening under alla förhållanden ske etappvis och
under lång tid. Utskottet förutsätter att Kungl. Majd i enlighet med
tidigare riksdagsuttalanden med uppmärksamhet följer frågan och i
möjlig mån anpassar kommande reformförslag på pensionsområdet efter
principen om lika förmåner för gifta och ogifta.

Under hänvisning till det anförda avstyrkte utskottet bifall till
motionerna. Riksdagen godkände utskottets betänkande.

Utskottet

Ålderspension inom folkpensioneringen utgör för år räknat 90 % av
basbeloppet eller för gift försäkrad, vars make åtnjuter folkpension i
form av ålderspension eller förtidspension, 70 % av basbeloppet. Åtnjuter
maken två tredjedelar av hel förtidspension eller halv förtidspension,
utgår ålderspension i förra fallet med 76 2/3 % och i senare fallet med
80 % av basbeloppet (AFL 6:2). Motsvarande bestämmelser gäller i fråga
om förtidspension inom folkpensioneringen (AFL 7:4).

De förevarande motionerna syftar alla till att pensionsförmånerna
inom den allmänna försäkringen skall utgå med samma belopp oavsett
den försäkrades civilstånd.

Den i motionerna aktualiserade frågan prövades av socialförsäkringsutskottet
vid förra årets riksdag. Utskottet framhöll därvid i ett av
riksdagen godkänt betänkande (SfU 1972:7) bl. a. att principiella skäl
med betydande styrka talade mot att förmånerna differentierades med
hänsyn till den försäkrades civilstånd och att ett steg i riktning mot
individuella förmåner tagits i och med de år 1969 införda pensionstillskotten.
Utskottet, som därför i princip anslöt sig till syftet med de då
aktuella motionerna, påpekade emellertid att ett genomförande av
jämställdhet inom den allmänna försäkringen skulle innebära en utomordentligt
kostnadskrävande reform. Med hänsyn härtill och mot bakgrund
av att även resultatet av pensionsålderskommitténs arbete bedömdes
komma att medföra högst betydande kostnadsökningar för staten, ansåg
utskottet att den i och för sig väl motiverade reform som hade
aktualiserats genom motionerna under alla förhållanden måste ske
etappvis och under lång tid.

Utskottet vidhåller sin principiella inställning från förra året, samtidigt
som utskottet måste konstatera att en reform av angivet slag under alla
förhållanden blir synnerligen kostnadskrävande. Med hänsyn till att
bestämmelserna i sin nuvarande utformning leder till resultat som från
rättvisesynpunkt är otillfredsställande anser utskottet sig emellertid böra
förorda att spörsmålet om lika pensionsförmåner för gifta och ogifta nu
blir föremål för en närmare prövning. Utskottet föreslår därför att
riksdagen hos Kungl. Majit begär att en allsidig utredning av frågan i hela

SfU 1973:8

dess omfattning kommer till stånd och att de synpunkter som framförts i
motionerna därvid beaktas.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen med anledning av följande motioner

1. motionen 1973:103,

2. motionen 1973:644 i vad den behandlas i detta betänkande,

3. motionen 1973:1 151,

i skrivelse till Kungl. Majit begär utredning av frågan om lika
folkpensionsförmåner för gifta och ogifta.

Stockholm den 27 februari 1973
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), fröken Sandell (s),
herrar Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), Persson i Stockholm
(s), Marcusson (s), Björck i Nässjö (m), Olsson i Stockholm (vpk),
Andersson i Nybro (c), fröken Bergström (fp), herrar Andersson i Knäred
(c), Ångström (fp), Signell (s) och Lindström (s).

GOTAB 73 3355 S Stockholm 1973