Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 4 år 1973

SfU 1973:4

Nr 4

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om
allmän egenpension m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1973:280 av herr Nilsson i Agnäs (m) vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en utredning om hemarbetets värdering
syftande till bättre social trygghet för bl. a. den stora grupp av kvinnor på
landsbygden, t. ex. jordbrukar- och lantbrukarhustrur, som ställs utan
möjlighet till förvärvsarbete utanför hemmet;

motionen 1973:1146 av fru andre vice talmannen Nettelbrandt m. fl.
(fp) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en utredning och
förslag om allmän egenpension enligt de riktlinjer som skisseras i
motionen;

motionen 1973:1152 (jfr 1973:1539) av fru Olsson i Hölö m. fl. (c)
vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om ändrade
bestämmelser innebärande att efterlevandeskyddet görs neutralt i förhållande
till kön.

De författningshänvisningar som görs i det följande avser samtliga
lagen om allmän försäkring (AFL).

Gällande bestämmelser

Folkpensioneringen

Rätt till folkpension tillkommer varje svensk medborgare som är
bosatt i Sverige eller som varit mantalsskriven här för det år då han fyllde
62 år och för de fem åren närmast dessförinnan (5 kap. 1 §).
Ålderspension utgår i regel från 67 års ålder. Dess årsbelopp utgör 90 %
av basbeloppet för ogift och i regel 70 % av basbeloppet för gift
pensionsberättigad.

Förtidspension utgår till den vars arbetsförmåga på grund av sjukdom
eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan
är varaktigt nedsatt med minst hälften. Kan nedsättning av arbetsförmågan
inte anses varaktig utgår tidsbegränsad förtidspension i form av
sjukbidrag (7 kap. 1 §). Är arbetsförmågan nedsatt i sådan grad att intet
eller endast en ringa del återstår, utgår hel förtidspension. Är arbetsförmågan
nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften,
utgår två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår halv pension
( 7 käp. 2 §). Beträffande beräkningen av pensionsbeloppet gäller i övrigt

1 Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 4

SfU 1973:4

2

samma regler som för ålderspension (7 kap. 4 §). I vissa fall kan
förtidspension enligt regler som trätt i kraft den 1 juli 1972 utgå vid
varaktig arbetslöshet utan särskild medicinsk prövning. Under vissa
förutsättningar utgår invaliditetsersättning (9 kap. 3 §).

Änkepension utgår enligt närmare bestämmelser i 8 kap. 1—4 §§ till
änka som har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn
under sexton år eller som vid makens död fyllt 36 år och varit gift med
honom minst fem år. Med änka jämställs under vissa förutsättningar
kvinna som utan äktenskap stadigvarande sammanbott med man som
sedan avlidit. Änkepensionens årsbelopp utgör normalt 90 % av basbeloppet.

Om en kvinna blivit änka efter den 30 juni 1960, utgår änkepensionen
utan inkomstprövning. För änkor, vilkas män avlidit före den 1 juli 1960
är pensionen däremot inkomstprövad. Om dödsfallet inträffat under
tiden den 1 juli 1958-den 30 juni 1960, är dock viss del av pensionen,
det s. k. garantibeloppet, fri från inkomstprövning. Garantibeloppet
utgör, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli 1958-den 30 juni
1959, en tredjedel och, om dödsfallet inträffat under tiden den 1 juli
1959—den 30 juni 1960, två tredjedelar av det belopp som skulle ha
utgått utan inkomstprövning.

Änkepension dras in, om änkan ingår nytt äktenskap, men börjar ånyo
utgå, om det nya äktenskapet upplöses inom fem år.

Uppfyller en änka förutsättningarna för rätt till både förtidspension
och änkepension, utgår efter hennes eget val en av dessa pensioner.
Fr. o. m. den månad då änkan fyller 67 år utbyts änkepensionen mot
ålderspension.

Barnpension tillkommer barn, vars far eller mor eller båda föräldrar
avlidit och som ej fyllt 16 år. Pensionens årsbelopp uppgår till 25 % eller,
om bägge föräldrarna avlidit, 35 % av basbeloppet (8 kap. 5—6 §§).

Tilläggsförmåner till folkpension är barntillägg, invaliditetstillägg,
pensionstillskott, hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg (9 kap. 1,
2,4,5 §§).

Tilläggspensioneringen

Inom tilläggspensioneringen finns i fråga om ålder, nedsättning av
arbetsförmåga etc. som förutsättning för olika pensionsförmåner liknande
regler som inom folkpensioneringen (12—14 kap.). Medan pensionerna
inom folkpensioneringen utges med enhetsbelopp oberoende av
tidigare inkomster eller avgiftsbetalning, byggs pensionsrätten inom
tilläggspensioneringen upp genom förvärvsarbete individuellt för varje
försäkrad. I gengäld är rätten till tilläggspensionen ej knuten till
medborgarskapsvillkor eller villkor om fortsatt bosättning i Sverige.

Pensionsrätt inom tilläggspensioneringen byggs upp kalanderårsvis av
svenska medborgare och här bosatta utlänningar genom att inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete tillgodoräknas dem som
pensionsgrundande inkomst. Beräkning av pensionsgrundande inkomst

SfU 1973:4

3

görs dock inte för år före 16 års ålder eller efter 65 års ålder och inte
heller för år då ålderspension eller förtidspension enligt AFL (1 kap. 3 §,
11 kap. 1 §) utgått.

Med inkomst av anställning avses den lön i pengar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad, som försäkrad åtnjutit som
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till sådan inkomst hänförs dock
ej från en och samme arbetsgivare åtnjuten lön som under året inte
uppgått till 500 kr. Med inkomst av anställning kan, om parterna är ense,
likställas ersättning för arbete som försäkrad utfört för annans räkning
utan att anställning förelegat. Hänsyn tas som regel inte till ersättning
från utomlands bosatt arbetsgivare, utländsk juridisk person eller
främmande makts beskickning eller konsulat (11 kap. 2 §).

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses dels inkomst av rörelse som
bedrivs i Sverige, dels inkomst av här belägen jordbruksfastighet som
brukas av den försäkrade, dels — i den mån inkomsten inte är att hänföra
till inkomst av anställning — ersättning i pengar eller naturaförmåner i
form av kost eller bostad för arbete för annans räkning. Inkomst som inte
uppgått till 500 kr. för år tas ej i beräkning (11 kap. 3 §).

Den pensionsgrundande inkomsten för ett år utgörs av summan av
inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete, varvid man
bortser från inkomstdelar som understiger det vid årets ingång gällande
basbeloppet (sådana inkomstdelar täcks av folkpensioneringen) eller
överstiger 7,5 gånger detta basbelopp (11 kap. 5 §). För varje år då
pensionsgrundande inkomst fastställs för försäkrad tillgodoräknas han
pensionspoäng som motsvarar den pensionsgrundande inkomsten dividerad
med det vid årets ingång gällande basbeloppet (11 kap. 6 §).

Inom ålderspensioneringen utgör pensionen 60 % av produkten av
basbeloppet för den månad som pensionen avser och medeltalet av de
pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade. Har pensionspoäng
tillgodoräknats för mer än 1 5 år, görs medeltalsberäkningen enbart på de
15 högsta poängtalen. Har pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade
mindre än 30 år, sker en proportionell reduktion av pensionen.
Specialregler finns för fall då undantagande från tilläggspensioneringen
gällt under något år. Likaledes finns regler om minskning av pensionens
årsbelopp vid förtida uttag av ålderspension (12 kap. 2 §).

I fråga om tilläggspension i form av förtidspension eller sjukbidrag
gäller samma regler som beträffande folkpensioneringen. En förutsättning
för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen är att den försäkrade
kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före det år då
pensionsfallet inträffat (13 kap. 1 §).

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension
som skulle tillkomma den försäkrade från 67 års ålder. För beräkningen
gäller särskilda regler.

Beträffande familjepensionerna till efterlevande gäller att beräkningen
av pensionsbeloppet anknyter till det belopp som utgått eller skulle ha
utgått till den avlidne som egenpension inom förtids- eller ålderspensioneringen.
Om den avlidne vid dödsfallet var ålders- eller förtidspensionär,

SfU 1973:4

4

avgörs således storleken av den efterlevandes pension i princip av
storleken av den utgående egenpensionen. I annat fall är utgångspunkten
den förtidspension sorn skulle ha utgått om rätt till sådan pension inträtt
vid tidpunkten för dödsfallet. Änkepensionens årsbelopp utgör 40 % av
den nämnda egenpensionens årsbelopp eller 35 % om efter den
försäkrade också finns pensionsberättigat barn. Barnpension tillkommer
försäkrads barn under 19 år och utgår, om någon samtidigt är berättigad
till änkepension, med 15 % av egenpensionens årsbelopp och eljest med
40 % av detta belopp. Är barnen flera ökas barnpensionsbeloppet med 10
% för varje barn och det sammanlagda beloppet fördelas lika mellan
barnen (14 kap. 3 och 5 §§).

Flera familjepensioner kan inte utgå samtidigt till samma person. Är
någon för samma månad berättigad till flera tilläggspensioner i form av
familjepension — t. ex. barnpension efter dels fader, dels moder eller
änkepension och barnpension - utgår således endast den största av dessa
(14 kap. 7 §). En kvinnas rätt till änkepension påverkas emellertid inte av
att hon samtidigt är berättigad till förtidspension eller ålderspension från
tilläggspensioneringen. Änkepension från folkpensioneringen kan däremot
aldrig utgå samtidigt med folkpension i form av förtidspension eller
ålderspension.

Tidigare behandling

Vid 1966 års riksdag väcktes motioner med yrkande om utredning av
frågan om en allmän egenpension. I motionerna pekades på den bristande
överensstämmelsen mellan familjepensionering enligt å ena sidan folkpensioneringens
och å andra sidan tilläggspensioneringens bestämmelser.
Motionärerna menade att självständig pensionsrätt borde tillerkännas
hemarbetande eller deltidsarbetande make och att änkepensionen borde
ersättas av en försörjarpension.

Andra lagutskottet framhöll (2LU 1966:53) att pensionsförsäkringskommittén
enligt sina direktiv hade att utreda frågan om änkepension
och hemställde därför att motionerna skulle överlämnas till denna
kommitté.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

År 1967 väcktes motioner vilka bl. a. syftade till likställdhet mellan
män och kvinnor i fråga om ekonomiskt skydd i socialförsäkringssystemet.
Enligt motionärernas mening borde familjeskyddet förbättras
under barnens uppväxt- och utbildningstid samt efterlevandeskyddet
omprövas och i första hand utformas som ett skydd för efterlämnade
minderåriga barn och deras vårdnadshavare.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1967:38 hemställde andra
lagutskottet att frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor i
socialförsäkringssystemet måtte bli föremål för särskild utredning.

I ett i mars 1971 avlämnat slutbetänkande ”Familjepensionsfrågor
m. m.” (SOU 1971:19) har pensionsförsäkringskommittén redovisat sina

SfU 1973:4

5

överväganden i fråga om utformningen av ett framtida familjepensionssystem.
Kommittén undersöker bl. a. i vad mån de skillnader mellan
kvinnor och män, som finns i de nuvarande bestämmelserna inom den
allmänna pensioneringen, fortfarande är motiverade mot bakgrund av de
förändringar som ägt rum inom samhällslivet och den utveckling som kan
förutses i framtiden.

För att klargöra vilka familjepensionsbestämmelser som kan vara
ändamålsenliga i framtiden har kommittén undersökt de situationer, då
ett efterlevandepensionsskydd kan anses vara motiverat. Kommittén har
funnit att de personer, som särskilt behöver ett sådant skydd, är 1)
minderåriga barn, 2) försörjare till sådant barn samt 3) efterlevande som
på grund av ålder, hälsotillstånd eller av arbetsmarknadsmässiga skäl har
särskilda svårigheter att få förvärvsarbete.

Kommittén anser att änkepensioneringen i framtiden, när kvinnorna i
högre grad än nu kan ägna sig åt förvärvsarbete, bör ersättas med dels en
utbyggd barnpensionering, dels en oberoende av kön utgående försörjarpension
och dels särskilda åtgärder för efterlevande som på grund av sin
ålder eller av andra skäl har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. När
så skall kunna ske är det enligt kommitténs mening f. n. inte möjligt att
med bestämdhet förutsäga. Mot ett omedelbart slopande av änkepensioneringen
talar framför allt den omständigheten att denna pensionsform
fyller ett stort socialt behov.

För mera omedelbart genomförande har kommittén lagt fram förslag
om införande av en särskild pensionsförmån benämnd barnpensionstillägg.
Syftet med denna förmån är främst att förbättra situationen för
änklingars familjer samt för familjer där barnens föräldrar vid enderas
död inte är gifta. Vidare har framlagts förslag om att åldersgränsen för
barnpension inom folkpensioneringen skall höjas från 16 till 18 år och att
nuvarande bestämmelser om hustrutillägg skall ges motsvarande tillämpning
beträffande män. I samband härmed föreslås att tillägget kallas
maketillägg.

Kommittén har också funnit att redan nu beslut kan fattas om att
änkepension inom tilläggspensioneringen vid framtida pensionsfall inte
skall utgå till unga kvinnor utan barn. Den har därför framlagt förslag om
att en nedre åldersgräns för rätt till änkepension till barnlösa änkor införs
inom tilläggspensioneringen och att denna gräns sätts vid 36 års ålder,
eller samma gräns som gäller inom folkpensioneringen.

Beträffande reglerna om barntillägg till ålders- eller förtidspension har
kommittén föreslagit den ändringen att sådant tillägg skall kunna utgå
även till gift kvinna, som uppbär egenpension, och kommittén har också
föreslagit borttagande av den s. k. sextioårsregeln, som innebär att
äktenskapet måste ha ingåtts före det mannen fyllt 60 år för att rätt till
änkepension inom tilläggspensioneringen skall föreligga.

Ett motionsyrkande om utredning av frågan om och förslag till en
allmän egenpension avvisades av riksdagen förra året i enlighet med
socialförsäkringsutskottets hemställan i betänkande 1972:28. Utskottet

SfU 1973:4

6

hänvisade till att pensionsförsäkringskommitténs förslag var föremål för
Kungl. Maj:ts prövning och framhöll att en reform av den storleksordning
det här gällde självfallet måste vägas mot andra angelägna reformer inom
den allmänna försäkringen, och att den i varje fall inte kunde genomföras
annat än etappvis och under lång tid. Det slutliga resultatet av
pensionsförsäkringskommitténs arbete borde enligt utskottets mening
avvaktas innan man föranstaltade om en ny utredning i syfte att utarbeta
konkreta förslag till bestämmelser och fastställa en tidigare tidsplan för
deras genomförande.

Utskottet

Av motionerna i förevarande betänkande tar två upp frågan om
efterlevandeskyddet, medan en behandlar frågan om förbättrad social
trygghet för vissa grupper på landsbygden. Motionen 1973:1146 innehåller
ett utredningsyrkande avseende en allmän egenpension uppbyggd i
huvudsaklig överensstämmelse med det förslag till ett framtida familjepensionssystem
som skisserats av pensionsförsäkringskommittén i dess
betänkande ”Familjepensionsfrågor m. m.” (SOU 1971:19). I motionen
1973:1152 yrkas förslag om ett efterlevandeskydd som är neutralt i
förhållande till kön, medan motionären i motionen 1973:280 begär en
utredning om hemarbetets värdering i syfte att bereda bl. a. lantbrukarhustrur
större social trygghet. Sistnämnda motion har mot bakgrund av
den däri lämnade motiveringen ansetts lämpligen böra behandlas i
samband med frågan om en allmän egenpension.

Socialförsäkringsutskottet hade senast förra året att pröva ett
motionsyrkande av samma innehåll som i motionen 1973:1146. Därvid
hänvisade utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1972:28 till
att pensionsförsäkringskommitténs förslag var föremål för Kungl. Maj:ts
prövning och att det slutliga resultatet av kommitténs arbete borde
avvaktas innan man tillsatte en ny utredning. Utskottet framhöll också
att en reform av den storleksordning det här gällde självfallet måste vägas
mot andra angelägna reformer inom den allmänna försäkringen och att
den - om än väl motiverad — i varje fall inte kunde genomföras annat än
etappvis och under lång tid.

Utskottet, som inte kan finna att riksdagen bör inta en annan
ståndpunkt i år än förra året, vill erinra om att utskottet i ett nyligen
avlämnat betänkande (SfU 1973:2) särskilt markerat vilka pensionsreformer
som enligt utskottets mening bör tillmätas hög prioritet. Hit hör
i första hand frågan om förbättrade pensionsvillkor för folkpensionärer
och unga invalider samt frågan om en sänkning av pensionsåldern.

SfU 1973:4

7

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till samtliga motioner.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår

1. motionen 1973:280,

2. motionen 1973:1146,

3. motionen 1973:1152.

Stockholm den 20 februari 1973
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp),
fröken Sandell (s), herrar Ringaby (m), Karlsson i Ronneby* (s),
Magnusson i Nennesholm (c), Persson i Stockholm (s), Mundebo* (fp),
fru Håvik* (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Björck i Nässjö
(m), Olsson i Stockholm (vpk) och Andersson i Nybro (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Jonsson i Mora (fp) och Mundebo (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 6 med
”Socialförsäkringsutskottet hade” och slutar på s. 7 med ”samtliga
motioner” bort ha följande lydelse.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen har pensionsförsäkringskommittén
i ett i mars 1971 avlämnat slutbetänkande
redovisat sina överväganden i fråga om utformningen av ett framtida
familjepensionssystem. Kommittéförslaget, som bl. a. innebär att änkepensioneringen
på sikt bör ersättas med en utbyggd barnpensionering och
en oberoende av kön utgående försörjarpension, är enligt utskottets
mening i väsentliga delar väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning.
Utskottet är medvetet om att en reform av den storleksordning det här
gäller måste genomföras etappvis och att man måste räkna med en lång
övergångstid. Åtskilliga skäl - inte minst hänsynen till alla dem som
skulle komma att beröras av reformen — talar emellertid för att man inte
onödigtvis skjuter beslutet om dess genomförande på framtiden.

Enligt utskottets mening bör man således så snart som möjligt fatta
konkreta beslut om införande av en allmän egenpension och samtidigt
utarbeta en tidsplan för bestämmelsernas ikraftträdande. Med hänsyn till
att pensionsförsäkringskommittén numera avslutat sitt arbete och pensionsålderskommitténs
omfattande utredningsuppdrag beräknas kunna
avslutas under innevarande år bör en särskild utredning få i uppdrag att
utforma de nya bestämmelserna. Dessa bör enligt utskottets mening vara

SfU 1973:4

8

så avfattade att de medger intjänande av ATP-poäng under tid då förälder
vårdar barn i hemmet.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1146 och med
anledning av motionerna 1973:280 och 1973:1152 i skrivelse
till Kungl. Maj:t begär utredning och förslag om allmän
egenpension i enlighet med de riktlinjer som skisserats i
motionen 1973:1146.

GOTAB 73 3321 S Stockholm 1973