Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 38 år 1973

SfU 1973:38

Nr 38

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående
sjukförsäkringsförmåner till u-Iandsarbetare.

Motionen

I motionen 1973:1159 av herr Svensson i Kungälv m. fl. (s) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majrt begär en utredning av sjukförsäkringens
giltighet för u-landsarbetare inom frivilligorganisationema med syfte att
tillförsäkra dessa grupper sjukförsäkringens förmåner när de återvänder
till Sverige.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från riksförsäkringsverket.

Gällande bestämmelser

Svenska medborgare och de som utan att vara svenska medborgare är
bosatta i Sverige är försäkrade enligt lagen om allmän försäkring (AFL).
Från och med den månad varunder den försäkrade fyller 16 år skall han,
om han är bosatt i Sverige, vara inskriven hos den allmänna försäkringskassa,
inom vars verksamhetsområde han är mantalsskriven. Är han inte
mantalsskriven i Sverige, skall han vara inskriven hos den kassa, inom vars
verksamhetsområde han är bosatt vid årets ingång, eller, om han bosätter
sig i Sverige senare under året, hos den kassa, inom vars verksamhetsområde
bosättningen äger rum.

Enligt 2 kap. 1 § AFL äger försäkrad rätt till ersättning för utgifter för
bl. a. läkar- och sjukhusvård samt i samband med vård företagna resor.

Försäkrad, som inte är bosatt i Sverige, äger enligt 2 kap. 8 § AFL rätt
till sjukvårdsersättning endast om vårdbehovet uppkommit under vistelse
i landet. Enligt 2 kap. 9 § AFL utgår ersättning för sjukvård utom Sverige
endast i den utsträckning Kungl. Maj:t föreskriver.

För rätt till sjukpenning krävs enligt 3 kap. 2 § AFL att den
försäkrade är inskriven hos allmän försäkringskassa.

Av det nu sagda följer att en utomlands bosatt svensk medborgare är
berättigad till sjukvårdsersättning enligt AFL i det fall vårdbehovet
uppkommit i Sverige och vården meddelats här. För rätt till sjukpenning
krävs däremot inskrivning hos allmän försäkringskassa. För inskrivning
utgör bosättning i Sverige en förutsättning.

Det bör beträffande rätten till sjukvårdsersättning understrykas, att
den i AFL stadgade förutsättningen att vårdbehovet skall ha uppkommit
under vistelse i Sverige inte innebär att sjukdomen under alla omständigheter
måste ha uppkommit under denna vistelse. Själva behovet av
läkarvård eller sjukhusvård måste dock ha aktualiserats under vistelsen

1 Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 38

SftJ 1973:38

2

här.

Remissyttrande m. m.

Riksförsäkringsverket påpekar i sitt yttrande över motionen att
tolkningen av begreppet ”bosatt i Sverige” blir av betydelse såväl för
frågan, när en försäkrad som lämnar landet skall upphöra att vara
inskriven hos försäkringskassan, som för frågan, när en till Sverige
inflyttad person skall skrivas in hos kassan. Beträffande kassornas
tolkning av bosättningsbegreppet anför verket följande.

Huvudprincipen är härvid att samma bedömningsregler skall gälla för
försäkringskassornas ställningstagande till bosättningsfrågan som de som
inom folkbokföringen tillämpas för bedömning av frågan, när och var en
person skall vara kyrkobokförd. De speciella förhållanden och problemställningar
som gäller inom socialförsäkringen har emellertid gjort det
nödvändigt med mera detaljerade och i vissa avseenden schablonmässiga
normer för bedömningen inom detta område än vad som ansetts
erforderligt för kyrkobokföringens vidkommande.

Sålunda har det utbildats en fast praxis för tolkningen av bosättningsbegreppet
såvitt gäller försäkrade, som lämnar riket och beträffande vilka
frågan är om och hur länge de skall kvarstå som inskrivna hos
försäkringskassan. Enligt denna praxis gäller bland annat att en hos
försäkringskassan inskriven svensk medborgare, som utrest ur riket utan
att anmäla utvandring eller på annat sätt tydligt ådagalägga sin avsikt att
stadigvarande bosätta sig utomlands, i regel anses bosatt i Sverige intill ett
år efter avresan från riket. Först därefter anses bosättningen i Sverige ha
upphört, och vederbörande skall då avföras som medlem i kassan.

När den försäkrade däremot tydligt visat sin avsikt att stadigvarande
bosätta sig utomlands anses bosättningen upphöra vid utresan. Den
försäkrade blir därför omedelbart avförd ur kassans register över
inskrivna försäkrade. En missionär, som reser till sitt verksamhetsfält i
utlandet för att arbeta där i flera år, anses i regel inte vara bosatt i Sverige
efter avresan även om anmälan om utvandring inte gjorts.

Då det gäller inskrivning hos försäkringskassa av personer, som inrest
till riket, följer av den allmänna huvudprincipen att vederbörande, för att
kunna anses som bosatt i Sverige, måste vistas här stadigvarande och ha
fått sin egentliga hemvist här. Bosättningen utomlands skall sålunda i
regel kunna sägas ha upphört. Vid bedömandet av bosättningsfrågan tas
hänsyn främst till sådana omständigheter som ändamålet med vistelsen
samt om bostad och eventuell arbetsanställning utomlands lämnats utan
att avsikten varit att vederbörande skall återvända inom en mera
begränsad tidsrymd. Beslut i frågan huruvida inskrivning skall ske måste
bygga på en bedömning av förhållandena i det enskilda fallet. Om det av
omständigheterna framgår att avsikten redan vid ankomsten till Sverige
varit att vistelsen här endast skulle vara av begränsad varaktighet, brukar
enligt praxis bosättning i riket anses föreligga endast om vistelsen är
avsedd att vara ett år, oavsett om anledning till uppehållet i Sverige är
förvärvsarbete eller annan orsak, t. ex. studier. I ett av försäkringsdomstolen
avgjort mål ansågs missionärer, som kommit åter till Sverige för
bland annat vila och rekreation, med hänsyn till omständigheterna ha
bosatt sig i Sverige vid återkomsten hit. I enlighet med anställningsvillkoren
skulle missionärerna ifråga vistas i Sverige omkring 18 månader.
Avsikten var att de därefter skulle återvända till missionsfältet men till

SfU 197338

3

annan missionsstation än den varifrån de kommit. Särskilt den beräkneliga
tidslängden för hemlandsvistelsen samt det förhållandet att denna
vistelse var förenad med viss arbetsskyldighet i Sverige gentemot
vederbörande missionsförening påverkade domstolens ställningstagande.

Riksförsäkringsverket understryker att tillämpningen av bosättningsbegreppet
är avgörande för frågan om möjligheterna att fullt ut
tillförsäkra u-landsarbetare inom frivilligorganisationerna sjukförsäkringens
förmåner när de återvänder till Sverige. Den som i syfte att stanna
i Sverige återvänder hit efter avslutad tjänstgöring blir enligt verkets
uppfattning att anse som bosatt här genast efter ankomsten och skall
fr. o. m. ankomstdagen skrivas in i försäkringskassan. Om vederbörande
återvänder hit under tjänstgöringstiden blir frågan huruvida bosättning i
Sverige föreligger enligt verkets mening ofta betydligt mer komplicerad.

Riksförsäkringsverket anser att de nu berörda bestämmelserna kan
behöva ses över, lämpligen genom den kommitté som arbetar med frågan
om slopandet av ett enhetligt bosättningsbegrepp inom rättsområden där
bosättning har betydelse (hemvistsakkunniga, Fi 1970:71).

Utskottet har från hemvistsakkunniga inhämtat att kommitténs
utredningsarbete beräknas pågå under hela år 1974.

Utskottet

Svensk medborgare är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring
(AFL) även om han är bosatt utomlands. Sjukförsäkringen omfattar
emellertid i detta fall endast en rätt till sjukvårdsersättning under
förutsättning att vårdbehovet uppkommit i Sverige och vården meddelats
här. För att man skall vara fullständigt berättigad till sjukförsäkringens
förmåner — bl. a. sjukpenning — krävs att man är inskriven i allmän
försäkringskassa, och för sådan inskrivning utgör bosättning i Sverige en
förutsättning.

För att bosättning i Sverige skall anses föreligga krävs att vederbörande
har sitt egentliga hemvist här i landet eller att han stadigvarande vistas
här. Detta torde när det gäller personer som reser in till Sverige i regel
böra tolkas så att vederbörandes bosättning utomlands skall ha upphört.

Orsaken till att rätten till sjukpenning knutits till bosättning i Sverige
torde i första hand vara att sjukpenningen beräknas på grundval av
förvärvsinkomst. Regeln om bosättning är emellertid inte undantagslös.
En svensk medborgare som reser ut från Sverige utan att anmäla
utvandring eller på annat sätt ådagalägga sin avsikt att bosätta sig

utomlands anses nämligen i regel bosatt i Sverige intill ett år efter

avresan. Först därefter anses bosättningen i Sverige ha upphört.

Motionärerna framhåller att trossamfunden sedan länge bedriver ett
omfattande arbete i u-länderna. Missionärer sysselsatta i detta arbete går
miste om vissa sociala trygghetsförmåner. 1 synnerhet gäller detta

sjukförsäkringens förmåner. Enligt motionärernas mening bör missionä rerna

beviljas återinträde i försäkringskassan från dagen för hemkomsten
till Sverige, och rätt till sjukpenning bör föreligga fr. o. m. närmast

SfU 197338

4

därefter följande månadsskifte. Motsvarande bör — menar de — gälla då
en missionär kommer hem p. g. a. sjukdom.

Motionärerna har begränsat sitt yrkande till att avse sjukförsäkringsförhållanden
för u-landsarbetare inom frivilligorganisationerna. Utskottet
anser att frågan varken kan eller bör begränsas till denna grupp utan bör
avse alla svenska medborgare med tjänstgöring utomlands. Som redan
nämnts gäller det grundläggande sjukförsäkringsskyddet — rätten till
ersättning för sjukvård - alla utomlands bosatta svenska medborgare som
vid vistelse i Sverige får behov av vård. Vidare bör erinras om att svenska
medborgare enligt bestämmelser i konventioner som Sverige ingått med
ett ganska stort antal länder på vissa villkor är berättigade till bl. a.
sjukförsäkringsförmåner i dessa länder.

I u-länderna saknar emellertid svenska medborgare ofta möjlighet att
erhålla förmåner från allmän sjukförsäkring. Såsom motionärerna påpekar
har emellertid denna fråga för vissa missionärers del lösts genom
privat försäkring. Detsamma torde gälla för anställda i flertalet svenska
företag som driver verksamhet i u-länderna.

Riksförsäkringsverket framhåller i sitt yttrande över motionen att
sjukförsäkringsreglerna beträffande u-landsarbetare kan behöva ses över
och att detta lämpligen kan ske genom de s. k. hemvistsakkunniga som
har till uppgift bl. a. att söka skapa ett enhetligt bosättningsbegrepp inom
rättsområden där bosättningen har betydelse.

Utskottet delar den uppfattning som ligger till grund för motionen,
nämligen att man från svensk sida bör underlätta svenska medborgares
arbete i u-länderna och så långt möjligt visa svenskarna generositet då de
återvänder till Sverige. I likhet med riksförsäkringsverket anser utskottet
därför att sjukförsäkringsreglerna i nu berört hänseende bör ses över.
Denna översyn, som mot bakgrund av vad utskottet ovan anfört bör vara
förutsättningslös, torde antingen - såsom riksförsäkringsverket föreslagit
— kunna ske inom ramen för hemvistsakkunnigas arbete eller i särskild
ordning. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionen 1973:1159 i den mån den inte kan
anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 29 november 1973

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c),
Lundberg (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i
Nennesholm (c), Persson i Stockholm (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s),
fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson* (s), Olsson i Stockholm* (vpk),
fröken Bergström* (fp), herrar Lindström (s) och Andersson i Ljung*
(m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 73 5500 S Stockholm 1973