Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 35 år 1973

SfU 1973:35

Nr 35

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående
invandrares pensionsrätt.

Motionen

I motionen 1973:1135 Gfr 1973:1524) av herr Hermansson m. fl.
(vpk) hemställs ”att invandrares pensionsrätt blir föremål för snabb
utredning och förslag, syftande till att inarbetad rätt till pension skall
utgå till den som har arbetat in densamma”.

Gällande bestämmelser m. m.

Försäkrade enligt lagen om allmän försäkring (AFL) är i princip
svenska medborgare och de som utan att vara svenska medborgare är
bosatta i Sverige. Rätten till folkpension var tidigare i princip förbehållen
i Sverige mantalsskrivna svenska medborgare. I samband med tillkomsten
av AFL mjukades dock mantalsskrivningskravet upp så till vida att det
för rätt till folkpension blev till fyllest att vederbörande varit mantalsskriven
i Sverige för det år varunder han fyllt 62 år och för de fem åren
närmast dessförinnan. Genom en lagändring 1967 ersattes det principiella
mantalsskrivningskravet med ett bosättningskrav. En svensk medborgare,
som inte är bosatt i Sverige, måste emellertid även efter 67 års lagändring
för rätt till folkpension uppfylla kravet på mantalsskrivning här under det
kalenderår han fyllt 62 år och de fem åren dessförinnan.

Utländsk medborgares utestängning från folkpensionsförmåner gäller
inte undantagslöst. Kungl. Maj:t har nämligen med stöd av 20 kap. 15 §
AFL rätt att konventionsvägen ge eftergift från kravet på svenskt
medborgarskap som förutsättning för rätt till folkpension. Sådana
överenskommelser har träffats i konventioner med Danmark, Finland,
Island och Norge 1955 (nordiska trygghetskonventionen), med Schweiz
1954, med Italien 1955, med Storbritannien och Nordirland 1956 och
med Jugoslavien 1968. Dessutom har Sverige anslutit sig till en
provisorisk europeisk överenskommelse 1953 med betydelse för, utöver
redan nämnda länder, Irland, Nederländerna, Västtyskland, Belgien,
Frankrike, Luxemburg och Grekland.

Genom överenskommelserna är medborgare i de angivna länderna som
är bosatta i Sverige berättigade att lyfta folkpensionsförmåner. Genomgående
uppställs dock krav på viss tids vistelse här i Sverige. I
konventionerna med Jugoslavien och — efter en år 1973 företagen
revision — Italien har därjämte intagits bestämmelser om rätt för
medborgare i dessa länder att åtnjuta folkpension eller viss del av

1 Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 35

SfU 1973:35

2

folkpension även efter flyttning från Sverige. För dessa fall har uppställts
krav på längre tids vistelse i Sverige.

För svenska medborgare innebär ömsesidigheten i samtliga nu berörda
konventioner att de vid vistelse i något av de fördragsslutande länderna —
eller efter viss, längre tids vistelse i Italien eller Jugoslavien - har rätt till
pension enligt dessa länders lagstiftning.

Av det anförda följer att en utländsk medborgare som inte omfattas av
någon konvention icke har rätt till folkpension.

Utskottet har från den år 1968 tillsatta invandrarutredningen, vars
uppdrag avser alla särskilda anpassningsproblem som möter invandrare till
Sverige, inhämtat att utredningen inom kort skall diskutera sådana
socialförsäkringsfrågor som har samband med invandrarnas speciella
situation. Utredningen avser att publicera sitt huvudbetänkande under
våren 1974. I detta betänkande kommer utredningen att diskutera bl. a.
frågan om pensionsförmåner till utländska medborgare som inte omfattas
av någon konvention.

Frågans tidigare behandling

Frågor om vidgad rätt för utländska medborgare till folkpensionsförmåner
har behandlats av riksdagen vid ett par tillfällen. Då riksdagen
senast diskuterade denna fråga framhöll andra lagutskottet i sitt av
riksdagen godkända betänkande (2LU 1969:24) bl. a. att folkpensionen
utgår som en garanti för en viss minimistandard oberoende av om
vederbörande betalat avgift till folkpensioneringen eller skatter eller varit
verksam i förvärvslivet. Utskottet påpekade vidare att den nödvändiga
avgränsningen av folkpensionssystemets räckvidd erhålls genom medborgarskaps-
och bosättningsvillkor. Någon ändring av dessa principer var
utskottet inte berett förorda. Utskottet anförde avslutningsvis att man på
ett tillfredsställande sätt ordnat för en flexibel gränsdragning av
sistnämnda frågor genom de av Sverige ratificerade konventionerna.

Utskottet

Försäkrade enligt lagen om allmän försäkring är svenska medborgare
samt de som utan att vara svenska medborgare är bosatta här i riket.
Undantag görs i fråga om folkpensionsförmåner, vilka i princip är
förbehållna svenska medborgare bosatta här i landet. Eftergift från kravet
på svenskt medborgarskap som förutsättning för rätt till folkpensionsförmån
kan ske genom överenskommelse med främmande makt. Sådana
överenskommelser har träffats med ett flertal europeiska länder. I dessa
överenskommelser uppställs dock som regel krav på viss tids vistelse här i
landet som förutsättning för rätt till pension.

Motionärerna framhåller att frågan om invandrares rätt till pension
ännu är i stor utsträckning olöst. De anser det från rättvisesynpunkt
angeläget att invandrares pensionsrätt skyddas antingen genom bestämmelser
liknande dem som finns i den nordiska trygghetskonventionen

SfU 1973:35

3

eller genom att de konventioner som finns med vissa utomnordiska
länder utvidgas så att de blir allmängiltiga.

Utskottet vill erinra om att den i motionen aktualiserade frågan endast
avser förmåner från folkpensioneringen. Rätten till pension från tilläggspensioneringen
grundas på den försäkrades inkomst och följer den
försäkrade oavsett medborgarskap och bosättningsort.

Anledningen till att folkpension i princip utges endast till i Sverige
bosatta svenska medborgare torde i första hand vara att den utgör en till
största delen skattefinansierad social förmån, som är avsedd att garantera
mottagaren en viss minimistandard oberoende av om denne betalat
folkpensionsavgift eller skatter eller varit verksam i förvärvslivet. Som
riksdagen tidigare framhållit (Jfr 2LU 1969:24) erhålls den nödvändiga
avgränsningen av folkpensionssystemets omfattning genom medborgarskaps-
och bosättningsvillkor. Utskottet är för närvarande inte berett att
förorda någon ändring av dessa principer.

Det är givetvis angeläget att alla i Sverige verksamma utlänningar kan
beredas ett socialt grundskydd. Enligt utskottets mening bör dock ett
sådant grundskydd i första hand åstadkommas genom överenskommelser
med främmande länder. Man kan nämligen inte bortse från att Sverige
genom ensidiga åtgärder för att förbättra utlänningars pensionsskydd kan
försvåra möjligheterna för svenskar att i fortsättningen erhålla motsvarande
förmåner utomlands.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att invandrarutredningen i sitt
huvudbetänkande kommer att behandla bl. a. frågan om invandrares
socialförsäkringsförmåner. Utredningsyrkandet i motionen är alltså redan
i huvudsak tillgodosett.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1973:1135.

Stockholm den 22 november 1973

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c),
Lundberg (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i
Nennesholm (c), Persson i Stockholm (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s),
fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Björck i Nässjö* (m), Olsson i
Stockholm (vpk), fröken Bergström (fp) och herr Lindström (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 73 5445 S Stockholm 1973