Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 33 år 1973

SfU 1973:33

Nr 33

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående
den ackumulerade inkomstens fördelning vid fastställande av pensionsgrundande
inkomst.

Motionen

I motionen 1973:1061 av herr Olsson i Sundsvall (c) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till sådan ändring av gällande
bestämmelser att den ackumulerade inkomsten kan fördelas på flera år
vid fastställande av pensionsgrundande inkomst och ATP-poäng.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från riksförsäkringsverket
och riksskatteverket.

Gällande bestämmelser

Förordningen (1951:763) angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst har tillkommit i syfte att möjliggöra skattelindring
beträffande inkomst som hänför sig till mer än ett beskattningsår
(s. k. ackumulerad inkomst). Förordningens bestämmelser innebär i
korthet att en skattskyldig som under ett beskattningsår uppburit en
sådan inkomst har möjlighet att vid taxeringen för denna inkomst fä
skatten på densamma beräknad som om inkomsten tagits till beskattning
med lika delar under taxeringsåret och så många år dessförinnan att
inkomsten blir fördelad på det antal år vartill den hänför sig. En
ackumulerad inkomst kan fördelas på lägst två och högst tio år. Saknas
tillförlitlig utredning om det antal år, till vilka inkomsten hänför sig, skall
skatteberäkningen i regel ske som om inkomsten hänfört sig till tre år. En
förutsättning för den särskilda skatteberäkningen är att inkomsten i fråga
uppgår till minst 5 000 kr. och samtidigt utgör minst en femtedel av den
skattskyldiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst. Härutöver gäller
att endast vissa slag av ackumulerad inkomst omfattas av förordningens
bestämmelser.

Till grund för beräkning av försäkrads inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete visst år skall läggas den försäkrades
taxering till statlig inkomstskatt avseende nämnda år. Den pensionsgrundande
inkomsten utgörs av summan av inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger det vid
årets ingång gällande basbeloppet och uppgår till högst sju och en halv
gånger samma belopp.

1 Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 33

SfU 1973:33

Tidigare behandling

Vid 1961 års riksdag väcktes en motion med yrkande om utredning av
frågan om beräkning av pensionsgrundande inkomst i de fall skatteberäkning
skedde jämlikt förordningen om ackumulerad inkomst. Riksdagen
biföll motionen, och Kungl. Maj .t uppdrog åt riksförsäkringsverket att
verkställa utredningen. Utredningsuppdraget redovisades i en den 11 juni
1962 dagtecknad promemoria. Riksförsäkringsverket påpekade bl. a. att
det gällande sättet att beräkna pensionsgrundande inkomst i många fall -bl. a. då en försäkrad uppburit ett engångsbelopp av mer betydande
storlek — kunde medföra ett ogynnsamt resultat i pensionshänseende. Å
andra sidan skulle det inte alltid vara till fördel för den försäkrade att
anknyta beräkningen av pensionsgrundande inkomst till skatteberäkningen
för ackumulerad inkomst och därigenom få inkomsten fördelad
på flera år. Verket tänkte härvidlag bl. a. på det fall då den ackumulerade
inkomsten inte var av mer betydande storlek eller hänförde sig till ett
större antal år. Verket, som knappast fann det möjligt att i en
någorlunda enkel formel generellt slå fast i vilka fall det var fördelaktigast
för en försäkrad att få den pensionsgrundande inkomsten beräknad
efter taxeringen och när det var fördelaktigast att få den fördelad efter
samma principer som gällde för beräkning av skatt på ackumulerad
inkomst, föreslog att man i alla de fall då särskild skatteberäkning ägde
rum skulle göra alternativa beräkningar av pensionsgrundande inkomst
och pensionspoäng. Då ett pensionsfall sedermera inträffade fick den
pensionsbeviljande myndigheten begagna det alternativ som visade sig ge
den högsta tilläggspensionen.

I ett speciellt avseende fann verket att det dock kunde vålla
svårigheter att helt följa samma grunder som gäller för skatteberäkningen
vid ackumulerad inkomst. Det skulle nämligen inte bli möjligt att bevara
inkomstkort och övriga handlingar, som låg till grund för beräkning av
pensionsgrundande inkomst, mer än ett ganska begränsat antal år. Med
hänsyn härtill föreslog verket att, när vid skatteberäkning för ackumulerad
inkomst fördelning av inkomstbeloppet skett på mer än sex år, den
lokala skattemyndigheten i stället skulle som underlag för beräkningen av
pensionsgrundande inkomst utgå från det inkomstbelopp som skulle ha
gällt vid en fördelning på sex år.

Frågan hänsköts sedermera till pensionsförsäkringskommittén som i
sitt delbetänkande ”Pensionstillskott m. m.” (SOU 1968:21) ingående
prövade den av motionären aktualiserade frågan. Kommittén anslöt sig på
flera punkter till de av riksförsäkringsverket gjorda uttalandena men
ansåg inte att man för de fall då särskild skatteberäkning ägde rum borde
införa någon möjlighet till alternativa skatteberäkningar av pensionsgrundande
inkomst och pensionspoäng. Till stöd för sin uppfattning framhöll
kommittén bl. a.

Verkan av ackumulerade inkomster i pensionshänseende blir än
svårare att överblicka på grund av 15- och 30-årsreglema. På grund av

SfU 1973:33

dessa kan några år med ringa eller ingen inkomst ofta sakna all betydelse,
medan enstaka år med hög inkomst kan få ett särskilt värde.

Allteftersom tilläggspensioneringen utvecklas kommer frågan om
ackumulerade inkomsters verkan i pensionshänseende att få allt mindre
betydelse. Främst de nämnda 15- och 30-årsreglerna kommer att
medföra, att de nuvarande reglerna om ackumulerad inkomsts behandling
vid bestämmande av den pensionsgrundande inkomsten endast i utomordentligt
få fall kan leda till oförmånligt resultat för den enskilde. Även
i dessa fall torde nackdelarna nästan alltid vara förhållandevis små.

Som framgått av vad som ovan sagts kan man inte utan vidare anknyta
beräkningen av pensionsgrundande inkomst till skatteberäkningen vid
ackumulerad inkomst. Detta skulle ibland leda till försämrat resultat för
den enskilde.

Den av riksförsäkringsverket förordade metoden med alternativ
beräkning har den fördelen att den enskilde alltid får den mest
förmånliga pensionsberäkningen. Verkets förslag har emellertid åtskilliga
nackdelar. Det medger sålunda inte en fullständig anknytning till reglerna
om skatteberäkning vid ackumulerad inkomst — endast sex år kan enligt
verket beaktas. För den enskilde måste det vara åtskilligt förvirrande att
för samma år ha en taxering, en skatteberäkning och en beräkning av
pensionsgrundande inkomst, som alla grundar sig på olika belopp. Verket
har inte heller i sitt förslag beaktat konsekvenserna i avgiftshänseende.
Förslaget innebär att en begränsad kategori skulle få förmåner, som inte
har någon motsvarighet på avgiftssidan. Ofta hänför sig ackumulerad
inkomst till annat förvärvsarbete än anställning. Den försäkrade själv
skulle då slippa att erlägga tilläggspensionsavgift för de förmåner som
altemativberäkningen innebär. De anförda omständigheterna gör att
kommittén icke kan förorda riksförsäkringsverkets förslag.

Kommittén har övervägt möjligheten att låta försäkrad, som fått bifall
till framställning om skatteomräkning vid ackumulerad inkomst och som
önskar motsvarande omräkning vid beräkning av den pensionsgrundande
inkomsten, göra anmälan härom. Vid inkomst av annat förvärvsarbete än
anställning skulle i sådant fall omräkning ske av tilläggspensionsavgiften.
Med en sådan ordning skulle vissa av de olägenheter som är förenade med
riksförsäkringsverkets förslag undvikas. För den enskilde kan det emellertid
ofta vara omöjligt att bedöma vilket som är mest gynnsamt för
honom. Även i de fall, där det bästa ganska säkert kan förutses, skulle
åtskilliga misstag ske, eftersom systemet är så invecklat, att det blir lätt
att göra felbedömningar.

1 vissa fall torde det vara möjligt att åstadkomma en bättre ordning för
den enskilde utan lagändring. Det gäller t. ex. de fall där stora
ackordsöverskott, som hänför sig till mer än ett år, uppkommer på grund
av bestämmelser i kollektivavtal och detta leder till stora variationer i
inkomsterna från år till år. I sådant fall bör det vara möjligt att genom
ändring i kollektivavtalet skapa en bättre ordning. Man skulle då
samtidigt komma ifrån de olägenheter som det i och för sig innebär för
den anställde att till följd av ackordssystemet få en från år till år i allt för
hög grad skiftande inkomst.

Kommittén har på grund av det anförda kommit fram till att det
knappast för närvarande finns någon ordning som — generellt sett —
skulle vara att förorda framför den nuvarande. Den valfrihet för den
enskilde som reglerna om ackumulerad inkomst erbjuder tar sikte på
beskattningen, och reglerna är utformade efter vad som är ändamålsenligt
och godtagbart i detta syfte. Om man överför verkan av reglerna på
pensioneringen uppkommer effekter av helt andra slag som ur pensionssystemets
synpunkt ter sig mindre godtagbara. Kommittén finner därför
inte skäl att föreslå ändrade regler.

SfU 1973:33

Remissy t trandena

Riksförsäkringsverket har i sitt yttrande över motionen avstyrkt bifall
till densamma och därvid hänvisat till sin tidigare utredning i ämnet och
till pensionsförsäkringskommitténs ovannämnda betänkande.

Riksskatteverket har också avstyrkt bifall till motionen. Verket har
erinrat om att den statliga inkomstskatten vid beslut om särskild
skatteberäkning kan fördelas på två till tio år och att en motsvarande
omräkning av den pensionsgrundande inkomsten kan stöta på svårigheter
i de fall där självdeklarationema inte bevarats. Verket har också
framhållit att en omräkning tio år bakåt i tiden visserligen skulle kunna få
till följd att den försäkrade erhöll högre pensionspoäng men att han
samtidigt skulle avkrävas högre tilläggspensionsavgifter.

Utskottet

Förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst har tillkommit i syfte att möjliggöra lindring av skatt på
inkomst som hänför sig till minst två och högst tio beskattningsår.
Förordningens bestämmelser innebär att den statliga skatten på sådan
inkomst under vissa förutsättningar kan fördelas på det antal år vartill
inkomsten hänför sig.

Motionären framhåller att den omständigheten att en ackumulerad
inkomst inte kan fördelas på flera år vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst i många fall kan medföra ett ogynnsamt resultat i pensionshänseende
för den försäkrade. Som exempel nämner motionären det fall då
den ackumulerade inkomsten är av betydande storlek och den försäkrade
under de övriga år då inkomsten intjänats inte taxerats för andra
förvärvsinkomster som blivit pensionsgrundande för honom. Enligt
motionärens mening bör den fördelning av den statliga inkomstskatten
som förordningen om ackumulerad inkomst medger även ge rätt till
motsvarande fördelning av den pensionsgrundande inkomsten.

Av den redogörelse som lämnats i det föregående framgår att frågan
om fördelning av pensionsgrundande inkomst enligt de principer som
gäller för beräkning av skatt på ackumulerad inkomst ingående prövats av
pensionsförsäkringskommittén i dess delbetänkande ”Pensionstillskott
m. m.” (SOU 1968:21). Kommittén ansåg att åtskilliga skäl talade mot
att anknyta beräkningen av pensionsgrundande inkomst till skatteberäkningen
vid ackumulerad inkomst. Det förhållandet att pension skall
beräknas med utgångspunkt i de 15 år då den försäkrade har de högsta
pensionspoängen medförde enligt kommitténs uppfattning att reglerna av
ackumulerad inkomsts behandling i skattehänseende vid bestämmande av
den pensionsgrundande inkomsten endast i utomordentligt få fall kunde
leda till oförmånligt resultat för den försäkrade. Kommittén pekade
också på att en fördelning i pensionshänseende av ackumulerad inkomst
skulle vara förenad med administrativa svårigheter och medföra icke
önskvärda konsekvenser i avgiftshänseende.

SfU 1973:33

Riksskatteverket och riksförsäkringsverket, vilka yttrat sig över den
förevarande motionen, har båda avstyrkt bifall till densamma. Därvid har
riksskatteverket erinrat om att den statliga inkomstskatten enligt
förordningen om den särskilda skatteberäkningen kan fördelas på upp till
tio år. En motsvarande omräkning av den pensionsgrundande inkomsten
kan enligt verkets mening stöta på svårigheter i de fall där självdeklarationerna
inte bevarats. En omräkning tio år bakåt i tiden skulle visserligen
kunna få till följd att den försäkrade erhöll högre pensionspoäng men han
skulle samtidigt avkrävas högre tilläggspensionsavgifter.

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till de synpunkter som
framförts av pensionsförsäkringskommittén och av remissinstanserna.
Med hänsyn till att den pensionsgrundande inkomsten kan beräknas på
ett belopp om högst 6,5 basbelopp torde det för flertalet inkomsttagare
inte vara förenat med påtagliga fördelar att i pensionshänseende fördela
ackumulerad inkomst på flera år. All sannolikhet talar i stället för att det,
med hänsyn till 15-års-regeln, i pensionshänseende är bättre att tillgodoräkna
sig pensionspoäng för den ackumulerade inkomsten det år den
uppburits.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1973:1061.

Stockholm den 22 november 1973

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c),
Lundberg (s), Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i
Nennesholm (c), Persson i Stockholm (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s),
fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Olsson i Stockholm (vpk),
fröken Bergström (fp), herrar Lindström (s) och Andersson i Ljung (m).

GOTAB 73 5444 S Stockholm 1973