Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 31 år 1973 SfU 1973:31

Nr 31

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om översyn
av samordningen av de olika pensionssystemen.

Motionen

Motionsyrka.nd.et

I motionen 1973:1164 av herr Åkerlind (m) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär att Kungl. Maj:t snarast låter se över samordningen
mellan de statliga och kommunala pensionssystemen å ena sidan
och det allmänna systemet å den andra, i syfte att skapa överensstämmelse
och rättvisa.

Motiveringen

Till stöd för yrkandet i motionen anförs inledningsvis att en försäkrad
enligt lagen om allmän försäkring har rätt att göra undantagande från den
allmänna tilläggspensioneringen vad gäller ”inkomst av annat förvärvsarbete”
och att förutsättning härför är att samtidigt undantagande i
motsvarande mån görs från sjukpenningförsäkringen. Det påpekas i
motionen att en verkan av åtgärden är att den försäkrade slipper erlägga
ATP-avgift för den undantagna inkomsten liksom att den del av
sjukförsäkringsavgiften som hänför sig till denna inkomst besparas
vederbörande. Enligt motionären har emellertid möjligheten att begära
undantagande avhänts stats- och kommunalanställda genom en överenskommelse
med berörda löntagarorganisationer. Detta måste enligt motionärens
mening anses stå klart i strid med lagstiftningens syfte och får till
följd bl. a. att stats- och kommunalanställda inte får tillgodogöra sig sina
totala inkomster vid pensionsberäkningen. Motionären hävdar att endast
”tjänsten av anställning” blir pensionsgrundande i nu berörda fall och att
det måste anses otillständigt då den offentligt anställde inte får göra
undantagande och genom t. ex. inbetalningar till frivillig pensionsfond
tillförsäkra sig en extra, icke samordningsbar pension. Motionären anser
att denna orättvisa liksom andra som skapas genom samordningen mellan
tjänstepensioner och den allmänna pensionen bör göras till föremål för
omedelbar rättelse.

Gällande bestämmelser

Statligt anställda erhåller pension enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente
och statens pensionslöneförordning. Sedan statstjänstemännen
fått förhandlingsrätt tillhör pensionsförhållanden de områden
om vilka parterna kan träffa avtal. Det statliga pensionssystemet är

1 Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 31

SfU 1973:31

2

tillämpligt på ordinarie och extraordinarie tjänstemän samt på övriga
tjänstemän och kollektivavtalsanställda under förutsättning att de uppfyller
vissa krav, bl. a. på viss tids tjänstgöring. Pension kan utgå som
ålderspension, sjukpension eller familjepension. För full ålderspension
krävs i princip 30 tjänsteår. Pensionsunderlaget utgörs av slutlöneklassens
lönebelopp i den lönegrad den anställde befinner sig vid pensionsfallet.
Har den anställde haft lönegraden kortare tid än fem år kan dock
pensionsunderlaget bli något lägre. Vid högre lönegrader än C 2 inräknas
inte hela lönen i pensionsunderlaget. Ålderspensionen och sjukpensionen
utgör 65 % av pensionsunderlaget vartill kommer vissa tillägg. Familjepensionens
storlek beror på antalet efterlevande.

De statliga pensionsförmånerna är samordnade enligt den s. k.
bruttometoden med förmånerna från den allmänna pensioneringen,
dvs. folk- och tilläggspensioneringen i lagen om allmän försäkring.
Bruttosamordningen innebär att den enskilde är berättigad till minst de
förmåner som skall utgå enligt pensionsreglementet. Skulle folk- och
tilläggspension tillsammantagna vid något utbetalningstillfälle överstiga
tjänstepensionens belopp skall det högre beloppet utbetalas. Samordningen
är sålunda individuell och innebär att den enskilde är garanterad
att alltid få ut minst så stora förmåner som följer av den allmänna
pensioneringen. Samordningen gäller enbart sådana pensioner som
intjänats samtidigt. En anställd med endast tjugo tjänsteår får därför
endast två tredjedelar av folkpensionen samordnad. Har en sådan
anställd under tid då han inte hade statlig tjänst förvärvat pensionspoäng
inom ATP-systemet på grund av anställning eller annat förvärvsarbete
samordnas inte den del av tilläggspensionen som dessa pensionspoäng
ger upphov till. För vissa familjepensionsförmåner gäller särskilda
sam ordn ingsregler.

Som ovan framhållits bygger det statliga pensionssystemets ålderspension
på lönen i slutlöneklassen. Vid beräkningen av ålderspensionens
storlek inom ATP-systemet utgår man från en längre tidsperiod.
Avgörande för ATP-pensionens storlek blir enligt huvudregeln inkomsterna
under den försäkrades femton bästa inkomstår. En annan skillnad i
systemen är att kompensationen i det statliga tjänstepensionssystemet är
något högre (65 %) än i ATP (60 %). Det sagda innebär att vid en
jämförelse av utfallet för en enskild pensionär enligt de båda systemen
den statliga tjänstepensionen ofta blir inte oväsentligt högre. Detta
medför i sin tur att statsanställda, som vid sidan av sin tjänst har andra
förvärvsinkomster berättigande till ATP, i allmänhet inte får någon direkt
fördel av dessa inkomster i pensionshänseende. Endast för det fall att
sidoinkomsten har en sådan storlek att den sammanlagda folk- och
tilläggspensionen skulle överstiga tjänstepensionen ger sidoinkomsten
utslag i högre pension för statspensionären. Om sidoinkomsten är
löneinkomst, betalar arbetsgivaren avgift till ATP. Avgiftsskyldigheten är
obligatorisk och föreligger alltså oavsett om sidoinkomsten medför
förhöjd pension. Om däremot sidoinkomsten härrör från annat förvärvsarbete
än anställning — det gäller inkomst som egen företagare — skall

SfU 1973:31

3

vederbörande själv betala tilläggspensionsavgift. I det fallet föreligger
emellertid inte obligatorisk skyldighet att betala avgift. Den försäkrade
kan nämligen anmäla undantagande från ATP, såvitt angår inkomst av
annat förvärvsarbete än anställning. Har sådant undantagande skett, skall
vid beräkning av pensionsgrundande inkomst för tid efter ingången av
året näst efter det då anmälan gjordes hänsyn inte tagas till inkomst av
annat förvärvsarbete. Avgiftsskyldighet föreligger självfallet inte om
undantagande gjorts. En statsanställd som i egenskap av egen företagare
har inkomster vid sidan av tjänsten kan alltså genom att i förväg anmäla
undantagande av sidoinkomsten från ATP undgå att belastas med
tilläggspensionsavgift.

Undantagande medför vissa speciella konsekvenser. Den som för
inkomst av annat förvärvsarbete trätt ur ATP-systemet kan inte ånyo
träda in i detsamma förrän fem år förflutit. Den som återinträtt kan inte
på nytt göra undantagande. Dessa regler har tillkommit för att förhindra
spekulation från de försäkrades sida. Undantagande från försäkringen för
tilläggspension får vidare betydelse för försäkringen för tilläggssjukpenning.
Den försäkrades sjukpenningklass skall nämligen, om undantagande
gjorts, bestämmas med bortseende från inkomst av annat förvärvsarbete.
Undantagandet kommer alltså att automatiskt omfatta både ATP och
sjukförsäkring.

Kommunernas pensionsförpliktelser gentemot sina anställda regleras i
ett normalpensionsreglemente för arbetstagare hos kommuner, förkortat
KPR för primärkommunernas del och LKPR för sekundärkommunernas
del. Skillnaderna mellan KPR och LKPR hänför sig uteslutande till vissa
detaljer. Pensioneringen är utformad enligt bruttopensionssystemet och
överensstämmer till sin uppbyggnad i allt väsentligt med den statliga
tjänstepensioneringen. Sålunda uppgår bruttopensionen till 65 % av
pensionsunderlaget (slutlönen). Den kommunala pensioneringen handhas
till alldeles övervägande delen av Kommunernas pensionsanstalt (KPA).
Fr. o. m. den 1 juli 1968 sker gemensam utbetalning från KPA av såväl
tjänstepension som förmåner enligt den allmänna försäkringen. Pensionsförmånerna
intjänas från och med den månad arbetstagaren fyller 20 år.
För hel pension erfordras 30 tjänsteår. Pensionsunderlaget beräknas i
princip på samma sätt som enligt de statliga personalpensionsbestämmelserna.
Sjukpension beräknas på i huvudsak samma sätt som ålderspensionen.
De utgående pensionerna höjs vid vissa tillfällen efter
överenskommelser vid centrala förhandlingar.

Utskottet

Pensionsförhållandena för stats- och kommunalanställda är reglerade i
särskild ordning. De centrala bestämmelserna återfinns i fråga om de
statsanställda i statens allmänna tjänstepensionsreglemente (SPR) och i
fråga om kommunalanställda i de normalreglementen som gäller för
arbetstagare hos kommuner (KPR för primärkommuner och LKPR för

SfU 1973:31

4

sekundärkommuner). Pensionerna enligt dessa reglementen uppgår i
allmänhet till högre belopp än de som den allmänna pensioneringen i
motsvarande fall kan erbjuda. I vissa situationer då den anställde vid
sidan av sin lön hos staten eller kommun har icke obetydliga inkomster
av annat förvärvsarbete kan det emellertid ställa sig förmånligare för
honom att få pensionen beräknad enligt den allmänna pensioneringens
regler. För att anställd hos staten eller kommun inte skall vara sämre
ställd än pensionärer i allmänhet har för sådana fall föreskrivits rätt att
erhålla den gynnsammare beräkningen. Samordningen mellan de båda
pensionssystemen — vanligen kallad bruttosamordning — sker således
individuellt för varje pensionär, och en jämförelse mellan utfallet i
systemen skall göras vid vaije utbetalningstillfälle.

En följd av att pensionsreglementena ofta ger högre kompensation än
den allmänna pensioneringen kan bli att sidoinkomster av måttlig storlek
inte leder till en högre pension för den stats- eller kommunalanställde.

Denne har då möjlighet att begära undantagande från försäkringen för
sidoinkomsten och därigenom erhålla befrielse från skyldighet att betala
ATP-avgift för denna inkomst. En förutsättning härför är emellertid att
sidoinkomsten härrör från annat förvärvsarbete än anställning. Endast
inkomst av sådant förvärvsarbete kan nämligen undantas från försäkringen.

Syftet med den förevarande motionen torde vara att komma till rätta
med vissa brister som enligt motionärens mening vidlåder systemet för
samordning mellan de statliga och kommunala pensionssystemen å ena
sidan och den allmänna försäkringen å den andra. Motionären synes avse
bl. a. det förhållandet att en utgående pension stundom kan vara lägre än
som motiveras av de ATP-avgifter som erlagts för densamma. Som
framgår av det föregående kan orsaken till den bristande överensstämmelsen
mellan förmån och avgift i detta fall vara antingen att den stats- eller
kommunalanställde vid sidan av sin ordinarie lön haft inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning och underlåtit att begära undantagande från
den allmänna försäkringen för denna inkomst eller att han - förutom sin
lön från stat eller kommun — haft ytterligare inkomst av anställning, för
vilken något undantagande inte kunnat ske. (

Frågor som rör förhållandet mellan avgifter och förmåner inom ATP
och den disproportion mellan dessa som stundom kan uppstå för del- och
korttidsanställda samt låginkomsttagare har behandlats av riksdagen vid
upprepade tillfällen under en följd av år.

Riksdagen uttalade senast i våras bl. a. Gfr SfU 1973:9) att den
bristande överensstämmelse mellan avgifter och förmåner som stundom
föreligger inte går ut över den försäkrades rätt till pension och att den
försäkrade alltid har rätt till pension för alla förvärvsinkomster som
överstiger basbeloppet och understiger det för alla försäkrade föreskrivna
maximibeloppet. Riksdagen uttalade också den meningen att reglerna för
beräkning av pensionsgrundande inkomst liksom de bestämmelser som
gäller i fråga om fastställande av arbetsgivarnas avgiftsunderlag är
förenade med uppenbara fördelar, inte minst genom att arbetsgivarnas

SfU 1973:31

5

avgifter debiteras och inbetalas kollektivt. En annan ordning skulle enligt
riksdagens uppfattning kunna vara förenad med närmast oöverkomliga
administrativa svårigheter.

På grund av det anförda och då samordningsbestämmelsema liksom de
övriga pensionsbestämmelser som gäller stats- och kommunalanställda
tillhör de frågor om vilka de anställda kan förhandla och träffa avtal
avstyrker utskottet bifall till motionen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1973:1164.

Stockholm den 13 november 1973

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Jonsson i Mora* (fp),
Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c),
Persson i Stockholm (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson
(c), herrar Marcusson (s), Olsson i Stockholm (vpk), Andersson i Knäred
(c), Lindström (s) och Andersson i Ljung (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Ringaby (m) och Andersson i Ljung (m) vilka dels anfört:

Reglerna rörande finansieringen av ATP och samordningsbestämmelserna
beträffande statlig eller kommunal pension å ena sidan samt
pension från ATP å andra sidan får stundom konsekvenser som för den
enskilde måste framstå som otillfredsställande. För stats- och kommunalanställda
med inkomster vid sidan av statlig eller kommunal anställning
kan följden av bestämmelserna bli att avgifter till ATP erläggs för
sidoinkomster utan att dessa avgifter medför högre pension. Detta måste
te sig stötande särskilt för personer med förhållandevis låga inkomster
från statligt eller kommunalt arbete. Med hänsyn härtill anser vi att
riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen hos Kungl. Maj:t bör
begära en översyn av samordningen mellan de statliga och kommunala
pensionssystemen å ena sidan och den allmänna försäkringen å den andra.

dels ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1164 hos Kungl.
Maj:t begär att Kungl. Maj:t snarast låter se över samordningen mellan de
statliga och kommunala pensionssystemen å ena sidan och den allmänna
pensioneringen å den andra.

GOTAB 73 5398 S Stockholm 1973