Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 30 år 1973

SfU 1973:30

Nr 30

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om rätt till
ersättning för förlossningsvård i annat nordiskt land.

Motionen

I motionen 1973:74 av herr Börjesson i Falköping (c) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsamt framläggande av
förslag till bestämmelser om ersättning för förlossningsvård i annat
nordiskt land i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från riksförsäkringsverket.

Gällande bestämmelser

Enligt 2 kap. 8 § lagen om allmän försäkring (AFL) äger försäkrad,
som inte är bosatt i Sverige, rätt till sjukvårdsersättning endast om
vårdbehovet uppkommit under vistelse här i landet. Denna regel innebär
inte att sjukdomen under alla omständigheter måste ha uppkommit
under vistelsen i Sverige. Själva behovet av läkarvård eller sjukhusvård
måste dock ha aktualiserats under vistelsen här. Ersättning utgår inte om
ändamålet med resan hit varit att söka vård. I vad gäller förlossningsvård
torde regeln innebära att en utomlands bosatt kvinna, som är havande vid
ankomsten till Sverige, normalt inte får ersättning för sådan vård. Vid för
tidig nedkomst eller sjukdom i samband med förlossningen kan dock
ersättning utgå.

Enligt 2 kap. 9 § AFL utgår ersättning för sjukvård utom Sverige
endast i den utsträckning Kungl. Maj:t föreskriver. Bestämmelser om
sådan vård har intagits i kungörelsen (1962:388) angående ersättning för
sjukvård utom riket enligt AFL. Enligt denna kungörelse äger den som är
omfattad av sjukförsäkringen enligt AFL och bosatt i Sverige vid
sjukdom, för vilken behov av vård uppkommit under utlandsvistelse, rätt
till ersättning för sjukvårdsutgifter utom Sverige. I kungörelsen uttalas
vidare att för det fall Kungl. Maj:t träffat överenskommelse med
främmande makt om utgivande av ersättning för sjukvård, skall för vård
inom sådan makts område ersättning enligt kungörelsen utges endast i
den mån Kungl. Maj:t förordnar därom.

Konventionen av den 15 september 1955 mellan Sverige, Danmark,
Finland, Island och Norge om social trygghet innehåller bestämmelser om
förmåner vid bl. a. sjukdom, havandeskap och barnsbörd. Reglerna om
förmåner vid sjukdom finns i artiklarna 6, 7 och 8. Förmånerna vid
havandeskap och barnsbörd behandlas i artikel 16.

I artikel 6 anges likabehandlingsprincipen för medborgare i nordiska

1 Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 30

SfU 1973:30

2

länder i fråga om anslutning till och förmåner från sjukförsäkringen i
annat nordiskt land. I artikel 7 fastslås att den, som är sjukförsäkrad i ett
av de fördragsslutande länderna och bosätter sig i ett annat av dem, har
rätt att, oavsett ålder och hälsotillstånd, bli överflyttad till sjukförsäkringen
i det nya bosättningslandet på de villkor och enligt de regler som
fastställs i särskild sjukförsäkringsöverenskommelse. (Överenskommelse
den 24 februari 1967 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge om överflyttning av sjukhjälpsförsäkrade samt om sjukhjälp under
tillfällig vistelse.) Denna skall bygga på principerna för det nya bosättningslandets
bestämmelser om överflyttning mellan försäkringskassor
(sjukkassor). Vidare stadgas i artikel 8 att den, som är sjukhjälpsförsäkrad
i ett av länderna och under tillfällig vistelse i ett annat av dem plötsligt
blir sjuk och i behov av läkarvård eller sjukhusvård, äger rätt till sjukhjälp
från sjukförsäkringen i vistelselandet på de villkor och enligt de regler för
utgivande av sådan sjukhjälp — avseende bl. a. hjälpens varaktighet — som
fastställs i den särskilda överenskommelsen. Försäkringskassa, som utgivit
sjukhjälp enligt artikel 8, är inte berättigad till gottgörelse härför från den
försäkringskassa, i vilken vederbörande är försäkrad, och äger inte heller
ta ut avgift av den försäkrade.

Enligt konventionens artikel 16 är medborgare i ett av de fördragsslutande
länderna i ett annat av länderna berättigad till förmåner vid
havandeskap och barnsbörd på samma villkor och enligt samma regler
som landets egna medborgare. I denna artikel förekommer inte någon
hänvisning till den särskilda överenskommelsen.

Enligt sjukförsäkringsöverenskommelsen föreligger det under vissa
villkor en rätt till överflyttning till kassa i annat nordiskt land. Någon
skyldighet till överflyttning föreligger däremot inte. Såsom förutsättning
för rätt till överflyttning gäller bl. a. att den försäkrade har bosatt sig i
tillflyttningslandet. Även om en försäkrad inte bytt bosättningsland kan
han i två fall ändå erhålla överflyttning. Det ena gäller vistelse för studier
och det andra gäller vistelse för arbete i det andra landet. För båda
undantagsfallen krävs att vistelsen beräknas vara mer än tre månader.

Vad angår rätten till sjukhjälp under tillfällig vistelse i annat nordiskt
land har det i sjukförsäkringsöverenskommelsen uppställts två villkor.
Det ena villkoret är att den försäkrade vistas tillfälligt i det andra landet
eller är på genomresa. Det andra villkoret är att den försäkrade därunder
plötsligt blir sjuk och i behov av läkarvård eller sjukhusvård.

Frågans behandling i Nordiska rådet

I ett i juni 1971 avgivet medlemsförslag (A 339/s) till Nordiska rådet
påpekades att det i artikel 16 i den nordiska trygghetskonventionen
stadgas att medborgare i ett av de fördragsslutande länderna i ett annat av
länderna är berättigade till förmåner vid havandeskap och barnsbörd på
samma villkor och enligt samma regler som landets egna medborgare. Det
framhölls vidare i förslaget att det inte fanns någon bestämmelse om
förlossningsvård i sjukförsäkringsöverenskommelsen samt att varje gravid

SfU 1973:30

3

kvinna, sorn tillfälligt under kortare tid vistas i annat nordiskt land än
hemlandet, riskerar att själv nödgas stå för sina vårdkostnader vid
förlossning, om denna sker under det tillfälliga uppehållet. Det anfördes
vidare att det syntes råda oklarhet om i vilka fall ersättning kan utgå till
modem för förlossningsvård, som kan åtnjutas i annat nordiskt land än
hemlandet. Denna oklarhet borde enligt medlemsförslaget avhjälpas
genom att klara bestämmelser infördes om i vilka fall förlossningsvård var
att jämställa med sjukvård. I enlighet härmed borde i sjukhjälpsöverenskommelsen
intas bestämmelse om att ersättning kan utgå i alla sådana
fall, då förlossningen inträffar vid en tidpunkt som inte varit beräknad
om kvinnan tillfälligt vistas utanför sitt hemland.

Sedan medlemsförslaget remitterats till de sjukförsäkringsadministrativa
myndigheterna i de nordiska länderna, anförde riksförsäkringsverket
i remissyttrande den 27 oktober 1971 bl. a. följande:

Riksförsäkringsverket har genom beslut 1965-07-06 i ett besvärsärende
tagit ställning i principfrågan om tidpunkten när vårdbehovet
uppkommit vid förlossningsvård. Ärendet gällde ersättning för vårdkostnader
för en norsk kvinna. Verket uttalade att, såvitt gäller förlossningsvård,
vårdbehov skall anses ha uppkommit under vistelse i riket i de fall
kvinnan vistats i Sverige under de sex månader som närmast föregått
förlossningen. Verket uttalade vidare att verket inte tog ställning till
frågan om ersättning för förlossningsvård i de fall vistelsen i Sverige inte
varat sex månader före förlossningen. Några avgöranden av försäkringsdomstolen
i nyssnämnda fråga föreligger inte såvitt verket har sig bekant.

När förlossningen sker för tidigt och orsaken härtill är sjukdom, anses
i Sverige regelmässigt sjukförsäkringsöverenskommelsens bestämmelser
om sjukhjälp tillämpliga. Detsamma gäller när för tidig börd orsakats av
någon yttre omständighet. Även i det senare fallet anses nämligen
sjukdomsfall ha inträffat. I sådana fall som nu sagts kan således kvinnor,
som är sjukhjälpsförsäkrade i annat nordiskt land, få ersättning för
vården (läkar- eller sjukhusvård) även om förlossningen äger rum under
kortvarig tillfällig vistelse i Sverige eller vid genomresa.

När för tidig förlossning annars inträffar under tillfällig vistelse i
Sverige eller vid genomresa torde inte någon möjlighet finnas att utge
ersättning för förlossningsvården. Enligt riksförsäkringsverkets mening
finns det skäl som talar för att ersättning utgår i dylika fall när det är
fråga om för tidig börd. För att möjliggöra detta och åstadkomma
likabehandling i de nordiska länderna i förevarande avseende synes
bestämmelser härom behöva införas i sjukförsäkringsöverenskommelsen.

I förevarande sammanhang må dock beaktas de bestämmelser i det
s. k. utomlänsavtalet som reglerar avtalets tillämpningsområde vid fall av
förtidsbörd.

Riksförsäkringsverket har med hänsyn till det sagda inte något att
erinra mot att frågan blir föremål för närmare reglering efter erforderliga
överläggningar mellan de nordiska länderna.

I november 1971 tog den nordiska socialpolitiska kommittén initiativ
till en revision av den nordiska sjukförsäkringsöverenskommelsen. Det
uppdrogs därvid åt de nordiska sjukförsäkringsadministrativa myndigheterna
att i samråd göra en översyn av bestämmelserna. Riksförsäkringsverket
utsågs till koordinator.

Det i juni 1971 avgivna medlemsförslaget jämte remissyttrandena från

SfU 1973:30

4

de nordiska länderna låg till grund för Nordiska rådets rekommendation
nr 24/1972, i vilken regeringarna rekommenderades att i den nordiska
sjukförsäkringsöverenskommelsen införa bestämmelser om ersättning i
vissa fall för förlossningsvård. Då rekommendationen lämnades hade de
administrativa myndigheterna således redan påböljat utredningsarbetet
beträffande sjukförsäkringsöverenskommelsen.

En redogörelse för frågans fortsatta behandling finns intagen i
riksförsäkringsverkets remissyttrande över motionen.

Remissyttrande m. m.

Riksförsäkringsverket erinrar i sitt remissyttrande om vad verket
anförde i sitt — ovan refererade — yttrande över medlemsförslaget i
Nordiska rådet. Därefter anför verket bl. a. följande.

Vid möte i Stockholm 1972-10-23 med representanter för sjukförsäkringsmyndigheterna
i samtliga nordiska länder diskuterades bl. a.
frågan om ersättning för vård vid barnsbörd i annat nordiskt land än
hemlandet. Därvid rådde allmän enighet om att ersättning enligt
sjukförsäkringsöverenskommelsen borde utgå även vid för tidig börd
under tillfällig vistelse i annat nordiskt land. Detta ansågs kunna ske
tolkningsvägen, varför några särskilda bestämmelser härom t. v. behövde
införas i överenskommelsen. Om man ändå skulle ändra sjukförsäkringsöverenskommelsen,
kunde bestämmelser införas under kap III i överenskommelsen.
Ersättning skulle dock inte utgå för det fall vederbörande
avsiktligen reser till annat land för att där söka vård.

Det bör tilläggas att man vid mötet i Stockholm inte diskuterade hur
innebörden av begreppet ”för tidig börd” tolkades i resp. länder, ej heller
togs frågan upp om ersättning enligt sjukförsäkringsöverenskommelsen
även skulle kunna utgå för vårdkostnader vid ordinär födsel under
tillfällig vistelse i annat nordiskt land.

Vid mötet i Stockholm tillsattes en arbetsgrupp, som i första hand
skulle utreda frågor rörande överflyttning av sjukhjälpsförsäkring jämte
problem rörande s. k. gränsgångare och andra gränsarbetare. Arbetsgruppens
rapport jämte förslag till nya bestämmelser i sjukförsäkringsöverenskommelsen
lades fram vid möte i Oslo den 20 och 21 mars i år med
cheferna för de nordiska sjukförsäkringsmyndighetema. Vid detta möte
utarbetades — med utgångspunkt i arbetsgruppens rapport — författningsbestämmelser
jämte kommentar. Härav framgår att ersättning för utgifter
vid för tidig börd bör utges av sjukförsäkringen i det land, där
vårdbehovet uppstår. Rätt till ersättning skall dock inte föreligga om
vederbörande reser till ett annat nordiskt land i syfte att där erhålla vård.
Avsikten är att resultatet av de nordiska sjukförsäkringsmyndighetemas
arbete skall anmälas vid nordiska socialpolitiska kommitténs möte i
Reykjavik den 5 och 6 april 1973. Riksförsäkringsverket vill erinra om
att nordiska socialpolitiska kommittén tillsatt ett underutskott —
nordiska socialkonventionsutskottet — för att företa en allmän översyn
av 1955 års nordiska trygghetskonvention. I samband härmed kan även
problem rörande den nordiska sjukförsäkringsöverenskommelsen tas upp.

Mot denna bakgrund finner riksförsäkringsverket att vad som anförts i
den remitterade motionen inte bör föranleda någon ytterligare åtgärd
f. n.

SfU 1973:30

5

Socialförsäkringsutskottet har från socialdepartementet inhämtat att
den nordiska socialpolitiska kommittén i april 1973 hänvisat den ovan
nämnda arbetsgruppens rapport till det nordiska socialkonventionsutskottet
för beaktande i samband med översynen av konventionen.
Socialkonventionsutskottet sammanställer för närvarande remissyttranden
över rapporten.

Utskottet

Enligt lagen om allmän försäkring utgår i anledning av förlossning
ersättning för läkar- och sjukhusvård. Ersättning utgår också för utgifter
för resor i samband med sådan vård. Ersättningsberättigade är alla i
Sverige bosatta kvinnor oavsett nationalitet. Svenska kvinnor, som inte är
bosatta i Sverige, äger också rätt till ersättning, dock endast om
vårdbehovet uppkommit under vistelse i Sverige.

Enligt överenskommelse som träffats mellan de nordiska länderna
gäller såsom förutsättning för rätt till vårdkostnader i samband med
sjukdom vid tillfällig vistelse i annat nordiskt land än hemlandet att
sjukdomen satt in plötsligt. En för tidig förlossning som förorsakats av
sjukdom eller av någon yttre omständighet anses vanligen som sjukdom.
För vård i samband med sådan förlossning är alltså en kvinna, som är
sjukhjälpsförsäkrad i annat nordiskt land än det i vilket hon för tillfället
vistas, normalt berättigad till ersättning. I andra fall av för tidig nedkomst
vid tillfällig vistelse i eller genomresa av annat nordiskt land än hemlandet
torde det inte finnas någon möjlighet att erhålla ersättning för förlossningsvården.

I motionen påtalas risken för att vaije gravid kvinna kan tvingas att
själv stå för de vårdkostnader som en förlossning vid utlandsvistelse
medför. Motionären framhåller att krav på ersättning för vård i samband
med för tidig barnsbörd i annat nordiskt land avvisats i flera fall och han
finner det otillfredsställande att sådan vård inte omfattas av samma
bestämmelser i försäkringshänseende som förlossningsvård i det egna
landet. Enligt hans uppfattning bör förlossningsvård i annat nordiskt land
jämställas med sjukvård för vilken ersättning utgår vid vistelse utom riket.

Av riksförsäkringsverkets yttrande över motionen framgår att Nordiska
rådet genom en rekommendation år 1972 (1972:24) rekommenderat
regeringarna i de nordiska länderna att i den nordiska sjukförsäkringsöverenskommelsen
införa bestämmelser om ersättning i vissa fall för
förlossningsvård och att därefter frågan om ersättning för vård vid
barnsbörd i annat nordiskt land än hemlandet diskuterats av såväl
representanter för de nordiska sjukförsäkringsmyndighetema som den
nordiska socialpolitiska kommittén. Riksförsäkringsverket har med hänsyn
till det pågående nordiska utredningsarbetet funnit att motionen för
närvarande inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet har inhämtat att den nordiska socialpolitiska kommittén vid
möte i Reykjavik i april 1973 överlämnat bl. a. frågan om ersättning för
vård vid barnsbörd i annat nordiskt land än hemlandet till det nordiska

SfU 1973:30

6

socialkonventionsutskottet för att beaktas vid dess översyn av den
nordiska trygghetskonventionen. Socialförsäkringsutskottet vill i sammanhanget
också erinra om att de nordiska sjukförsäkringsmyndigheterna
upprättat ett gemensamt förslag till lösning av bl. a. den i
motionen berörda frågan. Förslaget har redan remissbehandlats och är
f. n. föremål för överväganden inom socialkonventionsutskottet.

Socialförsäkringsutskottet delar i princip motionärens uppfattning att
ersättning bör kunna utgå i samband med för tidig förlossning i annat
nordiskt land än hemlandet. Enligt utskottets uppfattning bör emellertid
reglerna vara enhetliga, så att de möjliggör likabehandling av medborgare
i de olika länderna. Som framgår av den tidigare redogörelsen pågår för
närvarande inom ramen för det nordiska samarbetet ett utredningsarbete
som syftar till ändring av bestämmelserna i enlighet med den av Nordiska
rådet avgivna rekommendationen. Med hänsyn härtill finner utskottet att
motionen f. n. inte bör föranleda någon åtgärd.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1973:74.

Stockholm den 13 november 1973

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp)*,
Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c),
Persson i Stockholm (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson
(c), herrar Marcusson (s), Olsson i Stockholm (vpk), Andersson i Knäred
(c), Lindström (s) och Andersson i Ljung (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 7 3 5 3 97 S Stockholm 1973