Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 26 år 1973

SfU 1973:26

Nr 26

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om rätt till
ersättning från den allmänna försäkringen vid könsbyte.

Motionen

I motionen 1973:25 av herr Petersson i Röstånga (fp) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att transsexuella patienter skall kunna
erhålla ersättning enligt lagen om allmän försäkring för kostnader för
borttagande av skägg.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen 1973:25 från
socialstyrelsen och riksförsäkringsverket.

Skrivelse

Till utskottet har inkommit en skrivelse från Riksförbundet för
sexuellt likaberättigande.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 2 kap. 2—4 §§ lagen om allmän försäkring utgår f. n.
ersättning till försäkrad enligt vissa grunder för läkar-, tandläkar- och
sjukhusvård som varit nödvändig på grund av sjukdom.1 Sjukförsäkringen
omfattar dessutom ersättningsrätt för vissa speciella sjukvårdande åtgärder
(merprestationer) som inte kan hänföras till någon av de nyss
angivna vårdformerna. Bestämmelser härom finns intagna i en kungörelse
angående ersättning enligt AFL för vissa utgifter för vård eller behandling
i anledning av sjukdom. För att ersättningsrätt skall föreligga fordras att
vården skall ha varit erforderlig på grund av sjukdom och att vården
föreskrivits av läkare. Rätten till ersättning avser endast de i kungörelsen
uppräknade prestationerna, nämligen konvalescentvård, sjukgymnastisk
behandling, viss annan fysikalisk behandling, såsom behandling med
kortvåg, ultrakortvåg eller ultraljud samt foniatrisk behandling.

Ersättning till försäkrad för utgifter i anledning av andra former av
vård och behandling än de nu nämnda utgår inte från den allmänna
försäkringen.

Försäkrads utgifter för medicinska åtgärder vid könsbyte — t. ex.
hormonbehandlingar och kirurgiska ingrepp i könsorganen — ersätts av
sjukförsäkringen som annan läkar- eller sjukhusvård på grund av sjukdom.
Om läkare i samband härmed utför behandling för avlägsnande av

1 Fr. o. m. den 1 januari 1974 gäller en allmän tandvårdsförsäkring, inordnad iden
allmänna sjukförsäkringen och i princip omfattande alla försäkrade över , 19 års
ålder.

1 Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 26

SfU 1973:26

skäggväxt torde även sådan behandling — om den kräver läkarens
medverkan — vara ersättningsberättigande. I allmänhet torde emellertid
behandling för skäggborttagning utföras av kosmetolog och kostnader för
sådan behandling ersätts inte av den allmänna försäkringen.

1961 års sjukförsäkringsutredning

I ett avsnitt av 1961 års sjukförsäkringsutrednings under våren 1970
avgivna slutbetänkande (SOU 1970:56) behandlades bl. a. frågan om en
utvidgning av ersättingsrätten för s. k. merprestationer till att omfatta
även andra sjukvårdande behandlingar än de som nu är ersät tningsberättigade
enligt AFL. Utredningen konstaterade (s. 27) att annan sjukvårdande
behandling än sådan som är ersättningsberättigad enligt AFL
numera lämnas i betydande utsträckning inom den offentliga öppna
vården. Enligt utredningens mening var det motiverat att utvidga den
nuvarande ersättningsrätten även till andra behandlingsformer, bl. a. i
syfte att stimulera en utveckling som innebar att läkarna avlastades sådan
sjukvårdande verksamhet som inte oundgängligen krävde deras medverkan.
Som förutsättning för ersättningsrätten borde enligt utredningen —
utöver nuvarande regler om att vården skall vara föranledd av sjukdom
och föreskriven av läkare — gälla att behandlingen lämnades av
kompetent personal så att vårdens kvalitet kunde garanteras. Vårdgivaren
skulle sålunda vara underkastad tillsyn av offentlig sjukvårdsmyndighet,
antingen genom att vara anställd hos sjukvårdshuvudman eller genom att
tillhöra den s. k. medicinalpersonalen, som enligt en särskild kungörelse
står under socialstyrelsens inseende. I fråga om ersättningen förordade
utredningen att den dåvarande patientavgiften om sju kronor skulle
inkludera samtliga sjukvårdande behandlingar som meddelades genom de
offentliga sjukvårdshuvudmännens försorg. Även behandling av vårdgivare
med enskild praktik borde enligt utredningen i en framtid kunna
omfattas av rätten till ersättning från AFL under förutsättning dels att
vårdgivaren var medicinalpersonal enligt socialstyrelsens kungörelse, dels
att vederbörande genom anställning, vårdavtal eller annan överenskommelse
var knuten till sjukvårdshuvudmannen. Utredningen förklarade sig
däremot med hänsyn till de bristande tillsynsmöjligheterna inte beredd
att förorda någon utvidgning av gällande ersättningsbestämmelser till att
omfatta privatpraktiserande vårdgivare utanför den nuvarande kretsen.

Remissyttrandena

Socialstyrelsen konstaterar att behandlingen med borttagande av skägg
i samband med könsbyte är synnerligen tidskrävande och kostsam och att
den fordrar stor vana av den behandlande. Såvitt styrelsen har sig bekant
har inga hudkliniker i landet resurser att utföra sådana behandlingar.
Styrelsen anser att det förefinns visst behov av sakkunnig kosmetologisk
hjälp vid dessa behandlingar och att nu bedriven utbildning av kosmetologer
från medicinsk synpunkt är otillfredsställande.

SfU 1973:26

Enligt styrelsens mening bör man i förevarande sammanhang även
beakta den grupp kvinnor som lider av generande hårväxt i form av s. k.
hirsutism. Denna hårväxt är — framhåller styrelsen — inte påverkbar
genom operativa ingrepp i endokrina organ utan kan endast behandlas
genom hårborttagning.

Styrelsen konstaterar avslutningsvis att en förutsättning för rätt till
ersättning från sjukförsäkringen är att behandlingen utförs av läkare eller
av person som står under tillsyn av svensk sjukvårdsmyndighet. Då den
behandlingsform motionären avser inte omfattas av gällande bestämmelser
bör enligt styrelsens mening — utan en närmare utredning av frågan —
någon generell rätt till ersättning för hårborttagning i samband med
könsbyte inte införas.

Riksförsäkringsverket hänvisar till 1961 års sjukförsäkringsutrednings
förslag och framhåller att det i motionen aktualiserade spörsmålet endast
är en del av ett större frågekomplex. Det finns en större grupp
människor, som på grund av besvärande hår- och skäggväxt kan
förorsakas ett betydande psykiskt lidande. Vid ett genomförande av
sjukförsäkringsutredningens förslag skulle dessa personer - om huvudvillkoren
för rätt till ersättning är uppfyllda, dvs. att behandlingen föranletts
av sjukdom och föreskrivits av läkare — kunna få ersättning från den
allmänna försäkringen för behandling för avlägsnande av hår- och
skäggväxt, förutsatt att behandlingen meddelas av vårdgivare vid t. ex.
hudklinik eller annan offentlig öppenvårdsmottagning eller av annan
vårdgivare som genom något slags avtal knutits till sjukvårdshuvudmännens
organisation.

Med hänsyn härtill anser verket sig i vart fall inte böra tillstyrka ett
separat genomförande av motionsförslaget.

Utskottet

Från sjukförsäkringen ersätts f. n., förutom läkar-, tandläkar- och sjukhusvård
som varit nödvändig p. g. a. sjukdom, också vissa sjukvårdande
behandlingar, s. k. merprestationer. Försäkrads utgifter för medicinska
åtgärder vid könsbyte — t. ex. hormonbehandlingar och kirurgiska ingrepp
i könsorganen - ersätts, liksom annan läkar- eller sjukhusvård
p. g. a. sjukdom, av sjukförsäkringen.

Motionären framhåller att nuvarande bestämmelser inte medger att
transsexuella patienter, som är biologiska män, kan erhålla ersättning för
kostnader för borttagande av skägg i samband med könsbyte. Detta är
enligt motionärens mening beklagligt från flera synpunkter bl. a. med
hänsyn till att sådan behandling i allmänhet är mycket kostnadskrävande.

Utskottet vill till en början erinra om att — i den mån behandling, som
avses i motionen, utförs av läkare eller under läkares överinseende och
kräver läkares medverkan — behandlingen torde vara ersättningsberättigande
enligt lagen om allmän försäkring. Enligt vad utskottet erfarit
utförs emellertid behandling för skäggborttagning mycket ofta av

SfU 1973:26

kosmetolog, och sådan behandling kan f.n. i allmänhet inte ersättas av
den allmänna försäkringen.

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen diskuterades
frågan om en utvidgning av den nuvarande ersättningsrätten till att
omfatta även andra sjukvårdande behandlingar än de nu ersättningsgilla
merprestationerna av 1961 års sjukförsäkringsutredning i dess slutbetänkande
(SOU 1970:56). Utredningen ansåg att det — för att läkarna skulle
kunna avlastas sådan sjukvårdande verksamhet som inte oundgängligen
krävde deras medverkan — fanns skäl för en utvidgning av ersättningsrätten.
Som en förutsättning härför borde emellertid enligt utredningen
gälla — förutom att vården var föranledd av sjukdom och ordinerad av
läkare — att behandlingen lämnades av kompetent personal. Detta syfte
kunde enligt utredningens uppfattning anses vara tillgodosett om
vårdgivaren antingen var anställd hos offentlig sjukvårdshuvudman eller
tillhörde den s. k. medicinalpersonalen, vilken finns angiven i en särskild
kungörelse och står under socialstyrelsens inseende. Även behandling
meddelad av vårdgivare med enskild praktik borde enligt utredningen
kunna omfattas av en utvidgad ersättningsrätt, förutsatt att vårdgivaren
tillhörde medicinalpersonalen och genom någon form av överenskommelse
knöts till sjukvårdshuvudmannens organisation.

Socialstyrelsen och riksförsäkringsverket, vilka yttrat sig över motionen,
har båda avstyrkt bifall till densamma. Riksförsäkringsverket har
därvid hänvisat till att Kungl. Maj:t ännu inte tagit ställning till
sjukförsäkringsutredningens förslag. Båda remissinstanserna framhåller
att det i motionen aktualiserade spörsmålet endast utgör en del av ett
större frågekomplex. Det finns — menar de — en stor grupp människor,
även kvinnor, vilka p. g. a. besvärande hår- och skäggväxt kan förorsakas
ett betydande psykiskt lidande.

Utskottet har i annat sammanhang uttalat (jfr bl. a. SfU 1973:25) att
en förutsättning för utvidgning av rätten till ersättning från sjukförsäkringen
bör vara att den behandling som avses lämnas av kompetent
personal så att vårdens kvalitet kan garanteras. Detta i sin tur förutsätter
att frågorna om utbildning och legitimation av samt om ansvarsförhållanden
för den ifrågavarande vårdpersonalen är tillfredsställande klarlagda.
Denna förutsättning kan enligt utskottets mening inte anses uppfylld när
det gäller den behandlingsform som avses i motionen.

På grund av det anförda, och då ett ställningstagande till den i
motionen aktualiserade ersättningsfrågan, som har nära samband med
frågan om ersättningssystemet inom läkarvården i dess helhet, i vart fall
bör anstå i avvaktan på resultatet av den inom socialdepartementet
aviserade utredningen angående medicinalpersonalbegreppet, avstyrker
utskottet bifall till motionen.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1973:25.

Stockholm den 6 november 1973
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

SfU 1973:26

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Magnusson i Nennesholm
(c), Mundebo (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar
Marcusson (s), Björck i Nässjö* (m), Olsson i Stockholm (vpk),
Andersson i Nybro* (c), fröken Bergström (fp), herrar Signell* (s) och
Andersson i Ljung (m). .

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 73 5329 S Stockholm 1973