Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 16 år 1973

SfU 1973:16

Nr 16

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående
utvidgad ersättningsrätt m. m. enligt lagen om allmän försäkring.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1973:668 av fru Thunvall m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär skyndsamt förslag till åtgärder i syfte
att nedbringa kostnaderna för anskaffandet av preventivmedel samt att
underlätta införskaffandet av preventivmedel,

motionen 1973:1144 av herr Molin m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att förslag snarast framlägges till
sådana ändringar i reglerna angående ersättning från försäkringskassa att
ersättning normalt skall kunna utgå för viss del av kostnaden för allmän
hälsokontroll,

motionen 1973:1157 av herrar Sundkvist (c) och Karlsson i Mariefred
(c), vari hemställs

1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen om allmän
försäkring att sjukpenning utgår även under tid då njurdonator vistas på
sjukhus för utredning om lämpligheten som donator,

2. att vederbörande utskott utformar erforderlig lagtext,

motionen 1973:1 158 av herrar Sundkvist (c) och Karlsson i Mariefred
(c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning
av kontrollåtgärder mot medicinmissbruk enligt i motionen förordat
system.

Vissa författningsbestämmelser, m. m.

I detta avsnitt redovisas vissa författningsbestämmelser, som åberopas
i motionerna, eller som eljest har samband med motionsyrkandena.

Enligt lagen om allmän försäkring är sjukförsäkringsförmånerna —
frånsett den hjälp som utgår i samband med havandeskap — begränsade
till att avse ersättning vid sjukdom. Enligt 2 kap. 2 § lagen om allmän
försäkring (AFL) utgår sålunda ersättning för utgifter för läkarvård
endast vid sjukdom, som enligt läkares utsago kräver sådan vård.
Ersät tningsberättigad sjukhusvård är enligt 4 § samma kapitel endast
sådan vård, som är erforderlig på grund av sjukdom eller förlossning.
Sjukpenning utgår endast vid sjukdom, som förorsakar nedsättning av
arbetsförmågan med minst hälften. Bestämmelserna innebär att ersättning
som regel inte kan lämnas för förebyggande hälsovård. De innebär

1 Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 16

SfU 1973:16

också att ersättning till njurdonator inte kan utgå för tid före
transplantationen. Anledningen till detta är att givaren då inte kan anses
lida av sjukdom.

Från huvudregeln att sjukvårdsförmåner utgår endast vid sjukdom görs
ett undantag i 2 kap. 7 § AFL. Enligt detta lagrum har försäkringskassa
rätt att med arbetsgivare, som anordnar läkarvård eller vidtar andra
sjukvårdande åtgärder så att kassans utgifter för sjukvårdsersättning kan
antas minska, träffa överenskommelse om skälig gottgörelse för arbetsgivarens
kostnader. Genom en sådan överenskommelse kan försäkringskassan
ersätta även hälsovårdande åtgärder. Till sådana åtgärder räknas
undersökningar för erhållande av arbetsanställning, kontrollundersökningar,
yrkeshygienisk verksamhet o. d. Enligt särskilda tillämpningsföreskrifter
får kassan förbinda sig att gottgöra arbetsgivaren med högst
hälften av hans nettokostnad för sjukvårdande åtgärder. Har arbetsgivaren
vidtagit även hälsovårdande åtgärder får gottgörelsen bestämmas till
högst hälften av de sammanlagda kostnaderna för sjuk- och hälsovård
under förutsättning att minst hälften av kostnaderna kan antas belöpa på
de sjukvårdande åtgärderna. Överenskommelse skall för att bli gällande
fastställas av riksförsäkringsverket.

Med sjukförsäkringen är läkemedelsförmånerna sammankopplade på
det sättet att den som är berättigad till sjukvårdsförmåner också är
berättigad till läkemedelsförmåner. Dessa regleras i förordningen
(1954:519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel jämte
tillämpningsföreskrifter (1954:735). Liksom sjukvårdsförmånerna utgår
läkemedelsförmånerna endast vid sjukdom. Bestämmelserna om kostnadsfria
läkemedel innebär att försäkrad, som lider av långvarig och
allvarlig sjukdom, har rätt att utan kostnad erhålla läkemedel under
förutsättningar, som närmare anges i en särskild kungörelse med
förteckning över kostnadsfria läkemedel.

Efter beslut av 1967 års riksdag (prop. 1967:135, 2LU 58) trädde den
1 januari 1968 nya regler i kraft beträffande läkemedelsförmånerna. De
nya reglerna, som fortfarande gäller, syftar till förbättringar av förmånerna
för personer som har stora utgifter för av läkare ordinerad medicin.
Förutom en utvidgning av förteckningen över kostnadsfria läkemedel
ändrades reglerna för rabatteringen av övriga läkemedel (den s. k.
15-kronorsreformen). Dessa regler innebär följande. Karensbeloppet är
knutet till alla vid ett expeditionstillfälle inköpta, samtidigt förskrivna
läkemedel och således inte till varje läkemedelspost för sig. Karensbeloppet
är fem kronor. Priset närmast ovanför karensbeloppet rabatteras
till 50 procent. Den del av priset som ligger över 25 kr. rabatteras helt.
Detta innebär att den enskildes utgift för medicin på recept vid varje
expeditionstillfälle kan uppgå till högst 15 kr.

För att ge en bild av läkemedelsförskrivningen inom läkemedelsförmånen
och för att studera hur den ändring i läkemedelsförmånen, som
genomfördes den 1 januari 1968, påverkat läkemedelsförskrivningen har
en undersökning genomförts (redovisning i Svensk Farmaceutisk Tidskrift
1969, s. 558). Socialstyrelsen har beträffande denna undersökning

SfU 1973:16

— den s. k. oktoberundersökningen — framhållit att den visar att någon
påvisbar förändring i förskrivningsvanorna ej ägt rum mellan oktober
månad 1967 och samma månad 1968.

1 receptkungörelsen (MF 1965:100) finns särskilda bestämmelser om
förskrivning av narkotika. För läkemedel, som upptagits i förteckningarna
IV och V (sömnmedel och lugnande medel i narkotikaförteckningen)
gäller följande bestämmelser, nämligen att förordnande skall ske
med största försiktighet, att medlen ej får förordnas för person, som ej är
känd för den ordinerande, utan att vederbörandes identitet styrkts på ett
betryggande sätt, att förordnande per telefon får ske endast i trängande
fall, att receptblankett, varå läkemedels namn är tryckt, inte får
användas, att mängden skall anges med siffror och bokstäver, att vid
telefonrecept apoteket får underlåta att kontrollera receptutfärdarens
identitet endast om identiteten är uppenbar. Beträffande sömnmedel och
lugnande medel som utgör narkotika gäller däremot inte vissa andra
bestämmelser om förskrivning av narkotika. Således finns det inte något
förbud mot förnyat utlämnande, ingen särskild begränsning i fråga om
beredningsform och förordnad mängd vid telefonordination och inte
förbud mot att ta upp annat läkemedel på receptet.

Tidigare riksdagsbehandling, utredningsarbete, m. m.

Preventivmedel

Genom beslut den 13 juni 1968 tillsattes i socialstyrelsen en
arbetsgrupp med uppgift att utreda frågan om organisationen av preventivmedelsrådgivningen.
Arbetsgruppen har i ett i december 1971 framlagt
förslag till sådan organisation föreslagit bl. a. att all i samhällelig regi
anordnad preventivmedelsrådgivning skall bli kostnadsfri för den enskilde
samt att läkemedel, förskrivna enbart i födelsekontrollerande syfte, i
ersättningshänseende skall jämställas med andra av läkare för sjukdom
förskrivna läkemedel. Arbetsgruppen har därjämte tillstyrkt att en
utredning av frågan om kostnaderna för preventivmedel kommer till
stånd.

Socialutskottet har den 21 mars 1973 tillstyrkt bifall till i statsverkspropositionen,
Bil. 7 under F 8, upptaget förslag till anslag för hälsovårdsupplysning,
av vilket anslag 400 000 kr. avser en brett upplagd
information om preventivmedel och andra abortförebyggande åtgärder.

Efter bemyndigande av Kungl. Majit tillkallade justitieministern år
1965 sakkunniga med uppgift att bl. a. göra en allmän översyn av
abortlagstiftningen. De sakkunniga, som antog namnet ”1965 års
abortkommitté”, har numera slutfört sitt utredningsarbete och redovisat
resultatet härav i betänkandet ”Rätten till abort” (SOU 1971:58). I
betänkandet behandlas bl. a. frågor om information och rådgivning
beträffande födelsekontroll. 1 fråga om möjligheterna att tillgodose
behovet av individuell vägledning i preventivteknik och kvinnans efterfrågan
på medicinsk service för födelsekontroll konstaterar kommittén

1* Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 16

SfU 1973:16

att samhällets resurser är både otillräckliga och mindre väl samordnade.
Många människor är därför hänvisade till att söka råd och hjälp inom den
privata sjukvårdssektorn, ett förhållande som enligt kommittén även
hänger samman med den gräns som av kostnadsskäl dras mellan sjukvård
å ena sidan och förebyggande hälsovård å den andra. Kommittén hävdar
att gränsdragningen, som bl. a. får den egendomliga konsekvensen att en
kvinna kan opereras för abort gratis men måste betala för anskaffning av
preventivmedel, ter sig ohållbar i fråga om preventivmedelsrådgivningen.
Denna rådgivning bör enligt kommittén tillhandahållas utan kostnad för
den enskilde. Kommittén anser att frågan om ekonomiskt stöd från
samhällets sida för utskrivning och inköp av preventivmedel bör utredas.
Sedan betänkandet remissbehandlats har chefen för justitiedepartementet
hösten 1972 tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att kartlägga olika
resursfrågor som har betydelse för ställningstagande till kommitténs
förslag. Arbetsgruppen, i vilken ingår företrädare för bl. a. justitie-,
social-, utbildnings- och finansdepartementen, socialstyrelsen och Sveriges
läkarförbund, skall beakta även abortförebyggande åtgärder, bl. a.
preventivmedelsrådgivningen och andra upplysningsfrågor. Resultatet av
arbetsgruppens arbete beräknas föreligga under år 1973.

Hälsokontroll

Frågan om ersättning från den allmänna försäkringen för kostnader
för hälsokontroll och annan förebyggande hälsovård har tidigare prövats
av riksdagen endast vid något enstaka tillfälle. Riksdagen har däremot
åtskilliga gånger behandlat andra frågor rörande den förebyggande
hälsovården. Vid 1966 års riksdag väcktes sålunda motioner med förslag
om försöksverksamhet med s. k. riktad hälsokontroll med speciell
inriktning på hjärt- och kärlsjukdomar samt cancersjukdomar. Motionerna
avslogs av riksdagen på hemställan av allmänna beredningsutskottet
(ABU 1966:21), som hänvisade till de initiativ som redan tagits i fråga
om riktade hälsokontroller och till att såväl landstingen som medicinalstyrelsen
hade sin uppmärksamhet riktad på behovet av en utvidgning av
denna verksamhet.

Det kan också erinras om att riksdagen under en följd av år anvisat
medel för allmän hälsokontroll. Dessa har bl. a. använts för försöksverksamhet
med allmän hälsokontroll i Gävleborgs län under budgetåren
1969/70 och 1971/72. Resultaten av denna försöksverksamhet bearbetas
för närvarande. Därjämte avser socialstyrelsen att genomföra ytterligare
en hälsoundersökning av de 66-åringar i Stockholm som undersöktes
under år 1971.

Kungl. Maj:t uppdrog år 1969 åt socialstyrelsen att verkställa en
utredning om utvecklingen av hälsoundersökningar och annan förebyggande
hälsovård (hälsokontrollundersökningen) samt att därvid undersöka
hur denna verksamhet kunde samordnas och författningsmässigt och
organisatoriskt inordnas i det system som gäller för den av samhället
bedrivna sjukvården. Styrelsen skall därvid under utredningsarbetet i

SfU 1973:16

samråd med riksförsäkringsverket överväga avgränsningen av de sjukvårdsåtgärder
som ersätts av den allmänna försäkringen. Enligt uppgift från
socialstyrelsen kommer resultatet av utredningsarbetet att redovisas
under år 1973.

Vid 1972 års riksdag behandlades ett motionsyrkande som i allt
väsentligt överensstämmer med yrkandet i motionen 1973:1144. I sitt av
riksdagen godkända betänkande (SfU 1972:16) framhöll socialförsäkringsutskottet
bl. a. att en sådan utvidgning av rätten till ersättning från
sjukförsäkringen som föreslagits skulle innebära ett övergivande av den
gällande huvudprincipen att endast sjukdom är ersättningsgrundande, att
en sådan ändring måste föregås av ingående överväganden, såväl med
hänsyn till kostnaderna som med hänsyn till andra reformkrav inom den
allmänna försäkringen samt att resultatet av det utredningsarbete som
pågick på ifrågavarande områden måste avvaktas, innan det framförda
kravet kunde tas upp till närmare prövning.

Ersättning till njurdonator

Sedan motioner avseende frågan om möjligheterna för donator av
transplantat att erhålla ersättning enligt AFL hade väckts vid 1968 års
riksdag framhöll andra lagutskottet i utlåtande nr 9 år 1968 i huvudsak
följande.

I den mån frågan om ersättning till personer, som ställt sig till
förfogande som givare av njurtransplantat, lösts, torde detta ha skett
genom att vederbörande landsting åtagit sig kostnaden. Svenska landstingsförbundets
styrelse har för övrigt i rekommendation till ett
landstings förvaltningsutskott föreslagit förvaltningsutskottet att utge
sådan ersättning i avvaktan på en av styrelsen igångsatt utredning, som
skulle behandla bl. a. denna fråga. Sedan denna utredning nu slutförts har
landstingsförbundets styrelse den 22 februari i år i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställt att lagen om allmän försäkring snarast ändras så att
njurdonatorer erhåller ekonomiskt skydd såväl vid förundersökning som i
anslutning till transplantation.

Även enligt utskottets mening är det angeläget att samhället ger en
rimlig ekonomisk kompensation till personer, som ställer sig till
förfogande i sådana fall, som här avses, antingen det är fråga om
njurtransplantation eller annan organöverföring. Den uppoffring vederbörande
gör genom att underkasta sig en relativt långvarig undersökning
— med ofta åtföljande operation — bör självfallet inte medföra att denne
ställs i sämre ekonomisk situation än om han drabbats av sjukdom.
Ersättning bör naturligtvis utgå även i de fall då transplantation
sedermera icke kommer till stånd; avsikten med undersökningen är ju att
undersöka vederbörandes lämplighet som donator. Även rätten till
ersättning åt donator i samband med och under erforderlig tid efter
transplantationen bör uttryckligen fastslås.

Utskottet biträder således helt den uppfattning om donators ersättningsrätt
som ligger bakom motionerna. Frågan hur problemet skall lösas
bör närmare utredas. Det må här påpekas, att riksförsäkringsverket — i
remissyttrande över en av en arbetsgrupp inom medicinalstyrelsen
utarbetad utredning rörande transplantationer och dödsbegreppet — utan
att ta ställning i sak pekat på att ersättningsfrågan kan lösas antingen på

SfU 1973:16

det sätt som motionärerna och landstingsförbundet förordat, nämligen
genom den allmänna försäkringen, eller genom att betrakta kostnaderna
som sådana sjukvårdskostnader för vilka sjukvårdshuvudmännen har att
svara. En annan möjlighet är att lösa frågan genom särskild lagstiftning.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande och gav Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet hade anfört.

Sjukförsäkringsutredningen rekommenderade år 1969 i en promemoria
(Ds S 1969:4), att sjukvårdshuvudmännen skulle svara för ersättning
till givare under tid fram till det transplantation sker. I remissyttrande
över promemorian framhöll Svenska landstingsförbundet den uppfattningen
att ersättning borde utgå från den allmänna försäkringen för
utgifter och inkomstbortfall som åsamkas njurdonator såväl under
förundersökningstiden som för tiden efter transplantationsingreppet.
Landstingsförbundet har därefter den 2 oktober 1972 rekommenderat
(eirk. nr AC 49/72) landstingen att utge ersättning för rese- och
vårdkostnader samt förlorad arbetsförtjänst efter vissa grunder till
njurdonatorer, varvid dock förbundet framhållit att rekommendationen
inte innebär något avsteg från förbundets principiella uppfattning utan
att rekommendationen skall ses som en temporär lösning i avvaktan på
att försäkringsfrågan löses.

Frågan om ersättning till njurdonator har diskuterats även i Nordiska
rådet. Rådet har år 1969 rekommenderat medlemsländerna att undersöka
möjligheterna att åstadkomma likartad lagstiftning beträffande
transplantationer och år 1973 påbörjat ett permanent nordiskt samarbete
betträffande transplantationer. Vissa svårigheter i vad avser samordnad
lagstiftning har emellertid konstaterats föreligga framför allt med hänsyn
till att dödsbegreppet inte har samma innebörd i medlemsstaterna.

Kontrollåtgärder mot medicinmissbruk

I två motioner vid 1972 års riksdag hemställdes om kontrollåtgärder
mot läkemedelsmissbruk. Efter remiss till socialstyrelsen, Apotekarsocieteten,
Apoteksbolaget AB och Svenska läkaresällskapet konstaterade
socialutskottet att remissinstanserna anförde synpunkter som innebar att
motionsyrkandena avstyrktes. Socialutskottet anförde därefter i sitt av
riksdagen godkända betänkande (Soll 1972:32) följande.

Socialstyrelsen har vid flera tillfällen vänt sig till läkarkåren med
rekommendationer som syftat till att få läkarna att över huvud inte
skriva ut onödigt stora läkemedelsförpackningar eller att i övrigt begränsa
förskrivningen av läkemedel som hör till grupperna hypnotika (sömnmedel),
sedativa (lugnande läkemedel) och ataraktika (läkemedel som ger
avspännande effekt vid psykoneuroser). I början av innevarande år
inledde socialstyrelsen en kampanj mot överförskrivning av läkemedel
som tillhör dessa grupper. I kampanjen ingår en omfattande information
till läkarna rörande medlen. Vidare har styrelsen utfärdat rekommendationer
med vissa riktlinjer för förskrivningen av dessa. Sedan rekommendationerna
utfärdades har — som ett led i förberedelsearbetet på svensk
ratificering av 1971 års konvention om psykotropa ämnen — bl. a. ett

SfU 1973:16

antal sömnmedel och lugnande medel klassificerats som narkotika
fr. o. m. den 1 juli i år. Som en följd härav har reglerna i receptkungörelsen
om förskrivning av medlen i fråga skärpts.

Utskottet får till en början framhålla att genom de författningsändringar,
som i enlighet med det anförda gjorts sedan motionerna
väcktes, önskemålet i motionen 1972:670 om skärpta förskrivningsregler
beträffande sömnmedel delvis har tillgodosetts. Enligt utskottets mening
är det emellertid uppenbart att även andra åtgärder fordras för att
åstadkomma större återhållsamhet vid läkemedelsförskrivning och en
bättre kontroll av denna. Socialstyrelsen har huvudansvaret härför.
Utskottet förutsätter att styrelsen kommer att fortsätta den informationskampanj
som sattes i gång under våren bl. a. genom att kontinuerligt
ge läkarna information på området. Utskottet noterar också att — enligt
vad som framgår av socialstyrelsens yttrande i ärendet och socialstyrelsens
petita för nästa budgetår — socialstyrelsens läkemedelsavdelning gör
en fortlöpande kontroll av läkemedelskonsumtionen bl. a. med utgångspunkt
i de recept och kopior, som apoteken behåller vid utlämnande av
kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel. Under innevarande budgetår
kommer kontrollen att omfatta ca 150 000 förskrivningar avseende i
huvudsak sömnmedel och lugnande medel. Utskottet vill i samband med
frågan om förskrivningspraxis vidare erinra om att de nyligen genomförda
ändringarna i receptkungörelsen innefattar i viss mån skärpta regler
beträffande telefonordinationer av vissa sömnmedel och lugnande medel.
Det finns anledning framhålla att uppmärksamhet kan behöva ägnas även
åt frågan huruvida — utöver dessa regler och utöver rekommendationer
som socialstyrelsen utfärdat i januari i år — mera restriktiva bestämmelser
bör utfärdas för telefonordination av sådana sömnmedel och lugnande
medel som inte klassificeras som narkotika. Utskottet förutsätter att
socialstyrelsen också i övrigt beaktar de möjligheter som kan finnas att på
olika sätt förhindra överkonsumtion av läkemedel. Liksom hitintills skett
måste information riktas inte enbart till läkarkåren utan även till
allmänheten. Det är naturligtvis också betydelsefullt att samarbete med i
främsta rummet Apoteksbolaget AB och den personal som är verksam
inom apoteksväsendet eftersträvas. Att det finns goda möjligheter få till
stånd sådant samarbete framgår av innehållet i de i ärendet avgivna
remissyttrandena.

Då det gäller den i båda motionerna upptagna frågan om en mer
generell kontroll av läkemedelskonsumtionen vill utskottet hänvisa till att
inom Apoteksbolaget AB pågår ett utvecklingsarbete kring ett datasystem
som primärt syftar till en förenklad recepthantering på apotek. Ur
den information som därvid lagras i systemet kan bl. a. läkemedelsförskrivningar
uppdelade på preparat eller preparatgrupp och efter förskrivande
läkare tas fram. Utskottet har inhämtat att det i samarbete
mellan Apoteksbolaget AB och socialstyrelsens läkemedelsavdelning
också pågår en receptundersökning på stickprovsmaterial i Jämtlands län
som har till syfte att ge en säkrare grund för en bedömning av vilka
förhållanden som från bl. a. medicinsk synpunkt i främsta rummet
förtjänar beaktande. Sedan en förstudie rörande denna receptundersökning
presenterats under våren 1972, har enligt vad som upplysts
undersökningen i olika avseenden utvidgats, varjämte en projektgrupp
med representanter för såväl socialstyrelsen och Apoteksbolaget AB som
sjukvårdshuvudmannen bildats. Avsikten är att, sedan resultatet av den
utvidgade undersökningen föreligger i början av år 1973, de vunna
erfarenheterna skall läggas till grund för fortsatt verksamhet på konsumtionsstatistikområdet.

Utskottet vill starkt understryka betydelsen av det utvecklingsarbete

SfU 1973:16

som sålunda bedrivs av bl. a. socialstyrelsen och Apoteksbolaget AB.
Resultatet av arbetet synes kunna bli ett viktigt led i strävan att få till
stånd en bättre kontroll över läkemedelsförskrivningarna och konsumtionen
av läkemedel. Med hänsyn till det pågående arbetet är det inte
erforderligt att riksdagen vidtager någon åtgärd i anledning av motionsyrkandena
i denna del. Utskottet förutsätter att vid utvecklingsarbetet de
erfarenheter tas till vara som vunnits i Norge, där sedan flera år en
dataregistrering av narkotikaförskrivning sker.

Riksdagen godtog socialutskottets förslag.

Utskottet

Enligt lagen om allmän försäkring är sjukförsäkringsförmånerna —
frånsett den hjälp som lämnas i samband med havandeskap — begränsade
till att avse ersättning vid sjukdom. Även de med sjukförsäkringen
sammankopplade läkemedelsförmånerna utgår endast vid sjukdom. Ersättning
för hälsokontroll eller för undersökning av njurdonator avseende
tid före transplantation kan således inte utgå enligt lagen om allmän
försäkring. Däremot kan enligt bestämmelse i 2 kap. 7 § AFL arbetsgivare
efter särskild överenskommelse med försäkringskassan erhålla viss
gottgörelse från kassan för sjuk- och hälsovård, som han anordnar för sina
anställda.

Flertalet av yrkandena i de förevarande motionerna syftar till att även
andra kostnader än sådana som föranletts av sjukdom i lagens mening
skall kunna ersättas inom den allmänna försäkringens ram.

Motionärerna i motionen 1973:668 anser det sålunda angeläget att
preventivmedel görs lättare tillgängliga än de f. n. är och menar att
kostnaderna för anskaffande av sådana medel bör övertas av staten eller
priserna sättas så att preventivmedel blir överkomliga för alla. Enligt
motionärerna i motionen 1973:1144 bör allmän hälsokontroll kunna
komma alla medborgare till del oberoende av anställning och inkomst.
Motionärerna begär därför att riksdagen snarast föreläggs förslag om att
ersättning från försäkringskassa normalt skall kunna utgå för viss del av
kostnaden för sådan kontroll. Enligt motionen 1973:1157 är tillämpningen
av AFL såvitt avser möjlighet för njurdonator att erhålla
sjukpenning alltför snäv. Motionärerna förordar en lagändring som
medger möjlighet till sjukpenning även för den tid före transplantationen
då njurdonator vistas på sjukhus för utredning om hans lämplighet som
donator. Motionen 1973:1 158 slutligen tar upp en fråga av delvis annat
slag. Motionärerna anser sig ha konstaterat att sjukförsäkringssystemet i
vissa fall missbrukas, och de begär därför en utredning angående
kontrollåtgärder mot medicinmissbruk. Kontrollen bör — menar motionärerna
— tillgå så att vaije sjukförsäkrad person tilldelas en bok som han
ovillkorligen måste medföra vid sådana läkarbesök då recept på medicin
utskrivs. Avsikten är att läkaren skall få möjlighet att kontrollera om
vederbörande patient nyligen fått tillgång till medicin.

Frågor med direkt eller nära anknytning till de i motionerna
framförda förslagen är för närvarande föremål för utredning i skilda

SfU 1973:16

sammanhang. En av chefen för justitiedepartementet tillsatt arbetsgrupp
undersöker sålunda mot bakgrund av 1965 års abortkommittés förslag
möjligheterna för samhället att stödja abortförebyggande åtgärder.
Resultatet av arbetsgruppens arbete beräknas föreligga under år 1973.
Utskottet, som delar motionärernas uppfattning att frågan om abortförebyggande
åtgärder bör bringas till en snar lösning, förväntar att
arbetsgruppens förslag omgående blir föremål för behandling. I sammanhanget
vill utskottet också erinra om den i statsverkspropositionen
aviserade brett upplagda informationen om preventivmedel och andra
abort förebyggande åtgärder. Frågor rörande utvecklingen av hälsoundersökningar
och annan förebyggande hälsovård utreds för närvarande av en
inom socialstyrelsen tillsatt arbetsgrupp (hälsokontrollundersökningen).
Denna, som enligt vad utskottet inhämtat skall redovisa resultatet av sitt
arbete under innevarande år, har också att överväga avgränsningen av de
sjukvårdsåtgärder som skall ersättas av den allmänna försäkringen. Vidare
bör nämnas att resultaten av försöksverksamheten med allmän hälsokontroll
i Gävleborgs län bearbetas samtidigt som socialstyrelsen avser att
genomföra ytterligare en hälsoundersökning i Stockholm. Vad härefter
angår yrkandet i motionen 1973:1 157 vill utskottet erinra om att — i
enlighet med landstingsförbundets rekommendation — sjukvårdshuvudmännen
f. n. utger ersättning till njurdonator för den tid som föregår
transplantationen. I detta sammanhang bör framhållas att Nordiska rådet
rekommenderat en samordnad nordisk lagstiftning i fråga om njurtransplantationer.
Vad slutligen angår den i motionen 1973:1158 aktualiserade
frågan om kontrollåtgärder mot medicinmissbruk vill utskottet
upplysa om att inom Apoteksbolaget AB pågår utvecklingsarbete kring
ett datasystem som syftar till förenklad recepthantering på apotek. Ur
den information som blir tillgänglig genom detta system kommer man att
kunna få uppgift bl. a. på läkemedelsförskrivningar och namnen på
förskrivande läkare.

Syftet med de förmåner som enligt gällande regler kan utgå från
sjukförsäkringen är att kompensera för inkomstbortfall och kostnader
som föranleds av sjukdom. En utvidgning av ersättningsrätten till att
omfatta även kostnader för anskaffandet av preventivmedel, allmän
hälsokontroll samt ersättning till njurdonator då denne vistas på sjukhus
för utredning förutsätter att den nuvarande huvudprincipen att —
frånsett havandeskap — endast sjukdom är ersättningsgrundande måste
helt eller delvis överges. En sådan ändring av grunderna för det nuvarande
sjukförsäkringssystemet kan enligt utskottets mening inte företas utan
ingående överväganden. Utskottet delar i princip den uppfattning som
kommer till uttryck i motionerna 1973:668, 1973:1144 och 1973:1157
men anser i enlighet med riksdagens tidigare uttalanden att resultatet av
det utredningsarbete som pågår inom nu ifrågavarande områden måste
avvaktas innan de i de nämnda motionerna framförda kraven kan tas upp
till närmare prövning. Utskottet avstyrker med hänvisning till vad nu
anförts dessa motioner. Vad särskilt angår frågan om kontrollåtgärder
mot medicinmissbruk finner utskottet såväl praktiska som principiella

SfU 1973:16

skäl tala mot den av motionärerna förordade formen för sådan kontroll.
Utskottet vill i anslutning till vad socialutskottet uttalat år 1972 (jfr SoU
1972:32) understryka betydelsen av det utvecklingsarbete som bedrivs av
bl. a. socialstyrelsen och Apoteksbolaget AB i fråga om en förenklad
recepthantering på apotek. Utskottet utgår från att socialstyrelsen mot
bakgrund av erfarenheterna vid detta arbete följer utvecklingen och att
styrelsen genom bl. a. råd och anvisningar till läkarkåren medverkar till
att förhindra medicinmissbruk. Resultatet av arbetet torde därigenom
kunna bli ett viktigt led i strävandena att få till stånd en bättre kontroll
av läkemedelsförskrivningarna och av läkemedelskonsumtionen. Med
hänsyn till pågående utredningsarbete är det enligt socialförsäkringsutskottets
mening inte erforderligt att riksdagen nu vidtar någon åtgärd i
anledning av motionen 1973:1158.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår

1. motionen 1973:668,

2. motionen 1973:1 144,

3. motionen 1973:1 157,

4. motionen 1973:1 158.

Stockholm den 29 mars 1973

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c)*,
Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp), fröken Sandell (s), herrar Ringaby
(m), Karlsson i Ronneby (s), Persson i Stockholm (s), Mundebo (fp), fru
Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Björck i Nässjö (m),
Andersson i Nybro (c) och Hagberg (vpk)*.

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Carlsson i Vikmanshyttan (c) och fröken Pehrsson (c) vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 9 rad 10
nedifrån med ”En sådan” och slutar på s. 10 med ”av motionen
1973:1158.” bort ha följande lydelse:

Vad frågan om ersättning till njurdonator beträffar vill utskottet
framhålla dels att det nuvarande ersättningssystemet är en temporär
lösning av problemet i avvaktan på att försäkringsfrågan löses, dels att
kostnaderna för ersättning åt njurdonatorer vid förundersökning — på
grund av bl. a. det förhållandevis få antal fall det här gäller — icke är av
större slag. Utskottet biträder dock den uppfattning om donators

SfU 1973:16

ersättningsrätt som ligger bakom motionen 1973:1157 och tillstyrker
sålunda bifall till motionen. Vad slutligen angår frågan om kontrollåtgärder
mot medicinmissbruk delar utskottet den i motionen 1973:1158
framförda uppfattningen att det medvetna eller omedvetna medicinmissbruket
kan innebära hälsorisker för vederbörande patienter. Med hänsyn
härtill och då läkarna enligt utskottets mening bör ges möjlighet att
kontrollera patienternas tillgång till mediciner tillstyrker utskottet bifall
till motionsyrkandet om utredning av frågan om kontrollåtgärder mot
medicinmissbruk.

dels att utskottet bort hemställa

1. under punkten 3

att riksdagen med anledning av motionen 1973:1157 i
skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till sådan ändring i
lagen om allmän försäkring att sjukpenning kan utgå även
under tid då njurdonator vistas på sjukhus för utredning om
lämpligheten som donator,

2. under punkten 4

att riksdagen med anledning av motionen 1973:1158 hos
Kungl. Maj :t anhåller om utredning av kontrollåtgärder mot
medicinmissbruk.

Särskilt yttrande

av herrar Jonsson i Mora (fp) och Mundebo (fp)

Vi vill med anledning av motionen 1973:1144 kraftigt understryka
betydelsen av ökade samhällsinsatser när det gäller allmän hälsokontroll.
Inte minst med tanke på samhällets stigande kostnader för sjukvård
framstår sådana insatser som angelägna. Vi noterar med tillfredsställelse
att utskottet i princip delar denna uppfattning. Det är enligt vår
uppfattning angeläget att förslag beträffande allmän hälsokontroll snarast
kan framläggas. Vi finner det otillfredsställande att den sedan år 1969 av
socialstyrelsen bedrivna hälsokontrollundersökningen ännu inte lett till
något resultat. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen skall
utredningsarbetet redovisas under år 1973. Vi förutsätter att utredningsarbetet
kommer att fullföljas detta år så att förslag på grundval av
utredningen kan föreläggas nästa års riksdag.

GOTAB 73 3556 S Stockholm 1973