Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 10 år 1973

SfU 1973:10

Nr 10

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om
ökade pensionsförmåner åt handikappade m. m.

Motionerna

I detta betänkande behandlas

motionen 1973:153 av herr Clarkson (m), i vilken hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag till
förbättring av stödet till de olika grupperna av handikappade;

motionen 1973:420 av herr Helén m. fl. (fp), i vilken hemställs att
riksdagen beslutar att hos Kungl. Maj:t begära en översyn av pensionsreglerna
för handikappade i syfte att

1. möjliggöra för personer med partiell förtidspension att tillgodoräkna
sig ATP-poäng för inkomst av förvärvsarbete för att höja dels
ålderspensionen, dels den utgående förtidspensionen,

2. personer som uppbär förtidspension under del av år skall kunna
tillgodoräkna sig pensionspoäng för inkomst under den återstående delen
av året;

motionen 1973:1139 av herrar Johansson i Holmgården (c) och
Stridsman (c), i vilken hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
om översyn av lagen om allmän försäkring, syftande till att den som har
halv förtidspension skall kunna tillgodoräkna sig pensionspoäng för inkomst
av förvärvsarbete.

Gällande bestämmelser

Rätt till tilläggspension grundas enligt 11 kap. 1 § lagen om allmän
försäkring på inkomst av förvärvsarbete. För varje år, som försäkrad haft
sådan inkomst överstigande basbeloppet, skall pensionsgrundande inkomst
beräknas för honom. Denna inkomst läggs sedan till grund för
fastställande av pensionspoäng. Medeltalet av de femton högsta poängtalen
bestämmer ålderspensionens storlek. Förtidspensionen inom tilläggspensioneringen
beräknas efter två skilda metoder beroende på om
invaliditeten inträffat i nära anslutning till tid då den försäkrade varit
verksam i förvärvslivet eller senare. Den förstnämnda metoden bygger på
ett system med antagandepoäng, som innebär att pensionen beräknas
som om den försäkrade tillförts pensionspoäng fr. o. m. det år då
pensionen började utgå t. o. m. det år då den försäkrade fyller 65 år.
Poängen skall som regel ge uttyck för den försäkrades förvärvsförmåga
som fullt arbetsför. Föreligger inte förutsättningar för en beräkning med
antagandepoäng, skall pensionen beräknas på grundval enbart av de
poäng och poängår som tillgodoräknats den försäkrade för år före

1 Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 10

SfU 1973:10

2

pensionsfallet. För rätt till pension krävs minst tre pensionsår och för rätt
till full pension minst 30 poänggivande år.

All inkomst av förvärvsarbete är inte pensionsgrundande. Undantag
görs t. ex. för inkomster förvärvade före det år den försäkrade fyller 16
år och efter det år han uppnår 65 års ålder. Inte heller — och det är den
bestämmelsen som kritiseras i motionerna — beräknas pensionsgrundande
inkomst för år under vilket den försäkrade helt eller delvis åtnjuter
förtidspension från den allmänna försäkringen. Denna regel innebär att
arbetsinsatser som en försäkrad med partiell förtidspension utför saknar
betydelse för vilka pensionspoäng som skall tillgodoföras honom. Om
den försäkrade åtnjuter förtidspension från tilläggspensioneringen med
antagandepoängberäkning, är han således hänvisad till att behålla antagen
pensionspoäng, oavsett hur mycket eller hur litet han arbetar. Åtnjuter
han förtidspension enbart från folkpensioneringen eller uppbär han
förtidspension från tilläggspensioneringen utan antagandepoängberäkning,
kan han inte tillgodoföras några pensionspoäng. Detsamma gäller
för en försäkrad som lyfter hel förtidspension under del av år men
arbetar under resten av året. För detta arbete kan han inte förvärva
pensionspoäng.

Arbetsgivare, som i sin tjänst har arbetstagare som åtnjuter förtidspension
från den allmänna försäkringen, betalar arbetsgivaravgift för
lönen till denne enligt samma regler som gäller för arbetstagare i
allmänhet. Man har med hänsyn till avgiftens kollektiva karaktär inte
funnit skäl att upprätthålla strikt samband mellan erläggande av avgifter
och förvärv av pensionsrätt. Samband upprätthålls däremot i de fall
förtidspensionären har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning.
Han skall då inte erlägga tilläggspensionsavgift för denna inkomst.

Tidigare riksdagsbehandling, m. m.

Frågan om de som åtnjuter förtidspension skall kunna förvärva
ytterligare pensionsrätt genom sina förvärvsinkomster berördes redan av
pensionsutredningen. I sitt slutbetänkande (SOU 1955:32) föreslog
utredningen ett system, enligt vilket den som åtnjöt invalidpension skulle
gottskrivas s. k. fripoäng, som skulle svara mot invaliditetsgraden och för
vilka premie inte skulle behöva erläggas. För förvärvsinkomster skulle
invalidpensionären få räkna premiepoäng fullt ut. Utredningens förslag
genomfördes inte. I 1959 års lag om försäkring för allmän tilläggspension
föreskrevs att förtidspensionärens faktiska inkomster inte skulle
ha någon betydelse för hans pensionsrätt i framtiden. Bestämmelserna i
denna lag var i stora delar provisoriska. Förslag till en omfattande
omarbetning lades fram av 1958 års socialförsäkringskommitté (SOU
1961:29). Kommittén föreslog bl. a. att endast förtidspension, grundad
på beräkning av antagandepoäng, skulle medföra att pensionsgrundande
inkomst inte vidare fick tillgodoräknas. Om en förtidspensionär erhöll
pension endast från folkpensioneringen eller från tilläggspensioneringen
utan beräkning av antagandepoäng, fann kommittén det rimligt att han

SfU 1973:10

3

fick tillgodoräkna sig sin inkomst som pensionsgrundande.

Socialförsäkringskommitténs förslag kritiserades under remissbehandlingen.
Det framhölls bl. a. att den föreslagna ändringen skulle få till följd
att en förtidspensionär med ingen eller ringa anknytning till tilläggspensioneringen
kunde komma i förmånligare läge än en förtidspensionär
med den fastare anknytning som tillgodoräknande av antagandepoäng
förutsatte. Den förre kunde nämligen i motsats till den senare förvärva
pensionspoäng genom förvärvsarbete efter pensionsfallet.

I propositionen 1962:90 med förslag till lag om allmän försäkring
avvisades socialförsäkringskommitténs förslag. I stället föreslogs att
tilläggspensionslagens principer om beräkning av pensionsgrundande
inkomst för invalider skulle överföras till den nya lagen. Som skäl härför
åberopade föredragande departementschefen remisskritiken. Han anförde
också att kommittén inte berört problemet hur och under vilka
förutsättningar de pensionspoäng, som pensionären tjänat in, skulle
läggas till grund för pensionsberäkningen. Här mötte enligt departementschefen
flera vanskliga problem som behövde belysas allsidigt. Man måste
också se till att det inte öppnades vägar för spekulation på systemets
bekostnad.

Riksdagen godtog vad föredragande departementschefen anfört.

Pensionsförsäkringskommittén sammanfattade i sitt betänkande Pensionstillskott
m. m. (SOU 1968:21) sin inställning till frågan om de
partiellt arbetsföras möjlighet att tjäna in pensionspoäng sålunda.

Om det föreliggande problemet kan sammanfattningsvis sägas, att det
kvantitativt sett har en liten betydelse. Vidare är att märka att nuvarande
ordning ofta är gynnsam för dem som åtnjuter förtidspension med
antagandepoängberäkning men många gånger är ogynnsam för andra
förtidspensionärer. En lösning, som enbart berör sistnämnda pensionärer,
har den nackdelen med sig att den kommer att gynna dessa i förhållande
till den som har låg pension med antagandepoängberäkning. Ett
tröskelförhållande uppstår alltså. En ordning, som berör alla förtidspensionärer,
skapar orättvisor mellan olika kategorier av dem som uppbär
förtidspension med antagandepoängberäkning. Även här blir det alltså
fråga om tröskelproblem. Varje lösning kommer dessutom att medföra
problem såväl i fråga om hur de nyförvärvade poängen skall få användas
som i fråga om avgiftsbetalningen.

Kommittén anförde därjämte att dess huvudförslag om pensionstillskott
särskilt gynnade dem som hade låg eller ingen tilläggspension, dvs.
just dem för vilka nuvarande poängberäkningsbestämmelser kunde sägas
vara till nackdel. Med hänsyn härtill och till olägenheterna av att
bestämmelserna utformades på annat sätt ansåg kommittén tillräckliga
skäl saknas för att ändra reglerna om beräkning av pensionspoäng för den
som åtnjöt partiell förtidspension.

Under remissbehandlingen av pensionsförsäkringskommitténs betänkande
berörde omkring en tredjedel av remissorganen direkt eller indirekt
förevarande fråga. Meningarna om kommitténs ställningstagande var

SfU 1973:10

4

delade.

I propositionen 1969:3 med förslag till lag om pensionstillskott, som
grundade sig på pensionsförsäkringskommitténs betänkande, berördes
inte frågan om pensionspoäng till den som uppbar partiell förtidspension.
Inte heller vid riksdagsbehandlingen togs frågan upp.

I motioner till 1970 års riksdag efterlystes förslag till sådana ändringar
av gällande regler att personer med partiell förtidspension skulle kunna
tjäna in ATP-poäng för inkomst av förvärvsarbete. På hemställan av andra
lagutskottet avslog riksdagen motionerna. I utlåtande 1970:61 anförde
andra lagutskottet bl. a. följande.

Även om de påtalade bestämmelserna sålunda berör endast en mindre
del av de partiellt förtidspensionerade, får den omständigheten i och för
sig inte ensam utesluta att man ändrar bestämmelserna. Som pensionsförsäkringskommittén
redovisat kommer emellertid en ändring av reglerna
att medföra att nuvarande tröskeleffekter ersätts av andra samtidigt som
komplikationer kan inträffa såväl i fråga om rätten att utnyttja
förvärvade pensionspoäng som i fråga om beräkning och betalning av
pensionsavgifter. Utskottet vill därför i likhet med ett antal remissinstanser
— däribland riksförsäkringsverket — ansluta sig till kommitténs
uppfattning att tillräckliga skäl inte föreligger att ändra reglerna om
beräkning av pensionspoäng för den som åtnjuter partiell förtidspension.
Motionsyrkandet avstyrkes följaktligen.

Frågan om möjligheterna för försäkrad som uppbär partiell förtidspension
att erhålla rätt till ATP behandlades även av 1971 års riksdag. I sitt
av riksdagen godkända betänkande 1971:35 hänvisade socialförsäkringsutskottet
till de skäl mot att införa en sådan rätt som framförts av andra
lagutskottet år 1970. Utskottet konstaterade även att de skäl som talade
för avslag beträffande partiellt förtidspensionerades möjlighet att förvärva
ATP-poäng också kunde åberopas mot förslaget att tillerkänna
personer, som under del av år uppbar förtidspension, rätt att för
förvärvsinkomster under åsterstoden av året tjäna in ATP-poäng. Det i
fråga om de partiellt förtidspensionerade åberopade skälet att problemet
torde ha en kvantitativt sett liten betydelse gällde enligt utskottets
mening i ännu högre grad för dem som uppbar förtidspension under del
av år.

Sedan frågan om ökade pensionsförmåner åt handikappade hade
aktualiserats genom motioner även vid 1972 års riksdag, uttalade
socialförsäkringsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
1972:17 bl. a. följande.

Enligt utskottets mening saknas anledning att frångå den ståndpunkt
riksdagen intagit 1970 och 1971. De försäkrade som motionärerna i
första hand avser att hjälpa med sina förslag är de som har ringa eller
ingen ATP. Genom de av 1969 års riksdag beslutade pensionstillskotten
kommer emellertid sådana försäkrades pensionsförhållanden att gradvis
förbättras. De invändningar som kan resas mot nuvarande ordning
förlorar alltså i styrka efter hand som pensionstillskotten växer.

Enligt 16 kap. 7 § lagen om allmän försäkring skall för försäkrad som

SfU 1973:10

5

åtnjuter förtidspension pensionen dras in eller minskas om vederbörandes
arbetsförmåga väsentligt förbättras. Som denna bestämmelse tillämpas i
praxis torde den enligt utskottets mening innebära att en partiellt
förtidspensionerad, när han har förutsättningar att mer varaktigt utföra
ett arbete som ger högre pensionspoäng än den som ligger till grund för
förtidspensionen, kommer att mista sin pension och därigenom få
möjlighet att tjäna in ATP-poäng.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att pensionsålderskommittén
enligt sina direktiv har att pröva frågan om standardsäkring av pensionerna
och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt de unga invaliderna.

På grund av det anförda anser utskottet sig böra avstyrka bifall till
motionerna.

Utskottet

Pensionsgrundande inkomst inom tilläggspensioneringen beräknas inte
för år eller del därav under vilket den försäkrade åtnjuter förtidspension
från den allmänna försäkringen. Denna regel innebär att arbetsinsatser
som en försäkrad med partiell förtidspension utför saknar betydelse för
vilken pensionspoäng som skall tillgodoföras honom. Om den försäkrade
åtnjuter förtidspension från tilläggspensioneringen med antagandepoängberäkning,
är han alltså hänvisad till att behålla antagen pensionspoäng,
oavsett om han arbetar mer eller mindre än som betingas av nedsättningen
i hans arbetsförmåga, och åtnjuter han förtidspension enbart från
folkpensioneringen eller uppbär han förtidspension från tilläggspensioneringen
utan antagandepoängberäkning, kan han inte tillgodoföras några
pensionspoäng. Detsamma gäller för en försäkrad som lyfter hel
förtidspension under del av år men arbetar under resten av året.

Motionärerna i motionen 1973:1139 anser att arbete som utförs av
den som p. g. a. handikapp eller av andra skäl har nedsatt arbetsförmåga
bör berättiga till ATP vid uppnådd pensionsålder. De begär därför att
riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om översyn av AFL, syftande till att
den som uppbär halv förtidspension skall kunna tillgodoräkna sig
pensionspoäng för inkomst av förvärvsarbete. Ett längre gående utredningsyrkande
framställs i motionen 1973:420. Motionärerna menar att
den som uppbär partiell förtidspension bör ha möjlighet att genom
förvärvsarbete intjäna ATP-poäng för att höja inte bara ålderspensionen
utan också utgående förtidspension. De anser också att försäkrad som
uppbär förtidspension under del av år skall kunna tillgodoräknas
pensionspoäng för inkomst under den återstående delen av året.

Det längst gående utredningsyrkandet i förevarande sammanhang
återfinns i motionen 1973:153. I denna framhålls att det alltjämt finns
grupper av handikappade som är försummade. Som exempel nämns de
hörselskadade. Dessa kan — menar motionären - inte sjukskrivas för att
gå på rehabiliteringskurs och inte heller få pension på grund av
hörselskada, även om skadan är grav. Mot bakgrund bl. a. härav begär
motionären utredning och förslag till förbättring av stödet till de olika
grupperna av handikappade.

Pensionsförsäkringskommittén har i sitt betänkande Pensionstillskott

SfU 1973:10

6

m. m. (SOU 1968:21) ingående redovisat de skäl som enligt kommitténs
mening talar mot att ändra nuvarande poängberäkningsbestämmelser.
Dessa skäl, utförligt redovisade i den inledningsvis lämnade redogörelsen,
har godtagits av riksdagen i samband med att motioner med samma eller
liknande yrkanden som de nu behandlade avvisats av riksdagen 1970,
1971 och 1972 (jfr 2LU 1970:61, SfU 1971:35 och SfU 1972:17).

Enligt utskottets mening saknas anledning att frångå den ståndpunkt
rörande handikappades möjligheter att tillgodoräkna sig pensionspoäng
som riksdagen tidigare intagit. Denna inställning vinner starkt stöd i det
förhållandet att pensionsålderskommittén, som enligt sina direktiv skall
ägna särskild uppmärksamhet åt de unga invalidernas pensionsförhållanden,
beräknas slutföra sitt arbete under år 1973. Med hänsyn till den
betydelse man i direktiven tillmätt just frågan om förbättrade pensionsförhållanden
för unga invalider anser sig utskottet kunna utgå från att
kommitténs förslag får ett sådant innehåll att syftet med de nu aktuella
motionerna blir i huvudsak tillgodosett.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna 1973:420
och 1973:1139.

Motionären i motionen 1973:153 gör gällande att en hörselskadad inte
skulle ha möjlighet att erhålla pension på grund av sin hörselskada.
Utskottet kan inte dela denna uppfattning. Någon bestämmelse av
angiven innebörd finns inte intagen i AFL, och av riksförsäkringsverkets
statistik framgår för övrigt att förtidspension i ett antal fall beviljats just
på grund av hörselskada. Vad särskilt angår utredningskravet i motionen
vill utskottet erinra om att Kungl. Maj:t år 1969 uppdragit åt
riksförsäkringsverket att undersöka tillämpningen av gällande regler om
invaliditetstillägg och invaliditetsersättning. Verket har i slutet av år 1971
som en första etapp i arbetet med detta uppdrags fullgörande sammanställt
en rapport (Vissa invaliditetsförmåner från folkpensioneringen, Rfv
11:100) med ett omfattande statistiskt material. För närvarande är verket
i färd med att undersöka hur avgränsningen av kretsen bidragsberättigade
bör ske och om det kan vara befogat att införa en lägre grad av ersättning
för vissa fall som nu är uteslutna från bidrag. Verkets fortsatta
utredningsarbete sker i samråd med statens handikappråd. Med det
anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 1973:153

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1. motionen 1973:153,

2. motionen 1973:420,

3. motionen 1973:1 139.

Stockholm den 6 mars 1973

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

SfU 1973:10

7

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Ringaby (m), Karlsson i
Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), Persson i Stockholm (s), fru
Håvik* (s), herrar Marcusson (s), Björck i Nässjö (m), Olsson i Stockholm
(vpk), Andersson i Nybro (c), fröken Bergström (fp), herrar Andersson i
Knäred (c), Ångström (fp) och Lindström (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av fröken Bergström (fp) och herr Ångström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 5 med
orden ”Pensionsförsäkringskommittén har” och slutar på s. 6 med orden
”och 1973:1 139.” bort ha följande lydelse:

Pensionsförsäkringskommittén har i sitt betänkande Pensionstillskott
m. m. (SOU 1968:21) redovisat de skäl som enligt kommitténs mening
talar mot att införa en rätt för dem som uppbär partiell förtidspension
att tjäna in ATP-poäng. Kommittén framhåller därvid att frågan om rätt
till ATP för de partiellt förtidspensionerade kvantitativt sett har liten
betydelse och att nuvarande ordning ofta är gynnsam för dem som
åtnjuter förtidspension med antagandepoängberäkning men många gånger
ogynnsam för andra förtidspensionärer. Vare sig man söker åstadkomma
en lösning som berör endast dem som åtnjuter förtidspension utan
antagandepoängberäkning eller en lösning som berör alla förtidspensionärer
uppkommer tröskelproblem. I förra fallet gynnar man - menar
kommittén — dem som åtnjuter förtidspension utan antagandepoängberäkning,
och i det senare fallet skapar man orättvisor mellan olika
kategorier förtidspensionärer som uppbär förtidspension med antagandepoängberäkning.

Utskottet är inte övertygat om att införande av en rätt till ATP för
vissa partiellt förtidspensionerade skulle behöva medföra några mer
betydande tröskelproblem av den art som pensionsförsäkringskommittén
antytt. I vart fall kan enligt utskottets mening en sådan åtgärd inte vara
ägnad att medföra orättvisor av den omfattning som nu gällande
bestämmelser uppenbarligen innebär för vissa förtidspensionärer. Inte
heller i övrigt kan utskottet finna att de av kommittén framförda skälen
för att bibehålla nuvarande bestämmelser oförändrade är så vägande, att
man inte bör ingående pröva olika möjligheter att utforma bestämmelser
som undanröjer eller minskar de negativa effekterna av nuvarande
ordning. En grundläggande princip inom tilläggspensioneringen är att
inkomster av förvärsarbete skall grunda pensionsrätt. Inte minst med
hänsyn härtill måste det anses otillfredsställande att pensiongrundande
inkomst inte i något fall skall kunna beräknas för år under vilken den
försäkrade åtnjuter partiell förtidspension. Som framgår av den inledningsvis
lämnade redogörelsen föreslog pensionsutredningen i sitt slutbetänkande
(SOU 1955:32) ett system, enligt vilket den som åtnjöt
invalidpension skulle kunna gottskrivas s. k. fripoäng, för vilka premie

SfU 1973:10

8

inte skulle behöva erläggas. Fripoängen skulle svara mot invaliditetsgraden.
För förvärsinkomster skulle invalidpensionärer enligt förslaget få
räkna premiepoäng fullt ut. Även om ett system av antytt slag skulle
kunna medföra vissa administrativa problem anser utskottet att pensionsutredningens
förslag mycket väl skulle kunna läggas till grund för fortsatt
utredningsarbete i avsikt att förbättra pensionsförmånerna åt handikappade
personer. Med det anförda anser utskottet sig böra förorda att
frågan om rätt till ATP för dem som uppbär partiell förtidspension blir
föremål för närmare utredning. Därvid bör också prövas frågan om rätt
för personer, som uppbär förtidspension under del av år, att tillgodoräkna
sig pensionspoäng för inkomst under återstoden av året.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har pensionsålderskommittén
att pröva frågan om standardsäkring inom den allmänna pensioneringen
varvid kommittén särskilt skall beakta de unga invalidernas
problem. Enligt utskottets uppfattning bör de i motionerna aktualiserade
frågorna lämpligen prövas inom ramen för kommitténs arbete. Utskottet
förordar därför att motionerna överlämnas till denna kommitté för
beaktande.

dels att utskottet under punkterna 2 och 3 bort hemställa

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj.t begär att motionerna
1973:420 och 1973:1139 överlämnas till pensionsålderskommittén
för beaktande.

GOTAB 73 3405 S Stockholm 1973