Socialutskottets betänkande nr 25 år 1973

SoU 1973:25

Nr 25

Socialutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:130
angående ändringar i arbetarskyddslagstiftningen och andra åtgärder för
bättre arbetsmiljö jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1973:130 har Kungl. Maj:t (socialdepartementet)

dels föreslagit riksdagen att antaga vid propositionén fogade förslag till

1. lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1),

2. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

3. lag om ändring i skogsförläggningslagen (1963:246),

4. lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän
förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,

5. lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103),

6. lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt
arbete,

7. lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av
gods som skall inlastas å fartyg,

dels berett riksdagen tillfälle att yttra sig över vid propositionen fogat
förslag till

8. kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612).

I samband med propositionen har socialutskottet behandlat tjugo
motioner. Motionsyrkandena redovisas på s. 28—34.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Östersunds kommunstyrelse
och en skrift från Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, Trädgårdsbranschens
arbetsgivareförbund och Svenska lantarbetareförbundet.

I propositionen läggs fram förslag om en rad åtgärder för att skapa en
bättre arbetsmiljö och tillförsäkra de anställda ett ökat inflytande över
dessa frågor på den egna arbetsplatsen.

Propositionen innehåller förslag om lagändringar som väsentligt ökar
de anställdas inflytande på de lokala skyddsfrågorna. Skyddsombud skall
utan undantag finnas på alla arbetsplatser med minst fem anställda, även
kontor, butiker etc. Skyddsombudens lagfästa befogenheter utvidgas.
Bl. a. införs i arbetarskyddslagen regler om att skyddsombud skall delta i
planeringen av arbetslokaler, maskiner och andra arbetsanordningar samt
arbetsmetoder. Skyddsombud får också rätt att ta del av alla handlingar
och upplysningar i företaget som är av betydelse för hans verksamhet.
Skyddsombud ges rätt att bestämma att visst arbete skall avbrytas i
avvaktan på ställningstagande av yrkesinspektionen om arbetet innebär
omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa. Detsamma
gäller om förbud från tillsynsmyndigheten överträds av arbetsgivaren. En

1 Riksdagen 1973. 12 sami. Nr 25

SoU 1973:25

regel införs i arbetarskyddslagen som fritar skyddsombud från skadeståndsskyldighet.
1 lagen slås vidare fast att skyddsombud skall ges
erforderlig ledighet med lön för att fullgöra sina uppgifter. Skyddsombudens
anställningstrygghet säkras. De ges också rätt till erforderlig
utbildning. Systemet med regionala skyddsombud byggs ut.

Skyddskommitté skall alltid tillsättas när det finns minst 50 anställda
på arbetsplatsen men skall också inrättas på mindre arbetsplatser om
parterna är ense eller arbetstagarsidan begär det. Även skyddskommittéernas
uppgifter breddas, bl. a. i fråga om planeringen av nya eller
ändrade arbetslokaler, arbetsmetoder e. d. Skyddskommittén skall planera
och övervaka hela skyddsarbetet inkl. företagshälsovården. Skyddskommitténs
uppgifter när det gäller utbildning och information markeras
särskilt.

Lagändringar föreslås som innebär skärpta regler om förhandsprövning
av nya eller ändrade arbetslokaler m. m. Nya lagregler införs om samordning
av och ansvar för skyddsåtgärderna på arbetsställen, som är gemensamma
för flera arbetsgivares anställda, bl. a. byggarbetsplatserna. Effektivare
påföljdsbestämmelser mot arbetsgivaren införs för att tillsynsmyndigheten
snabbt skall kunna åstadkomma rättelse av missförhållanden i
skyddshänseende. Yrkesinspektionen skall ha möjlighet att ge föreläggande
vid vite om att en åtgärd skall vara vidtagen inom viss tid.

Utbildningen för skyddsombud byggs ut kraftigt. Kostnaderna för
utbildningen skall falla på arbetsgivarna. Detta sker genom att utbildningen
finansieras över arbetarskyddsfonden. Vidare öppnas möjlighet till
utbildning i arbetsmiljöfrågor även för arbetsledare, tekniska planerare
och andra som är-med om att forma arbetsmiljön. En utbildningsdelegation
med representanter för arbetsmarknadens parter knyts till arbetarskyddsstyrelsen.

Antalet yrkesinspektionsdistrikt ökas från 11 till 19. 1 varje distrikt
skall verksamheten ledas av en nämnd med representanter för arbetsmarknadens
parter. Den kommunala tillsynen av mindre arbetsställen
effektiviseras.

Den arbetarskyddsavgift som erläggs av arbetsgivarna höjs från 0,05 %
till 0,10 % fr. o. m. år 1974. Genom att arbetsgivaravgiften till yrkesskadeförsäkringen
enligt redan framlagt förslag sänks från 0,30 % till 0,25 %
kan höjningen av arbetarskyddsavgiften ske inom ramen för en oförändrad
sammanlagd arbetsgivaravgift. Av arbetarskyddsavgiften för år 1974
avsätts viss del för utbildningsverksamhet i anslutning till de anställdas
styrelserepresentation i aktiebolagen.

Eftersom hela lagstiftningen om arbetarskyddet även avser staten som
arbetsgivare skall arbetarskyddsavgift i fortsättningen också betalas av
staten. Härigenom och genom den höjda arbetarskyddsavgiften tillförs
arbetarskyddsfonden ytterligare ca 50 milj. kr. om året. Dessa medel skall
bl. a. finansiera den utvidgade och förbättrade utbildningen av skyddsombud
liksom utbildningen i arbetsmiljöfrågor för arbetsledare, tekniska
planerare m. fl. De regionala skyddsombudens verksamhet skall också
finansieras genom arbetarskyddsavgiften. Fondmedlen skall dessuto

SoU 1973:25

täcka vissa utbildningskostnader för personal inom företagshälsovården
och ge betydligt ökade resurser för stöd åt forskning och produktutveckling
inom arbetsmiljöområdet.

Reformerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.

Författningsförslagen

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande
lydelse.

1 Förslag till

Lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1)

Härigenom förordnas i fråga om arbetarskyddslagen (1949:1)',
dels att 60 och 69 §§ skall upphöra att gälla,

dels att i 55, 61 och 72 §§ ordet ”yrkesinspektör” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”yrkesinspektionen” i motsvarande form,

dels att 6, 39-42, 47-53, 59, 62-68, 70 och 73 §§ skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya paragrafer, 7 a, 8 a, 40 a, 40 b, 41 a
och 53 a §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §

Såvitt angår i 45 och 46 §§
föreskrivna särskilda skyldigheter
beträffande sådana tekniska anordningar
och arbetsställen, som
där avses, skall denna lag äga
tillämpning, ändå att fråga ej är
om verksamhet, som enligt vad
förut sagts omfattas av lagen.

Såvitt angår de särskilda skyldigheter,
som avses i 7 a § beträffande
gemensamma arbetsställen
samt i 45 och 46 §§ beträffande
tekniska anordningar och arbetsställen,
skall denna lag äga
tillämpning, ändå att fråga ej är
om verksamhet, som enligt vad
förut sagts omfattas av lagen.

7 a §

När två eller flera arbetsgivare
samtidigt bedriva arbete på samma

1 Senaste lydelse av
61 § 1963:245,

72 §

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

arbetsställe, skola de samråda och
gemensamt verka för att åstadkomma
sunda och säkra förhållanden
på arbetsstället.

Den som låter uppföra byggnad
eller anläggning (byggherre) är ansvarig
för samordning av åtgärder
till skydd mot ohälsa och olycksfall
på gemensamt arbetsställe för
byggnadsverksamhet. Byggherren
kan överlåta ansvaret för samordningen
till arbetsgivare på arbetsstället.

På annat gemensamt arbetsställe
än som avses i andra stycket
kunna arbetsgivarna överenskomma
att en av dem skall ha ansvaret
för samordningen. Finnes ej överenskommelse
äger yrkesinspektionen
föreskriva vem som skall ha
sådant ansvar.

Den som har ansvar enligt andra
eller tredje stycket skall tillse att
samordning sker av skyddsåtgärder
på arbetsstället. Övriga arbetsgivare
och på arbetsstället sysselsatta
arbetstagare äro skyldiga att
följa de anvisningar som han i
detta syfte lämnar.

Vad i denna paragraf sägs om
arbetsgivare äger motsvarande
tillämpning på den som driver
verksamhet utan att ha arbetstagare
anställd.

8a §

Arbetsgivare skall göra anmälan
till yrkesinspektionen när arbetslokal,
beträffande vilken byggnadslov
eller anmälan enligt 66 §
byggnadsstadgan (1959:612) ej erfordras,
skall tagas i bruk för stadigvarande
användning i verksamhet,
på vilken denna lag är tillämplig.
Anmälan skall göms senast tre

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

veckor innan lokalen tages i bruk.

Anmälan enligt första stycket
skall även göras dels när erforderlig
prövning i arbetarskyddshänseende
ej kunnat ske i ärende om
byggnadslov, dels när arbetslokal
skall tagas i bruk för annan verksamhet
än den, vartill lokalen senast
varit använd, det ock när
arbetstagare skall anställas i verksamhet,
i vilken arbetstagare förut
icke använts till arbete för arbetsgivares
räkning.

Om det är påkallat med hänsyn
till riskförhållandena i visst slag av
verksamhet, får Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer
föreskriva, att arbetslokal
som är avsedd för sådan verksamhet
icke får tagas i bruk förrän
den besiktigats av yrkesinspektionen.

Arbetsgivare och hos honom
sysselsatta arbetstagare skola, för
att åstadkomma sunda och säkra
arbetsförhållanden på arbetsstället,
under arbetsgivarens ledning i
samverkan bedriva ett på lämpligt
sätt organiserat skyddsarbete.

Å arbetsställe, varest regelbundet
sysselsättas minst fem arbetstagare,
skall, där ej särskilt förhållande
berättigar till undantag,
bland arbetstagarna utses ett eller
flera skyddsombud att företräda
arbetstagarna i frågor rörande
sundhet och säkerhet i arbetet.
Skyddsombud bör, där så finnes
påkallat, utses jämväl å arbetsstäl -

Arbetsgivare och arbetstagare
skola samverka för att åstadkomma
sunda och säkra arbetsförhållanden.

På arbetsställe, där minst fem
arbetstagare regelbundet sysselsättas,
skall bland arbetstagarna utses
ett eller flera skyddsombud.
Skyddsombud skall utses även på
annat arbetsställe, om arbetsförhållandena
påkalla det. För
skyddsombud bör ersättare utses.

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse

le med mindre än fem arbetstagare.

Val av skyddsombud förrättas
av arbetstagarna eller, på framställning
av dem, av lokal organisation,
genom vilken de kunna anses
företrädda.

Där förhållandena inom visst
slag av verksamhet påkalla det, må
arbetarskyddsstyrelsen medgiva
att organisation som ovan sägs utser
skyddsombud utanför kretsen
av arbetstagare vid visst arbetsställe
ävensom meddela de föreskrifter,
som därvid skola iakttagas.
Vad nu stadgats utgör ej hinder
för att skyddsombud tillika utses
enligt andra stycket.

För skyddsombud bör ersättare
utses.

Föreslagen lydelse

Skyddsombud utses av lokal
facklig organisation, som är bunden
av kollektivavtal i förhållande
till arbetsgivaren. Finnes ej sådan
organisation, utses skyddsombud
av arbetstagarna.

För arbetsställe där skyddskommitté
ej tillsatts äger yrkesinspektionen,
om förhållandena påkalla
det, medgiva att lokal avdelning av
sådan organisation, som är att anse
som huvudorganisation enligt
lagen (1936:506) om föreningsoch
förhandlingsrätt, utser
skyddsombud utanför kretsen av
arbetstagare.

Finnes vid arbetsställe mer än
ett skyddsombud, skall ett av ombuden
utses att vara huvudskyddsombud
med uppgift att samordna
skyddsombudens verksamhet.

40 a §

Skyddsombud företräder arbetstagarna
i skyddsfrågor och
skall verka för tillfredsställande
skyddsförhållanden. I detta syfte
skall ombudet inom sitt skyddsområde
vaka över sundhet och
säkerhet i arbetet och deltaga vid
planering av nya eller ändrade lokaler,
anordningar och arbetsmetoder.

Skyddsombud skall söka vinna
övriga arbetstagares medverkan i
skyddsarbetet.

Arbetsgivare och arbetstagare
svara gemensamt för att skyddsombud
får erforderlig utbildning.

Skyddsombud skall beredas erforderlig
ledighet med bibehållna

SoU1973:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

anställningsförmåner för att fullgöra
sina uppgifter.

Skyddsombud har rätt att taga
del av de handlingar och erhålla de
upplysningar i övrigt som är av
betydelse för ombudets verksamhet.

40 b §

Innebär visst arbete omedelbar
och allvarlig fara för arbetstagares
liv eller hälsa och kan rättelse icke
genast uppnås genom hänvändelse
till arbetsgivaren, kan skyddsombud
bestämma att arbetet skall
avbrytas i avvaktan på ställningstagande
av yrkesinspektionen.

Överträdes förbud enligt 53 §
som vunnit laga kraft eller som
gäller utan hinder av förd klagan
äger skyddsombud avbryta arbete
som avses med förbudet.

För skada till följd av åtgärd
som avses i första eller andra stycket
är skyddsombud fri från ersd
t tn ingssky Idighet.

41 §

Vid arbetsställe, varest regelbundet
sysselsättas minst femtio
arbetstagare, skall finnas en av företrädare
för arbetsgivaren och av
skyddsombud sammansatt skyddskommitté,
som har att verka för
sundhet och säkerhet i arbetet.
Där så finnes påkallat bör skyddskommitté
tillsättas jämväl å arbetsställe
med mindre antal arbetstagare.

Vid arbetsställe, där minst femtio
arbetstagare regelbundet sysselsättas,
skall finnas skyddskommitté,
sammansatt av företrädare
för arbetsgivaren och arbetstagarna.
Skyddskommitté skall tillsättas
även vid arbetsställe med
mindre antal arbetstagare, om det
begäres av arbetstagarna.

Företrädare för de anställda utses
bland arbetstagarna av lokal
facklig organisation, som är bunden
av kollektivavtal i förhållande

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till arbetsgivaren. Finnes ej sådan
organisation, utses företrädare av
arbetstagarna.

41 a §

Skyddskommitté skall planera
och övervaka skyddsarbetet inom
arbetsstället. Den skall noga följa
utvecklingen i frågor som röra
skyddet mot ohälsa och olycksfall
samt verka för tillfredsställande
skyddsförhållanden på arbetsstället.
I skyddskommitté skola behandlas
frågor om företagshälsovård,
frågor om planering av nya
eller ändrade lokaler, anordningar
och arbetsmetoder samt frågor om
upplysning och utbildning rörande
arbetarskydd.

42 §

Skyddsombud må icke hindras att fullgöra sina uppgifter. Arbetstagare
må ej på den grund att han utsetts till skyddsombud eller i anledning av
hans verksamhet som skyddsombud tillskyndas försämrade arbetsförhållanden,
ej heller må arbetsgivare av sådan orsak skilja honom från
anställningen eller försämra hans anställningsvillkor.

Bryter arbetsgivare eller arbetstagare mot vad i första stycket stadgats,
är han skyldig ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande om och i
vad mån skada uppstått skall hänsyn tagas även till omständigheter av
annan än rent ekonomisk betydelse. Om det med hänsyn till den
skadevållandes ringa skuld, den skadelidandes förhållande i avseende å
tvisten, skadans storlek i jämförelse med den skadevållandes tillgångar
eller till omständigheterna i övrigt finnes skäligt, må skadeståndets
belopp nedsättas; fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet må ock
äga rum. Äro flera ansvariga för skada, skall skadeståndsskyldigheten dem
emellan fördelas efter vad som prövas skäligt med hänsyn till den större
eller mindre skuld, som finnes ligga envar till last, samt till omständigheterna
i övrigt.

Avtalsuppsägning eller annan dylik rättshandling, som sker i strid mot
vad i första stycket är stadgat, är ogill.

Skyddsombud, som gör gällande
att han uppsagts från sin anställning
eller tillskyndats försäm -

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rade arbetsförhållanden eller anställningsvillkor
med anledning av
uppdraget att vara skyddsombud,
har rätt att kvarstå i anställningen
under oförändrade arbetsförhållanden
och anställningsvillkor till
dess frågan slutligt prövats. På yrkande
av arbetsgivaren kan domstol
förordna att vad nu sagts ej
skall äga tillämpning.

Har skyddsombud efter det att
anställningen upphört väckt talan
om att anställningsförhållandet
skall bestå med hänsyn till innehållet
i tredje stycket, kan domstol på
yrkande förordna att skyddsombudet
skall äga återgå i arbetet för
tiden intill dess laga kraft ägande
dom eller beslut föreligger. För
den tid förordnande gäller har
skyddsombudet rätt att åtnjuta
sina tidigare arbetsförhållanden
och anställningsvillkor.

47 §

Tillsyn å efterlevnaden av denna
lag och med stöd av densamma
meddelade föreskrifter utövas av
arbetarskyddsstyrelsen samt, under
dess överinseende och ledning,
av yrkesinspektionens befattningshavare
och kommunala tillsynsmän.
Inspektionens befattningshavare
utgöras av yrkesinspektörer
och dem underordnad personal.
Konungen må därjämte förordna,
att tillsynen å visst slag av verksamhet
skall, med fritagande helt
eller delvis av nämnda befattningshavare
och tillsynsmän, utövas av
specialinspektör.

Vad i lagen stadgas rörande yrkesinspektör
skall äga motsvarande
tillämpning å specialinspektör.

Tillsyn över efterlevnaden av
denna lag och föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen utövas
av arbetarskyddsstyrelsen
samt, under dess överinseende och
ledning, av yrkesinspektionen.

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Närmare bestämmelser om tillsynens organisation meddelas av
Konungen.

Hälsovårdsnämnd skall utse en
eller flera lämpliga personer att
för viss tid eller tills vidare utöva
kommunal tillsyn som avses i
47 §. Tillsyningsman för allmänna
hälsovården är pliktig att, om han
därtill förordnas, tillika vara kommunal
tillsynsman enligt denna
lag.

Kommunal tillsynsman skall av
kommunala medel åtnjuta skälig
ersättning för uppdraget.

Det åligger kommun att efter
samråd med yrkesinspektionen utse
en eller flera kommunala tillsynsmän
med erforderlig kompetens
att biträda yrkesinspektionen
vid tillsyn enligt 47 §.

Kommun skall årligen till yrkesinspektionen
lämna redogörelse
för den kommunala tillsynens utövande.

49 §

Brister kommunal tillsynsman i
fullgörandet av sina åligganden,
och kommer sådant förhållande
genom anmälan av yrkesinspektör
eller på annat sätt till hälsovårdsnämndens
kännedom, skall nämnden
vidtaga erforderliga åtgärder
för att åstadkomma rättelse.

Underlåter hälsovårdsnämnd
att utse kommunal tillsynsman eller
att vidtaga åtgärd, som avses i
första stycket, må länsstyrelsen i
större eller mindre omfattning
uppdraga tillsynens utövande åt
person, som av länsstyrelsen förordnas
till kommunal tillsynsman,
ävensom i fall av behov bestämma
den gottgörelse, som enligt 48 §
andra stycket skall utgå till tillsynsmannen.

Fullgör kommunal tillsynsman
ej vad som åligger honom och
kommer det genom anmälan av
yrkesinspektionen eller på annat
sätt till kommunens kännedom,
skall kommunen vidtaga åtgärder
för att åstadkomma rättelse.

50 §

Den som har att utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag eller med
stöd av densamma meddelad föreskrift skall, när helst han så påfordrar,
äga tillträde till arbetsställe, som är underkastat hans tillsyn, ävensom

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rätt att där företaga undersökning, vartill hans tjänsteåligganden kunna
giva anledning.

Arbetsgivare så ock den som å arbetsställe företräder honom är pliktig
att på anfordran lämna tillsynsorgan de upplysningar, som erfordras för
tillsynens behöriga utövande.

Vad i denna paragraf är stadgat i fråga om tillsynsorgan skall jämväl
gälla läkare, som har att verkställa besiktning eller undersökning enligt
denna lag eller med stöd av densamma meddelad föreskrift.

Det åligger polismyndighet att
lämna den handräckning som är
erforderlig för utövande av tillsyn
enligt denna lag.

51 §2

Den som har eller haft att utöva
tillsyn å efterlevnaden av denna
lag eller med stöd av densamma
meddelad föreskrift eller anlitats
såsom biträde vid tillsynsverksamhetens
utövande må ej röja eller
obehörigen nyttja yrkeshemlighet,
som därigenom blivit känd för honom,
och ej heller, där det ej kan
anses påkallat i tjänstens intresse,
yppa arbetsförfarande eller affärsförhållande,
vilket sålunda blivit
honom kunnigt.

Vad nu sagts skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om ledamot
och ersättare i yrkesinspektionens
förtroenderåd ävensom i
fråga om läkare, som har eller haft
att verkställa besiktning eller undersökning
enligt denna lag eller
med stöd av densamma meddelad
föreskrift.

Den som tagit befattning med
tillsyn enligt denna lag eller utsetts
till skyddsombud eller ledamot
i skyddskommitté får ej obehörigen
yppa eller nyttja vad han
under uppdraget eller i tjänsten
erfarit om yrkeshemlighet, arbetsförfarande,
affärsförhållande, enskilds
personliga förhållande eller
förhållande av betydelse för landets
försvar.

Vad nu sagts skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om ledamot
i styrelsen för lokal facklig
organisation med avseende på vad
denne erfarit av skyddsombud eller
ledamot i skyddskommitté
som utsetts av organisationen.

52 §

I statens eller kommuns

tjänst anställd läkare, som får kännedom
om förhållande, vilket stri -

Läkare som i sin verksamhet får
kännedom om sjukdom som kan
ha samband med arbete skall göra

2 Senaste lydelse 1963:245.

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse

der mot denna lag eller med stöd
av densamma meddelad föreskrift,
har att göra anmälan därom hos
vederbörande tillsynsorgan. Det
åligger sådan läkare ävensom skolråd,
skolstyrelse, hälsovårdsnämnd,
byggnadsnämnd och polismyndighet
att lämna tillsynsorganen
de upplysningar och det biträde,
som av dessas tjänsteåligganden
enligt denna lag kunna påkallas.

Föreslagen lydelse

anmälan hos tillsynsorgan. Det
åligger läkare samt skolstyrelse,
hälsovårdsnämnd och byggnadsnämnd
att lämna tillsynsorganen
upplysningar och biträde.

53 §

Råder vid arbetsställe missförhållande
i något avseende, varom
förmäles i 8-13 §§, eller som eljest
utan att hänföra sig till 3-6
kap. inbegripes under 7 §, och innebär
missförhållandet icke överträdelse
av någon särskilt straffbelagd
föreskrift, äger yrkesinspektör
n, där så prövas nödigt, skriftligen
förelägga arbetsgivaren att
inom utsatt skälig tid vidtaga viss
åtgärd för att avhjälpa missförhållandet
eller ock skriftligen förbjuda
honom att efter utsatt skälig
tid bedriva visst arbete eller använda
viss arbetslokal, maskin, redskap
eller annat hjälpmedel, visst
ämne eller material eller viss arbetsmetod
utan att iakttaga visst
vid förbudets meddelande angivet
villkor. Innan föreläggande eller
förbud meddelas, skall tillfälle att
avgiva yttrande beredas arbetsgivaren
och, där fråga är om åtgärd
beträffande lokal som denne fått
till sig upplåten, jämväl upplåtaren.

Medför missförhållande, varom
förmäles i första stycket, synnerlig
fara för arbetstagares liv eller häl -

Uppfyller arbetsställe ej de krav
som gälla enligt denna lag eller
föreskrifter eller anvisningar som
meddelats med stöd av lagen, äger
yrkesinspektionen förelägga arbetsgivaren
att avhjälpa missförhållandet.
Yrkesinspektionen kan
också förbjuda honom att bedriva
visst arbete eller använda viss lokal,
maskin, redskap eller annat
hjälpmedel, visst ämne eller material
eller viss arbetsmetod utan att
iakttaga villkor som angivits när
förbudet meddelades. Föreläggande
eller förbud som nu sagts gäller
även beträffande verksamhet som
den mot vilken påbudet riktats
bedriver på arbetsstället utan att
använda arbetstagare.

1 beslut om föreläggande eller
förbud kan yrkesinspektionen utsätta
vite. Underlåter arbetsgivare
att vidtaga åtgärd som åligger honom
enligt föreläggande äger inspektionen
förordna om rättelse
på hans bekostnad.

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse

sa, må yrkesinspektören utan att
avbida vederbörandes yttrande
meddela förbud som där sägs att
träda i kraft omedelbart och gälla
tills vidare, intill dess annorlunda
förordnas, ävensom där så finnes
påkallat låta genom polismyndighetens
försorg på arbetsgivarens
bekostnad vidtaga nödiga åtgärder
för att säkerställa att förbudet
upprätthålles.

Är i fall, som avses i första eller
andra stycket, fråga om åtgärd
beträffande lokal, som arbetsgivaren
fått till sig upplåten, äger yrkesinspektören
meddela förbud
mot upplåtelse av lokalen till arbetslokal
eller lokal för visst arbete
eller ändamål, intill dess med
lokalen vidtagits viss angiven åtgärd.

Arbetarskyddsstyrelsen må utan
föregående beslut av yrkesinspektör
förordna om åtgärd som avses i
denna paragraf.

På anmodan av arbetarskydds -

Föreslagen lydelse

Är i fall som avses i första
stycket fråga om åtgärd beträffande
lokal som upplåtits till arbetsgivaren
äger yrkesinspektionen meddela
förbud mot upplåtelse av lokalen
till arbetslokal eller lokal
för visst slag av arbete eller ändamål
till dess angiven åtgärd vidtagits
med lokalen.

Arbetarskyddsstyrelsen äger utan
föregående beslut av yrkesinspektionen
förordna om åtgärd
som avses i denna paragraf.

a §

Föreligger missförhållande i
skyddshänseende och saknar arbetsgivare,
som avses i 53 § första
stycket, den rådighet över arbetsstället
som behövs för att avhjälpa
missförhållandet, äger yrkesinspektionen
rikta föreläggande eller
förbud enligt 53 § mot den som råder
över arbetsstället.

Yrkesinspektionen äger meddela
de föreskrifter som behövas i
fråga om skyddsåtgärder på arbetsställe
som avses i 7 a §.

§3

På anmodan av arbetarskydds -

3 Senaste lydelse 1963:245.

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

styrelsen eller yrkesinspektör är
arbetsgivare pliktig att, till utrönande
huruvida ämne eller material
som han använder eller framställer
i sin verksamhet innebär
fara för att hos honom sysselsatt
arbetstagare ådrager sig ohälsa eller
drabbas av olycksfall, föranstalta
om undersökning av ämnet
eller materialet eller att tillhandahålla
erforderliga prov för sådan
undersökning.

Den som tillverkar, försäljer eller
upplåter anordning, som avses i
45 § första stycket, är ock skyldig
att på anmodan av arbetarskyddsstyreisen
eller yrkesinspektör föranstalta
om undersökning av sådan
anordning till utrönande huruvida
den erbjuder betryggande
säkerhet mot ohälsa och olycksfall
eller att tillhandahålla erforderliga
prov för sådan undersökning.

Underlåter någon att efterkomma
anmodan, som i första eller
andra stycket sägs, äger arbetarskyddsstyreisen
förelägga honom
att vid vite av högst ett tusen
kronor inom utsatt skälig tid vidtaga
åtgärden.

Undersökning enligt denna paragraf
skall, där arbetarskyddsstyrelsen
så föreskriver, bekostas av
arbetsgivaren eller, i fall som avses
i andra stycket, tillverkaren, försäljaren
eller upplåtaren.

styrelsen eller yrkesinspektionen
är arbetsgivare skyldig att föranstalta
om undersökning av ämne
eller material, som han använder
eller framställer i sin verksamhet,
eller tillhandahålla prov för sådan
undersökning.

Den som tillverkar, försäljer eller
upplåter anordning, som avses i
45 § första stycket, är skyldig att
på anmodan av arbetarskyddsstyrelsen
eller yrkesinspektionen föranstalta
om undersökning av sådan
anordning eller tillhandahålla
prov för undersökning.

Underlåter någon att efterkomma
anmodan enligt första eller
andra stycket, kan myndigheten
förelägga honom att vid vite vidtaga
åtgärden.

Undersökning enligt denna paragraf
skall bekostas av arbetsgivaren
eller, i fall som avses i andra
stycket, tillverkaren, försäljaren
eller upplåtaren, om ej myndigheten
beslutar att kostnaden helt
eller delvis skall ersättas av statsmedel.

I fall som avses i 53 och 54 §§
skall vad där stadgats icke äga
tillämpning å verksamhet, som be -

4 Senaste lydelse 1966:109.

SoU1973:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

drives av staten. Finner arbetarskyddsstyreisen,
i anledning av anmälan
från yrkesinspektör eller eljest,
i avseende å sådan verksamhet
missförhållande föreligga som
i nämnda lagrum sägs, skall styrelsen
hos den myndighet, vilken har
överinseende över verksamheten,
påkalla erforderlig åtgärd. Vidtages
ej sådan åtgärd, må styrelsen
underställa ärendet Konungen eller,
om ärendet gäller riksdagen
eller dess verk, det riksdagens organ
som riksdagen bestämmer.

62 §5

Arbetsgivare, som använder
minderårig eller kvinna till arbete i
strid mot bestämmelse i 23, 24, 25,
21, 30, 31, 32, 33 eller 34 § '
eller 35 § andra stycket, straffes
med dagsböter.

Arbetsgivare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet använder minderårig
eller kvinna till arbete i
strid mot 23-25, 27,30-34 §§eller
35 § andra stycket dömes till
böter.

Här förseelsen bestått i eller eljest avsett minderårigs användande till
arbete, vare den som har vårdnaden om den minderårige, där användandet
skett med hans vetskap och vilja, förfallen till böter från och med
fem till och med femtio kronor.

63 §

Underlåter någon att ställa sig
till efterrättelse förbud, föreläggande
eller föreskrift, som meddelats
honom med stöd av bestämmelse
i 53, 54, 55, 56, 57 eller
58 §, straffes med dagsböter eller,
där omständigheterna äro synnerligen
försvårande, med fängelse i
högst sex månader.

Till böter eller fängelse i högst
ett år dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot
föreläggande, förbud eller föreskrift
som meddelats honom med
stöd av 53-58 §§. Till samma
straff dömes den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet bryter mot
föreskrift som meddelats med
stöd av 8 a § tredje stycket.

Bryter någon mot föreläggande
eller förbud, som förenats med
vite, dömes ej till ansvar enligt
första stycket.

5 Senaslc lydelse 1962:248 (jfr 1962:249).

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

64 §6

Försummar arbetsgivare att
fullgö ra anm äln ingssky Idighet,

varom stadgas i 31 eller 33 §, dömes
till böter från och med fem
till och med trehundra kronor.
Har arbetsgivare eller annan för
arbetsgivarens räkning mot bättre
vetande lämnat oriktig uppgift i
anmälan, som avses i nämnda paragrafer,
straffes med dagsböter.

Arbetsgivare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet underlåter att
göra anmälan enligt 8 a, 31 eller
33 § dömes till böter. Detsamma
skall gälla om arbetsgivare eller
annan för arbetsgivarens räkning
uppsåtligen lämnar oriktig uppgift
i sådan anmälan.

65 §

Där någon mot bättre vetande
lämnar arbetarskyddsstyrelsen eller
yrkesinspektör oriktig uppgift
angående vidtagandet av åtgärd,
varom anvisning lämnats honom
jämlikt denna lag eller med stöd
av densamma meddelad föreskrift,
straffes med dagsböter.

Samma lag vare, där tillverkare,
försäljare eller upplåtare, som avses
i 45 §, mot bättre vetande
lämnar arbetarskyddsstyrelsen eller
yrkesinspektör oriktig uppgift
beträffande anordning som
nämnda lagrum sägs.

Har någon för annans räkning
mot bättre vetande lämnat oriktig
uppgift, som avses i denna paragraf,
vare ock han förfallen till
ansvar som nu sagts.

Den som uppsåtligen lämnar
tillsynsmyndighet oriktig uppgift
angående vidtagandet av åtgärd,
varom anvisning lämnats honom
av sådan myndighet, dömes till
böter.

Till böter dömes också tillverkare,
försäljare eller upplåtare som
uppsåtligen lämnar tillsynsmyndighet
oriktig uppgift beträffande
anordning sorn avses i 45 §.

Första och andra styckena äga
motsvarande tillämpning på den
som uppsåtligen lämnar oriktig
uppgift för annans räkning.

66 §

Åsidosätter arbetsgivare honom
enligt 28 § åliggande skyldighet
att sörja för att lämplig lokal finnes
att tillgå för läkarbesiktning av
minderåriga arbetstagare, straffes
med dagsböter.

Arbetsgivare som uppsåtligen
eller av oaktsamhet underlåter att
enligt 28 § sörja för att lämplig
lokal finnes att tillgå för läkarbesiktning
av minderåriga arbetstagare
dömes till böter.

6 Senaste lydelse 1962:248 (jfr 1962:249).

SoU1973:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har arbetstagare olovligen och
utan giltigt skäl borttagit eller försatt
ur bruk skyddsanordning,
straffes med böter från och med
fem till och med tvåhundra kronor.

Förseelse som nu sagts må ej
åtalas, med mindre vederbörande
yrkesinspektör anmält förseelsen
till åtal.

Arbetstagare som utan giltigt
skäl uppsåtligen eller av oaktsamhet
borttager eller försätter ur
bruk skyddsanordning dömes till
böter.

Bryter någon mot vad i 51 § är
stadgat, straffes med dagsböter eller
fängelse.

Å brott som nu sagts må allmän
åklagare tala allenast efter angivelse
av målsäganden.

Böter och vitén, som ådömas
enligt denna lag, tillfalla kronan.

Beträffande verksamhet, som
bedrives av staten, skall vad i denna
lag är stadgat om arbetsgivare
samt om tillverkare eller annan,
som avses i 45 eller 46 §, gälla
arbetsföreståndaren.

I fråga om verksamhet, som bedrives
av kommun, skall ock vad
om arbetsgivare är stadgat gälla
arbetsföreståndaren såvitt angår
efterlevnaden av 4 och 5 kap.
samt föreskrift eller förbud, som
jämlikt 54 eller 55 § meddelats

Den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet bryter mot 51 §
dömes till böter eller fängelse i
högst ett år.

Gäller brottet annat än förhållande
av betydelse för landets försvar,
får allmänt åtal väckas endast
om målsägande angiver brottet till
åtal eller åtal är påkallat från allmän
synpunkt.

Myndighet äger förordna att
dess beslut skall lända till efterrättelse
utan hinder av förd klagan.

2 Riksdagen 1973. 12 sami. Nr 25

SoU1973:25

Nuvarande lydelse

arbetsgivaren. Samma lag vare i
fråga om verksamhet, som bedrives
av annan än staten eller kommun,
därest arbetarskyddsstyrelsen
på framställning av arbetsgivaren
godtagit viss person såsom arbetsföreståndare
i hans ställe.

Över arbetarskyddsst yre Isens
beslut i ärende, som avses i 23, 24,
25, 29, 30, 31 eller 33 §, 40 §
tredje stycket eller 70 § andra
stycket, må klagan ej föras.

Mot arbetarskyddsstyrelsens beslut
rörande förbud, föreläggande
eller föreskrift enligt 53-59 §§
föres talan hos kammarrätten genom
besvär.

Talan mot beslut av arbetarskyddsstyrelsen
i annan fråga, som
omförmäles i denna lag, eller mot
länsstyrelses beslut i sådan fråga
föres genom besvär hos Konungen.

Föreslagen lydelse

Mot arbetarskyddsstyrelsens
beslut i ärende som avses i 23—25,
29-31 eller 33 § eller 40 §
tredje stycket får talan ej föras.

Talan mot annat beslut, som
arbetarskyddsstyrelsen meddelat
enligt denna lag eller som myndighet
meddelat med stöd av Konungens
förordnande enligt lagen,
föres hos Konungen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Äldre bestämmelser i 73 § gäller fortfarande i fråga om talan mot
beslut som meddelats före den 1 januari 1974.

Medgivande som arbetarskyddsstyrelsen lämnat med stöd av 40 § tredje
stycket i äldre lydelse gäller intill utgången av år 1974.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift

Härigenom förordnas, att 2-4 §§ lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse1 Föreslagen lydelse

2 §

Med arbetsgivare avses i denna Med arbetsgivare avses i denna
7 Senaste lydelse 1971:599.

1 Med nuvarande lydelse avses beträffande 3 § lydelsen enligt 1973:488.

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse

lag den, som enligt lagen (1954:
243) om yrkesskadeförsäkring
skall erlägga avgift till obligatorisk
yrkesskadeförsäkring, dock ej staten.

Föreslagen lydelse

lag den, som enligt lagen (1954:
243)om yrkesskadeförsäkring skall
erlägga avgift till obligatorisk
yrkesskadeförsäkring.

3 §

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift
med belopp
som motsvarar fem hundradels
procent av vad arbetsgivaren under
året utgivit som lön i pengar
eller naturaförmåner i form av
kost eller bostad.

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift
med belopp
som motsvarar en tiondels procent
av vad arbetsgivaren under året
utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner
i form av kost eller
bostad.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i
vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets
ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit
femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från
arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för
vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen
motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära
enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring.

4 §

Av arbetarskyddsavgiften skall
två femtedelar utgöra bidrag till
statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens,
yrkesinspektionens
och arbets medicinska institutets
verksamhet och tre femtedelar
bidrag till kostnader i övrigt för
forskning, utbildning och upplysning
beträffande arbetarskydd.
Den sistnämnda delen skall föras
till en fond, benämnd arbetarskyddsfonden,
som förvaltas enligt
grunder som Konungen fastställer.

Av arbetarskyddsavgiften skall
en fjärdedel utgöra bidrag till
statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens
och yrkesinspektionens
verksamhet och tre fjärdedelar
bidrag till kostnader i övrigt
för forskning och utveckling samt
utbildning och upplysning beträffande
arbetarskydd ävensom till
kostnader för skyddsarbete som
utföres av skyddsombud som utsetts
enligt 40 § tredje stycket arbetarskyddslagen
(1949:1). Den
sistnämnda delen skall föras till en
fond, benämnd arbetarskyddsfonden,
som förvaltas enligt grunder
som Konungen fastställer.

SoU 1973:25

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om avgift för tid före ikraftträdandet.

Av den del av arbetarskyddsavgiften för år 1974 som skall föras till
arbetarskyddsfonden skall högst ett belopp, som svarar mot en hundradels
procent av lönesumman enligt 3 §, utgöra bidrag till kostnader för
utbildning som facklig huvudorganisation av arbetstagare anordnat i anledning
av lagen (1972:829) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag
och ekonomiska föreningar.

3 Förslag till

Lag om ändring i skogsförläggningslagen (1963:246)

Härigenom förordnas i fråga om skogsförläggningslagen (1963:246),
dels att i 6, 13—16, 18, 19 och 21 §§ ordet ”skogsyrkesinspektör” i
olika böjningsformer skall bytas ut mot ”yrkesinspektionen” i motsvarande
form,

dels att 11 och 23 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Tillsyn å efterlevnaden av denna
lag utövas av arbetarskyddsstyrelsen
samt, under dess överinseende
och ledning, av skogsyrkesinspektionens
eller, beträffande vägarbete
utan samband med skogsbruk
eller flottning, av den allmänna
yrkesinspektionens befattningshavare.

Vad i lagen stadgas om skogsyrkesinspektör
skall i fråga om
vägarbete som nyss sagts äga motsvarande
tillämpning å yrkesinspektör.

Närmare bestämmelser om t
Konungen.

Föreslagen lydelse

Tillsyn över efterlevnaden av
denna lag utövas av arbetarskyddsstyrelsen
samt, under dess överinseende
och ledning, av yrkesinspektionen.

organisation meddelas av

23 §'

Mot arbetarskyddsstyrelsens beslut
rörande förbud eller föreläg 1

Senaste lydelse 1971:600.

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse

gande enligt 13, 14, 15 eller 17 §
föres talan hos kammarrätten genom
besvär.

Talan mot beslut av arbetarskyddsstyrelsen
i annat ärende,
som avses i denna lag, föres hos
Konungen genom besvär.

Föreslagen lydelse

Talan mot beslut av arbetarskyddsstyrelsen
i ärende, som avses
i denna lag, föres hos Konungen
genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Äldre bestämmelser i 23 § gäller fortfarande i fråga om talan mot
beslut som meddelats före den 1 januari 1974.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol
att pröva vissa mål

Härigenom förordnas, att 1 § lagen (1971:309) om behörighet för
allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse1 Föreslagen lydelse

1 §

Om besvär mot beslut, vilket meddelats med stöd av lag eller annan
författning som utfärdats före den 1 januari 1972, enligt vad hittills gällt
skall anföras hos Konungen, skall besvären, i den mån ej annat föreskrives
i 2 §, i stället anföras hos kammarrätt i följande mål:

1. mål om val till befattning eller uppdrag, mål om val för upprättande
av förslag till befattning eller uppdrag,

2. mål om avlöningsförmån, inbegripet ersättning för viss förrättning
eller visst uppdrag, sjukvård, beklädnad och dylikt, mål om resekostnadsoch
traktamentsersättning, mål om delaktighet i eller avgift till pensionsinrättning
eller annan sådan allmän anstalt eller kassa, mål om rätt till
pension eller dylik förmån, allt såvida målet avser vad som skall utgå
enligt gällande föreskrift eller överenskommelse och målet ej gäller fråga
som enligt avtal skall avgöras av arbetsgivaren,

3. mål om ersättning till tjänsteman vid polis-, åklagar- eller exekutionsväsendet
för utgift, som är föranledd av hans verksamhet,

4. mål om annan ersättning som enligt författning utgår av statsmedel,

1 Härvid har beaktats den ändring som föreslagits i prop. 1973:132 (ändringen
tillstyrkt i CU 1973:28).

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

såvida ej författningen hänvisar den som gör anspråk på ersättning att vid
tvist anhängiggöra talan hos allmän domstol eller expropriationsdomstol
eller ersättning enligt författningen utgår till kommun eller annan
kommunal förvaltningsenhet eller fråga är om ersättning eller hittelön
enligt lagen (1942:350) om fornminnen eller om ersättning enligt
naturvårdslagen (1964:822),

5. mål om beslut av tullmyndighet i samband med in- eller utförsel av
vara med undantag dock för sådant beslut om befrielse från eller
nedsättning eller återbetalning av tull, skatt eller annan avgift som
meddelats med stöd av Konungens bemyndigande, mål om tillstånd att
hålla provianteringsfrilager,

6. mål om beslut rörande statens, kommuns eller annan kommunal
förvaltningsenhets uttagande enligt gällande föreskrift av skatt eller
annan avgift, såvida ej beslutet avser nedsättning eller befrielse och
meddelats med stöd av Konungens bemyndigande eller fråga är om
oljeavgift eller avgift, vars uttagande genom utmätning förutsätter beslut
av allmän domstol,

7. mål om beslut rörande återbetalning av utskylder, böter eller andra
allmänna medel, såvida ej beslutet meddelats med stöd av Konungens
bemyndigande eller avser avgift vars uttagande genom utmätning förutsätter
beslut av allmän domstol,

8. anmärknings- och avkortningsmål, mål om tillsyn över stiftelser,

9. mål om beslut som enligt 9. mål om beslut som enligt
författning eller föreskrift rörande författning eller föreskrift rörande

den allmänna hälsovården, rörande
förebyggande eller bekämpande
av djur- eller växtsjukdomar
eller rörande djurs vård eller behandling
i särskilt fall meddelats
angående förbud, föreläggande,
föreskrift, tillstånd eller godkännande
eller angående omhändertagande,
smittrening, oskadliggörande
eller liknande åtgärd, såvida
ej fråga är om skyldighet, som
enligt författning åvilar kommun
eller annan kommunal förvaltningsenhet,
eller om beslut enligt
arbetarskyddslagen (1949:1), allmänna
ordningsstadgan (1956:
617), lagen (1956:618) om allmänna
sammankomster eller strålskyddslagen
(1958:110) eller i
ärende som avses i skogsförläggningslagen
(1963:246),

den allmänna hälsovården, rörande
förebyggande eller bekämpande
av djur- eller växtsjukdomar
eller rörande djurs vård eller behandling
i särskilt fall meddelats
angående förbud, föreläggande,
föreskrift, tillstånd eller godkännande
eller angående omhändertagande,
smittrening, oskadliggörande
eller liknande åtgärd, såvida
ej fråga är om skyldighet, som
enligt författning åvilar kommun
eller annan kommunal förvaltningsenhet,
eller om beslut enligt
arbetarskyddslagen (1949:1) eller
med stöd därav meddelade föreskrifter,
allmänna ordningsstadgan
(1956:617), lagen (1956:618) om
allmänna sammankomster eller
strålskyddslagen (1958:1 10) eller i
ärende som avses i skogsförläggningslagen
(1963:246),

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10. mål om förordnande angående läkarundersökning av den som är
anställd i allmän tjänst, mål om disciplinär bestraffning, mål om avstängning
från tjänstgöring, mål om skiljande från allmän tjänst eller därmed
jämförligt uppdrag annorledes än i samband med förflyttning,

11. mål om föreläggande vid vite, såvida ej fråga är om skyldighet,
som enligt författning åvilar kommun eller annan kommunal förvaltningsenhet,
eller om föreläggande enligt lagen (1919:240) om fondkommissionsrörelse
och fondbörsverksamhet, lagen (1940:358) med vissa
bestämmelser till skydd för försvaret m. m., lagen (1942:335) om
särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar, lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse, lagen (1950:272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelse här i riket, lagen (1950:596) om rätt
till fiske, lagen (1955:183) om bankrörelse, lagen (1955:416) om sparbanker,
lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen, lagen (1959:73)
med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig m. m.,
lagen (1959:118) om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring,
civilförsvarslagen (1960:74), lagen (1963:76) om kreditaktiebolag, jordförvärvslagen
(1965:290), förordningen (1968:576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar, miljöskyddslagen
(1969:387), jordhävdslagen (1969:698), lagen (1970:65) om
Sveriges allmänna hypoteksbank och om landshypoteksföreningar, lagen
(1970:596) om förenklad aktiehantering eller lagen (1971:827) om
registrering av aktieinnehav,

12. mål om utdömande av vite,

13. mål om beslut som i särskilt fall meddelats angående behandlingen
av häktad eller den som anhållits eller gripits för brott eller som eljest
hålles i förvar tillfälligt eller angående verkställighet av straff eller annan
brottspåföljd eller av intagning i arbetsanstalt,

14. mål om handräckning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

5 Förslag till

Lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103)

Härigenom förordnas, att 12 § allmänna arbetstidslagen (1970:103)
skall ha nedan angivna lydelse.

12 §

Tillsyn över efterlevnaden av Tillsyn över efterlevnaden av

denna lag och föreskrifter, som denna lag och föreskrifter, som

meddelats med stöd av lagen, ut- meddelats med stöd av lagen, ut -

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse

övas av arbetarskyddsstyrelsen
samt, under dess överinseende och
ledning, av yrkesinspektionens
tjänstemän och kommunala tillsynsmän.
Därvid skall i tillämpliga
delar gälla vad som föreskrives om
tillsyn över efterlevnaden av arbetarskyddslagen.

Föreslagen lydelse

övas av arbetarskyddsstyrelsen
samt, under dess överinseende och
ledning, av yrkesinspektionen.
Därvid skall i tillämpliga delar
gälla vad som föreskrives om tillsyn
över efterlevnaden av arbetarskyddslagen
(1949:1).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt arbete

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i
husligt arbete,

dels att i 17 och 18 §§ ordet ”yrkesinspektör” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”yrkesinspektionen” i motsvarande form,
dels att 15 § skall ha nedan angivna lydelse.

15 §

Tillsyn över efterlevnaden av
2-4, 6 och 8—10 §§ utövas av
arbetarskyddsstyrelsen samt, under
dess överinseende och ledning,
av yrkesinspektionens tjänstemän
och kommunala tillsynsmän. Därvid
gäller i tillämpliga delar vad
som föreskrives om tillsyn över
efterlevnaden av arbetarskyddslagen
(1949:1). Undersökning på
arbetsställe får dock ske endast på
begäran av part eller om annars
särskild anledning föreligger.

Tillsyn över efterlevnaden av
2-4, 6 och 8-10 §§ utövas av
arbetarskyddsstyrelsen samt, under
dess överinseende och ledning,
av yrkesinspektionen. Därvid gäller
i tillämpliga delar vad som
föreskrives om tillsyn över efterlevnaden
av arbetarskyddslagen
(1949:1). Undersökning på arbetsställe
får dock ske endast på begäran
av part eller om annars särskild
anledning föreligger.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

SoU1973:25

7 Förslag till ’•

Lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa fall av gods
som skall inlastas å fartyg

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa
fall av gods som skall inlastas å fartyg skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Tillsyn ä efterlevnaden av bestämmelserna
i 1 § första-fjärde
styckena utövas av arbetarskyddsstyrelsen
samt, under dess överinseende
och ledning, av yrkesinspektionens
tjänstemän; och skall
därvid i tillämpliga delar lända till
efterrättelse vad som finnes stadgat
rörande tillsyn å efterlevnaden
av arbetarskyddslagen (1949:1).

Föreslagen lydelse

Tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna
i 1 § första-fjärde
styckena utövas av arbetarskyddsstyrelsen
samt, under dess överinseende
och ledning, av yrkesinspektionen;
och skall därvid i
tillämpliga delar lända till efterrättelse
vad som finnes stadgat rörande
tillsyn över efterlevnaden av
arbetarskyddslagen (1949:1).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

8 Förslag till

Kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Härigenom förordnas i fråga om byggnadsstadgan (1959:612), 2
dels att 54 § 3 morn., 56 § 1 morn., 64 § 1 mom. och 66 § skall ha
nedan angivna lydelse,

dels att i stadgan skall införas två nya moment, 55 § 4 mom. och 64 § 4
morn., av nedan angivna lydelse.

54 §

3 mom. Befrielse från skyldighet
att söka byggnadslov må av
länsstyrelsen medgivas i fråga om
industriområde, som ligger avskilt
från annan bebyggelse och är i en
ägares hand, såframt det kan anses
uppenbart att området ändock
kommer att bebyggas på tillfredsställande
sätt samt medgivandet

1 Senaste lydelse 1972:250.

2 Stadgan omtryckt 1972:776.

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse

tillstyrks av byggnadsnämnden.
Medgivandet må när som helst
återkallas.

1 mom. Vid prövning av ansökan
om byggnadslov skall byggnadsnämnden
tillse, att det tillämnade
företaget ej strider mot byggnadslagen,
väglagen (1971:948),
lagen om enskilda vägar, naturvårdslagen,
miljöskyddslagen, denna
stadga eller med stöd av nämnda
författningar meddelade föreskrifter.
Är tomtens ägare enligt
byggnadslagen skyldig att gälda
bidrag till kostnad för gata eller
att anordna utfartsväg eller avlopp
från tomten, må byggnadslov för
nybyggnad ej beviljas innan skyldigheten
fullgjorts eller nöjaktig
säkerhet ställts.

Föreslagen lydelse

tillstyrks av byggnadsnämnden
och yrkesinspektionen. Medgivandet
må när som helst återkallas.

4 mom. Vid ansökan om byggnadslov
för byggnadsföretag, som
avser arbetslokal eller personalrum
för verksamhet vari arbetstagare
skall användas till arbete för arbetsgivares
räkning, skall såvitt
möjligt fogas behövlig beskrivning
av den avsedda verksamheten. I
sådant ärende skall företes utlåtande
från yrkesinspektionen om
företagets lämplighet från arbetarskyddssynpunkt.

1 mom. Vid prövning av ansökan
om byggnadslov skall byggnadsnämnden
tillse, att det tillämnade
företaget ej strider mot byggnadslagen
(1947:385), väglagen
(1971:948), lagen (1939:608) om
enskilda vägar, naturvårdslagen
(1964:822), miljöskyddslagen
(1969:387), arbetarskyddslagen
(1949:1), denna stadga eller med
stöd av nämnda författningar meddelade
föreskrifter. Är tomtens
ägare enligt byggnadslagen skyldig
att gälda bidrag till kostnad för gata
eller att anordna utfartsväg eller avlopp
från tomten, må byggnadslov
för nybyggnad ej beviljas innan
skyldigheten fullgjorts eller nöjaktigsäkerhet
ställts.

Byggnadslov för byggnadsföretag
som avses i 55 § 4 mom. får beviljas
endast om utlåtande föreligger
från yrkesinspektionen och av
detta framgår att skyddsombud.

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skyddskommitté eller organisation
som företräder arbetstagarna fått
tillfälle att yttra sig över byggnadsföretaget.
Vad nu sagts gäller dock
icke om det ej är känt för vilket slag
av verksamhet arbetslokalen är avsedd.

Har i utlåtande från yrkesinspektionen
angivits att erforderlig
prövning ej kunnat ske i arbetarskyddshänseende,
skaili beslut om
byggnadslov erinras om skyldigheten
att göra anmälan enligt 8 a §
andra stycket arbetarskyddslagen.

Inom område, som icke ingår i stadsplan eller byggnadsplan, må lov ej
givas till nybyggnad som skulle innefatta tätbebyggelse, i vidare mån än
för tillgodoseende av jordbrukets, fiskets, skogsskötselns eller därmed
jämförligt behov.

64 §

1 mom. Byggnadsnämnd skall öva tillsyn över byggnadsföretag, för
vilka byggnadslov erfordras, samt äger verkställa härför erforderliga
besiktningar. Nämnden äger ock besiktiga byggnadsföretag, vartill byggnadslov
ej erfordras.

1 främsta rummet bör genom besiktningar utrönas, huruvida byggnaden
förlagts i rätt läge, samt beskaffenheten av grundbotten, stommen
och byggnaden i färdigt skick. Där byggnadslov beviljats för uppförande
av byggnad inom område med stadsplan, skall, såvida icke särskilda skäl
föranleda annat, särskild besiktning företagas vid ettvart av de tillfällen,
som omnämnas i 62 § första stycket b), c), d) och e) (grundbottenbesiktning,
lägesbesiktning, stombesiktning, slutbesiktning).

1 fall då byggnadslov beviljats må slutbesiktning ej underlåtas, om den
byggande begär sådan besiktning.

Begär yrkesinspektionen slutbesiktning
av byggnadsföretag som
avser arbetslokal eller personalrum
skall sådan besiktning företagas.

Skall byggnad undergå besiktning av annan myndighet än byggnadsnämnd,
bör nämnden verka för att arbetet därmed på lämpligt sätt
samordnas med nämndens besiktningar.

4 mom. Yrkesinspektionen skall
kallas till slutbesiktning som avser
arbetslokal eller personalrum.

SoU 1973:25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

66 §

Med avseende å byggnad som tillhör kronan äger den myndighet,
vilken har att pröva ritningarna till byggnaden, medgiva avvikelser från
bestämmelserna i denna stadga och med stöd därav meddelade föreskrifter.
Detsamma gäller tomt till sådan byggnad, som nu sagts, samt skyltar,
stängsel och andra anordningar å byggnaden eller tomten.

Innan byggnad påbörjas för kronans eller landstings räkning, skall
anmälan om företaget i god tid göras hos byggnadsnämnden. Anmälan
skall vara åtföljd av situationsplan som i 55 § 1 mom. sägs samt av
ritningar och beskrivningar i den omfattning som erfordras för att
bedöma företagets lämplighet. Finner nämnden att byggnaden ej motsvarar
skäliga anspråk på sundhet, säkerhet mot brandfara, hållfasthet,
prydlighet eller hänsyn till stads- eller landskapsbilden, eller är anledning
till erinran i fråga om byggnadens ändamål, läge eller inverkan å grannes
rätt, må nämnden inom tre veckor efter handlingarnas mottagande hos
vederbörande förvaltning begära, att frågan underställes Konungens
prövning; och må i så fall byggnaden ej uppföras, innan Konungen givit
lov därtill.

Byggnadsnämnden skall underrätta
yrkesinspektionen om anmälan
som avser arbetslokal eller personalrum.

Finner nämnden vid besiktning eller eljest att fastställda ritningar ej
följas eller eljest att gällande föreskrifter åsidosättas, äger nämnden göra
anmälan därom hos den myndighet, som är ansvarig för arbetets utförande,
eller, där nämnden så finner nödigt, hos Konungen.

Där fråga är om befästning eller annan anläggning av hemlig natur, äger
länsstyrelsen förordna, att situationsplan, ritningar och beskrivningar icke
skola tillställas nämnden samt att utstakning av byggnad och besiktning
av företaget genom nämnden icke skall äga rum. Länsstyrelsen har att på
lämpligt sätt lämna nämnden meddelande om företaget.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1974.

Motionerna

A. Vid riksdagens början väckta motioner

I motionen 1973:80 av herr Lövenborg m. fl. (vpk) yrkas

1. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om
omedelbart stopp för all utbyggnad av dieseldriften vid gruvdrift under
jord och utarbetandet av direktiv för en gradvis nedtrappning,

2. att riksdagen uttalar sig för ett intensifierat statligt utvecklingsarbete
för att snabbt få fram miljövänligare typer av arbetsmaskiner och

SoU1973:25

fordon och att man därvid beaktar den positiva roll som eldriften kan
spela i detta sammanhang,

3. att gruvarbete under jord hänförs till sådana arbeten som faller
under strålskyddslagen.

I motionen 1973:162 av herr Ericson i Örebro m. fl. (s) hemställs,
såvitt motionen hänvisats till utskottet, att riksdagen hos Kungl. Maj:t
begär

1. åtgärder som kan främja en utbyggnad av yrkesmedicinska kliniker
enligt SOU 1963:46,

2. åtgärder så att specialitet (behörighet) för läkare inom området
yrkesmedicin (arbetsmedicin) snarast fastställs.

Ett i motionen upptaget yrkande om företrädare för yrkesmedicin vid
de medicinska fakulteterna behandlas i UbU 1973:8 (s. 23).

I motionen 1973:287 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär

1. att förslag föreläggs riksdagen i syfte att skapa förutsättningar för
att lägga huvudansvaret för arbetsmiljön på företagsnämnderna, varvid
dessa tilläggs beslutsrätt i arbetsmiljöfrågor,

2. att yrkesskadestatistiken förbättras samt att försök med tillbudsrapportering
igångsätts,

3. att arbetsmiljöutredningen med förtur framlägger förslag till bättre
kontroll av kemiska ämnen och till åtgärder mot buller,

4. att staten vid upphandling ställer ökade krav på bullerdämpning av
maskiner, fordon etc.,

5. att i grundutbildningen för bl. a. läkare, ingenjörer, arkitekter och
ekonomer införs vidgade arbetsmiljöinslag,

6. att en arbetsmiljökampanj av i motionen skisserat slag genomförs,

7. att arbetsmiljöutredningen genom tilläggsdirektiv får i uppgift att
analysera behovet av och föreslå mera långsiktiga reformer på arbetsmiljöområdet
samt därvid görs parlamentarisk,

8. att förslag snarast föreläggs riksdagen om införandet av statsbidrag
i syfte att stimulera investeringar i bättre arbetsmiljö enligt motsvarande
grunder som gäller för bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin.

I motionen 1973:288 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att förslag föreläggs
riksdagen om principbeslut rörande obligatorisk företagshälsovård,

2. att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att
företagsnämnderna bör ges huvudansvaret för företagshälsovården.

I motionen 1973:439 av herr Åkerlind m. fl. (m) hemställs att förslag
snarast föreläggs riksdagen om införandet av statsbidrag i syfte att
stimulera investeringar i bättre arbetsmiljö enligt motsvarande grunder
som gäller för bidrag till vatten- och luftvårdande åtgärder inom
industrin.

SoU 1973:25

I motionen 1973:654 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att en utredning verkställs angående
orsakerna till den höga frånvaron på arbetsmarknaden varvid särskilt de
frågeställningar som aktualiserats i motionen 1973:241 bör beaktas.

Motiveringen till yrkandet i motionen 1973:654 finns i motionen
1973:241.

I motionen 1973:655 av herr Bohman m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller

1. att Kungl. Maj:t förelägger riksdagen förslag om inrättande av en
professur i arbetsmiljöforskning,

2. att en utredning tillsättes i syfte att framlägga förslag om
ändamålsenlig utbildning av skyddsingenjörer och andra inom arbetsmiljöområdet
sysselsatta personer.

Motiveringen till yrkandena i motionen 1973:655 finns i motionen
1973:241.

I motionen 1973:662 av herr Fälldin m. fl. (c) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller

1. att arbetsmiljöutredningen genom vidgade direktiv ges i uppdrag
att utarbeta ett handlingsprogram utifrån en totalsyn på arbetsmiljön,

2. att arbetsmiljöutredningen utökas med parlamentariker,

3. att en målsättning för arbetsmiljön inom den statliga sektorn
utarbetas,

4. om utfärdande av sådana bestämmelser för statliga fonder och för
företagens investeringsfonder att arbetsmiljöfrågorna beaktas vid beviljande
av medel,

5. om utredning av frågan om hur företagshälsovården skall lösas för
egenföretagare,

6. att förslag snart föreläggs riksdagen om stöd till åtgärder för bättre
arbetsmiljöer inom industrin i fråga om arbetslokaler, maskiner och andra
arbetsanordningar efter samma grunder som gäller för anslaget under
nionde huvudtiteln H 13 Bidrag till miljövårdande åtgärder inom industrin
m. m.

I motionen 1973:1178 av herr Hallgren m. fl. (vpk) yrkas att
riksdagen hos regeringen hemställer om förslag till särskild förordning
som stadgar förbud för användning av medhavda arbetsmaskiner i
utländska fartyg vid lossnings- och lastningsarbete i svenska hamnar.

I motionen 1973:1179 av herr Hallgren m. fl. (vpk) hemställs

att riksdagen uttalar sig för att i arbetarskyddslagen införa bestämmelser
som förbjuder enmansbetjäning på normalgodståg och expressgodståg,

att riksdagen hos regeringen hemställer att förslag om erforderlig
ändring av arbetarskyddslagen skyndsamt utarbetas och förelägges
riksdagen.

I motionen 1973:1 187 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär att i motionen framförda synpunkter på
arbetsmiljöfrågorna lägges till grund för proposition i frågan.

SoU1973:25

I motionen 1973:1213 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m)
hemställs att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna att arbetsmiljöutredningen
bör åläggas att beakta vad som har anförts i motionen.

I motionen förordas en förbättring av arbetsmiljöförhållandena för
personer som sysselsätts med arkivarbete.

B. Ianledning av propositionen väckta motioner

I motionen 1973:2000 av herrar Rosqvist (s) och Bergqvist (s)
hemställs att riksdagen, med beaktande av vad som i motionen anförts
beträffande arbetsmiljön, hos Kungl. Maj:t begär kompletterande utredning
syftande till ändringar i lagar och förordningar om säkerhet å fartyg.

I motionen 1973:2001 av herr Brundin m. fl. (m) hemställs att
riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:130 beslutar att
skyddsombud skall tillerkännas lagfäst rätt att hos arbetsgivare utverka
avstängning av arbetstagare som, trots ombudets tillsägelser, inte följer
överenskomna skyddsföreskrifter, till dess vederbörande låter sig efterrätta.

I motionen 1973:2002 av herr Åkerlind (m) hemställs att riksdagen
vid behandlingen av propositionen 1973:130 måtte anta förslaget till Lag
om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1) med följande ändringar:

7 a §

När två på arbetsstället.

Den som på arbetsstället.

På annat sådant ansvar.

Den syfte lämnar.

Vad i denna paragraf sägs om arbetsgivare äger motsvarande tillämpning
på den som driver verksamhet utan att ha arbetstagare anställd,
såvitt verksamheten kan innebära fara för andra.

8 a §

Arbetsgivare skall i bruk.

Anmälan enligt första stycket skall även göras dels när erforderlig
prövning i arbetarskyddshänseende ej kunnat ske i ärende om byggnadslov,
dels när arbetslokal skall tagas i bruk för annan verksamhet än den,
vartill lokalen senast varit använd, dels ock när arbetstagare skall
sysselsättas i verksamhet i vilken arbetstagare förut icke använts till
arbete för arbetsgivares räkning.

Om det av yrkesinspektionen.

40 §

På arbetsställe ersättare utses.

Skyddsombud utses efter förslag av berörda arbetstagare av lokal
facklig organisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till

SoU 1973:25

arbetsgivaren. Finnes ej sådan organisation, utses skyddsombud av
arbetstagarna.

För arbetsställe av arbetstagare.

Finnes vid skyddsombudens verksamhet.

41 §

Vid arbetsställe av arbetstagarna.

Företrädare för de anställda utses bland arbetstagarna efter förslag
från dessa av lokal facklig organisation, som är bunden av kollektivavtal i
förhållande till arbetsgivaren. Finnes ej sådan organisation, utses företrädare
av arbetstagarna.

53 §

Uppfyller arbetsställe förbudet meddelades.

Föreläggande eller förbud som nu sagts gäller även beträffande
verksamhet som den mot vilken påbudet riktats bedriver på arbetsstället
utan att använda arbetstagare, såvitt verksamheten kan innebära fara för
andra.

Arbetsgivares rätt till yttrande över föreläggande eller förbud regleras i
förvaltningslagen (1971:290).

I beslut hans bekostnad.

Är i fall med lokalen.

Arbetarskyddsstyrelsen äger denna paragraf.

I motionen 1973:2003 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) hemställs
att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1973:130 beslutar

1. att uttala sig för en sådan decentralisering av yrkesinspektionen att
på sikt varje län får ett yrkesinspektionsdistrikt,

2. att hos Kungl. Maj:t uttala sig angående yrkesinspektionsdistriktens
samarbete om specialisttjänster i enlighet med vad i motionen anförts,

3. att hos Kungl. Majd anhålla om förslag till ett system för

typbesiktning av maskiner och redskap,

4. att statsbidrag skall utgå till kommunerna för kostnaderna för den
kommunala tillsynen över arbetsmiljön,

5. att hos Kungl. Maj:t uttala att i motionen anförda riktlinjer

för en bättre arbetsmiljö läggs till grund för det fortsatta reformarbetet
genom vidgade direktiv till arbetsmiljöutredningen.

I motionen 1973:2004 av herr Helén m. fl. (fp) hemställs

1. att riksdagen måtte uttala att ett i motionen redovisat program

skall ingå i grunderna för det fortsatta arbetet på att skapa bättre

arbetsmiljöer,

2. att riksdagen måtte uttala att den kommande arbetsmiljölagen skall
garantera de anställda en position jämställd med arbetsgivarens i vad avser
det reella inflytandet över arbetsmiljön i vid mening,

3. att riksdagen uttalar att kommunerna skall ges full kostnadstäck -

SoU 1973:25

ning för den kommunala tillsynen,

4. att riksdagen hos Kungl. Maj d begär att förslag om koncessionsförfarande
vid vissa arbetsställen föreläggs riksdagen,

5. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att en översyn görs av
undervisningen i arbetarskydds- och arbetsmiljöfrågor inom alla utbildningsformer,
varvid särskilt behovet av vidareutbildning och fortbildning
av yrkesverksamma tekniker beaktas,

6. att förslag snarast föreläggs riksdagen om ekonomiska stimulansåtgärder
med syfte att skapa bättre arbetsmiljöer i enlighet med vad i
motionen anförts.

I motionen 1973:2005 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs

A. 1. att i syfte att arbetarskyddslagen skall tillförsäkra de anställda
och deras organisationer maktbefogenheter ges Förslag till Lag om
ändring i arbetarskyddslagen (1949:1) 39 § följande ändrade lydelse
jämfört med propositionen:

För att åstadkomma säkra och sunda arbetsförhållanden skola
maktbefogenheter tillförsäkras de anställda och deras organisationer.,

2. att angående utbildningen av skyddsombud 40 a § tredje stycket
erhåller följande ändrade lydelse:

De anställdas organisationer svarar för att skyddsombud får erforderlig
utbildning.,

3. att angående rätt för skyddsombud att avbryta arbetet 40 b §
första stycket erhåller följande ändrade lydelse:

Innebär visst arbete fara för den anställdes hälsa, och kan rättelse icke
ske genom hänvändelse till arbetsgivare, kan skyddsombudet bestämma
att arbetet skall avbrytas. Skyddsombudets lokala fackförening äger att
pröva det berättigade i skyddsombudets åtgärd. Vid mindre arbetsplatser
med regionala skyddsombud äger yrkesinspektionen att företa denna
bedömning.,

4. att i syfte att trygga majoritet inom skyddskommitté 41 § första
stycket erhåller följande ändrade lydelse:

Vid arbetsställe, där minst femtio anställda regelbundet sysselsättes,
skall finnas skyddskommitté sammansatt av majoritet för de anställda.
Skyddskommitté skall (= propositionen) av arbetstagarna.,

5. att angående stadgandet om skyddsombuds bundenhet av sekretess
förslaget i 51 § erhåller följande ändrade lydelse:

Den som tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller utsetts till
skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté får ej obehörigen, såvitt ej
angår de anställdas skyddsintressen yppa eller nyttja (= propositionen)
för landets försvar.,

6. att tillerkänna även skyddskommitté rätt att avge anmodan
varigenom arbetsgivare blir skyldig att föranstalta om undersökning av
ämne etc. varigenom 59 § erhåller följande ändrade lydelse:

På anmodan av arbetarskyddsstyrelsen, yrkesinspektionen eller

skyddskommitté är arbetsgivare skyldig (= propositionen)

sådan undersökning.,

3 Riksdagen 1973. 12 sami. Nr 25

SoU 1973:25

B. att riksdagen hos regeringen hemställer om att frågan om hygieniska
gränsvärden, regler för arbetsplatsen och arbetsintensiteten i enlighet
med vad i motionen anförts med förtur utredes och förslag till
komplettering av arbetarskyddslagen skyndsamt utarbetas,

C. att riksdagen uttalar sig för att företagshälsovården måtte underställas
landstingens huvudmannaskap.

I motionen 1973:2006 av herr Alf Pettersson i Malmö m. fl. (s)
hemställs att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad i
motionen anförts bl. a. om gränsdragningen och samarbetet mellan statlig
och kommunal tillsynsmyndighet i arbetarskyddsfrågor.

I motionen 1973:2007 av herrar Takman (vpk) och Hallgren (vpk)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om snabba och
genomgripande förbättringar av arbetsmiljön och säkerheten för anställda
till sjöss.

Utskottet

Inledning

En av de viktigaste uppgifterna i 1970-talets reformpolitik är att
åstadkomma en bättre arbetsmiljö. Resultatet av strävandena härvidlag
blir av stor betydelse i kampen för att få till stånd en förnyelse av
arbetslivets villkor. Genom tillsättandet av arbetsmiljöutredningen år
1970, genom de senaste årens prioritering av anslagen till arbetarskyddet
samt genom inrättande av arbetarskyddsfonden har man från statsmakternas
sida visat att man är beredd till betydande insatser när det gäller
att förbättra arbetsmiljön. Den allmänna debatten om och intresset för
arbetsmiljöfrågorna har till stor del sitt ursprung i bedömningar och krav
från den fackliga rörelsens sida. Insikten om behovet av åtgärder för en
bättre arbetsmiljö har emellertid vuxit sig starkare också bland arbetsgivarna.
Den ökade aktiviteten på arbetarskyddsområdet har föranlett
förbättringar av många arbetsplatser. Omfattningen av de insatser, som
redan gjorts, varierar dock starkt från arbetsgivare till arbetsgivare och
från arbetsplats till arbetsplats. På en del håll är åtgärderna helt
otillräckliga. Strävandena på arbetsmiljöområdet bör enligt utskottets
mening gå ut på att höja arbetsmiljöstandarden över lag. Samtidigt måste
— mot bakgrund av den syn som numera råder i fråga om rätten för den
enskilde att påverka sina förhållanden och villkor — en utgångspunkt för
strävandena vara att en miljöförbättring inte kan uppnås utan att
arbetstagarna och deras representanter ges tillfälle att utöva ett påtagligt
och reellt inflytande över insatsernas inriktning och omfattning. Genom
att hålla fast vid en sådan grundsyn kan man försäkra sig om att insatser
som de berörda arbetstagarna upplever som mest angelägna i ökad
utsträckning kommer att prioriteras.

Mot bakgrunden av det anförda ansluter sig utskottet till uppfattningen
att arbetarskyddslagstiftningen bör förändras så att den ger de
anställda ett ökat inflytande på arbetsmiljöfrågoma på den egna

SoU1973:25

arbetsplatsen. Härigenom skapas förutsättningar för effektiva arbetsmiljöåtgärder
i linje med vad utskottet ovan anfört.

I propositionen läggs fram förslag som, om de genomförs, är ägnade
att tillgodose detta syfte. Vidare läggs fram förslag och redovisas åtgärder
som är avsedda att på andra sätt medverka till en förbättrad arbetsmiljö.
Förslagen bygger på arbetsmiljöutredningens första betänkande (SOU
1972:86) Bättre arbetsmiljö och remissyttrandena däröver. Beträffande
remissbehandlingen bör framhållas att utredningens förslag diskuterats
vid ett stort antal arbetsplatsmöten och andra sammankomster, i vilka
mer än 85 000 arbetstagare deltagit. Synpunkter som därvid framkommit
har upptagits i en sammanfattande rapport, som beaktats vid utformningen
av Kungl. Maj:ts förslag.

Förslagen innebär i korthet följande.

De anställdas inflytande på de lokala skyddsfrågorna skall ökas
väsentligt bl. a. genom att skyddsombudens lagfästa befogenheter utvidgas.
Skyddskommitté skall tillsättas i vidgad omfattning varjämte
kommittéernas uppgifter breddas. Lagändringar föreslås som innebär
skärpta regler om förhandsprövning av nya eller ändrade arbetslokaler
m. m. Nya lagregler införs om samordning av och ansvar för skyddsåtgärderna
på arbetsställen, som är gemensamma för flera arbetsgivares
anställda. Effektivare sanktionsbestämmelser införs. Utbildningen för
bl. a. skyddsombud byggs ut kraftigt. Frågan om en väsentlig utökning av
antalet yrkesinspektionsdistrikt behandlas också. Den offentliga tillsynen
förstärks vidare genom effektivisering av den kommunala tillsynen av
mindre arbetsställen. Arbetarskyddsavgiften höjs, och denna avgift skall i
fortsättningen också betalas av staten. Härigenom tillförs arbetarskyddsfonden
ytterligare ca 50 milj. kr. om året. Fonden får också vidgade
uppgifter.

Reformerna föreslås träda i kraft redan den 1 januari nästa år.

Propositionens förslag har fått ett mycket positivt mottagande i
flertalet av de motioner som väckts i anledning av propositionen, och de
yrkanden som framställs i motionerna avser i huvudsak detaljändringar i
propositionens lagförslag eller inriktningen av det fortsatta reformarbetet
på arbetsmiljöområdet. Även utskottet kan ansluta sig till propositionens
huvudlinjer. Förslagen i propositionen är att se som en första, viktig
etapp på vägen mot en modern arbetarskyddslagstiftning. Genom att
resurser kan ställas till förfogande för att den föreslagna lagregleringen
skall bli effektiv — i detta hänseende hänvisar utskottet till den i stora
delar redan beslutade förstärkningen av tillsynsorganen och till den
betydande uppmärksamhet som i propositionen ägnas utbildningsfrågorna
för bl. a. skyddsombud — bör enligt utskottets mening lagstiftningen
få väsentlig betydelse för de pågående strävandena att förbättra arbetsmiljön.
Samtidigt bör framhållas att de förslag som riksdagen nu har att ta
ställning till inte till alla delar utgör några slutgiltiga lösningar, utan att de
frågor som förslagen gäller bör kunna bli föremål för förnyade
överväganden sedan erfarenheter vunnits av de nya reglernas tillämpning.
En sådan omprövning kan aktualiseras redan under arbetsmiljöutredning -

SoU1973:25

ens fortsatta arbete. 1 överensstämmelse med vad sålunda anförts avvisar
utskottet påståendet i motionen 1973:2005 av herr Hermansson m. fl.
(vpk) att ett genomförande av propositionsförslagen skulle få endast
marginell effekt på arbetsmiljöområdet. Självfallet vill utskottet med det
sagda inte göra gällande att nu föreslagna lagstiftningsåtgärder ensamma
skulle vara tillräckliga för att åstadkomma den önskvärda förbättringen
av arbetsmiljön. Härför krävs kompletterande insatser av såväl statsmakterna
som arbetsmarknadens parter och av företag och förvaltningar.
Utskottet vill härvidlag särskilt framhålla vikten av att forskningen inom
arbetsmiljöområdet ges tillräckliga resurser och att stor uppmärksamhet
ägnas åt att utnyttja redan uppnådda forskningsresultat. De ökade resurser
som arbetarskyddsfonden föreslås få samtidigt som fondens uppgifter
vidgas bör bli av stor betydelse härvidlag.

Då utskottet i det följande hänvisar till lagrum utan angivande av viss
lag avses arbetarskyddslagen (1949:1).

Fortsatt reformarbete

Frågan om det fortsatta reformarbetet på arbetsmiljöområdet har
ägnats stor uppmärksamhet såväl i motioner som väckts under den
allmänna motionstiden som i motioner väckta i anledning av propositionen.

I motionerna 1973:287 (yrkande 7) och motionen 1973:2004
(yrkande 1), båda motionerna av herr Helén m. fl. (fp), framställs
yrkanden som i här aktuella delar sammanfattningsvis innebär följande.
Arbetsmiljöutredningen skall göras parlamentarisk och genom tilläggsdirektiv
ges i uppdrag att inte endast utreda förekommande lagstiftningsfrågor
utan även analysera behovet av och framlägga förslag till mera
långsiktiga reformer på arbetsmiljöområdet. Samhällsekonomiska aspekter
bör anläggas vid utredningsarbetet. Riksdagen bör uttala att i
grunderna för det fortsatta arbetet på att skapa bättre arbetsmiljöer bör
ingå det program som en arbetsgrupp inom folkpartiet utarbetat.
Programmet innefattar främst följande önskemål, nämligen att rapporteringen
av olycksfall och yrkesskador samt yrkesskadestatistiken förbättras,
att tillbudsrapportering införs, att det tekniska skyddsarbetet byggs
ut, att kontrollen av kemiska ämnen förbättras,att bullerbekämpningen ges
förtur, att normer och riktvärden för buller och föroreningsnivåer
införs, att förprövning från arbetsmiljösynpunkt införs för vissa typer av
arbetsplatser, att utbildningen av tekniker och ekonomer ges fler
arbetsmiljömoment, att arbetsmiljöforskningen byggs ut, att informationen
i samhället om arbetsmiljöproblemen förbättras, att företagshälsovården
byggs ut och görs obligatorisk, att de anställda får medinflytande
och medbestämmanderätt på alla nivåer i företaget, att den lilla gruppens
princip tillämpas, att företagsnämnden får huvudansvar för arbetsmiljöfrågorna
samt att ackordslön ersätts av andra löneformer och att vissa
frågor rörande arbetstidens förläggning löses. Flertalet av de sålunda
redovisade programpunkterna tas upp i säryrkanden, som behandlas i
följande avsnitt. I förevarande sammanhang behandlar utskottet även ett

SoU1973:25

yrkande i ovannämnda motion 1973:287 (yrkande 3), i vilket begärs att
arbetsmiljöutredningen med förtur skall framlägga förslag till bättre
kontroll av kemiska ämnen och till åtgärder mot buller.

Även i motioner, som väckts av herr Fälldin m. fl. (c) — 1973:662
(yrkande 1 och 2) — och av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) — 1973:2003
(yrkande 5) — föreslås att arbetsmiljöutredningen skall göras

parlamentarisk och ges tilläggsdirektiv rörande det fortsatta arbetet.
Utredningen bör enligt motionärerna utarbeta ett handlingsprogram
utifrån en totalsyn på arbetsmiljön. En väsentlig uppgift bör därvid vara
att föreslå en samordning och harmonisering av åtgärder och initiativ
inom arbetsmiljöområdet. Motionärerna framhåller också att vissa förhållanden
som är av betydelse för den psykiska tryggheten i arbetet särskilt
bör uppmärksammas under utredningsarbetet. De pekar härvidlag på
betydelsen av att strävandena inriktas på att bemästra skadlig stress och
av att åtgärder vidtas för att utveckla företagsdemokratin och för att
individen även i övrigt får så goda förutsättningar som möjligt för att öva
inflytande över sin egen arbetssituation, något som kan ske bl. a. genom
ett system med självstyrande grupper. Motionärerna pekar också på den
betydelse en aktiv regionalpolitik, en aktiv näringspolitik och en praktisk
jämlikhetspolitik har för att förbättra den psykosociala arbetsmiljön. I
sammanhanget framhåller motionärerna behovet av forskning rörande
frågan vilken betydelse arbetsprocessens utformning och lönesystemets
utformning m. m. har för nämnda miljö.

Sedan herr Hermansson m. fl. (vpk) i motionen 1973:1187, som väckts
under den allmänna motionstiden, hemställt att riksdagen skulle begära
att vissa i motionen angivna synpunkter på arbetsmiljöfrågoma skulle
läggas till grund för den nu behandlade propositionen, har — efter det
propositionen framlagts — i huvudsak samma motionärer i motionen
1973:2005 (yrkande B) yrkat att vissa spörsmål bör utredas med förtur,
nämligen frågan om hygieniska gränsvärden och likartade normer, frågan
om innehållsdeklaration för färger, tillsatser och lösningsmedel, plastämnen
m. m. samt frågan om regler för arbetsplatsens utformning och för
arbetsintensiteten. I sistnämnda hänseende menar motionärerna att
bestämmelser om den högsta tillåtna hastigheten och om bemanningen
vid löpandebandsprocesser och andra ensidiga arbetsmoment skall utformas.
Det framhålls att anställda, som sysselsätts med kontinuerliga
arbetsprocesser eller som har andra pressande arbetsuppgifter skall
tillförsäkras regelbundna pauser. Regler för skiftarbete och ackordsformer
som minskar arbetshetsen och utslagningen krävs också.

Den lämnade redovisningen av innehållet i motionsyrkanden som avser
utredningsarbetet i stort på arbetsmiljöområdet visar att motionärerna
tagit upp frågor som spänner över ett synnerligen vidsträckt fält. Att
märka är emellertid att vissa av frågorna — särskilt som problemställningarna
inte närmare preciserats — får anses vara av den karaktär att de inte
lämpligen bör tas upp till närmare övervägande i detta sammanhang,
exempelvis frågorna om regionalpolitikens och näringspolitikens inverkan
på arbetsmiljön. Andra frågor har anknytning till säryrkanden, som

SoU1973:25

behandlas i det följande, och det är inte motiverat att i detta avsnitt
beröra dessa frågor i vidare mån än som påkallas med hänsyn till kraven
på ett enhetligt handlingsprogram för mera långsiktiga reformer på
arbetsmiljöområdet och på en samordning av åtgärder och initiativ på
detta område. Av det sagda följer att utskottet begränsar sig till att som
bakgrund till ställningstagandet till motionsyrkandena behandla följande
tre frågekomplex. Motionärerna vill för det första att skärpta föreskrifter
om tekniska anordningar, kemiska ämnen och buller och liknande
arbetsmiljöfaktorer skall utarbetas. Som ett led i arbetet härmed bör
enligt motionärerna fastställas hygieniska gränsvärden och likartade
normer. Vidare efterfrågar motionärerna åtgärder mot skadlig stress och
psykisk ohälsa i arbetet. Åtgärderna bör syfta till regler för bl. a.
arbetsintensiteten och för begränsning av skiftarbetet. Slutligen vill
motionärerna att forskningen på arbetsmiljöområdet skall byggas ut
ytterligare och att de framkomna forskningsresultaten skall läggas till
grund för det framtida reformarbetet.

Arbetsmiljöutredningen kommer i sitt fortsatta arbete att fullfölja
översynen av arbetarskyddslagstiftningen med sikte på en helt ny lag om
arbetsmiljön. Utredningens direktiv, som är mycket vittgående, har till
syfte att vi skall få till stånd en lagstiftning som svarar mot en breddad
målsättning för arbetarskyddet. Lagstiftningen skall allmänt sett ge ett
tillfredsställande underlag för vidgade insatser mot hälsofarliga arbetsmiljöer.
En grundtanke skall vara att arbetstagarnas fysiska och psykiska
hälsa skall kunna skyddas i varje led i produktionen. Det framhålls i
direktiven att insatserna mot olycksfallen och yrkessjukdomarna behöver
intensifieras ytterligare och att detta gäller speciellt inom vissa branscher
och beträffande vissa arbetsformer. Utredningen bör pröva möjligheterna
att genom skärpt eller annars ändrad lagstiftning bidra till att undanröja
eller minska yrkesriskema. En väsentlig uppgift för utredningen är att
uppmärksamma yrkesfaror - ofta av helt ny typ - som hänger samman
med den tekniska och strukturella utvecklingen på senare tid. Som
exempel på sådana faror nämns förgiftningsrisker på grund av olika slag
av luftföroreningar, risker för hörselskador till följd av ökade bullernivåer
hos maskiner och anläggningar samt risker för den psykiska hälsan på
grund av alltmer specialiserade och mekaniserade arbetsprocesser. Förutsättningar
måste skapas för att komma till rätta med de problem som här
möter. Det framhålls att grunden för de vidgade skyddsinsatserna skall
läggas i lagstiftningen.

Utredningen bör undersöka hur lagstiftningens materiella regler bör
omgestaltas för att uppfylla de nyssnämnda önskemålen. I direktiven
anges vissa frågor, som kan förtjäna uppmärksammas i detta sammanhang.
Bl. a. bör utredningen ta upp frågan om de s. k. hygieniska
gränsvärdena. Detta har ytterligare understrukits av departementschefen i
den nu behandlade propositionen. Här bör också nämnas, att arbetsmiljöutredningen
bör göra en grundlig genomgång av spörsmål som gäller
arbetstidens förläggning. Skyddssynpunkter bör ägnas stor uppmärksamhet
vid översynen av gällande regler om dygnsvila, veckovila, raster och

SoU 1973:25

arbetspauser. Det står utredningen fritt att utöver vad som särskilt nämns
i direktiven ta upp sådana frågor som aktualiseras under arbetets gång
och som faller inom ramen för en allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen.

Genom avgivandet av det delbetänkande, som ligger till grund för
propositionen och för beslut rörande tillsynsorganisationens utbyggnad
som fattats tidigare i år, har arbetsmiljöutredningen fullgjort en viktig del
av sitt uppdrag. De arbetsuppgifter som återstår är emellertid som
framgår av den lämnade redovisningen omfattande och med hänsyn till
svårighetsgraden tidskrävande. Enligt utskottets mening bör utredningens
uppdrag inte utan tungt vägande skäl utökas utöver den vida ramen i de
givna direktiven. Det är nämligen, som utskottet tidigare framhållit,
angeläget att arbetet på en tidsenlig lagstiftning på området inte fördröjs.
Vid bedömningen av frågan om huruvida arbetsmiljöutredningen bör få
vidgade direktiv bör också beaktas att syftet med motionsyrkandena i den
mån de avser annat än lagstiftningsåtgärder i huvudsak kan beräknas bli
tillgodosett utan någon vidgning av utredningsdirektiven. Utskottet vill i
detta avseende hänvisa till att kraftigt ökade resurser tillförts arbetarskyddsorganen
under de senaste budgetåren och till att det finns
anledning räkna med att arbetarskyddet även i fortsättningen kommer att
få hög prioritet vid statsmakternas anslagsprövning; enligt utskottets
mening bör ett effektivt och väl utbyggt arbetarskyddsverk vara väl ägnat
att svara för initiativ och samordnande åtgärder på arbetsmiljöområdet.

I vad särskilt angår forskningen på arbetsmiljöområdet — ett ämne till
vilket utskottet återkommer — finns skäl erinra om att arbetsmedicinska
institutet förra året integrerades i arbetarskyddsstyrelsen och att enheten
utgör en betydelsefull basorganisation för forsknings- och utredningsarbete
på området. Tidigare i år har statsmakterna beslutat om en
förstärkning av enheten genom beslut om att en arbetsmedicinsk filial
skall inrättas i Umeå och byggas upp under en treårsperiod. Det bör
också nämnas att styrelsen för arbetarskyddsfonden, som bl. a. skall
stödja forskning på arbetsmiljöområdet och beakta behovet av samordning
av insatserna på området, i propositionen föreslås få avsevärt ökade
resurser för bl. a. insatser för forsknings- och utvecklingsarbete. Även på
UKÄ-området har inletts en omfattande aktivitet för att bygga ut
arbetsmiljöforskningen.

För sina överväganden rörande de här aktuella motionsyrkandena har
utskottet inhämtat uppgifter rörande kartläggnings-, forsknings- och
utvecklingsarbete i fråga om vissa viktiga arbetsmiljöfaktorer som
aktualiserats i motionerna. I detta hänseende liksom då det gäller vissa
andra omständigheter av betydelse i sammanhanget må nämnas följande.

Då det gäller bullerproblemet i industrin pågår på åtskilliga håll
forsknings- och utvecklingsarbete. Arbetet bedrivs i viss utsträckning
inom särskilda branschgrupper. Som exempel kan nämnas att Verkstadsföreningen
och Metallindustriarbetareförbundet bildat en gemensam
arbetsgrupp på området. Det arbete, som bedrivs rörande bullerfrågan är
nu så omfattande, att Arbetarskyddsnämnden, som är ett för LO och

SoU 1973:25

SAF gemensamt organ, sett sig föranlåten att göra en särskild sammanställning
av planerade och pågående arbeten rörande buller och bullerbekämpning
inom svensk industri. Här skall också påpekas att det bör bli
möjligt att i fortsättningen angripa bullerproblemen på ett effektivare
sätt än tidigare genom den utökade förhandsprövningen i fråga om
arbetslokaler, som föreslås i propositionen.

Beträffande skyddet för arbetstagarna mot skador till följd av
förekomsten av kemiska produkter i arbetsmiljön finns skäl erinra om att
riksdagen tidigare i år antagit lagen (1973:329) om hälso- och miljöfarliga
varor och att i samband därmed en förstärkning av kontrollorganisationen
kommit till stånd. Arbetarskyddsorganen har fått ansvaret för
bevakningen av den nya lagstiftningens efterlevnad i arbetslivet. Det bör
också nämnas att miljökontrollutredningen för kort tid sedan lagt fram
sitt slutbetänkande (SOU 1973:36 och 37) Miljövårdens informationssystem.
Slutligen bör här erinras om att en av arbetarskyddsfonden
tillsatt arbetsgrupp i år publicerat en rapport (1973:3), i vilken forskningsbehov
rörande kemiska föroreningar i arbetsmiljön kartlagts och analyserats.

Det ligger i sakens natur att möjligheterna att på ett effektivt sätt
förebygga skadlig stress och psykisk ohälsa i arbetet genom lagstiftningsåtgärder
är begränsade. Det är därför betydelsefullt att vid sidan av
arbetsmiljöutredningens arbete insatser görs som direkt eller indirekt
syftar till att få fram underlag för åtgärder som kan förbättra den
psykiska arbetsmiljön. I motionerna har berörts ett flertal faktorer som
antas ha sådan effekt. Beträffande vissa av dessa må nämnas följande.
Arbetarskyddsfonden har genom en arbetsgrupp gjort en kartläggning
och analys av forskningsbehoven beträffande arbetstidens förläggning.
Därvid har stor uppmärksamhet ägnats åt skiftarbete. Vid karolinska
sjukhuset pågår med stöd av anslag från bl. a. statens medicinska
forskningsråd en stressforskning. I fråga om löneformerna sker i ökad
omfattning övergång från raka ackord till olika biandackord eller till ren
månadslön. Även i detta avseende pågår viss försöksverksamhet. Här bör
också hänvisas till de företagsdemokratiska försök som berörs i avsnittet
Allmänna medinflytandefrågor (s. 41). Utskottet vill också framhålla att
ett genomförande av propositionens förslag rörande den lokala skyddsverksamheten
innebär klart förbättrade möjligheter för de anställda på
viss arbetsplats att angripa de särskilda problem i här aktuellt avseende
som kan finnas på arbetsplatsen.

Vid en samlad bedömning av de omständigheter som redovisats i det
föregående har utskottet kommit fram till uppfattningen att det skulle
vara olämpligt att vidga utredningsdirektiven för arbetsmiljöutredningen
och därigenom begränsa möjligheterna att inom rimlig tid genomföra de
vitt förgrenade uppgifter som utredningen redan har sig förelagda.
Utskottet kan inte heller finna det motiverat att förorda att ytterligare en
omfattande utredning på arbetsmiljöområdet tillsätts. Anledning för
riksdagen att i detta sammanhang göra något uttalande om grunderna för
det fortsatta utredningsarbetet på arbetsmiljöområdet föreligger inte vid
dessa ställningstaganden. Utskottet finner inte heller skäl ompröva sitt

SoU 1973:25

tidigare ställningstagande rörande utredningens sammansättning (SoU
1972:9). Utskottets inställning innebär att motionerna 1973:287,
1973:662,1973:2003 och 1973:2004 avstyrks i nu behandlade delar.

Det bör liksom hittills ankomma på arbetsmiljöutredningen att avgöra
om det återstående utredningsuppdraget skall redovisas i ett sammanhang
eller om utredningsresultatet skall framläggas i etapper. Utskottet
avstyrker därför motionerna 1973:287 och 1973:2005 i den mån dessa
innefattar krav på. för turs behandling av vissa frågor.

Motionen 1973:1187 påkallar inte något riksdagens vidare yttrande.

Kostnaderna för arbetsmiljöförbättrande åtgärder

Arbetsmiljöutredningen har enhälligt tagit avstånd från tanken att
man bör införa särskilda former av ekonomiskt stöd från det allmänna till
åtgärder för att förbättra arbetsmiljön. Därvid har utredningen anfört
bl. a. att kostnaderna för sådana åtgärder är en del av produktionskostnaderna,
att de insatser som behövs i hög grad varierar från fall till fall,
bl. a. beroende på hur man tidigare sett på arbetarskyddet i företagen,
samt att förhandenvaron av möjlighet att få bidrag till sanering av
arbetsmiljön i många fall skulle kunna fördröja upprustningen av
arbetsplatserna, därför att företagen skulle avvakta stöd från det
allmänna i stället för att själva ta itu med problematiken. Utredningens
ställningstagande i denna del har genomgående lämnats utan erinran vid
remissbehandlingen.

Föredragande departementschefen intar samma ståndpunkt som utredningen
och uttalar att det enligt hans mening är av grundläggande betydelse
att principen om att kostnaderna för arbetsmiljön skall bäras av produktionen
entydigt kan slås fast i detta sammanhang på grundval av en enig
uppfattning hos både arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer.
Även socialutskottet ansluter sig helt till den redovisade ståndpunkten.
Detta innebär att utskottet avstyrker de motionsyrkanden — i motionerna
1973:287 (yrkande 8) av herr Helén m. fl. (fp), 1973:439 av herr Åkerlind
m. fl. (m), 1973:662 (yrkande 4 och 6) av herr Fälldin m. fl. (c) och
1973:2004 (yrkande 6) av herr Helén m. fl. (fp) — som innefattar krav på
att statsbidrag till stöd för arbetsmiljöinvesteringar skall införas eller att
andra likartade ekonomiska stimulansåtgärder skall vidtagas. I sammanhanget
vill utskottet erinra om att riksdagen år 1969 beslöt om ändringar i
kommunalskattelagen vilka berör gränsdragningen mellan vad som skall
räknas till byggnad och till inventarier. Ändringarna hade den effekten att
investeringar i bättre arbetsmiljö i många fall fick en förmånligare
behandling i skattehänseende än tidigare (prop. 1969:100, BeU 1969:45).

Allmänna medinflytandefrågor

Det har i olika sammanhang och bl. a. genom motioner som behandlas
i detta betänkande lagts fram förslag som går ut på att öka de anställdas
inflytande över arbetsmiljöns utformning.

SoU 1973:25

Arbetsmiljöutredningen har ingående övervägt de problem, som är
förknippade med hithörande frågeställningar på området, och har därvid
funnit, att ett system som bygger på att garantera arbetstagarnas
beslutsmedverkan beträffande alla åtgärder som berör arbetsmiljön skulle
förutsätta en mycket långtgående omgestaltning av reglerna om arbetsledning
och över huvud av vad som nu gäller om företagens och förvaltningens
organisation. En sådan omgestaltning av rättsförhållandena är enligt
utredningen uppenbarligen avhängig av centrala regler inom lagstiftningen
i övrigt vilka berör arbetsledningsrätten samt också ägarförhållanden och
det ekonomiska och straffrättsliga ansvaret. Utredningen påpekar också
att vid investeringar inom företag och förvaltningar ingen klar gräns går
mellan satsningar som avser arbetsmiljön och investeringar som avser
verksamheten i övrigt utan att kostnaderna för en tillfredsställande
arbetsmiljö ytterst är en del av driftkostnaderna i stort. En så långtgående
omvandling av rättsreglerna som antytts anser utredningen i vart fall inte
tänkbar att genomföra i förevarande sammanhang. Utredningen går
därför inte direkt in på företagsorganisationen vad gäller driftförhållanden
och personaladministration. I konsekvens med sina sålunda gjorda
överväganden har utredningen i huvudsak begränsat sig till att inom
ramen för gällande arbetsrättsliga principer söka skapa ett förbättrat
mönster för hur de anställda i arbetsmiljöfrågor skall föra fram
synpunkter och få dessa beaktade.

Utskottet vill för sin del under hänvisning till det sist sagda och till vad
som inledningsvis anförts framhålla att de betydelsefulla förslag som i
förevarande hänseende läggs fram i propositionen måste ses som ett led i
en utveckling mot en mera kvalificerad beslutsmedverkan från arbetstagarnas
sida. Denna utveckling har starkt samband med frågorna kring
arbetsledningsrätten. Dessa utreds för närvarande av arbetsrättskommittén.
Resultatet av kommitténs arbete bör få stor betydelse för ett
förstärkt arbetstagarinflytande när det gäller utformningen av arbetsmiljön.
Utskottet vill också erinra om de försök med fördjupad företagsdemokrati
som pågår såväl inom den statliga som inom den enskilda
sektorn. Rörande den pågående verksamheten i detta avseende hänvisar
utskottet till en översiktlig sammanställning som lämnas i ett samtidig
härmed avgivet betänkande av inrikesutskottet (InU 1973:29).

Under åberopande av det anförda anser utskottet att någon riksdagens
åtgärd inte är erforderlig i anledning av två yrkanden i motioner av herr
Helén m. fl., nämligen motionen 1973:287 (yrkande 1), vari hemställs
om förslag som kan skapa förutsättningar för att lägga huvudansvaret för
arbetsmiljön på företagsnämnderna, varvid dessa skall tilläggas beslutanderätt
i arbetsmiljöfrågor, samt motionen 1973:2004 (yrkande 2), vari
hemställs att riksdagen skall uttala att den kommande arbetsmiljölagen
skall garantera de anställda en position jämställd med arbetsgivarens i vad
avser det reella inflytande över arbetsmiljön i vid mening. Beträffande
sistnämnda yrkande får utskottet tillägga, att de resultat, som successivt
framkommer under försöken med fördjupad företagsdemokrati, självfallet
kan bli av betydelse för arbetsmiljöutredningens fortsatta arbete.

SoU1973:25

I detta sammanhang behandlar utskottet också ett yrkande i motionen
1973:2005 (yrkande A 1) av herr Hermansson m. fl. (vpk), enligt vilket
motionärerna förordar att förslaget till 39 § arbetarskyddslagen — vari
stadgas att arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att åstadkomma
sunda och säkra arbetsförhållanden — skall ändras på det sättet att
paragrafen i stället skall innehålla att maktbefogenheter skall tillförsäkras
de anställda och deras organisationer i det syfte som nyss angivits. Enligt
utskottets mening återspeglar den i propositionen föreslagna lagtexten väl
den huvudprincip på vilken den lokala skyddsverksamheten i fortsättningen
skall vila. Propositionens förslag innebär att påpekandet i
paragrafens gällande lydelse om att samverkan skall ske under arbetsgivarens
ledning utgår. Detta utgör i sin tur en bekräftelse på att arbetsgivare
och arbetstagare skall ses som helt jämställda parter i samarbetet om de
lokala skyddsfrågorna. Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionsyrkandet.

Skyddsombud

Vid utformningen av de förslag i propositionen, som främst tar sikte
på att öka de anställdas inflytande på de lokala skyddsfrågorna, har
frågan om att stärka skyddsombudens ställning ägnats stor uppmärksamhet.
Förslagen omfattar huvudfrågorna om tillsättande av skyddsombud,
huvudskyddsombud och regionala skyddsombud, om skyddsombudens
uppgifter och befogenheter, om skyddsombudens rätt till ledighet för
uppdragets utförande samt om skyddsombudens anställningstrygghet.
För att få till stånd en omfattande utbildning av skyddsombud föreslås
särskilda åtgärder.

Utskottet biträder förslag i propositionen om att, som ett led i
strävandena att förbättra arbetsmiljöförhållandena vid mindre arbetsställen,
skyddsombud i vidgad utsträckning skall utses vid sådana
arbetsställen (40 § första stycket).

I fråga om utseende av skyddsombud föreslås i propositionen som
huvudregel att beslutanderätten skall tillkomma lokal facklig organisation,
som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren.
Om det inte finns någon sådan organisation, skall skyddsombud utses av
arbetstagarna (40 § andra stycket). Lagförslaget har i denna del utformats
under hänsynstagande till att LO velat få till stånd en anpassning av
lagens bestämmelser till ett förfarande som i praktiken redan tillämpas på
större delen av arbetsmarknaden. Utskottet biträder det framlagda
förslaget, som framhäver att arbetarskyddet är en uppgift av hög
angelägenhetsgrad för den lokala fackliga verksamheten. Som departementschefen
framhåller främjas den lokala skyddsverksamheten genom
att arbetstagarnas representanter har förankring och förtroende på den
fackliga sidan. Utskottet avstyrker ett i motionen 1973:2002 av herr
Åkerlind (m) framställt yrkande av innehåll att, då enligt huvudregeln
facklig organisation skall utse skyddsombud, detta skall ske efter förslag
av berörda arbetstagare. Utskottet vill framhålla att även utan ett sådant

SoU 1973:25

tillägg till lagtexten, som föreslås av motionären, det finns anledning
räkna med att de berörda arbetstagarnas uppfattning om vem som bör utses
till skyddsombud som regel blir avgörande för personvalet.

För att det lokala skyddsarbetet på mindre arbetsplatser skall stärkas
föreslås i propositionen vid sidan av andra åtgärder en utbyggnad av
möjligheterna att utse regionala skyddsombud. För närvarande gäller i
praktiken att arbetsgivar- och arbetstagarsidan skall vara ense om behovet
av regionalt skyddsombud för att sådant ombud skall utses. Nu föreslås
att yrkesinspektionen skall kunna medge att regionalt skyddsombud
utses även utan samtycke från arbetsgivaren. Ett krav är dock att
skyddskommitté inte har tillsatts på arbetsplatsen. Tanken bakom denna
begränsning är att man bör kunna utgå från att arbetstagarna är beredda
att på ett aktivt sätt engagera sig i skyddsarbetet om sådan kommitté
finns. Lagtexten föreslås få följande innehåll, nämligen att yrkesinspektionen
om förhållandena påkallar det får för arbetsställe där skyddskommitté
ej tillsatts medge att lokal avdelning av sådan organisation, som är
att anse som huvudorganisation enligt lagen (1936:506) om föreningsoch
förhandlingsrätt, utser skyddsombud utanför kretsen av arbetstagare
(40 § tredje stycket). Yrkesinspektionens prövning bör enligt vad departementschefen
anför ske under hänsynstagande till risksituationen och
arbetsmiljöförhållandena i övrigt för arbetsstället.

Med anledning av vad som anförts i en skrift, som inkommit från vissa
organisationer på lantarbetsområdet, får utskottet — som tillstyrker
lagförslaget i denna del — beträffande yrkesinspektionens prövning
framhålla att det ibland av praktiska skäl måste bli fråga om en
schablonartad bedömning av risker och förhållanden i övrigt på det
särskilda arbetsstället. Eftersom en ansökan om tillstånd att utse
regionalt skyddsombud i regel avser ett flertal arbetsställen får man
naturligtvis till stor del utgå från hur arbetsförhållandena generellt sett
gestaltar sig för ifrågavarande yrkesgrupp eller yrkesgrupper. Frågan om
skyddskommitté finns på arbetsställen som omfattas av en ansökan måste
självfallet alltid vara utredd.

För närvarande saknas i arbetarskyddslagen precisering av skyddsombudens
uppgifter. Utskottet biträder departementschefens förslag att
grundläggande bestämmelser härom införs i lagen av följande innehåll,
nämligen att skyddsombud företräder arbetstagarna i skyddsfrågor och
skall verka för tillfredsställande skyddsförhållanden samt att ombudet i
detta syfte inom sitt skyddsområde skall vaka över sundhet och säkerhet
i arbetet och deltaga vid planering av nya eller ändrade lokaler,
anordningar och arbetsmetoder (40 a § första stycket). Utskottet biträder
vidare förslaget att skyddsombud skall söka vinna övriga arbetstagares
medverkan i skyddsarbetet.

Den fråga som torde ha tilldragit sig mest uppmärksamhet under den
diskussion som föranletts av arbetsmiljöutredningens delbetänkande,
innefattas i utredningens förslag om att skyddsombud skall ges ökade
möjligheter att handla i vissa fall när allvarlig fara hotar på grund av
bristfälliga skyddsförhållanden. På grundval av utredningens förslag, som
vunnit kraftigt stöd vid arbetsplatsremissen och under remissbehandlingen i

SoU 1973:25

övrigt, föreslås i propositionen att skyddsombud skall få rätt avbryta arbete
dels i fall då omedelbar och allvarlig fara hotar arbetstagares liv eller hälsa
och rättelse inte genast kan ske genom hänvändelse till arbetsgivaren, dels i
fall då arbetsgivare överträder tillsynsorgans förbud mot visst arbete eller
mot användning av viss lokal, maskin eller dylikt. Beslut av skyddsombud
om avbrytande av arbete skall enligt lagförslaget gälla i avvaktan på
ställningstagande av yrkesinspektionen.

I motionen 1973:2005 (yrkande A 3) av herr Hermansson m. fl. (vpk)
föreslås att skyddsombud skall få avbryta arbetet så snart visst arbete
innebär fara för den anställdes hälsa samt att — utom då regionalt
skyddsombud utsetts — den lokala fackföreningen och inte yrkesinspektionen
skall äga pröva det berättigade i skyddsombudets åtgärder.

Med hänsyn till att arbetstagarna vid ett genomförande av förslagen i
propositionen får ökade möjligheter att i ett tidigt skede påverka olika
arbetsmiljöfaktorer och till beslutade och tillämnade förstärkningar av
tillsynsfunktionerna torde man kunna utgå från att behovet av regler som
ger skyddsombuden möjlighet att avbryta arbetet är förhållandevis
begränsat. Utskottet anser emellertid att det inte minst från principiell
synpunkt är mycket värdefullt att arbetstagarnas särskilda förtroendemän
i skyddsfrågor ges möjlighet att med omedelbar verkan avbryta ett arbete
som medför överhängande fara. Utskottet biträder därför förslaget att
skyddsombud får rätt att då i lagen preciserade omständigheter föreligger
avbryta arbetet. Enligt utskottets mening har i propositionen gjorts en
lämplig avgränsning av situationer i vilka skyddsombud skall äga avbryta
arbetet. Med hänsyn till dels de i föregående avsnitt gjorda övervägandena
rörande arbetstagarsidans medinflytande på arbetarskyddsfrågorna, dels
principen att det inom arbetarskyddslagstiftningens ram ytterst ankommer
på arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen att avgöra vilka
krav som från arbetarskyddssynpunkt bör ställas på arbetsplatsers
utformning och på arbetsprocesserna, kan utskottet inte heller biträda
motionsförslaget i den del det avser spörsmålet om vilket organ som skall
pröva ett skyddsombuds beslut att avbryta arbetet. I enlighet med
propositionen bör prövningen göras av yrkesinspektionen. Det sagda
innebär att utskottet med tillstyrkande av propositionen avstyrker
motionen 1973:2005 i motsvarande del.

I motionen 1973:2001 av herr Brundin m. fl. (m) tas upp en fråga,
som har nära samband med rätten för skyddsombud att avbryta arbetet.
Det föreslås i motionen att skyddsombud skall få lagfäst rätt att hos
arbetsgivaren utverka avstängning av arbetstagare, som trots ombudets
tillsägelser inte följer gällande skyddsföreskrifter. Avstängningen skall
enligt motionen gälla till dess vederbörande låter sig efterrätta.

Inledningsvis finns skäl erinra om skyldigheten enligt 7 § andra
stycket arbetarskyddslagen för arbetstagare att använda förefintliga
skyddsanordningar, att noga följa i lagen eller med stöd av den meddelade
föreskrifter samt att i övrigt iakttaga tillbörlig försiktighet och medverka
till förekommande av ohälsa och olycksfall. Mot lagrummet korresponderar
bl. a. en bestämmelse i 67 §, enlig vilken straff kan åläggas
arbetstagare som olovligen och utan giltigt skäl tagit bort eller försatt ur

SoU1973:25

bruk skyddsanordning. En viss skärpning av straffbestämmelsen föreslås i
propositionen. Utom såvitt avser gemensamt arbetsställe har utredningen
därutöver för närvarande inte föreslagit någon ändring som berör
arbetstagarens allmänna skyldighet att följa lagen eller dess tillämpningsföreskrifter.
Utredningen har ännu inte tagit ställning till det framtida
innehållet i nuvarande 7 § arbetarskyddslagen eller dess motsvarighet i en
arbetsmiljölag. Ytterligare bör här erinras om de möjligheter som enligt
det ovan sagda kommer att finnas för skyddsombud att stoppa farligt
arbete. Med hänsyn till det anförda påkallar enligt utskottets mening
motionen 1973:2001 inte någon riksdagens åtgärd.

I propositionen föreslås en uttrycklig regel om att skyddsombud skall
vara fri från skadeståndsskyldighet för skada till följd av åtgärd som avses
i de bestämmelser om rätt att avbryta arbetet, som utskottet ovan
tillstyrkt. Förslaget innebär bl. a. att den enda påföljd som tills vidare bör
kunna förekomma om ett skyddsombud mot förmodan skulle missbruka
sina befogenheter är att fackföreningen då fråntar skyddsombudet
dennes uppdrag. Utskottet tillstyrker förslaget.

Utskottet tillstyrker vidare, att i arbetarskyddslagen införs en bestämmelse
om att skyddsombud skall beredas erforderlig ledighet med
bibehållna anställningsförmåner för att fullgöra sina uppgifter (40 a §
fjärde stycket). I enlighet med vad departementschefen uttalar bör, om
överenskommelse inte nåtts om tidsåtgången för de löpande skyddsuppgiftema,
skyddsombudet tills vidare i avvaktan på yrkesinspektionens
bedömning kunna utföra skyddsarbete i den omfattning han anser rimlig
utan att drabbas av ekonomisk förlust.

Utskottet biträder även förslaget i propositionen att viss komplettering
skall ske av reglerna om skyddsombuds anställningstrygghet (42 §).

Skyddskommitté

Skyddskommitté är f. n. obligatorisk vid arbetsställe med regelbundet
minst 50 arbetstagare. Denna gräns föreslås bli bibehållen. Dessutom
föreslås i propositionen att skyddskommitté skall inrättas även vid
arbetsställe med mindre antal arbetstagare, om det begärs av arbetstagarna.
Genom sistnämnda förutsättning uppnås bl. a., att en arbetsgivare
inte kan hindra tillsättandet av regionalt skyddsombud genom att själv se
till att skyddskommitté inrättas.

Utskottet tillstyrker de sålunda föreslagna reglerna om i vilka fall
skyddskommitté skall tillsättas.

Även då det gäller skyddskommitté föreslås en precisering av
uppgifterna. Skyddskommitténs grundläggande uppgifter föreslås bli
upptagna i en ny paragraf, 41a§, till vilken utskottet hänvisar.
Utskottet, som tillstyrker lagförslaget även i denna del, vill särskilt
framhålla att även frågor om företagshälsovård skall behandlas i skyddskommittén.

I skyddskommittén skall arbetsgivarens och arbetstagarnas representanter
överlägga om de frågor som omfattas av kommitténs kompetens.
Om parterna är eniga finns anledning räkna med att de beslut som fattas

SoU 1973:25

blir verkställda. Om partema däremot inte kan enas, bör — i enlighet med
förslag av arbetsmiljöutredningen som biträtts av departementschefen —
gälla att frågan utan dröjsmål hänskjuts till yrkesinspektionen, om någon
ledamot begär det. Som också förordas av utredningen och departementschefen
bör bestämmelser härom tas in i arbetarskyddskungörelsen. Mot
bakgrund av vad utskottet sålunda anfört om beslutssituationen anser
utskottet inte erforderligt att det författningsvägen regleras hur många
företrädare för arbetsgivaren respektive för arbetstagarna som skall utses.
Utskottet avstyrker därför motionen 1973:2005 (yrkande A 4) av herr
Hermansson m. fl. (vpk), såvitt däri yrkas att i lagen skall anges att
skyddskommitté skall bestå av majoritet för de anställda (41 § första
stycket).

I propositionen föreslås vidare att i lagen skall tas in en bestämmelse
om utseende av arbetstagarledamöter i skyddskommittén (41 § andra
stycket). I detta hänseende föreslås att samma princip skall gälla som vid
utseendet av skyddsombud, nämligen att personvalet skall göras i första
hand av lokal facklig organisation, som är bunden av kollektivavtal i
förhållande till arbetsgivaren. Utskottet biträder lagförslaget i denna del
och avstyrker därmed i motsvarande del motionen 1973:2002 av herr
Åkerlind (m). I motionen yrkas att det i lagen skulle anges att
fackföreningens beslut skall fattas efter förslag av arbetstagarna. Utskottet
vill framhålla att även då det gäller utseende av arbetstagarrepresentanter
i skyddskommitté det finns anledning räkna med att som
regel de berörda arbetstagarnas uppfattning om vilka som bör utses till
ledamöter blir avgörande för personvalet.

I detta sammanhang vill utskottet uttala sin anslutning till den av
utredningen och departementschefen framförda uppfattningen att företagsnämnd
bör kunna ersätta skyddskommitté och fungera som sådan.
Parterna skall dock vara ense om arrangemanget, och det bör vara ett
villkor att företagsnämnden därvid inrymmer de ledamöter som avses
ingå i skyddskommittén. Under motsvarande förusättningar bör överenskommelse
kunna träffas om att annat organ än företagsnämnd får träda i
stället för skyddskommitté.

De vidgade uppgifterna och befogenheterna för skyddsombud och
skyddskommittéer har aktualiserat vissa frågor om tystnadsplikt. För
närvarande finns i 51 § arbetarskyddslagen en regel om tystnadsplikt för
personal som har tillsyn över lagstiftningen. Nu föreslås i propositionen
att tystnadsplikten vidgas till att avse även skyddsombud och ledamot av
skyddskommitté. Det föreslås också vissa andra jämkningar i paragrafen.
Således föreslås att i första stycket i nämnda paragraf skall föreskrivas
att den som tagit befattning med tillsyn enligt lagen eller utsetts till
skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté ej obehörigen får yppa
eller nyttja vad han under uppdraget eller i tjänsten erfarit om
yrkeshemlighet, arbetsförfarande, affärsförhållande, enskilds personliga
förhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. Vidare
föreslås i andra stycket att motsvarande tystnadsplikt får omfatta också
styrelseledamot i lokal facklig organisation i vad gäller sådant som
styrelsemedlemmen fått veta av skyddsombud eller skyddskommit -

SoU 1973:25

téledamot som utsetts av organisationen. Det blir därigenom möjligt för
skyddsombud och ledamot i skyddskommitté att i behövlig utsträckning
föra vidare information som omfattas av tystnadsplikt.

I motionen 1973:2005 (yrkande A 5) av herr Hermansson m. fl. (vpk)
föreslås en jämkning i lagtexten. Motionärerna vill att efter ordet
obehörigen skall föras in följande ord, nämligen ”såvitt ej angår de
anställdas skyddsintressen”.

Den i propositionen föreslagna lagtexten måste ses i relation till förslaget
till utformning av 40 a § sista stycket, enligt vilket skyddsombud har rätt
att taga del av de handlingar och erhålla de upplysningar i övrigt som är av
betydelse för ombudets verksamhet. Denna vidsträckta rätt måste
uppenbarligen kompletteras med tystnadsplikt i vissa avseenden. Någon
risk för att skyddsombud eller skyddskommittéledamot på grund härav
inte kan agera effektivt i arbetarskyddshänseende finns emellertid inte på
grund av att propositionsförslaget också när det gäller sådant som
omfattas av tystnadsplikten tillgodoser dessa företrädares behov av att
kunna samråda med styrelsen för den fackliga organisationen. Något
hinder för att fritt diskutera frågor av detta slag med befattningshavare
inom yrkesinspektionen finns naturligtvis heller inte. Med hänsyn härtill
avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Förhandsprövning av arbetslokaler m. m.

Som framhålls i propositionen måste den förebyggande skyddsverksamheten
sättas in på tidigast möjliga stadium. Allmänt sett bör man
inrikta sig på att få till stånd ett system för effektiv förhandsprövning av
allt fler arbetsmiljöfaktorer. Förprövning av arbetslokaler och anordningar
som hör till sådana lokaler utgör, som också framhålls i propositionen,
ett viktigt inslag i ett sådant system. Förprövningen är därmed av
grundläggande betydelse för möjligheterna att skapa tillfredsställande
arbetsmiljöer. Efter förslag av arbetsmiljöutredningen föreslås i propositionen
utvidgade och skärpta författningsbestämmelser på området.

Utskottet, som godtar grundtanken i den föreslagna regleringen, anser
det inte motiverat att här i detalj gå in på de nya bestämmelserna i vidare
mån än vad som påkallas av motioner som väckts i ämnet.

I motionen 1973:2002 av herr Åkerlind (m) tas upp frågan om
innehållet i det förslag till 8 a § i arbetarskyddslagen som förelagts
riksdagen. I första stycket anges att i vissa situationer, där den behövliga
arbetsmiljöprövningen inte kunnat ske i anslutning till ett byggnadsärendes
behandling hos byggnadsnämnd, anmälan skall göras till yrkesinspektionen,
när arbetslokal skall tas i bruk för stadigvarande användning i
verksamhet på vilken arbetarskyddslagen är tillämplig. Anmälan skall
också ske i vissa särskilda situationer, som anges i andra stycket. Det
gäller dels när erforderlig prövning i arbetarskyddshänseende ej kunnat
ske i ärende om byggnadslov, dels när arbetslokal skall tagas i bruk för
annan verksamhet än den, vartill lokalen senast varit använd, dels ock när
arbetstagare skall anställas i verksamhet, i vilken arbetstagare förut icke
använts till arbete för arbetsgivares räkning. Motionären föreslår att ordet

SoU1973:25

anställas i sista delssatsen skall utbytas mot ordet sysselsättas. Motionären
menar att den i lagförslaget valda lagtexten lätt kan tolkas så att
överflyttning av på arbetsstället redan sysselsatt arbetskraft till helt ny
verksamhet inte förpliktigar till anmälan till yrkesinspektionen.

Motionsyrkandet har till syfte att arbetstagare, som är sysselsatta hos
en arbetsgivare och överflyttas till annan verksamhet, inte skall komma i
ett sämre läge i förevarande hänseende än arbetstagare som nyanställs.
Utskottet delar helt grundtanken bakom motionsyrkandet. Utskottet vill
emellertid påpeka, att syftet med yrkandet redan till fullo är tillgodosett
genom innehållet i andra delssatsen i det stycke, vari motionären föreslår
ändring. Yrkandet bör därför avslås och den av Kungl. Maj:t föreslagna
lagtexten godtagas.

Även i övrigt godtar utskottet de i propositionen framlagda författningsförslagen
i förevarande del.

Utskottet tar i detta sammanhang upp ett yrkande i motionen
1973:2003 (yrkande 3) av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) om att
riksdagen hos Kungl. Maj:t skall anhålla om förslag till ett system för
typbesiktning av maskiner och redskap, samt ett yrkande i motionen
1973:2004 (yrkande 4) av herr Helén m. fl. (fp) om att riksdagen hos
Kungl. Maj:t skall begära förslag om koncessionsförfarande vid vissa
arbetsställen.

Som framgår av betänkandet (SOU 1972:86 s. 233) kommer i
anslutning till förhandsprövningen av arbetslokaler ofta en prövning av
olika slags anordningar som hör till arbetslokalerna att äga rum.
Även arbetsmetoder och liknande kan komma under bedömande i sådant
sammanhang. Utredningen framhåller emellertid att det av utredningen
föreslagna systemet — som med endast smärre jämkningar framlagts i
propositionen och som utskottet ovan godtagit — inte täcker hela det
område på vilket behov av förhandsprövning från arbetsmiljösynpunkt
föreligger. Ytterligare frågor av hithörande slag kommer således att
aktualiseras under utredningens fortsatta arbete.

Utskottet finner också skäl att här hänvisa till en bestämmelse som
föreslås bli införd i 8 a § sista stycket arbetarskyddslagen och som
innehåller att om det är påkallat med hänsyn till riskförhållandena i visst
slag av verksamhet, Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t
bestämmer får föreskriva, att arbetslokal som är avsedd för sådan
verksamhet inte får tas i bruk förrän den besiktigats av yrkesinspektionen.
Utskottet får vidare hänvisa till 45 § arbetarskyddslagen i nu
gällande lydelse. Däri sägs bl. a., att när särskilda skäl föreligger,
arbetarskyddsstyrelsen får föreskriva beträffande visst slag av maskin,
redskap eller annan teknisk anordning att anordningen skall vara godkänd
av styrelsen innan den avlämnas för att tas i bruk inom riket eller här
uppställes till försäljning eller i reklamsyfte.

Utskottet — som vill understryka vikten av att arbetarskyddsstyrelsen
och arbetsmiljöutredningen ägnar uppmärksamhet åt frågan om typbesiktning
av maskiner, redskap och andra tekniska anordningar —
avstyrker under hänvisning till det anförda här aktuella yrkanden i
motionerna 1973:2003 och 1973:2004.

4 Riksdagen 1973. 12 sami. Nr 25

SoU 1973:25

Gemensamma arbetsställen

Arbetarskyddslagstiftningen tar i första hand sikte på att ge regler för
arbetsgivarens arbetarskyddsansvar mot de arbetstagare som är sysselsatta
hos honom. Det finns däremot inga regler som direkt syftar till att lösa
de speciella skyddsfrågor som uppstår på gemensamma arbetsställen, dvs.
sådana arbetsställen där flera arbetsgivares anställda är sysselsatta
samtidigt. Det har också visat sig på olika slags gemensamma arbetsställen
inom skilda branscher att oklarhet råder i fråga om ansvaret för
skyddsåtgärder och att brister föreligger när det gäller att samordna
arbetarskyddsinsatserna. Mot denna bakgrund har utredningen ägnat stor
uppmärksamhet åt dessa skyddsfrågor. Utredningens förslag har även i
den här delen i allt väsentligt godtagits vid departementsbehandlingen.
Som departementschefen framhåller bör man av alla arbetsgivare på
gemensamma arbetsställen kunna fordra att de inte genom sin verksamhet
och anordningarna på arbetsstället utsätter någon arbetstagare på
arbetsstället för risk för ohälsa eller olycksfall. 1 förslag till en ny paragraf
i arbetarskyddslagen, 7 a §, tas upp regler om samråd och samverkan i
arbetarskyddshänseende på gemensamt arbetsställe samt om huvudansvaret
för samordning av skyddsåtgärder på sådant arbetsställe.

1 första stycket av nämnda paragraf ges en allmän regel av innehåll att
när två eller flera arbetsgivare samtidigt bedriver arbete på samma
arbetsställe de skall samråda och gemensamt verka för att åstadkomma
sunda och säkra förhållanden på arbetsstället.

I fråga om samordningsansvaret skiljs mellan gemensamma arbetsställen
för byggnadsverksamhet (7 a § andra stycket) och andra gemensamma
arbetsställen (7 a § tredje stycket).

Då det gäller byggnadsverksamhet föreslås att det skall vara byggherren
som i första hand är ansvarig för samordningen av skyddsåtgärderna.
Byggherren skall dock kunna överlåta ansvaret till någon arbetsgivare på
arbetsstället. Sådan överlåtelse förutsätts bli regel.

I fråga om andra gemensamma arbetsställen finns det av naturliga skäl
inte möjlighet att på motsvarande sätt precisera vem som har förstahandsansvaret
för samordningen av arbetarskyddsåtgärderna. Det har därför
angetts att en överenskommelse kan träffas mellan arbetsgivarna på
arbetsstället. Om det inte kommer till stånd en frivillig överenskommelse
skall yrkesinspektionen enligt förslaget vid behov kunna ingripa och
föreskriva vem som skall ha samordningsansvaret.

Såväl med avseende på byggarbetsplatser som andra gemensamma
arbetsställen föreskrivs i fjärde stycket i förslaget till den nya paragrafen
bl. a. att övriga arbetsgivare och på arbetsstället sysselsatta arbetstagare är
skyldiga att följa de anvisningar som den samordningsskyldige lämnar.

I många fall arbetar en ensamföretagare — t. ex. en grävmaskinist — på
ett gemensamt arbetsställe. Självfallet måste även verksamhet, som en
sådan företagare bedriver, omfattas av samordningsansvaret för att
arbetarskyddet skall bli effektivt. Med hänsyn härtill har föreslagits en
regel (7 a § sista stycket) som innehåller att vad i paragrafen sägs om

Soll 1973:25

arbetsgivare äger motsvarande tillämpning på den som driver verksamhet
utan att ha arbetstagare anställd. Av förslaget framgår således klart, att
paragrafen avser endast gemensamma arbetsställen, där skaderisker
naturligtvis regelmässigt uppstår. Utskottet avstyrker motionen 1973:
2002 av herr Åkerlind (m) såvitt i motionen yrkats ett tillägg av innehåll
att stycket skulle gälla endast såvitt verksamheten kunde innebära fara
för andra.

1 motsvarande avsnitt i propositionen tas också upp särskilda frågor för
vissa arbetsställen. Det föreslås i propositionen att bestämmelser
införs som ger tillsynsmyndigheterna befogenhet att i de fall då
arbetsgivaren inte disponerar över förhållandena på ett arbetsställe rikta
föreläggande eller förbud även mot den som råder över arbetsstället. Av
effektivitetsskäl föreslås också här att ingripande skall kunna ske när den
som råder över ett arbetsställe är ensamföretagare (53 a §).

Utskottet finner inte anledning till erinran mot de lagförslag som
behandlas under förevarande avsnitt.

Utbildnings- och forskningsfrågor

Utskottet vill inledningsvis instämma i ett uttalande av departementschefen
om att man för att komma till rätta med bristerna i arbetsmiljön
måste ägna ökad uppmärksamhet åt utbildningsfrågorna. I utbildningshänseende
tas i propositionen främst upp frågan om utbildningen av
skyddsombuden men med anledning av såväl förslag i propositionen som
motionsyrkanden finns det skäl att i viss utsträckning behandla även
andra utbildningsfrågor.

LO och TCO har under remissbehandlingen av utredningens förslag
starkt framhållit att det bör komma till klart uttryck i lagen att ansvaret
för utbildningen av skyddsombuden skall ligga på arbetsmarknadens
parter. I enlighet härmed föreslås i propositionen ett stadgande av innehåll
att arbetsgivare och arbetstagare gemensamt svarar för att skyddsombuden
får erforderlig utbildning (40 a § tredje stycket).

I motionen 1973:2005 (yrkande A 2) av herr Hermansson m. fl. (vpk)
riktas erinringar mot lagförslaget i denna del. Motionärerna vill att
lagtexten skall jämkas så att den innehåller att de anställdas organisationer
skall ha utbildningsansvaret. Motionärerna menar att utbildningen
i arbetsmiljöfrågor för närvarande är en partsangelägenhet där arbetsköparens
experter och värderingar ofta fäller utslaget. Motionärerna vill
att ett fackligt institut skall inrättas, vid vilket det skulle bedrivas
utbildning och forskning. Institutet skulle även göra ”konkreta undersökningar”;
detta krav torde med hänsyn till motiveringen i övrigt böra
ses som ett uttryck för önskemål om fackliga skyddsinspektörer. Ett
fackligt institut skulle enligt motionärerna innebära en motvikt till
yrkesinspektionen.

Frågan om ett fackligt institut behandlades i samband med tillkomsten
av arbetarskyddsfonden. Riksdagen ansåg då bl. a. att det inte
var lämpligt att riksdagen fattade beslut som innebar att den fackliga
rörelsen ålades att starta och driva ett sådant institut utan att det torde få

SoU 1973:25

bli fackföreningsrörelsens egen sak att fatta beslutet härom (SfU
1971:17). Enligt socialutskottets mening är dessa uttalanden fortfarande
giltiga. Vad motionärerna anfört motiverar inte heller avvikelser från
propositionen då det gäller frågan om vem som skall ha ansvaret för
utbildningen av skyddsombud. Utskottet beaktar vid denna bedömning
att arbetsmarknadens parter redan har ett väl fungerande samarbete på
området, och att inte minst arbetstagarnas organisationer ställt sig starkt
positiva till att det nuvarande systemet i princip skall bibehållas och
byggas ut. I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionen
1973:2005 i här aktuell del.

I propositionen föreslås att kostnaden för utbildningen av skyddsombuden
skall läggas på arbetsgivarna. Detta skall ske genom en ökning av
den kollektiva arbetarskyddsavgiften. Departementschefen förutsätter att
utbildningen får ske på betald arbetstid och att arbetsgivaren ger
erforderlig ledighet från arbetet. Tills vidare är departementschefen
emellertid inte beredd att föreslå lagstiftning i sistnämnda delar.

Departementschefen ställer sig bakom tanken att utbildningen av
skyddsombuden i stor utsträckning bör ske branschvis.

En central utbildningsdelegation kommer att knytas till arbetarskyddsstyrelsen.
Delegationen skall verka för samordning av utbildningsverksamheten
samt ange riktlinjer för utbildningens innehåll. Vidare skall
delegationen utarbeta förslag till normer för arbetarskyddsfondens
bidragsgivning till utbildningsverksamheten. I delegationen bör ingå
representanter för arbetsmarknadsparterna. Även arbetarskyddsfonden
kommer att representeras. Delegationen bör, framhåller departementschefen,
samarbeta med organisationer och andra som har verksamhet
med anknytning till delegationen. Detta uttalande borgar enligt utskottets
mening för att önskemål blir tillgodosedda som framförts i skriften
från organisationerna på lantarbetsområdet om att företrädare för mer
speciella delar av arbetsmarknaden skall få bidra med sina erfarenheter
vid uppläggningen av kursverksamheten och vid utarbetande av kursprogram
för skyddsombuden inom ifrågavarande del av arbetsmarknaden.

I propositionen föreslås också att utbildningen av även annan personal
än skyddsombud skall kunna ske med bidrag från arbetarskyddsfonden.
Det gäller personal i arbetsledande ställning, tekniska planerare och andra
befattningshavare som är med om att forma arbetsmiljön. Utskottet
biträder förslaget.

I flera motioner — 1973:287 (yrkande 5) av herr Helén m. fl.,
1973:2004 (yrkande 5) likaledes av herr Helén m. fl. och 1973:655
(yrkande 2) av herr Bohman m. fl. - tas upp frågor som främst syftar till
att förbättra utbildningen på arbetsmiljöområdet inom det allmänna
utbildningsväsendet. 1 motionen 1973:655 framställs också ett yrkande
om att riksdagen skall begära förslag om inrättande av en professur i
arbetsmiljöforskning.

Även i propositionen ägnas stor uppmärksamhet åt frågan om
undervisningen i arbetsmiljöfrågor inom det allmänna utbildningsväsendet
och åt frågan om forskningen på arbetsmiljöområdet; den

SoU 1973:25

sistnämnda frågan berör utskottet även i påföljande avsnitt. Propositionens
behandling av de båda frågorna sker under hänvisning till vad
arbetsmiljöutredningen anfört och till att både LO och TCO har tagit upp
frågorna i sina remissyttranden. Departementschefens uttalande i detta
avsnitt har gjorts i samråd med chefen för utbildningsdepartementet och
statsrådet Moberg. Sammanfattningsvis anförs i propositionen följande.

Med anledning av de nu aktuella satsningarna på arbetsmiljöns område
är det angeläget med ytterligare åtgärder på utbildningssidan. Då det
gäller främst de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan kommer
kursplanerna att förändras med hänsyn härtill. Kursplanearbetet kommer
att bedrivas i kontakt med arbetarskyddsstyrelsen och arbetsmarknadsorganisationerna.
Beträffande universitetsområdet erinras om att UKÄ
har tillsatt en samrådsgrupp med uppgift att inom universitetsväsendet
stödja och samordna det lokala planeringsarbetet för arbetsvetenskaplig
utbildning och forskning inom främst de samhällsvetenskapliga, medicinska
och tekniska områdena. Dessutom har UKÄ uppdragit åt tekniska
fakulteternas utbildningsnämnder att komma in med förslag till studieplaner
för kurser i arbetsvetenskap vid samtliga utbildningslinjer inom
civilingenjörsutbildningen. UKÄ har också föreslagit att en arbetsvetenskaplig
utbildning och forskning bedrivs vid högskolan i Luleå. Denna
fråga kommer att prövas under budgetarbetet innevarande höst.

Det framgår också av propositionen att organisatoriska åtgärder
kommer att vidtas för att stärka samverkan mellan verksamheten vid
arbetarskyddsstyrelsens arbetsmedicinska avdelning och den högre utbildningen
och forskningen inom universitet och högskolor. Ett vetenskapligt
råd kommer att knytas till arbetarskyddsstyrelsen.

Utöver vad som framgår av propositionen vill utskottet framhålla
följande. 1 UKÄ:s anslagsframställning för nästa budgetår framhålls
mycket starkt betydelsen av att en satsning görs på det arbetsvetenskapliga
området. UKÄ föreslår bl. a. att två högre tjänster inom detta
område inrättas, nämligen en professur i tillämpad psykologi med
inriktning på arbetsvetenskap i Umeå, och en professur i medicin, särskilt
yrkesmedicin, i Linköping. I nästa års anslagsframställning avser UKÄ att
ta ställning till vissa förslag om utbyggnad av den arbetsvetenskapliga
forskningen inom universitetsorganisationen. Ställningstagandena kommer
att bygga på förslag som den i propositionen angivna samrådsgruppen
förutsätts ha utarbetat.

I UKÄ:s anslagsframställning framhålls också de svåra påfrestningar
som blir en följd av en långt driven mekanisering och automatisering
inom arbetslivet, något som kommer att leda till omställningsproblem på
arbetsmarknaden. I förlängningen av arbetsmiljöproblemen ligger därför
de arbetsmarknads- och socialpolitiska problemen. I anslutning härtill
erinrar UKÄ om den arbetsmarknads- och socialpolitiska forskning
som bedrivs vid institutet för social forskning. Forskningen vid institutet
bör ges hög prioritet, framhåller UKÄ.

Utskottet ställde sig år 197 T i anledning av en motion starkt positivt
till att undervisning i arbetsvetenskapliga ämnen skulle byggas in i den
vanliga utbildningen på olika nivåer (SoU 1971:11). Utskottet ansåg

SoU 1973:25

emellertid att framför allt utbyggnaden av arbetsmedicinska institutets
resurser borde avvaktas innan en mera övergripande genomgång av
utbildningen i de arbetsvetenskapliga ämnena företogs. Utskottet framhöll
också att arbetsmiljöutredningens arbete skulle bli av väsentlig betydelse
för den fortsatta utbildningen på arbetsmiljöområdet. Riksdagen lämnade
uttalandet utan erinran.

De nu aktuella yrkandena har i huvudsak samma syfte som 1971 års
motion. I enlighet med utskottets tidigare ställningstagande ansluter sig
utskottet till syftet med yrkandena. Utskottet kan också medge att
utvecklingen på arbetsmiljöområdet varit sådan under de senaste åren
att det nu framstår som lämpligt att en systematisk genomgång av
utbildningen rörande arbetsmiljöfrågor inom såväl SÖ-området som
UKÄ-området kommer till stånd. Utgångspunkten för en sådan genomgång
bör i princip vara att vidga utrymmet för utbildning som avser
sådana frågor. Med hänsyn till den ovan lämnade redovisningen rörande
SÖs och UKÄ:s verksamhet på området är det emellertid enligt
utskottets mening inte erforderligt med något riksdagens initiativ för att
nå angivna syfte.

I detta sammanhang finns också, då det gäller utbildningen av
skyddsingenjörer och andra personer som i sin verksamhet helt eller
delvis är sysselsatta på arbetsmiljöområdet, skäl anföra följande. Med
utgångspunkt i arbetarskyddsstyrelsens nyligen avgivna anslagsframställning
kan man förutse att utbildningen av såväl läkare som skyddsingenjörer
kommer att bli av betydligt större omfattning än vad som
förutsattes i den år 1971 behandlade propositionen om utbyggnad av
företagshälsovården (prop. 1971:23, SoU 1971:11). Även utbildningskapaciteten
för företagssköterskor kan beräknas öka. Av anslagsframställningen
framgår också att styrelsen planerar att under nästkommande
budgetår på försök anordna utbildning i arbetsmiljöfrågor för vissa
särskilt kvalificerade skyddsombud och för annan personal som engageras
i skyddsarbetet.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de yrkanden
rörande utbildningsfrågor som framställs i motionerna 1973:287 (yrkande
5), 1973:655 (yrkande 2) och 1973:2004 (yrkande 5).

Vad slutligen angår yrkandet i motionen 1973:655 (yrkande 1) om att
riksdagen skall föreläggas förslag om inrättande av en professur i ”arbetsmiljöforskning’’
får utskottet erinra om att arbetsmiljöforskningen inte är
något avgränsat forskningsområde utan i stället sträcker sig över åtskilliga
vetenskapliga discipliner där medicinskt, tekniskt, naturvetenskapligt och
beteendevetenskapligt skolade krafter samarbetar. Utskottet vill vidare
erinra om att UKÄ hos Kungl. Maj:t föreslagit att en arbetsvetenskaplig
utbildning och forskning anordnas vid högskolan i Luleå. Prövningen av
ärendet kommer att ske under det pågående budgetarbetet. Under detta
arbete kommer även bl. a. UKÄ:s förslag i dess nyligen avgivna
anslagsframställning om två nya professurer inom det arbetsvetenskapliga
området att prövas. Med hänsyn till det anförda är någon riksdagens
åtgärd i anledning av motionsyrkandet inte erforderligt. Utskottet
avstyrker därför motionen 1973:655 även i denna del.

SoU 1973:25

Vidgade uppgifter för arbetarskyddsfonden

Arbetarskyddsavgiften, sorn infördes år 1971 och som skall bidra till
vidgade insatser för en förbättrad arbetsmiljö, utgör 0,05 % av samma
löneunderlag som ligger till grund för avgiften till yrkesskadeförsäkringen.
Två femtedelar av arbetarskyddsavgiften går till statens kostnader
för arbetarskyddsverket medan återstoden, således 0,03 % av löneunderlaget,
går till arbetarskyddsfonden, vars medel skall användas för bidrag
till forskning, utbildning och information. I samband med att yrkesskadeförsäkringsavgiften
sänktes tidigare i år aviserades en fördubbling av
arbetarskyddsavgiften. Förslag härom framläggs i propositionen. Avsikten
är att av den nya arbetarskyddsavgiften på 0.10 % en fjärdedel skall gå till
statens kostnader för arbetarskyddet och tre fjärdedelar till arbetarskyddsfonden.
Fonden föreslås dessutom få ytterligare medel genom att
även staten får skyldighet erlägga arbetarskyddsavgift. Utskottet tillstyrker
propositionens förslag i förevarande del, som föranleder ändring i
lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift.

I föregående avsnitt har angivits att utbildningen av skyddsombuden
och av vissa andra personalkategorier skall bekostas genom arbetarskyddsfonden.
Man räknar med en kostnad på 20 milj. kr. för denna
utbildning under nästa år. Dessutom kan man räkna med en kostnad på
ca 5 milj. kr. för utbildningsbidrag till personal som genomgår företagshälsovårdsutbildning
hos arbetarskyddsstyrelsen men som inte har
anställning i företagshälsovården. Den som redan har anställning förutsätts
uppbära lön under kurstiden och bör inte vara berättigad till
utbildningsbidrag från fonden.

Utskottet tillstyrker att lagen om arbetarskyddsavgift ändras även på
det sättet att bidrag till kostnader för skyddsarbete som utförs av
regionala skyddsombud kan utgå från arbetarskyddsfonden.

I den ovannämnda skriften från vissa organisationer på lantarbetarområdet
tas bl. a. upp vissa frågor om ersättning för de regionala
skyddsombudens utbildning och verksamhet. Utskottet utgår från att
dessa spörsmål kommer att tas upp till prövning i samband med att
närmare regler för bidragsgivningen utformas.

Hittills har arbetarskyddsfondens insatser i fråga om forskning främst
inriktats på projekt som gäller undersökningar, kartläggningar och
analyser av olika problemområden för att därigenom bl. a. få ökade
kunskaper om de faktorer som har betydelse för människor i arbetslivet.
Erfarenheterna visar att det kan uppstå svårigheter när det gäller att föra
ut resultaten av forskningen i praktisk tillämpning. Det föreslås därför i
propositionen att genom en ändring av lagen om arbetarskyddsavgift
fonden skall få möjlighet att stödja projekt så långt i produktutvecklingen
som behövs för att garantera att nya tekniska lösningar kan
komma i praktisk tillämpning. Utskottet tillstyrker detta förslag.

Utskottet tillstyrker att som en engångsåtgärd för år 1974 en tiondel
av arbetarskyddsavgiften får användas till att finansiera de utbildningsinsatser
som krävs i samband med genomförandet av förra årets beslut av

SoU 1973:25

statsmakterna om styrelserepresentation för anställda vid aktiebolag och
ekonomiska föreningar (prop. 1972:116, NU 1972:62). Avsikten är att
man med dessa medel skall täcka tre fjärdedelar av de egentliga
utbildningskostnaderna medan en fjärdedel skall betalas av organisationerna
själva. I fråga om ersättning för förlorad arbetsförtjänst föreligger
redan nu en överenskommelse mellan SAF, LO och TCO.

Det ingår i arbetarskyddsfondens uppgifter att även lämna bidrag till
information inom arbetsmiljöområdet. Under innevarande år har fonden
avgivit en rapport (1973:5) Utbildning och upplysning inom arbetsmiljön,
i vilken föreslås en omfattande informationskampanj. Sedan
rapporten framlagts har styrelsen för fonden i augusti månad beslutat
reservera 5 milj. kr. för information inom arbetsmiljöområdet. Insatserna
kommer att sättas in huvudsakligen under nästa år. Medlen skall användas
för bl. a. en brett upplagd informationskampanj i anslutning till den
föreslagna nya lagstiftning som behandlas i detta betänkande. Nämnas
kan också att styrelsen nyligen tillkallat en särskild referensgrupp som
skall samordna informationsarbetet rörande arbetsmiljön. Genom den
omfattande information på arbetsmiljöområdet, som således kommer att
sättas i gång inom en nära framtid, tillgodoses enligt utskottets mening
syftet med motionen 1973:287 (yrkande 6) av herr Helén m. fl., såvitt
däri begärs att en arbetsmiljökampanj skall genomföras. Utskottet
avstyrker därför yrkandet.

Den offentliga tillsynsorganisationen

Riksdagen har tidigare i år beslutat om en kraftig förstärkning av både
arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens resurser (prop. 1973:1
bil. 7, SoU 1973:5). En fortsatt utbyggnad av resurserna planeras på
grundval av förslag av arbetsmiljöutredningen.

På flertalet mindre arbetsställen sker yrkesinspektionens tillsyn genom
särskilt utsedda kommunala tillsynsmän. Den kommunala tillsynen
omfattar arbete som bedrivs utan användande av maskinella hjälpmedel
eller tekniska anordningar och där i regel används mindre än tio
arbetstagare. Tillsynsformen gäller enligt beslut av arbetarskyddsstyrelsen
också vissa arbetsställen med enkla tekniska anordningar och vissa
arbetsställen med tio eller flera arbetstagare, t. ex. inom handels- och
kontorsverksamhet och servicenäringar.

I propositionen framhålls att det är viktigt att den kommunala
tillsynen ges en ökad effektivitet. För att nå detta syfte bör tillsynen
utövas av heltidsanställda kommunala tjänstemän, främst hälsovårdsinspektörer,
som har erforderlig utbildning. Sedan propositionen avgivits,
har förslag lagts fram om den framtida hälsovårdsinspektörsutbildningen
(Ds S 1973:4). Utbildningen är avsedd att ge inspektörerna kompetens
att utöva en fullgod kontroll över de arbetsställen som ligger under
kommunal tillsyn.

Utskottet biträder de förslag till ändringar i arbetarskyddslagen som
avser den kommunala tillsynen. Förslagen innebär i huvudsak att det

SoU 1973:25

skall vara kommunen i stället för hälsovårdsnämnden som skall svara för
att de kommunala tillsynsmännen utses. Dessa skall ha den behövliga
kompetensen för att kunna biträda yrkesinspektionen i tillsynsarbetet.

Med anledning av synpunkter som framförs i motionen 1973:2006 av
herr Alf Pettersson i Malmö m. fl. (s) får utskottet anföra följande.

Det är av vikt att den kommunala tillsynen ägnas stor uppmärksamhet
vid utarbetandet av närmare föreskrifter för tillsynsorganisationen.
Liksom hittills varit fallet bör en klar författningsmässig gränsdragning
för denna tillsyn göras. Självfallet kan det vara lämpligt att arbetarskyddsstyrelsen
också fortsättningsvis har möjlighet att göra de jämkningar
som behövs av praktiska skäl. Därvid måste i vart fall innan alla
kommunala tillsynsmän fått möjlighet till den avsedda utbildningen på
arbetarskyddsområdet iakttas viss försiktighet då det gäller att bestämma
vilka arbetsställen som skall ligga under kommunal tillsyn. Det är också
viktigt att yrkesinspektionens tjänstemän får klara direktiv i fråga om
samarbetet och kontakten med de kommunala tillsynsmännen.

Utskottet anser sig kunna förutsätta att här redovisade synpunkter
kommer att beaktas av Kungl. Maj:t och arbetarskyddsstyrelsen vid
utarbetande av närmare bestämmelser på området. Med hänsyn härtill
och då det också får förutsättas att behovet av förbättrad vidareutbildning
för nu verksamma kommunala tillsynsmän kommer att övervägas av
arbetarskyddsstyrelsen är någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen
1973:2006 inte erforderlig.

Det har uppdragits åt kommunalekonomiska utredningen att pröva
frågan om statsbidrag till kommunerna för den kommunala arbetarskyddstillsynen.
Eftersom utredningens arbete inte bör föregripas
avstyrker utskottet yrkanden i denna bidragsfråga som framställs i
motionen 1973:2003 (yrkande 4) av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c)
och motionen 1973:2004 (yrkande 3) av herr Helén m. fl. (fp).

Frågan om yrkesinspektionens arbetsformer behandlas relativt utförligt
i propositionen. Som departementschefen understrukit har yrkesinspektionen
vid sidan av sin inspekterande funktion betydelsefulla
uppgifter som rådgivande och stödjande organ i förhållande till den
lokala skyddsorganisationen. Utskottet ansluter sig till uppfattningen att
yrkesinspektionens tillsynsverksamhet i ökad omfattning bör
ges formen av insatser riktade på vissa branscher eller vissa miljöproblem.
Betydelsen av att yrkesinspektionen regelbundet besöker arbetsplatserna
bör också framhållas.

I motionen 1973:2003 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) framhålls
att det är angeläget att sådana specialister som inte kan finnas på varje
yrkesinspektionsdistrikt placeras så att flera distrikt gemensamt använder
dessa. Utskottet vill med anledning av yrkandet hänvisa till den utförliga
redovisning rörande specialistfunktionerna som lämnas i propositionen (s.
187—188). Redovisningen ger enligt utskottets mening stöd för att de
enskilda distriktens behov av specialisttjänster skall kunna tillgodoses
såväl genom samarbete mellan distrikten som genom utnyttjande av
arbetarskyddsstyrelsens resurser. Utskottet anser det därför inte erforder -

SoU 1973:25

ligt att, som föreslås i motionen, hos Kungl. Maj :t göra något uttalande i
frågan. Motionsyrkandet avstyrks därför.

Ett genomförande av de förslag som framläggs i propositionen och de
insatser som i övrigt görs för att förbättra arbetsmiljön kommer att ställa
ökade krav på yrkesinspektionen. Bl. a. blir det av betydelse att
yrkesinspektionen kan verka nära arbetsställena och snabbt ta ställning
till skyddsfrågor som där uppkommer. Det sagda motiverar en ökning av
antalet yrkesinspektionsdistrikt. Riksdagen har efter förslag i årets
statsverksproposition anvisat medel så att det skall bli möjligt för Kungl.
Majit att besluta om en omläggning av distriktsindelningen (prop. 1973:1
bil. 7, SoU 1973:5). Av den nu behandlade propositionen framgår att
departementschefen avser att på grundval av arbetsmiljöutredningens
förslag och remissyttrandena över detta föreslå Kungl. Majit att antalet
distrikt ökas från 11 till 19.

Genom att tillstyrka den av Kungl. Majit föreslagna medelsanvisningen
till yrkesinspektionen har utskottet tagit ställning för en utökning av
yrkesinspektionsdistrikten till i huvudsak det antal som enligt det sagda
kommer att föreslås av departementschefen. I detta sammanhang har
utskottet därför inte anledning att närmare gå in på distriktsindelningsfrågan.
I anledning av en skrivelse, som inkommit från kommunstyrelsen
i Östersund, anser sig utskottet dock kunna uttala att — om ett gemensamt
distrikt bibehålls för Västernorrlands och Jämtlands län —
ett lokalkontor bör inrättas i Jämtlands län. Detta ställningstagande står i
överensstämmelse med vad arbetsmiljöutredningen anfört.

Med hänsyn till bl. a. det utredningsarbete som pågår inom länsberedningen
bör enligt utskottets mening riksdagen inte nu ta ställning till
frågan huruvida framdeles en ytterligare ökning av antalet yrkesinspektionsdistrikt
bör komma till stånd. Det kan dessutom vara lämpligt att
avvakta erfarenheterna av den nu aktuella indelningsreformen, som
kommer att ställa stora krav på personalresurserna. Utskottet avstyrker
därför motionen 1973:2003 (yrkande 1) av herr Gustavsson i Alvesta
m. fl. (c), såvitt däri föreslås ett uttalande av innehåll att på sikt varje län
skall få ett yrkesinspektionsdistrikt.

Sanktionssystem m. m.

Det bör självfallet vara en strävan att arbetsmiljöfrågor skall lösas utan
ingripanden av tvångskaraktär. Som departementschefen framhåller
måste dock ett sanktionssystem finnas, som kan utgöra ett fast underlag
för snabba och verksamma myndighetsåtgärder mot dåliga arbetsmiljöförhållanden.
Sedan utredningen konstaterat, att nuvarande sanktioner
inte fungerat tillfredsställande i praktiken, har utredningen tagit upp
sanktionssystemet till prövning och lagt fram förslag om förändringar. På
grundval av utredningens förslag föreslås i propositionen i huvudsak
följande som syftar till att öka sanktionssystemets effektivitet och att ge
tillsynsorganens agerande ökad tyngd.

Ett vitesförfarande införs i arbetarskyddslagstiftningen. Tanken är att

SoU 1973:25

arbetarskyddsmyndighet i samband med föreläggande om skyddsåtgärd
skall kunna fastställa ett vitesbelopp som är avpassat främst efter vad som
i det särskilda fallet behövs för att skyddsåtgärden skall vidtas.
Underlåtenhet att vidta förelagd åtgärd inom angiven tid leder till att vite
på talan av åklagaren utdöms av domstol. Nytt föreläggande, eventuellt
med förhöjt vite, kan också meddelas i detta läge. Om myndigheterna — i
främsta rummet yrkesinspektionen — inte funnit skäl utsätta vite i
föreläggande skall straff kunna följa på överträdelse av föreläggandet.
Inte bara föreläggande utan även förbud skall kunna meddelas med
utsättande av vite. För överträdelse av tillsynsorgans föreläggande, förbud
eller föreskrift höjs maximistraffet till fängelse i ett år. En annan
förändring på sanktionsområdet är att i lagstiftningen införs ytterligare
ett påtryckningsmedel, nämligen tvångsutförande, vilket ger tillsynsorganen
möjlighet att på arbetsgivarens bekostnad låta verkställa skyddsåtgärd,
som arbetsgivaren underlåtit vidta. För att ytterligare öka möjligheterna
att få en snabb effekt av tillsynsmyndigheternas insatser föreslås
en bestämmelse av innehåll att tillsynsorganen skall kunna förordna att
beslut om ingripande skall gälla utan hinder av att beslutet inte vunnit
laga kraft. I fortsättningen skall föreläggande, förbud eller föreskrift
också kunna tillgripas i fråga om statlig verksamhet. Talan mot
arbetarskyddsstyrelsens beslut om sanktion i form av förbud, föreläggande
eller föreskrift skall i fortsättningen föras hos Kungl. Maj:t i stället för
hos kammarrätt.

Vid sin granskning av den i propositionen föreslagna lagtexten har
utskottet funnit skäl närmare överväga innehållet i 53 § arbetarskyddslagen.
Paragrafens första stycke föreslås i propositionen få följande lydelse.

Uppfyller arbetsställe ej de krav som gälla enligt denna lag eller
föreskrifter eller anvisningar som meddelats med stöd av lagen, äger
yrkesinspektionen förelägga arbetsgivaren att avhjälpa missförhållandet.
Yrkesinspektionen kan också förbjuda honom att bedriva visst arbete
eller använda viss lokal, maskin, redskap eller annat hjälpmedel, visst
ämne eller material eller viss arbetsmetod utan att iaktta villkor som
angivits när förbudet meddelades. Föreläggande eller förbud som nu sagts
gäller även beträffande verksamhet som den mot vilken påbudet riktats
bedriver på arbetsstället utan att använda arbetstagare.

Liksom det nu gällande stadgandet behandlar förslaget åtgärder mot
missförhållande som råder på visst arbetsställe. Anknytningen till
begreppet arbetsställe bör enligt utskottets mening inte innebära att
giltigheten av ett föreläggande eller förbud under alla omständigheter är
begränsad till just den plats där bristen uppdagades. Sådan begränsning
bör således inte gälla om ingripandet mot arbetsgivaren avsett en flyttbar
anordning som regelbundet används av samma arbetsgivare i verksamhet
som inte är bunden till något fast driftsställe utan utövas på olika platser
och eventuellt också på olika orter. Tilläggas bör dock, att en
förutsättning härför måste vara att det är möjligt att säkert identifiera
anordningen.

SoU 1973:25

En annan fråga är om föreläggande eller förbud, som grundar sig på
prövningen av en arbetsanordning på visst arbetsställe, bör kunna få avse
andra liknande anordningar som har samma slags brister men som
används på annat arbetsgivarens arbetsställe. Även om vissa skäl skulle
kunna anföras för att en sådan möjlighet införs har utskottet inte ansett
sig böra förorda att den föreslagna lagtexten ändras. Utskottet har i sin
bedömning beaktat omständigheter som sammanhänger med att föreläggande-
och förbudsinstituten är uppbyggda och inpassade i regelsystemet
för att utnyttjas vid behov av ingripande i det enskilda fallet. Främst
är att nämna att rättssäkerhetsskäl talar för att tillsynsmyndighet måste
ha närmare kännedom om samt möjlighet att tillfredsställande precisera
identiteten av anordning eller förhållande som ingripandet avser. Den här
diskuterade utvidgade räckvidden av föreläggande eller förbud måste
dessutom ses mot bakgrunden av de möjligheter som står arbetarskyddsstyrelsen
till buds att via generella krav på typgodkännande av olika slags
anordningar komma till rätta med problem av förevarande slag. Som
förut nämnts kommer arbetsmiljöutredningen att i sitt fortsatta arbete
behandla frågor om förprövning av arbetsanordningar m. m.

Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att bl. a. den
förstärkning av tillsynsorganisationen som sker blir av betydelse för
möjligheterna att få till stånd snabba ingripanden i sådana fall som här
avses; den omständigheten att ingripande sker på visst arbetsställe kan
självfallet aktualisera en prövning av motsvarande förhållanden på andra
likartade arbetsställen, på vilka arbetsgivaren bedriver verksamhet. Även i
de fall arbetsgivaren bedriver verksamhet inom olika yrkesinspektionsdistrikt
bör det vara möjligt att genom samarbete mellan distrikten få till
stånd snabba ingripanden i åsyftade fall. Enligt utskottets mening är det
motiverat att ytterligare överväga den här antydda problematiken.
Utskottet förutsätter att arbetsmiljöutredningen kommer att göra detta
under sitt fortsatta arbete.

I motionen 1973:2002 av herr Åkerlind m. fl. (m) föreslås att ett
tillägg skall göras till sista punkten i det ovan återgivna förslaget till 53 §
första stycket arbetarskyddslagen. Tillägget skulle innebära att ett
meddelat påbud skall gälla beträffande verksamhet som utförs av
arbetsgivaren utan att använda arbetstagare endast under förutsättning att
verksamheten kan innebära fara för andra.

Som framgår av specialmotiveringen till paragrafen (prop. s. 208) har
den föreslagna lagtexten utformats med utgångspunkt i att förbudet eller
föreläggandet skall kunna säkerställas genom polismyndighets försorg.
Detta bör kunna ske även om arbetsgivaren i och för sig kan driva
verksamheten utan fara för annan person. Utskottet avstyrker därför
motionsyrkandet. Vidare avstyrker utskottet ett yrkande i samma
motion om att i ett nytt tredje stycke i paragrafen skall intas en
motion om att i ett nytt tredje stycke i paragrafen en bestämmelse skall
intas av innehåll att arbetsgivares rätt till yttrande över föreläggande eller
förbud regleras i förvaltningslagen (1971:290). Ett bifall till
torde vara möjligt eller lämpligt att i arbetarskyddslagen inarbeta samtliga

SoU 1973:25

de övriga hänvisningar till gällande förfaranderegler som finns i förvaltningslagen.
Detta skulle därtill strida mot den lagstiftningsprincip som
riksdagen godtagit vid förvaltningslagens tillkomst.

I 59 § första stycket arbetarskyddslagen föreslås en bestämmelse av
innehåll att arbetsgivare skall vara skyldig att på anmodan av antingen
arbetarskyddsstyrelsen eller yrkesinspektionen föranstalta om undersökning
av ämne eller material, som han använder eller framställer i sin
verksamhet, eller tillhandahålla prov för sådan undersökning. I motionen
1973:2005 (yrkande A 6) av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att
även skyddskommitté skall ha rätt att föranstalta om sådan undersökning
som avses i paragrafen. Med hänsyn till de möjligheter som finns för varje
ledamot i en skyddskommitté att göra framställningar som tas upp av
yrkesinspektionen och då det inte finns anledning att i detta avseende
frånkänna tillsynsmyndigheten rätten att pröva behovet av ingripande
avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Frågor rörande företagshälsovård

I följande motioner, nämligen motionen 1973:288 av herr Helén m. fl.
(fp), motionen 1973:662 av herr Fälldin m. fl. (c) samt motionen
1973:2005 av herr Hermansson m. fl. (vpk) tas upp vissa frågor rörande
företagshälsovården. I motionen 1973:288 (yrkandena 1 och 2) vill
motionärerna att riksdagen skall anhålla att förslag föreläggs riksdagen
om principbeslut rörande obligatorisk företagshälsovård och att riksdagen
som sin mening skall ge Kungl. Maj:t till känna att företagsnämnderna
bör ges huvudansvaret för företagshälsovården. Motionärerna i motionen
1973:662 (yrkande 5) vill ha en utredning om hur företagshälsovården
skall lösas för egenföretagare. Slutligen vill motionärerna i motionen
1973:2005 (yrkande C) att riksdagen uttalar sig för att företagshälsovården
läggs under landstingens huvudmannaskap.

De meningsyttringar som framkommit under arbetsplatsremissen i
anledning av arbetsmiljöutredningens förslag innebär att företagshälsovården
ute på arbetsplatserna bedöms som en av de mer väsentliga
faktorerna för att åstadkomma en bättre arbetsmiljö. Utskottet delar
denna bedömning som står i överensstämmelse med de synpunkter
som anförs i motionen 1973:288. Sedan statsmakterna år 1971 tog
ställning till frågan om företagshälsovårdens utbyggnad (prop. 1971:23,
SoU 1971:11) har en förhållandevis snabb utveckling ägt rum på
området. Det är viktigt att utvecklingen fortsätter. Ett principbeslut om
införande av obligatorisk företagshälsovård skulle emellertid enligt
utskottets mening inte påskynda utvecklingen. I sammanhanget är också
att beakta att, så länge vi har otillräckliga läkarresurser, en avvägning
måste ske gentemot de behov av läkarresurser som finns hos den av
samhället bedrivna hälso- och sjukvården. I detta avseende — såväl som i
andra väsentliga avseenden då det gäller företagshälsovårdens utveckling i
vårt land — har den till arbetsskyddsstyrelsen knutna företagshälsovårdsdelegationen
viktiga uppgifter att fylla. Utskottet vill också erinra om

SoU 1973:25

den intensifierade utbildning i företagshälsovård för såväl läkare som
skyddsingenjörer som arbetarskyddsstyrelsen bedriver (se härom s. 54).
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen 1973:288,
såvitt avser frågan om principbeslut rörande obligatorisk företagshälsovård.

I de förslag rörande företagshälsovårdens utbyggnad som i enlighet
med det ovan sagda framlades vid 1971 års riksdag presenterades flera
olika modeller för organisationen av företagshälsovården. Huvudmannaskapet
kan ligga antingen helt hos ett eller flera företag — bl. a. i form av
företagshälsovårdscentraler — eller helt hos landstingskommun eller också
vara delat mellan företag och landstingskommun. Som utskottet i sitt
yttrande i ärendet framhöll i anledning av en motion med i huvudsak
samma yrkande som yrkandet i motionen 1973:2005 har de nämnda
organisationsmodellerna sin utgångspunkt i de riktlinjer för företagshälsovård
som antogs av SAF och LO år 1967. Med hänsyn härtill är utskottet
lika litet nu som under åren 1971 (SoU 1971:11) och 1972 (SoU 1972:9)
berett förorda att huvudmannaskapet för företagshälsovården skall
överföras till sjukvårdshuvudmännen. Utskottet vill dock i anslutning till
det sagda framhålla betydelsen av en nära samverkan mellan företagshälsovården
och samhällets hälso- och sjukvård oavsett i vilken organisatorisk
form företagshälsovården bedrivs. Företagshälsovårdsdelegationen,
i vilken bl. a. arbetsmarknadsparterna är representerade, har här viktiga
samordningsfunktioner. I enlighet med det sagda avstyrker utskottet
motionen 1973:2005 i här aktuell del.

Då det härefter gäller den i motionen 1973:288 upptagna frågan om
att ge företagsnämnderna huvudansvaret för företagshälsovården får
utskottet hänvisa till sina överväganden i avsnittet om allmänna medinflytandefrågor
(s. 41—43, se även s. 47). Motionen 1973:288 avstyrks
även i förevarande del.

Det ankommer på den till arbetarskyddsstyrelsen knutna företagshälsovårdsdelegationen
att bl. a. ange riktlinjer för bedrivande av samarbetet
rörande företagshälsovård på det regionala planet. Under år 1972
har på initiativ av delegationen inrättats regionala samrådsorgan, som
organiserats länsvis. Enligt propositionen bör en samordning komma till
stånd mellan länsdelegationernas funktioner och de yrkesinspektionsnämnder
som är avsedda att inrättas. Den första uppgiften som
anförtrotts länsdelegationerna är att i enlighet med företagshälsovårdsdelegationens
direktiv kartlägga den företagshälsovård som förekommer
inom länet. Vidare har länsdelegationerna fått i uppgift bl. a. att
stimulera aktiviteter och etableringsönskemål beträffande företagshälsovård
och initiativ i syfte att väcka intresse härför, att främja tillkomsten av
samarbetsöverenskommelser för gemensam användning av resurserna för
företagshälsovård samt att utreda prioriteringsbetingelser för otillräckligt
försörjda områden inom regionens arbetsliv beträffande företagshälsovård.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen
1973:662, såvitt avser frågan om hur företagshälsovården skall organiseras
för egenföretagare.

SoU 1973:25

Yrkesmedicin

I motionen 1973:162 (yrkande 1) av herr Ericson i Örebro m. fl. (s)
begärs åtgärder som kan främja en utbyggnad av yrkesmedicinska kliniker
så att — i enlighet med förslag av utredningen angående yrkesmedicinens
organisation m. m. i det till chefen för inrikesdepartementet år 1963
avgivna betänkandet (SOU 1963:46) Yrkesmedicinska sjukhusenheter,
behov och organisation — sådana enheter kommer att finnas i varje
sjukvårdsregion med undantag för Uppsalaregionen, som förutsattes
kunna repliera på en dylik enhet vid karolinska sjukhuset. Vidare begärs i
motionen (yrkande 2) — såvitt den behandlas av utskottet — att
specialitet för läkare snarast skall fastställas inom området yrkesmedicin
(arbetsmedicin).

Yrkesmedicinska enheter finns vid Karolinska sjukhuset, Södersjukhuset
i Stockholm, regionsjukhuset i Örebro samt Lunds lasarett.
Kommunfullmäktige i Göteborg beslutade år 1971 inrätta en yrkesmedicinsk
enhet vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Svårigheter att
rekrytera chef (överläkare) för enheten har emellertid förhindrat verksamhetens
igångsättande. Mot bl. a. denna bakgrund skall i stället inledas
försöksverksamhet med ett yrkesmedicinskt centrum vid Sahlgrenska
sjukhuset med en kvalificerad tekniker som chef. Detta yrkesmedicinska
centrum skall bl. a. fungera som samordningsorgan för en
betydande verksamhet av yrkesmedicinsk karaktär som bedrivs vid olika
kliniker vid sjukhuset. Vid regionsjukhuset i Umeå skall anordnas en
yrkesmedicinsk enhet, vilken avses nära samverka med den arbetsmedicinska
filial till arbetarskyddsstyrelsen som skall inrättas i Umeå den 1
januari 1974. Östergötlands läns landsting är berett inrätta en yrkesmedicinsk
enhet vid regionsjukhuset i Linköping. Inrättandet av en sådan
enhet möjliggör klinisk anknytning för den tjänst som professor i
medicin, särskilt yrkesmedicin, vilken UKÄ i sina anslagsäskanden för
budgetåret 1974/75 föreslagit inrättad vid högskolan i Linköping.
Beredvillighet finns således hos sjukvårdshuvudmännen att få i gång de
ytterligare yrkesmedicinska enheter som behövs för att det i betänkandet
SOU 1963:46 angivna målet skall uppnås. Mot denna bakgrund påkallar
motionen 1973:162 i denna del inte någon åtgärd av riksdagen.

Hos nämnden för läkares vidareutbildning, vilken bl. a. har att pröva
och till Kungl. Maj:t avge förslag i frågor om indelning av medicinska
verksamhetsområden i specialiteter, har gjorts framställningar om att
yrkesmedicin skall upptas som specialitet. En arbetsgrupp inom nämnden
företar för närvarande en översyn av specialistutbildningsbestämmelserna.
Då sålunda frågan om yrkesmedicinens ställning är föremål för överväganden
anser utskottet inte heller att någon riksdagens åtgärd i anledning av
denna del av motionen 1973:162 är erforderlig.

Yrkesskadestatistiken m. m.

Yrkesskadestatistiken har hittills huvudsakligen haft två funktioner,
nämligen dels att tjäna som grund för den differentierade premiesättning

SoU 1973:25

som före år 1972 tillämpades inom yrkesskadeförsäkringen, dels att
utgöra ett betydelsefullt hjälpmedel på arbetarskyddsområdet. Behovet
av statistisk redovisning avseende olycksfall i arbete och andra yrkesskador
anknyter numera i första hand till arbetarskyddsverksamhetens krav.
1 detta hänseende måste man försöka tillgodose angelägna önskemål om
sådana förbättringar av yrkesskadestatistiken att den blir väl ägnad som
ett underlag för bedömningar och ställningstaganden när det gäller
insatserna för en tillfredsställande arbetsmiljö. För yrkesskadeförsäkringens
del har samtidigt betydelsen av en dylik statistik minskat.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t har chefen för socialdepartementet
tillkallat en utredningsman, som mot nu angivna bakgrund har
fått i uppdrag att söka formulera målsättningen för modern yrkesskadestatistik.
För detta ändamål bör han enligt utredningsdirektiven i första
hand göra en analys av de krav som kan ställas på statistiken och allsidigt
belysa avnämarbehoven på området, såväl arbetarskyddsverksamheten
som yrkesskadeförsäkringen. Utredningsmannen skall pröva bl. a. hur
yrkesskadestatistiken skall administreras. Han skall i samband därmed
särskilt beakta angelägenheten av snabb redovisning av uppgifter om
yrkesskador. Utredningsmannen bör härvid undersöka om någon form av
preliminär snabbstatistik kan vara en lämplig väg.

Genom det utredningsarbete, som sålunda pågår, kommer enligt
utskottets mening motionen 1973:287 (yrkande 2 delvis) av herr Helén
m. fl. (fp), såvitt däri yrkas att yrkesskadestatistiken skall förbättras, att
tillgodoses. Utskottet avstyrker därför motionen i denna del.

I nyssnämnda motion, 1973:287 (yrkande 2 delvis) yrkas också att
försök med tillbudsrapportering skall sättas i gång. Utskottet delar
uppfattningen att det är av värde att studier på området görs. Försök
med tillbudsrapportering har utförts eller pågår inom enskilda företag
och genom branschstudier, bl. a. inom skogsbruket. I en av arbetarskyddsfonden
nyligen gjord kartläggning och analys av forskningsbehov
rörande olycksfall i arbetsmiljön (rapport 1973:4) lämnas viss redovisning
för sådana försök. Utskottet vill framhålla att anslag från fonden bör
kunna utgå för fortsatta studier för ändamålet. Med hänsyn härtill och då
utskottet anser sig kunna förutsätta att arbetarskyddsstyrelsen med
uppmärksamhet följer utvecklingen beträffande frågan om tillbudsrapportering
är enligt utskottets mening någon riksdagens åtgärd i
anledning av motionsyrkandet inte erforderlig. Utskottet avstyrker därför
även detta yrkande.

Sjukfrånvaron

I motionen 1973:654 av herr Bohman m. fl. (m) tas upp frågan om
den höga frånvaron i arbetslivet. Motionärerna vill ha en utredning
angående orsakerna till denna. De vill — enligt motivering i motionen
1973:241 — att därvid särskilt skall belysas sjukfrånvaron med hänsyn till
kön, ålder, lönelägen, befattningsnivå, arbetstillfredsställelse, skiftarbete,
löneform m. m. Motionärerna framhåller att även en jämförelse mellan

SoU 1973:25

privat och offentligt anställda torde vara av intresse. Vidare bör en
jämförelse göras mellan förhållandena på arbetsplatser som är belägna i
större och mindre orter. Även sjukförsäkringsreglernas inverkan på
frånvaron bör ingå i en analys. Det är sannolikt, menar motionärerna, att en
sådan undersökning på en rad områden skulle ge uppslag till åtgärder som
kunde nedbringa frånvaron.

I samband med avtalsuppgörelsen år 1971 tog SAF och LO i ett
särskilt förhandlingsprotokoll upp bl. a. frågan om frånvaron från
arbetet. I protokollet anförs att SAF under förhandlingarna uttalat stark
oro över den höjda frånvarofrekvensen i företagen och att parterna därför
enats om att tillsätta en gemensam arbetsgrupp med uppgift att studera
utvecklingen av frånvaron i arbetet och dess orsaker samt att utarbeta
förslag som kan bidra till att nedbringa frånvaron. Utskottet har inhämtat
att den gemensamma arbetsgruppen nyligen slutfört sitt arbete och att
resultatet av gruppens utredningsarbete inom kort kommer att publiceras.
Eftersom motionsyrkandet således i huvudsak får anses tillgodosett
avstyrker utskottet motionen 1973:654.

Arbetsmiljöfrågor för särskilda arbetstagargrupper

I detta avsnitt behandlas motionsyrkanden, i vilka från skilda
utgångspunkter tas upp frågor om förbättring av arbetsmiljön för
särskilda arbetstagargrupper.

Arbetarskyddslagen är inte tillämplig på skeppstjänst. Detta innebär
bl. a. att de reformer på arbetsmiljöområdet, som utskottet i det
föregående tillstyrkt, inte får omedelbar betydelse för de ombordanställda.
Mot denna bakgrund tas i två motioner upp frågan om de
ombordanställdas arbets- och miljöförhållanden m. m. I motionen
1973:2000 av herrar Rosqvist (s) och Bergqvist (s) framhålls, att många
förbättringar har uppnåtts och många tidigare otillfredsställande förhållanden
har kunnat undanröjas, men krav på alltmer effektiva och
maximalt utnyttjade fartyg har gjort att för de ombordanställda nya
otillfredsställande attribut kommit in i arbetsmiljön och för sjöfolk som
också har sin bostad ombord i fartygen även i vissa fall en störd
fritidsmiljö. Med denna utgångspunkt utvecklar motionärerna sina
synpunkter på arbetsmiljöförhållandena på fartyg. Motionen mynnar ut i
ett yrkande av innebörden att riksdagen med beaktande av de i motionen
anförda synpunkterna skall begära kompletterande utredning syftande
till ändringar i lagar och förordningar om säkerhet å fartyg. I motionen
1973:2007 av herrar Takman (vpk) och Hallgren (vpk) framställs ett
yrkande av i huvudsak samma innehåll. Motionärerna vill att riksdagen
skall begära förslag om snabba och genomgripande förbättringar av
arbetsmiljön och säkerheten för anställda till sjöss.

Sedan motionerna väcktes, har chefen för kommunikationsdepartementet
efter Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallat en sakkunnig med
uppdrag att utreda frågor som hänger samman med de ombordanställdas
arbets- och miljöförhållanden m. m. Utförliga direktiv för den sakkunnige

5 Riksdagen 1973. 12 sami. Nr 25

SoU1973:25

har utfärdats. 1 dessa uttalas bl. a. att enligt departementschefens
uppfattning målsättningen måste vara att man får samma möjligheter att
skapa tillfredsställande arbetsmiljö för de ombordanställda som
för arbetstagare i land. Det får inte bli någon eftersläpning för
sjömännen. Den allmänna målsättningen bör — i enlighet med de
överväganden som gjordes vid tillkomsten av lagen (1965:719) om
säkerheten på fartyg — vara att de principer som gäller i fråga om
arbetarskyddet för landanställda också kommer till användning när det
gäller de ombordanställdas förhållanden. Det är emellertid på grund av
fartygsarbetets speciella natur väsentligt att utredningen överväger i
vilken utsträckning fartygsmiljön ger anledning till specialregler. Eftersom
fartyget också är den anställdes bostadsplats och den plats till vilken
han är hänvisad under annan fritid är det viktigt att perspektivet vidgas
och att miljöfrågorna bedöms med utgångspunkt även häri. I
utredningsdirektiven presenteras vidare ett antal frågeställningar som bör
behandlas under utredningen. I anslutning till den lämnade redovisningen
vill utskottet nämna att i trafikutskottets betänkande 1973:18 behandlas
frågan angående minimikraven för bostäder på fartyg.

Eftersom i motionerna även berörs vissa allmänna sjösäkerhetsfrågor
får utskottet hänvisa till att bestämmelser som avser brand- och
explosionsriskerna på fartyg finns i lagen om säkerheten på fartyg, till
vilken omfattande tillämpningsföreskrifter utfärdats. Utskottet vill framhålla
att under de allra senaste åren skett en snabb utveckling av
säkerhetsarbetet. Tyngdpunkten i sjöfartsinspektionens arbete ligger
numera på frågor som rör dels säkerhetsmässiga aspekter på fartygens
operativa verksamhet, dels arbetsmiljön. Inspektionen har fått betydande
förstärkningar av sina tillsynsresurser inte endast inom Sverige utan även
utomlands genom tillskapandet av sjöfartsinspektionskontoret i Rotterdam.

Med hänsyn till det anförda är enligt utskottets mening motionernas
syfte numera i huvudsak tillgodosett. Utskottet avstyrker motionerna.

I motionen 1973:80 av herr Lövenborg m. fl. (vpk) tas upp vissa
arbetsmiljöfrågor för gruvarbetare. Motionärerna vill för det första ha
åtgärder mot användningen av dieseldriften vid gruvdrift under jord. De
vill vidare att ett intensifierat statligt utvecklingsarbete för att snabbt få
fram miljövänliga typer av arbetsmaskiner och fordon skall sättas i gång;
särskilt eldriften bör beaktas i sammanhanget. Ytterligare vill motionärerna
att gruvarbetare under jord skall hänföras till sådana arbeten som faller
under strålskyddslagen.

Utskottet vill erinra om att en omfattande interpellationsdebatt
rörande i huvudsak de frågor som tas upp i motionen hölls i riksdagen
den 7 december förra året. Därvid anförde chefen för socialdepartementet
bl. a. följande.

Frågor om dieselavgaser i gruvluft är en betydelsefull del av de
yrkeshygieniska problemen vid gruvarbete. Det finns skäl att ägna stor
uppmärksamhet åt vilka åtgärder som kan vidtas för att komma till rätta
med dessa spörsmål. Därvid måste beaktas att det finns ett nära samband
med andra faktorer av betydelse för gruvmiljön, bl. a. användningen av

SoU 1973:25

sprängämnen som alstrar gaser av likartad sammansättning. Den avsevärda
upprustning av gruwentilationen som radonanvisningarna framtvingat har
även medfört att dieselavgaser och spränggaser numera vädras ut på ett
annat sätt än tidigare. Det framstår ändå som i hög grad önskvärt att
finna ett lämpligt alternativ till konventionell dieseldrift under jord.
Utvecklingsarbete för att söka tillgodose önskemålet är också på gång.
Det finns emellertid inte för närvarande praktiska förutsättningar att
införa ett totalförbud mot dieseldrivna anordningar i gruvorna. Åtgärderna
måste i stället i nuvarande läge inriktas på att förebygga olämpliga
koncentrationer av skadliga och besvärande ämnen i avgaserna. Sådana
krav måste ställas på främst motortyp och maskinunderhåll samt
luftkontroll, att godtagbara arbetsförhållanden uppnås över lag. Vissa
bestämmelser i dessa hänseenden finns redan nu i arbetarskyddsstyrelsens
berganvisningar.

I anslutning till sistnämnda uppgift får utskottet framhålla, att
berganvisningarna har skärpts under innevarande år. Vidare får utskottet,
såvitt avser strålskyddslagen, anföra följande. Enligt lagen krävs särskilt
tillstånd för att bedriva radiologiskt arbete. Vad som är radiologiskt
arbete definieras i lagen. Definitionen är sådan att förekomsten av
radongas i en gruva inte medfört att lagen tillämpas på gruvarbete.
Arbetarskyddslagen tillämpas därför fullt ut för gruvarbete och således
även såvitt avser risken för strålningsskada. Framhållas bör dock att det
finns ett nära samarbete mellan statens strålskyddsinstitut och arbetarskyddsstyrelsen.
Chefen för socialdepartementet framhöll i ovannämnda
interpellationsdebatt att han ser arbetarskyddsmyndigheternas tillsyn
som en förutsättning för en effektiv och samordnad övervakning av
förhållandena på gruvarbetsplatserna.

Utskottet ansluter sig till de bedömningar som chefen för socialdepartementet
gav uttryck för i interpellationsdebatten. Detta ställningstagande
innebär att utskottet inte anser det erforderligt med några
riksdagens åtgärder i anledning av motionen 1973:80. Denna avstyrks
därför.

I motionen 1973:1178 av herr Hallgren m. fl. (vpk) yrkas att
riksdagen skall begära förslag till förbud mot användning av medhavda
arbetsmaskiner i utländska fartyg vid lossnings- och lastningsarbete i
svenska hamnar.

Utskottet får framhålla att arbetarskyddslagstiftningen och sjösäkerhetslagstiftningen
ger tillsynsmyndigheterna möjlighet att ingripa med
förbud, om arbetsmaskin som finns ombord på utländskt fartyg har
sådana brister att säkerheten vid maskinens användning kan äventyras.
Det finns möjlighet att meddela förbud att begagna maskinen innan
rättelse vidtagits. För att skärpa kontrollen över efterlevnaden av
lagstiftningen beträffande arbetarskyddet vid stuveriarbete har yrkesinspektionen
under de senaste åren tilldelats särskilda personalförstärkningar.
Inom arbetarskyddsstyreisen 'finns också en särskild stuverisektion.
Mot bakgrund av det anförda och då det i motionen aktualiserade
problemet kan förutsättas bli uppmärksammat av arbetsmiljöutredningen
i dess fortsatta arbete är någon riksdagens åtgärd i anledning av

SoU 1973:25

motionen inte påkallad. Utskottet avstyrker således motionen
1973:1178.

I anledning av motionen 1973:1213 av herr Petersson i Gäddvik m. fl.
(m), vari yrkas att arbetsmiljöutredningen skall få i uppdrag att beakta i
motionen angivna synpunkter rörande arbetsförhållandena för personal
som sysselsätts med arkivarbete, får utskottet framhålla att arbetarskyddslagen
i princip är allmängiltig och att någon omprövning i detta
hänseende inte ifrågasätts i direktiven till arbetsmiljöutredningen. Utskottet
vill även — eftersom motionen främst uppehåller sig vid frågan
om utformningen av arbetslokalerna för nämnda arbetstagargrupp —
erinra om de förslag i propositionen om vidgad förhandsprövning av
arbetslokaler som utskottet i det föregående tillstyrkt. På grundval av det
anförda och under hänvisning till de omfattande direktiv som utfärdats
för arbetsmiljöutredningen avstyrker utskottet motionen.

Arbetsmiljöutredningen kommer i sitt fortsatta arbete att ta upp
frågan om det materiella innehållet i arbetarskyddslagstiftningen. En
viktig uppgift för utredningen blir därvid att överväga utformningen av de
framtida regler som skall gälla i fråga om ensamarbete. Med hänsyn härtill
avstyrker utskottet motionen 1973:1179 av herr Hallgren m. fl. (vpk),
som innehåller yrkande om införande i arbetarskyddslagen av förbud mot
enmansbetjäning på normalgodståg och expressgodståg.

Under hänvisning till de uppgifter, som ankommer på statens
personalnämnd, och till inrättandet av statens arbetsmiljönämnd avstyrker
utskottet motionen 1972:662 (yrkande 3) av herr Fälldin m. fl. (c),
såvitt däri föreslås att en målsättning för arbetsmiljön inom den statliga
sektorn skall utarbetas.

I förevarande sammanhang tar utskottet även upp ett i motionen
1973:287 (yrkande 4) av herr Helén m. fl. (fp) framställt yrkande, som har
det indirekta syftet att förbättra arbetsmiljön för statsanställda. Yrkandet
i motionen innebär att staten vid upphandling av bl. a. maskiner och
fordon skall ställa ökade krav på bullerdämpning. Enligt motonärernas
mening skulle tillämpningen av en sådan upphandlingsprincip tvinga fram
en bättre teknik.

Utskottet — som vill framhålla att nya regler för statens upphandling
antogs av vårriksdagen (prop. 1973:73, FiU 1973:27) - anser att
statsmakternas åtgärder på bullerområdet främst skall bestå i insatser i
form av forskning och teknisk utveckling samt åtgärder på lagstiftningsområdet.
Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionsyrkandet.

Utöver det ovan anförda har de i propositionen framlagda förslagen
inte givit socialutskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

SoU 1973:25

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande det fortsatta reformarbetet på arbetsmiljöområdet
att riksdagen avslår motionen 1973:287 yrkandet 7,
motionen 1973:662 yrkandena 1 och 2, motionen
1973:2003 yrkandet 5 och motionen 1973:2004 yrkandet 1,

2. beträffande förtursbehandling av frågorna om bättre kontroll
av kemiska ämnen och åtgärder mot buller att riksdagen avslår
motionen 1973:287 yrkandet 3,

3. beträffande förtursbehandling av frågan om hygieniska gränsvärden
m. m. att riksdagen avslår motionen 1973:2005
yrkandet B,

4. beträffande viss framställning till Kungl. Maj:t rörande
propositionsarbetet att riksdagen avslår motionen
1973:1187,

5. beträffande ekonomiska stimulansåtgärder på arbetsmiljöområdet
att riksdagen avslår motionen 1973:287 yrkandet 8,
motionen 1973:439, motionen 1973:662 yrkandena 4 och 6
samt motionen 1973:2004 yrkandet 6,

6. beträffande arbetstagarnas medinflytande i fråga om utformningen
av arbetsmiljön m. m. att riksdagen avslår motionen
1973:287 yrkandet 1 och motionen 1973:2004 yrkandet 2,

7. beträffande maktbefogenheter för de anställda och deras
organisationer att riksdagen med avslag på motionen
1973:2005 yrkandet A 1 antager 39 § i det vid propositionen
1973:130 fogade förslaget till lag om ändring i arbetarskyddslagen
(1949:1),

8. beträffande utseende av skyddsombud att riksdagen med
avslag på motionen 1973:2002 (del) antager 40 § i lagförslaget
under 7,

9. beträffande förutsättningarna för skyddsombuds rätt att
avbryta arbete samt prövningen av beslut av skyddsombud
att avbryta arbete att riksdagen med avslag på motionen
1973:2005 yrkandet A 3 antager 40 b § i lagförslaget under
7,

10. beträffande utseende av arbetstagarföreträdare i skyddskommittén
att riksdagen med avslag på motionen 1973:2002
(del) godkänner vad utskottet anfört,

11. beträffande frågan om majoritet för de anställda i skyddskommittén
att riksdagen med avslag på motionen 1973:2005
yrkandet A 4 godkänner vad utskottet anfört,

12. att riksdagen antager 41 § i lagförslaget under 7,

13. beträffande frågan om tystnadsplikt för bl. a. skyddsombud
och ledamot av skyddskommitté att riksdagen med avslag på
motionen 1973:2005 yrkandet A 5 antager 51 § i lagförslaget
under 7,

SoU 1973:25

14. beträffande anmälan till yrkesinspektionen i vissa fall att
riksdagen med avslag på motionen 1973:2002 (del) antager
8 a § i lagförslaget under 7,

15. beträffande vissa regler för arbetarskyddet på gemensamma
arbetsställen att riksdagen med avslag på motionen
1973:2002 (del) antager 7 a § i lagförslaget under 7,

16. beträffande ansvaret för utbildningen av skyddsombud att
riksdagen med avslag på motionen 1973:2005 yrkandet A 2
antager 40 a § i lagförslaget under 7,

17. beträffande åtgärder mot missförhållande på visst arbetsställe
att riksdagen med avslag på motionen 1973:2002 (del)
antager 53 § i lagförslaget under 7,

18. beträffande vissa undersökningar rörande ämne eller material
att riksdagen med avslag på motionen 1973:2005 yrkandet
A 6 antager 59 § i lagförslaget under 7,

19. att riksdagen antager lagförslaget under 7 i den mån förslaget
ej behandlats under 7—18,

20. att riksdagen antager följande vid propositionen fogade
lagförslag, nämligen

a. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift,

b. lag om ändring i skogsförläggningslagen (1963:246),

c. lag om ändring i lagen (1971:309) om behörighet för
allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,

d. lag om ändring i allmänna arbetstidslagen (1970:103),

e. lag om ändring i lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i
husligt arbete,

f. lag om ändring i lagen (1932:55) om viktmärkning i vissa
fall av gods som skall inlastas å fartyg,

21. att riksdagen lämnar utan erinran det vid propositionen
fogade förslaget till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan
(1959:612),

22. beträffande avstängning av arbetstagare som bryter mot
skyddsföreskrifter att riksdagen avslår motionen 1973:2001,

23. beträffande typbesiktning av maskiner och redskap samt
koncessionsförfarande vid vissa arbetsställen att riksdagen
avslår motionen 1973:2003 yrkandet 3 och motionen
1973:2004 yrkandet 4,

24. beträffande vissa utbildningsfrågor att riksdagen avslår motionen
1973:287 yrkandet 5, motionen 1973:655 yrkandet 2
och motionen 1973:2004 yrkandet 5,

25. beträffande inrättande av en professur i arbetsmiljöforskning
att riksdagen avslår motionen 1973:655 yrkandet 1,

26. beträffande en arbetsmiljökampanj att riksdagen avslår motionen
1973:287 yrkandet 6,

27. beträffande kommunala tillsynsmän att riksdagen avslår
motionen 1973:2006,

28. beträffande frågan om statsbidrag för den kommunala arbe -

SoU 1973:25

tarskyddstillsynen att riksdagen avslår motionen 1973:2003
yrkandet 4 och motionen 1973:2004 yrkandet 3,

29. beträffande specialisttjänstema hos yrkesinspektionen att
riksdagen avslår motionen 1973:2003 yrkandet 2,

30. beträffande den framtida indelningen i yrkesinspektionsdistrikt
att riksdagen avslår motionen 1973:2003 yrkandet 1,

31. beträffande principbeslut om obligatorisk företagshälsovård
att riksdagen avslår motionen 1973:288 yrkandet 1,

32. beträffande huvudmannaskapet för företagshälsovården att
riksdagen avslår motionen 1973:2005 yrkandet C,

33. beträffande ansvaret för företagshälsovården att riksdagen
avslår motionen 1973:288 yrkandet 2,

34. beträffande företagshälsovården för egenföretagare att riksdagen
avslår motionen 1973:662 yrkandet 5,

35. beträffande vissa yrkesmedicinska frågor att riksdagen avslår
motionen 1973:162, yrkandena 1 och 2,

36. beträffande yrkesskadestatistiken samt tillbudsrapportering
att riksdagen avslår motionen 1973:287 yrkandet 2,

37. beträffande frånvaron på arbetsmarknaden att riksdagen
avslår motionen 1973:654,

38. beträffande arbetsmiljön för ombordanställda att riksdagen
avslår motionen 1973:2000 och motionen 1973:2007,

39. beträffande arbetsmiljön för gruvarbetare att riksdagen avslår
motionen 1973:80,

40. beträffande arbetsmiljön för stuveriarbetare att riksdagen
avslår motionen 1973:1178,

41. beträffande arbetsmiljön för arkivarbetare att riksdagen avlår
motionen 1973:1213,

42. beträffande förbud mot enmansbetjäning på normalgodståg
och expressgodståg att riksdagen avslår motionen 1973:1179,

43. beträffande utarbetandet av en målsättning för arbetsmiljön
inom den statliga sektorn att riksdagen avslår motionen
1973:662 yrkandet 3,

44. beträffande beaktande av viss arbetsmiljöfaktor vid statlig
upphandling att riksdagen avslår motionen 1973:287 yrkandet
4.

Stockholm den 30 oktober 1973

På socialutskottets vägnar

GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c),
Svensson i Kungälv (s), Dahlberg (s), Carlshamre (m), fru Skantz (s), herr
Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp), Johnsson i Blentarp (s),
Andreasson (c), Nordberg (s), Åkerlind (m), Romanus (fp), Nilsson i
Växjö (s) och Hagberg (vpk).

SoU 1973:25

Reservationer

1. beträffande det fortsatta reformarbetet på arbetsmiljöområdet (punkt
1 i hemställan) av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Carlshamre (m),
Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp), Andreasson (c), Åkerlind (m) och
Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 39 som böljar med
”Genom avgivandet” och slutar med ”på arbetsmiljöområdet” bort ha
följande lydelse:

Genom avgivandet (= utskottet) sitt uppdrag.

Återstående arbetsuppgifter är omfattande. Det är angeläget att arbetet
på en tidsenlig lagstiftning på området bedrivs med största skyndsamhet.
Emellertid är utredningens direktiv begränsade och avser i första hand
lagstiftningsåtgärder. Som framhålls i motionen 1973:287 behandlar
utredningen endast i begränsad omfattning de samhällsekonomiska
aspekterna på arbetsmiljön. Enligt utskottets mening är det angeläget att
såsom framhålls i motionen 1973:662 anlägga en helhetssyn på situationen
i arbetslivet och att som framhålls i motionen 1973:287 analysera
det mer långsiktiga behovet av reformer på arbetsmiljöområdet. Detta
talar enligt utskottets mening för att arbetsmiljöutredningens direktiv
vidgas.

Vid sidan härav bör enligt utskottets mening de synpunkter som
framförs i här berörda motioner även tillgodoses genom en ytterligare
förstärkning av arbetarskyddsorganen. Det bör förutsättas att arbetarskyddet
får hög prioritet vid statsmakternas anslagsprövning; enligt
utskottets mening bör ett effektivt och väl utbyggt arbetarskyddsverk
vara väl ägnat att svara för initiativ och samordnande åtgärder på
arbetsmiljöområdet.

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 40 med
”Vid en” och slutar på s. 41 med ”behandlade delar” bort ha följande
lydelse:

Vid en samlad bedömning har utskottet, med tanke på den vikt som
måste läggas vid arbetet på att skapa bättre arbetsmiljöer, kommit till
uppfattningen att direktiven för arbetsmiljöutredningen bör vidgas.
Utredningsarbetet bör baseras på en helhetssyn på situationen i arbetslivet.
Utredningen bör bedöma det mer långsiktiga behovet av reformer
på arbetsmiljöområdet, analysera de samhällsekonomiska aspekterna av
insatser och frånvaro av insatser inom arbetsmiljöområdet samt lägga
fram förslag till de ekonomiska styrmedel som kan utnyttjas för att skapa
bättre arbetsmiljöer. Det ter sig då naturligt, med tanke på breddningen
av utredningens arbete, att ge den parlamentarisk förankring. Utskottet
anser vidare att de program och riktlinjer som skisseras i här berörda
motioner bör utgöra grund för det fortsatta arbetsmiljöarbetet. Utskottets
inställning innebär att motionerna 1973:287, 1973:662,
1973:2003 och 1973:2004 tillstyrks i nu behandlade delar.

SoU 1973:25

dels ock att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande det fortsatta reformarbetet på arbetsmiljöområdet
att riksdagen i anledning av motionen 1973:287
yrkandet 7, motionen 1973:662 yrkandena 1 och 2, motionen
1973:2003 yrkandet 5 och motionen 1973:2004
yrkandet 1

a) hos Kungl. Maj:t anhåller att arbetsmiljöutredningen genom
tilläggsdirektiv får i uppdrag att med utgångspunkt i en
helhetssyn på situationen i arbetslivet föreslå mer långsiktiga
reformer på arbetsmiljöområdet, varvid särskilt uppmärksammas
de samhällsekonomiska aspekterna på arbetsmiljön,
samt att utredningen därvid görs parlamentarisk,

b) ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande
riktlinjer och program för det fortsatta arbetet på att
skapa bättre arbetsmiljöer,

2. beträffande det fortsatta reformarbetet på arbetsmiljöområdet (punkt
1 i hemställan) av herr Hagberg (vpk) som anser att det avsnitt i
utskottets betänkande som börjar på s. 37 med ”Den lämnade” och
slutar på s. 41 med ”behandlade delar” bort ha följande lydelse:

Vid en samlad bedömning av läget på arbetsmiljöområdet har
utskottet kommit fram till uppfattningen att det skulle vara olämpligt att
vidga utredningsdirektiven för arbetsmiljöutredningen i vidare mån än
vad som påkallas med hänsyn till vad utskottet i det följande anför om
förtursbehandling av frågor som tas upp i motionen 1973:2005 yrkandet
B. Utskottet kan (=utskottet) behandlade delar.

3. beträffande förtursbehandling av frågorna om bättre kontroll av
kemiska ämnen och åtgärder mot buller (punkt 2 i hemställan) av herrar
Gustavsson i Alvesta (c), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp),
Andreasson (c) och Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 41 som börjar med
”Det bör” och slutar med ”vissa frågor” bort ha följande lydelse:

Många av de arbetsuppgifter som återstår för arbetsmiljöutredningen
är omfattande. Eftersom utskottet anser det nödvändigt att bättre
kontroll av kemiska ämnen i arbetsmiljön snarast kommer till stånd och
att inte heller effektivare lagstiftning mot buller bör anstå tills utredningen
slutfört sitt arbete, förordar utskottet att nämnda frågekomplex
utreds med förtur. Utskottet tillstyrker därför motionen 1973:287
yrkandet 3. Det i motionen 1973:2005 yrkandet B framförda kravet på
förtur för vissa andra utredningsuppgifter avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande förtursbehandling av frågorna om bättre kontroll
av kemiska ämnen och åtgärder mot buller att riksdagen med
bifall till motionen 1973:287 yrkandet 3 ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört,

SoU 1973:25

4. beträffande förtursbehandling av frågan om hygieniska gränsvärden
m. m. (punkt 3 i hemställan) av herr Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 41 som börjar med
”Det bör”och slutar med ”vissa frågor” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottet är det en grundläggande brist i propositionen —
liksom i utredningen — när det gäller det fortsatta arbetet inom
arbetsmiljöutredningen om gränsvärden som inte får överskridas, att
högsta tolerabla gränsvärden skall vara rekommendationer och inte något
i lag fastslaget.

Utskottet vill erinra om att genom den stora arbetsplatsremissen om
arbetsmiljöutredningens förslag framkom mycket starkt det angelägna i
att det skapades preciserade s. k. hygieniska gränsvärden för buller,
vibrationer, gas, luftfuktighet, kemikalier och giftämnen, temperatur,
belysning etc.

Om skyddsombudens befogenheter skall få en reell innebörd måste
skyddsombuden liksom yrkesinspektionen få sådana fastslagna normer
att kunna stödja sig på. En gång fastslagna gränsvärden eller normer
måste vara föremål för fortlöpande uppmärksamhet och på grund av
vunna erfarenheter göras till föremål för omprövning. De måste med
andra ord bli föremål för en ständig forskning som har den vidare
syftningen att utröna effekterna på de i produktionen sysselsatta
människorna.

Ett oavvisligt krav är att färger, tillsats- och lösningsmedel, plastämnen
m. m. måste innehållsdeklareras. Också arbetsintensiteten måste inbegripas
i fastställandet av gränsvärden med riktpunkt att förhindra att fysiska
och psykiska skador uppstår.

Regler för arbetsplatsens utformning och för minskad arbetsintensitet
måste i första hand gälla bestämmelser som reglerar högsta tillåtna
hastighet och bemanningen vid löpandebandprocesser och andra ensidiga
arbetsmoment. Vid alla kontinuerliga arbetsprocesser och andra pressande
arbetsuppgifter skall de anställda tillförsäkras regelbundna pauser som
räknas in i arbetstiden. Vidare måste regler utarbetas för skiftarbete och
ackordsformer i syfte att minska arbetshets och utslagning.

På grund av det anförda biträder utskottet kravet i motionen
1973:2005 (yrkandet B) på att hygieniska gränsvärden, regler för
arbetsplatsen och arbetsintensiteten med förtur skall utredas och att
förslag till komplettering av arbetarskyddslagen skyndsamt utarbetas.

Utskottet avstyrker motionen 1973:287 yrkandet 3.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande förtursbehandling av frågan om hygieniska gränsvärden
m. m. att riksdagen med bifall till motionen
1973:2005 yrkandet B ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört,

5. beträffande ekonomiska stimulansåtgärder på arbetsmiljöområdet

SoU 1973:25

(punkt 5 i hemställan) av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Carlshamre (m),
Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp), Andreasson (c), Åkerlind (m) och
Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 41 som böljar med
”Arbetsmiljöutredningen har” och slutar med ”(prop. 1969:100, BeU
1969:45)” bort ha följande lydelse:

Arbetsplatsernas iordningställande är ett naturligt inslag i företagens
produktionskostnader och bör därför, oavsett höga miljökrav, bäras av
produktionen. I detta avseende råder ingen skillnad mellan industrins
omgivningsmiljöer och dess arbetsmiljöer. Socialutskottet delar i detta
avseende den grundläggande inställning föredragande departementschefen
intagit.

För att effektivt kunna stoppa tillkomsten av nya dåliga arbetsmiljöer
finner utskottet det vara motiverat att samhället ställer krav på företagen
från arbetsmiljösynpunkt vid lån eller bidrag ur olika statliga fonder.
Sådana krav bör också ställas vid byggande av kontors- och servicelokaler
för den statliga förvaltningen.

Utskottet anser det vidare motiverat att vid prövningen av frågan om
frisläppande av företagens investeringsfonder särskilt bör beaktas om
investeringarna får stor betydelse från arbetsmiljösynpunkt.

Kungl. Maj:t bör också överväga möjligheterna att lägga fram förslag
om inrättandet av en särskild fond för arbetsmiljöförbättringar, från
vilken företagen skulle kunna få lån på gynnsamma villkor. Utlåningen
borde anpassas till konjunkturerna.

Brister i miljöpolitiken har lett fram till stora försummelser i såväl
arbetsmiljö som omgivningsmiljö. För att snabbt förbättra omgivningsmiljön
utgår statsbidrag. Ett motiv för detta finns bl. a. uttalat i
propositionen 1973:165 bilaga 4. Där sägs: ”För många mindre företag
kan åtgärder för att minska utsläppen vid en äldre anläggning vara
ekonomiskt mycket kännbara även om investeringen som sådan är av
begränsad omfattning.” Från samma utgångspunkt finner utskottet det
motiverat att särskilda stimulansåtgärder tills vidare sätts in för att snabbt
komma till rätta med existerande arbetsmiljöproblem. Dessa insatser bör
ske enligt samma grunder som för närvarande gäller för åtgärder för
vatten- och luftvård inom industrin. Förslag bör snarast föreläggas
riksdagen i denna fråga.

Vad utskottet sålunda anfört rörande ekonomiska stimulansåtgärder
på arbetsmiljöområdet i anledning av motionerna 1973:287 (yrkande 8)
av herr Helén m. fl. (fp), 1973:439 av herr Åkerlind m. fl. (m), 1973:662
(yrkande 4 och 6) av herr Fälldin m. fl. (c) och 1973:2004 (yrkande 6)
av herr Helén m. fl. (fp) bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande ekonomiska stimulansåtgärder på arbetsmiljöområdet
att riksdagen i anledning av motionen 1973:287
yrkandet 8, motionen 1973:439, motionen 1973:662 yrkandena
4 och 6 samt motionen 1973:2004 yrkandet 6 ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

SoU1973:25

6. beträffande arbetstagarnas medinflytande i fråga om utformningen av
arbetsmiljön m. m. (punkt 6 i hemställan) av herrar Hyltander (fp) och
Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 42 som börjar med
”Under åberopande” och slutar med ”fortsätta arbete” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening innebär propositionens förslag i förevarande
hänseende en viss förstärkning av de anställdas inflytande över sin
arbetsmiljö. För att arbetsmiljöbristerna med framgång skall kunna
bekämpas krävs dock att de anställda får ett reellt medbestämmande i
frågor som rör arbetsmiljön i vid mening. Grundprincipen bör härvid vara
att de anställda ges en position jämställd med arbetsgivarens. Utskottet
kan således ansluta sig till vad som hemställs i motionen 1973:2004
(yrkande 2) av herr Helén m. fl., nämligen att riksdagen uttalar att den
kommande arbetsmiljölagen skall garantera de anställda en position
jämställd med arbetsgivarens i vad avser det reella inflytandet över
arbetsmiljön i vid mening.

I samma motion liksom i motionen 1973:287 (yrkande 1) av herr
Helén m. fl. tas även upp frågan om företagsnämndernas framtida
verksamhet. I sistnämnda motion hemställs om förslag som kan skapa
förutsättningar för att lägga huvudansvaret för arbetsmiljön på företagsnämnderna,
varvid dessa skulle tilläggas beslutanderätt i arbetsmiljöfrågor.

Omfattande och delvis framgångsrika försök att bredda och intensifiera
företagsnämndernas verksamhet pågår. Det är angeläget att dessa
försök utvidgas ytterligare. Enligt utskottets mening bör företagsnämnderna
lämpligen kunna utvecklas till ett huvudorgan för de anställdas
inflytande. Företagsnämnderna skulle därvid kunna få ett vidgat ansvar
för personalpolitik och information.

En lämplig uppgift för företagsnämnderna är vidare ett vidgat ansvar
för arbetsmiljöfrågor. Såsom anförs i motionerna skulle därvid företagsnämnderna
efter samråd med skyddskommitté, projektgrupper och
sam rådsgrupper kunna planera för arbetsmiljöförbättringar, få beslutsrätt
i en rad för arbetsmiljön viktiga frågor och därigenom utvecklas till en
huvudkanal för de anställdas inflytande och ett samlande organ för
samverkansfrågor på en arbetsplats. En sådan reformering av företagsnämndernas
verksamhet bör i första hand genomföras avtalsvägen. Det
kan dock enligt utskottets mening visa sig lämpligt att använda
lagstiftning med rambestämmelser. En utvidgning av företagsnämndernas
roll står inte i motsättning till den vidgade verksamheten inom
skyddskommittéerna. Enligt utskottets mening bör arbetsmiljöutredningen
i sitt fortsatta arbete mer utförligt ta upp frågan om de anställdas
medbestämmande över arbetsmiljön och därvid särskilt företagsnämndernas
roll. Utskottet vill således ansluta sig till de synpunkter som framförs
i motionerna 1973:287 och 1973:2004 i de delar dessa avser frågan om
de anställdas medbestämmande över arbetsmiljön i vid mening och
vidgade uppgifter för företagsnämnderna.

SoU1973:25

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande arbetstagarnas medinflytande i fråga om utformningen
av arbetsmiljön m. m. att riksdagen i anledning av
motionen 1973:287 yrkandet 1 och motionen 1973:2004
yrkandet 2 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

7. beträffande maktbefogenheter för de anställda och deras organisationer
(punkt 7 i hemställan) av herr Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 43 som börjar med ”1
detta” och slutar med ”utskottet motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

I detta (= utskottet) nyss angivits. I 39 § arbetarskyddslagen
anges den målsättning som arbetarskyddslagen har. Utskottet anser
att arbetsmiljön måste ses som en maktfråga och inte som en samarbetsfråga.
Effektiva åtgärder för att förbättra arbetsmiljön är ofta kostsamma
och sänker ett företags lönsamhet ur privatkapitalistisk synpunkt. I fråga
om arbetsmiljön måste de anställdas intressen ges förtur. För dem gäller
det ytterst frågan om att överleva. Arbetsmiljön kan inte ses isolerad från
andra maktfrågor på arbetsplatsen. Arbetsköparens tolkningsföreträde,
rätt att genomföra förändringar och inskränkningar i de anställdas
strejkrätt är hinder i lönarbetarnas kamp. Avsaknaden av grundläggande
demokratiska rättigheter för lönarbetarna på arbetsplatsen är ett handikapp
i denna kamp.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i motionen om

att i 39 § arbetarskyddslagen skall anges att de anställda och deras

organisationer skall tillförsäkras maktbefogenheter över arbetsmiljön.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande maktbefogenheter för de anställda och deras

organisationer att riksdagen med bifall till motionen

1973:2005 yrkandet A 1 och i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag antager 39 § i det vid propositionen 1973:130 fogade
förslaget till lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949:1)
med den ändringen att lagrummet erhåller följande såsom
Utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Arbetsgivare och arbetstagare
skola samverka för att åstadkomma
sunda och säkra arbetsförhållanden.

Utskottets förslag

För att åstadkomma sunda och
säkra arbetsförhållanden skola
maktbefogenheter tillförsäkras de
anställda och deras organisationer.

8. beträffande utseende av skyddsombud (punkt 8 i hemställan) av
herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser

SoU1973:25

dels att det avsnitt i utskottets betänkande sorn böijar på s. 43 med ”1
fråga ” och slutar på s. 44 med ”för personvalet” bort ha följande
lydelse:

1 motionen 1973:2002 av herr Åkerlind (m) yrkas att, då enligt
huvudregeln facklig organisation skall utse skyddsombud, detta skall ske
efter förslag av berörda arbetstagare.

Den lokala skyddsverksamheten främjas främst genom att arbetstagarnas
representanter har gott förtroende bland sina egna arbetskamrater.
Det finns anledning att räkna med att de berörda arbetstagarnas förslag
som regel överensstämmer med den fackliga organisationens uppfattning
om vem som skall utses till skyddsombud. Enligt utskottets mening bör
därför de berörda arbetstagarna ha den i motionen föreslagna förslagsrätten.
Utskottet tillstyrker således det här aktuella yrkandet i motionen
1973:2002.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande utseende av skyddsombud att riksdagen med
bifall till motionen 1973:2002 (del) och i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag antager 40 § i lagförslaget under 7 med
den ändringen att lagrummet erhåller följande såsom Utskottets
förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

40 §

På arbetsställe, där minst fem arbetstagare regelbundet sysselsättas,
skall bland arbetstagarna utses ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud
skall utses även på annat arbetsställe, om arbetsförhållandena påkalla
det. För skyddsombud bör ersättare utses.

Skyddsombud utses av lokal Skyddsombud utses efter för facklig

organisation, som är bun- slag av berörda arbetstagare av

den av kollektivavtal i förhållande lokal facklig organisation, som är

till arbetsgivaren. Finnes ej sådan bunden av kollektivavtal i förhålorganisation,
utses skyddsombud lande till arbetsgivaren. Finnes ej

av arbetstagarna. sådan organisation, utses skydds ombud

av arbetstagarna.

För arbetsställe där skyddskommitté ej tillsatts äger yrkesinspektionen,
om förhållandena påkalla det, medgiva att lokal avdelning av sådan
organisation, som är att anse som huvudorganisation enligt lagen
(1936:506) om förenings- och förhandlingsrätt, utser skyddsombud
utanför kretsen av arbetstagare.

Finnes vid arbetsställe mer än ett skyddsombud, skall ett av ombuden
utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens
verksamhet.

SoU1973:25

9. beträffande förutsättningarna för skyddsombuds rätt att avbryta
arbete samt prövningen av beslut av skyddsombud att avbryta arbete
(punkt 9 i hemställan) av herr Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 45 som böljar med
”Med hänsyn” och slutar med ”motsvarande del” bort ha följande
lydelse:

Arbetsmiljöutredningens förslag var att skyddsombud kunde avbryta
arbete när ”arbetsuppgiften innebar omedelbar och allvarlig fara för
arbetstagarens liv eller hälsa”. Men skulle ett skyddsombud avbryta ett
arbete som inte var uppenbart farligt enligt yrkesinspektionen, kunde
skyddsombudet och i vissa fall även fackföreningen ådömas böter.

I arbetsplatsremissen var övervägande delen av skyddsombuden klart
negativa till ett sådant skadeståndsansvar. Även vpk-motionen från
januari i år avvisade kategoriskt detta förslag. Regeringen tog i propositionen
hänsyn härtill och avstod från att på denna punkt lägga fram något
förslag. Men dess förslag begränsades till att det avbrutna arbetet skall
gälla enbart intill dess att yrkesinspektionen gett sitt omdöme. Arbetarnas
egna utsedda skyddsombud och förtroendemän underordnas yrkesinspektionen,
vilket i avsaknad av stipulerade gränsvärden kommer att visa
sig starkt negativt. För att skyddsombud och den lokala fackföreningen
skall kunna hävda sina intressen är det nödvändigt att den lokala
fackföreningen är suverän att bedöma det berättigade i ett skyddsombuds
åtgärder. Utskottet instämmer därför i yrkandet A 3 i motionen 2005,
såvitt däri föreslås att den lokala fackföreningen är den instans som skall
pröva det berättigade i ett skyddsombuds åtgärd. Vidare anser utskottet
att förutsättningarna för skyddsombuds rätt att avbryta arbete bör
bestämmas på sätt framgår av motionen.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande förutsättningarna för skyddsombuds rätt att
avbryta arbete samt prövningen av beslut av skyddsombud
att avbryta arbete att riksdagen med bifall till motionen
1973:2005 yrkandet A 3 och i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag antager 40 b § i lagförslaget under 7 med den
ändringen att lagrummet erhåller följande såsom Utskottets
förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

40 b §

Innebär visst arbete omedelbar Innebär visst arbete fara för

och allvarlig fara för arbetstagares den anställdes hälsa och kan rät liv

eller hälsa och kan rättelse icke telse icke ske genom hänvändelse

genast uppnås genom hänvändelse till arbetsgivaren, kan skyddsom till

arbetsgivaren, kan skyddsom- bud bestämma att arbetet skall

bud bestämma att arbetet skall avbrytas. Skyddsombudets lokala

avbrytas i avvaktan på ställningsta- fackförening äger att pröva det

gande av yrkesinspektionen. berättigade i skyddsombudets åt gärd.

Vid mindre arbetsplatser

SoU1973:25

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

med regionala skyddsombud äger
yrkesinspektionen företa denna
bedömning.

Överträdes förbud enligt 53 § som vunnit laga kraft eller som gäller
utan hinder av förd klagan äger skyddsombud avbryta arbete som avses
med förbudet.

För skada till följd av åtgärd som avses i första eller andra stycket är
skyddsombud fri från ersättningsskyldighet.

10. beträffande utseende av arbetstagarföreträdare i skyddskommittén
(punkt 10 i hemställan) av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som
anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 47 som börjar med ”1
propositionen ” och slutar med ”för personvalet” bort ha följande
lydelse:

I propositionen (= utskottet) till arbetsgivaren. 1

motionen 1973:2002 av herr Åkerlind (m) yrkas att det i lagen skulle
anges att fackföreningens beslut skall fattas efter förslag av arbetstagarna.
Utskottet vill framhålla vikten av att liksom vid utseende av skyddsombud
de berörda arbetstagarnas uppfattning om vilka som bör utses till
ledamöter blir avgörande för personvalet även då det gäller att utse
arbetstagarrepresentanter i skyddskommitté. Det finns anledning räkna
med att de berörda arbetstagarnas förslag som regel också överensstämmer
med den fackliga organisationens uppfattning om vilka som skall
utses. Utskottet tillstyrker således det här behandlade yrkandet i
motionen 1973:2002.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande utseende av arbetstagarföreträdare i skyddskommittén
att riksdagen med bifall till motionen 1973:2002 (del)
godkänner vad utskottet anfört,

11. beträffande frågan om majoritet för de anställda i skyddskommittén
(punkt 11 i hemställan) av herr Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 46 med ”1
skyddskommittén” och slutar på s. 47 med ”(41 § första stycket)” bort
ha följande lydelse:

Enligt utskottet är arbetsmiljön en maktfråga och inte en samarbetsfråga.
Därför avvisar utskottet förslaget i propositionen om att skyddskommittén
skall vara ett samrådsorgan. Utskottets mening är att
skyddskommittén skall vara sammansatt med majoritet för de anställda.

SoU 1973:25

Till kommitténs uppgifter skall höra att planera och leda skyddsarbetet,
där även hela företagshälsovården skall ingå, samt även ha befogenhet att
utfärda lokala bestämmelser. Utskottet tillstyrker därför motionen
1973:2005 i denna del.

dels att utskottet hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande frågan om majoritet för de anställda i skyddskommittén
att riksdagen med bifall till motionen 1973:2005
yrkandet A 4 godkänner vad utskottet anfört,

12. av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser att vid bifall
till reservation 10 utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:

12. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i 41 § i
lagförslaget under 7 antager lagrummet i följande såsom
Utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Majds förslag Utskottets förslag

41 §

Vid arbetsställe, där minst femtio arbetstagare regelbundet sysselsättas,
skall finnas skyddskommitté, sammansatt av företrädare för arbetsgivaren
och arbetstagarna. Skyddskommitté skall tillsättas även vid
arbetsställe med mindre antal arbetstagare, om det begäres av arbetstagarna.

Företrädare för de anställda Företrädare för de anställda

utses bland arbetstagarna av lokal utses bland arbetstagarna efter

facklig organisaton, som är bun- förslag från dessa av lokal facklig

den av kollektivavtal i förhållande organisation, som är bunden av

till arbetsgivaren. Finnes ej sådan kollektivavtal i förhållande till arorganisation,
utses företrädare av betsgivaren. Finnes ej sådan orga arbetstagarna.

nisation, utses företrädare av ar betstagarna.

13. av herr Hagberg (vpk) som anser att vid bifall till reservation 11
utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. att riksdagen med förklaring att viss ändring bör göras i 41 §
i lagförslaget under 7 antager lagrummet i följande såsom
Utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag

Riksdagen 1973. 12 sami. Nr 25

Utskottets förslag

Vid arbetsställe, där minst femtio
anställda regelbundet sysselsättas,
skall finnas skyddskommitté,
sammansatt av majoritet
för de anställda. Skyddskommitté
skall tillsättas även vid arbetsställe

SoU 1973:25

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

tas även vid arbetsställe med med mindre antal arbetstagare,

mindre antal arbetstagare, om det om det begäres av arbetstagarna,

begäres av arbetstagarna.

Företrädare för de anställda utses bland arbetstagarna av lokal facklig
organisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren.
Finnes ej sådan organisation, utses företrädare av arbetstagarna.

14. beträffande frågan om tystnadsplikt för bl. a. skyddsombud och
ledamot av skyddskommitté (punkt 13 i hemställan) av herr Hagberg

(vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 48 som börjar med
”Den i” och slutar med ”utskottet motionsyrkandet” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening skall skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté
inte hindras i sin verksamhet genom att åläggas tystnadsplikt.
Utskottet instämmer därför i förslaget i motionen 1973:2005 yrkandet
A 5, vilket innebär en klar markering av att skyddsombud och ledamot i
skyddskommitté inte får hindras i sitt arbete för att tillvarata de
anställdas skyddsintressen.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande frågan om tystnadsplikt för bl. a. skyddsombud
och ledamot av skyddskommitté att riksdagen med bifall till
motionen 1973:2005 yrkandet A 5 och i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag antager 51 § i lagförslaget under 7 med den
ändringen att lagrummet erhåller följande såsom Utskottets
förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

51 §

Den som tagit befattning med Den som tagit befattning med

tillsyn enligt denna lag eller ut- tillsyn enligt denna lag eller utsetts
till skyddsombud eller leda- setts till skyddsombud eller le mot

i skyddskommitté får ej obe- damot i skyddskommitté får ej

hörigen yppa eller nyttja vad han obehörigen såvitt ej angår de

under uppdraget eller i tjänsten anställdas skyddsintressen yppa el erfarit

om yrkeshemlighet, arbets- ler nyttja vad han under uppdra förfarande,

affärsförhållande, en- get eller i tjänsten erfarit om

skilds personliga förhållande eller yrkeshemlighet, arbetsförfarande,

förhållande av betydelse för lan- affärsförhållande, enskilds person dets

försvar. liga förhållande eller förhållande

av betydelse för landets försvar.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ledamot i
styrelsen för lokal facklig organisation med avseende på vad denne erfarit
av skyddsombud eller ledamot i skyddskommitté som utsetts av
organisationen.

SoU 1973:25

15. beträffande ansvaret för utbildningen av skyddsombud (punkt 16 i
hemställan) av herr Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 51 med
”Frågan om” och slutar på s. 52 med ”aktuell del” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är en av förutsättningarna för att arbetarparten
skall kunna hävda sina skyddsintressen att företrädarna för parten har
en grundlig utbildning. Arbetsmiljön är en maktfråga där arbetsköparnas
intressen står emot lönearbetarnas. Som följd därav kan inte utbildningen
av skyddsombud vara en samarbetsfråga, utan denna utbildning måste
handhas av arbetarna själva men bekostas av arbetsköparna. Utskottet vill
även hänvisa till den stora arbetsplatsremissen där flertalet grupper ansåg
att utbildningens innehåll skulle bestämmas av den egna fackföreningen.
Utskottet tillstyrker därför motionen 1973:2005 i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande ansvaret för utbildningen av skyddsombud att
riksdagen med bifall till motionen 1973:2005 yrkandet A 2
och i anledning av Kungl. Maj :ts förslag antager 40 a § i
lagförslaget under 7 med den ändringen att lagrummet
erhåller följande såsom Utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

40 a §

Skyddsombud företräder arbetstagarna i skyddsfrågor och skall verka
för tillfredsställande skyddsförhållanden. I detta syfte skall ombudet
inom sitt skyddsområde vaka över sundhet och säkerhet i arbetet och
deltaga vid planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar och
arbetsmetoder.

Skyddsombud skall söka vinna övriga arbetstagares medverkan i

skyddsarbetet.

Arbetsgivare och arbetstagare De anställdas organisationer

svara gemensamt för att skydds- svara för att skyddsombudet får

ombud får erforderlig utbildning. erforderlig utbildning.

Skyddsombud skall beredas erforderlig ledighet med bibehållna
anställningsförmåner för att fullgöra sina uppgifter.

Skyddsombud har rätt att taga del av de handlingar och erhålla de
upplysningar i övrigt som är av betydelse för ombudets verksamhet.

16. beträffande vissa undersökningar rörande ämne eller material (punkt
18 i hemställan) av herr Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 61 som böljar med ”1
59 § första stycket” och slutar med ”utskottet motionsyrkandet” bort
ha följande lydelse:

I 59 § första stycket (=utskottet) i paragrafen. Med

hänsyn till att arbetarna skall ha det avgörande inflytandet på arbetsmil -

SoU 1973:25

jöns utformning skall även skyddskommitté - som har majoritet av de
anställda — kunna föranstalta om undersökning. Statlig myndighet skall
inte enligt utskottets mening kunna frånhända arbetarna denna möjlighet.
Med anledning av detta tillstyrker utskottet motionen 1973:2005 i
denna del.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande vissa undersökningar rörande ämne eller material
att riksdagen med bifall till motionen 1973:2005 yrkandet
A 6 och i anledning av Kungl. Maj:ts förslag antager 59 § i
lagförslaget under 7 med den ändringen att lagrummet
erhåller följande såsom Utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

59 §

På anmodan av arbetarskydds- På anmodan av arbetarskydds styrelsen

eller yrkesinspektionen styrelsen, yrkesinspektionen eller

är arbetsgivare skyldig att föran- skyddskommitté är arbetsgivare

stalta om undersökning av ämne skyldig att föranstalta om under eller

material, som han använder sökning av ämne eller material,

eller framställer i sin verksamhet, som han använder eller framställer

eller tillhandahålla prov för sådan i sin verksamhet, eller tillhanda undersökning.

hålla prov för sådan undersökning.

Den som tillverkar, försäljer eller upplåter anordning, som avses i 45 §
första stycket, är skyldig att på anmodan av arbetarskyddsstyrelsen eller
yrkesinspektionen föranstalta om undersökning av sådan anordning eller
tillhandahålla prov för undersökning.

Underlåter någon att efterkomma anmodan enligt första eller andra
stycket, kan myndigheten förelägga honom att vid vite vidtaga åtgärden.

Undersökning enligt denna paragraf skall bekostas av arbetsgivaren
eller, i fall som avses i andra stycket, tillverkaren, försäljaren eller
upplåtaren, om ej myndigheten beslutar att kostnaden helt eller delvis
skall ersättas av statsmedel.

17. beträffande avstängning av arbetstagare som bryter mot skyddsföreskrifter
(punkt 22 i hemställan) av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind
(m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 45 med
”Inledningsvis finns” och slutar på s. 46 med ”riksdagens åtgärd” bort ha
följande lydelse:

Inledningsvis finns (= utskottet) bruk skyddsanordning.

Det kan dock uppstå situationer när det trots dessa bestämmelser inte går
att vinna rättelse den normala vägen. När det gäller bristfälliga skyddsförhållanden
som faller under arbetsgivares ansvar får skyddsombud rätt att
avbryta arbetet i avvaktan på ställningstagande av yrkesinspektionen om
rättelse inte kan vinnas på annat sätt och faran är överhängande.

Ett snabbt ingripande kan också vara nödvändigt när arbetstagare inte

SoU1973:25

följer överenskomna skyddsföreskrifter och inte hörsammar skyddsombudets
uppmaningar. Det är därför nödvändigt att skyddsombuden även i
sådana fall erhåller lagfäst rätt att hos arbetsgivaren utverka avstängning
från arbetet för den som trots skyddsombudets uppmaningar inte följer
skyddsföreskrifterna. Med hänsyn till frågans vikt bör arbetsmiljöutredningen
i sitt fortsatta arbete ägna särskild uppmärksamhet åt problematiken.
Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionen 1973:2001
bör ges Kungl. Maj :t till känna.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande avstängning av arbetstagare som bryter mot
skyddsföreskrifter att riksdagen i anledning av motionen
1973:2001 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

18. beträffande vissa utbildningsfrågor (punkt 24 i hemställan) av herrar
Gustavsson i Alvesta (c), Carlshamre (m), Larsson i Öskevik (c),
Hyltander (fp), Andreasson (c), Åkerlind (m) och Romanus (fp) som
anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 52 med
”Även i” och slutar på s. 54 med ”och 1973:2004 (yrkande 5)” bort ha
följande lydelse:

I propositionen ägnas viss uppmärksamhet åt frågan om undervisningen
i arbetsmiljöfrågor inom det allmänna utbildningsväsendet. Därvid
erinras om att främst på de yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan
kursplanerna kommer att förändras så att huvudmomentet arbetsplatsens
skyddsfrågor ändras till arbetsplatsens miljöfrågor. Även på UKÄ-området
pågår i skilda avseenden en planering som syftar till att förändra
utbildningen på arbetsmiljöområdet.

Enligt utskottets mening är det angeläget att den övergripande
översynen av utbildningen vid de ordinarie utbildningsanstalterna i
arbetsvetenskapliga ämnen, som utskottet förordade år 1971 (SoU
1971:11), nu kommer till stånd. Utredningen bör arbeta i samråd med de
arbetsgrupper och andra organ som nu är sysselsatta med olika delfrågor
på området. Utredningens syfte bör vara att — efter ett kartläggningsskede
— lägga fram förslag om att på alla utbildningsområden stärka och
fördjupa utbildningen i arbetsplatsens miljöfrågor. I sammanhanget bör
också uppmärksammas avgränsningen gentemot arbetarskyddsstyrelsens
utbildning av främst företagshälsovårdspersonal. Därvid bör särskilt
möjligheterna undersökas att även vid andra ordinarie utbildningsanstalter
än högskolan i Luleå meddela kompletterande utbildning åt personer
som är verksamma i yrkeslivet på arbetsmiljöområdet.

Utredningen bör ske i samarbete med arbetsmarknadsparterna och
med arbetarskyddsstyrelsen.

Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionerna bör ges Kungl.
Maj :t till känna.

SoU1973:25

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande vissa utbildningsfrågor att riksdagen i anledning
av motionen 1973:287 yrkandet 5, motionen 1973:655
yrkandet 2 och motionen 1973:2004 yrkandet 5 ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

19. beträffande inrättande av en professur i arbetsmiljöforskning (punkt
25 i hemställan) av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Carlshamre (m),
Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp), Andreasson (c), Åkerlind (m) och
Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 54 som börjar med
”Vad slutligen” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Då det gäller yrkandet i motionen 1973:655 (yrkandet 1) om att
riksdagen skall föreläggas förslag om inrättande av en professur i
arbetsmiljöforskning får utskottet först erinra om att, sedan motionen
väcktes, UKÄ i sin anslagsframställning för budgetåret 1974/75 föreslagit
att två högre tjänster inom det arbetsvetenskapliga -området
skall inrättas, en på det samhällsvetenskapliga och en på det medicinska
området. Utskottet anser sig mot bakgrund av den i propositionen
redovisade synen på betydelsen av arbetsvetenskaplig forskning, till vilken
utskottet anslutit sig, kunna utgå från att UKÄ:s förslag kommer att
prövas i positiv anda under det pågående budgetarbetet. Utskottet anser
att — vid sidan av utbyggnaden av högskolan i Luleå — även en
förstärkning av den arbetsvetenskapliga forskningen inom det tekniska
området snarast bör komma till stånd. Detta bör kunna ske utan att det
arbete föregrips, som utförs av en samrådsgrupp inom UKÄ och som är
avsett att föranleda förslag i UKÄ5 petita nästa år. Utskottet anser under
hänvisning till det anförda att Kungl. Maj:t i nästa års statsverksproposition
bör förelägga riksdagen förslag om en professur i arbetsmiljöforskning.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande inrättande av en professur i arbetsmiljöforskning
att riksdagen i anledning av motionen 1973:655 yrkandet 1
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

20. beträffande inrättande av en professur i arbetsmiljöforskning (punkt
25 i hemställan) av herr Dahlberg (s) som anser att det avsnitt i utskottets
betänkande på s. 54 som böljar med ”Vad slutligen” och slutar med
”denna del” bort ha följande lydelse:

Vad slutligen (= utskottet) högskolan i Luleå.

Utskottet vill kraftigt understryka nödvändigheten av att arbetsvetenskaplig
utbildning och forskning kommer till stånd vid våra universitet
och tekniska högskolor. Vid den tekniska högskolan i Luleå som började
sin verksamhet 1971 bedrives utbildning på det maskintekniska och

SoU 1973:25

geoteknologiska ämnesområdet. Genom att högskolan är ny har man inte
behövt ta hänsyn till någon befintlig organisation. Organisationskommittén
som fungerar som styrelse för högskolan har sökt ge skolan en
egen profil genom att ta upp inriktningar som i flera fall är riksunika eller
nya för landet och alltså inte täcks av övriga högskolor. En övergripande
strävan har dessutom varit att utbildningen och forskningen skall kunna
bidraga till den regionala industrins utveckling.

En av nyheterna är att eleverna i Luleå obligatoriskt läser samhällsoch
beteendevetenskapliga ämnen utgörande cirka 10 procent av den
schemalagda tiden. Speciellt uppmärksammas arbetsmiljöfrågorna så att
de blivande ingenjörerna redan under utbildningstiden skall försöka
anpassa sin teknik till människans fysiska och psykiska förutsättningar.
Syftet med kurserna i samhällskunskap och kurserna i övriga icke-tekniska
ämnen är också att vidga elevernas syn på tekniken och relatera den
till samhället i övrigt.

Den vid högskolan planerade arbetsvetenskapliga utbildningen och
forskningen kan komma till stånd redan 1974. Enligt förslaget skall
eleverna obligatoriskt fullgöra 10 månaders sammanhängande praktik
innan avslutningsåret får påbörjas. Utbildnings- och forskningsområdet
för den nya institutionen blir industriell ergonomi med olycksfallsforskning
och arbetslivets socialpsykologi. Den industriella ergonomin behandlar
bl. a. den industriella produktionsmiljöns utformning efter människans
behov samt fysiska och psykiska förutsättningar. På forskningsområdet
skulle man främst inrikta sig på maskinsystem under jord för att
bl. a. söka lösningar till gruvornas svårbemästrade avgas- och bullerproblem.
Vidare förutsättes ett brett samarbete med Umeå universitet och
med den filial till arbetsmedicinska avdelningen inom arbetarskyddsstyrelsen
som förläggs till Umeå. På så sätt skapas en bred arbetsvetenskaplig
forskning inom en region där skogsbruket, gruv- och järnhanteringen
utgör basnäringarna.

Självfallet skall utbildnings- och forskningsfrågan prövas under budgetarbetet
innevarande höst. Under detta (= utskottet) denna

del.

21. beträffande frågan om statsbidrag för den kommunala arbetarskyddstillsynen
(punkt 28 i hemställan) av herrar Gustavsson i Alvesta
(c), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp), Andreasson (c) och Romanus
(fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 57 som böljar med
”Det har” och slutar med ”Helén m. fl. (fp)” bort ha följande lydelse:

Frågan om kostnaderna för den kommunala tillsynen har tagits upp av
LO i dess remissyttrande över arbetsmiljöutredningens betänkande.
Därvid uttalade LO att det skulle vara direkt olämpligt att skjuta frågan
på framtiden. Utskottet delar denna uppfattning. Som LO uttalade kan
man anta att den kommunala tillsynen inte kommer att utvecklas förrän

SoU 1973:25

statsbidragsfrågan fått en för kommunerna acceptabel lösning. Utskottet
anser med hänsyn härtill att statsbidrag skall utgå till kommunerna för
den tillsyn som de kommunala tillsynsmännen utför. Kommunerna bör
få full kostnadstäckning. Vad utskottet anfört i anledning av motionen
1973:2003 (yrkande 4) av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) och
motionen 1973:2004 (yrkande 3) av herr Helén m. fl. (fp) bör ges Kungl.
Maj:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande frågan om statsbidrag för den kommunala arbetarskyddstillsynen
att riksdagen i anledning av motionen
1973:2003 yrkandet 4 och motionen 1973:2004 yrkandet 3
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

22. beträffande den framtida indelningen i yrkesinspektionsdistrikt
(punkt 30 i hemställan) av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Larsson i
Öskevik (c), Hyltander (fp), Andreasson (c) och Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 58 som börjar med
”Med hänsyn” och slutar med ”ett yrkesinspektionsdistrikt” bort ha
följande lydelse:

I motionen 1973:2003 (yrkande 1) av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.
(c) föreslås ett uttalande av innehåll att på sikt varje län skall få ett
yrkesinspektionsdistrikt.

Utskottet biträder i princip motionsförslaget. Med en regional
indelning av yrkesinspektionen som stämmer överens med länsindelningen
bör det bli möjligt att över hela landet skapa den närkontakt mellan
inspektionen och arbetsställena som är önskvärd men som uppenbarligen
kan bli svår att nå även sedan den nu förestående indelningsreformen
genomförts. Självfallet måste vid det framtida ställningstagandet till
distriktsindelningen hänsyn tas till det resultat, som länsberedningen
kommer fram till.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande den framtida indelningen i yrkesinspektionsdistrikt
att riksdagen i anledning av motionen 1973:2003
yrkandet 1 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfort,

23. beträffande principbeslut om obligatorisk företagshälsovård (punkt
31 i hemställan) av herrar Hyltander (fp) och Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 61 med
”De meningsyttringar” och slutar på s. 62 med "obligatorisk företagshälsovård”
bort ha följande lydelse:

Under arbetsplatsremissen har ett stort antal av diskussionsgrupperna
uttalat sig för obligatorisk företagshälsovård. Uttalandena står i överensstämmelse
med den syn på företagshälsovården som kommer till uttryck i
motionen 1973:288. Möjligheterna att bygga ut företagshälsovården är
beroende av bl. a. tillgången på läkare med företagsläkarutbildning. För
att utvecklingen skall påskyndas är det av vikt att ett principbeslut

SoU 1973:25

snarast fattas om obligatorisk företagshälsovård. Ett sådant beslut bör
nämligen enligt utskottets mening, om det kombineras med en tidsplan,
vara ägnat att medföra en snabb utbyggnad av företagshälsovården.
Utskottet tillstyrker därför kravet i motionen att förslag till principbeslut
om införande av obligatorisk företagshälsovård skall föreläggas riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande principbeslut om obligatorisk företagshälsovård
att riksdagen med bifall till motionen 1973:288 yrkandet 1
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

24. beträffande huvudmannaskapet för företagshälsovården (punkt 32 i
hemställan) av herr Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 62 som börjar med ”1
de” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att om arbetsmiljöns utformning skall kunna påverkas
effektivt av de arbetande även företagshälsovården bör underordnas
skyddskommittén med majoritet av de anställdas företrädare. Företagshälsovården
bör vidare snarast överföras i landstingens regi. Om så sker
skulle — med hänsyn till att skyddskommittén är den instans som leder
företagshälsovården på arbetsplatsen — företagshälsovårdens ofördelaktiga
beroende av företagsledningen upphöra.

Utskottet ansluter sig därför till kravet i motionen 1973:2005 att
riksdagen uttalar sig för att företagshälsovården måtte underställas
landstingets huvudmannaskap.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande huvudmannaskapet för företagshälsovården att
riksdagen med bifall till motionen 1973:2005 yrkandet C ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

25. beträffande ansvaret för företagshälsovården (punkt 33 i hemställan)
av herrar Hyltander (fp) och Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 62 som börjar med
”Då det” och slutar med ”förevarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser under hänvisning till sina överväganden i avsnittet om
allmänna medinflytandefrågor (se reservation 6) att företagsnämnderna
bör få huvudansvaret för företagshälsovården. Detta ställningstagande
innebär att utskottet tillstyrker yrkandet 2 i motionen 1973:288.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande ansvaret för företagshälsovården att riksdagen
med bifall till motionen 1973:288 yrkandet 2 ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

SoU1973:25

26. beträffande företagshälsovården för egenföretagare (punkt 34 i
hemställan) av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Larsson i Öskevik (c),
Hyltander (fp), Andreasson (c) och Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 62 som börjar med
”Under hänvisning” och slutar med ”för egenföretagare” bort ha följande
lydelse:

Socialutskottet finner det vara angeläget och naturligt att frågan om
hur företagshälsovården skall lösas för egenföretagare prövas i detta
sammanhang. Vad utskottet anfört i anledning av motion 1973:662
(yrkande 5) bör ges Kungl. M^j:t till känna.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande företagshälsovården för egenföretagare att riksdagen
i anledning av motionen 1973:662 yrkandet 5 ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört,

27. beträffande frånvaron på arbetsmarknaden (punkt 37 i hemställan)
av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 65 som böijar med ”1
samband” och slutar med ”motionen 1973:654” bort ha följande lydelse:

I samband (= utskottet) sitt uppdrag. Att SAF och LO

tillsatt en arbetsgrupp för att studera orsakerna till frånvaron i arbetet
visar att parterna tillmäter frågan stor betydelse. De resultat som denna
arbetsgrupp kan komma fram till grundas dock endast på förhållandena
inom SAF—LO-området. Genom arbetsgruppens arbete kan därför endast
utredas förhållandena på en del av arbetsmarknaden. Eftersom tjänstemannagrupperna
över huvud taget inte omfattas av nämnda undersökning,
torde det vara svårt att genom arbetsgruppen få en tillfredsställande
kartläggning av sjukfrånvaron med hänsyn till alla de faktorer som nämns
i motionen. Den i motionen begärda utredningen bör därför verkställas.
Utredningen bör kunna tillgodogöra sig de resultat som framkommer
genom den av SAF och LO tillsatta arbetsgruppen. Utskottet tillstyrker
således att en sådan utredning som föreslås i motionen 1973:654 kommer
till stånd.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande frånvaron på arbetsmarknaden att riksdagen i
anledning av motionen 1973:654 hos Kungl. Maj:t anhåller
att i enlighet med vad utskottet anfört en utredning verställs
angående orsakerna till den höga frånvaron på arbetsmarknaden,

28. beträffande arbetsmiljön för gruvarbetare (punkt 39 i hemställan) av
herr Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 66 med ”1

SoU 1973:25

motionen” och slutar på s. 67 med ”avstyrks därför” bort ha följande
lydelse:

I motionen 1973:80 av herr Lövenborg m. fl. (vpk) tas upp vissa
arbetsmiljöfrågor för gruvarbetare. Motionärerna vill för det första ha
omedelbart stopp för all utbyggnad av dieseldrift vid gruvdrift underjord
och utarbetandet av direktiv för en gradvis nedtrappning. De vill vidare
att ett intensifierat statligt utvecklingsarbete för att snabbt få fram
miljövänliga typer av arbetsmaskiner och fordon skall sättas i gång och
att eldriften särskilt beaktas i sammanhanget. Motionärerna vill dessutom
att gruvarbete under jord skall hänföras till sådana arbeten som faller
under strålskyddslagen.

Det måste i dagens läge anses bekräftat att det finns ett klart samband
mellan gruvarbetarnas överdödlighet och den atmosfär de vistas i under
sitt dagliga arbete.

Under senare år har radongasen kommit i centrum för intresset i
samband med den påvisade höga cancerfrekvensen bland undeijordsarbetarna.
Sambandet mellan lungcancer och radon konstaterades redan på
1920-talet då man fann en våldsam överdödlighet bland gruvarbetare i
vissa mellaneuropeiska gruvor med höga radonhalter. Undersökningar av
dödligheten i lungcancer bland gruvarbetare i Sverige som vistats i gruvor
med hög radondotterhalt är lika skrämmande.

På senare tid har man efter påtryckningar från gruvarbetarna själva
förbättrat ventilationen bl. a. i LKAB:s gruvor, men trots allt står det
klart att radongasen aldrig helt kan elimineras utan att gruvarbetarna
även i fortsättningen kommer att utsättas för viss radioaktiv strålning.

Det finns på grund av det anförda skäl att, i enlighet med
motionärernas förslag, gruvarbete under jord i lagens mening definieras
som radiologiskt arbete och att dessa arbetstagare blir delaktiga av samma
skyddsåtgärder som andra grupper med radiologiskt arbete.

Utskottet delar vidare motionärernas mening att dieselgasen måste
betraktas som en minst lika stor hälsorisk vid gruvarbete underjord. Allt
talar för att radon- och dieselgasen förstärker varandras cancerframkallande
effekter. Motionärerna anser att det inte är nödvändigt att i så hög
utsträckning som nu använda dieseldrift under jord och utskottet delar
den meningen.

I en rad svenska gruvor använder man sig fortfarande av eldrift, vilket
ur miljö- och hälsosynpunkt är helt överlägset. Beslut om övergång till
dieseldrift har i de allra flesta fall fattats av företagsledningarna utan att
fackföreningarna tillfrågats och mot arbetarskyddsstyrelsens rekommendationer.

Det råder ingen tvekan om att diseldriftens införande i underjordsgruvorna
i hög grad har bidragit till att försämra gruvluften och hälsotillståndet
bland gruvarbetare. Arbetarna känner stor oro för sin hälsa.

Det är mot den bakgrunden angeläget att fortsatt utbyggnad av
dieseldriften inte kommer till stånd utan att riksdagen i enlighet med
motionärernas förslag hemställer om stopp för all utbyggnad av dieseldriften
och om utarbetande av direktiv för gradvis nedtrappning.

SoU 1973:25

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande arbetsmiljön för gruvarbetare att riksdagen i
anledning av motionen 1973:80 ger Kungl. Maj:t till känna
vad utskottet anfört,

29. beträffande arbetsmiljön för stuveriarbetare (punkt 40 i hemställan)
av herr Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 67 med
”Utskottet får” och slutar på s. 68 med ”motionen 1973:1178” bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det förenat med stora svårigheter att få en
godtagbar efterlevnad av arbetarskyddslagen när det gäller utländska
fartyg som använder egna maskiner vid lastning och lossning i svensk
hamn.

Någon besiktning eller provning av de medförda truckarna sker inte
här i landet. Fortlöpande tillsyn kan inte förekomma, eftersom maskinerna
oavbrutet används i lossnings- och lastningsarbete och för övrigt
stannar ombord i fartygen.

Det har inträffat olycksfall med dödlig utgång samt flera allvarliga
tillbud med maskiner som tillhör utländska fartyg. Utskottet anser därför
under rådande förhållanden att ett generellt förbud mot användande av
utländska arbetsmaskiner som medförs i fartygen är den i dag
lämpligaste lösningen. Utskottet tillstyrker således motionen 1973:1178.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande arbetsmiljön för stuveriarbetare att riksdagen
med bifall till motionen 1973:1 178 ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört,

30. beträffande förbud mot enmansbetjäning på normalgodståg och
expressgodståg (punkt 42 i hemställan) av herr Hagberg (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 68 som börjar med
”Arbetsmiljöutredningen kommer” och slutar med ”och expressgodståg”
bort ha följande lydelse:

Enmansbetjäning på normal- och expressgodståg är enligt utskottets
mening inte förenligt med en säker arbetsmiljö. Utskottet förordar därför
en förändring i arbetarskyddslagen som förbjuder enmansbetjäning på
godståg av alla slag enligt vad som föreslås i motionen 1973:1179. Förslag
om sådant förbud bör skyndsamt utarbetas och föreläggas riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande förbud mot enmansbetjäning på normalgodståg
och expressgodståg att riksdagen med bifall till motionen
1973:1179 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

SoU 1973:25

31. beträffande beaktande av viss arbetsmiljöfaktor vid statlig upphandling
(punkt 44 i hemställan) av herrar Hyltander (fp) och Romanus (fp)
som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 68 som börjar med
”Utskottet — som” och slutar med ”utskottet motionsyrkandet” bort ha
följande lydelse:

Staten bör självfallet vara föregångare på arbetsmiljöområdet. Med
hänsyn härtill och då bullerproblemet utgör en av de faktorer som kräver
de kraftfullaste insatserna för att vi inom rimlig tid skall få till stånd en
genomgående förbättring av arbetsmiljön bör — som föreslås i motionen
1973:287 (yrkande 4) av herr Helén m. fl. (fp) - staten vid upphandling
av bl. a. maskiner och fordon ställa ökade krav på bullerdämpning.
Tillämpningen av en sådan upphandlingsprincip skulle tvinga fram en
bättre teknik. 1 enlighet med det anförda tillstyrker utskottet angivna
motionsyrkande.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande beaktande av viss arbetsmiljöfaktor vid statlig
upphandling att riksdagen med bifall till motionen 1973:287
yrkandet 4 ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. beträffande arbetsmiljön för ombordanställda (betänkandet s. 65—66)
av herr Hagberg (vpk) som anfört:

Sedan motionerna i anledning av arbetsmiljöpropositionen väckts, har
kommunikationsministern tillsatt en sakkunnig för att utreda frågan om
arbetsmiljön och säkerheten för de anställda till sjöss. Första steget är
därmed taget för att uppfylla kraven i motionen 1973:2007 av herrar
Takman (vpk) och Hallgren (vpk).

Om utredningen skall få den effekt som motionärerna önskar är ett av
huvudkraven att sjöfolkets representanter kopplas in och får ett
avgörande inflytande över förslaget till en förbättring av arbetsmiljön till
sjöss. Det måste även förutsättas att utredningens arbete bedrives
skyndsamt.

2. beträffande enmansbetjäning på normalgodståg och expressgodståg
(betänkandet s. 68) av herrar Hyltander (fp) och Romanus (fp) vilka
anfört:

Vi förutsätter att arbetsmiljöutredningen under sitt fortsatta arbete
skyndsamt prövar frågan om innehållet i reglerna om ensamarbete och
därvid ägnar särskild uppmärksamhet åt frågan om enmansbetjäning på
godståg. Denna fråga är betydelsefull även ur trafiksäkerhetssynpunkt.

SoU 1973:25 94

Innehållsförteckning Sid.

Propositionen 1973:130 1

Hemställan 1

Propositionens huvudsakliga innehåll 1

Förslag till lag om ändring i arbetarskyddslagen 3

Förslag till lag om ändring i lagen om arbetarskyddsavgift 18

Förslag till lag om ändring i skogsförläggningslagen 20

Förslag till lag om ändring i lagen om behörighet för allmän

förvaltningsdomstol att pröva vissa mål 21

Förslag till lag om ändring i allmänna arbetstidslagen 23

Förslag till lag om ändring i lagen om arbetstid m. m. i husligt

arbete 24

Förslag till lag om ändring i lagen om viktmärkning i vissa fall av

gods som skall inlastas å fartyg 25

Förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan 25

Motionerna 28

Vid riksdagens böljan väckta motioner 28

I anledning av propositionen väckta motioner 31

Utskottet 34

Inledning 34

Fortsatt reformarbete 36

Kostnaderna för arbetsmiljöförbättrande åtgärder 41

Allmänna medinflytandefrågor 41

Skyddsombud 43

Skyddskommitté 46

Förhandsprövning av arbetslokaler m. m 48

Gemensamma arbetsställen 50

Utbildnings-och forskningsfrågor 51

Vidgade uppgifter för arbetarskyddsfonden 55

Den offentliga tillsynsorganisationen 56

Sanktionssystem m. m 58

Frågor rörande företagshälsovård 61

Yrkesmedicin 63

Yrkesskadestatistiken m. m 63

Sjukfrånvaron 64

Arbetsmiljöfrågor för särskilda arbetstagargrupper 65

Utskottets hemställan 69

Reservationer 72

1. Det fortsatta reformarbetet på arbetsmiljöområdet (c, fp, m) . . 72

2. Det fortsatta reformarbetet på arbetsmiljöområdet (vpk) .... 73

SoU 1973:25 95

Sid.

3. Förtursbehandling av frågorna om bättre kontroll av kemiska
ämnen och åtgärder mot buller (c, fp) 73

4. Förtursbehandling av frågan om hygieniska gränsvärden m. m.

(vpk) 74

5. Ekonomiska stimulansåtgärder på arbetsmiljöområdet (c, fp, m) 74

6. Arbetstagarnas medinflytande i fråga om utformningen av

arbetsmiljön m. m. (fp) 76

7. Maktbefogenheter för de anställda och deras organisationer
(vpk) 77

8. Utseende av skyddsombud (m) 77

9. Förutsättningarna för skyddsombuds rätt att avbryta arbetet
samt prövningen av beslut av skyddsombud att avbryta arbetet
(vpk) 79

10. Utseende av arbetstagarföreträdare i skyddskommittén (m) ... 80

11. Frågan om majoritet för de anställda i skyddskommittén (vpk) 80

12. Följdreservation (lagtext) till reservation 10 (m) 81

13. Följdreservation (lagtext) till reservation 11 (vpk) 81

14. Frågan om tystnadsplikt för bl. a. skyddsombud och ledamot av
skyddskommitté (vpk) 82

15. Ansvaret för utbildningen av skyddsombud (vpk) 83

16. Vissa undersökningar rörande ämne eller material (vpk) 83

17. Avstängning av arbetstagare som bryter mot skyddsföreskrifter
(m) 84

18. Vissa utbildningsfrågor (c, fp, m) 85

19. Inrättande av en professur i arbetsmiljöforskning (c, fp, m) ... 86

20. Inrättande av en professur i arbetsmiljöforskning (1 s) 86

21. Frågan om statsbidrag för den kommunala arbetarskyddstillsynen
(c, fp) 87

22. Den framtida indelningen i yrkesinspektionsdistrikt (c, fp) ... 88

23. Principbeslut om obligatorisk företagshälsovård (fp) 88

24. Huvudmannaskapet för företagshälsovård (vpk) 89

25. Ansvaret för företagshälsovården (fp) 89

26. Företagshälsovården för egenföretagare (c, fp) 90

27. Frånvaron på arbetsmarknaden (m) 90

28. Arbetsmiljön för gruvarbetare (vpk) 90

29. Arbetsmiljön för stuveriarbetare (vpk) 92

30. Förbud mot enmansbetjäning på normalgodståg och expressgodståg
(vpk) 92

31. Beaktande av viss arbetsmiljöfaktor vid statlig upphandling (fp) 93

Särskilda yttranden 93

1. Arbetsmiljön för ombordanställda (vpk) 93

2. Enmansbetjäning på normalgodståg och expressgodståg (fp) . . 93

GOTAB 73 5170 S Stockholm 1973