Skatteutskottets betänkande nr 70 år 1973 SkU 1973: 70

Nr 70

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973:162 med förslag om nya regler för allmän fastighetstaxering, m, m. jämte motioner.

Propositionen

I proposition 1973: 162 har Kvmgl. Maj:t (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. skogsvärderingsinstraktion,

3. förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt,

4. förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

5. förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308),

6. förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,

7. lag om ändring i förordningen (1946: 324) om skogsvårdsavgift,

8. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

9. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291),

10. lag om ändring i lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt.

I propositionen föreslås, inför 1975 års allmänna fastighetstaxering, nya regler för allmän fastighetstaxering. De föreslagna reglerna innebär i huvudsak följande.

Det civilrättsliga fastighetsbegreppet skall i princip användas även inom skatterätten. För att bibehålla ett såvitt möjligt oförändrat underlag för beräkning av garantibeloppet, som ingår vid beräkningen av inkomst för kommunal beskattning, kommer emellertid s. k. industritillbehör — som hittills i stor utsträckning behandlats som lös egendom i skatterätten — att vara befriade från skatteplikt.

Bestämmelserna om bildande av taxeringsenhet moderniseras och anpassas till den nya fastighetsbildningslagstiftningen. Samfälligheternas behandling i fastighetstaxeringshänseende regleras.

All fastighetsvärdering vid fastighetstaxering — således även av skogsmark och växande skog — skall ske med utgångspunkt i marknadsvärdet. Taxeringsvärdenivån, som hittills bestämts genom rekommendationer på det s. k. Stockholmsmötet, fastställs författningsmässigt till 75 % av den

1 Riksdagen 1973. 6 saml. Nr 70

SkU 1973: 70 2

statistiskt belagda marknadsvärdenivån vid ingången av året före taxeringsåret.

Byggnadsvärdet skall redovisas som delvärde även vid taxering av jordbruksfastighet. I samband därmed ändras den nuvarande delvärde-redovisningen på några smärre punkter, såväl för jordbruksfastighet som för annan fastighet. I det sistnämnda hänseendet kan nämnas att det särskilda maskinvärdet inte skall redovisas längre.

För delvärdet skogsbraksvärdet — dvs. taxeringen av skogsmark och växande skog — sker en rad förändringar. Förutom övergången till marknadsvärdet som värderingsgrund införs en ny skogsvärderings-instruktion som bättre än den nuvarande tar hänsyn till regionala förhållanden och awerkningspolitiska överväganden. Även beräkningen av kostnaderna för skogsbruket ger bättre differentiering än vad som kan ske med nuvarande metoder.

En genomgående linje i förslaget är att författningarna endast tar upp grandläggande värderingsfrågor under det att detaljregleringen får ankomma på riksskatteverket.

Förslaget innefattar även organisations- och förfarandefrågor. I det förstnämnda avseendet kan nämnas införandet av gemensamma fastighetstaxeringsnämnder för taxering av komplicerade fastighetsförhållanden samt inrättandet av en fastighetstaxeringsrätt i varje län som permanent skall handlägga fastighetstaxeringsmål i andra instans. Fastighetstaxeringsrätt skall bestå av ordförande, nämndemän och värderingstekniska ledamöter. I fråga om förfarandet sker vissa ändringar i tidsplanen för den allmänna fastighetstaxeringen. Vidare kommer underrättelse om slutliga beslut vid allmän fastighetstaxering att utsändas i rekommenderat brev i de fall sådan underrättelse skall lämnas. En viss uppmjukning i besvärsreglerna föreslås dessutom.

I propositionen föreslås även vissa följdändringar i fråga om inkomst-och förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten och stämpelskatten. Dessa ändringar föranleds främst av den ändrade situationen i skattehänseende såvitt gäller industritillbehören. Även den s. k. proportioneringsregeln för beräkning av underlag för byggnadsavskrivning i jordbruket föreslås ändrad till följd av att byggnadsvärde skall redovisas vid taxeringen av jordbruksfastighet.

De nya reglerna föreslås i princip skola tillämpas första gången vid 1975 års allmänna fastighetstaxering och vid 1976 års årliga taxering.

SkU1973: 70

Förf attningsf örsl agen

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370)

dels att 6 §, pimkterna 6 och 7 av anvisningarna till 8 §, punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 9 §, punkterna 4 a—6 av anvisningarna till 10 §, punkt 1 av anvisningarna till 13 § samt rabriken närmast före 6 § skall upphöra att gälla,

dels att 4 §, 5 § 1 och 5 mom., 7—11, 47 och 60 §§, punkt 8 av anvisningarna tUl 5 §, punkt 1 av anvisningarna till 7 §, punkterna 1—5 av anvisningarna till 8 §, punkterna 1, 2 och 6 av anvisningarna till 9 §, punkterna 1—4 av anvisningarna till 10 §, punkt 3 av anvisningarna till 22 §, rabriken till andra kapitlet samt rabriken närmast före 4 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas närmast före 5 och 9 §§ nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. Om skatteplikt för fastighet 2 kap. Om fastighetstaxering
Skattepliktig fastighet Allmänt

4 §3
Garantibelopp som i 2 § sägs Underlag för beräkning av kom-

fastställes för skattepliktig munal inkomstskatt såvitt gäller
fastighet. fastighet bestämmes vid fastighets-

taxering, om ej annat föreskrives.
Därvid beslutas även om och i vad
mån fastighet skall vara skatte
pliktig. Skatteplikt för fastighet
innebär att garantibelopp enligt 47
§ skall beräknas för fastigheten.
Skattepliktig är all inom riket Bestämmelserna i denna lag om

belägen fastighet med de undan- fastighet äga motsvarande tillämp-
tag, varom stadgas i 5 §. ning i fråga om byggnad, som är

lös egendom, om ej annat före
skrives.
Med fastighet förstås i denna Fastighetstaxeringen skall, med

lag vad enligt allmän lag är att iakttagande av 9, 12 och 13 §§, hänföra till fast egendom, så ock ske på grundval av fastighets be-byggnad, ändå att den enligt all- skaffenhet vid taxeringsårets inman lag ej är hänförlig till fast gång.

1 Senaste lydelse av
6 § 1972:169

punkt 4 av anvisningarna till 9 § 1968: 729

punkt 5 av anvisningarna till 9 § 1968: 729

punkt 4 a av anvisningarna till 10 § 1968: 729

punkt 4 b av anvisningarna till 10 § 1968: 729

punkt 5 av anvisningarna till 10 § 1963: 682

punkt 6 av anvisningarna till 10 § 1950:122

punkt 1 av anvisningarna till 13 § 1972:169

2 Senaste lydelse 1953: 400.

3 Senaste lydelse 1966:136.

SkU 1973: 70

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

egendom; dock skall registrering enligt lagen den 22 juni 1920 med vissa bestämmelser om registrering av elektriska anläggningar samt om rätt till elektrisk kraft med mera icke föranleda därtill, att sålunda registrerad egendom allenast på denna grund i beskattningsavseende hänföres till fastighet. Med allmän lag förstås härvid lagen den 24 maj 1895 (nr 36 s. 1) angående vad till fast egendom är att hänföra, oaktat denna lag har upphört att gälla.

Skatteplikt, beskattnuigsnatiu- och taxeringsenhet

5 §

1 m o m.* Från skatteplikt undantagas:

a) nationalparker och såsom a) nationalparker; naturminnesmärken fridlysta områden;

b) staten samt kommun eller annan menighet tillhöriga allmänna platser, så ock begravningsplatser;

c) staten tillhörig för försvarsändamål avsedd fastighet, i den mån den för sådant ändamål nyttjas, försåvitt fastigheten ej är att anse som en fristående industriell anläggning;

d) statens samt kommuns eller annan menighets byggnader för all
män styrelse eller förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård, ord
ning eller säkerhet, barnavård, sundhetsvård, religionsvård eller under
visning, så ock byggnader, som avses i 18 § lagen om socialhjälp;

e) byggnader som tillhöra följande institutioner, nämligen akademier,
Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock
allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid
rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande
stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för så
dana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt
nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, kyrkor
och trossamfund som avses i 53 § 1 mom. e), sjukvårdsinrättningar
vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar
samt sådana stiftelser och föreningar som avses i nyssnämnda lagrum,
därest byggnaderna äro avsedda för nämnda institutioners verksamhet
såsom sådana, ävensom dylika institutioner tillhöriga allmänna platser;

f) regementens, officerskårers och underofficerskårers vid mötes
platser uppförda byggnader, avsedda till begagnande under tjänstgöring
därstädes;

g) nykterhetsföreningars byggnader, därest byggnaderna äro avsedda
för nämnda föreningars verksamhet såsom sådana;

4 Senaste lydelse 1970: 72.

SkU 1973: 70 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

h) sådana sammanslutningar eller enskilda tillhöriga kyrkobyggnader och bönehus, vari offentiig gudstjänst förrättas, i den mån desamma icke kunna anses hänförliga under e) här ovan, samt museer och så kallade soldathem;

i) post- och telegrafverkens för i) post- och televerkens för drif-

driftens omedelbara behov avsed- tens omedelbara behov avsedda
da byggnader. byggnader.

Därest under d)—i) angiven fastighet jämväl användes för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes åt annan till begagnande, föreligger skatteplikt för däremot svarande del av fastighetens värde.

Från skatteplikt undantages vi- Från skatteplikt undantages vi-

dare prästgård, som avses i eckle- dåre prästgård, som avses i lagen
siastik boställsordning. (1970:939) om förvaltning av

kyrklig jord.
5 m o m. Att främmande stat 5 mom. Från skatteplikt un-

tillhörig, för dess beskickning eller     dantages egendom, som avses i 2
konsulat härstädes avsedd fastig-     kap. 3 § jordabalken, samt ledning
het i visst fall kan undantagas från     ingående i det elektriska kraftöver-
skatteplikt, därom stadgas i 73 §.           förings-    eller    kraftdistributions
nätet liksom transformator- eller
kopplingsstation, som hör till detta
nät. Vidare undantages från skatte
plikt ledning liksom pump, pump-
station   och   pumpanläggning för
allmän va-anläggning.
(Se vidare anvisningarna.)          (Se vidare anvisningarna.)

7 §5

Fastighet taxeras såsom jordbruksfastighet, då den användes för jordbruk eller skogsbruk, och såsom annan fastighet, då den användes för annat ändamål.

Användes fastighet delvis för jordbrak eller skogsbruk och delvis för annat ändamål, skall den del, som användes för jordbruk eller skogs-bmk, med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras såsom jordbruksfastighet och den del, som användes för annat ändamål, med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras såsom annan fastighet.

Ligger fastighet oanvänd, skall fastigheten taxeras såsom jordbruksfastighet, såframt ej påtagligt är, att densamma är avsedd att användas för annat ändamål än jordbmk eller skogsbruk.

Under jordbruk inbegripes jämväl binäring till jordbruk.

I jord- eller fastighetsregistret I fastighetsregister särskilt upp-

särskilt upptaget fiskeri taxeras så- taget fiskeri taxeras såsom annan

som annan fastighet. fastighet.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

5 Senaste lydelse 1968: 729.

Varje taxeringsenhet skall, där ej annat följer av 6 § 2 mom., åsättas särskilt taxeringsvärde.

Taxeringsenhet är inom var kommun för sig:

a) där ej annat följer av vad ne
dan under d) och e) stadgas, å
landet varje hemman eller lägen
het eller del därav, som skall i
jordregister särskilt redovisas, samt
i stad och annat samhälle, där fas
tighetsregister såsom för stad skall
föras, varje tomt eller stadsäga,

dock att del av dylik fastighet skall utgöra taxeringsenhet, där fastighetsdelen antingen tillhör särskild ägare eller upplåtits till annan för självständigt, mera stadigvarande nyttjande eller eljest stadigvarande brukas särskilt eller användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt;

b) i jord- eller fastighetsregist
ret särskilt upptaget fiskeri;

c) byggnad eller med varandra
sammanhörande byggnader å an
nans mark, därest byggnadens el
ler byggnadernas ägare icke inne
har marken med besittningsrätt för
obegränsad tid;

d) skogsområde, vilket är att
anse såsom brukningsenhet, samt
vid skifte avsatt samfällighet, som
står tmder särskild förvaltning,
även om området eller samfällig-
heten består av flera hemman el
ler lägenheter eller delar av så
dana;

e) komplex av fastigheter eller
delar av fastigheter, varom i a)
sägs, därest de tillhöra samme äga
re och ligga i oskift samfällighet
eller i sambruk med gemensamma
åbyggnader eller av annan anled
ning icke kunna till sina inbördes
värden tillförlitligen bedömas.

Om fastighet eller komplex av

1 m o m. Fastighet indelas i
taxeringsenheter i enlig
het med 2 mom. Med taxeringsen
het avses vad som skall taxeras för
sig.

2 m o m. Fastighet utgör taxe
ringsenhet, om ej annat föreskrives
i detta moment.

Har viss ägovidd av mark överlåtits, skall fastighet indelas i taxeringsenheter sålunda att den överlåtna delen utgör en taxeringsenhet och återstoden en taxeringsenhet. Motsvarande skall gälla, om del av fastighet innehaves med sådan besittningsrätt att innehavaren därav enligt 47 § i stället för ägaren skall upptaga garantibeloppet såsom skattepliktig inkomst.

Användes fastighet eller del därav, som enligt första eller andra stycket eljest skolat utgöra taxeringsenhet, för ändamål som sinsemellan äro väsentligen olika och kan olikheten i användningssätt hänföras till skilda områden av, fastigheten, skall fastigheten eller delen, med utgångspunkt i de olika användningssätten, uppdelas i flera taxeringsenheter.

Ha fastigheter eller delar därav, som enligt första—tredje styckena eljest skolat utgöra var sin taxeringsenhet, samma ägare, skola de sammanföras till en taxeringsenhet, om fastigheterna eller delarna äro att hänföra till beskattningsnaturen jordbruksfastighet och brukas tillsammans. Äro fastigheterna eller delarna därav att hänföra till beskattningsnaturen annan fastighet skall detsamma gälla, om fastigheterna eller delarna angränsa varandra och användas på ett likartat sätt samt stå under gemensam förvaltning. Taxeringsenhet får ej omfatta fastigheter eller fastighetsdelar av skilda beskattningsnaturer.

Nuvarande lydelse

fastigheter eller delar av fastigheter, som eljest skulle vara taxeringsenhet, är till viss del skattepliktig och till annan del icke skattepliktig, skola dessa delar var för sig utgöra taxeringsenhet.

Tillhöra delar av taxeringsenhet olika administrativa områden, inom vilka menighet äger utöva beskattningsrätt, eller är del av taxeringsenhet belägen inom och annan del utom särskilt sådant område, skall angivas, huru stor del av taxeringsvärdet och de i 10 § omförmälda särskilda värden som anses skäligen belöpa å varje sådan del av taxeringsenheten.

Ingå i taxeringsenhet flera fastigheter eller delar av fastigheter, som avses i första stycket under a) här ovan, skall, därest ägare eller arrendator av dylik fastighet eller del av fastighet det påfordrar, angivas, huru stor del av taxeringsvärdet och de i 10 § omförmälda särskilda värden som belöper å fastigheten eller fastighetsdelen.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

Byggnad på annans mark skäll sammanföras med marken till en taxeringsenhet, om byggnadens ägare enligt 47 § är skyldig att upptaga garantibelopp för marken.

Till en och samma taxeringsenhet få ej hänföras markområden i skilda kommuner.

3 m o m. Tillhöra delar av taxeringsenhet olika församlingar, skall angivas, huru stor del av taxeringsvärdet och de i 10 § om-förmälda delvärden som anses skäligen belöpa på varje sådan del av taxeringsenheten.

Ingå i taxeringsenhet flera fastigheter eller delar av fastigheter, skall, om ansökan därom göres av ägare eller arrendator av dylik fastighet eller fastighetsdel eller av taxeringsintendent eller den kommun, vari fastigheten eller delen är belägen, angivas, huru stor del av taxeringsvärdet och de i 10 § omförmälda delvärden som belöper på fastigheten eller fastighetsdelen. Sådan ansökan skall under år varunder allmän fastighetstaxering äger rum ske hos fastighetstaxeringsnämnd samt eljest hos taxeringsnämnd.

(Se vidare anvisningarna.)

9 §'

Taxeringsvärde skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, åsättas till det belopp, som prövas utgöra taxeringsenhetens värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet).

Område, som utgöres av skogsmark och växande skog, skall upptagas till det värde, det kan anses

7 Senaste lydelse 1968: 729.

Taxeringsvärde och delvärde

Taxeringsvärde skall, om ej annat följer av tredje stycket, åsättas varje taxeringsenhet.

Taxeringsvärde skall åsättas till det belopp som motsvarar sjuttiofem procent av taxeringsenhetens

Nuvarande lydelse

äga vid uthålligt skogsbruk. Kan området eller del därav anses betinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark eller till industriellt eller likartat ändamål än vid användning för skogsbruk, skall dock området eller delen upptagas till allmänna saluvärdet.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse

marknadsvärde. Nämnda värde skall bestämmas med hänsyn till det allmänna prisläget vid ingången av året före taxeringsåret i enlighet med de närmare föreskrifter riksskatteverket meddelar.

Taxeringsvärde skall ej åsättas taxeringsenhet, som innefattar endast från skatteplikt undantagen egendom. Föreligger skatteplikt för endast del av egendomens värde, skall egendomens hela taxeringsvärde angivas samt vad av detta som belöper på den icke skattepliktiga delen. Är den icke skattepliktiga delen att hänföra till egendom, som avses i 5 § 1 mom. första stycket c) eller 5 mom., skall dock taxeringsvärde åsättas endast den skattepliktiga delen.

(Se vidare anvisningarna.)

Vid taxering av fastighet skola, i den mån förhållandena därtill föranleda, följande särskilda värden, vilka tillsammans utgöra faslighetens taxeringsvärde, redovisas, nämligen:

för jordbruksfastighet:

a)jordbruksvärde;

b)skogsbruksvärde;

c) värde av övrig mark;

d) värde av särskilda
tillgångar;

e) exploateringsvärde;

för annan fastighet:

a) markvärde eller värdet av marken, däri inbegripet värdet av träd, trädgårdsanläggningar och dylikt;

b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten,

8 Senaste lydelse 1968: 729.

Vid taxeringen skola, i den mån förhållandena föranleda därtill, redovisas följande delvärden, vilka tillsammans utgöra taxeringsvärde för taxeringsenheten i fråga, nämligen:

för jordbruksfastighet:

a)jordbruksvärde;

b)skogsbruksvärde;

c) värde av övrig mark;

d) byggnadsvärde;

e) värde av särskilda
tillgångar;

f) övervärde;

för annan fastighet: a) markvärde;

b) byggnadsvärde.

11 §9

Taxeringsvärde utföres i fulla tusental kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tusental kronor, bortfaller. Likaledes skola de enligt 10 § redovisade särskilda värden utföras i fulla tusental kronor, och skall härför erforderlig jämkning ske, med iakttagande av att nämnda värden skola sammanlagt motsvara det åsalta taxeringsvärdet.

Taxeringsvärde utföres i fulla tusental kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tusental kronor, bortfaller. Likaledes skola de enligt 10 § redovisade delvärdena utföras i fulla tusental kronor, och skall härför erforderlig jämkning ske, med iakttagande av att delvärdena skola sammanlagt motsvara det åsatta taxeringsvärdet.

47 §1»

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas garantibelopp till två procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda år. Garantibeloppet upptages inom den kommun, där fastigheten är belägen, såsom skattepliktig inkomst för fastighetens ägare. Såsom ägare anses jämväl den, vilken innehar fastighet med fideikommissrätt eller eljest utan vederlag besitter fastighet på gmnd av testa-mentariskt förordnande.

Vad som i föregående stycke sägs om ägare skall i förekommande fall i stället gälla:

a) den, som innehar fastighet med åborätt, med tomträtt eller med vattenfallsrätt, innehavare av så kallad ofri tomt i stad samt den, som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt;

b) innehavare av skogsområde, b) innehavare av skogsområde, som blivit av staten upplåtet till som blivit av staten upplåtet till

kanalbolag eller till kommun eller annan menighet; samt

bergshanteringens understöd, till kanalbolag eller till stad eller annan menighet; samt

c) innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord.

SkU 1973: 70 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avsett löneboställe är vederbörande ses i lagen (1970: 939) om förvalt-

pastorat att anse såsom innehavare, ning av kyrklig jord är vederbö
rande pastorat att anse såsom in
nehavare.

Skall avkastning utöver husbe- Skall avkastning utöver husbe
hovet av skog å fastighet, som im- hovet av skog å fastighet, som un
der a) eller c) omförmäles, för- der a) eller c) omförmäles, författ-
f attningsenligt helt eller delvis till- ningsenligt helt eller delvis tillkom-
komma allmän fond eller inrätt- ma allmän fond eller inrättning, är
ning, är denna att anse såsom fas- denna att anse såsom fastighetens
tighetens innehavare, såvitt angår innehavare, såvitt angår fastighe-
fastighetens skogsvärde. tens skogsbruksvärde.

Där beträffande fastighet, som Där beträffande fastighet, som
innehaves med åborätt eller eljest innehaves med åborätt eller eljest
med ständig eller ärftlig besitt- med ständig eller ärftlig besitt
ningsrätt, innehavaren på gmnd av ningsrätt, innehavaren på grund av
denna sin rätt icke äger utöver denna sin rätt icke äger utöver hus
husbehovet tillgodogöra sig avkast- behovet tillgodogöra sig avkast
ning av skog å fastigheten, skall ning av skog å fastigheten, skall
garantibeloppet för honom icke be- garantibeloppet för honom icke be
räknas å det i taxeringsvärdet in- räknas å det i taxeringsvärdet in
gående skogsvärdet. gående skogsbruksvärdet.

Garantibelopp beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än 12 månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall garantibeloppet jämkas med hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

60 §11

Innefattar kommun flera församlingar, skall fysisk person, som skall mantalsskrivas i någon av församlingarna, beskattas i denna församling för hela den inkomst, som enhgt bestämmelserna om beskattningsort skall beskattas i kommunen. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, då oskift dödsbo efter avliden person, som varit vid dödsfallet bosatt här i riket, skall beskattas inom kommun, som innefattar flera församlingar.

För annan än i första stycket avsedd skattskyldig skall, om kommun innefattar flera församlingar, vid taxering enligt denna lag angivas, huru stor del av den beskattningsbara inkomsten som belöper å varje församling, och skola därvid de i 56—59 §§ givna bestämmelserna om beskattningsort hava motsvarande tillämpning. Innan sådan fördelning sker skall dock, om i den skattskyldiges taxerade inkomst ingår garantibelopp för fastighet, så stor del av den beskattningsbara inkomsten, som motsvarar garantibeloppet, tillföras den församling, där fastigheten är belägen.

Finnes inom kommun munici-palsamhälle eller annat än här ovan omförmält administrativt område, inom vilket menighet äger ut-

11 Senaste lydelse 1954: 158.

8. Huruvida fastighet skall helt eller delvis vara frikallad från skatteplikt, skall i anslutning till regeln i 6 § 1 mom. andra stycket bedömas efter förhållandena vid taxeringsårets ingång. Detta bör, om fastighet tidvis uthyrts, så förstås, att fastigheten skall vid taxeringsårets ingång hava varit disponerad på sätt, som inneburit, att fastigheten tidvis plägat uthyras, även om uthyrningen ej ägt rum just vid tiden omkring årsskiftet.

8. Huruvida fastighet skall helt eller delvis vara frikallad från skatteplikt, skall i anslutning till regeln i 4 § tredje stycket bedömas efter förhållandena vid taxeringsårets ingång. Detta bör, om fastighet tidvis uthyrts, så förstås, att fastigheten skall vid taxeringsårets ingång hava varit disponerad på sätt, som inneburit, att fastigheten tidvis plägat uthyras, även om uthyrningen ej ägt rum just vid tiden omkring årsskiftet.

1. Fastighets kamerala beskaffenhet är icke avgörande för frågan, huruvida fastigheten skall i beskattningshänseende anses såsom jordbruksfastighet eller såsom annan fastighet, utan beror detta av ■användningen. Användes sålunda i mantal satt jord såsom underlag för industriell verksamhet, taxeras den såsom annan fastighet, varemot tomtområde, därå jordbruk bedrives, taxeras såsom jordbruksfastighet. Om å ägorna till en jordbruksegendom anlägges en fabrik eller uppföres en till uthyrning avsedd byggnad, skola de områden,

1. Om å ägorna till en jordbruksegendom anlägges en fabrik eller uppföres en till uthyrning avsedd byggnad, skola de områden, som för sådant ändamål tagas i anspråk, tillika med anläggningarna anses såsom annan fastighet, medan egendomen i övrigt hänföres till jordbruksfastighet. Användes sådan byggnad delvis till uthyrning eller dyl. och delvis för ändamål, som bör föranleda byggnadens hänförande till jordbruksfastighet, får den huvudsakliga användningen vara avgörande. Likaledes skall, om visst område av en

Nuvarande lydelse

som för sådant ändamål tagas i anspråk, tillika med anläggningarna anses såsom annan fastighet, medan egendomen i övrigt hänföres till jordbruksfastighet. Användes sådan byggnad delvis till uthyrning eller dyl. och delvis för ändamål, som bör föranleda byggnadens hänförande till jordbruksfastighet, får den huvudsakliga användningen vara avgörande. Likaledes skall, om visst område av en jordbruksegendom utnyttjas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk, detta område anses såsom annan fastighet. En torvmosse, som tillgodogöres i ett torvin-dustriellt företag, skall således taxeras såsom annan fastighet, likaledes ett på arrende upplåtet sten- eller kalkbrott o. s. v.

Föreslagen lydelse

jordbruksegendom utnyttjas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk, detta område anses såsom annan fastighet. En torvmosse, som tillgodogöres i ett torvindustri-ellt företag, skall således taxeras såsom annan fastighet, likaledes ett på arrende upplåtet sten- eller kalkbrott o. s. v.

1. Vid bestämmande av vad som skall särskilt för sig taxeras (taxeringsenhet) har man att utgå från den s. k. kamerala enheten, d. v. s. å laridet hemnian och i jordeboken särskilt upptagen lägenhet samt i stad eller samhälle å landet, där fastighetsregister såsom för stad skall föras, tontt eller stadsäga. Är den kamerala enheten genom laga förrättning delad, skall i allmänhet varje sålimda uppkommen del vara taxeringsenhet. Där jord- eller fastighetsregister är upprättat, bör följaktligen detta följas vid taxeringsenheternas bestämmande.

1. Vid bestämmande av vad som skall taxeras för sig (taxeringsenhet) har man att utgå från gällande fastighetsindelning enligt fastighetsregister. Huvudregel är sålunda alt taxeringsenhet skall utgöras av fastighet enligt fastighetsregister, däri inbegripet även jor-deboksfisken och vattenverk i den mån de registrerats.

Marksamfällighet eller gemen-samhetsanläggning skall utgöra en taxeringsenhet, om den förvaltas av juridisk person. Detta skall dock ej gälla om gemensamhetsanlägg-ning, vari de delägande fastigheterna uteslutande eller så gott som uteslutande utgöras av sådana en-eller tvåfamiljsfastigheter för vilka intäkt beräknas enligt 24 § 2 mom. första stycket. Marksamfällighet eller geinensamhetsanläggning, som avser enskild väg eller dike eller som har ett ringa ekonomiskt värde, skall icke taxeras för sig och således icke utgöra en taxeringsenhet.

Nuvarande lydelse

2.1- Emellertid måste i vissa fall en uppdelning i andra och flera taxeringsenheter, än som följer av de i punkt 1 angivna regler, äga rum.

I sådant hänseende är att märka, att, om fastighet, som eljest skulle vara taxeringsenhet, är delad mellan olika ägare, så att varje ägare har sin till området å marken bestämda del av fastigheten, varje sådant område utgör taxeringsenhet.

Detsamma gäller, om del av fastighet upplåtits till annan för självständigt, mera stadigvarande nyttjande. I enlighet härmed bör exempelvis torp, även torp för skogsarbetare o. dyl., därå jordbruket av torpinnehavaren bedrives som självständig näring och väsentligen med egna inventarier, särskilt taxeras. Om däremot innehavet av torpet väsentligen är att anse såsom bostadsförmån eller såsom en del av den ersättning, som tillkommer torparen för åtagen ar-betsskyldighet till huvudfastigheten, bör torpet icke behandlas såsom särskild taxeringsenhet. Är upplåtelsen av tillfällig art, så att det upplåtna området kan förväntas inom kortare tid komma att i brukningsav seende återförenas med den fastighet, varifrån upplåtelsen skett, föreligger ej anledning alt åsätta området särskilt taxeringsvärde. Ej heller medför upplåtelse av sådant mindre område som till exempel lott i en s. k. koloniträdgård, att det upplåtna området skall anses såsom särskild taxeringsenhet.

Vidare skall såsom taxeringsenhet anses från en fastighet icke rättsligen avskilt område, vilket ■—■ utan att vara till annan upplåtet — stadigvarande brukas särskilt eller stadigvarande användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt. Under denna bestämmelse

Föreslagen lydelse

2. Till taxeringsenhet, som utgöres av byggnad på annans mark, räknas tillbehör som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jordabalken, i den mån de tillhöra byggnadens ägare.

SkU 1973: 70 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

faller exempelvis utgård med särskilda åbyggnader och särskild drift. I övrigt torde stadgandet hava sin största betydelse för det fall, att fastigheten visserligen huvudsakligen användes för jordbruk med binäringar, men till en del av sitt område utgör underlag för eller eljest nyttjas i samband med byggnader eller inrättningar, som ej höra till jordbruket med binäringar, såsom bostadshus, avsedda för uthyrning, s. k. sommarnöjen med trädgårds- eller planteringsland samt anläggningar för sådan drift, som icke kan anses såsom binäring till jordbruk.

Under stadgandet i fråga inbegripes även det fall, att en tomt i stad användes för skilda ändamål, såsom om den till ena hälften är bebyggd med bostadshus till uthyrning och till andra hälften användes för någon industriell anläggning. Under liknande förhållanden kan även ett sammanhängande område av fastighet å landet, som användes för skilda ändamål, komma att uppdelas i olika taxeringsenheter. Huruvida så skall ske eller icke beror väsentligen därav, om området i ägarens hand är att anse såsom en enhet eller ej. Om sålunda flera för uthyrning avsedda boningshus, exempelvis s. k. sommarvillor, äro uppförda i omedelbar närhet av varandra, kan all den mark, som nyttjas till dem, betraktas såsom ett särskilt för sig nyttjat område, utan hinder därav att, praktiskt taget, olika delar av området kunna anses åtminstone företrädesvis anvisade för begagnande av de olika hyresgästerna och för sådant ändamål till äventyrs inhägnats eller eljest särskilt utmärkts (jfr punkt 2 av anvisningarna till 18 §). Likaså må allenast ett, särskilt för sig nyttjat område kunna anses föreligga i det fall, att flera skilda företag, exempelvis

Nuvarande lydelse

såg- och kvarnrörelse, av samme företagare drivas å ett sammanhängande område.

Byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å a n-n an s mark skola ock särskilt för sig taxeras. Användas byggnaderna för jordbruksändamål, exempelvis om arrendator äger de till den arrenderade fastighetens drift använda byggnaderna eller vissa av dem, skola de jämlikt 7 § upptagas såsom jordbruksfastighet. Särskild taxering av den mark, därå byggnaderna äro uppförda, kommer då ej i fråga, enär marken ingår i och taxeras tillsammans med jordbruksfastigheten i övrigt. Användas däremot byggnaderna för annat ändamål, så att de skola taxeras såsom annan fastighet, kommer den mark, därå byggnaderna äro uppförda eller som eljest för dem tagits i anspråk, att vara taxeringsenhet. I sådant fall bliva alltså byggnaderna, å ena sidan, och den mark, som till dem nyttjas, å den andra, var för sig särskilt taxerade. Byggnad å annans mark skall icke särskilt för sig taxeras, när byggnadens ägare innehar marken med besittningsrätt på obegränsad tid, såsom fallet exempelvis är vid åborätt, så kallad ofri tomt i stad, skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens understöd, m. m.

3.13 Understundom äro förhållandena sådana, att fastigheter, som äro rättsligen skilda, eller områden, som tillhöra sådana fastigheter, dock böra tillsa m-m an s bilda taxeringsenhet.

Detta är fallet med skogsområde, som är att anse såsom brukningsenhet, ävensom vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning. Hit höra

Föreslagen lydelse

3. Uppdelning av faslighet i flera taxeringsenheter av skäl, som anges i 2 mom. andra stycket andra punkten, torde — såvitt gäller ständiga eller ärftliga besittningsrätter — komma i fråga främst då visst markområde på fastighet innehaves med åborätt. Tomträtt och rätt till ofri tomt i stad avser däremot alltid hel fastighet. Uppdelning, som nyss sagts, skall även ske, då publikt

Nuvarande lydelse

kronopark, vid ularrendering av staten tillhörig jordbruksdomän undantagen skog, boställsskog under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, häradsallmänning och annan allmän skog, för vilken garantibelopp skall enligt 47 § upptagas såsom skattepliktig inkomst för innehavaren (gruvsko-gar, gruvallmänningar, kanalskogar, städernas skogar), ävensom under särskild förvaltning ställd samfälld skog, såsom de s. k. besparingsskogarna och vissa s. k. skogsundantag i Kopparbergs län. Såsom brukningsenhet må ock behandlas enskild skog, i den mån den i innehavarens hand bildar en i brukningshänseende naturlig enhet (skogsblock).

Därest vid skifte undantagen samfällighet ej står under särskild förvaltning, skall värdet av den andel i samfälligheten, som hör till varje särskild andelsberättigad egendom, komma i betraktande vid samma egendoms taxering såsom en densamma tillhörande särskild förmån.

Vidare böra såsom en enhet taxeras fastigheter eller delar därav, som tillhöra samme ägare och vilkas inbördes värden icke kunna vart för sig tillförlitligen bedömas. Detta inträffar, då fastigheterna ligga i oskift samfällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader. I dessa fall lära fastigheterna vara så intimt med varandra förenade i drift och utnyttjande, att det svårligen låter sig göra att med tillförlitlighet angiva vad den ena eller den andra av dem kan vara särskilt värd. Understundom kunna liknande svårigheter att vid taxeringen följa de i punkt 1 här ovan angivna enheterna uppko7nma även av annan anledning, och bör även då det gemensamma komplexet behandlas som en taxeringsenhet.

Föreslagen lydelse

boställe utgöres av del av fastighet.

Exempel på olika användningssätt som enligt 2 mom. tredje stycket skall föranleda uppdelning i flera taxeringsenheter är användning för jord- och skogsbruk med binäringar, för bostadsändamål, varmed avses användning för permanent bostad eller fritidsbostad, för hyreshusändamål, för industriändamål eller för exploatering. Vid användning för jord-och skogsbruk och för exploatering kan en taxeringsenhet bestå av flera markområden, som ej angränsa varandra. Ett annat exempel är ett områdes användning för ändamål som medför frihet från skatteplikt.

Nuvarande lydelse

En förutsättning för att sådan gemensam taxering, som nu sagts, skall få ske, är dock, att fastigheterna ligga inom samma kommun. Tillhöra de olika kommuner, måste under alla förhållanden vad som ligger inom en viss kommun för sig taxeras.

Då kameral enhet eller genom laga förrättning uppkommen del av dylik enhet utgör del av taxeringsenhet, kan ägare eller arrendator stundom hava särskilt intresse att få officiellt fastslaget, huru stort värde i taxeringshänseende tillkommer den kamerala enheten eller delen därav. I följd härav skall det, om ägaren eller arrendatorn sådant påfordrar, angivas, huru stor del av taxeringsvärdet och de i 10 § omförmälda särskilda värden som kan anses belöpa på den kamerala enheten eller delen av densamma. Därvid märkes, att, i samma mån som bebyggd jordbruksfastighet är mera värd än obebyggd sådan, ett större värde tillkommer den del av taxeringsenheten, å vilken åbyggnaderna äro belägna. På-fordran, som nyss är nämnd, må det år, varunder allmän fastighetstaxering äger rum, ske hos fastighetstaxeringsnämnd samt eljest hos taxeringsnämnd.

4. Styckena under a) och e) böra tillämpas vid sidan av varandra på sådant sätt, att ett komplex av sådana i förra delen av a) avsedda fastigheter, vilka enligt bestämmelserna under e) skola taxeras gemensamt, betraktas såsom e n fastighet, vara sedermera bestämmelserna i senare delen av a) komma i tillämpning.

5. Det kan inträffa, att en taxeringsenhet inom en kommun är fördelad på olika administrativa

Föreslagen lydelse

4. Inom planlagt område bör endast fastighet eller del av fastighet inom ett kvarter eller motsvarande sammanföras till en taxeringsenhet. Utanför planlagt område kan sammanföring ske även om fastigheterna och fastighetsdelarna skiljas av mark för kommunikationsändamål e. dyl. Exploateringsmark bör sammanföras till en taxeringsenhet, även om den består av från varandra skilda markområden.

5. Egendom som avses i 5 § 5 mom. skall ej utgöra särskild taxeringsenhet.

SkU 1973: 70 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

områden, enligt vilka menighet
äger beskattningsrätt, eller att en
del av taxeringsenheten faller in
om och en annan del utom sär
skilt sådant område, såsom i fråga
om municipalsamhällen ofta är fal
let. Administrativa områden, som
här avses, äro municipalsamhälle,
kyrkoförsamling, skoldistrikt,

tingslag och väghållningsdistrikt. Där taxeringsenhet på .mdant sätt tillhör olika administrativa områden, måste taxeringsvärdet och de i 10 § omförmälda särskilda värden i enlighet härmed uppdelas. Vid en dylik uppdelning bör å varje del av taxeringsenheten läggas det värde, som med hänsyn till dess storlek och beskaffenhet i övrigt å den kan anses skäligen belöpa av värdet å det hela, med iakttagande av att den del, å vilken åbyggnaderna äro belägna, åsättes förhållandevis större del av det gemensamma värdet. Vad nu är sagt äger tillämpning ej blott då fastighet sträcker sig över gränsen till administrativt område utan jämväl då till en fastighet hörer utjord, urfjäll eller annan för sig liggande äga, som tillhör annat dylikt område än fastigheten i övrigt.

till 9 §

1.1* Med fastighets värde ef- 1. Med marknadsvar-

ter ortens pris (allmänna saluvär- d e t för en taxeringsenhet avses

det) förstås det belopp, som en det pris, som den sannolikt skulle

förståndig köpare kan antagas vil- betinga vid en försäljning. Härvid

ja betala för fastigheten, om den avses priset utan avräkning för

tankes såld inom den kundkrets, gäld eller för kapitalvärdet av skyl-

som för en dylik egendom kan an- dighet att utgiva undantag eller av

tagas vara att påräkna, och köpt annan privaträttslig förpliktelse,

för ett med hänsyn till fastighetens vilken ej är hänförlig till servitut

beskaffenhet lämpligt utnyttjande, eller annat liknande förhållande,

utan avräkning för gäld eller för Vidare avses, i fråga om byggnad

kapitalvärdet av skyldighet att ut- sorn ej är förenad med äganderätt

giva undantag eller av annan pri- till marken, priset utan hänsyns-

vaträttslig förpliktelse, vilken ej är tagande till att byggnadens ägare

hänförlig till servitut eller annat ej jämväl äger marken.

liknande förhållande. Marknadsvärdet uppskattas i

1* Senaste lydelse 1937: 518.

Nuvarande lydelse

Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts för en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck för det allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan hava påverkats av särskilda förhållanden, såsom släktskap, affektionsvärde o. dyl., kan densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som ingalunda motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av vid liden för försäljningen rådande abnorma kon-jimkturer å fastighetsmarknaden, av särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en viss tidpunkt, av ett obetänksamt ingånget avtal m. m. dylikt. Först om ett något så när tillräckligt antal olika försäljningar föreligga, om vilka anledning ej finnes antaga, att ovidkommande omständigheter inverkat å prisbildningen, kan ur dem dragas en tillförlitlig slutsats angående det allmänna saluvärdet. Detta värde är sålunda att förstå såsom ett normalt värde i handel och vandel, icke såsom beloppet av en i visst fall för en viss fastighet faktiskt betald köpeskilling.

Vid sidan av faktiskt betalda köpeskillingar — vilkas betydelse såsom upp skattnings grund dock ingalunda må underskattas — måste vid taxeringen beaktas andra förhållanden, som kimna tjäna till ledning för bedömande av allmänna saluvärdet å en fastighet, såsom fastighetens avkastning m. m.

Särskilt vad angår jordbruksfastighet böra till ledning vid taxeringen gälla de enhetsvär-d e n, som föreslagits i den ordning, taxeringsförordningen närmare omförmäler.

Vid taxering av annan fastighet, särskilt bostadsfastighet, kan ofta förfaras så, att man utgår från förhållandena beträffande ett tillräckligt antal för ändamålet utvalda

Föreslagen lydelse

första hand med ledning av verk
ställda fastighets försäljningar i or
ten, om vilka anledning ej finnes
att antaga att ovidkommande om
ständigheter inverkat på prisbild
ningen. Då ortspriset ej ger erfor
derlig ledning kan marknadsvär
det uppskattas på grundval av
taxeringsenhetens avkastning,

byggnads återstående varaktighetstid, den förräntning av insatt kapital, varmed man allmänt räknar vid köp av fastigheter av ifrågavarande slag, m. m. Beträffande taxeringsenhet, för vilken det är svårt att beräkna en normal avkastning, kan marknadsvärdet uppskattas med utgångspunkt i åter-anskaffningskostnaden, omräknad till nuvärde under beaktande av byggnads ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid m. m. (tekniskt nuvärde).

Oavsett enligt vilken metod marknadsvärdet uppskattas skall värdet bestämmas under hänsynslagande till sådana för den ifrågavarande taxeringsenheten säregna förhållanden som äro av beskaffenhet att inverka på värdet.

SkU 1973: 70 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fastigheter, vilka varit föremål för försäljning under normala förhållanden i allmänna marknaden eller för vilka eljest det allmänna saluvärdet är känt, och verkställer taxeringen under jämförelse med värdena å dessa fastigheter. Vid en dylik jämförelse kan avkastningens och framför allt hyresav-kastningens storlek tjäna till ledning. Stundom torde det emellertid ej vara möjligt att använda en dylik uppskattningsgrund, utan måste värderingsmetoden lämpas efter omständigheterna i det särskilda fallet. Beträffande byggnad för industriellt ändamål eller annan byggnad, för vilken det är svårt att direkt beräkna en normal hyresavkastning, kan det exempelvis visa sig lämpligt att utgå från antingen den faktiska eller den uppskattade anskaffningskostnaden, som förvandlas till nuvärde under beaktande av ändringar i penningvärdet, byggnadens ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid m. m.

När allmänna saluvärdet skall utrönas väsentligen med ledning av avkastningen, bör märkas, att fråga är om den normalt påräkne-liga framtida avkastningen, samt att värdet vanligen erhålles genom kapitalisering av denna enligt den procentsals, varmed för fastigheter av ifrågavarande slag kalkyleras vid affärer å fastighetsmarknaden. Hänsyn måste emellertid tagas jämväl till variationer i avkastningen och dennas sannolika varaktighet, vilka förhållanden kunna böra föranleda modifikationer i det värde, som framkommer vid enkel kapitalisering. Härvid bör beaktas, att nuvärdet av ett avkastningsbelopp är mindre, ju längre avlägsen den tidpunkt är vid vilken avkastningsbeloppet förväntas utfalla. Kan avkastningen även vid normal användning av fastig-

Nuvarande lydelse

heten antagas komma att förete mera avsevärda växlingar eller bliva av kort varaktighet, kan en mera noggrann beräkning bliva erforderlig. Därvid kan tillgå så, att varje beräknelig framtida netto-årsavkastning diskonteras till ett nuvärde, varefter de sålunda erhållna nuvärdena sammanläggas. Det torde ej sällan förekomma att, där värdet i första hand utrönes efter annan metod än avkastningsmetoden, denna senare metod lämpligen bör användas för kontroll och eventuell justering av värdesättningen. Särskilt kan ett sådant förfaringssätt anbefallas, där för en äldre byggnad förutses en jämförelsevis kort återstående varaktighetstid.

Allmänna saluvärdet bör sålunda framgå såsom resultat av ett övervägande av olika beträffande fastighetsvärdena i allmänhet och särskilt värdet å den ifrågavarande fastigheten kända förhållanden.

Det må anmärkas, att all mark regelmässigt har något, om ock stundom obetydligt saluvärde. Ej ens s. k. impediment, vartill mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och annan dylik mark med ingen eller ringa avkastningsförmåga ur skoglig synpunkt äro hänförliga, kan i regel anses vara helt värdelöst, då det kan tänkas äga användbarhet ur andra synpunkter.

2.1' Vid värdesättning av jordbruksfastighet till den del den ej utgöres av skogsmark och växande skog skall noga beaktas, om och i vilken omfattning ökning eller minskning av det värde, som erhålles vid tillämpning av de för fastigheter av motsvarande storlek i orten antagna enhetspriser eller andra allmänna taxeringsgrunder, bör äga rum till följd av förhållanden, vilka äro

Föreslagen lydelse

2. Om säkerheten vid uppskattningen av taxeringsenhets marknadsvärde är lägre än normalt, såsom kan vara fallet då det uppskattade värdet är betingat av att taxeringsenheten eller del därav kan väntas inom överskådlig framtid bli exploaterad för bebyggelse, får taxeringsvärdet i skälig mån nedsättas under det belopp som enligt 9 § eljest skolat åsättas.

SkU1973: 70 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för den fastigheten säregna, såsom:

fastighetens läge samt mer eller mindre goda eller dåliga avsättnings- och användningsförhållanden;

ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda eller svåra brukningsförhållanden samt om fastigheten är i synnerligt god hävd eller vanhävdad och förfallen;

åbyggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten för fastigheter av motsvarande storlek vanligt medelbestånd, d. v. s. om å fastigheten finnes förnämligare bostadsbyggnad eller eljest ovanligt goda åbyggnader eller om åbyggnaderna äro olämpliga, förfallna eller otillräckliga;

mera betydande trädgårdsanläggning eller bestånd av växande träd å åker eller äng, som kan påverka fastighetens saluvärde;

särskilda naturtillgångar eller liknande förmåner, som kunna finnas å fastigheten, såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter, möjlighet till jakt, fiskevatten o. dyl., försåvitt samma naturtillgång eller förmån ej är av beskaffenhet att, efter ty under 8 § sägs, böra särskilt taxeras;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten;

förekomsten av sådana ovan ej omförmälda förhållanden, som avses i punkt 5 här nedan;

med mera sådant.

Jämväl vid värdesättning av a n-n an fastighet skall hänsyn tagas till för varje fastighet säregna förhållanden såsom:

fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjligheter i fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om inskränkningar gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i stadens affärscentrum eller i yttre område, om den ligger vid huvud-

Nuvarande lydelse

gata eller bigata, om den är hörn
tomt eller mellantomt o. s. v.; för
industrifastighet, upplagsplats,

stenbrott, grustäkt o. dyl.: om den äger bättre eller sämre tillgång till erforderliga kommunikationer, o. s. v.;

markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller mindre lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis om tomtmark företer synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhållanden, om stenbrott, grustäkt o. dyl. för sitt utnyttjande erbjuder större eller mindre av naturförhållandena förorsakade svårigheter, o. s. v.;

förekomsten av plantering, trädgårdsanläggning eller dyl., som kan göra fastigheten särskilt begärlig;

servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten;

med mera sådant.

Vid värdesättningen måste alltid fasthållas, att det, alldeles oavsett vilken metod, som användes för denna, alltid är allmänna saluvärdet, som skall vara avgörande för taxeringen. En riktig tillämpning av de här stadgade reglerna bör således ej kunna medföra ett sådant resultat, som att en tomt med tillhörande åbyggnad, taxerad som annan fastighet, erhåller högre taxeringsvärde än ett annat i närheten liggande lika värdefullt område med liknande åbyggnad, vilket taxerats såsom jordbruksfastighet, allenast på den grund att beträffande den senare fastigheten värdesättningen skett på grundval av de i punkt 1 här ovan angivna enhelsvärden.

6.1'' Om två eller flera fastigheter, vilka äro belägna i skilda kommuner, skulle, därest de hade varit belägna i samma kommun, hava utgjort gemensam taxeringsenhet,

Föreslagen lydelse

6. Om två eller flera fastigheter, vilka äro belägna i skilda kommuner, skulle, därest de hade varit belägna i samma kommun, hava utgjort gemensam taxeringsenhet.

Nuvarande lydelse

bör taxeringen verkställas, som om detta varit förhållandet och det i enlighet med föreskriften i tredje punkten sista stycket av anvisningarna till 8 § skolat angivas, huru stor del av taxeringsvärdet som belöpt å vad som faller inom varje särskild kommun.

till 1.1 Det i enlighet med bestämmelserna i 9 § åsatta taxeringsvärdet skall jämlikt 10 § redovisas i särskilda värden. På sätt framgår av 11 § skola dessa särskilda redovisningsvärden utföras i jämna tusental kronor, och får därför vid redovisningsvärdenas bestämmande ske den jämkning, som erfordras för att de skola jämnt motsvara det åsalta taxeringsvärdet.

2.18 Med jordbruksvär-d e förstås fastighetens värde av annan produktiv mark än skogsmark med de byggnader och andra anläggningar, som äro behövliga för jordbruksdrift. Vid angivande av jordbruksvärde har man att utgå ifrån att fastigheten i fråga användes till jordbruk med binäringar. I jordbruksvärdet skall ingå värdet av fastighetens hela ägoområde i åker, tomt- och trädgårdsmark och ängs- och betesmark samt byggnad som tillhör jordägaren och är behövlig för jordbruksdriften, såsom mangårds-och driftbyggnad samt byggnader, avsedda för jordbrukets binäringar. Om dylika byggnader tillhöra annan än jordägaren, skall värdet å dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde.

Föreslagen lydelse

bör taxeringen verkställas, som om detta varit förhållandet och det i enlighet med föreskriften i 8 § 3 mom. sista stycket skolat angivas, huru stor del av taxeringsvärdet som belöpt på vad som faller inom varje särskild kommun.

10 §

1. I 10 § angivna delvärden skola, där ej stadgandet i punkt 2 av anvisningarna till 9 § föranleder till annat, vart för sig bestämmas med tillämpning av den i 9 § andra stycket för åsättande av taxeringsvärde angivna grunden.

2. Vid fastställande av j o r d-bruksfastighets delvärden skall följande iakttagas:

a) Med jordbruksvärde
förstås värdet av den produktiva
marken med undantag av skogs
mark och tomt samt värdet av de
inom taxeringsenheten befintliga
markanläggningar, som användas
eller äro behövliga för växtodling
en.

Vid bestämmandet av jordbruksvärdet har man alt utgå ifrån att marken användes för jordbruk.

Från jordbruksvärdet skall åkervärdet urskiljas och särskilt angivas.

b) Med skogsbruksvär-
d e förstås värdet av taxeringsen
hetens skogsmark med därå växan
de skog och med de inom taxe
ringsenheten befintliga markan
läggningar, som användas eller äro
behövliga för skogsbruk.

Vid bestämmandet av skogsbruksvärdet har man att utgå ifrån att marken användes för skogsbruk. Till ledning vid bestämmandet av skogsbruksvärdet skola

SkU 1973:70 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gälla de grunder varom stadgas i skogsvärderingsinstruktionen (1973: 00).

Från skogsbruksvärdet skall skogsmarksvärdet urskiljas och särskilt angivas.

c) Med värde av övrig
mark förstås värdet av annan
till taxeringsenheten hörande mark
än åker-, ängs- och betesmark
samt skogsmark liksom värdet av
vattentäckt område som ingår i
taxeringsenheten. Såsom övrig
mark räknas sålunda tomt och
icke produktiv mark.

Vid bestämmandet av värdet har man att utgå ifrån att marken, där den ej utgöres av s. k. impediment, användes som tomt. Till tomt hänföres byggnadsplats och sådant område därintill som användes för prydnadsträdgård, upplagsplats, parkeringsplats o. d.

Från värdet av övrig mark skall tomlvärdet urskiljas och särskilt angivas.

d) Med byggnadsvärde
förstås värdet av de byggnader
som höra till taxeringsenheten.

Såsom byggnadsvärde skall redovisas det mervärde som taxeringsenheten har på grund av att den är bebyggd. Vid bestämmandet av byggnadsvärdet skall beaktas bl. a. värde av andel i samfällighet i vad andelen avser byggnad.

Från byggnadsvärdet skall urskiljas och särskilt angivas dels värdet av envar byggnad, som användes av ägare eller arrendator för bostadsändamål, dels värdet sammanlagt av ekonomibyggnader, dels värdet av överbyggnad. Med värdet av överbyggnad avses värdet av byggnad i den mån den ej är behövlig för jordbruk eller skogsbruk.

e) Med värde av särskil
da tillgångar förstås värdet
av sådana särskilda förmåner eller
naturtillgångar o. d. som skulle

SkU1973: 70

Nuvarande lydelse

3.1® Med skogsbruksvär-d e förstår fastighetens värde av växande skog med de byggnader och anläggningar, som äro behövliga för skogsbruksdrift, samt värde av skogsmark. Såsom skogsbruksvärde upplages värdet av den växande skogen på all i fastigheten ingående skogsmark (skogsvärdet) och värdet av skogsmarken (skogsmarksvärdet). J skogsvärdet ingår värdet av de byggnader och andra anläggningar, som äro behövliga för skogsbruksdrift.

19 Senaste lydelse 1968: 729.

Föreslagen lydelse

verka höjande på köpeskillingen vid en överlåtelse. Häri inräknas exempelvis värdet av grusfyndig-heter, fiske, servitut, som ej avser rätt till byggnad, samt värdet av rätt till ersättningskraft och sådana anläggningar som ej användas eller äro behövliga för jord- eller skogsbruksdriften. Vidare inräknas värdet av andel i samfällighet i den mån andelen icke utgöres av andel i byggnad. Såsom särskild tillgång räknas även värde av jakt i de fall då särskilt goda möjligheter till jakt eller till ekonomiskt utnyttjande av jakt föreligga, dock all som särskild tillgång skall räknas endast den del av jaktvärdet som överstiger det jaktvärde som vanligtvis är förenat med markinnehav. Det jaktvärde som vanligtvis är förenat med markinnehav anses inbegripet i jordbruksvärdet, skogsbruksvärdet och värdet av övrig mark.

f) Med övervärde förslås det värde, som taxeringsenheten äger utöver jordbruksvärde, skogsbruksvärde, värde av övrig mark, byggnadsvärde och värde av särskilda tillgångar på grund av att taxeringsenheten eller del därav kan väntas inom överskådlig framtid bli exploaterad för bebyggelse eller eljest på grund av att taxeringsenheten är frän värdesynpunkt gynnsamt belägen.

3. Vid fastställande av annan fastighets delvärden skall följande iakttagas:

a) Med markvärde förstås värdet av taxeringsenhetens mark och markanläggningar.

Vid bestämmandet av markvärdet skola beaktas bl. a. servitut, som ej avser rätt till byggnad, rätt till ersättningskraft, andel i samfällighet i vad den avser mark och markanläggning, rättighet att ansluta till allmän va-anläggning samt om skyldighet att erlägga ga-

Nuvarande lydelse

Skogsvärde och skogsmarksvärde skola uppskattas enligt de grunder, som angivas i punkt 4 av anvisningarna till 9 §. Vid bestämmandet av skogsbruksvärdet skall skogsmarksvärdet urskiljas ur totalvärdet och särskilt angivas.

4.20 Med värde av övrig mark förstås fastighetens värde av icke produktiv mark samt värde av vattentäckt område som hör till fastigheten. Med icke produktiv mark avses sådan mark som på grund av sin beskaffenhet ej kan ekonomiskt utnyttjas för jordbruk eller skogsbruk.

Föreslagen lydelse

tukostnadsbidrag är fullgjord eller icke.

b) Med byggnadsvärde förstås värdet av de byggnader som höra till taxeringsenheten.

Såsom byggnadsvärde skall redovisas det mervärde som taxeringsenheten har på grund av att den är bebyggd.

Vid bestämniandet av byggnadsvärdet skall beaktas bl. a. värde av andel i samfällighet i vad andelen avser byggnad. Värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft avräknas på byggnadernas värde.

4. Värdet av mark, skog och byggnader av de slag och inom de områden, för vilka riktvärden fastställts på sätt anges i taxeringsförordningen (1956: 623), bör med beaktande av vad som föreskrives i punkt 1 sista stycket av anvisningarna till 9 § bestämmas med ledning av nämnda riktvärden. Motsvarande skall gälla i den mån grunder för värdesättningen eljest fastställts på sätt nyss sagts.

till 22 §

3.21 Kostnad för anskaffande av byggnad, som är belägen på fastigheten och som är avsedd att användas för driften i förvärvskällan, därunder inbegripet behövlig bostadsbyggnad, dragés av genom årliga värdeminskningsavdrag. För tillfällig byggnad, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningskostnaden i sin helhet dragas av för det år då byggnaden anskaffades.

Som för driften behövlig bostadsbyggnad anses dels byggnad, som är upplåten tUl personal (personalbostad), dels ock ägares eller bmkares bostadsbyggnad, i den mån byggnaden ej representerar ett större värde än som behövs för jordbruk eller skogsbrak av motsvarande storlek. Avdrag får sålunda avse endast så stor del av värdeminskningen som kan anses belöpa på behövlig bostadsbyggnad. Med ekonomibyggnad avses annan driftbyggnad än bostadsbyggnad.

I byggnads anskaffningskostnad inräknas ej kostnaden för sådana delar och tillbehör som äro särskilt avsedda att direkt tjäna byggnadens användning i driften. I enlighet härmed inräknas ej i anskaffningskostnad för ekonomibyggnad kostnad för sådan tillgång som bås, box eller spilta, båsavskiljare, foderbord, fodergrind, vattenkopp, spaltgolv, utrustning för skrap- och svämutgödsling med tillhörande urinbrunn eller gödselbehållare, gödselstad, mjölkningsanläggning, kylbassäng,

20 Senaste lydelse 1968: 729.

21 Senaste lydelse 1972: 741.

pump, sådan ledning för elektrisk ström, vatten eller avlopp som är avsedd för driften eller fläkt eller ventilationsanordning. I byggnads anskaffningskostnad inräknas ej heller kostnaden för sådan tillgång som silo- eller torkanläggning, fast transportör, hiss eller liknande. Däremot inräknas i anskaffningskostnaden för byggnad kostnaden för sådan anordning som är nödvändig för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning.

I fråga om tillgång för vilken anskaffningskostnad enligt tredje stycket ej inräknas i anskaffningskostnad för byggnaden tillämpas i stället föreskrifterna enligt punkt 5 om värdeminskningsavdrag för maskiner och inventarier.

Av punkt 4 tredje stycket framgår att vissa ledningar, som höra till marken, hänföras till avskrivningsunderlaget för byggnad.

Avdrag för årlig värdeminskning av byggnad beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent av byggnadens anskaffningskostnad. Byggnads anskaffningskostnad beräknas enligt följande.

Har byggnad uppförts tmder tid
varunder ägaren innehaft fastighe
ten, är byggnadens anskaffnings
kostnad ägarens kostnader för upp
förande av byggnaden. Till an
skaffningskostnaden hänföres även
kostnad för till- eller ombyggnad
samt värde av byggnad som en
ligt punkt 4 andra stvcket av an
visningarna till 21 § utgör intäkt
av jordbruksfastighet för jordäga
ren. Har bebyggd fastighet förvär
vats genom köp, b}fte eller därmed
jämförligt fång, beräknas vad som
belöper på byggnaderna av fastig
hetens anskaffningskostnad på
grundval av det taxeringsvärde
som gällde för fastigheten vid för
värvet. Om i taxeringsvärdet icke
ingår exploateringsvärde, värde av
mera betydande naturlillgångor
eller särskilda förmåner eller
skogsbruksvärde överstigande

25 000 kronor, skall 25 procent av fastighetens anskaffningskostnad anses belöpa på byggnaderna. I annat fall skall på byggnaderna anses belöpa så stor del av fastighetens anskaffningskostnad, som 25 procent av taxeringsvärdet minskat med exploateringsvärde, värde av mera betydande naturtillgångar eller särskilda förmåner eller skogsbruksvärde till den del

Har byggnad uppförts under tid varunder ägaren innehaft fastigheten, är byggnadens anskaffningskostnad ägarens kostnader för uppförande av byggnaden. Till anskaffningskostnaden hänföres även kostnad för till- eller ombyggnad samt värde av byggnad som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 § utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren. Har bebyggd fastighet förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall på byggnaderna anses belöpa så stor del av fastighetens anskaffningskostnad som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet minskat med värde av överbyggnad utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på byggnaderna av fastighetens anskaffningskostnad innefattar även sådan tillgång för vilken kostnaden enligt tredje stycket ej skall inräknas i anskaffningskostnad för byggnad. Kostnaden för tillgång av nu avsett slag skall således avräknas, varefter avskrivningsunderlaget för byggnaderna erhålles. Detta avskrivningsunderlag får jämkas om den del av fastighetens anskaffningskostnad som inte anses belöpa på

Föreslagen lydelse

byggnaderna jämte nyss angivna tillgångar visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtillgångar, särskilda förmåner m. m. som förvärvats. Har bebyggd fastighet förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, gäller för beräkning av avskrivningsunderlaget för byggnaden punkt 3 b sista stycket av anvisningarna till 29 § i tillämpliga delar.

Nuvarande lydelse

skogsbruksvärdet överstiger 25 000 kronor utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Naturtillgångar och särskilda förmåner anses såsom mera betydande, om värdet därav överstiger en tiondel av taxeringsvärdet minskat med exploateringsvärde och skogsbruksvärde till den del skogsbruksvärdet överstiger 25 000 kronor. Vad som enligt dessa bestämmelser skall anses belöpa på byggnaderna av fastighetens anskaffningskostnad innefattar även sådan tillgång för vilken kostnaden enligt tredje stycket ej skall inräknas i anskaffningskostnad för byggnad. Kostnaden för tillgång av nu avsett slag skall således avräknas, varefter avskrivningsunderlaget för byggnaderna erhålles. Vad som skall anses belöpa på byggnaderna av fastighetens anskaffningskostnad får jämkas, om värdet av bebyggelsen, däri inbegripet sådan tillgång för vilken kostnaden enligt tredje stycket ej skall inräknas i anskaffningskostnad för byggnad, föranleder ändring med minst en femtedel, dock minst 10 000 kronor. Har bebyggd fastighet förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, gäller för beräkning av avskrivningsunderlaget för byggnaden punkt 3 b sista stycket av anvisningarna till 29 § i tillämpliga delar.

Procentsatsen för värdeminskning i fråga om byggnad bestämmes med hänsyn tUl den tid vamnder byggnader av olika slag anses kunna utnyttjas. Därvid skola beaktas även sådana omständigheter som att byggnads användningstid kan antagas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Har byggnad uppförts av nyttjande-rättshavare och är jordägaren icke enligt nyttjanderättsavtalet skyldig att vid nyttjanderättstidens utgång eller avtalets upphörande lösa byggnaden, skall särskild hänsyn tagas till detta förhållande.

Skattskyldig får i fråga om ekonomibyggnad och personalbostad göra avdrag inom avskrivningsplanen — utöver årliga värdeminskningsavdrag — med 10 procent av den i planen upptagna kostnaden för ny-, till- eller ombyggnad. Avdraget fördelas med 2 procent under vart och

SkU 1973: 70 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ett av de första fem beskattningsåren räknat från och med det år då kostnaden nedlagts. Överlåtes byggnaden inom denna tidiymd, får den nye ägaren på motsvarande sätt tillgodogöra sig de avdrag som åter-stodo för överlåtaren.

Utrangeras eller nedrives ekonomibyggnad eller personalbostad, får avdrag ske för vad som återstår oavskrivet av anskaffningskostnaden, i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av byggnadsmateriel eller dylikt i samband med utrangeringen eller rivningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974 och tillämpas första gången vid allmän fastighetstaxering år 1975 och vid årlig taxering år 1976. Äldre bestämmelser tillämpas vid fastighetstaxeringar, som ägt rum före år 1975 samt 1975 års taxering till inkomst och förmögenhet och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år. Skattskyldig som ägt beräkna avskrivningsunderlag för byggnader enligt punkt 3 sjunde stycket av anvisningarna till 22 § i dess äldre lydelse får om den skattskyldige önskar det från och med det beskattningsår för vilket taxering i första instans verkställes år 1976 i stället använda ett avskrivningsunderlag beräknat efter samma anvisnmgspunkt i dess nya lydelse. Härvid skall dock de avdrag för årlig värdeminskning av byggnaderna som den skattskyldige åtnjutit enligt avskrivningsplanen vid 1974 och 1975 års taxeringar anses åtnjutna jämväl på den nya avskrivningsplanen.

SkU 1973: 70 31

2 Förslag till Skogsvärderingsinstruktion

Härigenom förordnas följande.

A. Grundläggande bestämmelser

Enligt huvudregeln i 9 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall taxeringsvärde åsättas till det belopp som motsvarar sjuttiofem procent av taxeringsenhetens marknadsvärde. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 10 § nämnda lag skall samma grund tillämpas vid bestämmandet av delvärdet skogsbruksvärde.

I fråga om skogsmark med därå växande skog och med inom taxeringsenheten befintliga markanläggningar, som användes eller är behövliga för skogsbruket, kan marknadsvärdet för de särskilda taxeringsenheterna i allmänhet inte bestämmas med omedelbar ledning av verkställda fastighetsförsäljningar i orten. Marknadsvärdet skall därför bestämmas med ledning av värdetabeller. I tabellerna skall marknadsvärdet vara beräknat på grundval av skogens avkastning.

Tabellerna upprättas enligt en schabloniserad värderingsmodell, byggd på förutsättningen att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk bedrives.

B. Innebörden av begreppet skogsmark

Skogsbruksvärde skall åsättas de delar av jordbruksfastighet som utgör skogsmark.

Med skogsmark förstås vid fastighetstaxering mark som är lämplig för virkesproduktion och ej väsentligen utnyttjas för annat ändamål. Till skogsmark hänföres även sådan mark, på vilken jämsides med skogsbruk bedrives visst betesbruk (hagmark), likaså förut såsom åker eller äng brukad mark som på grund av nuvarande eller förestående brukningsförhållanden ej längre bör redovisas som sådan. Ljungmark och annan av ålder kal mark hänföres även till skogsmark om den är lämplig för skogsproduktion.

C. Bestämmelser om värderingen och förfarandet

Cl. Allmänt

Skogsbruksvärde beräknas för varje värderingsenhet. En värderingsenhet skall i regel utgöras av all skogsmark inom en taxeringsenhet. Om uppdelning av en taxeringsenhets skogsmark i flera värderingsenheter kan leda tiU en riktigare taxering, får sådan uppdelning ske. Skäl för uppdelning av en taxeringsenhet i flera värderingsenheter kan bl. a. vara stora skillnader i markens godhetsgrad och i kostnader för virkesproduktion. Likaledes får, om detta kan leda till en riktigare taxering, värderingsenhet omfatta skogsmark på flera taxeringsenheter i det fall taxeringsenheterna ligger i skilda kommuner och skulle ha sammanförts till en taxeringsenhet om de varit belägna i samma kommun.

SkU1973: 70 32

Värderingen av en värderingsenhet sker med utgångspunkt i de värdefaktorer för skogsmark och virkesförråd som avses i punkt C.2. Värderingen sker antingen enligt en noggrannare metod eller enligt en förenklad metod. Då tillfredsställande skogs-uppskattningshandlingar är tillgängliga vid taxeringen skall värderingen ske enligt den noggrannare metoden. I övriga fall skall den förenklade metoden tillämpas.

Riket skall för fastighetstaxering såvitt gäller skogsmark och växande skog indelas i värderingsområden. Ett värderingsområde skall omfatta ett eller flera län eller delar därav och såvitt möjligt vara enhetligt i fråga om produktions- och avsättningsförhållanden för skog. Riksskatteverket fastställer vid varje allmän fastighetstaxering den indelning i värderingsområden, som skall gälla under den löpande taxeringsperioden.

C.2. Värdefaktorer vid taxeringen

Taxering av skogsmark och växande skog skall grundas på de värdefaktorer för skogsmark och virkesförråd, som anges i det följande.

a. Skogsmark

Skogsmarken graderas med hänsyn till godhetsklass och kostnadsklass.

Godhetsklass

Godhetsklassen utgör ett uttryck för skogsmarkens produktionsförmåga. Varje värderingsområde indelas i fem eller, om förhållandena därtill föranleder, ännu flera godhetsklasser. För varje värderingsområde skall indelningen i godhetsklasser anknytas till den genomsnittiiga produktionsförmåga för området (bonitet) som bestämts vid riksskogs-taxeringen.

Kostnadsklass

Värderingsenheterna indelas i kostnadsklasser med hänsyn tUl de totala kostnaderna för virkesproduktionen. Kostnadsklassen för en vär-deringsenhet bestämmes sålunda främst på grundval av terrängens och skogens beskaffenhet samt med hänsyn till transportkostnadernas andel i virkespriset och skogens belägenhet i förhållande till ort där för skogsdriften påräknelig arbetskraft är bosatt. Inom varje värderingsområde fastställes fem eller, om förhållandena därtill föranleder, ännu flera kostnadsklasser.

b. Virkesförråd

Det på skogsmarken befintliga förrådet av växande skog, virkesförrådet, uppskattas i skogskubikmeter (fast volym stamvirke ovan stubbe, inklusive topp och bark). Virkesförrådet uppdelas på trädslagsklasser och, i vissa fall, trädslag eller grupper därav samt på dimensionsklasser.

Trädslagsklass och trädslag eller grupp därav

Trädslagsklasserna är barrskog och lövskog. Om förhållandena därtill föranleder skall inom trädslagsklassen barrskog trädslagen tall och gran redovisas särskilt. Inom trädslagsklassen löv-

SkU 1973: 70 33

skog skall under motsvarande förhållanden ordinär lövskog (företrädesvis björk, asp och al) och ädel lövskog (företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, hnd och lönn) redovisas särskilt.

Diniensionsklass

För varje trädslagsklass och, i förekommande fall, trädslag eller grupp därav uppdelas virkesförrådet på tre dimensionsklasser, nämligen

1) träd med en diameter av mindre än 15 centimeter (klen skog),

2) träd med en diameter av 15 men mindre än 25 centimeter (me-delgrov skog) och

3) träd med en diameter av 25 centimeter och däröver (grov skog).
Måttangivelserna avser trädens brösthöjdsdiameter i centimeter på

bark.

C.3. Anvisningar

Före varje allmän fastighetstaxering skall riksskatteverket, på sätt som föreskrives i 143 § 1 mom. första stycket och 144 § 2 mom. taxeringsförordningen (1956: 623), fastställa anvisningar om riktvärden och andra grunder för värdesättningen av skilda slag av fastigheter.

För taxeringen av skogsmark och växande skog skall riktvärdena utgöras av värdetabeller. Dessa skall upprättas för varje värderingsområde i enlighet med vad som föreskrives under punkt C.4.

Riksskatteverket meddelar de ytterligare anvisningar för värdesättningen av skogsmark, växande skog och andra tillgångar på skogsmark som kan behövas, bl. a. för indelning i godhets- och kostnadsklasser samt för bestämning av värdefaktorer.

C.4. Värdetabeller

a. Tabellernas uppbyggnad m. m.

Värdetabellema upprättas på grandval av en schabloniserad värderingsmodell. Denna innebär att för varje värderingsområde upprättas en grandläggande avkastningskalkyl. Till gmnd för kalkylen skall ligga en awerkningsberäkning för värderingsområdet i dess helhet. Värderingsmodellen skall vara uppbyggd så att enligt denna kan beräknas värden för olika värdeklasser inom värderingsområdet. Värde-klassema utgör kombinationer av de värdefaktorer som är tillämpliga för området.

Värdetabellema för ett värderingsområde skall utarbetas och fastställas i huvudsak enligt följande.

För varje värderingsområde beräknas de totala awerkningsuttagen, fördelade på de värdeklasser till vilka skogen i området är hänförlig med hänsyn till markens beskaffenhet och läge samt virkesförrådets sammansättning. Awerkningsberäkningen skall för de närmast följande tioårsperioderna göras mera utförlig och för tiden därefter mera schablonmässig. Beräkningarna sker med hänsyn till aktuellt skogstillstånd, framtida produktionsfömtsättningar för skogen samt skogsindustrins rådande och förväntade efterfrågan på virke. Aktuellt skogstillstånd och framtida produkuonsförutsättningar för skogen skall bedömas utifrån uppgifter från riksskogstaxeringen.

Värderingen av de sålimda beräknade totala och på värdeklasserna

3 Riksdagen 1973. 6 saml. Nr 70

SkU 1973: 70 34

fördelade virkesuttagen sker med hänsyn till rådande och förväntade prisförutsättningar för virkesråvara och arbetskraft samt enligt den kalkylräntefot, som finnes skälig på grund av prisrelationen mellan gammal och ung skog.

De värden som beräknas för olika värdeklasser skall vara anpassade till marknadsvärdenivå. Anpassningen skall grundas på jämförelser med erlagda köpeskillingar för fastigheter som helt eller till betydande del består av skog. Anpassningen till marknadsvärdenivå sker i huvudsak genom en omräkning av antagen kalkylräntefot eller av antagna pris-förutsättningar för virke och arbetskraft.

Sedan värdena för de olika värdeklassema anpassats till marknadsvärdenivå skall de nedräknas till föreskriven taxeringsvärdenivå och därefter införas i värdetabellema.

b. Ingångsdata och tabellvärden

Tabellerna skall upprättas i två serier för varje värderingsområde. Den ena serien skall användas vid värdering enligt den noggrannare metoden och den andra serien vid värdering enligt den förenklade metoden.

I den förra serien skall för de värdeklasser som förekommer inom värderingsområdet tabellvärden anges dels för virkesförråd, dels för skogsmark. Ingångsdata i tabellerna skall vara värdefaktorerna godhetsklass, kostnadsklass, trädslagsklass och dimensionsklass samt, i förekommande fall, trädslag eller grupp av trädslag. Tabellvärdena skall för virkesförrådet redovisas per skogskubikmeter i dimensionsklasserna klen skog, medelgrov skog och grov skog. För skogsmarken skall tabellvärdena ange markvärdet per hektar.

I den serie tabeller, som avser värdering enligt den förenklade metoden, skall ingångsdata vara värdefaktorerna godhetsklass och kostnadsklass samt, i stället för dimensionsklass, virkesförrådets storlek per hektar skogsmark och den procentuella andel av virkesförrådet som utgöres av grov skog (grovskogsprocenten). Tabellvärdena skall avse skogsbraksvärdet per hektar skogsmark. Skogsmarksvärde redovisas särskilt. Skogsmarksvärdet skall anses vara detsamma som det skogsbruksvärde för kal skogsmark, som i tabellen anges vid den godhetsklass och kostnadsklass som gäller för marken i fråga.

C.5. Tillvägagångssätt vid taxeringen

Taxeringen av skogsmark och växande skog skall gmnda sig på de uppgifter som lämnats i fastighetsdeklaration. Föreligger behov av ytterligare uppgifter, skall sådana lämnas av fastighetsägaren. Fastighetsägaren är skyldig att förete skogsuppskattningshandlingar, som han innehar.

a. Värdering enligt den noggrannare metoden

Vid värdering enligt denna metod bestämmes godhetsklass och kostnadsklass för skogsmarken. För virkesförrådet bestämmes trädslagsklass och, i förekommande fall, trädslag eller grupp av trädslag samt fördelningen på dimensionsklasseraa klen skog, medelgrov skog och grov skog.

Ur tillämplig värdetabell framtages på grand av de sålunda bestämda

SkU 1973:70 35

ingångsdata dels — för virkesförrådet — värde per skogskubikmeter i de dimensionsklasser, som förekommer på enheten och dels — för skogsmarken — markvärde per hektar. Värdet per kubikmeter i varje dimensionsklass multipliceras med det virkesförråd, uttryckt i skogskubikmeter, som finns på värderingsenheten i dimensionsklassen i fråga. Markvärdet per hektar multipliceras med enhetens skogsmarksareal, uttryckt i hektar. Det totala skogsbraksvärdet för värderingsenheten erhålles genom att det framräknade totala värdet i förekommande dimensionsklasser och det totala markvärdet sammanlägges, varefter det sålunda beräknade värdet i förekommande fall justeras enligt vad nedan under c. anges.

b. Värdering enligt den förenklade metoden

Vid värdering enligt denna metod bestämmes godhetsklass och kostnadsklass för skogsmarken. Virkesförrådet klassificeras i enlighet med vad som anges i tillämplig värdetabell. Klassificeringen avser virkesförrådets storlek per hektar skogsmark och bestämmande av grovskogspro-cent. Ur värdetabellen framtages på grund av sålunda bestämda ingångsdata skogsbraksvärdet och skogsmarksvärdet per hektar. Det totala skogsbruksvärdet för värderingsenheten erhålles genom att det framtagna skogsbruksvärdet per hektar multipliceras med enhetens skogsmarksareal, uttryckt i hektar, varefter det sålunda beräknade värdet i förekommande fall justeras enligt vad nedan under c. anges.

c. Justering i vissa fall av det enligt tabell beräknade skogsbruksvärdet
Vid värderingen skall, enligt anvisningar som riksskatteverket medde
lar, hänsyn tagas till onormalt stor förekomst av tekniska fel i virket,
särskilda föryngringssvårigheter för skogen, meddelade skydds- eller
fridlysningsbestämmelser, skogens belägenhet nära gräns mot annat vär
deringsområde och andra jämförliga, på värdet inverkande omständig
heter. I fråga om värderingsenheter, för vilka fömtsättningar föreligger
för tillämpning av nämnda anvisningar, skall därför det enligt reglerna
under a. eller b. beräknade skogsbraksvärdet justeras i enlighet med vad
som anges i anvisningarna.

d. Redovisning av fastställda värden

Omfattar taxeringsenheten endast en värderingsenhet, skall det enligt reglerna under a. eller b. beräknade värdet, sedan det i förekommande fall justerats efter vad under c. sägs, utföras som taxerat skogsbruksvärde för taxeringsenheten. Om taxeringsenheten omfattar flera värderingsenheter, skall de på motsvarande sätt framtagna värdena för de olika värderingsenheterna sammanläggas och det sammanlagda värdet utföras som taxerat skogsbruksvärde för taxeringsenheten.

Om värderingsenheten består av skogsmarken på två eller flera, i skilda kommuner belägna fastigheter eller delar därav (jfr punkt C. 1. första stycket) skall vad ovan sägs om taxeringsenhet ha avseende å den av de ifrågavarande fastigheterna eller fastighetsdelarna bestående enheten. Om fördelning av skogsbraksvärdet på respektive kommuner stadgas i punkt 6 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen.

Denna instiiiktion träder i kraft den 1 januari 1974 och tillämpas första gången vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Genom instmk-

SkU 1973: 70 37

3 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 3 § samt 6 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt (1947: 576) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §1

Bestämmelserna i 3 §, 4 § tredje Bestämmelserna i 3 och 4 §§

stycket samt 64—66 §§ kommu- samt 64—66 §§ kommunalskatte-

nalskattelagen skola äga motsva- lagen skola äga motsvarande till-

rande tillämpning vid taxering till lämpning vid taxering till statlig

statlig inkomstskatt. inkomstskatt.

I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i deima förordning meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser äga tillämpning vid taxeringen till statiig inkomstskatt, skola likaledes anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända till efterrättelse.

6 § 1 mom.2 Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat föreskrives i denna förordning eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:

a) fysisk person:

för inkomst som avses i denna förordning enligt de grunder som angives i 53 § 1 mom. första stycket a) kommunalskattelagen samt, såvitt avser tid under vilken han ej varit bosatt här i riket, för mkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar;

b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild för
fattning äro skyldiga att avstå sin vuist, ekonomiska föreningar, sam
fund, stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska per
soner, därunder inbegripna ägare av för gemensamt behov avsatta så
kallade besparingsskogar, häradsallmänningar samt andra likartade sam
fälligheter, som förvaltas självständigt för delägarnas gemensamma räk
ning:

för all inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats;

c) utländska bolag:

för inkomst av här belägen fastighet; för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för vinst å icke yrkesmässig avyttring av fastighet eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse;

för slutiig skatt, fastighetsskatt för slutlig skatt eller tillkom-

eller tillkommande skatt, som resti- mande skatt, som restituerats, av-

1 Senaste lydelse 1950: 253.

2 Senaste lydelse 1970:163.

SkU 1973: 70 39

4 Förslag til]

Förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 1 §, 3 § 2 mom., 4 och 7 §§ förordningen om statlig förmögenhetsskatt (1947: 577) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Till staten skall årligen erläggas förmögenhetsskatt enligt i denna förordning givna bestämmelser.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig förmögenhetsskatt stadgas i taxeringsförordningen.

Vid taxeringen till förmögen- Vid taxeringen till förmögen
hetsskatt skola bestämmelserna i    hetsskatt skola bestämmelserna i
3 §, 4 § tredje stycket, 64 § 2       3 ocA 4 §§, 64 § 2 mom. och 65 §
mom. och 65 § kommunalskatte-     kommunalskattelagen äga motsva-
lagen äga motsvarande tillämp-      rande tillämpning. I den mån be-
ning. I den mån bestämmelsema i    stämmelsema i kommunalskatte-
kommunalskattelagen eller i denna   lagen eller i denna förordnuig
förordning meddelade, med stad-    meddelade, med stadganden i kom-
ganden i kommunalskattelagen lik-   munalskattelagen likartade be-
artade bestämmelser äga tillämp-    stämmelser äga tillämpning vid
ning vid taxeringen till förmögen-    taxeringen till förmögenhetsskatt,
hetsskatt, skola likaledes anvis-      skola likaledes anvisningarna till
ningarna till kommunalskattelagen    kommunalskattelagen i motsvaran-
i motsvarande delar lända till ef-     de delar lända till efterrättelse,
terrättelse.

3 § 2 m o m.2 Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptagas icke:

a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;

b) rätt till undantagsförmåner, till pension eller annan livränta, som utgår på grund av försäkring, till pension och annan förmån, som annorledes än i följd av försäkring åtnjutes på gmnd av föratvarande tjänsteförhållande, samt till livränta som, enligt vad i lag eller särskild författning är stadgat, annorledes än på grund av försäkring utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring;

c) rätt till annan ränta, avkomst eller förmån än i b) avses, därest densamma är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid samt värdet av vad han åriigen må i sådant avseende åtnjuta understiger 1 000 kronor;

d) rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkast-
nmgen;

e) möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den
skattskyldiges och hans familjs personliga bruk;

1 Senaste lydelse 1952: 407.

2 Senaste lydelse 1950: 312.

i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushållskassa eller därmed jämförlig, för den skattskyldiges löpande utgifter avsedd kassa.

(Se vidare anvisningarna.)

/) fastighet, i den mån skatteplikt enligt 5 § kommunalskattelagen (1928:370) icke föreligger för fastigheten, utom såvitt fråga är om sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken.

(Se vidare anvisningarna.)

4 §3

Värdesättning av tillgångar, som i 3 § 1 mom. omförmälas, skall ske med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång och med iakttagande av här nedan meddelade bestämmelser.

Fastighet upptages till det taxeringsvärde, som vid nämnda tidpunkt var för densamma gällande. Var sådant värde då ej åsätt eller har under beskattningsåret omständighet inträffat, som kan under taxeringsperioden påkalla förändrad värdering, upptages fastigheten till det taxeringsvärde, som för taxeringsåret bliver densamma åsätt. Finnas sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken, skola dessa upptagas särskilt. Bestämmelserna i fjärde stycket om värdesätlning av lös egendom äga därvid motsvarande tillämpning.

Tomträtt eller vattenfallsrätt skall upptagas till det värde, som rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför

« Senaste lydelse 1968: 732.

SkU1973: 70 41

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

återstår, kan anses hava betingat vid en försäljning under normala förhållanden.

Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i jordbruk med binäringar, i skogsbrak eller i rörelse, skall värdesättas i enlighet med vedertaget affärsbrak inom det slag av verksamhet, däri egendomen är nedlagd.

Fordran, som löper med ränta, skall, därest den icke är tillgång i rörelse, upptagas till sitt kapitalbelopp utan inberäkning av under beskattningsåret upplupen men ej förfallen ränta.

Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp, som efter en räntefot av fem procent utgör fordringens förhandenvarande värde enligt vid denna förordning fogad tabell I. Osäker fordran upptages till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran upptages icke.

Värdepapper, som noteras å inländsk eller utiändsk börs, upptages till det noterade värdet, såframt antagas kan, att detta motsvarar vad som må hava varit påräkneligt vid försäljning under normala förhållanden.

Annan för evärdelig tid utgående ränta, avkomst eller förmån än frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, vartill den uppgått under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta, avkomst eller förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat under beskattningsåret, och en räntefot av fem för hundra om året enligt de vid denna förordning fogade tabellerna II, III och IV.

Rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabellerna III och IV, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten senast för helt år motsvarat.

Är rättighet beroende av varaktigheten av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation allenast delvis skola skiftas mellan medlemmarna, skall upptagas till ett värde motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle fallit på andelen därest föreningen trätt i likvidation.

Övrig lös egendom upptages till det värde, som den kan anses hava betingat vid försäljning under normala förhållanden.

(Se vidare anvisningarna.)

7 § I fråga om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställas med ägare:

a) den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt;

b) innehavare av fastighet med b) innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så stadgad åborätt; innehavare av så kallad ofri tomt i stad och den kallad ofri tomt i stad och den som eljest innehar fastighet med som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt; ständig eller ärftlig besittningsrätt; innehavare av skogsområde, som

SkU 1973: 70 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

blivit av staten upplåtet till bergshanteringens understöd;

c) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen
av förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap;

d) annan, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmö
genhet, vartill äganderätten tillagts någon hans avkomling, adoptivbarn
eller adoptivbarns avkomling;

e) den som i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose viss
familjs eller vissa familjers ekonomiska intressen under sin livstid äger
åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer
stiftelsen;

f) så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet,
vartill äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande före
ligger, att han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra be
traktas såsom förmögenhetens ägare.

Föreskrifterna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda till att förmögenheten beräknas högre än tUl tjugufem gånger det belopp, som avkastningen av förmögenheten utgjort under nästföregående beskattningsår.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser tillämpas dock vid 1975 års taxering och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

1 mom. Vid tillämpningen av 7 § skall som värde av fast egendom gälla taxeringsvärdet året närmast före det år, då lagfart sökes. Vid köp, där köpeskillingen överstiger detta taxeringsvärde, skall dock egendomens värde anses motsvara köpeskillingen. Därvid skall i denna icke inräknas rätt till avkomst eller annan förmån av egendomen, som förbehållits säljaren.

Vad i första stycket sagts om värderingsgrunden vid köp skall, i den mån det är möjligt, tillämpas även eljest, när förvärv sker mot vederlag. Vid byte av fast egendom med olika taxeringsvärden å ömse sidor skall värdet å vardera sidan anses motsvara det högsta av dessa taxeringsvärden. Utgår vid byte av fast egendom mellan-gift i penningar eller annan lös egendom, skall för vartdera förvärvet skatten beräknas efter värdet av den fasta egendom förvärvet omfattar eller, om värdet av vad fångesmannen erhållit i utbyte efter avdrag för den mel-langift denne må ha lämnat är högre, detta värde. Därvid skall

1 Förordningen omtryckt 1971: 454.

1 mom. Vid tillämpningen av 7 § skall som värde av fast egendom gälla taxeringsvärdet året närmast före det år, då lagfart sökes. Ingår i egendomen sådana tillbehör till fastighet som avses i 2 kap. 3 § jordabalken skall till taxeringsvärdet läggas värdet av dessa tillbehör, fastställt av inskrivningsmyndigheten efter intyg av sakkunnig eller annan utredning. Vid köp, där köpeskillingen överstiger taxeringsvärdet och i förekommande fall värde av tillbehör till faslighet som nyss sagts skall dock egendomens värde anses motsvara köpeskillingen. Därvid skall i denna icke inräknas rätt till avkomst eller annan förmån av egendomen, som förbehållits säljaren.

Vad i första stycket sagts om värderingsgrunden vid köp skall, i den mån det är möjligt, tillämpas även eljest, när förvärv sker mot vederlag. Vid byte av fast egendom med olika taxeringsvärden å ömse sidor skall värdet å vardera sidan anses motsvara det högsta av dessa taxeringsvärden. Utgår vid byte av fast egendom mellangift i penningar eller annan lös egendom, skall för vartdera förvärvet skatten beräknas efter värdet av den fasta egendom förvärvet omfattar eller, om värdet av vad fångesmannen erhållit i utbyte efter avdrag för den mellangift denne må ha lämnat är högre, detta värde. Därvid skall

SkU1973: 70 44

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som värde av fast egendom gälla som värde av fast egendom gälla
det taxeringsvärde, som sägs i det värde, som sägs i första styc-
första stycket. ket första och andra punkterna.

Finnes för egendomen icke särskilt taxeringsvärde för det i första stycket angivna året, skall vid tillämpningen av 7 § i stället gälla egendomens värde vid tidpunkten för upprättande av den handling, vara förvärvet grundas. Detta värde fastställes av inskrivningsmyndigheten efter intyg av sakkunnig eller annan utredning. Detsamma skall gälla om det visas att egendomen efter den tidpunkt, som taxeringsvärdet för nämnda år avsett, men före fångeshandlingens upprättande nedgått i värde till följd av eldsvåda, vattenflöde eller annan sådan tilldragelse, borttagande av byggnad eller annan anläggning på egendomen eller tillbehör till denna, skogsavverkning, nedläggning eller väsentiig förändring av rörelse, i vilken egendomen varit använd, eller av annan liknande anledning.

Visas att egendomens värde efter fångeshandlingens upprättande höjts till följd av nybyggnad eller av annan liknande anledning, skall denna förhöjning av värdet icke medräknas, när egendomens värde bestämmes.

I fall, som avses i tredje stycket, äger inskrivningsmyndigheten, när särskilda skäl föranleda det, hos länsstyrelsen påkalla, att egendomen åsättes värde till ledning för skattens bestämmande. Därvid skall i tilllämpliga delar gälla vad som är stadgat om åsättande av särskilt värde vid bestämmande av arvsskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser tillämpas dock om förvärv av egendomen skett före ikraftträdandet.

6 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 20 och 22 §§ förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §1

Vid uppskattning av egendom skall lända till efterrättelse i bouppteckning eller, där skatt uttages efter deklaration, i denna upptaget värde, så framt icke föreskrifterna i 21, 22 eller 23 § föranleda åsättande av annat värde. Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som av arvlåtaren stiftats genom testamente, uppskattas enligt i 23 § meddelade föreskrifter.

Att i vissa fall skatt skall utgå efter lägre värde än nu sagts, därom stadgas i 27 §.

1 mom. Såsom värde å fast egendom vid tidpunkt, som avses i 21 §, skall, där ej annat föran-ledes av vad i 2 mom. stadgas, gälla näst föregående årets taxeringsvärde.

1 mom. Såsom värde å fast egendom vid tidpunkt, som avses i 21 §, skall, där ej annat föran-ledes av vad i 2 mom. stadgas, gälla näst föregående årets taxeringsvärde. Finnes sådana tillbehör till fasligheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken skola dessa upptagas särskilt. Bestämmelserna i 23 § vid F om värdesättning av lös egendom äga därvid motsvarande tillämpning.

2 mom.2 Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregående årets taxeringsvärde avsett, nedgått i värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik tilldragelse eller genom borttagande av byggnad eller annan anläggning å egendomen eller av tillbehör därtill eller genom skogsavverkning eller genom nedläggning eller väsentlig föränd-

1 Senaste lydelse 1967:157.

2 Senaste lydelse 1958: 562.

ring av rörelse, i vilken egendomen varit använd, eller av annan liknande anledning, skall länsstyrelsen i det län där egendomen är belägen på ansökan av skattskyldig, boutredningsman eller testatmentsexekutor, efter verkställd utredning, åsätta egendomen särskilt värde till ledning för beräkning av på egendomen belöpande arvsskatt.

Där efter tidpunkt som nyss nämnts fortsatt bebyggelse skett å fast egendom eller dess värde eljest förhöjts till följd av ny-, till- eller ombyggnad eller väsentlig förändring av rörelse, vari egendomen varit använd, eller annan liknande anledning, äger beskattningsmyndigheten hos länsstyrelsen påkalla att egendomen för ändamål, som i föregående stycke sägs, åsättes särskilt värde.

Fast egendom, för vilken icke finnes särskilt taxeringsvärde, skall ock av länsstyrelsen åsättas värde till ledning för arvsskattens bestämmande. Det åligger skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutör att göra ansökan härom. Värdering som nu sägs är dock icke erforderlig där det finnes uppenbart, att egendomens värde ej överstiger 10 000 kronor.

Vid den värdesättning, varom i detta moment är fråga, skall, under iakttagande i övrigt i tilllämpliga delar av de i kommunalskattelagen stadgade grunder för taxering av fastighet, hänsyn tagas till egendomens beskaffenhet vid tidpunkt, som avses i 21 §. Sökande är pliktig meddela länsstyrelsen erforderliga upplysningar för ansökningens prövning. Länsstyrelsen äger att i ärendet höra ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden för det distrikt, inom vilket egendomen är belägen, eller, om denna nämnd avslutat sin verksamhet, ordföranden i taxeringsnämnden i orten. Där besiktning av egendomen prövas nödig, må länsstyrelsen föranstalta därom såframt, då ärendet upptagits på ansökan, sökanden efter anmaning bestrider kostnaderna för besiktningen. I fall, som avses i andra stycket av detta moment, bestridas kostnaderna av allmänna medel.

Vid den värdesättning, varom i detta moment är fråga, skall, under iakttagande i övrigt i tilllämpliga delar av de i kommunalskattelagen stadgade grunder för taxering av fastighet, hänsyn tagas till egendomens beskaffenhet vid tidpunkt, som avses i 21 §. Vad i 22 § 1 mom. andra och tredje punkterna är stadgat skall därvid äga motsvarande tillämpning. Sökande är pliktig meddela länsstyrelsen erforderliga upplysningar för ansökningens prövning. Länsstyrelsen äger att i ärendet höra ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden för det distrikt, inom vilket egendomen är belägen, eller, om denna nämnd avslutat sin verksamhet, ordföranden i taxeringsnämnden i orten. Där besiktning av egendomen prövas nödig, må länsstyrelsen föranstalta därom såframt, då ärendet upptagits på ansökan, sökanden efter anmaning bestrider kostnaderna för besiktningen. I fall, som avses i andra stycket av detta moment, bestridas kostnaderna av allmänna medel.

Över länsstyrelsens beslut i ärende, som avses i detta moment, må klagan icke föras.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1976. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas om skattskyldigheten inträtt före ikraftträdandet.

Föreslagen lydelse

Den, för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst upptagits garantibelopp för jordbmksfastighet, som vid fastighetstaxering åsatts delvärdet skogsbruksvärde, är skyldig erlägga skogsvårdsavgift. Sådan avgift utgår med högst en och en halv promille av skogsbruksvärdet.

Nuvarande lydelse

l§i

Den, för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst upptagits garantibelopp för jordbmksfastighet, som vid fastighetstaxering åsatts särskilda värden för skogsmark och växande skog, är skyldig erlägga skogsvårdsavgift. Sådan avgift utgår med högst en och en halv promille av summan utav de värden å skogsmark och växande skog, som legat till grund för beräkning av garantibeloppet.

Har garantibeloppet jämkats i enlighet med vad därom i 47 § sista stycket kommunalskattelagen föreskrives, skall jämkning ske jämväl av underlaget för beräkning av skogsvårdsavgift.

För varje år bestämmes med vilket promilletal skogsvårdsavgiften skall för det året utgå.

Skogsvårdsavgift skall utgå i helt antal kronor, därvid iakttages att avgiftsbeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till närmaste hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser till-lämpas dock i fråga om skogsvårdsavgift för år 1975 eller tidigare år.

' Senaste lydelse 1953: 403.

SkU1973: 70 48

8 Förslag till

Lag om ändring i taxcringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)i

dels att 131 § 2 mom., 134 §, 139 § 2 mom., 144 § 3 mom., 146 §, 154 § 3 mom., 158 § 2 och 3 mom. samt 191 § 3 mom. skall upphöra att gälla,

dels att 2 § 2 mom., 38 § 1 mom., 102, 131, 133, 135, 135 a, 136, 137, 139, 142—145 och 147 §§, 148 § 1 och 3 mom., 149—156, 158 och 159 §§, 164 § 1—3 mom., 167—169, 172 och 173 §§, 174 § 4 och 5 mom., 184, 185, 186 a, 189—191 och 193 §§, 195 § 2, 3 och 5 mom., 197 och 200 §§ samt rubrikerna närmast före 164 och 193 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 143 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §
2 m o m. Beteckningarna t a x e- 2 m o m. Beteckningarna taxe
ringsår, beskattningsår ringsår, beskattningsår
och hemortskommun ha- och hemortskommun ha
va i denna förordning samma in- va i denna förordning samma in
nebörd som i kommunalskattela- nebörd som i kommunalskattela
gen, gen (7P25.- 370).

Vidare skola vid taxering enligt denna förordning bestämmelserna i 4 § andra stycket kommunalskattelagen äga motsvarande tillämpning.

Huruvida någon är att anse såsom bosatt här i riket, skall avgöras efter de i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen stadgade granderna.

Vad i denna förordning stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall äga tillämpning jämväl å person, som i Sverige stadigvarande vistats utan att vara härstädes bosatt.

Vad i denna förordning sägs om makar skall i tillämpliga delar jämväl gälla i fråga om skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen.

38 §

1 mom. Vanligt handelsbolag, kommanditbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg skall varje år till ledning för delägares taxering utan anmaning avlämna följande uppgifter angående bolaget eller rederiet, nämligen

a) för varje kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt: uppgift, särskilt för varje sådan delägare, vilken uppgift skall avfattas enligt reglerna för allmän självde-

' Förordningen omtryckt 1971: 399.

Har fastighets taxeringsvärde legat till grund för inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering och sker genom beslut av regeringsrätten, kammarrätt eller skatterätt sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen eller förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen för inkomst eller förmögenhet anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent och, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande kommun.

Har fastighets taxeringsvärde legat till grund för inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering och sker genom beslut av regeringsrätten, kammarrätt eller faslighets-taxeringsrätt sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomsttaxeringen eller förmögenhetstaxeringen bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen för inkomst eller förmögenhet anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent och, såvitt angår taxering till kommunal inkomstskatt, vederbörande kommun.

Nuvarande lydelse

Fastighetstaxeringsnämnds verksamhetsområde är fastighetstaxeringsdistrikt.

Fastighetstaxeringsdistrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun. När särskilda skäl äro därtill, må dock två eller flera kommuner sammanföras till ett fastighetstaxeringsdistrikt.

Indelning i distrikt verkställes av länsstyrelsen senast den 1 mars året näst före taxeringsåret.

Föreslagen lydelse

fastighetstaxeringsdistrikt.

Lokalt fastighetstaxeringsdistrikt skall utgöras av församling eller del därav eller av flera, inom samma kornmun belägna församlingar. För taxeringen av större industrifastigheter och därmed jämförliga fastigheter, kraftverk, outbyggda vattenfall och regleringsdammar samt andra slag av fastigheter för vilka från värderingssynpunkt speciella förhållanden äro rådande skall i varje län vidare finnas ett eller flera gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt.

För varje lokalt fastighetstaxeringsdistrikt skall finnas en I o-kal fastighetstaxerings nämnd och för varje gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt skall finnas en gemensam fastighetstaxeringsnämnd.

Länsstyrelsen meddelar efter hörande av de lokala skattemyndigheterna beslut om antalet gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt samt om distriktens omfattning och de slag av fastigheter, som skola taxeras i varje sådant distrikt. Lokal skattemyndighet utväljer efter anvisningar av skattechefen de fastigheter som skola taxeras i gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt.

Länsstyrelsen verkställer indelning i fastighetstaxeringsdistrikt senast den 1 mars året näst före det år då allmän fastighetstaxering äger rum.

Nuvarande lydelse

Ordföranden och ytterligare en ledamot förordnas av länsstyrelsen i samband med indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt.

/ övrigt inträda i nämnden:

å landet:

a) en av landstingskommunens förvaltningsutskott vald ledamot,

b) tre av kommunalfullmäktige valda ledamöter; samt

i st a d:

tre av stadsfullmäktige valda ledamöter.

Därest med hänsyn till fastighetstaxeringsdistriktets utsträckning eller eljest så finnes påkallat, må länsstyrelsen förordna, att på landet antalet av landstingskommuns förvaltningsutskott och av kommunalfullmäktige valda ledamöter skall vara två respektive fyra samt att i stad antalet av stadsfullmäktige valda ledamöter skall vara fem.

Består fastighetstaxeringsdistrikt av mer än en kommun, skall länsstyrelsen bestämma hur många ledamöter som skola väljas inom de olika kommunerna.

Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter, en för varje ledamot, skall förrättas senast den 30 juni året näst före taxeringsåret. I samband med valet må fullmäktige utse en av ledamöterna att på kommunens bekostnad deltaga uti de i 144 § 1 mom. och 145 § omförmälda sammanträdena.

Föreslagen lydelse

1 mom. Ordförande och ytterligare en ledamot i fastighetstaxeringsnämnd förordnas av länsstyrelsen i samband med indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt. Övriga ledamöter väljas av kommunfullmäktige eller, såvitt angår gemensam faslighetstaxeringsnämnd, av landstingskommunens förvaltningsutskott. Omfattar gemensamt fastighelstaxeringsdistrikt ej mer än en kommun, förrättas dock valet av kommunfullmäklige.

Antalet valda ledamöter i fastig-helstaxeringsnämnd skall utgöra lägst tre och högst sex. Antalet ledamöter bestämmes av länsstyrel-

Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter, en för varje ledamot, skall förrättas senast den 31 mars året näst före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. I fråga om lokal fastighetstaxeringsnämnd skola kommunfullmäktige i samband med valet utse en av ledamöterna att på kommunens bekostnad deltaga dels i arbetet inom sådan arbetsgrupp, som avses i 143 § 2 mom., och dels i de sammanträden som skola hållas enligt 144 § 1 mom. och 145 §. Vad angår gemensam fastighetstaxeringsnämnd skola de, på vilka valet ankommer, i samband med valet utse en av ledamöterna att på landstingskommunens eller, i fråga om distrikt som ej omfattar mer än en kommun, på denna kommuns be-

2 mom. Besvär över val av ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrättande; och skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i kommunallagen är stadgat angående besvär över beslut av kommunens fullmäktige. Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund därav att vid valet icke i enlighet med vad därom är stadgat i 172 §, jämförd med 13 § 1 mom., olika grupper av skattskyldiga blivit vederbörligen företrädda, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, hur många ledamöter för varje grupp som skola väljas. Överklagas det därefter företagna valet och befinnes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter i nämnden.

Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.

2 mom. Bestämmelserna i
13 § angående ledamöter och sup
pleanter i taxeringsnämnd skola
äga motsvarande tillämpning be
träffande ledamöter och supplean
ter i fastighetstaxeringsnämnd. Vad
där föreskrives beträffande känne
dom om olika grupper av skatt
skyldiga skall därvid avse känne
dom om olika slag av fasligheter.
Vidare skall vad som där före
skrives beträffande särskild taxe
ringsnämnd tillämpas i fråga om
gemensam fastighetstaxerings-

nämnd.

3 mo m. Besvär över kommunfullmäktiges val av ledamöter och suppleanter i fastighetstaxerings-nämnd må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrättande; och skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i kommunallagen (1953: 753) är föreskrivet angående besvär över beslut av kommunfullmäktige. Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund därav att vid valet kännedom om olika slag av fastigheter icke blivit vederbörligen företrädd, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, hur många ledamöter med kännedom om respektive slag av fastigheter som

1 mom. Länsstyrelsen förordnar senast den 1 mars året näst före det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, erforderligt antal personer inom länet, som genom sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering, (fastighetstaxeringsombud) att inom områden, som länsstyrelsen bestämmer, samordna arbetet i fastighetstaxeringsnämnderna. Fastighetstaxeringsombuds verksamhetsområde skall vara så stort, som omständigheterna lämpligen medgiva, och omfatta flera fastighetstaxeringsdistrikt. Fastighetstaxeringsombud må icke vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i länet.

hetstaxeringsombud), att inom områden, som länsstyrelsen bestämmer, samordna arbetet i lokal fastighetstaxeringsnämnd. Fastighetstaxeringsombuds verksamhetsområde skall vara så stort, som omständigheterna lämpligen medgiva, och omfatta flera lokala fastighetstaxeringsdistrikt. Fastighetstaxeringsombud må icke vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i länet.

a) för överläggningar angående den förestående allmänna fastighetstaxeringen kalla till sammanträde enligt 145 §,

b) genom deltagande i sammanträden i fastighelstaxeringsnämn-derna inom sitt verksamhetsområde följa taxeringsarbetet, i erforderlig utsträckning lämna råd för arbetets bedrivande och även i övrigt verka för en jämn och likformig taxering,

c) fortlöpande hålla förste taxeringsintendenten underrättad om arbetets fortskridande.

1) göra undersökning enligt
143 § 2 mom.,

2) för överläggningar angående den förestående allmänna fastighetstaxeringen kalla till sammanträde enligt 145 §,

3) genom deltagande i sammanträden i lokal fastighetstaxeringsnämnd inom ombudets verksamhetsområde följa taxeringsarbetet, i erforderlig utsträckning lämna råd för arbetets bedrivande och även i övrigt verka för en jämn och likformig taxering,

4) fortlöpande hålla skattechefen underrättad om arbetets fortskridande.

Fastighetstaxeringsombud äger deltaga i lokal fastighetstaxeringsnämnds överläggningar men icke i dess beslut.

Nuvarande lydelse

2 mom. / län, där länsstyrelsen så finner erforderligt, förordnar länsstyrelsen senast den 1 mars året näst före år, då allmän fastighetstaxering äger rum, två personer (konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet) att vid nämnda taxering biträda nämnderna, såvitt angår taxering av oulbyggda vattenfall, kraftverk och regleringsdammar. Av konsulenterna skall den ene företräda taxeringsteknisk och den andre vattenkraftteknisk sakkunskap.

Konsulenterna skola biträda nämnderna vid taxeringen, huvudsakligen genom upprättande av liggare över vattenfallsfastlg-heter, som böra bliva föremål för taxering, komplettering av deklarationsmaterialet samt avgivande av skriftliga utlåtanden till ledning vid taxeringen.

Konsulent äger, då fråga är om taxering av vattenfallsfastighet, närvara vid nämnds sammanträde med rätt att deltaga i överläggning men ej i beslut.

Föreslagen lydelse

2 mom. Länsstyrelsen förord
nar senast den 1 mars året näst
före det år, då allmän fastighets
taxering äger rum, erforderligt an
tal personer med sakkunskap i
fråga om fastighetsvärdering
(konsulenter för fastig
hetstaxering) att vid den
allmänna fastighetstaxeringen bi
träda gemensam fastighetstaxe
ringsnämnd. Konsulent må icke
vara ledamot av fastighetstaxe
ringsnämnd i länet.

Det åligger konsulent alt granska de deklarationer och andra handlingar, som nämnden för sådant ändamål överlämnar till honom, att efter erforderlig utredning avge skriftiiga utiåtanden till ledning vid taxeringen samt att, i den omfattning nämndens ordförande finner påkallat, i nämnden föredraga ärenden i vilka konsulenten avgivit utlåtande. Konsulent äger att beträffande av honom granskade deklarationer deltaga i nämndens överläggningar men icke i dess beslut.

3 mom. Fastighetstaxerings
nämnd äger, i den mån behov av
särskild sakkunskap föreligger vid
behandling av taxeringsfråga, ef
ter samråd med skattechefen anli
ta biträde av sakkunnig med insikt
och erfarenhet på det område frå
gan rör. Sådant samråd skall ske
även vid behov av tolk.

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla uppgifter om fastighetens areal av olika ägoslag, användning och byggnader, gällande brandförsäkringsvärde, den senast för fastigheten erlagda köpeskillingen, hyror och därmed jämförlig avkastning av fastigheten samt till fastigheten hörande särskilda förmåner ävensom, beträffande jordbruksfastighet, om åkerjordens dränering, kreatursbesättningen och skogen, beträffande annan fastighet, om anskaffningsår och anskaffningskostnader för sådana maskiner och liknande tillgångar, för vilka särskilt maskinvärde skall angivas, samt beträffande fastighet, därå vattenfall finnes, uppgifter om medelvattenfö-ring och bruttofallhöjd vid medel-vattenföring samt, där så kan ske, om magasinsvolym för års- och korttidsreglcring, som är eller med sannolikhet väntas bliva genomförd, så ock, därest vattenfallet är utbyggt, om anläggningsår och anskaffningskostnader.

Allmän fastighetsdeklaration skall innehålla uppgifter om fastighetens areal av olika ägoslag, användning och byggnader, den senast för fastigheten erlagda köpeskillingen, hyror och därmed jämförlig avkastning av fastigheten samt till fastigheten hörande särskilda förmåner ävensom, beträffande jordbruksfastighet, om åkerjordens dränering, kreatursbesättningen och skogen samt beträffande fastighet, därå vattenfall finnes, uppgifter om medelvattenfö-ring och bruttofallhöjd vid medel-vattenföring samt, där så kan ske, om magasinsvolym för års- och korttidsreglering, som är eller med sannolikhet väntas bliva genomförd, så ock, därest vattenfallet är utbyggt, om anläggningsår och anskaffningskostnader.

SkU 1973: 70 56

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kungl. Maj:t må föreskriva, att vid avgivande av allmän fastighetsdeklaration utöver de uppgifter, som nu sagts, uppgifter skola lämnas för statistiskt ändamål.

2 mom. Efter anmaning är ägare av fastighet skyldig att till ledning vid fastighetens taxering, avgiva uppgift jämväl angående andra förhållanden än dem, som finnas angivna i deklarationsformuläret.

Ägare av fastighet är vidare skyldig att efter anmaning förete skogsbruksplan eller annan uppskattningshandling som han innehar och som avser skog på fastigheten.

137 §

Allmän fastighetsdeklaratioit Allmän fastighetsdeklaration,
skall avlämnas senast den 15 sep-     som avgives utan anmaning, skall
tember året näst före det, då all-        inges till länsstyrelse, lokal skatte
män fastighetstaxering skall äga         myndighet eller ordföranden i den
rum, och ingivas till vederbörande       lokala eller gemensamma fastig-
fastighetstaxeringsnämnds ordfö-       hetstaxeringsnämnd på vilken taxe
rande eller till länsstyrelsen eller         ring av fastigheten ankommer och
till lokal skattemyndighet / det län       ha inkommit senast den 15 sep-
där taxeringen skall äga rum.     tember året näst före det, då all-

Har på föranstaltande av eller    män fastighetstaxering skall äga
/ samråd med länsstyrelsen i kom-       rum. Bestämmelserna i 35 § and
mun vidtagits särskild anordning ra stycket äga motsvarande till
för mottagande av deklarationer, lämpning vid allmän fastighets-
må deklaration till ledning för        taxering,
taxering inom länet i enlighet där
med avlämnas.

139 §

1 mo m. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall lokal skattemyndighet avlämna de till myndigheten, enligt vad därom är särskilt stadgat, överlämnade avskrifterna av lagfartsbevis för tiden från och med den 1 juli året näst före det, då allmän fastighetstaxering senast ägde rum, till och med den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas.

Hypoteksinrättning skall utan anmaning lämna uppgift å det värde, vartill i hypoteksinrättningen till belåning anmäld faslighet blivit uppskattad vid värdering, som blivit för dylikt låns erhållande anställd och godkänd tmder tiden från och med den 1 juli året näst

Anmaning må utfärdas av fas-tighetsprövningsnämnd, prövningsnämnd, taxeringsintendent, ordföranden i fastighetstaxeringsnämnd samt konsulent för taxering av vat-tenfallsfasiighet, den sistnämnde dock icke i vad avser avgivande av allmän fastighetsdeklaration.

Vad i 34 § 4 mom., 52, 54 och 55 §§ är stadgat om anmaning skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande anmaning som här avses. Bestämmelserna i 53 § skola äga motsvarande tillämpning i fråga om ordförande i fastighetstaxeringsnämnd samt beträffande taxeringsintendent, fastighetspröv-ningsnärnnd, prövningsnämnd och länsstyrelse.

Anmaning må utfärdas av taxeringsintendent, fastighetstaxeringsnämnd samt konsulent för fastig-helstaxering, den sistnämnde dock icke i vad avser avgivande av allmän fastighetsdeklaration.

Vad i 34 § 4 mom., 52, 54 och 55 §§ är stadgat om anmaning skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande anmaning som här avses.

/ anmaning som utfärdas av taxeringsintendent eller fastighetstaxeringsnämnd, må vite föreläggas.

1 mom. Angående skyldighet dels för skogshögskolan att före allmän fastighetstaxering fastställa centrala skogslaxeringsanvis-ningar samt till länsstyrelserna avlämna arealuppgifter m.m. dels ock för skogsstyrelsen att före sådan taxering till länsstyrelserna lämna uppgifter rörande virkespriser m. m. stadgas i skogsvärderingsinstruktionen.

Det åligger landskamreraren att, med biträde av skogssakkunnig, på grundval av anvisningar och uppgifter som nu sagts samt i mån av behov inhämtade upplysningar upprätta förslag till lokala skogs-taxeringsanvisningar varom likale-

1 mom. Senast den 1 mars året näst före det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, skall riksskatteverket fastställa för taxeringen erforderliga anvisningar av organisatorisk och värderingsteknisk natur. Verket skall ofördröjligen tillställa länsstyrelserna nämnda anvisningar.

Vidare skall riksskatteverket senast den 1 maj tillställa länsstyrelserna uppgifter om de riktvärden och andra grunder för värdesättningen av skilda slag av fastigheter inom län eller delar av län, som verket överväger att fastställa för tillämpning vid den förestående allmänna fastighetstaxering-

Nuvarande lydelse

des är stadgat i skogsvärderingsinstruktionen.

2 mom. Före sammanträde varom i 144 § 1 mom. förmäles, har landskamreraren att på grundval av de uppgifter, som jämlikt 139 § avlämnats, och de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning rörande fastigheternas allmänna saluvärde. Länsstyrelsen äger kalla lämpligt antal personer med ingående kännedom orn fastighetsvärdena att därvid tillhandagå landskamreraren med upplysningar.

Föreslagen lydelse

en. I fråga om mark skola riktvärdena ange genomsnittliga värden per ytenhet mark av visst eller vissa ägoslag därvid värdena, i den mån det är påkallat från värderingssynpunkt, anges särskilt för olika godhetsklasser och brukningsförhållanden. I fråga om byggnader skola riktvärdena ange genomsnittliga värden för byggnader av visst eller vissa slag vid olika storlek, ålder, standard och andra förhållanden av beskaffenhet att erfarenhetsmässigt inverka på värdet. Riktvärden skola framtagas för de ägoslag och de slag av byggnader, beträffande vilka så lämpligen kan ske. För villabyggnader och andra småhus liksom för bostadsbyggnader på jordbruksfastigheter skola värdena anges i form av byggnadsvärdetabeller, som för olika prislägen utvisa värderelationerna mellan hus av olika hustyp, storlek, ålder och standard. Riktvärden skola fastställas även i fråga om skogsmark och växande skog m. m., varvid värdena skola anges i form av tabeller på sätt stadgas i skogsvärderingsinstruktionen (1973: 00).

1 detta moment nämnda anvis
ningar och uppgifter skola genom
skattechefens försorg tillställas
ordförandena i fastighetstaxerings
nämnderna, faslighetstaxeringsom-
buden och konsulenterna för fas
tighetstaxering.

2 mom. Fastighetstaxerings
ombud skall, sedan de i 1 mom.
nämnda uppgifterna om de till
tänkta grunderna för värdesätt
ningen kommit honom till hända
i enlighet med föreskrifter som
skattechefen meddelar föranstalta
om undersökning i syfte att utrö
na om en tillämpning av nämnda
grunder skulle medföra taxerings
värden, som med hänsyn till för
hållandena i orten framstå som
riktiga. Vid nämnda undersökning
skall även övervägas vilka bygg-

SkU 1973: 70 59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

nadsvärdetabeller, som med hänsyn till rådande prisläge böra komma till användning inom olika delar av fastighetstaxeringsombudets verksamhetsområde. Undersökningen skall vidare omfatta upprättandet av förslag till markvärdekartor, vilka för tätbebyggda delar av verksamhetsområdet utvisa genomsnittligt värde på tomter av den storlek som för de olika delområdena är normal.

Undersökning enligt första stycket skall inom varje lokalt fastighetstaxeringsdistrikt göras av fas-tighelslaxeringsombudet och underställas en arbetsgrupp inom fas-tighelsiaxeringsnämnden bestående av ordföranden och den av länsstyrelsen utsedde ledamoten av nämnden samt den ledamot som därtill utsetts enligt 133 § 1 mom. tredje stycket. Undersökningen skall omfatta ett lämpligt antal fastigheter inom ombudels verksamhetsområde, därvid i första hand utväljas fastigheter som försålts efter närmast föregående allmänna fastighetstaxering.

143 a § Före sammanträde enligt 144 § 1 mom. har skattechefen att på grundval av tillgängliga uppgifter rörande sådana försäljningar av fastigheter inom länet, som skett efter närmast föregående allmänna fastighetstaxering, och de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning om marknadsvärdet på fasligheter av skilda slag inom länet. Länsstyrelsen äger kalla lämpligt antal personer med ingående kännedom om fastighetsvärdena att därvid tillhandagå skattechefen med upplysningar.

144 § 1 m o m. Senast den 20 septem- 1 m o m. Senast den 30 juni året ber året näst före det, då allmän näst före det, då allmän fastig-fastighetstaxering skall äga ram, hetstaxering äger rum, skola efter

Nuvarande lydelse

skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna, de ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd, som utsetts enligt 133 § 1 mom. sjätte stycket, de ledamöter i sådan nämnd, som utsetts av landstingskommunens förvaltningsutskott, samt fastighetstaxeringsombuden sammanträda inför landskamreraren på lämplig ort för förberedande överläggningar om tillämpningen av de allmänna grunderna vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen. Länsstyrelsen kan till dessa sammanträden kalla även andra personer, som på grund av sin verksamhet eller av annan anledning kunna antagas äga sakkunskap om fastighetsvärdena inom länet eller om värdering av fastigheter.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsatser om fastigheternas allmänna saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, samt för övriga förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga det förslag till lokala skogstaxerings-anvisningar som upprättats enligt 143 § 1 mom. andra stycket samt i behövlig utsträckning förslag till särskilda anvisningar i andra hänseenden, såsom angående förfarandet vid bestämmande av olika delvärden samt enhetliga grunder för taxeringen av jordbruksfastighet och annan fastighet med mera. Avser sammanträdet överläggning angående taxeringen inom endast viss del av länet, skola redogörelserna och förslagen därefter lämpas.

För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med avseende å ägoslag och jor-

Föreslagen lydelse

kallelse av länsstyrelsen ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna och de ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd, som därtill utsetts enligt 133 § 1 mom. tredje stycket, samt fastighetstaxeringsombuden och konsulenterna för fastighetstaxering sammanträda inför skallechefen på lämplig ort för förberedande överläggningar om till-lämpningen av de allmänna grunderna vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen. Länsstyrelsen kan till dessa sammanträden kalla även andra personer, som på grund av sin verksamhet eller av annan anledning kunna antagas äga sakkunskap om fastighetsvärdena inom länet eller om värdering av fastigheter.

Vid sådant sammanträde redogör skattechefen för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slutsatser om fastigheternas marknadsvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, samt för övriga förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värde. Vidare lämnas redogörelse för de grunder för vär-desältningen av fastigheter inom länet, som riksskatteverket enligt 143 § 1 mom. andra stycket preliminärt föreslagit, samt för de i anslutning därtill verkställda undersökningarna enligt 143 § 2 mom.

På grundval av de redogörelser som lämnats enligt andra stycket ha de i sammanträdet del-

Nuvarande lydelse

dens beskaffenhet anses vara väsentligen likartade, böra de vid dessa sammanträden närvarande på grundval av den redogörelse, landskamreraren enligt vad nyss är sagt har att avgiva, beträffande fastigheter i skilda storleksgrupper föreslå vissa värden för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden under förutsättning av normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden må tjäna till ledning vid taxeringen av jordbruksfastigfieter. Jämväl i fråga om annan fastighet samt beträffande värdesättning av skogsmark och växande skog skola övervägas enhetliga grunder för taxeringen.

Föreslagen lydelse

tagande att överväga om och i vad mån jämkning enligt deras mening bör ske av de riktvärden och andra grunder för värdesättning av fastigheter inom länet, som riksskatteverket sålunda föreslagit. Vidare överväges i vad mån anvisningar för fastighetstaxeringen inom länet erfordras utöver dem, som riksskatteverket fastställt eller föreslagit, saml hur dessa ytterligare anvisningar böra vara utformade. I samband därmed överväges om de byggnadsvärdetabeller och markvärdekartor, som de i 143 § 2 mom. nämnda arbetsgrupperna ansett böra användas för olika områden inom länet, äro ägnade att medföra en för länet i dess helhet likformig och rättvis taxering eller om, för uppnående av nämnda syfte, andra byggnadsvärdetabeller böra väljas eller markvärdekartor böra ändras.

2 m o m. På grundval av vad som förekommit vid sammanträde, som avses i 1 mom. och de upplysningar som i övrigt kunna vinnas har skattechefen att upprätta och senast den 1 augusti året näst före det år, då allmän faslig-helstaxering äger rum, till riksskatteverket avge yttrande över de av verket föreslagna riktvärdena och andra grunder för värdesättningen av fastigheter inom länet. Skattechefen skall därvid ange vilka ändringar i och tillägg till nämnda grunder som anses påkallade för att taxeringsvärdena skola bliva rätt åsatta.

Senast den 10 september året näst före taxeringsåret skall riksskatteverket fastställa och till länsstyrelserna överlämna anvisningar upptagande de riktvärden och andra grunder för värdesättningen av skilda slag av fastigheter inom olika län eller delar av län, som verket finner böra centralt fastställas att gälla för den förestående allmänna fastighetstaxeringen.

SkU 1973:70

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Sedan anvisningarna kommit skattechefen till hända skall denne, så snart det kan ske, fastställa de ytterligare anvisningar för fastighetstaxeringen inom länet, som äro påkallade utöver de av riksskatteverket fastställda, däribland anvisningar rörande vilka byggnadsvärdetabeller och markvärdekartor som böra användas för olika områden.

De för länet gällande anvisningarna skola genom skattechefens försorg utan dröjsmål tillställas ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna, fastighetstaxeringsombuden, konsulenterna för fastighetstaxering och riksskatteverket.

Sedan de av fastighetsprövnings-nämnden fastställda lokala skogs-taxeringsanvisningarna och övriga anvisningar för fastighetstaxeringen kommit fastighetstaxeringsombudet och ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna tillhanda och innan nämnderna börja det egentliga arbetet, skall fastighetstaxeringsombudet, efter samråd med förste taxeringsintendenten angående tid och plats, sammankalla ordförandena och de av länsstyrelsen och landstingskommunens förvaltningsutskott utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna inom sitt verksamhetsområde ävensom de ledamöter i dessa fastighetstaxeringsnämnder, som enligt 133 § 1 mom. sjätte stycket utsetts att deltaga i sådant sammanträde, till överläggningar rörande det förestående taxeringsarbetet. Även andra ledamöter i nämnderna få kallas om särskilda skäl föreligga. Vid överläggningarna skola förenämnda anvisningar, särskilt de däri angivna värderingsgrunderna, genomgås. Uppmärksamhet bör ägnas åt åtgärder för befordrande av likformighet

Sedan de i 144 § 2 mom. nämnda anvisningarna kommit fastighetstaxeringsombudet och ordförande i lokal fastighetstaxerings-nämnd till hända och innan nämnden börjar det egentliga arbetet, skall fastighetstaxeringsombudet, efter samråd med skattechefen i fråga om tid och plats, sammankalla ordförandena och de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna i de lokala fastighetstaxeringsnämnderna inom sitt verksamhetsområde ävensom de ledamöter i dessa nämnder, som enligt 133 § 1 mom. tredje stycket utsetts att deltaga i sådant sammanträde, till överläggningar rörande det förestående taxeringsarbetet. Även andra ledamöter i nämnderna få efter länsstyrelsens medgivande kallas om särskilda skäl föreligga.

Vid överläggningarna skola förenämnda anvisningar, särskilt de däri angivna värderingsgrunderna, genomgås. Uppmärksamhet bör ägnas åt åtgärder för befordrande av likformighet och rättvisa i taxeringen samt åt spörsmål, som kunna förväntas vålla fastighetstaxeringsnämnderna svårigheter.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

och rättvisa i taxeringen samt åt spörsmål, som kunna förväntas vålla fastighetstaxeringsnämnderna svårigheter.

147 § Länsstyrelsen har att vaka över att fastighetstaxeringsarbetet inom länet ordnas och bedrives ändamålsenligt.

Det åligger förste taxeringsintendenten att övervaka fastighets-taxeringsnämndernas och fastig-helslaxeringsombudens arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.

Bestämmelserna i 17 § äga motsvarande tillämpning vid allmän fastighetstaxering. Skattechefen får kalla även fastighetstaxeringsombud med verksamhetsområde inom länet, konsulent för fastighetstaxering i länet och andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer för att erhålla upplysningar av dem.

Fastighetstaxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

1) att tillhandahålla deklarationsblanketter samt meddela den som därom framställer begäran erforderliga upplysningar om honom åliggande deklarationsskyldighet och sättet för dess fullgörande,

2) mottaga och granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar,

3) vidtaga åtgärder för felande deklarationers och andra uppgifters införskaffande,

Bestämmelserna i 17 § äga motsvarande tillämpning vid allmän fastighetstaxering. Förste taxe-ringsinlendenlen får kalla även fastighetstaxeringsombud med verksamhetsområde inom länet och andra i fastighetsvärdering kunniga och erfarna personer för att erhålla upplysningar av dem.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämndens sammanträden hållas å tid och plats, som ordföranden bestämmer. Det åligger honom att i god tid underrätta länsstyrelsen och vederbörande fastighetstaxeringsombud om utsatt tid och plats för sammanträde. Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla sin suppleant och tillika härom underrätta ordföranden i nämnden.

1 mom. Fastighetstaxerings-nämndens sammanträden hållas å tid och plats, som ordföranden bestämmer. Det åligger honom att i god tid underrätta skattechefen och vederbörande fastighetstaxeringsombud eller, såvitt angår gemensam fastighetstaxeringsnämnd, konsulenten för fastighetstaxering om utsatt tid och plats för sammanträde. Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla sin suppleant och tillika härom underrätta ordföranden i nämnden.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet justeras av två av nämnden utsedda ledamöter.

Vid fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall ordföranden, innan taxeringsarbetet tager sin början och i närvaro av fastighetstaxeringsombudet, avgiva noggrann redogörelse för värderingsgrunder och andra anvisningar, som fastighetsprövningsnämn-den fastställt och som berör distriktet samt de slutsatser om fastigheternas allmänna saluvärde i orten, som enligt ordförandens mening kunna dragas av priser som tillämpats vid fastighetsköp

Fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall äga rum senast den 5 oktober året näst före taxeringsåret. Vid detta sammanträde skall ordföranden, i närvaro av fastighetstaxeringsombudet eller, såvitt avser gemensam fastighetstaxeringsnämnd, i närvaro av konsulenten för fastighetstaxering, avgiva noggrann redogörelse för värderingsgrunder och andra anvisningar, som fastställts av riksskatteverket eller skattechefen och som berör distriktet.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämnden skall preliminärt åsätta fastigheterna i distriktet taxeringsvärden och, sedan ägare av fastighet, som skall taxeras, beretts tillfälle inkomma med erinringar, slutligt fastställa taxeringsvärdena.

2 mom. Fastighetstaxerings-nämndens preliminära beslut //// taxering skola upptagas i taxeringslängd (fastighets-1 ä n g d). Närmare föreskrifter angående längdens förande meddelas av Kungl. Maj:t.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämnden skall meddela preliminärt beslut om taxering av fastighet, som ingår i distriktet. Sedan fastighetsägaren beretts tillfälle att inkomma med erinringar, skall nämnden meddela slutligt beslut om taxering av fastigheten.

2 m o m. Fastighetstaxeringsnämndens slutliga beslut om taxering skola upptagas i f a s t i g-h e t s I ä n g d. De preliminära besluten om taxering skola upptagas i stomme till fastighetslängd.

Nämndens beslut i fråga om fastigheter, som avses i 5 § 4 mom. kommunalskattelagen (1928: 370), skola dock icke upptagas i fastighetslängd eller i stomme till sådan längd.

Närmare föreskrifter angående fastighetslängd meddelas av Kungi. Maj: t.

3 mom. Fastighetstaxerings
nämnden skall pröva hos nämn
den gjord framställning om sådant
särskilt angivande av värden av
olika i taxeringsenhet ingående
fastigheter eller delar av fastighe
ter som avses i 8 § 3 mom. sista
stycket kommunalskattelagen
(1928: 370).

Föreslagen lydelse

Beslut om taxering må icke fattas av fastighetstaxeringsnämnd såvida icke ordföranden och minst två andra ledamöter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten, att ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande ifrågavarande taxering.

Annat nämndens beslut än som avses i andra stycket må fattas av ordföranden ensam.

Nuvarande lydelse

Beslut må icke fattas av fastig
hetstaxeringsnämnd å landet, så
vida icke ordföranden samt en av
landstingskommunens förvalt-

ningsutskott vald och en kommunvald ledamot äro tillstädes, samt av fastighetstaxeringsnämnd i stad, såvida icke ordföranden och minst två ledamöter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten, att ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande ifrågavarande taxering.

Ar ordföranden av skiljaktig mening såvitt avser beslut om taxering, skall han på deklaration eller därvid fogad handling anteckna sin mening samt i protokollet ange de fall, i vilka detta skett.

Anser ordföranden att värde bort åsättas annorlunda än fastighetstaxeringsnämnden beslutat, skall han på deklaration eller därvid fogad handling angiva det värde, han ansett böra åsättas, samt i protokollet anteckna de fall, i vilka detta skett. Ordförande skall underrätta lokal skattemyndighet härom i den ordning, som föreskrives av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

Annan ledamot, som deltagit i nämndens beslut, äger anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

året. Arbetet skall vara avslutat senast den 25 mars under taxeringsåret.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut om taxering skola föreligga färdiga senast den 25 januari under taxeringsåret. Senast påföljande dag skall nämndens ordförande ha tillställt lokal skattemyndighet samtiiga fastighetsdeklarationer. Sedan lokal skattemyndighet infört de preliminära besluten i stomme till fastig-helslängd, skall myndigheten så snart det kan ske återsända deklarationerna till ordföranden.

Lokal skattemyndighet skall ombesörja alt ägare av fastighet senast den 15 februari under taxeringsåret underrättas

1) om innehållet i fastighets-taxeringsnämndens preliminära beslut.

Fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut om taxeringsvärden skall föreligga färdigt senast den 25 januari under taxeringsåret. Senast påföljande dag skall nämndens ordförande ha tillställt lokal skattemyndighet samtliga fastighetsdeklarationer. Sedan lokal skattemyndighet infört fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut till taxering i fastighetslängden skall myndigheten så snart det kan ske återsända deklarationerna till ordföranden.

Lokal skattemyndighet skall senast den 15 februari under taxeringsåret underrätta ägare av fastighet, som skall taxeras,

1) om den taxering och de enligt 10 § kommunalskattelagen redovisade särskilda värden för fastigheten som preliminärt bestämts,

2) om att ägaren äger senast den 10 mars till fastighetstaxeringsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar mot förslaget,

3) om att särskild underrättelse om det slutiiga beslutet kommer att utsändas endast om ägaren avgivit erinringar mot preliminärt åsätt taxering eller om fastighetstaxeringsnämnden, utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet,

4) om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens beslut om taxeringen.

3) om att särskild underrättelse

om det slutliga beslutet kommer att utsändas endast om ägaren avgivit erinringar mot det preliminära beslutet eller om fastighets-taxeringsnämnden, utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet annan taxering än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet,

4) om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens beslut om taxeringen samt om skiljaktig mening, reservation eller särskild mening, som antecknats i protokoll eller annan handling.

Sedan de preliminärt åsatta taxeringsvärdena blivit upptagna i fastighetslängden skall längden under tio dagar viss angiven tid på dagen hållas tillgänglig inom kommunen på lämplig expedition,

Sedan de preliminära besluten om taxering blivit upptagna i stommen till fastighetslängder skaU stommen under tio dagar viss angiven tid på dagen hållas tillgänglig inom kommunen på lämp-

Nuvarande lydelse

med rätt för ägare av fastighet inom distriktet att på sätt och inom tid som angives i föregående stycke avgiva erinringar. Lokal skattemyndighet skall efter samråd med ordförande i fastighetstaxeringsnämnd senast den 15 februari under taxeringsåret utfärda kungörelse härom.

Lokal skattemyndighet skall så snart det kan ske efter den 10 mars översända fastighetslängden till fastighetstaxeringsnämndens ordförande.

Föreslagen lydelse

lig expedition, med rätt för fastighetsägarna att avgiva erinringar på sätt och inom tid som angives i föregående stycke. Lokal skattemyndighet skall efter samråd med ordförande i fastighetstaxerings-nämnd senast den 15 februari under taxeringsåret utfärda kungörelse härom.

Lokal skattemyndighet skall så snart det kan ske efter den 10 mars översända stommen till fastighetslängden till ordföranden i den lokala fastighetstaxeringsnämnden.

Sedan tiden för avgivande av erinringar tilländagått, skall fastighetstaxeringsnämnden sammanträda för att slutiigt besluta om taxeringarna. Därest erinran avgivits eller känt blivit, att beträffande i fastlghetslängden uppförd fastighet inträffat sådan omständighet, som bör föranleda, att fastigheten skall uppdelas i flera taxeringsenheter eller eljest anledning förekommit att åsätta annat taxeringsvärde än längden utvisar, skall ordföranden närmare redogöra härför och nämnden särskilt besluta härom.

Nämndens beslut skall, om det skiljer sig från del preliminära beslutet, antecknas och meddelas till lokal skattemyndighet i den ordning som föreskrives av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

När taxeringarna slutligt fastställts, skall fastighetstaxeringsnämndens ordförande ofördröjligen meddela detta till den lokala skattemyndigheten samt återsända fastighetslängden och faslighets-deklarationerna. Lokal skattemyndighet antecknar i längden slutligt beslut som skiljer sig från preliminärt beslut och underskriver därefter längden.

Sedan tiden för avgivande av erinringar tilländagått, skall fastig-hetstaxeringsnäinnden sammanträda för att slutiigt besluta om taxeringarna. Om erinran avgivits eller anledning förekommer att bestämma taxeringen annorlunda än som preliminärt bestämts, skall ordföranden närmare redogöra härför och nämnden särskilt besluta härom.

Fastighetstaxeringsnämndens arbete skall vara avslutat senast den 31 mars imder taxeringsåret. Senast samma dag skall nämndens ordförande till lokal skaltemyndighet återsända fastighetsdeklarationerna och, såvitt avser lokal fastighetstaxeringsnämnd i lokalt fastighetstaxeringsdistrikt, den enligt 152 § sista stycket till nämnden överlämnade stommen till fastighetslängd.

1 mom. Har ägare av fastighet avgivit erinringar mot preliminärt åsätt taxering eller har fastighetstaxeringsnämnden, utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet, skall den lokala skattemyndigheten senast den 5 maj under taxeringsåret tillsända ägaren underrättelse om den taxering och de enligt 10 § kommunalskattelagen redovisade särskilda värden, som av fastighetstaxeringsnämnden slutligt bestämts. Underrättelsen skall innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens beslut.

2 mom. Senast den 31 mars skall fastighetstaxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen insända fastighetstaxeringsnämndens protokoll och övriga handlingar.

1 mom. Har ägare av fastig
het avgivit erinringar mot prelimi
närt beslut om taxering eller har
fastighetstaxeringsnämnden, utan
att erinringar avgivits, frångått sitt
preliminära beslut, skall den lo
kala skattemyndigheten senast den
15 maj under taxeringsåret till
sända ägaren underrättelse om in
nehållet i nämndens beslut. Vidare
skall den lokala skattemyndighe
ten så snart det kan ske sända un
derrättelse till sökande som begärt
fördelning av taxeringsvärdet en
ligt 8 § 3 mom. sista stycket kom
munalskattelagen (1928: 370). Un
derrättelsen skall innehålla upplys
ning om vad som skall iakttagas
vid anförande av besvär över fas
tighetstaxeringsnämndens beslut
samt om skiljaktig mening, reser
vation eller särskild mening som
antecknats i protokoll eller annan
handling.

Underrättelse om innehållet i slutligt beslut om taxering skall tillställas även den som före utgången av februari månad under taxeringsåret ej erhållit underräl-telse om det preliminära beslutet och som senast den 25 mars under taxeringsåret hos den lokala skattemyndigheten i det fögderi där fastigheten är belägen anmäler alt han önskar erhålla underrättelse om innehållet i slutligt beslut.

Underrättelse enligt första och andra styckena skall tillställas ägaren i rekommenderat brev. Återkommer försändelsen såsom obeställbar och finns anledning antaga att ägaren kan anträffas, bör underrättelsen delgivas honom där så lämpligen kan ske.

2 mom. Fastighetslängden
skall i bestyrkt avskrift under en
lid av minst tre veckor före den
15 juni under taxeringsåret finnas
offentligen framlagd inom kom
munen i den ordning Kungl. Maj:t
föreskriver.

156 §

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering ej införts i fastighetslängd inom föreskriven tid eller har taxering införts i fastighetslängd för annan fastighet än den taxeringen avsett eUer eljest uppenbarligen felaktigt eller har anteckning om ägare i fastighetslängd blivit oriktig, må den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av fastighetslängden i denna del.

Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering blivit oriktigt till följd av

1) uppenbar felräkning, eller

2) uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastighetsdeklarationen,

må den lokala skattemyndighe- må den lokala skattemyndighe
ten, om ej särskilda skäl föranleda ten, om ej särskilda skäl föranleda
att fastighetsprövningsnämnden att fastighetslaxeringsrätten bör
bör avgöra frågan, besluta om rät- avgöra frågan, besluta om rättelse
telse i denna del. i denna del.

Efter den 1 oktober under taxeringsåret må rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas från fastighetstaxeringsnämndens ordförande och, om hinder ej möter, fastighetens ägare.

Den lokala skattemyndigheten skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, inom två veckor tillställa fastighetens ägare underrättelse om beslut i fråga om rättelse i den ordning som \ 69 § 4 mom. andra stycket föreskrives för underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut samt underrätta förste taxeringsintendenten och vederbörande kommun om beslutet i fråga om rättelse.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras i den ordning som föreskrives i 158 och 167 §§.

Den lokala skattemyndigheten skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, inom två veckor tillställa fastighetens ägare underrättelse om beslut i fråga om rättelse i den ordning som avses i 154 § 1 mom. tredje stycket, samt underrätta skattechefen och vederbörande kommun om beslutet.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras i den ordning som föreskrives i 158,159 och 167 §§.

1 mom. Talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut må genom besvär hos fastighetsprövningsnämnden föras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och taxeringsintendent.

Har fastighetsprövningsnämnd avgjort besvär över viss taxering, må taxeringsintendenten ej anföra besvär hos nämnden rörande samma taxering.

159

Beslut av fastighetsprövningsnämnd, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar oriktighet, får rättas av länsskatterätten. Om det ej är obehövligt, skall tillfälle lämnas part att yttra sig innan rättelse sker.

VII. Om besvär över fastighets-prövningsnämnds och kammarrätts beslut

Talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut föres genom besvär hos fastighetstaxeringsrätten.

Besvär får anföras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och taxeringsintendent.

Bestämmelserna i 75 § skola äga motsvarande tillämpning på besvär enligt denna paragraf.

Besvär av ägare av fastighet skola ha inkommit senast den 15 juni under taxeringsåret.

Kommuns besvär skola anföras före utgången av september månad under taxeringsåret.

Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av oktober månad under taxeringsåret. Han skall inom samma tid angiva yrkanden och grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl fastighetstaxeringsrätten medgiver anstånd.

Inkomna besvär från ägare av fastighet efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av oktober månad under taxeringsåret, får fastighetstaxeringsrätten pröva besvären om taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären i sak.

Har fastighetstaxeringsrätten avgjort besvär över viss taxering, får besvär ej anföras hos fastighetstaxeringsrätten rörande samma taxering.

VIL Om besvär över fastighetstaxeringsrätts och kammarrätts beslut

Nuvarande lydelse

av den fastighet som beslutet avser samt av vederbörande kommun,

1) om klaganden besvärat sig hos fastighetsprövningsnämnden över fastighetstaxeringsnämndens beslut men hans talan icke bifallits,

2) om fastighetsprövningsnämnden ändrat fastighetens taxering utan att sådan ändring påyrkats av honom.

2 mom. Taxeringsintendent
må hos kammarrätt anföra besvär,
om fastighetsprövningsnämnden
icke bifallit av honom anförda be
svär eller fastighetsprövnings
nämnden efter besvär av annan
ändrat fastighetstaxeringsnämnds
beslut.

3 mom. Besvär till kammar
rätt må endast innefatta fullföl
jande lielt eller delvis av yrkande,
som klaganden framställt hos fas
tighetsprövningsnämnden. Har
denna ändrat fastighetstaxerings
nämnds beslut utan att yrkande
därom framställts av klaganden,
må besvären till kammarrätten
icke innefatta längre gående yrkan
de än taxeringens bestämmande i
enlighet med fastighetstaxerings
nämndens beslut.

Föreslagen lydelse

beslutet avser, samt av vederbörande kommun,

1) om klaganden besvärat sig hos fastighetstaxeringsrätten över fastighetstaxeringsnämndens beslut men hans talan icke bifallits,

2) om fastighetstaxeringsrätten ändrat fastighetens taxeruig utan att sådan ändring påyrkats av klaganden.

2 mom. Taxeringsintendent må anföra besvär över fastighetstaxeringsrätts beslut, om fastighetstaxeringsrätten icke bifallit av taxeringsintendenten anförda besvär eller efter besvär av annan ändrat fastighetstaxeringsnämnds beslut.

3 mom. Mot fastighetstaxeringsrätts beslut i fråga som avses i 8 § 3 mom. sista stycket kommunalskattelagen (1928:370) får talan ej föras.

1 mom. Den som enligt 158 § 1 mom. äger föra talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut må i särskild ordning anföra besvär,

1) om fastighet genom förbiseende icke blivit taxerad,

2) om taxering ägt rum av annan egendom än som enligt 4 § tredje stycket kommunalskattelagen är att hänföra till fastighet,

3) om fastighet upptagits såsom skattepliktig fastän den är undantagen från skatteplikt, eller undantagits från skatteplikt, trots att så icke bort ske,

4) om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall.

1 mom. Har ägare av fastighet, som skolat erhålla underrättelse enligt 154 § 1 mom., icke erhållit sådan underrättelse senast den 25 maj under taxeringsåret, må ägaren anföra besvär intill utgången av året efter taxeringsåret.

Nuvarande lydelse

där taxering av fastigheten icke bort äga rum,

5) om taxeringsbeslut beträffande fastigheten blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

6) om eljest sådana omständigheter föreligga, som bort föranleda väsentligt annorlunda taxering, och särskilda skäl föreligga för prövning av besvären,

7) om underrättelse som avses i 152 § tredje stycket eller 154 § 1 mom. haft felaktigt innehåll.

Besvär enligt denna paragraf prövas av länsskatterätten. Har taxeringen prövats av länsskatterätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätten eller regeringsrätten, skall regeringsrätten pröva målet.

Regeringsrätten och kammarrätten må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upplagas och vidare handläggas av länsskatterätt.

2 mom. Besvär enligt 1 mom. skola vara inkomna före utgången av femte året efter taxeringsåret.

Föreslagen lydelse

2 mom. Den som enligt 158 § äger föra talan mot fastighelstaxe-ringsnämnds beslut må före utgången av femte året efter taxeringsåret anföra besvär,

1) om fastighet genom förbiseende icke blivit taxerad,

2) om taxering ägt rum av annan egendom än fastighet,

3) om fastighet upptagits såsom skattepliktig fastän den är undantagen från skatteplikt, eller undantagits från skatteplikt, trots att så icke bort ske,

4) om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där taxering av fastigheten icke bort äga rum,

5) om taxeringsbeslut beträffande fastigheten blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

6) om eljest sådana omständig-

Nuvarande lydelse

3 m o m. Anföras besvär i särskild ordning hos länsskatterätt, äger 75 § motsvarande tillämpning.

Föreslagen lydelse

heter föreligga, som bort föranleda väsentligt annorlunda taxering, och särskilda skäl föreligga för prövning av besvären,

7) om underrättelse som avses i 152 § andra stycket eller 154 § I mom. haft felaktigt innehåll.

3 mom. Besvär enligt denna
paragraf prövas av fastighetstaxe
ringsrätten. Har taxeringen prö
vats av fastighetstaxeringsrätten,
skall kammarrätt pröva målet.
Har taxeringen prövats av kam
marrätt eller regeringsrätten, skall
regeringsrätten pröva målet.

Regeringsrätten och kammarrätten må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av fastighetstaxeringsrätt.

4 mom. Anföras besvär i
särskild ordning hos fastighets
taxeringsrätt, äger 75 § motsva
rande tillämpning.

168 §

Besvärsrätt tillkommer den som vid ingången av taxeringsåret är ägare av fastighet liksom den som därefter, dock senast före ingången av femte året efter taxeringsåret, blivit ägare av fastigheten ävensom arrendator, vilken jämlikt avtal, ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägare har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.

Vad i 107, 108, 110, 111 och 113 §§ är stadgat rörande besvär över taxering för inkomst eller förmögenhet skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande besvär över allmän fastighetstaxering.

Beslut av kammarrätt eller regeringsrätten beträffande allmän fastighetstaxering skall, därest beslutet innefattar ändring av fastig-hetsprövningsnämnds eller länsskatterätts beslut, för kännedom tillställas, förutom klaganden, den som äger fastigheten, den kommun, där fastigheten är belägen, skattechefen i det län, där fastigheten är belägen, så ock, där fas-

Vad i 106, 107, 108, 110, 111 och 113 §§ är stadgat rörande besvär över taxering för inkomst eller förmögenhet skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande besvär över allmän fastighetstaxering.

Beslut av kammarrätt eller regeringsrätten beträffande allmän fastighetstaxering skall, därest beslutet innefattar ändring av fasllg-hetstaxeringsrätts beslut, för kännedom tillställas, förutom klaganden, den som äger fastigheten, den kommun, där fastigheten är belägen, skattechefen i det län, där fastigheten är belägen, så ock, där fastighetens ägare har sin hem-

SkU 1973: 70 75

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tighetens ägare har sin hemorts- ortskommun i annat län, skattekommun i annat län, skattechefen chefen i det länet, i det länet.

Vid sådant beslut beträffande allmän fastighetstaxering, som i 102 § första stycket sägs, skall fogas underrättelse till den skattskyldige om rätt för honom att anföra besvär enligt nämnda paragraf och om vad han därvid har att iakttaga.

169 § Finner kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär rörande allmän fastighetstaxering, att taxeringen verkställts på orätt ort eller underlåtits på rätt ort, må rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse. Taxeringen må dock icke höjas utöver vad tidigare bestämts, om icke sådan höjning yrkats i besvären.

Beträffande skatterätts befogen- Beträffande fastighetstaxerings-

hel att vidtaga åtgärd som avses rätts befogenhet att vidtaga åtgärd
i första stycket skall 105 § 2 mom. som avses i första stycket skall
gälla i tillämpliga delar. 105 § 2 mom. gälla i tillämpliga

delar.

172 § Utöver vad som ovan angivits skola följande bestämmelser rörande taxering för inkomst och förmögenhet äga motsvarande tillämpning eller hava avseende jämväl å allmän fastighetstaxering:

1) 13—15 §§, 16 § 2 och 3 1) 14 ?, 16 § 2 och 3 mom. likmom, liksom 18 och 19 §§ med som 18 och 19 §§ med vissa be-bestämmelser om taxeringsnämn- stämmelser om taxeringsnämnder, der, riksskatteverket m. m., riksskatteverket m. m.,

2) 46 § angående uppgifter från statiig och kommunal myndighet m. m.,

3) 47—50 §§ angående gemen- 3) 47—50 §§ angående gemensamma bestämmelser rörande de- samma bestämmelser rörande deklarationer och andra uppgifter, klarationer och andra uppgifter, dock att samtliga ledamöter av dock att samtliga ledamöter av fastighetstaxeringsnämnd, så ock fastighetstaxeringsnämnd liksom konsulent för taxering av vatten- fastighetstaxeringsombud och kon-fallsfasiighet äga deltaga i gransk- sulent för fastighetstaxering äga ningen av deklarationer och upp- deltaga i granskningen av dekla-gifter, som avlämnats till ledning rationer och uppgifter, som av-vid allmän fastighetstaxering, lämnats till ledning vid allmän

fastighetstaxering,

4) 123—125 §§ angående viten, samt

5) 126-128 §§ med särskilda föreskrifter.

Om fastighet innehaves av någon, som enligt 47 § kommunalskattelagen är att anse såsom ägare eller är i ägarens ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastigheten, gäller vad som föreskrives be träffande ägare i stället sådan innehavare.

1 mom. Bestämmelserna i 129 § skola äga motsvarande till-lämpning beträffande kostnader för allmän fastighetstaxering, varvid följande skall iakttagas.

1) Vad i 129 § 1 mom. vid 1) stadgas skall hava avseende å ersättning till ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna och de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna i dessa nämnder ävensom fastighetstaxeringsombiiden och konsulenterna för taxering av vat-tenfallsfaslighet.

2) Vad i 129 § 5 mom. stadgas skall hava avseende å

de personer, som jämlikt 143 § 2 mom. inkallats av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar.

de personer, som till sammanträde enligt 144 § 1 mom. särskilt inkallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 145 § inkallals efter länsstyrelsens medgivande,

de ordförande i faslighetstaxeringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, som angives i 144 § 1 mom. eller 145 §,

de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 147 § tredje stycket.

2 mom./ 165 § 2 mom. omförmäld ledamot av kammarrätten åtnjuter för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring, ersättning av statsniedel enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t.

3 mom. Vad i 130 § första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning å kommunvald ledamot i fastighetstaxerings-nämnd.

1 mom. Av statsmedel bestridas:

1) ersättning åt ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna och de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna i dessa nämnder liksom fastighetstaxeringsombuden och konsulenterna för fastighetstaxering samt

2) bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av tjänstemän enligt 172 § första stycket vid 1), jämfört med 16 § 2 mom., eller annorledes, om dessa anstalter finnas äga särskilt värde för det allmänna.

Länsstyrelsen meddelar beslut enligt närmare bestämmelser av Kungl. Maj: t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av riksskatteverket om ersättningar och bidrag som ovan sägs.

2 mom. Sakkunnig eller tolk
erhåller gottgörelse av statsmedel
med belopp, som bestämmes av
länsstyrelsen.

I fråga om gottgörelse till sakkunnig eller tolk, som anlitats av domstol, finnas särskilda bestämmelser.

3 mom. De personer, som
jämlikt 143 a § inkallats av läns
styrelsen för meddelande av upp
lysningar,

de personer, som enligt 144 §

Nuvarande lydelse

För inställelse vid fastighetstaxeringsnämnds sammanträden ävensom för inställelse vid sammanträden, som omförmälas i 244 § 1 mom. och 145 §, äger av landstingskommuns förvaltningsutskott utsedd ledamot av sådan nämnd åtnjuta dagtraktamente och resekostnadsersätlning av landstingskommunens medel efter de för landstingsman stadgade grunder.

Föreslagen lydelse

1 mom. första stycket sista meningen kallals till sammanträde, som i nämnda moment sägs, eller som enligt 145 § första stycket sista meningen kallats till sammanträde, som avses i nämnda stycke,

de ordförande i fastighetstaxe-rinssnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, som angives i 144 § 1 mom. eller 145 §, samt de av länsstyrelsen utsedda ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd som efter kallelse inställt sig till sammanträde som anges i 145 §,

de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 147 § andra stycket samt

de personer som på vederbörlig kallelse deltagit i instruktionssammanträde avseende fastighetstaxering, som anordnats av riksskatteverket eller länsstyrelse,

äga att för inställelsen åtnjuta ersättning av statsmedel enligt bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj: t.

4 mo ni. I 165 § 2 mom. omförmäld ledamot av kammarrätt åtnjuter för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring, ersättning av statsmedel enligt grunder som fastställas av Kungl. Maj:t.

5 mo m. Av kommun valda ledamöter i fastighetstaxerings-nämnd äga, om sådant beslutas av kommunen, att av dess medel åtnjuta arvode, traktamente och resekostnadsersättning efter de grunder som föreskrivas i kommimal-lagen (1953: 753) angående sådan gottgörelse till ledamöter i kommunala nämnder.

Bestämmelsen i första stycket skall äga motsvarande tillämpning beträffande av landstingskommuns förvaltningsutskott valda ledamöter, dock att ersättningen utgår efter de för ledamöter i landstingskommunens nämnder stadgade grunder.

SkU 1973: 70 78

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om kostnad för deltagande i arbete inom sådan arbetsgrupp, som avses i 143 § 2 mom., samt för inställelse vid sammanträde enligt 144 § 1 mom. och 145 § finnas bestämmelser i 133 § 1 mom. tredje stycket.

174 §

4 mom. Särskild .fastighetstaxeringsnämnd består av ordförande
samt ytterligare lägst fyra och högst åtta ledamöter.

Ordförande och ytterligare en ledamot förordnas av länsstyrelsen i samband med förordnande om särskilda fastighetstaxeringsdistrikt.

Övriga ledamöter väljas av kommunfullmäktige. Länsstyrelsen bestämmer antalet ledamöter med hänsyn till det särskilda fastighetstaxeringsdistriktets omfattning. Består särskilt fastighetstaxeringsdistrikt av mer än en kommun, bestämmer länsstyrelsen hur många ledamöter som skola väljas inom de olika kommunerna.

Val av ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter, en för varje ledamot, skall förrättas senast den 31 december året näst före taxeringsåret. Den som därvid fört ordet har att underrätta länsstyrelsen, ordföranden i den särskilda fastighetstaxeringsnämnden och de valda om utgången av valet.

/ fråga om val av ledamöter och De bestämmelser, som enligt

suppleanter   i särskild fastighets-     13 § gälla i fråga om ledamöter
taxeringsnämnd gäller 13 § i till-     och suppleanter i lokal taxerings
lämpliga delar.                      nämnd, skola gälla även   beträf
fande ledamöter och suppleanter
i      särskild      fastighetstaxerings-
nämnd.
Bestämmelserna i 133 § 2 mom. Bestämmelserna i 133 § 3 mom.
äga motsvarande tillämpning på     äga motsvarande tillämpning på
särskild   fastighetstaxeringsnämnd,     särskild fastighetstaxeringsnämnd.

Bestämmelserna i det följande om taxeringsnämnd eller ordförande i taxeringsnämnd gälla även särskild fastighetstaxeringsnämnd eller ordförande i sådan fastighetstaxeringsnämnd, om ej annat föreskrives.

5 m o m. Taxeringsnämnd skall 5 m o m. Taxeringsnämnd skall
pröva hos nämnden gjord fram- pröva hos nämnden gjord fram
ställning om sådant särskilt an- ställning om sådant särskilt angi-
givande av värden av olika i taxe- vande av värden av olika i taxe
ringsenhet ingående fastigheter el- ringsenhet ingående fastigheter el
ler delar av fastigheter som avses ler delar av fastigheter som avses
i 8 § sista stycket kommunalskat- i 8 § 5 mom. sista stycket kommu-
telagen. nalskattelagen.

184 §

Bestämmelsema i 7 §, 16 § 3 mom. samt 17 och 59 §§ äga motsva rande tillämpning vid särskild fastighetstaxering.

Samtliga ledamöter i taxeringsnämnden må deltaga i granskningen av särskilda fastighetsdeklarationer samt uppgifter och andra handlingar som ingivits till ledning för den särskilda fastighetstaxeringen.

Bestämmelserna i 61 § 1, 4 och 5 mom., 62 och 64 §§ samt 151 § fjärde—sjunde styckena gälla i tillämpliga delar särskild fastighetstaxering.

Bestämmelserna i 61 § 1, 4 och 5 mom., 62 och 64 §§ samt 151 § tredje—femte styckena gälla i tilllämpliga delar särskild fastighetstaxering. Härutöver skall iakttagas att lokal skattemyndighet skall i den ordning, som föreskrives av Kungl. Maj:t eller den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, underrättas om reservation, som anförts av annan ledamot än ordföranden.

Beslut om taxering må icke fattas av taxeringsnämnd såvida icke ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter äro tillstädes. Den omständigheten att ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, utgör dock ej hinder mot att beslut fattas om denna taxering.

Annat nämndens beslut än som avses i andra stycket må fattas av ordföranden ensam.

186 a §3

Uppkommer fråga om ny taxering av fastighet i fall då särskild fastighetsdeklaration icke avgivits, skall taxeringsnämnden, innan nämnden beslutar om taxeringen, bereda fastighetens ägare tillfälle att yttra sig i ärendet, såvida det ej rör enbart ändring av fastighetens totala areal. Ordföranden skall därvid underrätta ägaren om det tilltänkta taxeringsvärdet och däri ingående särskilda värden enligt 10 § kommunalskattelagen (1928: 370) samt om anledningen till den nya taxeringen.

» Senaste lydelse 1972:171. » Senaste lydelse 1972:171.

Uppkommer fråga om ny taxering av fastighet i fall då särskild fastighetsdeklaration icke avgivits, skall taxeringsnämnden, innan nämnden beslutar om taxeringen, bereda fastighetens ägare tillfälle att yttra sig i ärendet, såvida det ej rör enbart ändring av fastighetens totala areal. Ordföranden skall därvid underrätta ägaren om det tilltänkta taxeringsvärdet och däri ingående delvärden enligt 10 § kommunalskattelagen (1928: 370) samt om anledningen till den nya taxeringen.

Den lokala skattemyndigheten skall så snart det kan ske sända underrättelse på blankett enligt faststiillt formulär till den som var ägare av fastighet vid ingången av taxeringsåret samt den som därefter blivit ägare och som hos myndigheten anmält att han önskar erhålla sådan underrättelse, om

ny taxering skett,

ny taxering icke skett i det fall särskild fastighetsdeklaration avgivits eller framställning om ny taxering gjorts,

taxeringsnämnden med avvikelse från vad som varit gällande under nästföregående taxeringsår, enligt 8 § sista stycket kommunalskattelagen fördelat taxeringsvärdet på olika fastigheter eller delar av fastigheter som ingå i taxeringsenhet eller avslagit framställning om vidtagande av sådan taxeringsåtgärd.

I underrättelsen skall lämnas upplysning om innehållet i taxeringsnämndens beslut samt, i förekommande fall, de enligt 10 § kommunalskattelagen redovisade särskilda värden som bestämts. Underrättelsen skall vidare innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över taxeringsnämndens beslut samt om skiljaktig mening som antecknats i protokoll eller annan handling.

Den lokala skattemyndigheten skall så snart det kan ske sända underrättelse på blankett enligt fastställt formulär till den som var ägare av fastighet vid ingången av taxeringsåret samt den som därefter blivit ägare och som hos myndigheten anmält att han önskar erhålla sådan underrättelse, om ny taxering skett eller ny taxering icke skett i det fall särskild fastighetsdeklaration avgivits eller framställning om ny taxering gjorts.

Vidare skall den lokala skatte
myndigheten så snart det kan ske
sända underrättelse till sökande
som begärt fördelning av taxe
ringsvärdet enligt 8 § 3 mom. sista
stycket kommunalskattelagen

(1928: 370).

1 underrättelsen skall lämnas upplysning om innehållet i taxeringsnämndens beslut samt, i förekommande fall, de enligt 10 § kommunalskattelagen {1928: 370) redovisade delvärden som bestämts. Underrättelsen skall vidare innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över taxeringsnämndens beslut samt om skiljaktig mening, reservation eller särskild mening som antecknats i protokoll eller annan handling.

Bestämmelserna i 156 § om rättelse av fastighetslängd och fastighetstaxeringsnämnds beslut, om inhämtande av yttrande från nämndens ordförande och om underrättelse om beslut som avser rättelse äga motsvarande tillämpning på särskild fastighetstaxering. Rättelse må dock ej beslutas efter utgången av november månad under taxeringsåret, om ej anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Bestämmelserna i 156 § om rättelse av fastighetslängd och fastighetstaxeringsnämnds beslut, om inhämtande av yttrande från nämndens ordförande och om underrättelse om beslut som avser rättelse äga motsvarande tillämpning på särskild fastighetstaxering. Därvid skall vad som sägs angående fastighetsprövningsnämnd avse skatterätt. Rättelse må dock ej beslutas efter utgången av november månad under taxeringsåret, om ej anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.

Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt första stycket må ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras i den ordning som föreskrives i 191 och 195 §§.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t.

191 §

1 mom. Talan mot taxeringsnämnds beslut må genom besvär hos länsskatterätten föras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och taxeringsintendent.

Har skatterätten avgjort besvär över viss taxering, må besvär ej anföras hos skatterätten rörande samma taxering.

2 m o m. Besvären skola ha inkommit senast, från ägare den 15 augusti under taxeringsåret, från kommun den 30 september under taxeringsåret och från taxeringsintendent den 30 april året efter taxeringsåret.

1 m O m. Talan mot taxerings
nämnds beslut må genom besvär
hos fastighetstaxeringsrätten föras
av ägare av den fastighet beslutet
rör samt av vederbörande kom
mun och taxeringsintendent.

Har fastighetstaxeringsrätten avgjort besvär över viss taxering, må besvär ej anföras hos fastighetstaxeringsrätten rörande samma taxering.

Bestämmelserna i 75 § skola äga motsvarande tillämpning på besvär enligt delta moment.

2 m o m. Besvären skola ha in
kommit senast, från ägare den 15
augusti under taxeringsåret och
från kommun den 30 september
samma år.

Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april månad året efter taxeringsåret. Han skall inom samma tid angiva yr-

2) om taxering ägt rum av annan egendom än fastighet.

2) om taxering ägt rum av annan egendom än som enligt 4 § tredje stycket kommunalskattelagen är att hänföra till fastighet,

3) om fastighet upptagits såsom skattepliktig fastän den är undantagen från skatteplikt, eller undantagits från skatteplikt, trots att så icke bort ske,

4) om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där taxering av fastigheten icke bort äga rum,

5) om taxeringsbeslut beträffande fastigheten blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

6) om eljest sådana omständigheter föreligga, som bort föranleda väsentiigt annorlunda taxering, och särskilda skäl föreligga för prövning av besvären,

7) om underrättelse som avses i 189 § haft felaktigt innehåll.

Nuvarande lydelse

3 mom. Besvär enligt denna paragraf prövas av länsskatterätten. Har taxeringen prövats av länsskalterälten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätten eller regeringsrätten, skall regeringsrätten pröva målet.

Regeringsrätten och kammarrätten må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av länsskatterält.

5 mom. Anföras besvär i särskild ordning hos länsskatterält, äger 75 § motsvarande till-lämpning.

Föreslagen lydelse

3 mom. Besvär enligt denna paragraf prövas av fastighetslaxeringsrätten. Har taxeringen prövats av fastighetslaxeringsrätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätt eller regeringsrätten, skall regeringsrätten pröva målet.

5 mom. Anföras besvär i särskild ordning hos fastighels-taxeringsrätt, äger 75 § motsvarande tillämpning.

Om efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde med anledning av anförda besvär ändras eller taxeringsvärde åsättes fastighet, som ej blivit taxerad, har skatterätten att efter anmälan av taxeringsintendent vidtaga däremot svarande åtgärder för efterföljande år under taxeringsperioden, om ej beträffande fastigheten sådant förhållande inträffat som enligt 13 § 1 mom. kommunalskattelagen bör föranleda ny taxering av fastigheten.

Sådan anmälan hos skatterätten må jämväl göras av fastighetens ägare eller, om besvären anförts av annan än ägaren, av denne.

Om efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde med anledning av anförda besvär ändras eller taxeringsvärde åsättes fastighet, som ej blivit taxerad, har faslighetstaxeringsrälten att efter anmälan av taxeringsintendent vidtaga däremot svarande åtgärder för efterföljande år under taxeringsperioden, om ej beträffande fastigheten sådant förhållande inträffat som enligt 13 § 1 mom. kommunalskattelagen bör föranleda ny taxering av fastigheten.

Sådan anmälan hos fastighetstaxeringsrätten må jämväl göras av fastighetens ägare eller, om besvären anförts av annan än ägaren, av denne.

SkU 1973: 70 84

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

för sådan taxering meddelade ge-   för sådan taxering meddelade ge
mensamma bestämmelser om de-    mensamma bestämmelser om de
klarationer och andra uppgifter       klarationer och andra uppgifter
liksom föreskrifterna om riksskat-    liksom föreskrifterna om riksskat
teverket, de särskilda föreskrifter-   teverket, de särskilda föreskrifter
na om viten i 123—125 §§ och om   na om viten i 123—125 §§ och om
kostnader för taxeringsarbetet i      kostnader för taxeringsarbetet i
129 §, 130 § och 173 § 2 mom.      129 och 130 §§ äga. motsvaran-
äga motsvarande tillämpning i de tillämpning i fråga om hand
fråga om handhavandet av sär-      hävandet av särskild fastighets
skild fastighetstaxering i den mån    taxering i den mån ej annat före-
ej annat föreskrivits.             skrivits.

Ledamot av kammarrätien åtnjuter för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring enligt 193 § andra stycket, ersättning av statsmedel enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974 och tillämpas första gången, i fråga om bestämmelser som avser allmän fastighetstaxering, vid 1975 års allmänna fastighetstaxering och i övrigt vid 1976 års årliga taxering; dock att äldre bestämmelser om länsskatterätts befattning med mål om fastighetstaxering skall fr. o. m. den 1 juli 1975 avse fastighetstaxeringsrätt.

Äldre bestämmelser tillämpas vid 1975 års taxering för inkomst och förmögenhet och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.

9 Förslag tiU

Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291)

Härigenom förordnas, att 1, 9, 27 och 33 §§ förvaltningsprocesslagen (1971: 291) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Denna lag gäller rättskipning i Denna lag gäller rättskipning i

regeringsrätten, kammarrätt, skat- regeringsrätten, kammarrätt, skat
terätt och länsrätt. terätt, fastighetstaxeringsrätt och

länsrätt.

9§

Förfarandet är skriftiigt.

I handläggningen får ingå muntiig förhandling beträffande viss fråga, när det kan antagas vara till fördel för utredningen.

I kammarrätt, skatterätt och I kammarrätt, skatterätt, fastig-

länsrätt skall muntiig förhandlmg hetslaxeringsrätt och länsrätt skall

hållas, om enskild som för talan muntiig förhandling hållas, om en-

i målet begär det samt förhand- skild som för talan i målet begär

lingen ej är obehövlig och ej hel- det samt förhandlingen ej är obe-

ler särskilda skäl talar mot det. hövlig och ej heller särskilda skäl

talar mot det.

SkU 1973: 70 85

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 §
Finner skatterätt eller länsrätt Finner skatterätt, fastighets-

att förhör med vittne eller sak- taxeringsrätt eller länsrätt att för-

kunnig lämpligen bör hållas av hör med vittne eller sakkunnig

annan skatterätt eller länsrätt, får lämpligen bör hållas av ' annan

rätten efter samråd med denna be- skatterätt, fastighetstaxeringsrätt

sluta härom. eller länsrätt, får rätten efter sam
råd med denna besluta härom.

I fråga om bevisupptagning enligt första stycket gäller 35 kap. 10 och 11 §§ rättegångsbalken i tillämpliga delar.

33 ;§ ;
Mot skatterätts och länsrätts Mot skatterätts, fastighetstaxe-
beslut föres talan hos kammarrätt, ringsrätts och länsrätts beslut föres
Mot kammarrätts beslut föres ta- talan hos kamriiarrätt. Mot kam-
lan hos regeringsrätten. Talan fö- inarrätts beslut föres talan hos
res genom besvär. regeringsrätten. Talan föres genom

besvär.

Talan får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt

Härigenom förordnas i fråga om lagen om skatterätt och länsrätt (1971:52),

dels att rubriken till lagen samt 1—3 och 5—14 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a §, av nedan angivna lydelse.

Lag

om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länSrätt

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse.

'
I varje län finns en länsskatte-, . I varje län finns en länsskatte
rätt och en länsrätt. För hela lan- fått, en.fastiglietstaxeringsrätt och
det finns en mellankommuiial skat- en länsrätt. För hela landet finns
terätt. en mellankommunal skatterätt.

': 2-§.;

Länsskatterätt och länsrätt har Länsskatterätt, , fasiighetstaxe-sitt kansli i länsstyrelsen. Den mel- ringsrätt och länsrätt har sitt kansli

7 Riksdagen 1973. 6 saml. Nr 70

Nuvarande lydelse

lankommtmala skatterätten har sitt kansli i riksskatteverket.

Skatterätt och länsrätt sammanträder på den ort där den har sitt kansli. Når det föreligger särskilda skäl, får rätten sammanträda på annan ort.

Föreslagen lydelse

i länsstyrelsen. Den mellankom-munala skatterätten har sitt katisli i riksskatteverket.

Skatterätt, fastighetstaxerings-rätt och länsrätt sammanträder på den ort där den har sitt kansli. När det föreligger särskilda skäl, får rätten sammanträda på annan ort.

5 § Skatterätt och länsrätt består av ordförande och nämndemän, om ej atmat följer av 6 §. Rätten är domför med ordförande och tre nämndemän. Fler än fyra nämndemän får ej tjänstgöra i rätten.

Fastighetstaxeringsrätt består av ordförande, värderingstekniska ledamöter och nämndemän, om ej annat följer av 6 §. Rätten är domför med ordföranden och tre andra ledamöter, varav minst en värderingsteknisk ledamot och minst två nämndemän. Fler än fyra ledamöter, utöver ordföranden, får ej tjänstgöra i rätten. Sammanträde med samtliga ledamöter får dock hållas för överläggning rörande de värderingsgrunder som avses skola tillämpas.

Konungen bestämmer hur många nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i länsskatterätt och länsrätt samt vid den mellankommunala skatterätten.

Konungen bestämmer hur många nämndémäii som skall finnas i varje län för tjänstgöring i länsskatterätt och länsrätt samt vid den mellankommunala skatterätten. Konungen bestämmer också hur många värderingstekniska ledamöter och nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i fastighetstaxeringsrätt.

Nuvarande lydelse

Skatterätt och länsrätt är domför utan nämndemän

Föreslagen lydelse'

6 §

Skatterätt, fastighetstaxérings-rätt och länsrätt är domför med ordföranden ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2.   vid sådant förhör med vitt-        2. vid sådant förhör med vittne
ne eller sakkunnig som begärts     eller sakkunnig som begärts av
av annan skatterätt eller länsrätt,     annan   skatterätt,   fastighetstaxe
ringsrätt eller länsrätt,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut att tills vidare återkalla körkort eller turistkörkort eller att tills vidare vägra godkännande av utiändskt körkort, när det är uppenbart att sådant beslut bör meddelas,

5. vid annat beslut som ej innefattar sliitligt avgörande av mål,

6. vid avgörande av mål i vilket saken är uppenbar.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är skatterätt och länsrätt domför utan nämndemän vid beslut som ej innefattar prövning av målet i sak.

Om det ej är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt domför med ordföranden ensam vid beslut som ej innefattar prövning av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande äv

1. mål om- utdömande av vite,

2. mål om handräckning vid taxeringsrevision, handlings undantagande från taxeringsrevision och befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringsförordningen (1956: 623),

3. mål om omhändertagande för utredning enligt 30 § barnavårdslagen (1960: 97),

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt,

5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 8 § 3 mom. sista stycket kommunalskattelagen (1928:370).

7 §

Nuvarande lydelse

Om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för ordförande i skatterätt och länsrätt meddelas bestämmelser av Konungen.

Ordförande i skatterätt och länsrätt skall vara lagfaren. Ordförande och föredragande i skatterätt och länsrätt skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej tjänstgöra som ordförande eller föredragande.

Föreslagen lydelse

Om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för ord- förande i skatterätt, fastigliets-taxeringsrätt och länsrätt meddelas bestämmelser av Konungen.

Ordförande i skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt skall vara lagfaren. Ordförande och föredragande i sådan rätt skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej tjänstgöra som ordförande eller föredragande.

8 §

Nämndeman i länsskatterätt och länsrätt utses genom val. Valet förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Nämndeman i länsskåtterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt utses genom val. Val förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen.- I Gotlands län förrättas val av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

9 §

Valbar till nämndeman i länsskatterätt och länsrätt är myndig svensk medborgare, som är mantalsskriven och bosatt inom länet och ej har fyllt sjuttio år. Till nämndeman i den mellankommunala skatterätten får utses endast myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år.

Valbar till nämndeman i länsskatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt är myndig svensk medborgare, som är mantalsskriven, och bosatt inom länet och ej har fyllt sjuttio år. Till nämndeman i den mellankommunala skatterätten får utses endast myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år.

Tjänsteman vid länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd eller imder länsstyrelse lydande myndighet, länsläkare, biträdande länsläkare, socialvårdskonsulent, lagfaren domare, åklagare eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får ej vara nämndeman.

Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämndeman är ej skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.

Rätten prövar självmant den valdes behörighet.

Nämndeman utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman visar giltigt hinder, får skatterätt eller länsrätt entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman för återstående tid.

Nämndeman i skatterätt och länsrätt utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndeman i sådan ■ rätt visar giltigt hinder, får rätten entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande nämndeman i fastighets-taxeringsrält, dock att sådan nämndeman utses för tiden från och med den 1 juli det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, till och med den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång.

Värderingsteknisk ledamot i fas-tighetslaxeringsrätt förordnas för tid som sägs i andra stycket.

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman eller förordnas ny värderingsteknisk ledamot för den tid som i vartdera fallet återstår.

SkU 1973: 70 90

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 § rättegångsbalken får ej sam- 12 § rättegångsbalken får ej sam
tidigt tjänstgöra som ledamöter i tidigt tjänstgöra som ledamöter i
skatterätt eller länsrätt. skatterätt, fastighetstaxeringsrätt

eller länsrätt.

13 §

I fråga om omröstning i skatte- I fråga öm omröstning i skatte
rätt och länsrätt gäller bestämmel- rätt, fästighetstaxeringsrätt och
serna i 16 och 29 kap. rättegångs- länsrätt gäller bestämmelsema i
balken om omröstning i domstol 16 och 29 kap. rättegångsbalken
med endast lagfarna ledamöter, om omröstning i domstol med en-
Ordföranden säger först sin me- dast lagfama ledamöter. Ordfö-
ning. randen säger först sin mening.

14 §

Konungen meddelar ytterligare Konungen meddelar ytterligare

föreskrifter om skatterätts och föreskrifter om skatterätts, ./aj/Zg-

länsrätts organisation och verk- hetstaxeringsrätts och länsrätts or-:

samhet. ganisation och verksamhet.

Deima lag träder i kraft den 1 juli 1975, dock att lagen skall gälla redan dessförinnan i fråga om åtgärder som erfordras för lagens till-lämpning efter ikraftträdandet.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner, nämligen

1973: 2173 av herr Adolfsson (m) vari hemställs

att riksdagen med avslag på prop. 1973: 162 såvitt avser ändrade regler för taxering av skogsmark och växande skog, hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning i syfte att möjliggöra en övergång till taxering av jordbruksfastighet efter avkastningsvärdeprincipen;

1973: 2174 av herr Brundin m. fl. (m) vari hemställs

1. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl. Maj:t förelägger riksdagen förslag om justeringar i gällande skatteskalor med hänsyn till penningvärdeförsämringen så att dessa nya skalor kan gälla senast från den tidpunkt då den nya fastighetstaxeringen slår igenom i beskattningen,

2. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl. Maj:t förelägger riksdagen förslag om justering av garantibelopp och schablonmetod så att någon skärpning av fastighetsbeskattningen inte inträffar på grund av de höjda taxeringsvärdena.

SkU 1973: 70 91

3. att riksdagen beslutar att som grund för fastighetstaxeringen skall ligga det genomsnittliga marknadsvärdet under perioden 1968—1973,

4. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om förnyad utredning om fastighetsbegreppet,

5. att riksdagen uttalar, att stor försiktighet skall iakttas vid fast
ställandet av nya taxeringsvärden för att svåra ekonomiska konsekven
ser för den enskilde skall kunna undvikas;

1973: 2175 av herr Josefson m. fl. (c, fp, m) vari hemställs att riksdagen vid sin behandling av prop. 1973: 162

1. hos Kungl. Maj:t anhåller att vid riksskatteverkets anvisningsarbete hänsyn tas till bristerna i prisstatistiken för jordbruksfastigheter och att överläggning äger rum med jordbrukets organisationei- innan anvisningarna fastställes,

2. hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag angående prisstatistiken i god tid före nästa allmänna fastighetstaxering,

3. som sin mening uttalar att skogsvärdenivån fastställs efter ingående skälighefsprövning, varvid samråd sker med jord- och skogsbrukets organisationer för upprättande av värdetabeller för skog,

4. beslutar anta följande lydelse av inledningen till punkt C 5 i skogsvärderingsinstruktionen :

Taxeringen av skogsmark och växande skog skall grunda sig på de uppgifter som lämnats i fastighetsdeklaration. Föreligger behov av ytterligare uppgifter, skall sådana lämnas av fastighetsägaren. Fastighetsägaren är skyldig att i fastighetsdeklarationen ange för taxeringen erforderliga uppgifter ur skogsuppskattningshandlingar, som han innehar.

5. beslutar anta följande lydelse av punkt 3 sjunde stycket sjätte me
ningen av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen:

Detta avskrivningsunderlag får jämkas om den del av fastighetens anskaffningskostnad som anses belöpa på byggnaderna jämte nyss angivna tillgångar visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av dessa.

6. beslutar att komplettera 167 § 1 mom. taxeringsförordningen med
ett andra stycke av följande lydelse:

Samma besvärsrätt tillkommer ägare av fastighet, som icke skolat erhålla underrättelse som i första stycket sägs, om ägaren gör sannolikt att underrättelse enligt 152 § andra stycket på grund av ägarens bortovaro eller sjukdom eller av annan anledning icke kommit ägare tiU hända före utgången av febmari månad under taxeringsåret.

1973: 2176 av herr Norrby i Äkersberga (fp) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av prop. 1973: 162 beslutar uttala 1. att fastigheter i Stockholms läns skärgård bör taxeras i gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt samt

SkU 1973: 70 92

2. att konsekvenserna för marknadsvärde och avkastningsvärde av den fysiska riksplaneringen och därav föranledd lagstiftning särskilt skall beaktas vid den allmänna fastighetstaxeringen;

1973: 2177 av fru Sundberg m. fl. (m) vari hemställs

att riksdagen anhåller att Kungl. Maj:t anmodar riksskatteverket att vid utformningen av anvisningar för värdering av skogsmark beakta vad i motionen anförts angående värdering av skogsmark för vilken avverkningsförbud råder.

I detta sammanhang behandlas också den vid riksdagens början väckta motionen

1973: 382 av herr Hedin m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att möjlighet till minskning av taxeringsvärde bör införas för det fall att genom renovering i stället för rivning och nybyggnad en fastighets exploateringsvärde ej utnyttjats,

2. att vid fastighetstaxering betydligt större hänsyn än nu bör tas till s. k. kulturhus,

3. att vederbörande utskott utarbetar erforderlig lagtext.

Skrivelse

Till utskottet har ingivits en skrivelse från Lantbrukets skattedelegation med anledning av prop. 1973: 162.

Utskottet

I propositionen föreslås nya regler inför 1975 års allmänna fastighetstaxering. Ett huvudsyfte har därvid varit att förbättra metoderna för värderingen av fastigheterna. Vidare har eftersträvats sådana uppgifter från fastighetstaxeringen som kan få en så vid användning som möjligt inom olika områden av beskattningen.

Det fastighetsbegrepp som används inom civilrätten och definieras i jordabalken skall, där annat inte särskilt föreskrivs, i princip tillämpas även inom skatterätten.

Underlaget för fastighetstaxeringen blir i allt väsentligt detsamma som tidigare. För att bibehålla ett såvitt möjligt oförändrat underlag för beräkning av garantibeloppet, som ingår vid beräkningen av inkomst för kommunal beskattning, kommer emellertid s. k. industritillbehör — som hittills i stor utsträckning behandlats som lös egendom i skatterätten — att vara befriade från skatteplikt.

Även reglerna om taxeringsenhet — särskilt då det gäller samfälligheter — och om beskattningsnatur moderniseras med hänsyn till ny

SkU 1973: 70 93

civilrättslig lagstiftning om fastighetsbildning m. m. Detta innebär dock ingen förändring av underlaget för fastighetstaxeringen.

Nya materiella regler för fastighetstaxeruigen föreslås i ytterligare åtskilliga avseenden. Marknadsvärdet skall vara värderingsgrund vid taxeringen av fastigheter av alla typer. Taxeringsvärdet skall motsvara 75 % av marknadsvärdet. De nya värderingsreglerna avser främst jordbruksfastigheterna. För dessa skall i fortsättningen redovisas ett byggnadsvärde. Detta skall beräknas enligt den s. k. mervärdeprincipen liksom f. n. sker vid taxeringen av annan fastighet. Skogen och skogsmarken föreslås bli taxerad enligt en moderniserad avkastningsmetod, som regleras i en ny skogsvärderingsinstruktion. Delvärdena för jordbruksfastighet blir — förutom byggnadsvärde och skogsbruksvärde — jordbruksvärde, värde av övrig mark, värde av särskilda tillgångar och övervärde. Inom delvärdena kan särskilda delposter redovisas. Inom byggnadsvärdet skall sålunda särredovisas värdet av ägares och arren-dators bostadsbyggnader, av ekonomibyggnader och av s. k. överbyggnader. För den närmare utformningen av värderingsmetoder och värderingsförfarandet skall riksskatteverket lämna anvisningar.

Åtskilliga organisatoriska ändringar föreslås för fastighetstaxeringen. I första instans skall förutom lokala fastighetstaxeringsnämnder för taxeringen av svårbedömbara fastigheter finnas gemensamma fastighetstaxeringsnämnder i varje län. Till dessa nämnder skall knytas konsulenter för fastighetstaxeringen. En ny prövningsinstans, fastighetstaxeringsrätten, föreslås bli inrättad. Fastighetstaxeringsrätten skall vara knuten till länsstyrelsernas förvaltningsavdelning och bestå av ordförande, nämndemän och värderingstekniska ledamöter. En särskild tjänst för en fastighetstaxeringsspecialist skall kunna inrättas vid länsstyrelserna.

Förberedelserna för den allmänna fastighetstaxeringen tidigareläggs. På våren året före taxeringen skall riksskatteverket meddela preliminära anvisningar, vilka därefter testas inom länet bl. a. lokalt i arbetsgrupper inom fastighetstaxeringsnämnderna. Underrättelseförfarandet förbättras, och de ordinarie besvärstidema för fastighetsägare och kommun förlängs. Även möjligheterna till extraordinär besvärsrätt utvidgas.

Nuvarande s. k. proportioneringsrégel för beräkning av avskrivningsunderlag för byggnader vid jordbruksbeskattningen ersätts med en ny sådan regel, grundad på det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet.

Som konsekvens av definitionen av fastighetsbegreppet föreslås särskilda värderingsregler för industritillbehör på kapitalbeskattningens område.

Utskottet, som i princip ansluter sig till de i propositionen framlagda förslagen, behandlar i det följande endast de förslag i propositionen, som föranlett yrkanden om ändringar i motioner eller i den till utskottet ingivna skrivelsen från Lantbrukets skattedelegation.

8 Riksdagen 1973. 6 saml. Nr 70

SkU 1973: 70 94

Fastighetsbegreppet

I motionen 1973: 2174 yrkas att en ny utredning skall verkställas om fastighetsbegreppet. Enligt motionärernas mening bör fastighetsbegreppet inför den allmänna fastighetstaxering, som skall ske efter 1975 års taxering, anpassas efter tillgångsgrupperingarna i rörelse- och jordbruks-avskrivningsreglerna i enlighet med utredningens om det skatterättsliga fastighetsbegreppet förslag. Motionärerna anser att förslaget i propositionen tillgodoser garantibeskattningen i onödigt hög grad. I stället borde man inrikta sig på att skapa ett fastighetsbegrepp som är användbart också för andra och viktigare ändamål, bl. a. en riktig värdering av tillgångarna vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen.

Utskottet anser att några väsentiiga fördelar knappast står att vmna från redovisnings- och inkomsttaxeringssynpunkt, om man anpassar fastighetsbegreppet till tillgångsgrupperingarna i avskrivningsreglerna. Det skatterättsliga fastighetsbegreppet bör innefatta en hög grad av kontinuitet, vilket avskrivningsreglerna inte gör. Samordning föreligger f. n. inte mellan fastighetsbegreppet och avskrivningsreglerna, vilket inte torde ha medfört några särskilda svårigheter vid inkomsttaxeringen eller från bokföringsteknisk synpunkt. För fastighetstaxeringen torde det vara i det närmaste ogörligt att saluvärdera de byggnadsskal och byggnadsstommar som skulle utgöra byggnad enligt det fastighetsbegrepp som förordas i motionen. Något statistiskt underlag för en sådan värdering finns inte och torde knappast kunna tillskapas. Det torde inte heller vara möjligt att tillskapa ett enhetligt fastighetsbegrepp för hela skatterätten. Förslaget i propositionen om fastighetsbegreppet grundar sig på omfattande förarbeten. Vissa modifikationer har föreslagits för fastighetstaxeringens och kapitalbeskattningens del till följd av det föreslagna fastighetsbegreppet. Detta skall inte träda i kraft förrän tidigast den 1 januari 1975. Som påpekats i propositionen finns det därför god tid att överväga de ytterligare modifikationer av fastighetsbegreppet inom vissa andra områden av skatterätten som kan behövas. Sådana områden överses f. n. av företagsskatteberedningen, realisationsvinstkommittén, bostadsskattekommittén och mervärdeskatteutredningen. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1973: 2174 i denna del.

Allmänna värderingsregler m. m.

I propositionen föreslås att den nuvarande termen allmänt saluvärde skall ersättas med det innehållsmässigt identiska begreppet marknadsvärde. Marknadsvärdet skall vara värderingsgrand för alla fastighetstyper och skall beräknas i första hand enligt ortsprismetoden och i andra hand enligt avkastningsmetoden eller en produktionskostnadsmetod. Taxeringsvärdenivån skall vara 75 % av marknadsvärdenivån vid ingången av året före taxeringsåret i enlighet med de närmare föreskrifter

SkU 1973: 70 95

riksskatteverket meddelar. Departementschefen framhåller ätt det ideala tillståndet vore att taxeringsvärdet helt motsvarade marknadsvärdet. Av säkerhetsskäl behövs emellertid en säkerhetsniarginal.-Som sådan fungerar en 75-procentig taxeringsvärdenivå och anknytningen till år för bestämmande av marknadsvärdenivån. Denna måste av delvis sta-tistiskt-tekniska skäl beräknas på marknadsvärdena ett å två år före taxeringen. För bestämmande av marknadsvärdenivån bör normalt de statistiska medeltalen för priserna under hela andra året före taxeringsåret användas. Om någon klart urskiljbar trend förekommer under senare hälften av det andra året före taxeringsåret bör denna trend beaktas vid nivåsättningen.

I motionen 1973: 2175 yrkas att riksskatteverket vid utarbetandet av anvisningarna skall beakta bristerna i fastighetsprisstatistiken, och överlägga med jordbruksorganisationerna innan anvisningarna fastställs. I samma motion yrkas vidare att en särskild utredning angående pris-statistiken skall företas och att förslag i ämnet skall lämnas i god tid före nästa allmänna fastighetstaxering. Skälen för yrkandena i motionen om fastighetsprisstatistiken för jordbruksfastigheter är främst att antalet köp av sådana fastigheter, som enligt statistiska centralbyråns utgall-ringsnormer f. n. kommer att ingå i statistiken — omkring 2 000 köp per år — är för litet och att dessa köp dessutom inte är representativa. Motsvarande synpunkter framförs i den till utskottet ingivna skrivelsen från Lantbrukets skattedelegation.

Ortsprisnivån skall enligt förslaget i propositionen liksom f. n. vara den grundläggande värderingsmetoden. Frågor om fastighetsprisstatistiken är därför väsentliga då det gäller fastighetstaxeringen. Allmänt sett anknyts taxeringsvärdenivån i fråga om jordbruksfastigheterna tUl marknadsvärdenivån för de 2 000 försäljningar av jordbruksfastigheter som utgallrats under det sista år som man av tekniska skäl kan grunda marknadsvärdenivån på. Emellertid kommer vid 1975 års taxering motsvarande köp under åren 1970—1972 att ligga till grund för analyser av marknadsvärdenivån. Då det gäller att fastställa värdena för fastigheter och fastighetstyper av olika storlek och med olika godhetsgrad på marken, med skilda bebyggelseformer, byggnadsstorlekar m. m. kommer de utgallrade köpen för åren 1970—1973 att direkt ligga till grund för bedömningarna. 1970—1972 års köp räknas därvid först upp till 1973 års prisnivå varefter en analys sker av de olika prispåverkande komponenterna vid fastighetsförsäljningarna som kan tillgodoföras i samband med värderingsanvisningarna. Till grund för dessa ligger således omkring 8 000 köp, vilket från rent statistiska synpunkter får anses vara tillräckligt. Av dessa köp har lantbruksnämnderna vidare inventerat 5 000 inför 1975 års taxering.

För att förbättra representativiteten i statistikmaterialet yrkas i motionen att släktköp skall ingå i detta men att tillskottsköp däremot skall

SkU1973: 70 96

undantas därifrån. Dessa frågor har behandlats ingående i propositionen. Med marknadsvärde avser man priset på en öppen marknad. Släktköpen beaktas inte i några andra sammanhang för bestämning av marknadsvärdet. Priserna vid de fria köpen ligger ca 50 % över priserna vid släktköpen. I propositionen har med hänsyn härtill klar ställning tagits mot att låta släktköpen ingå i fastighetsprisstatistiken. Man har vidare uppmärksammat de särskilda frågeställningar som kan föreligga vid utnyttjandet av tillskottsköpen i prisstatistiken och funnit att tillskottsköpen bör ingå i fastighetsprisstatistiken med särskilda hänsynstaganden i vissa fall. Bl. a. har framhållits att samordningen mellan de olika delvärdena vid 1975 års taxering kommer att göra det nödvändigt med vissa reduktioner av markvärdena.

Den reduktion av markvärdena som nyss nämnts torde komma att uppgå till 10—20 %. Vid kommande arbete med prisstatistiken skall materialet i detta avseende analyseras ytterligare. I propositionen uttalas att de tillämpande myndigheterna, i första hand riksskatteverket och statistiska centralbyrån, bör utarbeta och förfina prisstatistiken så att riktiga och rättvisa taxeringsvärden kan åsättas. Utskottet ansluter sig till vad som sålunda anförts i propositionen. Detta innebär bl. a. att man vid den kommande omarbetningen av statistiken utnyttjar den möjlighet till förbättring av statistiken som särskiljandet av byggnadsvärden samt klassificering av åker och byggnader medför. Statistiken utökas vidare att omfatta förvärv av del av fastighet och obebyggd fastighet. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda de yrkanden i motionen som avser fastighetsprisstatistiken.

Enligt motionärernas mening bör riksskatteverket överlägga med jordbrukets organisationer, innan verket fastställer sina anvisningar. Riksskatteverkets förberedelsearbete inför 1975 års taxering i fråga om bl. a. jordbruksanvisningarna pågår f. n. Dessa anvisningar utarbetas under medverkan av experter från bl. a. lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna. I propositionen framhålls att fastighetsägarnas intresse i samband med fastighetstaxeringen får anses bli tillgodosett genom fastighetstaxeringsnämnderna, som på det lokala planet skall medverka vid framtagandet av anvisningarna. Ytterligare representation för partsintressena anses f. n. inte kunna inarbetas i systemet för fastighetstaxeringen. Det anförda bör enligt utskottets mening ha motsvarande giltighet i fråga om utarbetandet av riksskatteverkets anvisningar. Utskottet avstyrker därför berörda yrkande men förutsätter att riksskatteverket i efterhand dokumenterar den fastighetsprisstatistik som legat till grund för anvisningarna.

I motionen 1973: 2174 begärs bl. a. ett uttalande om att stor försiktighet skall iakttas vid fastställande av taxeringsvärdena med hänsyn till konsekvenserna för den enskilde.

Den nyssnämnda generella säkerhetsmarginalen, som innefattas i

SkU 1973:70 97

sättet att beräkna taxeringsvärdenivån, får i första hand anses verka i den riktning som åsyftas i motionen. Vidare har i propositionen föreslagits extra säkerhetsmarginaler dels om säkerheten vid värderingen i fråga om viss fastighetstyp, t. ex. exploateringsfastighet, är lägre än normalt, dels vid onormala marknadssituationer. Dessutom skall liksom f. n. som huvudregel för värderingen gälla att denna skall vara individuell för varje taxeringsenhet och att taxeringsvärdet skall åsättas under hänsynstagande till de säregna förhållanden som kan råda för taxeringsenheten. Genom de föreslagna reglerna måste enligt utskottets mening det traditionella försiktighetskravet vid taxeringen anses tillgodosett. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1973: 2174 i denna del.

I samma motion yrkas vidare att marknadsvärdenivån under åren 1968—1973 skall ligga till grund för 1975 års taxering. Som skäl anges bl. a. att, om endast ett givet års marknadsvärde ligger till grund för taxeringen och under detta år onormala prisförändringar skett, såsom i fråga om virke år 1973, kan orealistiska och oacceptabla höjningar bli resultatet.

Endast under exceptionella förhållanden utvisar fastighetspriserna större variationer mellan olika år. Om sådana förhållanden skulle inträffa, skall enligt departementschefens uttalande riksskatteverket påkalla lagstiftning om extra säkerhetsmarginal. Detta bör även kunna innebära viss särskild behandling av statistikmaterialet. En sådan föreslås i propositionen i fråga om skogstaxeringen, där ett på visst sätt uppräknat medeltal för fastighetspriserna 1970—1972 skall anses utgöra marknadsvärdenivå. Det tillvägagångssätt som förordas i motionen skulle bl. a. innebära att de fastigheter, som ökat mest i värde under en taxeringsperiod, får en större säkerhetsmarginal än övriga fastigheter och att marknadsvärdenivån för fastigheter, på vilka priserna sjunkit under perioden, kan komma att ligga högre än de faktiska priserna vid utgången av 1973. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet berörda yrkande i motionen 1973: 2174.

Individuell taxering av faslighet

Som ovan nämnts skaU — oavsett efter vilken värderingsmetod marknadsvärdet uppskattas — värdet bestämmas med hänsyn till sådana säregna förhållanden för taxeringsenheten som inverkar på värdet. Motsvarande allmänna värderingsregel gäller f. n.

I motionen 1973: 2176 yrkas att konsekvenserna för fastighetsvärdena av den fysiska riksplaneringen och därav föranledd lagstiftning särskilt skall beaktas vid den allmänna fastighetstaxeringen.

Syftet med motionen synes kunna uppnås inom ramen för regeln om individuell taxering av fastighet. För sådana förhållanden skall riksskatteverket, då det erfordras, utfärda särskilda värderingsanvisningar. Departementschefen har särskilt framhållit att man inför 1975 års taxe-

SkU 1973: 70 98

ring bör uppmärksamma bl. a. ändrade regler om fastighets glesbebyg-gelserätt i byggnadslagen. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1973: 2176 i denna del.

I motionen 1973: 382 yrkas att möjlighet skall införas att minska taxeringsvärdet, då en fastighets exploateringsvärde inte utnyttjas genom att en äldre byggnad renoveras i stället för att den rivs och en ny byggnad uppföres. I motionen yrkas dessutom att betydligt större hänsyn än f. n. skall tas till s. k. kulturhus vid fastighetstaxeringen.

Även dessa yrkanden synes falla inom ramen för regeln om den individuella värderingen. Fastighet med äldre bebyggelse värderas liksom andra fastigheter med hänsyn till marknadsvärdet vid ingången av taxeringsåret. En icke utnyttjad byggnadsrätt för en sådan fastighet kan beaktas som en värdehöjande faktor endast i den utsträckning den utökade byggnadsrätten skulle höja fastighetens värde vid nybyggnad i framtiden. Generellt brukar emellertid fastigheter med otidsenliga byggnader anses ha ett lågt marknadsvärde och taxeras därför lågt. Sker en omfattande renovering eller K-märkning under taxeringsperioden, kan detta vara skäl för ny taxering vid en särskild fastighetstaxering. En fastighet med ett kulturhus värderas liksom andra fastigheter med hänsyn till fastighetens beskaffenhet vid ingången av taxeringsåret, dvs. vid 1975 års taxering med beaktande av det skick och det tilltånd i vilket fastigheten befinner sig vid årsskiftet 1974—1975. Kulturhuset värderas då med utgångspunkt i marknadsvärdet i K-märkt skick, varvid givetvis beaktas att byggnaderna får förutsättas bestå under oöverskådlig framtid. Av det anförda framgår att vid fastighetsvärderingen skälig hänsyn tas till de speciella förhållanden som föreligger i fråga om de i motionen avsedda fastigheterna, varför utskottet avstyrker berörda lagstiftningsyrkanden i motionen 1973: 382.

Skogslaxeringen

Även för skogsfastigheter föreslås i propositionen att värderingsgranden fr. o. m. 1975 års allmänna fastighetstaxering skall vara marknadsvärdet. Skogsbruksvärdena skall åsättas enligt regler i en ny skogsvärderingsinstraktion. Denna innefattar en modernisering av den avkastningsmetod som regleras i den nuvarande skogsvärderingsinstruktionen. De med avkastningsmetoden framtagna värdena skall anpassas till marknadsvärdenivå och därefter nedräknas till den 75-procentiga taxeringsvärdenivån. Vid värderingen skall vidare, enligt anvisningar från riksskatteverket, hänsyn tas till meddelade skydds- eller fridlysningsbestämmelser och andra jämförliga, på värdet inverkande omständigheter. Taxeringen av en skogsfastighet skall grunda sig på de uppgifter som lämnats i fastighetsdeklarationen. Föreligger behov av ytterligare uppgifter skall sådana lämnas av fastighetsägaren. Fastighetsägaren är vidare skyldig att förete skogsuppskattningshandlingar som han innehar.

SkU 1973: 70 99

I motionen 1973: 2175 yrkas att skogsvärdenivån vid 1975 års taxering skall fastställas efter ingående skälighefsprövning och samråd mellan riksskatteverket samt jord- och skogsbrukets organisationer vid upprättandet av skogsvärdetabellerna. Yrkandet grundas främst på uppfattningen att prisstatistiken för skogsfastigheter f. n. är alltför bristfällig för att ligga till grund för en marknadsvärdering av skog 1975. Samma meningj framför Lantbrukets skattedelegation i sin skrivelse. Yrkandet angående skogstaxeringen i motionen 1973: 2173 är mera långtgående. Motionären anser att det nuvarande systemet med en renodlad avkastningsmetod som har avkastningsvärdet som riktmärke fungerat tillfredsställande vid skogstaxeringen. Med hänsyn till att statistikmaterialet för skogsfastigheter anses vara otillfredsställande yrkas i motionen avslag på propositionen såvitt avser ändrade regler för taxering av skogsmark och växande skog.

Avkastningsvärderingen enligt den nuvarande skogsvärderingsinstruktionen har genomgående lett till alltför höga värden. Man har därför vid varje fastighetstaxering varit tvungen att reducera dessa värden med hjälp av generella säkerhetsmarginaler, som bl. a. medfört olikformiga resultat vid taxeringen i olika delar av landet. Även i övrigt synes det föreligga ett behov av en modernisering av skogstaxeringsmetoden. Såvitt utskottet kan bedöma torde det statistikmaterial, som står till förfogande vid 1975 års taxering, vara tillräckligt för att åstadkomma en marknadsvärdeanpassning av taxeringsvärdena för skogen. Som framhållits i propositionen får man för områden där undantagsvis uttalad prisnivå saknas försöka uppskatta denna nivå mot bakgrand av skälig-hetsöverväganden, vid vilka skillnaden i lönsamhet mellan dessa områden och sådana likartade områden, där uttalad prisnivå föreligger, bör spela en framträdande roll. Utskottet anser i likhet med departementschefen att skogstaxeringen 1975 skall ske på grundval av en sådan marknadsvärdeanpassning av skogens taxeringsvärden som nyss angetts. Riktmärket för värderingen bör, i vart fall till viss del, överensstämma med yrkandet i motionen 1973:2175. Vid utarbetandet av underlag för. skogsvärdetabellerna och skogsvärderingsanvisningarna i övrigt inför 1975 års taxering har riksskatteverket utnyttjat experter bl. a. från skogsbrukets organisationer.

Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen om taxering av skogsmark och växande skog och avstyrker motionerna 1973: 2173 och 1973: 2175.

I motionen 1973: 2177 yrkas att riksskatteverket i sina anvisningar om värdering av skogsmark skall beakta att sådan mark kan ha belagts med avverkningsförbud och därför saknar avkastningsvärde.

Som tidigare nämnts ankommer det på riksskatteverket att meddela närmare anvisningar om värderingsmetoderna. Anvisningarna skall bl. a. gälla fall då värdepåverkan av s. k. säregna omständigheter på en fastig-

SkU 1973: 70 lOO

het skall beaktas. I den föreslagna skogsvärderingsinstruktionen föreskrivs, som ovan nämnts, att sådana anvisningar skall utfärdas i fråga om skogsfastigheter, för vilka fridlysnings- eller skyddsföreskrifter eller liknande gäller. Det med motionen avsedda syftet torde ligga inom ramen för dessa förslag i propositionen. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet yrkandet i motionen 1973: 2177.

I motionen 1973: 2175 yrkas bl. a. att fastighetsägare inte skall vara skyldig att förete skogsuppskattningshandlingar som han innehar utan endast att ange de uppgifter som är erforderliga för taxeringen.

Utskottet anser att dessa handlingar är väsenthga för taxeringen och att de leder till riktigare taxeringsvärden. Något bärande skäl kan enligt utskottets mening inte anses föreligga för berörda yrkande i motionen. Utskottet tillstyrker därför propositionen i denna del och avstyrker yrkandet i motionen 1973: 2175.

Övriga värderingsfrågor

I motionen 1973: 2173 begärs utredning i syfte att möjliggöra en övergång till taxering av jordbruksfastighet efter avkastningsvärdet vid 1980 års allmänna fastighetstaxering.

Remissinstanserna har i princip så gott som genomgående tillstyrkt en total övergång till marknadsvärdet som värderingsgrand vid taxeringen. På sina håll har anförts att en avkastningsvärdering av jordbruksfastigheterna skulle vara mycket svår att genomföra. Utskottet anser inte att man f. n. kan ha något att vinna på att utreda en övergång till värdering av jordbruksfastigheterna efter avkastningsvärdet vid fastighetstaxeringen. Vid den fastighetsvärdering som förekommer i andra rättsliga sammanhang utnyttjas marknadsvärdet som värderingsgrand. Inom skatterätten är det också i första hand kännedom om sådana värden som eftersträvas. Med det anförda avstyrker utskottet motionen 1973: 2173 i denna del.

I Lantbrukets skattedelegations skrivelse har framställts önskemål om att riktlinjerna för riksskatteverkets anvisningar i fråga om gränsdragningen mellan jordbraksfastigheter skall fastläggas genom uttalande från skatteutskottet eller att frågan blir föremål för överläggningar mellan riksskatteverket, andra berörda myndigheter och lantbmkets organisationer.

De grundläggande kriterierna för i vilka fall fastighet skall hänföras till jordbruksfastighet resp. annan fastighet lämnas i kommunalskattelagen. Den närmare regleringen av frågan ombesörjdes vid 1970 års taxering av dåvarande riksskattenämnden. Motsvarande anvisningar kommer vid 1975 års taxering att lämnas av riksskatteverket. Verket anlitar, i de fall det anses behövligt, lämpliga sakkunniga vid utarbetandet av dessa anvisningar utan att något särskilt uttalande därom behöver aöras av utskottet.

SkU 1973: 70 101

Lantbmkets skattedelegation anser vidare att det föreslagna delvärdet övervärde skall ersättas av det nuvarande exploateringsvärdet vid taxering av jordbruksfastighet.

Jordbruksfastighet skall taxeras efter marknadsvärdet. Övervärdet skall därvid utgöra ett öppet redovisat restvärde som inte hänför sig till något av de andra delvärdena. Utskottet anser att detta är ett lämpligt system för värderedovisningen. Som framgår av propositionen skall värdet vidare åsättas med försiktighet.

Taxeringsförfarandet m.m.

Enligt propositionen skall länsstyrelsen ombesörja indelningen i gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt och besluta vilka fastighetstyper m. m. som skall hänföras till sådant distrikt. Lokal skattemyndighet skall utvälja de enskilda fastigheter som skall taxeras gemensamt i distrikt.

I motionen 1973: 2176 yrkas att fastigheter i Stockholms läns skärgård skall taxeras i gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt.

Departementschefen har bl. a. uttalat att exploateringsfastigheter bör hänföras till gruppen svårbedömbara fastigheter, som bör taxeras i gemensamt distrikt. Vidare har uttalats att frågan om åsättande av övervärde med hänsyn till exploateringsmöjlighet, t. ex. i Stockholmsregionen, torde vara av sådan karaktär att berörda fastigheter bör taxeras i gemensamt distrikt. Det ankommer således på länsstyrelsen att bestämma vilka fastigheter som skall hänföras till gemensamt distrikt. Det anförda innebär att önskemålen i motionen bUr tillgodosedda och att fastigheter i Stockholms skärgård sålunda i lämplig omfattning hänförs till gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt. Utskottet avstyrker därför berörda yrkande i motionen 1973: 2176.

I propositionen föreslås att fastighetsägare skall tillställas underrättelse om slutlig taxering vid den allmänna fastighetstaxeringen, om han inte fått underrättelse om preliminär taxering och om han senast den 25 mars under taxeringsåret anmält att han vill ha underrättelse om det slutiiga beslutet.

I motionen 1973: 2175 yrkas att fastighetsägare som inte fått preliminär underrättelse på gmnd av bortovaro, sjukdom eller av annan anledning i stället skall få sin besvärsrätt utsträckt att omfatta tiden t. o. m. året efter taxeringsåret.

Både förslaget i propositionen och i motionen innebär en förbätiring i rättssäkerhetshänseende för fastighetsägarna. Liksom departementschefen anser utskottet att det system som förordas i motionen onödigt tillgodoser den som inte avlämnat deklaration eller uppgett oriktig adress för mottagande av underrättelser. Med hänsyn till övriga förslag i propositionen om ökade besvärsmöjligheter anser utskottet att skälig hänsyn tagits till de fastighetsägare som inte mottagit preliminär underrättelse. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker berörda yrkande i motionen 1973: 2175.

SkU 1973: 70 102

Inkomst- och förmögenhetstaxeringen

Inom jordbruksbeskattningen gäller f. n. en provisorisk proportioneringsregel för beräkning av underlaget för byggnadsavskrivning för de fall byggnaderna inte uppförts av jordägaren utan fastigheten anskaffats med befintiigt byggnadsbestånd. Denna innebär att på byggnaderna skall anses belöpa så stor del av anskaffningskostnaden som 25 % av ett reducerat taxeringsvärde utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Jämkning av det beräknade värdet av byggnaderna kan ske under vissa omständigheter.

I propositionen har det nuvarande provisoriet ersatts med en proportioneringsregel, som innebär att på byggnaderna skall anses belöpa så stor del av fastighetens anskaffningskostnad som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet minskat med värdet av överbyggnad utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Det beräknade värdet av byggnaderna skall jämkas om den del av anskaffningskostnaden som därvid får anses belöpa på andra tillgångar än dem som ingår i byggnadsvärdet mera avsevärt över- eller understiger värdet av dessa andra tillgångar.

Lantbrukets skattedelegation framhåller i sin skrivelse att de föreslagna delposterna inom byggnadsvärdet bör kompletteras med en delpost avseende värdet av byggnader, som används av personal, och med en delpost avseende värdet av andel i samfällighet i vad andelen avser byggnad. Genom proportionering av köpeskillingen i förhållande till delposterna inom byggnadsvärdet bör vidare särskilt avskrivningsunderlag fastställas för varje slag av byggnad för sig.

Förslaget om proportionering av anskaffningskostnaden på olika typer av byggnader bör enligt utskottets mening ytterligare övervägas. Så kan lämpligen ske i samband med den översyn av bestämmelserna i punkt 2 a av anvisningarna till 25 § och punkt 7 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen som bör komma till stånd med anledning av förslaget i propositionen att det särskilda maskinvärdet inte längre skall särredovisas.

I fråga om möjligheten till jämkning av det enligt proportioneringsregeln framtagna avskrivningsunderlaget yrkas i motionen 1973:2175 att jämkning skall ske om den del av fastighetens anskaffningskostnad som anses belöpa på byggnaderna visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av dessa. Lantbrukets skattedelegation framför likartade synpunkter.

Den föreslagna jämkningsregeln grandar sig liksom motsvarande regel vid rörelsebeskattningen bl. a. på det förhållandet att byggnadsvärdet är ett mervärde under det att värdet på övriga tillgångar i princip beräknas direkt vid fastighetstaxeringen. Jämförelser till grund för en jämkning av de framproportionerade värdena bör göras i fråga om de vär-

SkU 1973: 70 103

den som beräknas direkt vid fastighetstaxeringen och inte i fråga om sådana som beräknas utifrån ett framtaget mervärde. Därigenom torde åtskilliga taxeringstvister komma att undvikas. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker berörda yrkande i motionen 1973: 2175.

I motionen 1973: 2174 yrkas att justeringar skall ske av gällande skatteskalor med hänsyn till penningvärdeförsämringen, så att dessa nya skalor kan gälla senast från den tidpunkt då den nya fastighetstaxeringen påverkar inkomstbeskattningen. I samma motion yrkas att garantibelopp och schablonmetod justeras så, att någon skärpning av fastighetsbeskattningen inte inträder på grund av de höjda taxeringsvärdena.

Frågan om de ändringar av skatteskalorna, som av olika skäl bör företas, övervägs bl. a. av 1972 års skatteutredning. Fastighetstaxeringens verkningar på inkomst- och förmögenhetstaxeringen bör enligt utskottets mening på traditionellt sätt övervägas när de preliminära uppgifterna om utfallet av fastighetstaxeringen föreligger och åtgärder i syfte att motverka omotiverade skatteskärpningar diskuteras i detta sammanhang. På grund av det anförda avstyrker utskottet nu nämnda yrkanden i motionen 1973: 2174.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med bifall till propositionen 1973:162 och med
avslag på motionerna 1973:2173, 1973:2174, 1973:2175,
1973: 2176 och 1973: 2177 antar de vid propositionen fogade
förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. skogsvärderingsinstruktion,

3. förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statiig inkomstskatt,

4. förordning om ändring i förordningen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt,

5. förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308),

6. förordning om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

7. lag om ändring i förordningen (1946: 324) om skogsvårdsavgift,

8. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

9. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971: 291),

10. lag om ändring i lagen (1971: 52) om skatterätt och länsrätt,

B. att riksdagen avslår motionen 1973: 382.

Stockholm den 7 december 1973

På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT

SkU 1973: 70 104

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m). Kristenson (s). Josefson (c), Wärnberg (s), Carlstein* (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s). Hörberg (fp), Marcusson (s). Björk i Gävle (c) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. av herrar Magnusson i Borås (m). Josefson (c), Sundkvist (c), Nils
son i Trobro (m), Hörberg (fp) och Björk i Gävle (c) som ansett

dels att det stycket i utskottets yttrande som på s. 96 börjar med "Den reduktion" och slutar med "avser fastighetsprisstatistiken" bort ha följande lydelse:

De nya materiella regler för taxering av jordbruksfastighet som föreslås medför att man måste ställa högre krav än tidigare på fastighetsprisstatistiken. Statistiska centralbyråns nuvarande statistik uppfyller inte principkraven om att dels statistikmaterialet skall vara tillräckligt stort, dels att köpen, såvitt möjligt skall vara representativa för priserna på bestående jordbruk. Dessa brister i statistiken kommer otvivelaktigt att medföra stora problem vid 1975 års fastighetstaxering. Inför denna taxering torde någon mera omfattande revidering av fastighetsprisstatistiken inte kunna göras. På sikt är det emellertid såsom departementschefen framhållit nödvändigt att förbättra prisstatistiken. Enligt utskottets mening krävs det en ingående utredning om fastighetsprisstatistiken som bl. a. bör omfatta frågan i vad mån släktköpen och tillskottsköpen bör ingå i statistikmaterialet. Därvid bör som grund för övervägandena läggas vad som anförts i dessa frågor i motionen 1973: 2175. Utskottet tillstyrker därför bifall till förenämnda yrkanden i denna motion i den del de avser utredning av statistikfrågorna inför 1980 års allmänna fastighetstaxering.

dels att utskottet under A bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1973: 2175 hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag angående prisstatistiken i god tid före 1980 års allmänna fastighetstaxering.

2. av herrar Magnusson i Borås (m), Josefson (c), Sundkvist (c), Nils
son i Trobro (m), Hörberg (fp) och Björk i Gävle (c) som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 96 börjar med "Den nyssnämnda" och på s. 97 slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Genom de allmänna fastighetstaxeringarna åstadkoms en anpassning av underlaget för fastighetsbeskattningen till bl. a. penningvärdeförsämringen. Mot en sådan justering har utskottet inte några principiella invändningar om lämpliga justeringar görs bl. a. av inkomstskattereglerna.

SkU 1973: 70 105

Fastighetstaxeringen har stor betydelse inom olika beskattningsområden, t. ex. förmögenhetsbeskattningen och schablonbeskattningen av villor. För fastighetstaxeringen har bl. a. med hänsyn till sådana verkningar av fastighetstaxeringen traditionellt gällt ett starkt försiktighetskrav. Utskottet finner det emellertid angeläget att understryka vikten av att stor försiktighet iakttas vid fastighetstaxeringen. Utskottet tillstyrker därför motionen 1973: 2174 i denna del.

dels att utskottet under A bort hemställa

att riksdagen med bifall till punkten 5 i hemställan i motionen 1973: 2174 uttalar att stor försiktighet skall iakttas vid fastställandet av nya taxeringsvärden för att svåra ekonomiska konsekvenser för den enskilde skall kunna undvikas.

3. av herrar Magnusson i Borås (m). Josefson (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Hörberg (fp) och Björk i Gävle (c) som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande som på s. 102 börjar med "Den föreslagna" och på s. 103 slutar med "motionen 1973: 2175" bort ha följande lydelse:

Den nuvarande proportioneringsregeln innebär att jämkning kan ske om detta är skäligt vid jämförelse mellan det framproportionerade avskrivningsunderlaget för byggnader och byggnadernas uppskattade faktiska värde. Det är förhållandevis lätt att påvisa de fall då denna jämkningsregel skall tillämpas, t. ex. då säljaren verkställt investeringar i byggnader eller byggnadsinventarier kort tid före överlåtelsen. Däremot måste det vara förenat med stora svårigheter att kunna tillämpa den i propositionen föreslagna proportioneringsregeln. Enligt denna skall jämförelser i stället göras i fråga om det framproportionerade värdet för andra tillgångar än byggnader. Förutom svårigheterna att bedöma om det framproportionerade värdet mera avsevärt över- eller understiger värdet av dessa tillgångar föreligger stor risk att den föreslagna proportioneringsregeln kommer att ge ett orimligt lågt avskrivningsunderlag för de befintliga byggnaderna. Utskottet tillstyrker därför motionen 1973: 2175 i denna del.

dels att utskottet under A 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till punkten 5 i hemställan i motionen 1973: 2175 beslutar att punkt 3 av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928: 370), skall ha följande lydelse: till 22 §

3. Kostnad för------- byggnaden anskaffades.

Som för------- än bostadsbyggnad.

I byggnads------ liknande anordning.

I fråga------- och inventarier.

Av punkt------- för byggnad.

Avdrag för------- enligt följande.

Har byggnad------- för jordägaren.

Har bebyggd fastighet förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall på byggnaderna anses belöpa så stor del av fastighetens anskaffningskostnad som det vid fastighetstaxeringen fastställda byggnadsvärdet minskat med värde av överbyggnad utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på byggnaderna av fastighetens anskaffningskostnad innefattar även sådan tillgång för vilken kostnaden enligt tredje stycket ej skall inräknas i anskaffningskostnad för byggnad. Kostnaden för tillgång av nu avsett slag skall således avräknas, varefter avskrivningsunderlaget för byggnaderna erhålles. Delta avskrivningsunderlag får jämkas om den del av fastighetens anskaffningskostnad som anses belöpa på byggnaderna jämte nyss angivna tillgångar visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av dessa. Har bebyggd fastighet förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, gäller för beräkning av avskrivningsunderlaget för byggnaden punkt 3 b sista stycket av anvisningarna till 29 § i tillämpliga delar.

Procentsatsen för----- detta förhållande.

Skattskyldig får------ för överlåtaren.

Utrangeras eller------ eller rivningen.

4. av herrar Magnusson i Borås (m), Josefson (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m), Hörberg (fp) och Björk i Gävle (c) som ansett

dels att det stycke i utskottets yttrande på s. 101 som börjar med "Både förslaget" och slutar med "motionen 1973: 2175" bort ha följande lydelse:

Både förslaget i propositionen och i motionen innebär en förbättring för fastighetsägarna. Motionsyrkandet överensstämmer med vad 1971 år fastighetstaxeringsutredning föreslog i denna del. Det har visat sig att det föreligger svårigheter för den enskilde fastighetsägaren att bevaka sina intressen i samband med fastighetstaxeringen. Informationer o. d. i samband med denna taxering kan lätt gå honom förbi. Det är därför inte lämpligt att, på sätt föreslagits, lägga initiativet på den enskilde i dessa frågor. Det får mot bakgrund härav anses vara ett angeläget rättssäkerhetskrav att man genomför förslaget i motionen om extraordinär besvärsrätt vid utebliven preliminär underrättelse. Utskottet tillstyrker därför motionen 1973: 2175 i denna del.

dels att utskottet under A bort hemställa

att riksdagen med anledning av punkten 6 i hemställan i motionen 1973: 2175, beslutar att 154 § 1 mom. och 167 § 1 mom. taxeringsförordningen (1956: 623) skall ha följande lydelse:

SkU1973:70 107

154 §

1 m o m. Har ägare--------- annan handling.

Underrättelse enligt första stycket skall tillställas ägaren i rekommenderat brev. Återkommer försändelsen såsom obeställbar och finns anledning antaga alt ägaren kan anträffas, bör underrättelsen delgivas honom där så lämpligen kan ske.

167 §

1 m o m. Har ägare---------- efter taxeringsåret.

Samma besvärsrätt tillkommer ägare av fastighet, som icke skolat erhålla underrättelse som i första stycket sägs, om ägaren gör sannolikt att underrättelse enligt 152 § andra stycket på grund av ägarens bortovaro eller sjukdom eller av annan anledning icke kommit ägaren tillhanda före utgången av februari månad under laxeringsåret.

5. av herrar Magnusson i Borås (m). Josefson (c), Sundkvist (c), Nilsson i Trobro (m). Hörberg (fp) och Björk i Gävle (c) som ansett

dels att det stycke i utskottet yttrande som på s. 103 börjar med "Frågan om" och slutar med "motionen 1973: 2174" bort ha följande lydelse:

Tidigare generella upptaxeringar av fastigheterna i samband med de allmänna fastighetstaxeringarna har inneburit avsevärda skatteskärpningar för de enskilda. Denna effekt har varit särskilt framträdande i fråga om den numera progressiva schablonbeskattningen av villor. Även den särskilda beskattningen av garantibeloppen kommer i blickpunkten. Väntade upptaxeringar vid 1975 års fastighetstaxering bör enligt utskottets mening på lämpligt sätt kompenseras genom en justering av de skatteregler som på sätt nyss nämnts är anknutna till taxeringsvärdena. Detta gäller även den inverkan som förändringar av taxeringsvärden och delvärden kan ha på den skattskyldiges inkomst av olika förvärvskällor, t. ex. på olika regler om avskrivningsunderlag. I detta sammanhang bör framhållas det angelägna i att fastighetsbegreppet i skatterätten framdeles ägnas uppmärksamhet och att en lämplig anpassning av reglerna därom sker. Med hänsyn till den verkan i höjande riktning av de enskildas beskattningsbara inkomster och förmögenhet som kan väntas bli resultatet av 1975 års fastighetstaxering bör en översyn av skatteskalorna komma till stånd. Därvid bör beaktas bl. a. att den typ av beskattning som det är fråga om läggs ovanpå övrig inkomstbeskattning och därför träffas hårt av progressiviteten i inkomstbeskattningen. Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet berörda utrednings-yrkanden i motionen 1973: 2174.

dels att utskottet under A bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1973: 2174 begär

SkU 1973: 70 108

dels att Kungl. Maj:t förelägger riksdagen förslag om justeringar i gällande skatteskalor med hänsyn till penningvärdeförsämringen så att dessa nya skalor kan gälla senast från den tidpunkt då den nya fastighetstaxeringen slår igenom i beskattningen,

dels att Kungl. Maj:t förelägger riksdagen förslag om justering av garantibelopp och schablonmetod så att någon skärpning av fastighetsbeskattningen inte inträffar på grund av de höjda taxeringsvärdena.

Särskilda yttranden

1. av herrar Magnusson i Borås (m), Josefson (c), Sundkvist (c), Nils
son i Trobro (m), Hörberg (fp) och Björk i Gävle(c):

Att det föreligger betydande brister i statistiken över priserna vid försäljningar av jordbraksfastigheter bestyrks bl. a. av departementschefens egna uttalanden i propositionen. Några mer betydande förbättringar kommer inte heller att hinnas med till 1975 års taxering. Detta gör det angeläget att bereda jordbrukarnas organisationer möjligheter att framföra sina synpunkter i samband med att riksskatteverket utarbetar sina anvisningar för denna taxering. Man får då möjligheter att utnyttja den kunskap om fastighetsmarknaden som finns samlad hos dessa organisationer, vilket i sin tur bör kunna bidra till rättvisare beskattning. Vi förutsätter att så kommer att ske.

2. av herr Hörberg (fp):

Utskotter framhåller att syftet med motionen 1973: 2176 i vad den avser effekterna av den fysiska riksplaneringen för fastighetsvärdena synes kunna uppnås inom ramen för regeln om individuell taxering av fastighet. Det finns anledning att härvid understryka att konsekvenserna för vissa fastigheters avkastningsvärden och tidigare öveivärden kan bli mycket betydande genom den fysiska riksplaneringen och därav föranledd lagstiftning, liksom f. ö. även vissa delar av redan tidigare gällande naturvårdslagstiftning. Särskilt i skärgårds- och kustområden torde dessa effekter bli av det slag som redovisas i motionen. I vissa fall kan effekten också bli att värdet på en fritidsfastighet ökar kraftigt, när exploatering av omgivande områden inte längre är möjlig.

Utskottets uttalande bör också ses som ett stöd för påpekandet i motionen att fastigheter bör kunna undantas från skatteplikt i de fall varken marknadsvärde eller avkastningsvärde med säkerhet kan påvisas och där detta är följden av nyttjanderättsinskränkningar genom tillämpning av ovan angiven lagstiftning.

MARCUSBOKTR, STOCKHOLM 1973 7300<6