Skatteutskottets betänkande nr 43 år 1973

SkU 1973: 43

Nr 43

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1973: 126 med förslag om särskilt forskningsavdrag och exportkreditstöd
för industrin jämte motioner.

Propositionen

I propositionen 1973: 126 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. förordning om särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig
inkomstskatt,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3. lag om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för exportkredit.

I propositionen föreslås att ett särskilt forskningsavdrag medges för
industriföretagens forsknings- och utvecklingskostnader under åren 1973
—1980. Forskningsavdraget skall enligt förslaget utgå i form av dels
ett basavdrag, som utgör 10 % av under året nedlagda totala forskningsoch
utvecklingskostnader, dels ett ökningsavdrag, som utgår med 20 %
av den ökning av forsknings- och utvecklingskostnaderna som skett jämfört
med föregående års motsvarande kostnader.

Enligt förslaget får Kungl. Maj:t möjlighet att medge avdrag för
förlust som beräknas framkomma i bl. a. utländska forskningsbolag.

Propositionen innehåller slutligen förslag om införandet av ett exportkreditstöd
för att främja exporten av kapitalvaror. Exportkreditstödet
får formen av en skattelättnad som kompensation för den ränteförlust
som uppstår för de svenska exportörerna genom att räntan för refinansiering
av exportkrediten är högre än exportkrediträntan. Kungl. Maj:t
föreslås därför under vissa förutsättningar kunna i fråga om exportkreditavtal,
som ingåtts före utgången av år 1976, medge svenska företag
avdrag vid inkomsttaxeringen med belopp, som motsvarar skillnaden
mellan refinansieringsräntan och exportkrediträntan så länge skillnaden
inte överstiger 2 %.

De nya bestämmelserna avses skola tillämpas första gången vid 1974
års taxering.

1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 43

SkU 1973: 43

Författningsförslagen

1 Förslag till

Förordning om särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt Härigenom

förordnas som följer.

1 § Denna förordning äger tillämpning på skattskyldig, som driver industriell
tillverkning och som under åren 1973—1980 har kostnader för
forsknings- och utvecklingsarbete.

2 § Skattskyldig, som avses i 1 §, får vid taxering till statlig inkomstskatt
åtnjuta särskilt avdrag vid inkomstberäkningen för den förvärvskälla
i vilken rörelsen ingår för kostnader avseende tekniskt och naturvetenskapligt
forsknings- och utvecklingsarbete, som har eller kan antagas
få betydelse för rörelsen genom att leda till nya eller väsentligt förbättrade
produkter, produktionsprocesser eller produktionssystem (särskilt
forskningsavdrag).

Frågan om särskilt forskningsavdrag prövas vid den taxering som
sker närmast efter det kalenderår under vilken kostnad, som avses i
första stycket, nedlagts.

3 § Det särskilda forskningsavdraget består av ett basavdrag och ett
ökningsavdrag.

Basavdraget utgör tio och ökningsavdraget tjugo procent av underlaget
beräknat enligt 4 § första stycket respektive 4 § andra stycket.

Basavdrag och ökningsavdrag får åtnjutas endast om underlaget för
respektive avdrag uppgår till minst 5 000 kronor. Ökningsavdrag får vidare
åtnjutas endast om basavdrag kunnat åtnjutas under närmast föregående
år.

4 § Underlaget för basavdraget beräknas till fem tredjedelar av den
skattskyldiges kostnader under kalenderåret för lön i pengar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad, som avser hos den skattskyldige
anställd personal, vars arbete utgöres av forsknings- eller utvecklingsarbete,
som avses i 2 §. Den beräknade kostnaden för anställd får omfatta
endast vad som hänför sig till forsknings- eller utvecklingsarbete
och får ej uppgå till högre belopp än det på vilket allmän arbetsgivaravgift
enligt förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift beräknats
för motsvarande tid. Endast kostnad för sådan anställd som
till övervägande del utfört forsknings- eller utvecklingsarbete får inräknas
i underlaget. Underlaget ökas med vad den skattskyldige under kalenderåret
utgivit i bidrag för forsknings- och utvecklingsarbete och de
kostnader han haft för förvärv av forsknings- och utvecklingsresultat
och minskas med vad han under kalenderåret erhållit i bidrag för
forsknings- och utvecklingsarbete och vad som influtit genom avyttring
av sådana resultat. Bidrag och kostnader avseende forsknings- och utvecklingsarbete
i utlandet, som sammanlagt överstiger 250 000 kronor,
får inräknas i underlaget endast om Kungl. Maj:t medger det.

SkU 1973:43

Underlaget för ökningsavdraget beräknas till ökningen för kalenderåret
av den skattskyldiges underlag för basavdrag enligt första stycket i
förhållande till motsvarande underlag under närmast föregående kalenderår.

5 § Särskilt forskningsavdrag åtnjutes endast om den skattskyldige
yrkar det i allmän självdeklaration och företer tillfredsställande utredning
för bedömning av frågan om rätt till avdraget.

6 § I fråga om handels- eller kommanditbolag beräknas särskilt forskningsavdrag
för bolaget.

Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och tillämpas första gången vid 1974 års taxering. Ökningsavdrag
får åtnjutas första gången vid 1975 års taxering.

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 43 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:
370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

43 §

3 m o m.1 Äger svenskt aktibolag eller förening som avses i 1 § lagen
om ekonomiska föreningar (moderföretag) mer än nio tiondelar av
aktierna i ett eller flera svenska aktiebolag (dotterbolag), skall koncernbidrag,
som något av bolagen lämnar ett annat av bolagen eller föreningen
eller som denna lämnar något av bolagen, anses såsom avdragsgill
omkostnad för den som lämnat bidraget och skattepliktig intäkt
för den som mottagit detta, även om bidraget icke för bidragsgivaren
utgör omkostnad för intäkternas förvärvande eller bibehållande.
Som villkor härför gäller

att den huvudsakliga verksamheten för bolag eller förening, som
lämnar eller mottager koncernbidrag, avser jordbruksfastighet, annan
fastighet eller annan rörelse än försäkringsrörelse som drives av livförsäkringsanstalt,

att såväl givaren som mottagaren av bidraget redovisar detta till
samma års taxering öppet i självdeklaration eller därvid fogad bilaga,
att, om bidraget lämnats av moderföretag till dotterbolag eller av
dotterbolag till moderföretaget, detta ägt mer än nio tiondelar av aktierna
i dotterbolaget under hela beskattningsåret för båda skattskyldiga
eller sedan dotterbolaget började driva verksamhet av något slag,

att, om bidraget lämnats av dotterbolag till moderföretaget, detta
är frikallat från skattskyldighet för utdelning från dotterbolaget, oavsett
den omfattning i vilken moderföretaget utdelat vinstmedel till delägarna,
och att, om bidraget lämnats av ett dotterbolag till annat dotterbolag
hos samma moderföretag, moderföretaget dels ägt mer än nio
tiondelar av aktierna i dotterbolagen under hela beskattningsåret för
båda dotterbolagen eller sedan dessa började driva verksamhet av något
slag, dels antingen är skattskyldig! eller frikallat från skattskyldighet för

1 Senaste lydelse 1972: 741.

SkU 1973:43

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

utdelning från båda dotterbolagen eller är frikallat från skattskyldighet
för utdelning från det bidragslämnande dotterbolaget, oavsett den omfattning
i vilken moderföretaget utdelat vinstmedel till delägarna.

Lämnar svenskt aktiebolag eller förening som avses i 1 § lagen om
ekonomiska föreningar koncernbidrag till aktiebolag som icke enligt
första stycket är att anse som dotterbolag till bidragsgivaren, äga bestämmelserna
i första stycket likväl tillämpning på bidraget, om under
hela beskattningsåret för båda skattskyldiga eller sedan det bolag som
mottagit bidraget började driva verksamhet av något slag det senare
bolaget kunnat med tillämpning av 174 § 1 och 2 mom. lagen om aktiebolag
genom fusioner bringas att uppgå i det bolag som lämnat bidraget
eller, om bidraget lämnats av förening, i bolag som enligt första stycket
är att anse som dotterbolag till föreningen. Därvid skall anses som
om nämnda bestämmelser i lagen om aktiebolag varit tillämpliga även
på bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag.

Koncernbidrag som avses i första eller andra stycket skall anses utgöra
omkostnad för bidragsgivaren och intäkt för bidragstagaren i den
förvärvskälla som utgör bidragsgivarens eller bidragstagarens huvudsakliga
verksamhet, om det icke med hänsyn till bidragets syfte är uppenbart
att bidraget bör hänföras till annan förvärvskälla.

Avdrag för koncernbidrag enligt första, andra eller tredje stycket må
åtnjutas endast av den som visar att förutsättningar för sådant avdrag
föreligga.

Lämnas bidrag från ett företag
till ett annat, med vilket givaren
är i intressegemenskap, för verksamhet
av väsentlig betydelse från
samhällsekonomisk synpunkt och
redovisas bidraget öppet, kan Konungen
medgiva att bidraget
skall anses såsom avdragsgill omkostnad
för givaren och skattepliktig
intäkt för mottagaren även
om de i första—tredje styckena
angivna förutsättningarna för avdragsrätt
ej föreligga. Vidare kan
Konungen förklara att, om förlust
på aktier eller andelar i aktiebolag
eller ekonomisk förening
med uppgift att driva verksamhet
av angivna slag framkommer vid
avyttring av aktierna eller andelarna
eller vid företagets upplösning,
förlusten skall utgöra avdragsgill
omkostnad för ägaren av aktierna
eller andelarna. Detsamma gäller
i fråga om långivare beträffande
förlust på lån eller dylikt som
han lämnat företaget.

Vidare kan Konungen förklara
att, om förlust på aktier eller andelar
i svenskt aktiebolag eller
svensk ekonomisk förening eller
utländskt bolag med uppgift att
driva verksamhet av det slag som
sägs i femte stycket framkommer
vid avyttring av aktierna eller andelarna
eller vid företagets upplösning,
förlusten skall utgöra avdragsgill
omkostnad för ägaren av
aktierna eller andelarna. Detsamma
gäller i fråga om långivare beträffande
förlust på lån eller dylikt
som han lämnat företaget.

SkU 1973:43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i sjätte stycket
om förlust äga motsvarande
tillämpning på förlust, som beräknas
skola framkomma. Konungen
bestämmer därvid hur avdraget
i det särskilda fallet skall
beräknas. Har skattskyldig åtnjutit
avdrag, som avses i detta stycke,
skall avdraget frånräknas avdragsgill
förlust, som sedermera
uppkommer vid avyttring av aktierna
eller andelarna eller vid
upplösning av företaget. Uppkommer
vinst genom att aktierna eller
andelarna avyttras eller genom
att tillskjutet kapital återfås, skall
vinsten upptagas som skattepliktig
intäkt av rörelse hos den som
haft vinsten.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och tillämpas första gången vid 1974 års taxering.

3 Förslag til!

Lag om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för exportkredit Härigenom

förordnas som följer.

1 § Konungen får medge att skattskyldig vid beräkning av nettointäkt
av rörelse enligt kommunalskattelagen (1928: 370) och förordningen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt får göra avdrag avseende
kostnad för exportkredit under de förutsättningar som anges i 2 §.

2 § Avdrag kan medges, om

1. exporten kan anses ha väsentlig betydelse från samhällsekonomisk
och sysselsättningspolitisk synpunkt, samt anledning föreligger till antagande
att konkurrent om exporten har tillgång till utländskt kreditstöd,

2. exporten avser kapitalvara, som sålts för användning i det land
vartill försäljning skett,

3. exportkredit lämnas köparen för mer än hälften av den avtalade
köpeskillingen, dock minst två miljoner kronor,

4. exportkrediten har en löptid av minst två och högst tio år,

5. finansiering av exportkrediten sker hos bank eller kapitalmarknadsinstitut,
och den ränta som utgår för denna finansiering överstiger
den ränta som utgår enligt exportkreditavtalet.

SkU 1973:43

I fall där flera skattskyldiga deltager i försäljning, får avdrag medges
avseende skattskyldigs del av kostnad för exportkredit, även om denna
del understiger två miljoner kronor, under förutsättning att hela exportkrediten
sammanlagt uppgår till nämnda belopp.

Föreligger synnerliga skäl, får avdrag medges, även om kredittiden
överstiger tio år.

3 § Avdrag medges med ett belopp, som motsvarar skillnaden under
beskattningsåret mellan den ränta som den skattskyldige erlagt för finansieringen
av exportkrediten och den ränta som han uppburit enligt
exportkreditavtalet. Avdraget får dock ej överstiga två procent av den
del av exportkrediten som ej är återbetald vid beskattningsårets ingång.

Har exportkreditavtalet ingåtts eller övertagits av den bank eller
kapitalmarknadsinstitut som finansierat exportkrediten, och föreligger
skyldighet för den skattskyldige att gentemot banken eller institutet svara
för den ränteskillnad som avses i första stycket, äger nämnda stycke
motsvarande tillämpning.

Avdrag medges från och med det beskattningsår då exportkreditavtalet
ingåtts till och med det år då krediten skolat vara till fullo återbetald.

4 § Ansökan om medgivande till avdrag göres före utgången av den
tid inom vilken sökanden skall avlämna allmän självdeklaration för det
beskattningsår då exportkreditavtalet ingåtts.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och tillämpas i fråga om exportkreditavtal som ingåtts under tiden den
1 januari 1973—den 31 december 1976.

Motionerna

1973: 1985 av herr Gustafsson i Barkarby m. fl. (s) vari hemställs

1. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till en fond
för teknisk utveckling och forskning enligt de riktlinjer som angetts i
motionen,

2. att riksdagen beslutar att forskningsavdrag måtte utgå endast som
ökningsavdrag, samt

3. att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag för att stimulera
FoU-arbete i enlighet med vad som i övrigt anförts i motionen;

1973: 1986 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs

1. att riksdagen avslår regeringens förslag under punkten 1 om
särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt, samt

2. att riksdagen till regeringen som sin mening om statliga insatser
på industriforskningens område ger till känna vad som anförs i motionen; 1973:

1987 av herr Levin (fp) vari hemställs

SkU 1973: 43

att riksdagen anhåller hos Kungl. Maj:t om ett kompletterande förslag
till 1974 års riksdag innefattande ett forskningsstöd, som kan utnyttjas
också av de mindre företagen, vilka som regel ej kan redovisa
beskattningsbara vinster;

1973: 1988 av herr Turesson (m) vari hemställs

att riksdagen beslutar att

1. stöd skall utgå även till forskning och utveckling inom jord- och
skogsbruket samt att

2. avdrag bör få åtnjutas även i de fall anställd personal inte uteslutande
arbetar inom området forskning och utveckling.

Skrivelser i ärendet har inkommit till utskottet från Svenska bankföreningen,
Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges industriförbund.

Utskottet

Förslagen i propositionen avser dels att stimulera forsknings- och
utvecklingsarbete inom industrin och dels att i vissa fall öka företagens
möjligheter att lämna exportkrediter.

Avdrag för forsknings- och utvecklingskostnader är i allmänhet avdragsgilla
vid taxeringen. Avsikten är nu att industriföretagen under
en åttaårsperiod därutöver skall bli berättigade till ett särskilt avdrag
vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Avdraget beräknas vid 1974 års
taxering till 10 % av kostnaderna. Fr. o. m. 1975 års taxering medges
ett ökningsavdrag om 20 % i den mån kostnaderna stigit jämfört med
nästföregående år.

I motionen 1973: 1986 yrkas avslag på propositionen i vad avser
forskningsavdrag. Motionärerna anser att statliga insatser på industriforskningens
område i stället bör inriktas på statliga industrier. Även
motionärerna i motionen 1973: 1985 är kritiska mot forskningsstöd i
denna form. De anser att en av näringslivet finansierad fond för teknisk
utveckling och forskning i stället bör inrättas. I avvaktan härpå godtar
de det i propositionen föreslagna systemet som ett provisorium under
förutsättning att avdrag medges endast i form av ökningsavdrag.
En positiv inställning till förslaget visar däremot motionärerna i motionerna
1973: 1987 och 1973: 1988. I den förstnämnda motionen anförs
dock att stöd i form av avdragsrätt vid taxeringen missgynnar
mindre företag, vilka som regel inte kan redovisa vinst, och motionärerna
ykar därför ett kompletterande forskningsstöd som kan utnyttjas
även av dessa företag.

Vid remissbehandlingen av den promemoria, som upprättats inom
riksskatteverket och som ligger till grund för den tekniska utformningen

SkU 1973:43

av forskningsavdraget, har liksom i motionerna 1973: 1985 och 1973:
1986 anförts viss kritik mot att den avsedda stimulansen utformats som
ett avdrag vid beskattningen. Skatteutskottet har vid åtskilliga tillfällen
— senast i sitt betänkande SkU 1973: 29 — hävdat att i och för sig
angelägna ändamål lämpligen bör stödjas genom direkta bidrag i stället
för genom lättnader vid beskattningen. Bakgrunden härtill är bl. a. att
samhället genom ett bidragssystem får större inflytande och kontroll
över utvecklingen och lättare kan dirigera bidragen till områden där
de bäst behövs. Därtill kommer bl. a. att stödåtgärder i form av skattelättnader
jämfört med ett bidragssystem får ojämna verkningar och i
vissa fall inte alls kan utnyttjas.

Även om utskottet således har viss förståelse för den kritik som
framkommit vid remissbehandlingen och i motionerna, instämmer utskottet
i departementschefens uppfattning att det i förevarande fall
finns skäl att göra undantag från den redovisade principen. De i propositionen
framlagda förslagen innebär ett fullföljande av åtgärder som
i prop. 1972: 125 angående vissa konjunkturstimulerande åtgärder m. m.
aviserats i syfte att mer långsiktigt stödja den svenska industrins utvecklingsförmåga
och förnyelse. Den i propositionen redovisade bakgrunden
till förslaget om forskningsavdrag visar liksom tidigare riksdagsbehandling
av frågor om stöd till företagens forsknings- och utvecklingsarbete
(NU 1972: 52, 1973: 17 och 1973: 18) att en generell stimulans
till ökade forskningsinsatser är angelägen.

Mot denna bakgrund anser utskottet sig i princip böra tillstyrka propositionen
i denna del. Utskottet kan således inte biträda det i motionen
1973: 1986 framställda avslagsyrkandet.

Beträffande den framtida inriktningen av stödet till industriforskning
m. m. bör riksdagen enligt utskottets uppfattning inte i detta sammanhang
ta ställning till de yrkanden som framförs i motionen 1973: 1985
om en forskningsfond, i motionen 1973: 1986 om inriktning av insatserna
på statliga industrier och i motionen 1973: 1987 om forskningsstöd
till mindre företag som inte lämnar vinst och avstyrker även dessa
motionsyrkanden. Med anledning av vad som anförs i de sistnämnda
motionerna vill utskottet samtidigt framhålla, att Kungl. Maj:t givetvis
liksom hittills bör följa utvecklingen på detta område. Utskottet utgår
från att verkningarna av den nya stödformen kommer att uppmärksammas
särskilt, så att otillfredsställande effekter i möjligaste mån kan undvikas,
och att Kungl. Maj:t efter erfarenhet av det nya systemet förelägger
riksdagen de förslag som förhållandena kan föranleda. I detta sammanhang
kan erinras om det i prop. 1973: 41 framlagda förslaget om inrättandet
av statens utvecklingsfond. Denna fond torde komma att bli
av betydelse inte minst för mindre och medelstora företag och bli ett
komplement till det samhällsstöd på detta område som f. n. sker via
styrelsen för teknisk utveckling (STU) och Sveriges investeringsbank
(S1B).

SkU 1973:43

Departementschefens förslag att forskningsavdraget bör utgå dels i
form av grundavdrag om 10 % och dels såsom ökningsbidrag med 20 %
grundar sig bl. a. på uppfattningen att ansträngningarna i många företag
f. n. måste inriktas på att behålla ifrågavarande verksamhet på hittillsvarande
nivå. Enligt utskottets uppfattning har tillräckliga skäl inte
framkommit för en annan bedömning. Utskottet avstyrker därför det i
motionen 1973: 1985 framställda yrkandet att avdrag skall medges enbart
i form av ökningsavdrag.

Endast företag, som driver industriell tillverkning, bör enligt förslaget
i propositionen vara berättigade till forskningsavdrag. I motionen
1973: 1988 yrkas att stöd skall kunna utgå även till forskning och utveckling
inom jord- och skogsbruket.

Det föreslagna stimulansavdraget tar sikte på den del av forskningsoch
utvecklingskostnaderna, som är nödvändig för att svensk industri
skall bibehålla sin internationella konkurrensförmåga. På jordbrukets
och skogsbrukets områden bedrivs verksamhet av ifrågavarande slag
huvudsakligen i industriledet och omfattas då av avdragsrätten. Därtill
kommer en inte obetydlig kollektiv forskning på dessa områden, till
vilken staten anvisar bidrag, och forskning inom statliga högskolor och
institutioner. Mot denna bakgrund har departementschefen inte ansett
sig kunna biträda framförda krav på en utvidgning av tillämpningsområdet
till inkomstkällan jordbruksfastighet. Utskottet instämmer i denna
bedömning och avstyrker nämnda yrkande i motionen 1973: 1988.

I sistnämnda motion yrkas dessutom att avdrag skall få åtnjutas även
i de fall anställd personal inte uteslutande arbetar inom området forskning
och utveckling.

Propositionen innebär en uppmjukning av riksskatteverkets förslag i
detta hänseende, så att även kostnad för anställd som till övervägande
del utfört forsknings- eller utvecklingsarbete får inräknas i underlaget,
i den mån kostnaden hänför sig till arbetsuppgifter av detta slag. Det
nu angivna yrkandet i motionen 1973: 1988 är således redan tillgodosett.

Beträffande forskningsavdragets närmare utformning har utskottet
noterat, att departementschefen beaktat vissa kontrollaspekter som
framförts vid remissbehandlingen av riksskatteverkets promemoria. Så
får exempelvis bidrag och kostnader avseende forsknings- och utvecklingsarbete
i utlandet över viss nivå inräknas i underlaget för avdraget
endast om Kungl. Maj:t medger det. Vidare har beräkningen av underlaget
för avdraget och kontrollen därav förenklats jämfört med det
ursprungliga förslaget genom en anknytning till kalenderår och — när
det gäller lönekostnader — till innehållet i de kontrolluppgifter som
skall lämnas varje år. Därigenom torde kraven på kontrollåtgärder ha
tillgodosetts så långt som möjligt i avvaktan på vunna erfarenheter av
det föreslagna stödsystemet.

SkU 1973: 43

Även exportkreditstödet är konstruerat som ett särskilt avdrag. Under
vissa förutsättningar och efter bedömning av kreditens betydelse från
konkurrenssynpunkt och från samhällsekonomisk och arbetsmarknadspolitisk
synpunkt skall Kungl. Majit kunna medge att stöd utgår i
denna form beträffande exportkreditavtal som ingås under åren 1973—
1976 och som avser en kredit om minst 2 milj. kr. Avdrag medges i
så fall vid taxering till såväl statlig som kommunal inkomstskatt med
belopp som motsvarar skillnaden mellan den ränta som den skattskyldige
erlagt för finansieringen av exportkrediten och den ränta han uppburit
på grund av exportkreditavtalet, dock högst 2 % av utestående
exportkredit. 2 %-spärren beräknas enligt författningsförslaget till 2 %
av den kredit som utestår vid beskattningsårets ingång, även om någon
del amorterats under året. Har nytt kreditavtal träffats under beskattningsåret
tillkommer avdragsrätt för detta avtal med ytterligare högst
2 % av denna kredit.

I den förenämnda prop. 1972: 125 angående vissa konjunkturstimulerande
åtgärder framhölls angelägenheten av att öka svenska företags
möjligheter att i speciella fall lämna krediter för exportleveranser. Förslaget
om exportkreditstöd i form av skattelättnader har tillkommit på
grund av att subventionerade exportkrediter i andra länder rubbat konkurrensförhållandena.
Stöd i denna form avses i första hand kunna utgå
till affärer med statshandelsländerna och utvecklingsländerna men skall
kunna tillämpas också vid affärer med andra länder, om de kriterier
som föreslås i propositionen uppfylls. Utskottet delar uppfattningen att
— i avvaktan på internationella överenskommelser som förhindrar dylika
subventioner — åtgärder måste vidtas för att säkerställa de svenska företagens
konkurrensförmåga gentemot utlandet.

I skrivelser till utskottet har Svenska byggnadsentreprenörföreningen
och Sveriges industriförbund begärt vissa förtydliganden och tillägg
i syfte att utvidga exportkreditstödet till andra områden och att få fram
ett mer konkurrensneutralt system. Med anledning härav vill utskottet
anföra, att de gränsdragningar som är nödvändiga givetvis i och för
sig kan vara diskutabla. Så t. ex. medför av naturliga skäl den i propositionen
föreslagna minimigränsen 2 milj. kr. i exportkredit att vissa
typer av företag blir missgynnade, nämligen de som inte är så stora
att de har möjligheter att själva eller i samverkan med andra träffa så
omfattande avtal. Det förefaller också tänkbart att det kan bli önskvärt
att kunna lämna exportkreditstöd även beträffande annan export
än sådan leverans av kapitalvaror som anges i propositionen, t. ex. i
fråga om byggnadsentreprenader. Därtill kommer att också systemet
med avdragsrätt vid inkomstbeskattningen — som Industriförbundet anfört
och som berörts ovan — kan antas leda till vissa snedvridande
effekter.

Mot bakgrund av uppfattningen att bruket av statliga kreditsubven -

SkU 1973:43

tioner i möjligaste mån bör motverkas, är det enligt utskottets uppfattning
angeläget att det stöd, som nu införs i Sverige, begränsas till fall
där det från samhällsekonomisk och arbetsmarknadspolitisk synpunkt är
angeläget att den svenska industrin inte blir diskriminerad från kreditkostnadssynpunkt.
Utskottet är därför inte f. n. berett att medverka till
att de i propositionen uppdragna riktlinjerna mjukas upp. Vad utskottet
anfört tidigare om att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet bör följa de
praktiska konsekvenserna av de nya stödformerna och lägga fram de
förslag, som med hänsyn till erfarenheterna kan anses motiverade, gäller
givetvis också i fråga om exportkreditstödet. Framställningarna kan
med detta uttalande åtminstone delvis anses tillgodosedda. Utskottet vill
i sammanhanget också bekräfta Industriförbundets uppfattning att exportkreditstöd
under vissa förutsättningar skall kunna medges redan under
tillverkningstiden.

Svenska bankföreningen har i sin skrivelse till utskottet anfört att
kreditavtal för exportfinansiering kan ingås mellan exportörens bank
och köparens bank av innebörd att köparen sätts i stånd att betala köpeskillingen
kontant genom en kredit från sin bank och att köparens bank
i sin tur refinansierar sig hos exportörens bank mot lägre ränta än normalt.
Enligt Bankföreningen bör exportkreditstöd kunna utgå i denna
situation om exportören har att erlägga ränteskillnad. Enligt utskottets
uppfattning medför inte det angivna förfarandet att exportkreditavtalet
får annan innebörd än som avsetts i propositionen, och den föreslagna
författningstexten torde inte heller uppställa något hinder mot avdrag
för den erlagda ränteskillnaden.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker propositionen i ovan
berörda delar. Utskottet har inte heller i övrigt något att erinra mot
propositionen.

Utskottet hemställer
att riksdagen

A. med avslag på motionerna 1973: 1985, 1973: 1986 och 1973:
1988 och med bifall till propositionen 1973: 126 antar de vid
propositionen fogade förslagen till

1. förordning om särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig
inkomstskatt,

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3. lag om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för exportkredit,

B. avslår motionen 1973: 1987.

Stockholm den 22 maj 1973

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

SkU 1973: 43

Närvarande: herrar Brandt (s), Engkvist (s), fru Holmqvist (s), herrar
Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s),
Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling (s), Westberg
i Hofors (s), Levin (fp), Lothigius (m) och Björk i Gävle (c).

Reservationer

1. av herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c),
Nilsson i Trobro (m), Levin (fp), Lothigius (m) och Björk i Gävle (c),
som

dels ansett att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 10
med ”Mot bakgrund” och slutar på s. 11 med ”under tillverkningstiden”,
bort ha följande lydelse:

Mot bakgrund av uppfattningen att bruket av statliga kreditsubventioner
i möjligaste mån bör motverkas, är det enligt utskottets uppfattning
angeläget att det stöd, som nu införs i Sverige, begränsas till fall
där det från samhällsekonomisk och arbetsmarknadspolitisk synpunkt
är angeläget att den svenska industrin inte blir diskriminerad från kreditkostnadssynpunkt.
Den i propositionen föreslagna undre gränsen för
att få exportkreditstöd finner utskottet dock väl hög om man vill undvika
att mindre och medelstora företag kommer i ett sämre konkurrensläge
än storföretagen på exportmarknaden. Utskottet föreslår därför att
gränsen sätts till 1 milj. kr.

Vad utskottet anfört tidigare om att Kungl. Maj:t med uppmärksamhet
bör följa de praktiska konsekvenserna av de nya stödformerna och
lägga fram de förslag, som med hänsyn till erfarenheterna kan anses
motiverade, gäller givetvis också i fråga om exportkreditstödet. Framställningarna
kan med detta uttalande åtminstone delvis anses tillgodosedda.
Utskottet vill i sammanhanget också bekräfta Industriförbundets
uppfattning att exportkreditstödet under vissa förutsättningar skall kunna
medges redan under tillverkningstiden.

dels ansett att utskottet i vad avser författningsförslaget under punkt
3 bort hemställa

att riksdagen antar det vid propositionen fogade förslaget till

3. lag om avdrag vid inkomsttaxeringen avseende kostnad för
exportkredit med den ändringen att 2 § erhåller följande såsom
reservanternas förslag betecknade lydelse:

SkU 1973:43

Utskottets förslag
2 § Avdrag kan

3. exportkredit lämnas köparen
för mer än hälften av den avtalade
köpeskillingen, dock minst två miljoner
kronor,

4. exportkrediten har

I fall

Föreligger synnerliga

Reservanternas förslag

försäljning skett,

3. exportkredit lämnas köparen
för mer än hälften av den avtalade
köpeskillingen, dock minst en miljon
kronor,

— enligt exportavtalet.

nämnda belopp.

tio år.

2. av herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c),
Nilsson i Trobro (m), Levin (fp), Lothigius (m) och Björk i Gävle (c),
som

dels ansett att det stycke som börjar på s. 7 med ”Vid remissbehandlingen”
och slutar på s. 8 med ”kan utnyttjas”, första meningen i följande
stycke och det avsnitt som på s. 9 börjar med ”Endast företag”
och slutar med ”motionen 1973: 1988” bort utgå samt att det stycke
som på s. 8 börjar med ”Beträffande den” och slutar med ”Sveriges
investeringsbank (SIB)” bort ersättas av följande:

Utskottet utgår från att forskningsstödet även skall kunna utnyttjas
av de mindre företagen och biträder det yrkande som framställts i motionen
1973: 1987 innebärande en anhållan hos Kungl. Maj:t om ett
kompletterande förslag till 1974 års riksdag innefattande ett forskningsstöd
som kan utnyttjas också av de mindre företagen, vilka som regel
ej kan redovisa beskattningsbara vinster. Samtidigt bör Kungl. Maj:t
undersöka om kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete inom
jord- och skogsbruket förekommer utanför industriledet och — om så
är fallet — föreslå de ändringar som erfordras för att den stödform
som nu genomförs skall kunna omfatta även dessa kostnader. Utskottet
utgår från att verkningarna av den nya stödformen även i övrigt kommer
att uppmärksammas särskilt, så att otillfredsställande effekter i
möjligaste mån kan undvikas, och att Kungl. Maj:t efter erfarenheter
av det nya systemet förelägger riksdagen de förslag som förhållandena
kan föranleda. I detta sammanhang kan erinras om det i prop. 1973: 41
framlagda förslaget om inrättandet av statens utvecklingsfond. Denna
fond torde komma att bli av betydelse inte minst för mindre och medel -

SkU 1973:43

stora företag och bli ett komplement till det samhällsstöd på detta område
som f. n. sker via styrelsen för teknisk utveckling (STU) och Sveriges
investeringsbank (SIB).

dels att utskottet under B bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1987 och med anledning
av motionen 1973: 1988 hos Kungl. Maj:t hemställer
om förslag till 1974 års riksdag till sådana ändringar i förordningen
om särskilt forskningsavdrag vid taxering till statlig
inkomstskatt, att avdragsmöjligheterna i enlighet med vad utskottet
anfört kan utnyttjas bl. a. av mindre företag som ej
kan redovisa vinst.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730046