Skatteutskottets betänkande nr 38 år 1973

SkU 1973: 38

Nr 38

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kongl. Maj:ts proposition
1973: 106 med förslag till ändring av bestämmelser om extra avdrag
vid inkomsttaxeringen, m. m. jämte motion.

Propositionen

I propositionen 1973: 106 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).

Propositionen avser höjning av maximibeloppen för extra avdrag vid
inkomsttaxeringen på grund av existensminimum. Det nuvarande maximibeloppet
om 6 000 kr. föreslås höjt till 8 000 kr. och tillägget för barn
från 1 500 kr. till 2 000 kr. Vidare föreslås att beloppsgränsen för arbetsgivares
uppgiftsplikt i fråga om utgivna naturaförmåner av mindre
värde höjs från 400 kr. till 600 kr. Förslaget har betydelse för skatteplikten
av sådan förmån. De föreslagna bestämmelserna avses bli tilllämpade
fr. o. m. 1974 års taxering.

I propositionen föreslås också möjligheter att i vissa fall jämka skattetillägg
som påförts vid försummad deklarationsskyldighet och att
jämkningsmöjligheten beträffande förseningsavgift skall avskaffas. Dessa
bestämmelser föreslås träda i kraft omedelbart och gälla skattetillägg
även vid 1972 års taxering.

1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 38

SkU 1973: 38

Författningsförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:
370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

50 §

2 m o m.1 För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela
eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen
den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad
med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten
skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som
icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteförmåga under beskattningsåret hava varit
väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse,
ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige
ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig
omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts
eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni
året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges
taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag,
med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst
6 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av
sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag,
som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning
medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter
avdrag av därå belöpande skatt,
på grund av nedsatt arbetsförmåga,
långvarig oförvållad arbetslöshet,
stor försörjningsbörda eller
annan därmed jämförlig omständighet
understigit vad han kan anses
hava behövt till underhåll för
sig själv och för make och oförsörjda
barn (existensminimum)
må den skattskyldige
jämväl, efter taxeringsnämndens
eller, om besvär anförts eller
ock särskild framställning
därom gjorts senast den 30 juni
året näst efter taxeringsåret, skatterättens
beprövande erhålla avdrag
för väsentligen nedsatt skatteförmåga
med belopp som ovan

Om skattskyldigs inkomst, etter
avdrag av därå belöpande
skatt, på grund av nedsatt arbetsförmåga,
långvarig oförvållad arbetslöshet,
stor försörjningsbörda
eller annan därmed jämförlig
omständighet understigit vad han
kan anses hava behövt till underhåll
för sig själv och för make
och oförsörjda barn (existensminimum)
må den skattskyldige
jämväl, efter taxeringsnämndens
eller, om besvär anförts eller
ock särskild framställning därom
gjorts senast den 30 juni året
näst efter taxeringsåret, skatterättens
beprövande erhålla avdrag
för väsentligen nedsatt skatteförmåga
med högst 8 000 kronor;

1 Senaste lydelse 1971: 407.

SkU 1973: 38

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sägs; dock må avdraget beträf- dock må avdraget beträffande

fande skattskyldig med oförsörj- skattskyldig med oförsörjda barn

da barn för varje sådant barn för varje sådant barn ökas med

ökas med högst 1 500 kronor, högst 2 000 kronor. Vad i andra

Vad i andra stycket sista punkten stycket sista punkten här ovan

här ovan sägs skall därvid äga sägs skall därvid äga motsvaran motsvarande

tillämpning. de tillämpning.

Skattskyldig, vars inkomst till icke obetydlig del utgjorts av folkpension,
skall — om särskilda omständigheter icke föranleda annat —
anses ha haft nedsatt skatteförmåga enligt andra stycket. Riksskatteverket
fastställer grunder för beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga
enligt detta stycke.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och
utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och
tillämpas första gången vid 1974 års taxering. Äldre bestämmelser äger
tillämpning vid eftertaxering för år 1973 eller tidigare år.

2 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom. förordningen (1947: 576) om
statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

2 m o m.1 För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt
under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara
inkomsten av den taxerade inkomsten, minskad med det statliga
grundavdrag, vartill den skattskyldige är berättigad. Den beskattningsbara
inkomsten skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteför- Finnes skattskyldigs skatteförmåga
hava varit väsentligen ned- måga hava varit väsentligen nedsatt
av anledning, varom i 50 § satt av anledning, varom i 50 §

2 mom. andra, tredje eller fjärde 2 mom. andra, tredje eller fjär stycket

kommunalskattelagen för- de stycket kommunalskattelagen

mäles, må efter taxeringsnämn- (1928:370) förmäles, må efter

dens eller, om besvär anförts el- taxeringsnämndens eller, om beier
ock särskild framställning där- svär anförts eller ock särskild

1 Senaste lydelse 1971: 408.

It Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 38

SkU 1973: 38

Nuvarande lydelse

om gjorts senast den 30 juni året
näst efter taxeringsåret, skatterättens
beprövande den skattskyldiges
taxerade inkomst minskas,
förutom med statligt grundavdrag,
med ytterligare ett efter omständigheterna
avpassat belopp,
dock högst med belopp som stadgas
i 50 § 2 mom. andra och
tredje styckena kommunalskattelagen.
Har skattskyldig på grund
av jämkning vid beräkning av sjömansskatt
åtnjutit avdrag för nedsatt
skatteförmåga, skall avdrag,
som nu sagts, minskas med det
belopp, varmed jämkning medgivits.

Föreslagen lydelse

framställning därom gjorts senast
den 30 juni året näst efter taxeringsåret,
skatterättens beprövande
den skattskyldiges taxerade inkomst
minskas, förutom med statligt
grundavdrag, med ytterligare
ett efter omständigheterna avpassat
belopp, dock högst med belopp
som enligt 50 § 2 mom. andra eller
tredje stycket kommunalskattelagen
gäller för motsvarande fall.
Har skattskyldig på grund av
jämkning vid beräkning av sjömansskatt
åtnjutit avdrag för nedsatt
skatteförmåga, skall avdrag,
som nu sagts, minskas med det
belopp, varmed jämkning medgivits.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och
utgör för skattskyldig, sorn nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och tillämpas första gången vid 1974 års taxering. Äldre bestämmelser
äger tillämpning vid eftertaxering för år 1973 eller tidigare
år.

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas, att 37 § 1 morn., 116 a och 116 d §§ taxeringsförordningen
(1956: 623)1 skall ha nedan angivna lydelse.

37 §

Nuvarande lydelse
1 m o m.2 Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning
uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår
avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:

Uppgif tsskyldig

1. a) Statlig och kommunal
myndighet,

b) aktiebolag, ekonomisk
förening, fond, stiftelse och

Vem uppgiften
skall avse

Den som hos den uppgiftsskyldige
innehaft anställning
eller uppdrag eller
utfört tillfälligt arbete eller

Vad uppgiften
skall avse

Avlöning, arvode, annan
ersättning eller förmån, oavsett
huruvida denna utgått
kontant eller såsom natura -

1 Förordningen omtryckt 1971: 399.

* Senaste lydelse 1972: 83. Ändring av momentet har föreslagits även i prop. 1973: 49.

SkU 1973: 38

Uppgiftsskyldig

annan juridisk person än
dödsbo,

c) fysisk person och dödsbo,
som bedrivit rörelse eller
jordbruk, däri inbegripet
skogsbruk, i fråga x>m förmåner,
som utgått från sådan
förvärvskälla, samt

d) fysisk person och dödsbo,
som innehaft annan fastighet,
i fråga om förmåner
som utgått från sådan förvärvskälla.

Vem uppgiften

skall avse

som av den uppgiftsskyldige
åtnjutit pension, livränta eller
periodiskt utgående ersättning,
ävensom den som
åtnjutit förmån från personalstiftelse
eller annan stiftelse.

Vad uppgiften

skall avse

förmån samt oavsett om
densamma utgör ersättning
för kostnader, som mottagaren
haft att bestrida. Har
mottagaren haft att erlägga
vederlag för åtnjuten naturaförmån,
skall uppgift om
förmånen och vederlaget
lämnas.

Undantag:

a) folkpension, när till1
äggspension enligt lagen om
allmän försäkring icke åtnjutes,

b) ersättning och förmån i
anledning av tillfälligt arbete,
om det som mottagaren
sammanlagt åtnjutit haft
ett lägre värde än 100 kronor
för hela året,

c) ersättning och förmån
till någon i anledning av tillfälligt
arbete å annan fastighet
än jordbruksfastighet,
om vad som sammanlagt utgivits
har lägre värde än 300
kronor för hela året och det
icke utgör avdragsgill omkostnad
i förvärvskällan rörelse,

d) utbetalning till rörelseidkare
av ersätttning för tillfälligt
arbete, om ersättningen
utgör intäkt av rörelse för
mottagaren,

e) i tjänst som avses i
punkt 4 andra stycket av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen
utgiven
förmån, som icke utgör
skattepliktig intäkt för mottagaren,

f) förmåner i annat än
penningar, om det som mottagaren
i sådant hänseende
sammanlagt från den uppgiftsskyldige
åtnjutit, efter
avdrag för vederlag, uppenbarligen
haft ett värde icke
överstigande 400 kronor för
helt år räknat.

SkU 1973: 38

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften

skall avse

Vad uppgiften

skall avse

g) ersättning för resa i
tjänsten, motsvarande gjorda
utlägg som sammanlagt
icke överstiga 500 kronor,
och representationsersättning,
motsvarande gjorda utlägg,
sammanlagt icke överstigande
500 kronor, samt
därjämte traktamentsersättning
vid vistelse i tjänsten
utom tjänstgöringsorten, som
sammanlagt icke överstiger
500 kronor eller icke avser
mer än 24 dagar för år räknat,
därest i kontrolluppgiften
anmärkes, att traktamentsersättning
utgått (se
även 2 mom. fjärde stycket),
h' förmån från stiftelse,
om vad som utgivits uppenbarligen
icke utgör skattepliktig
intäkt för mottagaren,
samt

i) ersättning eller förmån,
för vilken mottagaren erlagt
sjömansskatt.

Föreslagen lydelse
1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning
uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår
avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften

skall avse skall avse

1. a) Statlig och kommunal
myndighet,

b) aktiebolag, ekonomisk
förening, fond, stiftelse och
annan juridisk person än
dödsbo,

c) fysisk person och dödsbo,
som bedrivit rörelse eller
jordbruk, däri inbegripet
skogsbruk, i fråga om förmåner,
som utgått från sådan
förvärvskälla, samt

d) fysisk person och dödsbo,
som innehaft annan fastighet,
i fråga om förmåner
som utgått från sådan förvärvskälla.

Den som hos den uppgiftsskyldige
innehaft anställning
eller uppdrag eller
utfört tillfälligt arbete eller
som av den uppgiftsskyldige
åtnjutit pension, livränta eller
periodiskt utgående ersättning,
ävensom den som
åtnjutit förmån från personalstiftelse
eller annan stiftelse.

Avlöning, arvode, annan
ersättning eller förmån, oavsett
huruvida denna utgått
kontant eller såsom naturaförmån
samt oavsett om
densamma utgör ersättning
för kostnader, som mottagaren
haft att bestrida. Har
mottagaren haft att erlägga
vederlag för åtnjuten naturaförmån,
skall uppgift om
förmånen och vederlaget
lämnas.

Undantag:

a) folkpension, när tilläggspension
enligt lagen om
allmän försäkring icke åtn
jutes,

SkU 1973: 38

U p p g if t s s k y 1 d i g Vem uppgiften

skall avse

Vad uppgiften

skall avse

b) ersättning och förmån i
anledning av tillfälligt arbete,
om det som mottagaren
sammanlagt åtnjutit haft
ett lägre värde än 100 kronor
för hela året,

d) utbetalning till rörelseidkare
av ersätttning för tillfälligt
arbete, om ersättningen
utgör intäkt av rörelse för
mottagaren,

e) i tjänst som avses i
punkt 4 andra stycket av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen
utgiven
förmån, som icke utgör
skattepliktig intäkt för mottagaren,

SkU 1973: 38

U p p g i f t s s ky 1 d i g Vern uppgiften Vaduppgiften

skall avse skall avse

nät, därest i kontrolluppgiften
anmärkes, att traktamentsersättning
utgått (se
även 2 mom. fjärde stycket),

h) förmån från stiftelse,
om vad som utgivits uppenbarligen
icke utgör skattepliktig
intäkt för mottagaren,
samt

i) ersättning eller förmån,
för vilken mottagaren erlagt
sjömansskatt.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

116 a §

Har skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande,
avgivet till ledning vid den skattskyldiges taxering, lämnat oriktig uppgift,
påföres honom särskild avgift (skattetillägg) med femtio
procent av den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som till följd av
avvikelse från den oriktiga uppgiften, utöver vad som eljest skulle ha
utgått, påföres den skattskyldige eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt,
annan med honom samtaxerad person. Skulle den oriktiga
uppgiften, om den följts, ha föranlett att skattskyldigs make erhållit
skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen med
för högt belopp, påföres den skattskyldige skattetillägg med femtio procent
av det belopp med vilket skattereduktionen nedsättes till följd av
avvikelsen.

Skattetillägg påföres även då avvikelse skett från självdeklaration med
stöd av 21 §. I sådant fall beräknas tillägget på den skatt som till följd
av uppskattning utgår utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten
enligt deklarationen.

Har inkomst eller förmögenhet
uppskattats med stöd av 21 § på
grund av utebliven självdeklaration,
påföres skattetillägg om den
skattskyldige trots anmaning ej
avlämnat deklaration. Tillägget beräknas
på den skatt som utgår på
grund av taxeringen eller, om den
skattskyldige lämnat skriftlig uppgift
om inkomst eller förmögenhet
till ledning för taxeringsnämnden,
på den skatt som på grund
av uppskattningen utgår utöver
skatt på inkomsten eller förmögenheten
enligt uppgiften. Beslut
om sådant tillägg skall undanröjas
av skatterätten efter anmälan

Har inkomst eller förmögenhet
uppskattats med stöd av 21 §
på grund av utebliven självdeklaration,
påföres skattetillägg om
den skattskyldige trots anmaning
ej avlämnat deklaration. Tillägget
beräknas på den skatt som utgår
på grund av taxeringen eller,
om den skattskyldige lämnat
skriftlig uppgift om inkomst eller
förmögenhet till ledning för taxeringsnämnden,
på den skatt som
på grund av uppskattningen utgår
utöver skatt på inkomsten eller
förmögenheten enligt uppgiften.

Beslut om tillägg enligt tredje
stycket skall undanröjas av skat -

SkU 1973: 38

Nuvarande lydelse

av taxeringsintendenlen, om deklaration
inkommit inom två månader
efter det den skattskyldige
fått del av beslutet dock senast
innan skatterätten avgjort
besvär över beslutet eller taxeringen.

Vid tillämpning av första—tredje
styckena skall meddelande, som
lämnats för skattskyldig som är
juridisk person, anses avlämnat
av den skattskyldige, om det icke
var uppenbart att uppgiftslämnaren
saknat behörighet att företräda
den skattskyldige.

Föreslagen lydelse

terätten, om deklaration inkommit
inom två månader efter det
den skattskyldige fått del av beslutet,
dock senast innan skatterätten
avgjort besvär över beslutet
eller taxeringen. Inkommer
deklaration avseende fysisk person
före utgången av året efter det då
tillägget beslutats, skall skattetilllägg
som nu avses av skatterätten
bestämmas till tio procent av
det tillägg, som eljest skulle utgå
enligt tredje stycket, och till högst
10 000 kronor; gör den skatt skyldige
sannolikt, att han icke fått
kännedom om storleken av skattetillägget
inom tid som nu sagts,
skall nedsättning ske om deklarationen
inkommit inom två månader
efter det han erhållit sådan
kännedom. I fråga om skattetilllägg,
som ingär i tillkommande
skatt, skall nedsättningen dock beräknas
endast på belopp som påförts
utöver tidigare beslutat tilllägg
av förevarande slag. Taxeringsintendenten
anmäler till skatterätten
fall som avses i detta
stycke.

Vid tillämpning av första—fjärde
styckena skall meddelande,
som lämnats för skattskyldig som
är juridisk person, anses avlämnat
av den skattskyldige, om det
icke var uppenbart att uppgiftslämnaren
saknat behörighet att
företräda den skattskyldige.

116 d §3
Skattetillägg må helt eftergivas,

om felaktigheten eller underlåtenheten med hänsyn till den skattskyldiges
ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens
särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse
som ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller
underlåtenheten är att anse som ringa.

Första stycket gäller i tillämpli- Första stycket gäller i tillämpga
delar beträffande försenings- liga delar beträffande förseningsavgift.
Sådan avgift må även ned- avgift.

sättas.

* Senaste lydelse 1972: 764.

SkU 1973: 38 10

Har skattskyldig avlidit, äger 75 § 1 mom. kommunalskattelagen
(1928: 370) motsvarande tillämpning i fråga om befrielse från skyldighet
att erlägga skattetillägg eller förseningsavgift.

Vid tillämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen, 20 § 2 mom.
förordningen om statlig inkomstskatt eller 20 § 2 mom. förordningen
om statlig förmögenhetsskatt må Kungl. Majit meddela befrielse från
avgift som avses i 116 a eller 116 c §.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den
nya lydelsen av 37 § 1 mom. tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift
till ledning vid 1974 års taxering. Äldre lydelse av 116 d §
gäller fortfarande beträffande förseningsavgift vid 1972 års taxering.

Motionen

I motionen 1973: 1967 av herr Magnusson i Borås (m) yrkas
att riksdagen avslår proposition 1973: 106 i den del den avser ändring
i 116 d § i taxeringsförordningen.

Utskottet

I propositionen föreslås bl. a., att maximibeloppet för extra avdrag
vid existensminimum — högst 6 000 kr. eller om den skattskyldige har
oförsörjda barn ytterligare högst 1 500 kr. per barn — uppräknas med
en tredjedel till högst 8 000 kr. med tillägg av högst 2 000 kr. per barn.
Bakgrunden härtill är bl. a. prisutvecklingen sedan de nuvarande beloppsgränserna
fastställdes år 1968 och att normalbeloppen för existensminimum,
som f. n. understiger den interkommunala ersättningen för
socialvård, inte bör höjas utan att de ifrågavarande beloppsgränserna
ändras.

Utskottet har inte något att erinra mot förslaget. Samtidigt vill utskottet
understryka, att ändringen är att betraka som ett provisorium.
Som framgår av propositionen skall 1972 års skatteutredning enligt
sina direktiv ägna uppmärksamhet åt existensminimireglema. Utskottet
utgår från att utredningen vid utformningen av sitt förslag kommer att
ta hänsyn till levnadskostnadsutvecklingen och till relationen mellan
levnadskostnaderna för vuxna och för barn.

Prisutvecklingen föranleder ytterligare ett förslag i propositionen,
nämligen en uppräkning av den 400 kr.-gräns för uppgiftsskyldighet
beträffande löneförmåner av mindre värde, som infördes 1956, till
600 kr. Utskottet tillstyrker även detta förslag.

Vidare behandlas två detaljfrågor beträffande skattetillägg och förseningsavgift.

SkU 1973: 38

Vid underlåtenhet att trots anmaning avlämna deklaration påförs
skattetillägg med 50 % av den skatt som utgår på grund av taxeringen.
Skattetillägg som påförts enligt denna regel skall undanröjas om deklaration
inkommer inom två månader efter beslutet.

I propositionen anförs att det förekommit att den skattskyldige insett
tilläggets innebörd först efter det att han fått debetsedel som upptar
skattetillägget och då avlämnat deklaration. Har tvåmånadersfristen
gått till ända har den skattskyldige i detta läge kunnat befrias från tilllägget
endast i ursäktliga fall. Eftersom skattetillägg inte heller kan
jämkas, har man på grund av reglernas utformning inte kunnat undvika
att en del skattskyldiga — trots att deklaration slutligen inkommer
— drabbas av en oskäligt sträng påföljd. Mot denna bakgrund föreslås
i propositionen att skattetillägget i regel skall nedsättas till 10 % av
vad som eljest skall utgå, om deklaration inkommer inom ett år från
det tillägget beslutades eller inom två månader efter det att den skattskyldige
fått kännedom om tilläggets storlek.

Utskottet tillstyrker förslaget och vill framhålla att de nya reglerna
även skall tillämpas på skattetillägg som påförts på grund av 1972 års
taxering.

Förseningsavgift kan — i likhet med skattetillägg — efterges helt i
ursäktliga fall. Beträffande förseningsavgift gäller dessutom att avgiften
— under samma förutsättningar som gäller för hel befrielse —
kan jämkas, en möjlighet som enligt förslaget bör slopas.

I motionen 1973: 1967 yrkas avslag på propositionen i denna del.
Motionären anför att något bärande motiv för en försämring av de
skattskyldigas situation inte åberopats i propositionen.

Departementschefen anför att man i praktiken saknat behov av möjlighet
att jämka förseningsavgift. Antingen befrias den skattskyldige
helt från avgiften eller också har skäl för jämkning inte ansetts föreligga.
Eftersom avgiften är relativt låg, har riksskatteverket inte heller
ansett sig böra lämna närmare anvisningar om vilka omständigheter
som skall kunna föranleda jämkning. Handläggningen av ifrågavarande
ärenden skulle försvåras avsevärt, om jämkningsmöjligheterna utnyttjas
i praktiken och om kravet på en likformig behandling därvid skall upprätthållas.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet förslaget i propositionen,
som visserligen innebär att jämkningsmöjligheterna försvinner men att
man även i fortsättningen skall kunna lämna hel befrielse i de fall där
jämkning f. n. kan komma i fråga. Utskottet utgår från att bestämmelserna
kommer att tillämpas så att de nya reglerna inte medför nämnvärda
olägenheter för de skattskyldiga. Syftet med motionen 1973: 1967
torde därmed vara tillgodosett.

De i propositionen framlagda förslagen föranleder ändring bl. a. av
37 § 1 mom. taxeringsförordningen. Utskottet förordar en ändring av

SkU 1973: 38

redaktionell natur beträffande ikraftträdandebestämmelserna så att de
i denna del sammanfaller med vad som föreslagits i prop. 1973: 49.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionen 1973: 1967 och med anledning
av propositionen 1973: 106 antar de vid propositionen
fogade förslagen till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. förordning om ändring i förordningen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,

3. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623) med den
ändringen, att ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande
såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författningssamling.
Den nya lydelsen av 37 § 1
mom. tillämpas första gången i
fråga om kontrolluppgift till ledning
vid 1974 års taxering. Äldre
lydelse av 116 d § gäller fortfarande
beträffande förseningsavgift
vid 1972 års taxering.

Stockholm den 15 maj 1973

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Utskottets förslag
Denna lag träder i kraft såvitt
avser 37 § 1 mom. den 1 januari
1974 och i övrigt dagen efter den,
då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling. Den
nya lydelsen av 37 § 1 mom. 1
tillämpas första gången i fråga om
kontrolluppgift till ledning vid
1974 års taxering. Äldre lydelse
av 116 d § gäller fortfarande beträffande
förseningsavgift vid 1972
års taxering.

Närvarande vid beslutet: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), fru
Nettelbrandt* (fp), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg*
(s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s),
Stadling (s), Westberg i Hofors (s), Olof Johansson i Stockholm (c),
Söderström (m) och fru Normark* (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

MARCUS OOKTR. STOCKHOLM 1*73 730044