Skatteutskottets betänkande nr 38 år 1973 SkU 1973: 38

Nr 38

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973: 106 med förslag tiU ändring av bestämmelser om extra avdrag vid inkomsttaxeringen, m. m. jämte motion.

Propositionen

I propositionen 1973: 106 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623).

Propositionen avser höjning av maximibeloppen för extra avdrag vid inkomsttaxeringen på grund av existensminimum. Det nuvarande maximibeloppet om 6 000 kr. föreslås höjt till 8 000 kr. och tillägget för barn från 1 500 kr. tUl 2 000 kr. Vidare föreslås att beloppsgränsen för arbetsgivares uppgLftsplikt i fråga om utgivna naturaförmåner av mindre värde höjs från 400 kr. till 600 kr. Förslaget har betydelse för skatteplikten av sådan förmån. De föreslagna bestämmelserna avses bli till-lämpade fr. o. m. 1974 års taxering.

I propositionen föreslås också möjligheter att i vissa fall jämka skattetUlägg som påförts vid försummad deklarationsskyldighet och att jämkningsmöjUgheten beträffande förseningsavgift skall avskaffas. Des-«a bestämmelser föreslås träda i kraft omedelbart och gälla skattetill-lägg även vid 1972 års taxering.

1 Riksdagen 1973. 6 saml Nr 38

SkU 1973: 38

Författningsförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalslattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 50 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

50 §

2 mom.' För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt grundavdrag. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal kxonor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skattefcrmåga under beskattningsåret hava varit väsentligen nedsatt till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående än barn, för vilka den skattskyldige ägt tillgodonjuta allmänt barnbidrag, eller annan därmed jämförlig omständighet, må efter taxeringsnämndens eller, om besvär anförts eller ock särskild framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med kommunalt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst 6 000 kronor. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag fcir nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som avses i detta stycke, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Om skattskyldigs inkomst, efter Om skattskyldigs inkomst, et-
avdrag av därå belöpande skaitt, ter avdrag av därå belöpande
på grund av nedsatt arbetsförmå- skatt, på grund av nedsatt arbets-
ga, långvarig oförvållad arbetsUis- förmåga, långvarig oförvållad ar-
het, stor försörjningsbörda eller betslöshet, stor försörjningsbör-
annan därmed jämförlig omstän- da eller annan därmed jämförlig
dighet understigit vad han kan an- omständighet understigit vad han
ses hava behövt till underhåll för kan anses hava behövt till under-
sig själv och för make och oför- håll för sig själv och för make
sörjda barn (existensmini- och oförsörjda barn (existens-
m u m) må den skattskyldige minimum) må den skattskyl-
jämväl, efter taxeringsnämn- dige jämväl, efter taxeringsnämn
dens eller, om besvär anförts el- dens eller, om besvär anförts el
ler ock särskUd framställning ler ock särskild framställning där-
därom gjorts senast den 30 juni om gjorts senast den 30 juni året
året näst efter taxeringsåret, skat- näst efter taxeringsåret, skatterät
terättens beprövande erhålla a>/- tens beprövande erhålla avdrag
drag för väsentUgen nedsatt skat- för väsentiigen nedsatt skatteför-
teförmåga med belopp som ovan måga med högst 8 000 kronor;

' Senaste lydelse 1971:407.

SkU 1973: 38 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

sägs; dock må avdraget beträf- dock må avdraget beträffande

fande skattskyldig med oförsörj- skattskyldig med oförsörjda barn

da barn för varje sådant barn för varje sådant barn ökas med

ökas med högst 1 500 kronor. högst 2 000 kronor. Vad i andra

Vad i andra stycket sista punkten stycket sista punkten här ovan

här ovan sägs skall därvid äga sägs skall därvid äga motsvaran-

motsvarande tillämpning. de tUlämpning.

Skattskyldig, vars inkomst tUl icke obetydlig del utgjorts av folkpension, skall — om särskUda omständigheter icke föranleda annat — anses ha haft nedsatt skatteförmåga enligt andra stycket. Riksskatteverket fastställer grunder för beräkning av avdrag för nedsatt skatteförmåga enligt detta stycke.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1974 års taxering. Äldre bestämmelser äger tillämpning vid eftertaxering för år 1973 eller tidigare år.

2 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2 mom. förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 § 2 m o m.i För skattskyldig fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, utgöres den beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten, minskad med det statliga grundavdrag, vartill den skattskyldige är berättigad. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i helt hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs skatteför- Finnes skattskyldigs skatteför
måga hava varit väsentiigen ned- måga hava varit väsentiigen ned
satt av anledning, varom i 50 § satt av anledning, varom i 50 §
2 mom. andra, tredje eller fjärde 2 mom. andra, tredje eller fjär-
stycket kommunalskattelagen för- de stycket kommunalskattelagen
mäles, må efter taxeringsnämn- (1928:370) förmäles, må efter
dens eller, om besvär anförts el- taxeringsnämndens eller, om be-
ler ock särskild framställning där- svär anförts eller ock särskild

• Senaste lydelse 1971: 408. It Riksdagen 1973. 6 saml Nr 38

SkU 1973: 38

Nuvarande lydelse

om gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med statligt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst med belopp som stadgas i 50 § 2 mom. andra och tredje styckena kommunalskattelagen. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som nu sagts, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Föreslagen lydelse

framställning därom gjorts senast den 30 juni året näst efter taxeringsåret, skatterättens beprövande den skattskyldiges taxerade inkomst minskas, förutom med statligt grundavdrag, med ytterligare ett efter omständigheterna avpassat belopp, dock högst med belopp som enligt 50 § 2 mom. andra eller tredje stycket kommunalskattelagen gäller för motsvarande fall. Har skattskyldig på grund av jämkning vid beräkning av sjömansskatt åtnjutit avdrag för nedsatt skatteförmåga, skall avdrag, som nu sagts, minskas med det belopp, varmed jämkning medgivits.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör för skattskyldig, som nu niimnts, beskattningsbar inkomst.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från tr)'cket i Svensk författningssamling, och tiUämpas första gången vid 1974 års taxering. Äldre bestämmelser äger tillämpning vid. eftertaxering för år 1973 eller tidigare år.

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas, att 37 § 1 mom., 116 a och 116 d §§ taxeringsförordningen (1956: 623)1 skall ha nedan angivna lydelse.

37 § Nuvarande lydelse 1 m o m.2 Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på sätt framgår £lv följande uppställning:

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften

skall avse skall avse

Den som hos den uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller

Avlöning, arvode, annan ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant eller såsom natura-

1. a) Statiig och kommunal myndighet,

b) aktiebolag, ekonomisk förening, fond, stiftelse och

1 Förordningen omtryckt 1971: 399.

' Senaste lydelse 1972: 83. Ändring av momentet har föreslagits även i prop. 1973: 49.

Uppgiftsskyldig

annan juridisk person än dödsbo,

c) fysisk person och döds
bo, som bedrivit rörelse eller
jordbruk, däri inbegripet
skogsbruk, i fråga om för
måner, som utgått från så
dan förvärvskälla, samt

d) fysisk person och döds
bo, som innehaft annan fas
tighet, i fråga om förmåner
som utgått från sådan för
värvskälla.

Vem uppgiften skall avse

som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension, livränta eller periodiskt utgående ersättning, ävensom den som åtnjutit förmån från personalstiftelse eller annan stiftelse.

Vad uppgiften skall avse

förmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader, som mottagaren haft att bestrida. Har mottagaren haft att erlägga vederlag för åtnjuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget lämnas. Undantag:

a) folkpension, när till-
läggspension enligt lagen om
allmän försäkring icke åt
njutes,

b) ersättning och förmån i anledning av tillfälligt arbete, om det som mottagaren sammanlagt åtnjutit haft ett lägre värde än 100 kronor för hela året,

c) ersättning och förmån till någon i anledning av tUl-fälligt arbete å annan fastighet än jordbruksfastighet, om vad som sammanlagt utgivits har lägre värde än 300 kronor för hela året och det icke utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörelse,

d) utbetalning tUl rörelse
idkare av ersätttning för till
fälligt arbete, om ersättning
en utgör intäkt av rörelse för
mottagaren,

e) i tjänst som avses i
punkt 4 andra stycket av an
visningarna tiU 32 § kom
munalskattelagen utgiven
förmån, som icke utgör
skattepliktig intäkt för mot
tagaren,

f) förmåner i annat än
penningar, om det som mot
tagaren i sådant hänseende
sammanlagt från den upp
giftsskyldige åtnjutit, efter
avdrag för vederlag, uppen
barligen haft ett värde icke
överstigande 400 kronor för
helt år räknat.

Uppgiftsskyldig

Vem uppgiften skall avse

Vad uppgiften skall avse

g) ersättning för resa i tjänsten, motsvarande gjorda utlägg som sammanlagt icke överstiga 500 kronor, och representationsersättning, motsvarande gjorda utlägg, sammanlagt icke överstigande 500 kronor, samt därjämte traktamentsersättning vid vistelse i tjänsten utom tjänstgöringsorten, som sammanlagt icke överstiger 500 kronor eller icke avser mer än 24 dagar för år räknat, därest i kontrolluppgiften anmärkes, att traktamentsersättning utgått (se även 2 mom. fjärde stycket),

h) förmån från stiftelse, om vad som utgivits uppenbarligen icke utgör skattepliktig intäkt för mottagaren, samt

i) ersättning eller förmån, för vilken mottagaren erlagt sjömansskatt.

1. a) Statlig och kommunal myndighet,

b) aktiebolag, ekonomisk
förening, fond, stiftelse och
annan juridisk person än
dödsbo,

c) fysisk person och döds
bo, som bedrivit rörelse eller
jordbruk, däri inbegripet
skogsbruk, i fråga om för
måner, som utgått från så
dan förvärvskälla, samt

d) fysisk person och döds
bo, som innehaft annan fas
tighet, i fråga om förmåner
som utgått från sådan för
värvskälla.

Den som hos den uppgiftsskyldige innehaft anställning eller uppdrag eller utfört tillfälligt arbete eller som av den uppgiftsskyldige åtnjutit pension, livränta eller periodiskt utgående ersättning, ävensom den som åtnjutit förmån från personalstiftelse eller annan stiftelse.

Avlöning, arvode, annan ersättning eller förmån, oavsett huruvida denna utgått kontant eller såsom naturaförmån samt oavsett om densamma utgör ersättning för kostnader, som mottagaren haft att bestrida. Har mottagaren haft att erlägga vederlag för åtnjuten naturaförmån, skall uppgift om förmånen och vederlaget lämnas. Undantag:

a) folkpension, när till-läggspension enligt lagen om allmän försäkring icke åtnjutes.

SkU 1973: 38 7

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vaduppgiften

skallavse skallavse

b) ersättning och förmån i anledning av tillfälligt arbete, om det som mottagaren sammanlagt åtnjutit haft ett lägre värde än 100 kronor för hela året,

c) ersättning och förmån tUl någon i anledning av tillfälligt arbete å annan fastighet än jordbruksfastighet, om vad som sammanlagt utgivits har lägre värde än 300 kronor för hela året och det icke utgör avdragsgill omkostnad i förvärvskällan rörelse,

d) utbetalning till rörelse
idkare av ersätttning för till
fälligt arbete, om ersättning
en utgör intäkt av rörelse för
mottagaren,

e) i tjänst som avses i
punkt 4 andra stycket av an
visningarna till 32 § kom
munalskattelagen utgiven
förmån, som icke utgör
skattepliktig intäkt för mot
tagaren,

g) ersättning för resa i
tjänsten, motsvarande gjor
da utlägg som sammanlagt
icke överstiga 500 kronor,
och representationsersätt
ning, motsvarande gjorda ut
lägg, sammanlagt icke över
stigande 500 kronor, samt
därjämte traktamentsersätt
ning vid vistelse i tjänsten
utom tjänstgöringsorten, som
sammanlagt icke överstiger
500 kronor eller icke avser
mer än 24 dagar för år räk-

SkU 1973: 38 8

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften

skallavse skallavse

nat, därest i kontrolluppgiften aiunärkes, att traktamentsersättning utgått (se även 2 mom. fjärde stycket),

h) förmån från stiftelse, om vad som utgivits uppenbarligen icke utgör skattepliktig intäkt för mottagaren, samt

i) ersättning eller förmån, för vilken mottagaren erlagt sjömansskatt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

116 a §

Har skattskyldig i självdeklaiation eller annat skriftligt meddelande, avgivet till ledning vid den skartskyldiges taxering, lämnat oriktig uppgift, påföres honom särskild avgift (skattetillägg) med femtio procent av den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som till följd av avvikelse från den oriktiga uppgiften, utöver vad som eljest skulle ha utgått, påföres den skattskyldige eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, annan med honom samtaxerad person. Skulle den oriktiga uppgiften, om den följts, ha föranlett att skattskyldigs make erhållit skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen med för högt belopp, påföres den skattskyldige skattetillägg med femtio procent av det belopp med vilket skattereduktionen nedsättes tUl följd av avvikelsen.

Skattetillägg påföres även då avvikelse skett från självdeklaration med stöd av 21 §. I sådant fall beräknas tillägget på den skatt som tUl följd av uppskattning utgår utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten enligt deklarationen.

Har inkomst eller förmögenhet Har inkomst eller förmögenhet
uppskattats med stöd av 21 § på uppskattats med stöd av 21 §
grund av utebliven självdeklara- på grund av utebliven självdekla-
tion, påföres skattetillägg om den ration, påföres skattetillägg om
skattskyldige trots anmaning ej den skattskyldige trots anmaning
avlämnat deklaration. Tillägget be- ej avlämnat deklaration. Tillag-
räknas på den skatt som utgår på get beräknas på den skatt som ut-
grund av taxeringen eUer, om den går på grund av taxeringen eller,
skattskyldige lämnat skriftlig upp- om den skattskyldige lämnat
gift om inkomst eller förmögen- skriftlig uppgift om inkomst eller
het till ledning för taxeringsnämn- förmögenhet till ledning för taxe
den, på den skatt som på grund ringsnämnden, på den skatt som
av uppskattningen utgår utöver på grund av uppskattningen utgår
skatt på inkomsten eller förmii- utöver skatt på inkomsten eller
genheten enligt uppgiften. Beslut förmögenheten enligt uppgiften,
om sådant tillägg skall undanri)- Beslut om tillägg enligt tredje
jas av skatterätten efter anmälan stycket skall undanröjas av skat-

SkU 1973: 38

Nuvarande lydelse

av taxeringsintendenten, om deklaration inkommit inom två månader efter det den skattskyldige fått del av beslutet dock senast innan skatterätten avgjort besvär över beslutet eller taxeringen.

Vid tillämpning av första—tredje styckena skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämna-ren saknat behörighet att företräda den skattskyldige.

Föreslagen lydelse

terätten, om deklaration inkommit inom två månader efter det den skattskyldige fått del av beslutet, dock senast innan skatterätten avgjort besvär över beslutet eller taxeringen. Inkommer deklaration avseende fysisk person före utgången av året efter det då tillägget beslutats, skall skattetill-lägg som nu avses av skatterätten bestämmas till tio procent av det tillägg, som eljest skulle utgå enligt tredje stycket, och till högst 10 000 kronor; gör den skattskyldige sannolikt, att han icke fått kännedom om storleken av skattetillägget inom tid som nu sagts, skall nedsättning ske om deklarationen inkommit inom två månader efter det han erhållit sådan kännedom. I fråga om skattetill-lägg, som ingår i tillkommande skatt, skall nedsättningen dock beräknas endast på belopp som påförts utöver tidigare beslutat till-lägg av förevarande slag. Taxeringsintendenten anmäler till skatterätten fall som avses i detta stycke.

Vid tillämpning av första—fjärde styckena skall meddelande, som lämnats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skattskyldige, om det icke var uppenbart att uppgifts-lämnaren saknat behörighet att företräda den skattskyldige.

116 d §3

Skattetillägg må helt eftergivas,

om felaktigheten eller underlåtenheten med hänsyn till den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse som ursäkUig, eller

om det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Första stycket gäller i tiliämpli- Första stycket gäller i tillämp-

ga delar beträffande försenings- liga delar beträffande förseningsavgift. Sådan avgift må även ned- avgift. sättas.

' Senaste lydelse 1972: 764.

SkU 1973: 38 10

Har skattskyldig avlidit, äger 75 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) motsvarande tillämpning i fråga om befrielse från skyldighet att erlägga skattetillägg elle:r förseningsavgift.

Vid tillämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen, 20 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt eller 20 § 2 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt må Kungl. Maj:t meddela befrielse från avgift som avses i 116 a eller 116 c §.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den nya lydelsen av 37 § 1 mom. tUlämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1974 års taxering. Äldre lydelse av 116 d § gäller fortfarande beträffande förseningsavgift vid 1972 års taxering.

Motionen

I motionen 1973: 1967 av herr Magnusson i Borås (m) yrkas att riksdagen avslår proposition 1973: 106 i den del den avser ändring i 116 d § i taxeringsförordningen.

Utskottet

I propositionen föreslås bl. a., att maximibeloppet för extra avdrag vid existensminimum — högst 6 000 kr. eUer om den skattskyldige har oförsörjda barn ytterligare högst 1 500 kr. per barn — uppräknas med en tredjedel till högst 8 000 kr. rned tillägg av högst 2 000 kr. per barn. Bakgrunden härtill är bl. a. prisutvecklingen sedan de nuvarande beloppsgränserna fastställdes år 1968 och att normalbeloppen för existensminimum, som f. n. understiger den interkommunala ersättningen för socialvård, inte bör höjas utan att de ifrågavarande beloppsgränserna ändras.

Utskottet har inte något att erinra mot förslaget. Samtidigt vill utskottet understryka, att ändringen är att betraka som ett provisorium. Som framgår av propositionen skall 1972 års skatteutredning enligt sina direktiv ägna uppmärksamhet åt existensminimireglerna. Utskottet utgår från att utredningen vid utformningen av sitt förslag kommer att ta hänsyn till levnadskostnadsutvecklingen och tUl relationen mellan levnadskostnaderna för vuxna och för barn.

Prisutvecklingen föranleder ytterligare ett förslag i propositionen, nämligen en uppräkning av den 400 kr.-gräns för uppgiftsskyldighet beträffande löneförmåner av mindre värde, som infördes 1956, till 600 kr. Utskottet tillstyrker även detta förslag.

Vidare behandlas två detaljfrågor beträffande skattetillägg och förseningsavgift.

SkU 1973: 38 11

Vid underlåtenhet att trots anmaning avlämna deklaration påförs skattetillägg med 50 % av den skatt som utgår på grund av taxeringen. Skattetillägg som påförts enligt denna regel skall undanröjas om deklaration inkommer inom två månader efter beslutet.

I propositionen anförs att det förekommit att den skattskyldige insett tUläggets innebörd först efter det att han fått debetsedel som upptar skattetillägget och då avlämnat deklaration. Har tvåmånadersfristen gått tiU ända har den skattskyldige i detta läge kunnat befrias från till-lägget endast i ursäktliga fall. Eftersom skattetillägg inte heller kan jämkas, har man på grund av reglernas utformning inte kunnat undvika att en del skattskyldiga — trots att deklaration slutiigen inkommer —- drabbas av en oskäligt sträng påföljd. Mot denna bakgrund föreslås i propositionen att skattetillägget i regel skall nedsättas till 10 % av vad som eljest skall utgå, om deklaration inkommer inom ett år från det tillägget beslutades eller inom två månader efter det att den skattskyldige fått kännedom om tilläggets storlek.

Utskottet tillstyrker förslaget och vUl framhålla att de nya reglerna även skall tillämpas på skattetillägg som påförts på grund av 1972 års taxering.

Förseningsavgift kan — i likhet med skattetillägg — efterges helt i ursäktiiga fall. Beträffande förseningsavgift gäller dessutom att avgiften — under samma förutsättningar som gäller för hel befrielse — kan jämkas, en möjlighet som enligt förslaget bör slopas.

I motionen 1973: 1967 yrkas avslag på propositionen i denna del. Motionären anför att något bärande motiv för en försämring av de skattskyldigas situation inte åberopats i propositionen.

Departementschefen anför att man i praktiken saknat behov av möjlighet att jämka förseningsavgift. Antingen befrias den skattskyldige helt från avgiften eller också har skäl för jämkning inte ansetts föreligga. Eftersom avgiften är relativt låg, har riksskatteverket inte heller ansett sig böra lämna närmare anvisningar om vilka omständigheter som skall kunna föranleda jämkning. Handläggningen av ifrågavarande ärenden skulle försvåras avsevärt, om jämkningsmöjligheterna utnyttjas i praktiken och om kravet på en likformig behandling därvid skall upprätthållas.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet förslaget i propositionen, som visserligen innebär att jämkningsmöjligheterna försvinner men att man även i fortsättningen skall kunna lämna hel befrielse i de fall där jämkning f. n. kan komma i fråga. Utskottet utgår från att bestämmelserna kommer att tillämpas så att de nya reglerna inte medför nämnvärda ölägenheter för de skattskyldiga. Syftet med motionen 1973: 1967 torde därmed vara tillgodosett.

De i propositionen framlagda förslagen föranleder ändring bl. a. av 37 § 1 mom. taxeringsförordningen. Utskottet förordar en ändring av

redaktionell natur beträffande ikraftträdandebestämmelserna så att de i denna del sammanfaller med vad som föreslagits i prop. 1973: 49. Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionen 1973: 1967 och med anledning av propositionen 1973: 106 antar de vid propositionen fogade förslagen tUl l.lag om ändring i kottununalskattelagen (1928:370),

2. förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623) med den ändringen, att ikraftträdandebestämmelserna erhåller följande såsom utskottels förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj:ts förslag

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den nya lydelsen av 37 § 1 mom. tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift till ledning vid 1974 års taxering. Äldre lydelse av 116 d § gäller fortfarande beträffande förseningsavgift vid 1972 års taxering.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft såvitt avser 37 § 1 mom. den 1 januari 1974 och i övrigt dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den nya lydelsen av 37 § 1 mom. 1 tillämpas första gången i fråga om kontrolluppgift tiU ledning vid 1974 års taxering. Äldre lydelse av 116 d § gäller fortfarande beträffande förseningsavgift vid 1972 års taxering.