Skatteutskottets betänkande nr 37 år 1973 SkU 197
Nr 37
Skatteutskottets betänkande angående ändring i förordningen (1972:
820) om skatt på spel.
1972 års höstriksdag antog på skatteutskottets hemställan (SkU
1972: 66) det i propositionen 1972: 128 framlagda förslaget till förordning
om skatt på spel med de ändringar som utskottet förordade. Därigenom
verkställdes en omläggning av beskattningen av bingospelet och
infördes beskattning av spel på automater och rouletter. Samtidigt antogs
en ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 38) som innebar att
bingospel undantags från stämpelskatt. Dessa bestämmelser trädde i
kraft den 1 april 1973.
I fråga om bingospelet innebar ändringarna i princip inte någon
skärpning av beskattningen utom beträffande spel med insatser på högst
15 000 kr. Enligt stämpelskatteförordningen var sådana spel av mindre
omfattning undantagna från skatt medan något motsvarande undantag
inte föreslogs i fråga om spelskatten. Det kan här erinras om att det
förelåg motioner om bibehållande av detta undantag, men att dessa yrkanden
avvisades av riksdagen.
Av den ursprungliga utredningen, propositionen, utskottsbetänkande!
och riksdagsbeslutet framgår alltså att avsikten var att den 5-procentiga
.skatten på bingospel skulle vara generell och syftet var att man skulle
få en mera rättvis och bättre kontrollerbar beskattningsform än tidigare.
I fråga om tillståndsgivningen för bingospel liksom för övriga jämförliga
lotterier gäller bestämmelserna i lotteriförordningen (1939: 207).
I 1 § förordningen stadgas att lotteri inte får anordnas utan tillstånd av
Kungl. Maj:t i andra fall eller i annan ordning än som stadgas i förordningen.
Reglerna för bingospel i övrigt anges i förordningens 3 §, av
vilken framgår bl. a. att tillstånd av polismyndighet kan lämnas om insatserna
är högst 30 000 kr. och av länsstyrelsen om insatserna är högst
200 000 kr.
Om bingospelet avser insatser på mer än 200 000 kr. per år måste
alltså tillstånd meddelas av Kungl. Majit med stöd av 1 § lotteriförordningen.
Enligt vad utskottet erfarit har Kungl. Majit efter den 1 april
1973 och fram till dagen för utskottets beslut i detta ärende meddelat
tillstånd till bingospel med sammanlagda insatser på närmare 90 milj.
kr., vilket motsvarar 4,5 milj. kr. i skatt.
I förslaget till förordning om skatt på spel hade av förbiseende som
skattepliktigt spel angetts endast automat-, roulett- eller bingospel som
1 Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 37
SkU 1973: 37
2
kräver tillstånd enligt 1 a, 1 b eller 3 § lotteriförordningen, men alltså
inte spel som enligt 1 § kräver tillstånd av Kungl. Maj:t. Innebörden
av felet är alltså att de stora bingospelen skulle gå fria från skatt medan
de mindre spelen skulle beskattas. Förbiseendet upptäcktes inte vid
riksdagsbehandlingen och följden har blivit att felaktigheten, som uppenbart
strider mot lagstiftarens syfte, finns med i den gällande förordningen.
Då det inte films någon annan form för rättelse av denna typ av fel
än att riksdagen antar ett förslag om ändring i förordningen av spelskatt
förordar utskottet, som inte vill undandra sig sin del av ansvaret
för det inträffade, att riksdagen snarast möjligt beslutar härom.
Utskottet har noga övervägt om den ändrade lydelse av 1 § spelskatteförordningen
som utskottet förordar skall gälla från och med den
1 april, då förordningen i övrigt trädde i kraft, eller från någon senare
tidpunkt och då eventuellt med kompletterande bestämmelser som ger
ett i stort sett oförändrat resultat men utan någon formell retroaktivitet.
Det har därvid emellertid framstått som uppenbart att det för alla
parter skulle vara förenat med betydande nackdelar med särskilda övergångsbestämmelser
av antytt slag. Härtill kommer att alla de föreningar
som hos Kungl. Maj:t sökt tillstånd till bingospel torde ha utgått från
att de nu liksom tidigare skall betala den 5-procentiga skatten. Det hade
enligt utskottets mening varit ett annat rättsläge om man infört en ny
skatt som inte haft någon tidigare motsvarighet. Det bör vidare observeras
att skatten på bingospel skall deklareras kvartalsvis i efterhand.
Föreningar som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd till bingospel har också
anmält sig som skattskyldiga till beskattningsmyndigheten. Med hänsyn
till de angivna omständigheterna förordar utskottet att 1 § förordningen
om skatt på spel får den lydelse som från början var avsedd och
att denna lydelse skall äga tillämpning på bingospel från och med tidpunkten
för spelskatteförordningens ikraftträdande.
Utskottet hemställer
att riksdagen antar följande
Förslag till
Förordning om ändring i förordningen (1972: 820) om skatt på spel
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen (1972: 820) om skatt på
spel skall ha följande ändrade lydelse.
Nuvarande lydelse
1 § Spelskatt erlägges enligt denna
förordning till staten för sådant
automat-, roulett- eller bingospel
som kräver tillstånd enligt 1 a, 1 b
Föreslagen lydelse
1 § Spelskatt erlägges enligt denna
förordning till staten för sådant
automat-, roulett- eller bingospel
som kräver tillstånd enligt lotteri
-
SkU 1973: 37
3
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller 3 § lotteriförordningen (1939: förordningen (1939: 207).
207).
Denna förordning träder i kraft en vecka efter den dag då den enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förordningen äger dock tillämpning på bingospel som påbörjats
efter utgången av mars månad 1973.
Stockholm den 10 maj 1973
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT
Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s),
Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp),
Carlstein (s), Sundkvist (c), Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Stadling
(s), Westberg i Hofors (s), Olof Johansson i Stockholm (c) och Levin
(fp)-
MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730046