Skatteutskottets betänkande nr 2 år 1973

SkU 1973: 2

Nr 2

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1972:147 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370), m. m. jämte motioner.

Propositionen

I proposition 1972: 147 har Kungl. Maj:t (finansdepartementet) föreslagit
riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i förordningen (1966: 172) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avskrivning på köpekontrakt som avser fartyg m. m.,

4. lag om ändring i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst.

I propositionen föreslås förlängning av den särskilda rätten till kontraktsavskrivning
av fartyg och luftfartyg med ytterligare sex år, eller
t. o. m. taxeringsåret 1980.

Vidare föreslås regler i syfte att förhindra skatteflykt. Fysiska personer
och s. k. fåmansbolag avses således inte längre få utnyttja underskott
till följd av kontraktsavskrivning mot annan inkomst än inkomst av rederi-,
luftfarts- eller varvsrörelse. Underskott som inte kunnat utnyttjas
under ett beskattningsår får emellertid utnyttjas på samma sätt under en
följande sexårsperiod.

Underskott till följd av högre avskrivning än 10 % av anskaffningsvärdet
för fartyg och 15 % av motsvarande värde för luftfartyg får enligt
förslaget inte heller utnyttjas mot annan inkomst än inkomst av rederi-,
luftfarts- eller varvsrörelse. Underskott som inte kunnat utnyttjas
under ett beskattningsår avses här liksom vid kontraktsavskrivning få
utnyttjas under en följande sexårsperiod.

I syfte att förhindra skatteflykt såvitt gäller åtnjutna kontraktsavskrivningar
föreslås i propositionen vissa ytterligare regler. Vid avyttring av
kontrakt, fartyg eller luftfartyg till underpris skall det verkliga värdet,
dock högst kontraktspriset, utgöra intäkt i rörelse. Dessutom föreslås att
åtnjuten kontraktsavskrivning skall återföras till beskattning, om den
skattskyldige flyttar utomlands eller om utflyttning sker av fast drift 1

Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 2

SkU 1973: 2

ställe för den rörelse vari kontraktet, fartyget eller luftfartyget ingår.
Dessa regler föreslås skola kunna tillämpas på överlåtelse och utflyttning
intill fem år efter leverans av fartyget eller luftfartyget.

Det yrkesmässiga fisket berörs inte av de föreslagna skatteflyktsreglema.

Slutligen föreslås dispensrätt för Kungl. Maj:t eller myndighet som
Kungl. Maj:t bestämmer.

Skatteflyktsreglema föreslås bli tillämpliga första gången vid 1973 års
taxering.

SkU 1973: 2

Författningförslagen
1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att 46 § 1 mom. och punkt 1 av anvisningarna
till 28 § kommunalskattelagen (1928: 370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

46 §

1 m o m.1 Därest vid beräkning enligt ovan angivna grunder av skattskyldigs
inkomst från särskild förvärvskälla uppkommer underskott, må,
med nedan i detta mom. angivna undantag och med iakttagande av
föreskriften i 74 §, sådant underskott, i den mån det med tillämpning av
de i 56—59 §§ meddelade bestämmelser om beskattningsort är att hänföra
till en kommun, avräknas å sådan den skattskyldiges inkomst, som
skall tagas till beskattning i samma kommun.

Avdrag är icke medgivet för underskott å icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egendom eller å deltagande i lotteri, för underskott å
fastighet och rörelse i utlandet eller för underskott, som uppstått därigenom,
att avdrag, varom förmäles i 45 §, överstigit nettointäkten av förvärvskällan,
och ej heller för underskott i den mån hänsyn därtill tagits
vid beräkning av sjömansskatt.

Har i rederi- eller luftfartsrörelse
avdrag gjorts för värdeminskning
av fartyg eller luftfartyg
eller för avskrivning på köpekontrakt
enligt 1 § förordningen
(1966:172) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avskrivning
på köpekontrakt som avser fartyg
m. m., får underskott i sådan förvärvskälla
med belopp som motsvarar
större avskrivning för år
räknat än 10 procent av anskaffningsvärdet
för fartyg eller 15
procent av anskaffningsvärdet för
luftfartyg eller avskrivning på köpekontrakt
enligt nyssnämnda förordning
avräknas endast från inkomst
av rederi-, luftfarts- eller
varvsrörelse. För underskott som
sålunda icke kunnat utnyttjas får
avdrag åtnjutas senast det beskattningsår,
för vilket taxering sker
sjätte kalenderåret efter det kalenderår
då taxering sker för det beskattningsår
då underskottet upp -

1 Senaste lydelse 1959: 36.

It Riksdagen 1973. 6 sami. Nr 2

SkU 1973: 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kom. Avdrag får därvid icke åtnjutas
med belopp som överstiger
sammanlagda beloppet av inkomst
av rederi-, luftfarts- och varvsrörelse
i den mån därifrån ej avräknats
annat underskott som avses i
detta stycke.

Vid tillämpning av tredje stycket
anses koncernbidrag enligt
43 § 3 mom. som intäkt av rederirörelse,
varvsrörelse eller luftfartsrörelse
endast i den mån bidraget
lämnats av rederiföretag, varvsföretag
eller luftfartsföretag och bidragsgivaren
under det beskattningsår
då bidraget lämnats ej
mottagit sådant bidrag.

Tredje och fjärde styckena tilllämpas
ej i fråga om fartyg som
användes för yrkesmässigt fiske eller
i fråga om avskrivning på köpekontrakt
för fartyg som är avsett
för sådant ändamål. I fråga
om svenskt aktiebolag och svensk
ekonomisk förening tillämpas
tredje och fjärde styckena endast
om aktierna eller andelarna till
huvudsaklig del ägas eller på
därmed jämförligt sätt innehavas
— direkt eller genom förmedling
av juridisk person — av en fysisk
person eller ett fåtal fysiska personer.

Föreligger synnerliga skäl, äger
Konungen eller myndighet, som
Konungen bestämmer, för särskilt
fall medge undantag från tillämpning
av tredje stycket. Bryter
skattskyldig mot villkor som uppställts
för medgivandet, skall taxering
ske enligt tredje stycket på
samma sätt som vid eftertaxering
för beskattningsår som medgivandet
avser.

Anvisningar

till 28 §

l.2 Till intäkt av rörelse hänföras samtliga intäkter i penningar eller
varor, som influtit i rörelsen. Detta innebär, att intäkten skall vara av
sådan beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och ingår såsom
! Senaste lydelse 1971: 443.

SkU 1973: 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ett led i den förvärvsverksamhet, varom fråga är. Hit räknas alltså inflytande
betalning för varor eller produkter, som den skattskyldige för i
handel eller tillverkar, och gäller detta även för det fall, att rörelseidkaren
vid överlåtelse av rörelsen till annan låter i överlåtelsen ingå befintliga
varor eller produkter. Denna överlåtelse utgör då så att säga den
sista affärshändelsen i hans rörelse. Däremot räknas icke hit sådan intäkt,
som till den skattskyldige kan inflyta vid sidan av rörelsen eller utanför
vad som normalt är att anse såsom driftinkomst, såsom exempelvis
vid avyttring av personlig lösegendom eller för stadigvarande bruk i
rörelsen avsedda fastigheter eller andra tillgångar — angående för sådant
bruk avsedda maskiner och andra inventarier så ock patenträtter
och liknande tidsbegränsade rättigheter ävensom hyresrätter och rättigheter
av goodwills natur, se dock andra och tredje styckena här nedan.
Den intäkt, som erhålles genom en dylik, oberoende av rörelsen verkställd
avyttring, skall tagas i betraktande vid inkomstberäkningen för
förvärvskällan tillfällig förvärvsverksamhet och bedömas efter de för
denna förvärvskälla stadgade grunder. Såsom skattepliktig intäkt räknas
icke statligt avgångsvederlag i form av engångsbelopp till renskötselutövare
i samband med att han upphör med sin renskötsel.

Till intäkt av rörelse hänföres
intäkt vid avyttring av för stadigvarande
bruk avsedda maskiner
och andra inventarier samt

därmed vid beräkning av värdeminskningsavdrag
likställda tillgångar
(jfr punkterna 7 och 16 av
anvisningarna till 29 §). Till intäkt
av rörelse hänföres även intäkt vid
avyttring av patenträtt eller liknande
tidsbegränsad rättighet.
Detsamma gäller intäkt vid avyttring
av hyresrätt och av varumärke,
firmanamn eller annan

rättighet av goodwills natur. Om
beräkning i vissa fall av intäkt vid
överlåtelse av fartyg och luftfartyg
m. m. finnas bestämmelser i 2 §
förordningen (1966:172) om avdrag
vid inkomsttaxeringen för
avskrivning på köpekontrakt som
avser fartyg m.m.

Skattskyldig, som driver tomtrörelse, byggnadsrörelse eller handel

med fastigheter, skall såsom intäkt av rörelsen upptaga vad som influtit

vid försäljning av sådan fastighet eller del därav, oberoende av sättet för
fastighetens förvärvande och tiden för innehavet, varefter frågan om
och i vad mån nettointäkt uppstått genom försäljningen kommer att
bero på resultatet av rörelsen i dess helhet under beskattningsåret.
Därvid iakttages utöver vad som gäller enligt anvisningarna till 27 §
följande. Om fastighet, som utgör lagertillgång i tomtrörelse, byggnadsrörelse
eller handel med fastigheter, förvärvats innan rörelsen påbörjats,

Till intäkt av rörelse hänföres
intäkt vid avyttring av för stadigvarande
bruk avsedda maskiner
och andra inventarier samt
därmed vid beräkning av värdeminskningsavdrag
likställda tillgångar
(jfr punkterna 7 och 16 av
anvisningarna till 29 §). Till intäkt
av rörelse hänföres även intäkt vid
avyttring av patenträtt eller liknande
tidsbegränsad rättighet.
Detsamma gäller intäkt vid avyttring
av hyresrätt och av varumärke,
firmanamn eller annan
rättighet av goodwills natur.

SkU 1973: 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beräknas fastighetens värde vid tiden för rörelsens påbörjande på
samma sätt som vid beräkning av realisationsvinst enligt punkterna 1
och 2 av anvisningarna till 36 §. Detta värde utgör fastighetens uppräknade
ingångsvärde i rörelsen även vid senare års taxeringar. Om en
skattskyldig, som bedriver eller tidigare bedrivit rörelse, avyttrar fastighet
eller del av fastighet som han för stadigvarande bruk använt i rörelsen,
skall den del av försäljningssumman som belöper på sådana till fastigheten
hörande tillgångar, vilka vid beräkning av värdeminskningsavdrag
hänföras eller hänförts till maskiner och andra inventarier (jfr
punkterna 7 och 16 av anvisningarna till 29 §), upptagas såsom intäkt av
rörelse, varemot återstående delen av försäljningssumman skall upptagas
såsom intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet, i den mån de i 35 § angivna
förutsättningarna för skattepliktig realisationsvinst föreligga.

Utskiftar svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening tillgång
på annat sätt än genom sådan fusion som avses i 28 § 3 mom. och skulle
vid en försäljning av tillgången köpeskillingen ha varit skattepliktig i
förvärvskällan, anses bolaget eller föreningen ha åtnjutit skattepliktig inkomst,
som om tillgången sålts. Som köpeskilling gäller därvid tillgångens
verkliga värde vid utskiftningen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De
nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1973 års taxering.

2 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig inkomstskatt Härigenom

förordnas, att 4 § 1 mom. förordningen (1947:576) om
statlig inkomstskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4 §

1 m o m.1 Från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster
från olika förvärvskällor får, med iakttagande av föreskriften i 22 §,
avdrag ske för

underskott, som uppkommit vid
beräkning av skattskyldigs inkomst
från annan förvärvskälla än
fastighet och rörelse i utlandet,
dock att avdrag icke får göras för
underskott i den mån hänsyn
därtill tagits vid beräkning av sjömansskatt,
samt att avdrag för
realisationsförlust får göras endast
från realisationsvinst eller lotterivinst; -

underskott, som uppkommit vid
beräkning av skattskyldigs inkomst
från annan förvärvskälla än
fastighet och rörelse i utlandet,
dock att avdrag icke får göras för
underskott i den mån hänsyn
därtill tagits vid beräkning av sjömansskatt
eller för underskott av
rederi- eller luftfartsrörelse i vidare
mån än som följer av 46 § 1
mom. tredje—sjätte styckena

1 Senaste lydelse 1970:163.

SkU 1973: 2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kommunalskattelagen, samt att
avdrag för realisationsförlust får
göras endast från realisationsvinst
eller lotterivinst;

sådan tilläggspensionsavgift och avgift enligt 4 § förordningen om allmän
arbetsgivaravgift som påförts den skattskyldige under året näst före
det taxeringsår, varom fråga är, i den mån avdrag icke åtnjutes enligt
nästföljande stycke, samt, såvitt gäller annan skattskyldig än fysisk person,
oskiftat dödsbo och familjestiftelse, allmän kommunalskatt, som
påförts den skattskyldige under året näst före taxeringsåret.

Skattskyldig, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av
beskattningsåret, äger jämväl åtnjuta avdrag för periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning, för tilläggspensionsavgifter
och avgift enligt 4 § förordningen om allmän arbetsgivaravgift samt för
avgifter för pensionsförsäkring och för annan personförsäkring ävensom
för underhåll åt ej hemmavarande barn under 18 år, allt i den omfattning
som i 46 § 2 mom. kommunalskattelagen sägs.

Har sådan fusion mellan aktiebolag eller föreningar ägt rum, som i
28 § 3 mom. första eller andra stycket kommunalskattelagen avses, äger
moderbolaget eller den övertagande föreningen åtnjuta avdrag för sådan
dotterbolagets eller den överlåtande föreningens skatt, vilken enligt första
stycket skulle hava varit avdragsgill för dotterbolaget eller den överlåtande
föreningen. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning vid
fusion mellan sparbanker enligt 78 § lagen den 3 juni 1955 om sparbanker
samt då ett bankaktiebolags hela bankrörelse övertagits av ett annat
bankbolag eller ett försäkringsbolags hela försäkringsbestånd övertagits
av ett annat försäkringsbolag och det överlåtande bolaget avstår från att
yrka avdraget i fråga.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Den nya bestämmelsen i 4 § tillämpas första gången vid 1973
års taxering.

3 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1966:172) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avskrivning på köpekontrakt som avser fartyg m. m.

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1966: 172) om avdrag
vid inkomsttaxeringen för avskrivning på köpekontrakt som avser fartyg
m. m.,

dels att nuvarande 2 § skall betecknas 3 §,
dels att 1 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 2 §, av nedan angivna
lydelse.

SkU 1973: 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som driver rederirörelse eller
yrkesmässigt fiske och som under
beskattningsår, för vilket taxering
till statlig och kommunal inkomstskatt
i första instans sker något
av åren 1967—1974, slutit
skriftligt avtal om leverans av fartyg
med en bruttodräktighet av
minst 20 registerton avsett för stadigvarande
bruk i rörelsen får
utan hinder av punkt 1 av anvisningarna
till 41 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr
370) vid taxeringen nämnda år
åtnjuta avdrag för avskrivning på
det ej fullgjorda köpekontraktet
med sammanlagt högst 30 procent
av det avtalade priset.

Avdrag enligt första stycket får
åtnjutas även av den som driver
luftfartsrörelse och som under beskattningsår,
för vilket taxering till
statlig och kommunal inkomstskatt
i första instans sker något av
åren 1969—1974, slutit skriftligt
avtal om leverans av luftfartyg avsett
för stadigvarande bruk i rörelsen.

Den som driver rederirörelse eller
yrkesmässigt fiske och som under
beskattningsår, för vilket taxering
till statlig och kommunal inkomstskatt
i första instans sker något
av åren 1967—1980, slutit
skriftligt avtal om leverans av fartyg
med en bruttodräktighet av
minst 20 registerton avsett för stadigvarande
bruk i rörelsen får
utan hinder av punkt 1 av anvisningarna
till 41 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr
370) vid taxeringen nämnda år
åtnjuta avdrag för avskrivning på
det ej fullgjorda köpekontraktet
med sammanlagt högst 30 procent
av det avtalade priset.

Avdrag enligt första stycket får
åtnjutas även av den som driver
luftfartsrörelse och som under beskattningsår,
för vilket taxering till
statlig och kommunal inkomstskatt
i första instans sker något av
åren 1969—1980, slutit skriftligt
avtal om leverans av luftfartyg avsett
för stadigvarande bruk i rörelsen.

Har skattskyldig erhållit avdrag för avsättning till investeringsfond
enligt förordningen den 19 februari 1954 (nr 40) om särskild investeringsfond
för avyttrat fartyg m. m., får avdrag enligt denna paragraf
åtnjutas endast med belopp varmed 30 procent av det avtalade priset
överstiger beloppet av fondavsättningen vid beskattningsårets utgång.

Vid beräkning av värdeminskningsavdrag enligt kommunalskattelagen
skall avdrag enligt denna förordning anses åtnjutet enligt punkt 1 av anvisningarna
till 41 § nämnda lag.

2 §

Har den som åtnjutit avdrag enligt
denna förordning avyttrat det
köpekontrakt som avdraget avser
eller det fartyg eller luftfartyg som
köpekontraktet gäller eller andel
av tillgång av nu nämnt slag utan
vederlag eller till pris, som väsentligen
understiger det i köpekontraktet
avtalade priset, och motsvarar
ej det pris vartill avyttringen
skett tillgångens verkliga värde vid
tidpunkten för avyttringen, skall

1 Senaste lydelse 1969: 631.

SkU 1973: 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

det belopp som motsvarar tillgångens
verkliga värde, dock
högst det i köpekontraktet avtalade
priset, upptagas som intäkt av
rörelse för honom för det beskattningsår
då avyttringen ägde rum.

Har den som är berättigad till
avdrag enligt 1 § denna förordning
eller som åtnjutit sådant avdrag
flyttat utomlands eller har
fast driftställe för den förvärvskälla
vari tillgång, som avses i
första stycket, ingår flyttats utomlands,
skall avdraget ej medges
och redan åtnjutet avdrag återföras
till taxering hos den som åtnjutit
avdraget såsom intäkt av rörelse
för det beskattningsår då
flyttningen skedde.

Första och andra styckena tilllämpas
icke i fråga om avyttring
eller flyttning utomlands, som
skett senare än fem år efter leveransen
av fartyget eller luftfartyget,
och ej heller i fråga om avdrag
för köpekontrakt beträffande
fartyg, som är avsett att användas
eller som användes för yrkesmässigt
fiske, eller i fråga om svenskt
aktiebolag eller svensk ekonomisk
förening utom i fall då aktierna eller
andelarna till huvudsaklig del
ägas eller på därmed jämförligt
sätt innehavas — direkt eller genom
förmedling av juridisk person
— av en fysisk person eller ett fåtal
fysiska personer.

Föreligger synnerliga skäl får
Konungen eller myndighet, som
Konungen bestämmer, för särskilt
fall medge undantag från första
eller andra stycket. Bryter skattskyldig
mot villkor som uppställts
vid medgivandet, skall taxering
ske enligt första eller andra stycket
på samma sätt som vid eftertaxering
för beskattningsår som
medgivandet avser.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De
nya bestämmelserna i 2 § tillämpas första gången vid 1973 års taxering.

SkU 1973: 2

4 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med förlust, som enligt vad i
1 § sägs må genom förlustavdrag
utnyttjas för förlustutjämning,
förstås det belopp, varmed summan
av skattskyldigs underskott i
förvärvskälla och övriga allmänna
avdrag visst beskattningsår (förluståret)
överstigit sammanlagda
beloppet av den skattskyldiges inkomster
från olika förvärvskällor
samma år. I nämnda summa inräknas
ej underskottsbelopp som
enligt 46 § 1 mom. tredje stycket
kommunalskattelagen (1928: 370)
får avräknas endast från inkomst
av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse.

Till förlustavdrag berättigar endast sådan förlust, som hänför sig till
beskattningsår, för vilket skattskyldig varit jämlikt 22 § 1 mom. första
stycket vid 1) taxeringsförordningen skyldig avlämna självdeklaration
till ledning för sin taxering för inkomst, eller varunder skattskyldigs
bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor uppgått till sådant belopp
att han jämlikt bestämmelserna vid 2) eller 3) nämnda stycke varit skyldig
avlämna deklaration som nyss sagts. Vid bedömande av fråga om
rätt till förlustavdrag föreligger skall beträffande äkta makar och oskift
dödsbo tillika iakttagas vad i tredje och sjätte styckena sagda moment
stadgas. För rätt till förlustavdrag erfordras härutöver att deklarationsskyldigheten
för förluståret fullgjorts under vederbörligt taxeringsår.

Rätten till förlustavdrag bortfaller, om förlusten för förluståret ej
uppgår till 1 000 kronor. Såvitt avser förlustavdrag att utnyttjas vid
taxering till kommunal inkomstskatt skall vad nu sagts dock icke gälla,
om den skattskyldiges förluster under förluståret i olika kommuner sammanlagt
uppgå till minst 1 000 kronor.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och
tillämpas första gången vid 1973 års taxering.

1 Senaste lydelse 1970: 164.

SkU 1973: 2

Motionerna

1973: 998 av herr Annerås m. fl. (fp, s, c, m) vari hemställs att riksdagen
i samband med behandlingen av prop. 1972: 147 uttalar att dispenser
bör beviljas efter sådana regler och med sådan snabbhet att seriösa
partrederiers verksamhet inte onödigtvis försvåras;

1973: 999 av herrar Björck i Nässjö (m) och Brundin (m) vari hemställs 1.

att riksdagen avslår prop. 1972: 147 i vad avser beskattning vid utflyttning
samt

2. att de föreslagna begränsningarna i avskrivningsrätten inte ges retroaktiv
verkan;

1973: 1000 av herr Sjönell (c) vari hemställs att riksdagen beslutar
att de i prop. 1972: 147 föreslagna kontraktsavskrivningsreglerna för
rederi-, luftfarts- och varvsrörelse skall omfatta även skeppsklareringsoch
skeppsmäklerirörelse;

1973: 1001 av herr Strindberg m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen
vidtar de ändringar i de vid prop. 1972: 147 fogade författningsförslagen,
som betingas av i motionen anförda synpunkter.

Utskottet

Enligt 1966 års förordning om avdrag vid inkomsttaxeringen för avskrivning
på köpekontrakt som avser fartyg m. m. medges t. o. m. 1974
års taxering sådan avskrivning med 30 % av det avtalade priset. Sedan
fartyget — eller luftfartyget — levererats medges avdrag enligt sedvanliga
regler vid planenlig avskrivning med 10—15 % av anskaffningsvärdet,
sedan detta värde minskats med belopp motsvarande kontraktsavskrivningen,
eller vid bokföringsmässig redovisning med 30 % av det
skattemässiga restvärdet. Uppkommer underskott i rederirörelsen, får
underskottet avräknas från annan inkomst enligt vanliga regler i 46 §
kommunalskattelagen.

I propositionen föreslås på grundval av en av företagsskatteberedningen
i september 1972 avgiven promemoria (Ds Fi 1972: 8) att kontraktsavskrivningsreglerna
förlängs t. o. m. 1980 års taxering, samtidigt
som bestämmelser införs i syfte att stoppa de avsevärda, ej avsedda
skattelättnader som uppkommit bl. a. genom transaktioner med andelar
i partrederi och kommanditbolag. Dessa bestämmelser överensstämmer
i stort sett med vad företagsskatteberedningen föreslagit men har kompletterats
med dispensregler i syfte att möta befarade olägenheter för
rederinäringen. Förslaget innebär bl. a. att underskott som uppkommit

SkU 1973:2

genom kontraktsavskrivning med vissa undantag får avräknas endast
från inkomst av rederi-, luftfartygs- eller varvsrörelse. Underskott som
uppkommit genom ordinär avskrivning får dras av endast i den mån
avskrivningarna inte överstiger 10 % av anskaffningsvärdet för fartyg
och 15 % för luftfartyg. Om skattskyldig, som åtnjutit kontraktsavskrivning,
avyttrar köpekontraktet eller flyttar utomlands, innebär förslaget
att avdraget kommer att återföras till beskattning. Motsvarande gäller
om driftstället för verksamheten flyttas utomlands. Avsikten är att de
nya reglerna skall tillämpas fr. o. m. 1973 års taxering.

I de med anledning av propositionen väckta motionerna och i till utskottet
ingivna skrivelser från Sveriges redareförening och Salénrederierna
AB godtas den allmänna uppläggningen av förslaget, även om viss
kritik eller särskilda önskemål anförs beträffande vissa detaljer och dispensgivningen.

Den uppseendeväckande och tilltagande skatteflykt, som förekommit
med tillhjälp av gällande regler, bör givetvis stoppas i möjligaste mån.
Samtidigt är det emellertid uppenbart, att de speciella förhållandena
inom sjöfartsnäringen och luftfartsnäringen, exempelvis statliga subventioner
i andra länder, motiverar särskilda konsolideringsregler. Enligt
utskottets uppfattning är de i propositionen föreslagna åtgärderna ägnade
att så långt möjligt tillgodose dessa synpunkter, och utskottet ansluter
sig således i princip till propositionen.

Motionärerna i motionen 1973: 1001 anser att de nackdelar, som onekligen
är förbundna med dispensregler, bör ersättas med avskrivningsregler
som inte slår lika hårt i det enskilda fallet. Med hänsyn till prisfallsrisken
bör enligt deras mening kontraktsavskrivning medges upp till 5 %
av köpeskillingen, och när så är företagsekonomiskt motiverat bör ordinär
avskrivning medges med större belopp än som motsvarar 10 resp.
15 % av värdet, även om underskott uppkommer. I motionen 1973:
1000 yrkas att underskott skall få avräknas, förutom från rederi-, luftfarts-
eller varvsrörelse, även från inkomst av skeppsklareringsrörelse
eller skeppsmäklerirörelse. Även i skrivelsen från Sveriges redareförening
anförs att procentsatsen för avskrivning av fartyg är för låg och
att avdrag för underskott bör medges även från inkomst av rörelse av
den art som anges i motionen 1973: 1000.

Utskottet vill framhålla att den skattskyldige liksom hittills givetvis
skall vara berättigad till avdrag för nedskrivning av värdet av leveranskontrakt,
om prisfall inträffat eller om det är sannolikt att prisfall kommer
att inträffa före leveransen. Att därutöver såsom en extra förmån
medge avdrag för underskott, som beräknats med tillämpning av de ifrågavarande
särskilda kontraktsavskrivningsreglema, från inkomst som
inte har samband med rederirörelsen, kan enligt utskottets mening inte
anses motiverat. Som anförts i propositionen bör rätten till avdrag för

SkU 1973:2

underskott som uppkommit genom kontraktsavskrivning vara så begränsad
som möjligt. Detta innebär, att utskottet inte heller kan förorda
att denna avdragsrätt får utnyttjas från annan inkomst än som
föreslagits i propositionen. Utskottet vill emellertid inte bestrida, att de
föreslagna reglerna i undantagsfall kan leda till materiellt sett otillfredsställande
resultat. Sådana konsekvenser kan emellertid undvikas
genom dispens. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna
1973: 1000 och 1973: 1001 i dessa delar.

Avskattningsregeln vid utflyttning kritiseras i motionen 1973: 999
bl. a. från den synpunkten, att särskilda hinder för det fria valet av bosättningsort
strider mot internationella konventioner och inte bör uppställas.

Utskottet vill för sin del framhålla, att förutsättningen för den nu föreslagna
förlängningen av de särskilda kontraktsavskrivningsreglema är
att den särskilda förmån, som dessa regler innebär för personer inom
rederi- och luftfartsnäringarna, inte kommer att medföra definitiva skattelättnader.
Att den skattekredit, som dessa särskilda regler medger,
upphör om vederbörande flyttar utomlands är mot denna bakgrund endast
naturligt och kan enligt utskottets uppfattning givetvis inte föranleda
berättigade invändningar. Om de föreslagna reglerna undantagsvis medför
stötande resultat, täcker de förordade dispensreglema även nu ifrågavarande
fall. Utskottet avstyrker således motionen 1973: 999.

Beträffande utflyttningsfallen föreslås vidare att riksbanken vid prövning
av tillstånd att föra ut emigrantvaluta bör kunna beakta om betydande
skatte- eller avgiftsbelopp förfallit eller inom kort förfaller till
betalning. Enligt departementschefens uppfattning bör förutsättningar
därför skapas för en samordning mellan riksbanken och vederbörande
skatte- och uppbördsmyndigheter genom att riksdagen godkänner de synpunkter
härom, som anförs i propositionen. Utskottet tillstyrker förslaget,
som syftar till att samhället i möjligaste mån skall kunna ta till vara
de möjligheter som finns att bevaka sin rätt gentemot personer som
flyttar från landet.

I propositionen har föreslagits att Kungl. Maj:t när synnerliga skäl
föreligger skall kunna medge dispens från de föreslagna inskränkningarna
i rätten till kontraktsavskrivning och ordinarie avskrivning samt från
återföring till beskattning vid avyttring och vid flyttning utomlands. Anledningen
härtill är bl. a. vissa farhågor att de föreslagna begränsningsreglema
kan få allvarliga konsekvenser för såväl större rederiföretag som
mindre rederier bedrivna i familj ef öretagsform. Sådana konsekvenser
bör kunna undvikas genom dispensregeln, som öppnar möjlighet till undantag
från begränsningsreglema när synnerliga skäl föranleder det.
I fråga om avyttringsfallen har uttalats att dispens bör medges, om skatteflyktsregeln
i något fall skulle ge ett orimligt resultat. I utflyttnings -

SkU 1973:2

fallen har som dispensanledning nämnts att den skattskyldige visar att
utflyttningen inte kommer att medföra att principerna för beskattningen
bryts, exempelvis då rederirörelsen även efter utflyttningen kommer att
bedrivas i ungefärligen samma omfattning från fast driftställe i Sverige.
I anslutning till frågan om ikraftträdandet uttalar departementschefen
att dispensreglema ger möjlighet att undanta fall, som inte avsetts skola
träffas av de skärpta bestämmelserna.

Utskottet är medvetet om att det föreligger avsevärda svårigheter att
utöver de uttalanden som gjorts i propositionen närmare precisera de
fall, där synnerliga skäl kan anses föreligga, innan erfarenhet vunnits
av den nya lagstiftningen. Utskottet vill emellertid understryka, att det
givetvis är angeläget att den föreslagna lagstiftningen i praktiken kommer
att tillämpas så att dess syfte att åstadkomma en mer rättvis och likformig
beskattning uppfylls. Detta innebär att dispensreglema bör behandlas
med erforderlig restriktivitet. Samtidigt måste också framhållas
att avsikten med dispensreglema är att så långt som möjligt undvika
otillfredsställande verkningar av de nya reglerna.

Lagstiftningens syfte är att förhindra att skattekrediter, som inte är
motiverade från konsolideringssynpunkt, uppkommer och att avskrivningsreglema
medför definitiva skattelättnader. Enligt utskottets mening
är det naturligt att detta beaktas vid dispensgivningen. Departementschefen
föreslår därför att dispensen skall kunna förenas med sådana villkor
att konsekvenser av angivet slag inte uppkommer. Bryter den skattskyldige
mot dessa villkor, skall de avskrivningar som medgetts enligt dispensen
återföras till beskattning. Härigenom skapas möjligheter att vid
dispensprövningen beakta omständigheterna i det enskilda fallet. Dispensen
kan utformas på olika sätt för skilda delägare och innehålla såväl
tids- och beloppsmässiga begränsningar som andra villkor.

De anförda synpunkterna leder till att dispens bör kunna komma i
fråga beträffande seriösa projekt inom rederi- och luftfartsnäringama,
om projektet har en naturlig anknytning till rederi- eller luftfartsverksamhet,
exempelvis genom speditions-, klarerings- eller mäklerirörelse, eller
har annat affärsmässigt betingat intresse av permanent karaktär, och
om synnerliga skäl kan anses föreligga. Det ligger emellertid i sakens
natur att försiktighet bör iakttas vid dispensgivningen när fysiska personer
deltar i projektet, direkt eller genom handels- eller kommanditbolag.
Det kan enligt utskottets mening inte accepteras att fysiska personer
får skatteförmåner, som inte är motiverade från företagsekonomisk
synpunkt, enbart genom att investera i ett rederiföretag, även om detta
företag ter sig seriöst. Utskottet har inte något att erinra mot att dispensgivningen
— om omständigheterna i det enskilda fallet motiverar
det — utnyttjas för att bereda rederinäringen en mjuk övergång till de
nya reglerna och för att undvika stötande effekter av den föreslagna
retroaktiviteten för den som inte utnyttjar gällande regler i skatteun -

SkU 1973: 2

dandragande syfte. Enligt utskottets mening bör det emellertid beaktas
att skattesystemet också på detta område så långt möjligt bör vara neutralt
i konkurrenshänseende och te sig rättvist för medborgarna.

I motionen 1973: 998 begär motionärerna att dispensmöjligheterna
tillvaratas på sådant sätt att seriösa partrederiers verksamhet inte onödigtvis
försvåras. Även skrivelserna från Sveriges redareförening och
Salénrederiema AB innehåller yrkanden om en generös dispensgivning.
Motionärerna i motionen 1973: 1001, som utskottet delvis behandlat
ovan, anser däremot att de föreslagna dispensmöjlighetema bör ersättas
av mer gynnsamma avskrivningsregler. Utskottet, som redan avstyrkt
förslaget beträffande avskrivningsreglema, anser att dessa yrkanden inte
kan tillgodoses i vidare mån än som framgår av vad utskottet anfört
ovan. Utskottet avstyrker således motionen 1973: 998 och motionen
1973: 1001 i denna del.

Förslaget i propositionen innebär, att de nya reglerna skall tillämpas
redan vid 1973 års taxering. I motionen 1973: 999 yrkas att lagstiftningen
inte skall vara retroaktiv.

Allmän enighet råder om att retroaktiv skattelagstiftning bör undvikas.
Som anförs i propositionen talar emellertid särskilda skäl för att i detta
fall — så som också redan tidigare skett bl. a. beträffande transaktioner
av ifrågavarande slag — göra avsteg från denna princip. Vid bedömningen
av denna fråga bör inte minst beaktas den omfattande publiciteten
kring ifrågavarande transaktioner och de lagstiftningsåtgärder häremot
som förutskickats på ett tidigt stadium från såväl företagsskatteberedningen
som från regering och riksdag. Utskottet vill understryka
departementschefens uttalande i detta sammanhang att de förordade dispensreglema
ger möjlighet att undanta fall, som inte avsetts skola träffas
av de skärpta bestämmelserna.

Med det anförda tillstyrker utskottet de i propositionen föreslagna
ikraftträdandebestämmelsema och avstyrker således motionen 1973:
999 även i denna del.

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionerna 1973: 998, 1973: 999,
1973:1000 och 1973: 1001 och med bifall till propositionen
1972: 147

dels antar vid propositionen fogade förslag till

1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

2. förordning om ändring i förordningen (1947: 576) om statlig
inkomstskatt,

3. lag om ändring i förordningen (1966: 172) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avskrivning på köpekontrakt som avser
fartyg m. m.,

4. lag om ändring i förordningen (1960: 63) om rätt till förlustutjämning
vid taxering för inkomst;

SkU 1973:2 16

dels godkänner vad departementschefen i propositionen anfört
i fråga om s&ötetrdmrig: mellan riksbanken och vederbörande
skatte- och uppfe örttetnyndigheter vid prövning av ärenden om
tilldelning av emigrantvaluta.

cmslsdgiljöfmn: c
Med hänsyn till ärersdeté brådskande natur hemställer utskottet att
ärendet avgörs efter efldftstattidwrdläggning.

Stockholm den 2 febrdanrl9?!3' s</ ’ ' ' " -

Jaibncilod u'vi: b .

På skatteutskottets vägflöP^TJ löd i.:n:

ERIK BRANDT Lhvlevc rwbri ;.x
sini nsbncjii\ t. Lil :
trötnc isllo.:.;:.

Närvarande: herr Brandt (js),„fru Holmqvist (s), herrar Kristenson (s),

Josefson i Arrie (c), Warnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c),

Wikner (s), Nilsson i Trobro (m), Westberg i Hofors (s), Lothigius

(m), Hörberg (fp), Maycusspi^ (s), Björk i Gävle (c) och fru Normark
(s). q *> >1 i...< _

•flitegal Dit .....

Reservation .aaiivbnu rX »ni

av herrar Nilsson i Trbtt?Ö (rd^ocfa Löthigius (m) vilka under åberopande
av innehållet i 1001 ansett att utskottet under punkt

1 bort hemställa -möbsd bi >' ....

att riksdagen ihÄB^tjftaJHill motionen 1973: 1001 antar det vid
propositioner?^)^ådé''förslaget till lag om ändring i kommunalskattelageil^i^éSr^Ö)'
med den ändringen att 46 § 1 mom.
erhåller följ^di^^feiti reservanternas förslag betecknade lydelse:
-eib sbfibiOTj) tL

-leil död? ; v:.

Utskottets förslag Reservanternas förslag

angelee-tö) t-.i :v .

:€Tei nenof&:§

1 m o m. Därest vid beräkning enligt ovan angivna grunder av skattskyldigs
inkomst från särskild förvärvskälla uppkommer underskott, må,
med nedan i detta mom. angivna undantag och med iakttagande av
föreskriften i 74 §, såd&fÄ iiriödrskott, i den mån det med tillämpning av
de i 56—59 §§ meddélädfe böätätntnelser om beskattningsort är att hänföra
till en kommun, avräknas å sådan den skattskyldiges inkomst, som
skall tagas till beskattning i samma kommun.

Avdrag är icke medgivet för underskott å icke yrkesmässig avyttring
av fast eller lös egenéöffl3 öllöf å deltagande i lotteri, för underskott å
fastighet och rörelse i utlandet eller för underskott, som uppstått därigenom,
att avdrag, var orfii förm älés i 45 §, Överstigit nettointäkten av förvärvskällan,
och ej helleöföf- underskott i den mån hänsyn därtill tagits
vid beräkning av sjömansskatt.

-Jutzuhöl !!;) : ' ■

SkU 1973: 2

Utskottets förslag

Har i rederi- eller luftfartsrörelse
avdrag gjorts för värdeminskning
av fartyg eller luftfartyg
eller för avskrivning på köpekontrakt
enligt 1 § förordningen
(1966: 172) om avdrag vid inkomsttaxeringen
för avskrivning
på köpekontrakt som avser fartyg
m. m., får underskott i sådan förvärvskälla
med belopp som motsvarar
större avskrivning för år
räknat än 10 procent av anskaffningsvärdet
för fartyg eller 15
procent av anskaffningsvärdet för
luftfartyg eller avskrivning på köpekontrakt
enligt nyssnämnda förordning
avräknas endast från inkomst
av rederi-, luftfarts- eller
varvsrörelse. För underskott som
sålunda icke kunnat utnyttjas får
avdrag åtnjutas senast det beskattningsår,
för vilket taxering sker
sjätte kalenderåret efter det kalenderår
då taxering sker för det beskattningsår
då underskottet uppkom.
Avdrag får därvid icke åtnjutas
med belopp som överstiger
sammanlagda beloppet av inkomst
av rederi-, luftfarts- och varvsrörelse
i den mån därifrån ej avräknats
annat underskott som avses
i detta stycke.

Reservanternas förslag

Har i rederi- eller luftfartsrörelse
avdrag gjorts för värdeminskning
av fartyg eller luftfartyg
med större belopp än som är
företagsekonomiskt motiverat eller
för avskrivning på köpekontrakt
med mer än sammanlagt 5 procent
av det avtalade priset enligt
1 § förordningen (1966: 172) om
avdrag vid inkomsttaxeringen för
avskrivning på köpekontrakt som
avser fartyg m. m., får underskott
i sådan förvärvskälla med belopp
som motsvarar större avskrivning
för år räknat än 10 procent av
anskaffningsvärdet för fartyg eller
15 procent av anskaffningsvärdet
för luftfartyg eller avskrivning
på köpekontrakt enligt
nyssnämnda förordning avräknas
endast från inkomst av rederi-,
luftfarts- eller varvsrörelse.
För underskott som sålunda icke
kunnat utnyttjas får avdrag åtnjutas
senast det beskattningsår, för
vilket taxering sker sjätte kalenderåret
efter det kalenderår då
taxering sker för det beskattningsår
då underskottet uppkom. Avdrag
får därvid icke åtnjutas med
belopp som överstiger sammanlagda
beloppet av inkomst av rederi-,
luftfarts- och varvsrörelse
i den mån därifrån ej avräknats
annat underskott som avses i detta
stycke.

Vid tillämpning av tredje stycket anses koncernbidrag enligt 43 § 3
mom. som intäkt av rederirörelse, varvsrörelse eller luftfartsrörelse endast
i den mån bidraget lämnats av rederiföretag, varvsföretag eller luftfartsföretag
och bidragsgivaren under det beskattningsår då bidraget
lämnats ej mottagit sådant bidrag.

Tredje och fjärde styckena tillämpas ej i fråga om fartyg som använ -

SkU 1973: 2

Utskottets förslag Reservanternas förslag

des för yrkesmässigt fiske eller i fråga om avskrivning på köpekontrakt
för fartyg som är avsett för sådant ändamål. I fråga om svenskt aktiebolag
och svensk ekonomisk förening tillämpas tredje och fjärde styckena
endast om aktierna eller andelarna till huvudsaklig del ägas eller på
därmed jämförligt sätt innehavas — direkt eller genom förmedling av
juridisk person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer.

Föreligger synnerliga skäl, äger Konungen eller myndighet, som Konungen
bestämmer, för särskilt fall medge undantag från tillämpning av
tredje stycket. Bryter skattskyldig mot villkor som uppställts för medgivandet,
skall taxering ske enligt tredje stycket på samma sätt som vid
eftertaxering för beskattningsår som medgivandet avser.

Särskilt yttrande

av herrar Larsson i Umeå (fp), Nilsson i Trobro (m), Lothigius (m) och
Hörberg (fp):

Vi har anslutit oss till utskottes förslag trots att motionen 1973: 998
formellt avstyrkts. Av utskottets skrivning framgår att yrkandet om att
dispenser bör beviljas efter sådana regler, att seriösa partrederiers verksamhet
inte onödigtvis försvåras, i sak har blivit tillgodosett. Vi vill
i detta sammanhang understryka vikten av att dispensansökningar behandlas
med sådan snabbhet att onödiga väntetider ej skall förorsaka
den sökande olägenheter.

MARCUS OOKTR. STOCKHOLM 1 »71 73004*