Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 7 år 1973

SfU 1973: 7

Nr 7

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av propositionen
1973:1 i vad avser anslag för budgetåret 1973/74 till allmän försäkring
m. m. jämte motioner.

Socialdepartementet

Allmän försäkring m. m.

1. Försäkringsdomstolen. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts under punkten
B 1 (s. 30) framlagda förslag och hemställer

■

att riksdagen till Försäkringsdomstolen för budgetåret 1973/74
anvisar ett förslagsanslag av 2 795 000 kr.

. *W ...

2. Försäkringsrådet. Riksförsäkringsverket. Utskottet tillstyrker Kungl.

Maj:ts under punkterna B 2 och B 3 (s. 31—35) framlagda förslag och

'■

hemställer

att riksdagen för budgetåret 1973/74 anvisar

1) till Försäkringsrådet ett förslagsanslag av 1 630 000 kr.

2) till Riksförsäkringsverket ett förslagsanslag av 56 173 000 kr.

- . i >

3. Folkpensioner. Kungl. Maj:t har under punkten B 4 (s. 35—38)
föreslagit riksdagen att till Folkpensioner för budgetåret 1973/74 anvisa
ett förslagsanslag av 10 560 000 000 kr.

Motionerna

I detta sammanhang behandlas

motionen 1973: 76 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs
att riksdagen

1) antar följande såsom motionärernas förslag betecknade
Förslag till

Lag om ändring i lagen den 9 maj 1969 (nr 205) om pensionstillskott

Härigenom förordnas i fråga om lagen den 9 maj 1969 (nr 205) om
pensionstillskott,

dels att 2 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 3 § ordet ”trettio” skall ersättas av ordet ”fyrtio”.

1 Riksdagen 1973.11 sami. Nr 7

SfU 1973: 7

(Nuvarande lydelse)

(Motionärernas förslag)

2 §

Pensionstillskott utgör trettio
procent av basbeloppet, om ej annat
följer av bestämmelserna nedan
i denna paragraf.

Under nedannämnda tider skall
pensionstillskottet utgöra
den 1 juli 1969—den 30 juni

1970 tre,

den 1 juli 1970—den 30 juni

1971 sex,

den 1 juli 1971—den 30 juni

1972 nio,

den 1 juli 1972—den 30 juni

1973 tolv,

den 1 juli 1973—den 30 juni

1974 femton,

den 1 juli 1974—den 30 juni

1975 aderton,

den 1 juli 1975—den 30 juni

1976 tjugoen,

den 1 juli 1976—den 30 juni

1977 tjugofyra,

den 1 juli 1977—den 30 juni

1978 tjugosju procent av basbeloppet.

Pensionstillskott till ålderspension,
som börjat utgå tidigare eller
senare än från och med den månad
varunder den försäkrade fyller sextiosju
år, utgör det belopp som
framkommer om de i första eller
andra stycket angivna procenttalen
minskas eller ökas i motsvarande
mån, som pensionen skall minskas
eller ökas enligt 6 kap. 2 § andra
eller tredje stycket lagen den 25
maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

Pensionstillskott till förtidspension,
som enligt 7 kap. 2 § andra
eller tredje stycket lagen om allmän
försäkring utgår med två tredjedelar
eller hälften av hel förtidspension,
utgör motsvarande andel
av pensionstillskott som anges i
första eller andra stycket. Pensionstillskott
till förtidspension,
som utgår för tid efter det att ål -

Pensionstillskott utgör fyrtio
procent av basbeloppet, om ej annat
följer av bestämmelserna nedan
i denna paragraf.

Under nedannämnda tider skall
pensionstillskottet utgöra

1969—den 30

1970—den 30

1971—den 30

1972—den 30

1973—den 30

den 1 juli

1970 tre,
den 1 juli

1971 sex,
den 1 juli

1972 nio,
den 1 juli

1973 tolv,
den 1 juli

1974 tjugo,
den 1 juli 1974—den 30

1975 tjugofyra,
den 1 juli 1975—den 30 juni

1976 tjugoåtta,
den 1 juli 1976—den 30

1977 trettiotvå,
den 1 juli 1977—den 30 juni

1978 trettiosex,
den 1 juli 1978—den 30

1979 fyrtio procent av basbeloppet.

uni

SfU 1973: 7

(Nuvarande lydelse)

derspension med stöd av 6 kap. 1 §
tredje stycket lagen om allmän försäkring
upphört att utgå, skall
minskas med sex tiondels procent
för varje månad under vilken ålderspensionen
utgått.

Pensionstillskott till änkepension,
som enligt 8 kap. 4 § andra
eller tredje stycket lagen om allmän
försäkring utgår med minskat
belopp, utgör det belopp som
framkommer om de i första eller
andra stycket angivna procenttalen
minskas i motsvarande mån.

(Motionärernas förslag)

2) uttalar sig för att den merkostnad som en till fyra procent på
basbeloppet ändrad beräkning av pensionstillskotten innebär täckes av
medel ur AP-fonderna och hos Kungl. Maj:t hemställer om att till höstriksdagen
1973 framläggs de härav erforderliga förslagen rörande ett
sådant ianspråktagande av medel ur AP-fondema;

motionen 1973: 644 (jfr. 1973: 241) av herr Bohman m. fl. (m), vari
hemställs bl. a. att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till ett långsiktigt
program för förbättring av folkpensionen, innefattande bl. a.
snabbare uppbyggnad av pensionstillskott finansierade med ATP-medel.

motionen 1973: 885 (jfr. 1973: 571) av herr Hermansson m. fl. (vpk),
vari hemställs att riksdagen antar följande såsom motionärernas förslag
betecknade

Förslag till

Lag om ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering av
folkpensioneringen

Härigenom förordnas att 3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Motionärernas förslag)

3§

Folkpensionsavgift skall utgå Folkpensionsavgift skall utgå
med fem procent av den avgifts- med fem procent av den avgifts pliktiges

till statlig inkomstskatt pliktiges till statlig inkomstskatt

beskattningsbara inkomst, dock beskattningsbara inkomst.

med högst ettusenfemhundra kronor.

It Riksdagen 1972.11 sami. Nr 7

SfU 1973: 7

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser gäller
vid 1974 och tidigare års taxering och vid eftertaxering för år 1974
eller tidigare år.

Motionen 1973: 644 innehåller också ett yrkande om lika pensionsförmåner
oberoende av civilstånd. Detta yrkande behandlar utskottet
i betänkandet SfU 1973: 8.

Utskottet

Enligt lag den 9 maj 1969 (nr 205) utgår pensionstillskott till folkpension
i form av ålderspension, förtidspension eller änkepension. Pensionstillskott
började utgå den 1 juli 1969 och uppgick den första ettårsperioden
till 3 % av basbeloppet. Det höjdes den 1 juli 1971 till 9 % och den
1 juli 1972 till 12 % av basbeloppet. I fortsättningen skall det höjas med
3 % årligen till och med den 1 juli 1978, då det skall uppgå till 30 % av
basbeloppet. Därmed kommer det ekonomiska grundskyddet att ha ökat,
för ensamstående pensionärer från 90 till 120 % av basbeloppet och för
vardera av två makar, som båda är pensionärer, från 70 till 100 % av
samma belopp.

Pensionstillskotten är i princip avsedda endast för sådana pensionärer
som saknar eller har endast obetydlig ATP. Tillskotten är därför inkomstprövade
men uteslutande med hänsyn till inkomster i form av
ATP-pension. Detta innebär att summan av utgående ATP-pension och
pensionstillskott inte får överstiga 30 % av basbeloppet. I den mån utgående
ATP täcker skillnaden mellan — för ensamstående pensionär —
120 % och 90 % av basbeloppet och för — vardera av två pensionerade
makar — 100 °/o och 70 %> av samma belopp, skall alltså pensionstillskott
inte utgå. Andra inkomster än ATP, hur betydande de än är, påverkar
inte rätten till pensionstillskott.

Enligt särskild föreskrift i 2 § lagen om pensionstillskott skall, om
grundförmånen utgår med reducerat belopp, pensionstillskottet reduceras
i motsvarande mån. Denna bestämmelse får betydelse vid förtida uttag
och i de fall då förtidspension utgår med reducerat belopp men också
då änkepension reducerats med hänsyn till änkans ålder.

I två av de motioner utskottet behandlar i förevarande sammanhang
yrkas höjningar av pensionstillskotten. Motionärerna i motionen 1973:
76 vill sålunda att dessa tillskott fr. o. m. den 1 juli 1973 skall utgå utan
inkomstprövning och med 20 % av basbeloppet samt därefter årligen
uppräknas med 4 i stället för 3 %. Kostnaderna för förbättringen, dvs.
den extra procenten, bör — menar motionärerna — lämpligen bestridas
med medel ur AP-fonderna. I motionen 1973: 644 yrkas — med hänvis -

SfU 1973: 7

ning till motivering i motionen 1973: 241 — förslag om ett långsiktigt
program för förbättring av folkpensionen, innefattande bl. a. snabbare
uppbyggnad av pensionstillskotten. Motionärerna i denna motion vill att
tillskotten i sin helhet skall finansieras med medel ur AP-fondema.

Yrkanden av samma eller liknande innebörd har under ett flertal år
och senast i fjol avvisats av riksdagen (jfr 2LU 1970: 13, SfU 1971: 8
och SfU 1972: 10). I de förevarande motionerna har inte åberopats skäl
som bör föranleda att riksdagen i år gör en annan bedömning än tidigare.
Utskottet vill erinra om att antalet pensionärer med pensionstillskott
f. n. uppgår till drygt 1 033 000. Även mindre uppräkningar av pensionstillskotten
kan alltså beräknas medföra betydande kostnader. Utskottet
har nyligen i betänkande 1973: 2 hemställt att riksdagen genom principuttalande
markerar det behov av ytterligare reformer som föreligger
inom pensionsområdet och därvid bl. a. understrukit angelägenheten av
att dagens folkpensionärer så snabbt som möjligt erhåller förbättringar i
olika avseenden. Samtidigt har utskottet emellertid betonat att reformerna
är av stor ekonomisk räckvidd och att ett ställningstagande till tidpunkten
för deras genomförande bör ske med hänsynstagande till de
ekonomiska konsekvenserna och möjligheten att lösa finansieringsfrågan.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1973: 76 och
motionen 1973: 644, i vad den behandlas i detta betänkande.

Kostnaderna för folkpensioneringen bestrids genom folkpensionsavgifter,
statsmedel och — i fråga om kommunala bostadstillägg — kommunala
medel. Folkpensionsavgiftema kan sägas vara de försäkrades avgifter
men har mera karaktären av specialskatt än av försäkringsavgift.
Folkpensionsavgiften utgår med 5 % av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomsten men är maximerad till 1 500 kr.

I motionen 1973: 885 yrkas att maximiregeln skall slopas och folkpensionsavgiften
utgöra 5 % av nämnda inkomst oavsett dess storlek.
Även detta yrkande har tidigare avvisats av riksdagen med hänvisning
till att folkpensionsavgiftens storlek och konstruktion måste ses i samband
med de regler som gäller för inkomstberäkningen och att mot denna
bakgrund anledning saknas att avskaffa maximiregeln för avgiftsuttag.
Riksdagen har också påpekat att en sådan åtgärd skulle innebära en
väsentlig marginalskatteskärpning också i inkomstlägena 35 000—53 000
kr.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare intagna ståndpunkt
och avstyrker följaktligen bifall till motionen 1973: 885.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A beträffande ändring av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1969 (nr 205)
om pensionstillskott samt riksdagsuttalande angående pensionstillskottens
finansiering

att riksdagen avslår motionen 1973: 76;

SfU 1973:7

B beträffande ett långsiktigt program för förbättring av folkpensionen
att riksdagen avslår motionen 1973: 644 i vad den behandlas i
detta betänkande;

C beträffande anslagets storlek

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts under punkten B 4
framlagda förslag till Folkpensioner för budgetåret 1973/74
anvisar ett förslagsanslag av 10 560 000 000 kr.;

D beträffande ändring av 3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om
finansiering av folkpensioneringen

att riksdagen avslår motionen 1973: 885.

4. Ersättning till postverket för pensionsntbetalningar. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts under punkten B 5 (s. 38—39) framlagda förslag och
hemställer

att riksdagen till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar
för budgetåret 1973/74 anvisar ett förslagsanslag av
20 800 000 kr.

5. Vissa yrkesskadeersättningar m. m. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
under punkten B 7 (s. 40—41) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m. m. för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 1 500 000 kr.

Stockholm den 27 februari 1973

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Jonsson i Mora* (fp),
fröken Sandell (s), herrar Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c),
Persson i Stockholm (s), fröken Pehrsson* (c), herrar Marcusson (s), Olsson
i Stockholm (vpk), Andersson i Nybro (c), Ångström (fp), Signell
(s), Lindström (s) och Andersson i Ljung* (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SfU 1973: 7

Reservationer

vid punkten 3 (Folkpensioner)

beträffande ändring av 2 och 3 §§ lagen den 9 maj 1969 (nr 205) om
pensionstillskott samt riksdagsuttalande angående pensionstillskottens
finansiering

1) av herr Olsson i Stockholm (vpk) som

dels anfört följande:

En treprocentig uppräkning av pensionstillskotten innebär med nu
gällande basbelopp om 7 600 kr. en höjning med endast 228 kr. för
helt år. En sådan höjning måste med nuvarande snabba prisstegringar
och mot bakgrund av att grundpensionen är låg anses helt otillräcklig.
Även den i motionen 1973: 76 föreslagna höjningen är ganska blygsam
men ger likväl en förbättring av grundstandarden räknat i nuvarande
basbelopp med, för nästa budgetår, (5 % X 7 600 =) 380 kr. och därefter
med årligen (4 % X 7 600 =) 304 kr. Den innebär dessutom en
standardförbättring för flera pensionstagare, eftersom rätten till pensionstillskott,
när dessa är fullt utbyggda, kommer att upphöra först när
ATP uppgår till 40 % av basbeloppet. Jag anser alltså — i likhet med
motionärerna i motionen 1973: 76 — att 2 § lagen om pensionstillskott
bör ändras så, att pensionstillskotten den 1 juli i år räknas upp från
12 till 20 % och därefter med fyra procent årligen t. o. m. den 30 juni
1979.

Enligt särskild bestämmelse i lagen om pensionstillskott skall, om
grundförmånen utgår med reducerat belopp, exempelvis vid förtida
uttag, pensionstillskottet minskas i motsvarande mån. Denna regel är
enligt mitt förmenande oacceptabel. Den medför nämligen att klyftan
mellan pensionstagare med och pensionstagare utan full pension kommer
att öka ytterligare för varje år. De skäl som riksdagen tidigare
åberopat mot att avskaffa reduceringsregeln är såvitt jag kan finna inte
bärande och jag yrkar därför att denna utgår ur författningstexten.

Av beräkningar gjorda inom riksförsäkringsverket, vilka fogats som
bilaga till motionen 1973: 76, framgår att överskottet i AP-fonderna —
vid ett avgiftsuttag under åren 1972 och 1973 på 10,5 % och fr. o. m.
1974 på 11 % — år 2000 kan beräknas till drygt 32,4 miljarder kr.
Med hänsyn härtill bör det enligt min mening vara möjligt att, utan att
äventyra vare sig tryggheten inom tilläggspensioneringen eller näringspolitiska
insatser, i viss utsträckning ta fondmedel i anspråk för pensionsförbättringar.
I första hand bör kostnaden för den extra uppräkning
av pensionstillskotten om fem procent som yrkats för nästkommande
budgetår kunna bestridas med AP-medel. Därutöver bör emellertid
även den ytterligare förbättring av tillskotten som yrkats fr. o. m.
den 1 juli 1974 kunna bekostas av AP-medel.

Sfi; 1973: 7

dels ansett att utskottet under punkten A bort hemställa
att riksdagen med bifall till motionen 1973: 76

a) antar det på s. 1—3 i detta betänkande intagna såsom motionärernas
förslag betecknade förslaget till lag om ändring i lagen
den 9 maj 1969 (nr 205) om pensionstillskott,

b) uttalar, att den merkostnad, som en för budgetåret 1973/74
till fem procent av basbeloppet och fr. o. m. budgetåret 1974/
75 till fyra procent årligen av samma belopp ändrad uppräkning
av pensionstillskotten medför, bör täckas av medel ur
AP-fondema och i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till
årets höstriksdag om ett sådant ianspråktagande av medel ur
dessa fonder.

beträffande ett långsiktigt program för förbättring av folkpensionen

2) av herrar Ringaby (m) och Björck i Nässjö (m) vilka
dels anfört följande:

Pensionstillskotten utgår till pensionärer med ingen eller ringa tilläggspension,
och de är inkomstprövade uteslutande mot inkomster från
ATP. De bör enligt vår mening betraktas som en del av ATP-systemet
och därför av principiella och ekonomiska skäl finansieras med ATPmedel.
För att täcka kostnaderna för pensionstillskotten skulle endast
åtgå ca tio procent av de ATP-avgifter som beräknas inflyta under
budgetåret 1973/74 och som annars oavkortade tillförs AP-fonderna.
Även med denna belastning kommer AP-fonderna att växa långt snabbare
än som ursprungligen beräknats och byggas upp i en takt som
mer än väl räcker för att garantera framtida pensionsbetalningar.

En överföring av pensionstillskotten till ATP-systemet minskar utgiftsbehovet
på statsbudgeten med ungefär 1 100 milj. kr. under budgetåret
1973/74. Samhällsekonomiskt är åtgärden helt neutral, eftersom
statens upplåningsbehov och AP-fondemas utlåningskapacitet minskar
med exakt samma belopp. Åtgärden medför inte heller någon ändring
såvitt avser det totala konsumtionsutrymmet. För pensionärerna skulle
en fast anknytning av pensionstillskotten till ATP-systemet innebära
ökad trygghet genom att tillskotten skulle vara skyddade mot konjunkturvariationer
föranledda av finanspolitiska åtstramningsåtgärder. I likhet
med motionärerna i motionen 1973: 241 anser vi också att folkpensionsförmånema
bör förbättras så långt det är möjligt. Detta bör
enligt vår mening lämpligen ske genom tillägg till pensionstillskotten
(jfr kungörelsen, 1971: 945, om särskilt pensionstillägg).

Vi delar alltså den uppfattning som kommit till uttryck i motionerna
1973: 644 och 1973: 241 och tillstyrker därför bifall till det i detta
betänkande behandlade yrkandet i motionen 1973: 644.

SfU 1973:7

dels ansett att utskottet under punkten B bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 644, i vad den behandlas
i detta betänkande, i skrivelse till Kungl. Majit begär
förslag om ett långsiktigt program för förbättring av folkpensionen,
innefattande snabbare uppbyggnad av pensionstillskott
finansierade med ATP-medel.

beträffande ändring av 3 § lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering
av folkpensioneringen

3) av herr Olsson i Stockholm (vpk) som
dels anfört följande:

I en särskild motion (1973: 571) till årets riksdag har anvisats olika
åtgärder i syfte att möjliggöra ett avskaffande av mervärdeskatten på
livsmedel. Bland dessa åtgärder ingår slopande av taket för folkpensionsavgiften.
Denna skall enligt nu gällande bestämmelser utgå med
fem procent av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten,
dock med högst 1 500 kr., vilket innebär att någon avgift inte utgår på
den del av nämnda inkomst som överstiger 30 000 kr. Enligt min mening
kan det inte anses tillfredsställande att årsinkomster på hundratusentals
kronor inte medför högre folkpensionsavgift än som utgår
på inkomster upp till 30 000 kr. Med hänsyn härtill och till att ett avskaffande
av denna gräns kan beräknas medföra en inkomstförstärkning
för staten för budgetåret 1973/74 om ca 1 200 milj. kr. anser jag
att maximiregeln bör avskaffas.

dels ansett att utskottet under punkten D bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 885 antar det på s. 3
och 4 i detta betänkande intagna, såsom motionärernas förslag
betecknade förslaget till lag om ändring i lagen den 25 maj
1962 (nr 398) om finansiering av folkpensioneringen.

MARCUS BOKTR.STOCKHOLM 1973 730051