Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 23 år 1973 SfU 1973:23

Nr 23

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:98 angående rätt till tilläggspension för utländska sjömän vid anställning på svenska handelsfartyg, m. m. jämte motion.

Propositionen

I propositionen 1973:98 har Kungl. Maj:t (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att antaga i propositionen framlagda förslag tiU

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgrundande inkomst eiUigt lagen om aUmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering,

5. lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift,

6. förordning om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift,

7. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

8. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift.

I propositionen läggs fram förslag om att de utländska sjömän som till följd av det gällande kravet på bosättning i Sverige är utestängda från möjlighet att tjäna in rätt tUl tUläggspension (ATP) skall få sådan rätt. Villkoret för detta skaU vara att sjömannen är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg. Kvalifikationskraven och förmånsformerna avses i princip bli desamma som eljest gäller inom ATP.

Den lägre ATP-avgift som f. n. gäller för redare föreslås successivt höjd så att den från det ättonde året efter reformens genomförande utgår efter samma procentsats som gäller för övriga arbetsgivare.

De nya bestämmelserna föresläs träda i kraft den 1 januari 1974.

I propositionen läggs även fram vissa förslag till författningsändringar föranledda av proposUionerna 1973:40, 1973:45, 1973:46 och 1973:47.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är följande.

1 Riksdagen 1973. 11 saml. Nr 23

1 kap.

3 §'

Försäkrade enligt denna lag äro svenska medborgare, sä ock de som utan att vara svenska medborgare äro bosatta i riket.

Den som ef är svensk medborgare men är anställd i redarens t fäns t ombord på svenskt handelsfartyg är försäkrad för tilläggspension, även om han ef är bosatt i riket. Detta gäller dock icke den som är anställd uteslutande för fartygs iståndsättande eller uppläggning eller för tillsyn eller betfäning vid fartygs uppehåll i hamn. Med svenskt handelsfartyg likställes i denna lag utländskt handelsfartyg, som svensk redare förhyr obemannat.

Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap. 6 § tUlgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han ej längre uppfyller förutsättningarna enhgt första stycket.

Såvitt angår försäkringen för tilläggspension är den som enligt 11 kap. 6 § tillgodoräknats pensionspoäng försäkrad, även om han ej längre uppfyller fömtsätt-ningarna enligt första eller andra stycket.

2 kap.

7 §

Har kommun genom att anställa eller eljest träffa avtal med läkare eller på annat sätt vidtagit åtgärder för att bereda medellösa eller mindre

< Senaste lydelse 1967:206.

2 Senaste lydelse 1965:144. Förslaget till ny lydelse framläggs under förutsättning av bifall till prop. 1973:40 och 1973:45.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bemedlade personer läkarvård, må allmän försäkringskassa på framställning av kommunen förordna, att kommunen efter grunder som fastställas av Konungen skall vara berättigad att av kassan erhålla ersättning för kostnad för läkarvård, som sålunda beretts försäkrad. Sådan ersättning må i varje särskilt fall utgivas allenast i den mån ersättning i anledning av vården ej tillkommit den försäkrade själv samt må ej överstiga vad som skolat utgivas tiU denne, därest han fått vidkännas motsvarande kostnad.

Allmän försäkringskassa äger med arbetsgivare, som anordnar läkarvård eller vidtager andra sjukvårdande åtgärder så att kassans utgifter för sjukvårdsersättning kunna antagas minska, överenskomma om skälig gottgörelse för arbetsgivarens ifrågavarande kostnader.

Allmän försäkringskassa äger jämväl med kommun, landstingskommun eller transportföretag, som åtager sig att ombesörja transporter, för vUka ersättning från sjukförsäkringen må utgivas, träffa överenskommelse om skälig gottgörelse härför samt om avgifter, vilka kommunen, landstingskommunen eller företaget må uttaga av de försäkrade för utförda transporter.

Överenskommelse som avses i andra eller tredje stycket skall för att vara gällande faststäUas av riksförsäkringsverket.

Om redare för svenskt fartyg Har arbetsgivare för sjöman

haft att vid sjömarrs sjukdom vidkännas kostnad som avses i 2-6 §§, äger han hos allmän försäkringskassa erhålla gottgörelse för kostnaden enligt bestämmelserna i denna lag.

jämlikt sjömanslagen haft att vid jämlikt sjömanslagen (1973:000)

sjömans sjukdom vidkännas kostnad som avses \ 2 §, 3 § första stycket, 4, 5 eller 6 §, äger han hos allmän försäkringskassa erhålla gottgörelse för kostnaden enligt bestämmelserna i denna lag.

Konungen föreskriver.

Har redare för svenskt fartyg jämUkt sjömanslagen haft att för sjömans sjukvård utom riket vidkännas kostnad, som omfattas av föreskrifter meddelade med stöd av första stycket, äger han från allmän försäkringskassa i den ordning Konungen bestämmer erhålla gottgörelse för kostnaden enligt nämnda föreskrifter.

9 §3 Ersättning för sjukvård utom riket utgår endast i den utsträckning

Har arbetsgivare för sjöman jämUkt sjömanslagen (1973:000) haft att för sjömans sjukvård utom rUcet vidkännas kostnad, som omfattas av föreskrifter meddelade med stöd av första stycket, äger han från allmän försäkringskassa i den ordning Konungen bestämmer erhålla gottgörelse för kostnaden enhgt nämnda föreskrifter. Har genom utrikesförvaltningens försorg åt försäkrad lämnats ekono-

3 Förslaget till ny lydelse framläggs under förutsättning av bifall till prop. 1973:40 och 1973:45.

1* Riksdagen 1973. 11 saml. Nr 23

Rätt till tilläggspension grundas på För varje är, varunder någon varit försäkrad enligt 1 kap. 3 § första stycket, skaU för honom enligt vad nedan sägs beräknas pensionsgrundande inkomst pä grundval av hans inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under året. Sådan beräkning skall icke göras för år före det då den försäkrade uppnår sexton års ålder, ej heller för år dä den försäkrade avhdit eller för år efter det då han fyllt sextiofem år eller för tidigare år, varunder han åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag.

inkomst av förvärvsarbete.

För varje år, varunder någon varit försäkrad enligt I kap. 3 § första eller andra stycket skall för honom enligt vad nedan sägs beräknas pehsionsgmndande inkomst på grundval av hans inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete under året. Sådan beräkning skall icke göras för år före det då den försäkrade uppnår sexton års ålder, ej heller för år då den försäkrade avlidit eller för år efter det dä han fyllt sextiofem år eller för tidigare år, varunder han åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt denna lag.

19 kap. 1 §"

Arbetsgivare skall enligt vad nedan sägs för varje år erlägga avgift dels till sjukförsäkringen, dels till försäkringen för tiUäggspension.

Avgift till sjukförsäkringen utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, annan ersättning för utfört arbete.

Avgift till försäkringen för tUläggspension utgår å summan av vad arbetsgivaren under året till arbetstagare hos honom i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad utgivit såsom lön eller, där fall som avses i 11 kap. 2 § andra stycket är för handen, annan ersättning för utfört arbete, sedan frän nämnda summa dragits ett belopp motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det beräknade genomsnittliga antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall arbetstagare, som under hela året varit anställd med full

Lydelse enligt förslag i prop. 1973:46.

SfU 1973:23 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

arbetstid, räknas såsom en arbetstagare och,arbetstagare, som under året varit anställd i mindre omfattning, medräknas i motsvarande mån. Det antal arbetstimmar per år som i aUmänhet skaU anses motsvara fuU arbetstid fastställes av Konungen efter förslag av riksförsäkringsverket. Genomsnittliga antalet arbetstagare beräknas med en decimal. Om särskilda skäl föranleda därtill, mä avgift beräknas pä sätt som avviker frän vad nu stadgats men som giver i huvudsak samma resultat.

Vid beräkning av avgift enligt denna paragraf skall hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön under året ej uppgått till femhundra kronor, och ej heller till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för är räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Vad gäller sjukförsäkringen skall vidare, där ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten är för handen, vid beräkning av avgift bortses frän arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. Såvitt angår försäkringen för tilläggspension skall bortses frän arbetstagare, som vid årets ingång uppnått sextiofem års ålder, sä ock från arbetstagare i fall då lön eUer annan ersättning tUl honom antingen enhgt 11 kap. 2 § tredje eller fjärde stycket icke räknas såsom inkomst av anställning eller, om arbetstagaren icke är svensk medborgare och ej heller är bosatt härstädes, avser arbete utom riket.

Om redares avgift för lön till vissa sjömän stadgas särskilt.

4 §5

Avgift till sjukförsäkringen enligt 1 § skall utgå med tre och åtta tiondels procent av det belopp, vara avgiften skall beräknas. Influtna avgifter fördelas mellan de allmänna försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter under året för sjukförsäkringsförmåner, inberäknat de utgifter för läkemedel, som åvila kassorna, samt för förvaltning. Konungen äger förordna, att viss del av medlen skall ingå till en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden, vilken förvaltas enligt gmnder som fastställas i enahanda ordning.

/ fråga om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt beräknas avgiften till sjukförsäkringen enligt procentsats som Konungen fastställer. Procentsatsen skall för

s Lydelse enligt förslag i prop. 1973:46.

SfU 1973:23 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

visst år utgöra bestämd andel av den i första stycket angivna procentsatsen. Nämnda andel skall svara mot förhållandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal för den 31 oktober under de tre år, som närmast föregått det år då procentsatsen fastställes. Hänsyn tages härvid ej till fartyg med en bruttodräktig-het understigande trehundra registerton. Procentsatsen beräknas med två decimaler.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, då förordningen (1959: 555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring upphör att gälla. De nya bestämmelserna i 2 kap. 7 och 9 §§ tUlämpas dock för tid från och med den 1 juh 1973.

Äldre bestämmelser skaU alltjämt gäUa i fråga om avgift för tid före ikraftträdandet.

För åren 1974-1980 skall 2 § förordningen (1959:555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring fortfarande äga tUlämpning i fråga om beräkningen av den procentsats, varmed avgiften till försäkringen för tilläggspension skall utgå. Därvid skall dock det med bestämmelsen åsyftade medelantalet svenska sjömän ökas, såvitt gäller beräkningen av procentsatsen

för år 1974 med en åttondel,

för år 1975 med en fjärdedel,

förär 1976 med tre åttondelar,

för år 1977 med hälften,

för år 1978 med fem åttondelar,

för år 1979 med tre fjärdedelar,

för år 1980 med sju åttondelar, av motsvarande medelantal utländska sjömän på svenska handelsfartyg.

För här i riket bosatt eller mantalsskriven försäkrad skall pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring bestämmas av den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsomräde den försäkrade taxerats till statlig inkomstskatt eller skulle hava taxerats till sådan skatt, därest han varit bosatt i riket eller icke haft att erlägga sjömansskatt.

Pensionsgrundande inkomst för
sjöman, söm icke är bosatt eller
mantalsskriven i riket, skall be
stämmas av den lokala skattemyn
digheten i Göteborg.
För annan försäkrad än som i För annan försäkrad än som i

första stycket sägs skall den pen- första e//era«(ira stycket sägs skaU
sionsgrundande inkomsten be- den pensionsgrundande inkomsten
stämmas av den lokala skattemyn- bestämmas av den lokala skatte-
digheten i Stockholm. myndigheten i Stockholm.

2§

Pensionsgrundande inkomst skall, i den mån den utgöres av annan inkomst än som avses i 3 §, bestämmas med ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt eller, såvitt gäUer inkomst för vilken den försäkrade haft att erlägga sjömansskatt, med ledning av redares kontrolluppgift enligt 37 § 1 mom. åttonde punkten taxeringsförordningen. Vid taxeringsändring eller eftertaxe-ring skall dock verkställd beräkning av pensionsgrundande in-

' Förordningen omtryckt 1962:395. Kungörelsens rabrik 1962:395. Senaste lydelse 1966:244.

Pensionsgrundande inkomst skall, i den mån den utgöres av annan inkomst än som avses i 3 §, bestämmas med ledning av den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt eller, såvitt gäller försäkrad som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt, med ledning av redares redovisning enligt 14 § nämnda förordning. Vid taxeringsändring eller eftertaxering skall verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst ändras endast

8§

Har belopp, som enligt försäkrads allmänna självdeklaration utgör inkomst av anställning, vid beräkning av pensionsgrundande inkomst hänförts till inkomst av annat förvärvsarbete eller har eljest visst belopp hänförts till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, skall denne underrättas om beslutet. LUcaså skall underrättelse lämnas om beslut om sådant avdrag som i 4 § tredje stycket sägs.

Om pensionsgrundande inkomst beräknats för försäkrad, vilken icke avgivit allmän självdeklaration, skall denne underrättas om beslutet.

Pensionsgrundande inkomst Pensionsgrundande inkomst

lig skatt när så kan ske. I annat fall skall särskUd underrättelse om den pensionsgrundande inkomst som bestämts sändas till den försäkrade.

skall angivas på debetsedel å slut- skall angivas på debetsedel å slut-

lig skatt när så kan ske. I annat fall skall särskUd underrättelse om den pensionsgrundande inkomst som bestämts sändas till den försäkrade. Sådan underrättelse behöver dock icke sändas till försäkrad som avses i 1 kap. 3 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring. Har verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst ändrats, skall underrättelse om beslutet sändas till den försäkrade.

Denna lag träder i kraft den I januari 1974. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om fastställande av pensionsgrundande inkomst för tid före ikraftträdandet.

3 Senaste lydelse 1971:1173.

Arbetsgivare erlägger för varje år försäkringsavgift enligt vad nedan sägs.

Avgift utgår å summan av vad arbetsgivaren under året utgivit till arbetstagare, som omfattas av obligatorisk försäkring enligt denna lag, såsom lön i penningar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkning av avgift skall Vid beräkning av avgift skall

hänsyn icke tagas till arbetstagares hänsyn icke tagas till arbetstagares

lön i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Hänsyn skall ej heller tagas till arbetstagare, vars lon under året understigit femhundra kronor, såvida fråga ej är gm arbetstagare, som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt.

lön i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet. Hänsyn skall ej heller tagas till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor.

Redareavgift utgår för varje år å vad redaren sammanlagt under året utgivit i lön till sådana arbetstagare, som avses i 1 § första stycket förordningen den 16 maj 1968 (nr 295) om sjömansskatt.

Avgiften beräknas för varje redare ä lön i penningar och naturaförmåner i form av kost eller bostad, .sedan därifrån för varje arbetstagare dragits sådan del av lön, som för är räknat överstiger sju och en halv gånger det i 1 kap. 6 § lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring avsedda basbelopp som gäller vid årets ingång. Vid beräkningen skall bortses från lön till arbetstagare som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgiften beräknas för varje redare å lön i penningar och naturaförmåner i form av kost eller bostad, sedan därifrån för varje arbetstagare dragits sådan del av lön, som för år räknat överstiger sju och en halv gånger det i I kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring avsedda basbelopp som gäller vid årets ingång. Vid beräkningen skall bortses från arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor, och arbetstagare som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Avgift erlägges icke för arbetstagares lön vid sjukdom eller ledighet för vård av sjukt barn eller med anledning av barns födelse till den del lönen motsvarar sjukpenning eller föräldrapenning, som arbetsgivare äger uppbära enligt bestämmelserna i 3 kap. 16 § lagen om allmän försäkring. Konungen fastställer procentsats för redareavgiften med hänsyn till det avgiftsbehov som föranledes av de enligt I § bestämda eller eljest gällande grunderna för sjöfolks pensionering. Fastställd procentsats får tillämpas tidigast för året näst efter det är varunder den fastställts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Äldre bestämmelser gäUer alltjämt i fråga om avgift för tid före ikraftträdandet.

1 Lagen omtryckt 1968:612.

Förslaget framläggs under förutsättning av bifaU till prop. 1973:46 och 1973:47.

SfU 1973:23

5 Förslag till

Lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

Byggnadsforskningsavgift utgår Byggnadsforskningsavgift utgår

för kalenderår med fem tiondels för kalenderår med fem tiondels
procent av den lön i penningar procent av den lön i penningar
eller naturaförmåner i form av eller naturaförmåner i form av
kost eller bostad, som arbetsgivare kost eller bostad, som arbetsgivare
under året utgivit till arbetstagare, under året utgivit till arbetstagare,
för vilken arbetsgivaren skall påfö- för vUken arbetsgivaren skall påfö
ras avgift enligt lagen om yrkes- ras avgift enligt lagen om yrkes
skadeförsäkring och vilken är att skadeförsäkring och vilken är att
hänföra till näringsgrenen bygg- hänföra till näringsgrenen bygg
nadsindustri i närings- nadsindustri i närings
grensindelningen för yrkesskade- grensindelningen för yrkesskade
försäkringsstatistik, statistik.

Vid beräkning av byggnadsforskningsavgift skaU hänsyn icke tagas till arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren under året ej uppgått till femhundra kronor, och ej heller till arbetstagares lön i vad lönen för år räknat överstiger sju och en halv gånger det i 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring avsedda basbeloppet som gäller vid årets ingång.

Denna lag träder i kraft den I januari 1974. Äldre bestämmelser gäller aUtjämt i fråga om avgift för tid före ikraftträdandet.

SfU 1973:23 12

6 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas, att 2 och 4 §§ förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§'

Arbetsgivare erlägger allmän ar- Arbetsgivare eriägger allmän ar-

betsgivaravgift med belopp mot- betsgivaravgift med belopp motsvarande fyra procent av summan svarande fyra procent av summan av vad arbetsgivaren utgivit under av vad arbetsgivaren utgivit under året som lön till arbetstagare i året som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad. 1 fråga form av kost eller bostad. I fråga om sådan arbetstagare hos redare om sådan arbetstagare hos redare som avses i 1 § första stycket för- som avses i I § första stycket förordningen den 16 maj 1958 (nr ordningen (1958:295) om sjö-295) om sjömansskatt beräknas mansskatt beräknas dock allmän dock allmän arbetsgivaravgift efter arbetsgivaravgift efter den lägre den lägre procentsats som Ko- procentsats som Konungen fast-nungen fastställer med motsvaran- ställer med motsvarande tUl-de tillämpning av 2 § andra lämpning av 19 kap. 4 § andra stycket förordningen den 18 de- stycket lagen (1962:381) om all-cember 1959 (nr 555) angående män försäkring, redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagare vars lön under året understigit femhundra kronor, eller arbetstagare, som ej är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, eller till fall, som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Senaste lydelse 1972:565. Förslaget till ny lydelse framläggs under förutsättning av bifall till prop. 1973:46 och 1973:47.

SfU 1973:23 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Fysisk person, som åtnjutit inkomst av annat förvärvsarbete enligt 11 kap. 3 § lagen om aUmän försäkring i form av inkomst av här i riket bedriven rörelse eller mkomst av här belägen jordbruksfastighet som brukas av honom, erlägger aUmän arbetsgivaravgift med belopp motsvarande fyra procent av sådan inkomst, i den mån arbetsgivare icke har att erlägga allmän arbetsgivaravgift för inkomsten enligt 2 § denna förordning.

TUl grund för beräkning av inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet under visst år skaU läggas den avgiftsskyldiges taxering till statlig inkomstskatt avseende nämnda kr. Avser taxering beskattningsår som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomsten under beskattningsåret anses hava åtnjutits under det kalenderår soin närmast föregått taxeringsåret.

Har inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet icke uppgått till femhundra kronor för år tages den ej i beräkning.

Avgift erlägges icke för inkomst, som avses i 11 kap. 3 § första stycket d) lagen om allmärl försäkring.

Denna lag träder i kraft den I januari 1974.

De nya bestämmelserna tillämpas på löner som utges efter den 31 december 1973 samt på inkomster som hänför sig till tiden efter den 31 december 1973 och som upptages tiU beskattning vid 1975 eller senare års taxering.

Äldre bestämmelser gäUer för inkomster som beskattas vid 1974 års taxering eller vid eftertaxering för är 1974 eller tidigare år. .

Senaste lydelse 1972:376. Förslaget till ny lydelse framläggs under förutsättning av bifall till prop. 1973:46.

Arbetsgivare erlägger årligen lönegarantiavgift med belopp som motsvarar en femtiondels procent av summan av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön till arbetstagare i pengar eller naturaförmåner i form av kost eUer bostad eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för är räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning frän arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen om allmän försäkring är för handen.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön eller ersättning i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning frän arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, om ej fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket sista punkten lagen om allmän försäkring är för handen.

Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp som motsvarar fem hundradels procent av vad arbetsgivaren under året utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enUgt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:295) om sjömansskatt. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit femhundra kronor. Vidare bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obUgatoriskt försäkrad enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring.

SfU 1973:23 17

Motionen

I den med anledning av propositionen väckta motionen 1973:1921 av herr förste vice talmannen Bengtson (c) yrkas att riksdagen vid behandlingen av propositionen

1. i avvaktan på utredning beslutar att avgiftshöjningarna för åren 1974-1980 faststäUs tiU hälften av de i propositionen föreslagna,

2. hos Kungl. Maj:t anhåUer om utredning av kostnaderna för tUläggspensioneringen av utländska sjömän i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet

Då ATP infördes gavs pä flera punkter olika regler för svenska och utländska medborgare. Sedan det efter hand blivit en alltmer uttalad uppfattning att utländska medborgare, vUka genom sin arbetsinsats bidrar tUl landets produktion, bör vara i huvudsak likstäUda med landets egna medborgare i fråga om pension av den typ som ATP representerar, har särreglerna för utländska medborgare inom ATP-systemet successivt tagits bort. Ett krav har emellertid bibehålhts, nämligen kravet pä bosättning i Sverige. Eftersom anställning och därmed förenad vistelse på svenskt handelsfartyg inte anses som bosättning i Sverige, utestängs emellertid de utländska sjömännen vid sådan anställning från möjligheterna att intjäna rätt tUl tiUäggspension. På gmnd av särskild bestämmelse i den nordiska konventionen om social trygghet kan dock sjömän frän de nordiska länderna förvärva rätt tUl svensk tilläggspension vid anställning på svenskt handelsfartyg. Som förutsättning härför gäller att sjömannen är bosatt i ett nordiskt land och att han beskattas i Sverige för inkomsten ombord.

För närvarande erlägger redare avgift tUl tUläggspensioneringen och sjukförsäkringen enligt särskUda bestämmelser som tagits in i förordningen (1959:555) angående redares avgifter i vissa faU enligt lagen om allmän försäkring. Bestämmelserna innebär att avgift skaU utgå med sä stor andel av motsvarande avgift enhgt AFL som svarar mot förhåUandet mellan antalet svenska sjömän och hela antalet sjömän på svenska handelsfartyg i medeltal under de tre år, som närmast föregår det år då procentsatserna fastställs. Procentsatsen för år 1973 är bestämd tUl 6,69. Den eljest för år 1973 gällande arbetsgivaravgiften tUl tUläggspensioneringen uppgår enligt beslut av 1972 års riksdag tUl 10,5 procent.

Anledningen tUl att särskUda bestämmelser infördes för redare var att dessa — om de erlade fuU persionsavgift för samtliga anställda ombord — skuUe åsamkas betydande kostnader vUka endast delvis motsvarades av pensionsrätt för svenskt sjöfolk.

Propositionens förslag innebär att utländska sjömän fr. o. m. den 1 januari 1974 erhåUer rätt tUl ATP. I anslutning härtUI föreslås att redares

SfU 1973:23 18

avgift tiU tUläggspensioneringen fr. o. m. nämnda tidpunkt höjs med ca 0,5 procentenheter per är så att den - efter en övergångstid om 8 år — kommer att utgå efter samma procenttal som för övriga arbetsgivare.

Utskottet delar den av departementschefen framförda uppfattningen att starka principieUa skäl talar för att pensionsrätt införs för utländska sjömän anstäUda på svenska fartyg. Utskottet biträder därför propositionen på denna punkt.

1 motionen 1973:1921 yrkas att kostnaderna för reformen blir föremål för särskild utredning och att avgifterna i avvaktan på resultatet av en sådan fastställs tUl hälften av de i propositionen föreslagna. Motionären påpekar att det på goda grander kan antas att kostnaderna för utländska sjömäns pensionering endast utgör en ringa del av den normala pensioneringskostnaden och menar att redarna av rättviseskäl inte bör åläggas att bestrida pensionskostnader som vida överstiger de verkliga.

Som utskottet tidigare vid upprepade tUlfällen framhålht bygger tUläggspensioneringen på ett fördelningssystem. Arbetsgivaravgifter debiteras och inbetalas koUektivt. De avgifter en redare betalar för dem som är anstäUda på hans fartyg är alltså inte hänförliga just tUl dessa anställda. Utskottet har i olika sammanhang avstyrkt bifall till motioner med yrkanden om en differentiering av ATP-avgiften och därvid framhåUit att enligt dess mening fördelningssystemet måste anses vara förenat med uppenbara fördelar. Utskottet anser sig böra vidhålla denna ståndpunkt och kan aUtså inte dela den i motionen framförda uppfattningen att man bör differentiera avgiften tiU ATP på grund av att pensionskostnaderna inom någon grupp Ugger högre eller lägre än normalt. Utskottet avstyrker följaktligen bifall tUl motionen och tUlstyrker således bifall tUl propositionen även pä denna punkt.

Mot de delar av propositionen som inte upptagits tUl särskUd behandling har utskottet inte funnit anledning tiU erinran.

Med åberopande av det anförda hemstäUer utskottet

att riksdagen med bifaU tUl propositionen 1973:98 och med avslag pä motionen 1973:1921 antar de vid propositionen fogade förslagen tUl

1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

2. lag om ändring i förordningen (1959:551) angående beräkning av pensionsgmndande inkomst enligt lagen om allmän försäkring,

3. lag om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

4. lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering,

5. lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift,

6. förordning om ändring i förordningen (1968:419) om allmän arbetsgivaravgift.

SfU 1973:23 19

7. lag om ändring i lagen (1970:742) om lönegarantiavgift,

8. lag om ändring i lagen (1971:282) om arbetarskyddsavgift.

Stockholm den 17 maj 1973

På socialförsäkringsutskottets vägnar: TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), Jonsson i Mora (fp), herrar Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), Persson i Stockholm (s), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s), Björck i Nässjö (m), fröken Bergström (fp), herrar SigneU (s), Lindström (s) och Hagberg* (vpk).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Ringaby (m) och Björck i Nässjö (m), vUka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Som utskottet" och slutar med "även på denna punkt" bort ha följande lydelse:

Utskottet har vid tidigare tUlfällen avstyrkt bifall till motioner med yrkanden om en differentiering av ATP-avgiften. Vid dessa tiUfäUen har motionsyrkandena om differentiering emellertid inte gällt en så klart begränsad gmpp som den nu aktuella. Med hänsyn tiU de alldeles specieUa förhållanden som råder beträffande denna grupp fmner utskottet att några principieUa betänkligheter inte möter i fråga om en differentiering av ATP-avgiften. Utskottet delar den i motionen framförda Uppfattningen att det kan antas att kostnaderna för utländska sjömäns pensionering kommer att utgöra endast en ringa del av den normala pensioneringskostnaden. Propositionens förslag beträffande avgiftsuttag bygger inte på någon beräkning av de faktiska kostnaderna för reformen och bör därför ej Ugga tUl grund för lagstiftning. Riksdagen bör därför anhåUa om utredning av kostnaderna för reformen och i avvaktan pä resultatet av denna utredning — på sätt föreslagits i motionen — besluta att avgiftshöjnmgarna för åren 1974-1980 faststäUs tiU hälften av de i propositionen föreslagna. Med det anförda tiUstyrker utskottet bifall till motionen 1973:1921.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1973:1921 och med anledning av propositionen 1973:98 antar de vid propositionen fogade författningsförslagen med den ändringen att övergångsbestämmelserna i förslaget tiU lagen om ändring i lagen (1962:381) om aUmän försäkring erhåUer följande såsom motionärens förslag betecknade lydelse:

För åren 1974-1980 skall 2 § förordningen (1959:555) angående redares avgifter i vissa faU enligt lagen om allmän försäkring fortfarande äga tillämpning i fråga om beräkningen av den procentsats, varmed avgiften tUl försäkringen för tiUäggspension skall utgå. Därvid skall dock det med bestämmelsen åsyftade medelantalet svenska sjömän ökas, såvitt gäller beräkningen av procentsatsen

för år 1974 med en åttondel, för år 1975 med en fjärdedel, för år 1976 med tre åttondelar, för år 1977 med hälften, för år 1978 med fem åttondelar,

för år 1979 med tre fjärdedelar,

för är 1980 med sju åttondelar, av motsvarande medelantal utländska sjömän pä svenska handelsfartyg.

För åren 1974-1980 skaU 2 § förordningen (1959:555) angående redares avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring fortfarande äga tiUämpning i fråga om beräkningen av den procentsats, varmed avgiften tiU försäkringen för tilläggspension skall utgå. Därvid skall dock det med bestämmelsen åsyftade medelantalet svenska sjömän ökas, såvitt gäller beräkningen av procentsatsen

för år 1974 med en sextondel, för år 1975 med en åttondel, för år 1976 med tre sextondelar,

för år 1977 med en fjärdedel, för år 1978 med fem sextondelar,

för är 1979 med tre åttondelar, för år 1980 med sju sextondelar, av motsvarande medelantal utländska sjömän på svenska handelsfartyg.

Särskilt yttrande

av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Magnusson i Nennesholm (c) och fröken Pehrsson (c).

Utskottet har i betänkandet avvisat uppfattningen att man bör differentiera avgiften tiU ATP på gmnd av att pensionskostnaderna inom någon grupp hgger högre eller lägre än normalt. Vid remissbehandlingen har framkommit önskemål om att kostnads- och avgiftsfrågorna borde utredas ytterligare. Förslag om ytterligare utredning har framförts av Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges redareförening. Rederiföreningen för mindre fartyg, SAF, Sveriges fartygsbefälsförening, HPA och sjöfartsverket. Vi delar uppfattningen att det varit tUl fördel för det slutliga ställningstagandet tUl kostnads- och avgiftsfrågorna om en ytterligare utredning hade kommit till stånd.

GOTAB 73 3867 S Stockholm 1973