Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Socialföreäkringsutskottets betänkande nr 17 år 1973  SfU 1973:17

Nr 17

Sodalförsäkringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1973: 63 angående studiesocialt stöd jämte motioner.

Propositionen

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen 1973: 1 (bilaga 10, punkterna H2 och IV: 5) beräknat medel för iiedannämnda ändamål, har Kungl. Maj:t i propositionen 1973: 63 under åberopande av statsrådsprotokollet över utbildningsärenden för den 2 mars 1973, föreslagit riksdagen att

A.    antaga följande vid propositionen fogade förslag till

1)    studiestödslag,

2)    lag om ändring i föräldrabalken,

B.  godkänna de riktlinjer som förordats i propositionen i'fråga om
sjukförsäkring för studerande,

C.    för budgetåret 1973/74 anvisa

1)   under åttonde huvudtiteln till Studiebidrag m. m. ett förslagsanslag av 544 000 000 kr.,

2)   under Statens utlåningsfonder till Studiemedelsfonden ett investe­ringsanslag av 455 000 000 kr.

Utskottet behandlar i detta betänkande ovan under A. och B. redo­visade förslag. Under C. upptagen hemställan behandlar utskottet i be­tänkande 1973: 18.

I enlighet med riksdagens år 1972 fattade principbeslut (prop. 1972: 27, SfU 1972:20, rskr 1972: 148) föreslås i propositionen att studerande, som fyller lägst 20 år under det kalenderår då läsåret börjar, vid studie­vägar som nu tillhör studiehjälpssystemet förs över till studiemedels­systemet fr. o. m. den 1 juli 1973. Överförandet gäller bl. a. studerande i gymnasieskolan, kommunal och statlig vuxenutbildning och folkhög­skola. Genom överförandet avser man att åstadkomma en större likfor­mighet i studiesocialt avseende för vuxna oavsett på vilket stadium stu­dierna bedrivs. I överensstämmelse med principbeslutet föreslås även att studerande inom studiehjälpssystemet fr. o. m. den 1 juli 1973 skall er­hålla sin studiekredit i form av återbetalningspliktiga studiemedel.

Reglerna om hänsynstagande till makes inkomst vid beviljande av studiemedel föreslås i propositionen ändrade så, att fribeloppet för makes inkomst höjs från 140 % av basbeloppet per termin till 200 % per ter­min och att reduceringen på inkomst därutöver sker med 40 %.

En särskild sjukförsäkring föreslås bli införd för studerande som upp-

1   Riksdagen 1973.    11 saml.    Nr 17

 

SfU 1973:17                                                             2

bär studiemedel. Försäkringen bör enligt i propositionen uppdragna riktlinjer utformas så att den studerande under sjukdomstiden behåller sina studiemedel. I efterhand bör de återbetalningspliktiga studiemedlen reduceras med ett belopp som motsvarar utgående återbetalningspliktig del av studiemedlen per dag för de sjukdagar som den studerande är ersättningsberättigad.

Inackorderingstillägget inom studiehjälpssystemet föreslås bli höjt från 125 kr. till 150 kr. i månaden. Detta beräknas medföra ett ökat medelsbehov av åtta milj. kr.

För studerande inom studiehjälpssystemet kan inkomstprövat tillägg med högst 75 kr. i månaden utgå t. o. m. en taxerad inkomst om 21 000 kr. i de fall där den studerande inte har syskon under 17 år. Enligt i propositionen intaget förslag bör beloppet för taxerad inkomst fr. o. m. den 1 januari 1974 ändras till 23 000 kr. Även gränserna för behovs­prövat tillägg och återbetalningspliktiga studiemedel inom studiehjälps­systemet bör enligt propositionen förskjutas i motsvarande mån.

Författningsförslagen är av följande lydelse.

 

SfU 1973:17

1) Förslag till

Studiestödslag

Härigenom förordnas som följer.

1 kap. Inledande bestämmelser

1    § Staten lämnar studiestöd enligt denna lag i form av förlängt barn­bidrag, studiehjälp och studiemedel.

2    § Studiehjälp består av studiebidrag jämte tillägg, återbetalnings­pliktiga studiemedel och resekostnadsersättning.

Tillägg tiU studiebidraget utgår i form av inackorderingstillägg, rese­tillägg, inkomstprövat tillägg och behovsprövat tillägg.

3    § Studiemedel består av studiebidrag och återbetalningspliktiga stu­diemedel samt resekostnadsersättning.

4    § Studiestödet handhas av centrala studiehjälpsnämnden, skolistyrel-serna, landstingskommunernas utbildningsnämnder, andra myndighe­ter och organ enligt bestämmelser som meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

Ärende om återbetalning av återbetalningspliktiga studiemedel hand-lägges dock alltid av centrala studiehjälpsnämnden, om ej Konungen förordnar annat.

5 §   I denna lag förstås med

basbelopp: basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring, termin: första eller andra hälften av ett kalenderår, i den mån ej annat följer av bestämmelse som Konungen meddelar.

2 kap. Förlängt barnbidrag

1 § Studerande vid grundskolan har rätt till förlängt barnbidrag med
110 kronor i månaden från och med kvartalet efter det under vilket
han fyllt 16 år.

Detsamma gäller studerande som deltager i motsvarande undervis­ning vid skola som avses i 33 eller 34 § skollagen (1962: 319).

2    § Förlängt barnbidrag enligt 1 § utgår endast till studerande som är bosatt i riket. Bidraget utgår under läsåret. Läsåret skall anses omfatta nio månader, varav höstterminen fyra månader och vårterminen fem månader.

3    § Förlängt barnbidrag kan utgå till studerande vid sådan skola utomlands som åtnjuter svenskt statsbidrag under förutsättning att den

 

SfU 1973:17                                                             4

studerande deltager i undervisning som i huvudsak motsvarar den som ges vid grundskolan här i riket. Bestämmelserna i 2 § äger härvid mot­svarande tillämpning.

Närmare bestämmelser om sådant förlängt barnbidrag som avses i första stycket meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyn­digande, av centrala studiehjälpsnämnden.

3 kap. Studiehjälp

Allmänna bestämmelser

1 § Studiehjälp utgår till studerande vid de läroanstalter och utbild­
ningslinjer som Konungen bestämmer.

Studiehjälp för visst läsår eller del därav utgår dock endast till stude­rande som fyller högst 19 år under det kalenderår då läsåret börjar.

2 § Studiehjälp utgår till svensk studerande samt till sådan annan
studerande som är bosatt i riket.

Studerande som ej är svensk medborgare har dock rätt till studiehjälp endast om han bosatt sig i riket huvudsakligen i annat syfte än att här vinna utbildning.

3 § Studiehjälp utgår från och med kvartalet efter det under vilket
den studerande fyllt 16 år, om ej annat följer av andra eller tredje styc­
ket.

Inkomstprövat tillägg utgår från och med kvartalet efter det under vilket den studerande fyllt 17 år.

Inackorderingstillägg, resetillägg och behovsprövat tillägg utgår även till studerande som ej uppnått sådan ålder som anges i första stycket.

4    § Studiebidrag jämte tillägg utgår endast vid heltidsundervisning som omfattar minst åtta veckor, om ej Konungen eller, efter Ko­nungens bemyndigande, centrala studiehjälpsnämnden förordnar annat.

5    § Studiehjälp utgår för sådan del av läsår under vilken den stude­rande bedriver studier. Närmare bestämmelser om läsårs längd och om dess fördelning på terminer meddelas av Konungen eller, efter Ko­nungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

Studiebidrag jämte tillägg

6    §   Studiebidrag utgår med 110 kronor i månaden.

7    §   Inackorderingstillägg utgår med 150 kronor i månaden till stude­rande som behöver inackordering.

 

SfU 1973:17                                                                             5

8 § Har studerande en färdväg till skolan som uppgår till minst sex
kilometer, utgår resetillägg, om ej annat följer av bestämmelser som
Konungen meddelar. Resetillägget utgår enligt de grunder och med de
belopp, som Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, centrala
studiehjälpsnämnden bestämmer.

Resetillägg utgår ej till studerande som åtnjuter inackorderingstillägg.

9 § Vid prövning av fråga om inackorderingstillägg eller resetillägg på
grund av ändrade förhållanden får hänsyn ej tagas till sådan ändring
som skett mindre än en månad före slutet av läsåret eller sådan del av
läsåret för vilken studiebidrag beviljats.

10   §   Inkomstprövat tillägg utgår med högst 75 kronor i månaden. Närmare bestämmelser om inkomstprövat tillägg meddelas av Ko­nungen.

11   §   Behovsprövat  tillägg  utgår  med högst 90 kronor i månaden. Närmare  bestämmelser  om  behovsprövat  tillägg meddelas av Ko­nungen.

Återbetalningspliktiga studiemedel

12 § Återbetalningspliktiga studiemedel kan beviljas studerande som
är i behov av studiehjälp utöver dem som han fått med stöd av övriga
bestämmelser om studiehjälp.

Vid bedömande av behovet av återbetalningspliktiga studiemedel skall beaktas den studerandes och, om han är gift, makens ekonomiska för­hållanden. Om den studerande ej är gift, skall hänsyn tagas även till föräldrarnas ekonomiska förhållanden.

13 § För återbetalningspliktiga studiemedel gäller i övrigt de bestäm­
melser som meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigan­
de, av centrala studiehjälpsnämnden.

Resekostnadsersåttning

14 § Till studerande vid skolenhet med statlig vuxenutbildning utgår
resekostnadsersättning för resa till och från studieorten efter grunder
som fastställes av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av
centrala studiehjälpsnämnden.

Studiehjälp för studier utom riket

15 § Studiehjälp enligt detta kapitel får beviljas svensk medborgare för studier utom riket, om studierna icke med lika stor fördel kan be­drivas vid svensk läroanstalt.

 

SfU 1973:17                                                        6

Även i andra fall får studiehjälp enligt detta kapitel beviljas för stu­dier utom riket enligt bestämmelser som Konungen meddelar.

Första och andra styckena gäller dock endast sådana studier som motsvarar eller är jämförbara med studier vid svensk läroanstalt eUer utbildningslinje som omfattas av förordnande enligt 1 §.

Särskilda bestämmelser

16    % Vid beräkning av studiehjälp för sådan del av läsår som över­skjuter eller ej uppgår till hel månad, skall för vecka beräknas en fjärdedel av månadsbeloppet, avrundat till helt krontal vid öretal under 50 nedåt och vid annat öretal uppåt. Studiehjälp beräknas icke för dagar, som ej utgör hel vecka.

17    § Bestämmelse i detta kapitel om studerande som är gift skall till-lämpas endast om äktenskapet ingåtts senast under kalenderhalvåret närmast före det för vilket studiehjälp skall utgå.

18    § Bestämmelse i detta kapitel som gäller studerande som är gift äger motsvarande tillämpning på studerande som utan att vara gift lever tillsammans med annan person, med vilken han tidigare varit gift eller med vilken han gemensamt har eller har haft barn.

19    § Vad i detta kapitel föreskrivs om föräldrar avser dels fader och moder som har vårdnaden eller, i fråga om studerande som fyllt 20 år, senast haft vårdnaden om den studerande, dels fader eller moder som stadigvarande sammanbor med sådan vårdnadshavare. I fråga om fos­terbarn gäller vad som sägs om föräldrar i stället fosterföräldrarna.

20    § Har make under sin vårdnad barn i tidigare gifte eller utom äktenskap, skall vid prövning av fråga om barnets rätt till studiehjälp andra makens inkomst och förmögenhet beaktas i stället för inkomst och förmögenhet hos den av barnets föräldrar som är skild från vård­naden.

21    § Uppbär heltidsstuderande lärlingslön eller annan sådan ersätt­ning, kan den studiehjälp som enligt bestämmelserna ovan i detta ka­pitel tillkommer honom på grund därav minskas enligt grunder som Konungen fastställer.

Motsvarande gäller i fråga om studerande vars uppehälle helt eller till väsentlig del bekostas av staten eller kommun.

22 § Utöver vad som följer av bestämmelserna ovan i detta kapitel
kan inackorderingstillägg utgå till sådan utlandssvensk studerande vid
grundskolan som tillhör någon av årskurserna 6—9 och som behöver
inackordering.

Detsamma gäller utlandssvensk studerande som deltager i motsva-

 

SfU 1973:17                                                        7

rande undervisning vid skola som avses i 33 eller 34 § skollagen (1962: 319).

Närmare bestämmelser om inackorderingstillägg enligt första eller andra stycket meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyn­digande, av centrala studiehjälpsnämnden.

4 kap. Studiemedel

Allmänna bestämmelser

1    § Studiemedel utgår till studerande vid de läroanstalter och utbild­ningslinjer som Konungen bestämmer.

2    § Studiemedel utgår även till studerande vid de läroanstalter och ut­bildningslinjer som omfattas av förordnande enligt 3 kap. 1 §. Studie­medel vid sådan läroanstalt eller utbildningslinje utgår dock för visst läsår eller del därav endast till studerande som fyller lägst 20 år under det kalenderår då läsåret börjar.

3    § Studiemedel utgår till svensk studerande samt till sådan annan studerande som är bosatt i riket.

Studerande som ej är svensk medborgare har dock rätt till studie­medel endast om han bosatt sig i riket huvudsakligen i annat syfte än att här vinna utbildning.

4 § Studerande som avses i 1 § har rätt till studiemedel såväl vid hel­
tidsstudier som deltidsstudier. Till deltidsstuderande utgår dock studie­
medel endast om han bedriver studierna på minst halvtid och på grund
av förvärvsarbete, vård av egna barn eller andra särskilda skäl ej kan
bedriva studierna på heltid.

Studiemedel till studerande som avses i 1 § utgår i form av studie­bidrag och återbetalningspliktiga studiemedel.

5 § Studerande som avses i 2 § har rätt till studiemedel vid såväl
heltidsstudier som deltidsstudier.

Studiemedel till studerande som avses i 2 § utgår i form av studie­bidrag och återbetalningspliktiga studiemedel. Studiebidrag utgår dock endast vid heltidsundervisning som omfattar minst åtta veckor, om ej annat följer av bestämmelse som meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

Till studerande som avses i 2 § och som bedriver studier vid skolenhet med statlig vuxenutbildning utgår dessutom resekostnadsersättning.

6 § Till studerande, som avses i 1 § och som ej tidigare varit in­
skriven vid läroanstalt eller utbildningslinje som omfattas av förord­
nande enligt 1 §, utgår studiemedel utan föregående prövning av hans
lämplighet för studierna.

Till annan studerande som avses i 1 § utgår studiemedel endast om

 

SfU 1973:17                                                             8

det med hänsyn till de resultat som han uppnått måste anses sannolikt, att han kommer att slutföra studierna inom normal tid. Vid denna be­dömning skall skälig hänsyn tagas till förhållanden av personlig natur som kan antagas ha inverkat på studieresultaten.

7 § Till studerande, som avses i 2 § och som ej tidigare varit in­
skriven vid läroanstalt eller utbildningslinje som omfattas av förordnan­
de enligt 1 § eller 3 kap. 1 §, utgår studiemedel utan föregående pröv­
ning av hans lämplighet för studierna.

Inom ramen för sådan utbildningslinje vid gymnasieskolan som om­fattas av förordnande enligt 3 kap. 1 § utgår studiemedel alltid utan prövning som avses i första stycket.

Till annan studerande som avses i 2 § utgår studiemedel endast om han bedrivit sina tidigare studier i normal takt. Vid denna bedömning skall skälig hänsyn tagas till förhållanden av personlig natur som kan antagas ha inverkat på studieresultaten.

8    § Studiemedel för studier vid läroanstalt eller utbildningslinje som omfattas av förordnande enligt 1 § får ej utan särskilda skäl utgå för mer än sammanlagt 16 terminer.

9    § Studiemedel får ej utan särskilda skäl utgå för termin som infaller efter det den studerande fyllt 45 år.

 

10    § Studiemedel utgår för sådan del av läsår under vilken den stude­rande bedriver studier. Närmare bestämmelser om läsårs längd och dess fördelning på terminer meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

11    §   Studiemedel beviljas efter ansökan.

Ansökan om studiemedel inges inom den tid och i den ordning som centrala studiehjälpsnämnden bestämmer. Om särskilda skäl föreligger, får ansökan prövas även om den inkommit för sent.

Studiemedel beviljas för högst två terminer i sänder.

Studiemedel till studerande som har rätt till både studiebidrag och åter­betalningspliktiga studiemedel

12   § I 13—25 §§ ges bestämmelser om studiemedel till studerande som avses i 1 §. Bestämmelserna gäller även sådan studerande som avses i 2 § och som enligt 5 § eller bestämmelse som avses i 5 § andra stycket har rätt till studiebidrag.

13   § Studiemedel utgår till studerande som har rätt till studiemedel under ett helt niomånaders läsår, om han är heltidsstuderande, med 140 procent av basbeloppet och, om han är deltidsstuderande, med 70 procent av basbeloppet.

 

SfU 1973:17                                                                              9

Har studerande rätt till studiemedel under ett helt läsår som över­skjuter eller ej uppgår till nio månader, utgår studiemedel med så stor del av det enligt första stycket angivna beloppet som svarar mot förhållandet mellan läsårets längd och nio månader.

Vid ökning eller minskning enligt andra stycket beaktas endast sådan tidsperiod som omfattar minst 15 dagar. Sådan period skall anses mot­svara en halv månad.

Andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning, om heltids-eller deltidsstuderande har rätt till studiemedel under endast en del av läsåret.

14 § Har heltids- eller deltidsstuderande vårdnaden om barn som ej
fyllt 16 är eller är han skyldig att till fullgörande av lagstadgad under­
hållsskyldighet utge underhållsbidrag till barn som ej fyllt 16 år, för-
höjes det belopp som den studerande har rätt till enligt 13 § med barn­
tillägg. Tillägget utgår för varje barn med 25 procent av basbeloppet
för ett läsår om nio månader. Vid bestämmande av barntillägget äger
13 § andra, tredje och fjärde styckena motsvarande tillämpning.

Även om båda föräldrarna enligt första stycket har rätt till barn­tillägg, utgår endast ett barntillägg. Detta utges till fadern eller, om föräldrarna är ense därom, till modern. Är en av föräldrarna skyldig att utge underhållsbidrag som avses i första stycket, utges dock till­lägget alltid till denne. Om synnerliga skäl föreligger, får barntillägg utgå till envar av föräldrarna.

15    § Det studiemedelsbelopp som enligt 13 och 14 §§ utgår för läsår fördelas på terminer efter det antal hela perioder om en halv månad som terminerna skall anses omfatta enligt bestämmelse som avses i 10 § eller, i fråga om studerande som bedriver studier endast under del av läsåret, efter det antal sådana hela perioder som den studerande bedri­ver studier under terminerna.

16    § För heltidsstuderande minskas det belopp som utgår för en ter­min enligt 13—15 §§ med två tredjedelar av den del av den studerandes inkomst under terminen som överstiger nedan för skilda perioder an­givna delar av basbeloppet, nämligen

Antal hela perioder om en halv                   Del av basbeloppet

månad för vilka studiemedel skall

utgå under terminen

högst 4                                                    60 procent

5                                                                                                            55 procent

6                                                                                                            50 procent

7                                                     45 procent
lägst   8                                                    40 procent

 

SfU 1973:17                                                            10

17 § Utöver vad som följer av 16 § minskas beloppet enligt 13—
15 §§ för heltidsstuderande som har rätt till studiemedel under en ter­
min för nio hela perioder om en halv månad med en femtedel av den del
av den studerandes förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet.

Om den studerande är gift och lever tillsammans med maken, mins­kas beloppet enligt 13—15 §§ dessutom med dels 40 procent av den del av makens inkomst under terminen som överstiger två gånger basbe­loppet, dels en femtedel av den del av makens förmögenhet som över­stiger sex gånger basbeloppet.

Är den studerande gift men lever han ej tillsammans med maken, äger andra stycket motsvarande tillämpning, i den mån detta följer av bestämmelse som meddelas av Konungen eller, efter Konungens be­myndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

18    § För heltidsstuderande som har rätt till studiemedel under en termin för ett större eller mindre antal hela perioder om en halv månad än nio minskas det belopp som utgår för terminen enligt 13—15 §§, utöver vad som följer av 16 §, med så stor del av minskningen enligt 17 § som svarar mot förhållandet mellan antalet hela perioder om en halv månad och talet nio.

19    § För deltidsstuderande som har rätt till studiemedel under en termin för nio hda perioder om en halv månad minskas det belopp som utgår för terminen enligt 13—15 §§ med dels två tredjedelar av den del av den studerandes inkomst under terminen som överstiger 125 pro­cent av basbeloppet, dels en femtedel av den del av den studerandes förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet.

Om sådan studerande är gift och lever tillsammans med maken, minskas beloppet enligt 13—15 §§ dessutom med dels 40 procent av den del av makens inkomst under terminen som överstiger 290 procent av basbeloppet, dels en femtedel av den del av makens förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet.

Är den studerande gift men lever han ej tillsammans med maken, äger andra stycket motsvarande tillämpning, i den mån detta följer av bestämmelse som meddelas av Konungen eller, efter Konungens be­myndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

20    § För deltidsstuderande som har rätt till studiemedel under en termin för ett större eller mindre antal hela perioder om en halv månad än nio minskas det belopp som utgår för terminen enligt 13—15 §§ med så stor del av minskningen enligt 19 § som svarar mot förhållandet mellan antalet hela perioder om en halv månad och talet nio.

21    § Som den studerandes inkomst för terminen enligt 16, 19 och 20 §§ räknas den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta under terminen eller, om studiemedel vid ett och samma tillfälle skall

 

SfU 1973:17                                                       11

beviljas för mer än en termin, den inkomst som han kan antagas kom­ma att åtnjuta under terminerna, delad med antalet terminer. Värdet av naturaförmåner fastställes av Konungen. Studiestöd enligt denna lag, doktorandstipendium, statskommunalt bostadstillägg och allmänt barn­bidrag räknas icke som inkomst.

Bestämmelserna i första stycket äger motsvarande tillämpning vid beräkning av makes inkomst i fall som anges i 17—20 §§.

22    § Konungen kan förordna att den studerandes inkomst skall be­aktas i annan utsträckning än som följer av 16, 19 och 20 §§.

23    § Vid beräkning enligt 13—20 §§ av studiemedel tillämpas det bas­belopp som gäller för andra månaden före ingången av den termin för vilken studiemedlen är avsedda eller, om medlen vid ett och samma tillfälle skall beviljas för flera terminer, det basbelopp som gäller för andra månaden före ingången av den första av dessa.

24    § I studiemedel till vilka den studerande har rätt enligt 10 och 12—23 §§ ingår studiebidrag med följande belopp, nämligen

 

1.   för heltidsstuderande, om han är berättigad till studiemedel för en hel period om en halv månad med minst en adertondel av 140 procent av basbeloppet, 97 kronor 50 öre eller, om han är berättigad till studie­medel med lägre belopp, så stor del av 97 kronor 50 öre som svarar mot förhållandet mellan det belopp vartill han är berättigad och en adertondel av 140 procent av basbeloppet,

2.   för deltidsstuderande, om han är berättigad till studiemedel för en hel period om en halv månad med minst en adertondel av 70 procent av basbeloppet, 49 kronor eller, om han är berättigad till studiemedel med lägre belopp, så stor del av 49 kronor som svarar mot förhållandet mellan det belopp vartill han är berättigad och en adertondel av 70 pro­cent av basbeloppet.

Utgående studiemedel utgör i första hand studiebidrag.

25 § Studerande, som till följd av bestämmelserna i 16—21 §§ eller
bestämmelse som avses i 22 § ej är berättigad till studiemedel, kan
dock få sådana om synnerliga skäl föreligger.

Om synnerliga skäl föreligger, får studiemedel utgå med högre belopp än som följer av 10 och 12—21 §§ eller bestämmelse som avses i 22 §.

Studiemedel till studerande som ej har rätt till studiebidrag

26 § Till studerande som avses i 2 § och som ej har rätt till studie­bidrag enligt 5 § eller bestämmelse som avses i 5 § andra stycket utgår återbetalningspliktiga studiemedel efter grunder som fastställes av Ko­nungen eller, efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälps­nämnden.

 

SfU 1973:17                                                                            12

Resekostnadsersättning

27 § Till studerande vid skolenhet med statlig vuxenutbildning utgår
resekostnadsersättning för resa till och från studieorten efter grunder
som fastställes av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av
centrala studiehjälpsnämnden.

Studiemedel för studier utom riket

28 § Studiemedel enligt detta kapitel får beviljas svensk medborgare
för studier utom riket, om studierna icke med lika stor fördel kan be­
drivas vid svensk läroanstalt.

Även i andra fall får studiemedel enligt detta kapitel beviljas för studier utom riket enligt bestämmelser som Konungen meddelar.

Första och andra styckena gäller dock endast sådana studier som motsvarar eller är jämförbara med studier vid svensk läroanstalt eller utbildningslinje som omfattas av förordnande enligt 1 § eller 3 kap. 1 §.

Särskilda bestämmelser

29    § Bestämmelse i detta kapitel om studerande som är gift skall till-lämpas endast om äktenskapet ingåtts senast under kalenderhalvåret närmast före det för vilket studiemedel skall utgå.

30    § Bestämmelse i detta kapitel som gäller studerande som är gift, med undantag av 17 § tredje stycket och 19 § tredje stycket, äger mot­svarande tillämpning på den som utan att vara gift lever tillsammans med annan person, med vilken han tidigare varit gift eller med vilken han gemensamt har eller har haft barn.

31    § Studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel enligt detta kapitel avrundas till helt krontal vid öretal under 50 nedåt och vid annat öretal uppåt.

32    § För den som under en termin ej är berättigad till mer än fem procent av basbeloppet i studiebidrag och återbetalningspliktiga studie­medel bortfaller rätten till sådant studiestöd.

33    § Rätt till studiemedel är förverkad, om medlen icke lyfts före ut­gången av den termin för vilken de beviljats eller om den studerande avlider innan han lyft medlen.

Om särskilda skäl föreligger, får studiemedel lyftas efter utgången av den termin för vilken de beviljats.

5 kap. Återbetalning av studiemedel

Allmänna bestämmelser

1 § Den som uppburit återbetalningspliktiga studiemedel skall åter­betala dessa genom årliga avgifter.

 

SfU 1973:17                                                             13

2    § Avgift beräknas på grundval av avgiftsunderlag, avgiftsgräns och avgiftskvot.

3    §    Avgiftsunderlaget utgör summan av

dels den återbetalningsskyldiges inkomst eller, om denna ej uppgår till ett basbelopp, detta belopp,

dels den del av hans förmögenhet som överstiger sex gånger bas­beloppet.

Är den återbetalningsskyldige gift, förhöjes den i första stycket nämnda summan med hälften av

dels makens inkomst,

dels den del av makens förmögenhet som överstiger sex gånger bas­beloppet.

Har den återbetalningsskyldige vid årets ingång vårdnaden om barn, som är under tio år, minskas den summa som följer av första och andra styckena med ett basbelopp.

Avgiftsunderlag avrundas nedåt till närmaste hela hundratal kronor.

4    § Med inkomst förstås i 3 § den till statlig inkomstskatt beskatt­ningsbara inkomsten och med basbelopp det basbelopp som gäller vid ingången av det år för vilket avgift skall bestämmas.

5    § Avgiftsgränsen är två och en halv gånger det i 4 § angivna bas­beloppet.

6    § Avgiftskvoten fastställes så snart två år förflutit från utgången av det år, under vilket den återbetalningsskyldige senast uppburit studie­medel. Kvoten utgör summan i basbelopp av återbetalningspliktiga studiemedel, delad med antalet år från och med det, när kvoten fast­ställes, till och med det, när den återbetalningsskyldige fyller 50 år, eller, om antalet år ej uppgår till 15, nämnda summa delad med 15. Summan i basbelopp av återbetalningspliktiga studiemedel får dock icke delas med högre tal än som motsvarar antalet år från och med det när avgiftskvoten fastställes, till och med det när den återbetalnings­skyldige fyller 65 år.

7    § Har den återbetalningsskyldige efter det avgiftskvot fastställts för honom ånyo uppburit återbetalningspliktiga studiemedel, förhöjes från och med det följande året avgiftskvoten med summan i basbelopp av nämnda medel, delad med det antal år som då återstår till utgången av det år, för vilket han sista gången skall erlägga avgift för förut uppburna studiemedel. Vid tillämpning av vad nu sagts skall förutsättas att han varje år kommer att erlägga den avgift som följer av 12 § första stycket.

8    § Avgiftskvoten är alltid minst en tiondel. Avgiftskvot anges med tre decimaler.

 

SfU 1973:17                                                            14

9 § Vid beräkning av summa som avses i 6 eller 7 § tillämpas bas­
beloppet vid ingången av den termin för vilken studiemedlen utgivits.

Avgifter

10   § Under varje år från och med det när avgiftskvoten fastställts till och med det när avgiftsskyldigheten upphör enligt 23 eller 24 § (avgifts­år) skall den återbetalningsskyldige erlägga preliminär avgift, om ej annat följer av beslut enhgt 17 §. Den preliminära avgiften erlägges i avräkning på slutlig avgift för avgiftsåret.

11   § Den återbetalningsskyldige är ej skyldig att erlägga slutlig avgift för år, under vilket hans avgiftsunderlag ej överstiger avgiftsgränsen.

Om ej särskilda skäl föranleder till annat, skall den återbetalnings­skyldiges avgiftsunderlag anses överstiga avgiftsgränsen för år under vilket han icke varit bosatt i riket.

12      § Den slutliga avgiften för visst avgiftsår utgör produkten av det vid
årets ingång gällande basbeloppet och den för den återbetalningsskyl­
dige fastställda avgiftskvoten.

Den som hela avgiftsäret varit bosatt i riket är dock icke skyldig att erlägga slutlig avgift med mer än en tiondel av avgiftsunderlaget och ej heller med mer än en fjärdedel av den del av avgiftsunderlaget som överstiger avgiftsgränsen.

Om synnerliga skäl föreligger, kan slutlig avgift för visst avgiftsår på ansökan av den återbetalningsskyldige nedsättas till lägre belopp än som följer av första eller andra stycket.

13      § Återbetalningsskyldig får frivilligt betala högre belopp än som
följer av 12 §.

Frivillig betalning tillgodoräknas.den återbetalningsskyldige på samma sätt som slutlig avgift för avgiftsåret. Därvid skall dock betalning, som äger rum före det år under vilket den återbetalningsskyldige fyller 50 år, förhöjas med dels tre tiondels procent för varje helt år upp till ett antal av fem, som vid inbetalningstillfället återstår till utgången av det år, under vilket han fyller 50 år, dels en tiondels procent för varje ytter­ligare återstående helt år.

14   § Erlägger återbetalningsskyldig som är bosatt utom riket ej avgift inom föreskriven tid och föreligger ej särskilda skäl som föranleder till annat, är han skyldig att genast fullgöra hela sin återbetalnings­skyldighet genom att utge det belopp som han haft att erlägga, om han genom frivillig betalning skolat bringa återbetalningsskyldigheten till omedelbart upphörande.

15   § Preliminär avgift utgöres av belopp som avses i 12 § första styc­ket, om ej annat följer av 16 § eller av beslut enligt 17 §.

 

SfU 1973:17                                                       15

16 § Preliminär avgift för ett avgiftsår får icke bestämmas till högre
belopp än att summan av avgiften och följande tre poster uppgår till
högst det belopp som avses i 23 § första stycket eller 24 § första stycket:

1.   den preliminära avgiften för det närmast föregående avgifts­året,

2.   de slutliga avgifterna för tidigare avgiftsår,

3.   belopp som den återbetalningsskyldige betalt frivilligt enligt 13 § jämte förhöjning som avses där, i den mån beloppet och förhöjningen ej enligt 13 § skall tillgodoräknas såsom sådan slutlig avgift som avses med post 2.

Har beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående av­gift förfallit helt eller delvis enligt 30 § på grund av att avgiften eller del därav ej erlagts, minskas de slutliga avgifterna enligt post 2 i första stycket med den avgift eller del av avgift som ej erlagts.

17 § Återbetalningsskyldig befrias helt eller delvis från preliminär av­
gift för ett år, om bättre överensstämmelse mellan den preliminära av­
giften och motsvarande slutliga avgift därigenom kan antagas upp­
komma.

Befrielse medges efter ansökan av den återbetalningsskyldige. An­sökan om befrielse från preliminär avgift skall ha kommit in till cen­trala studiehjälpsnämnden före utgången av avgiftsåret. Om synnerliga skäl föreligger, får ansökan som kommit in senare upptagas till pröv­ning.

18    § Fråga om slutlig avgift för ett avgiftsår prövas särskilt, om den återbetalningsskyldige befriats helt eller delvis från preliminär avgift för samma år enligt 17 § eller om han begär sådan prövning. Ansökan om prövning skall ha kommit in till centrala studiehjälpsnämnden före utgången av januari månad andra året efter avgiftsåret.

19    § Vid prövning enligt 18 § avrundas slutlig avgift till samma belopp som motsvarande preliminära avgift, om den slutliga avgiften överstiger eller understiger den preliminära avgiften med mindre än 100 kronor.

20    § Vid prövning enligt 18 § får slutlig avgift för ett avgiftsår icke bestämmas till högre belopp än att summan av avgiften och följande tre poster uppgår till högst det belopp som avses i 23 § första stycket eller 24 § första stycket:

 

1.    de slutliga avgifterna för tidigare avgiftsår,

2.    den preliminära avgiften för året näst efter avgiftsåret,

3.    belopp som den återbetalningsskyldige betalt frivilligt enligt 13 § jämte förhöjning som avses där, i den mån beloppet och förhöjningen ej enligt 13 § skall tillgodoräknas såsom sådan slutlig avgift som avses med post 1.

Har beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift

 

SfU 1973:17                                                      16

förfallit helt eller delvis enligt 30 § på grund av att avgiften eller del därav ej erlagts, minskas de slutliga avgifterna enligt post 1 i första stycket med den avgift eller del av avgift som ej erlagts.

21 § Fastställes vid prövning enligt 18 § den slutliga avgiften till högre
belopp än motsvarande preliminära avgift, skall den återbetalningsskyl­
dige erlägga det överskjutande beloppet såsom kvarstående avgift.

För kvarstående avgift utgår en tilläggsavgift. Tilläggsavgiften beräk­nas efter nio öre för varje hel krona, dock minst tio kronor. Tilläggs­avgiften avrundas till närmast högre hela krontal. I fråga om tilläggs­avgift äger 25 § andra stycket, 26 § andra stycket, 27 §, 29 § första stycket och 30 § motsvarande tillämpning.

22 § I annat fall än som avses i 18 § utgör den preliminära avgiften
utan särskild prövning också slutlig avgift. Detta gäller utan hinder av
11 § första stycket och 12 § andra stycket. Bestämmelserna i 13 § andra
stycket äger ej tillämpning.

Upphörande av återbetalningsskyldighet

23 § Återbetalningsskyldigheten' upphör, när de avgifter som den åter­
betalningsskyldige erlagt tillhopa uppgår till lika många basbelopp som
sammanlagt utgöres av de i 6 och 7 §§ angivna sunimorna. Omvandling­
en av avgift i basbelopp skall för varje år ske med tillämpning av basbe­
loppet vid ingången av det år avgiften gällt.

Den återbetalningsskyldige är icke i något fall skyldig att erlägga
avgift för år efter det under vilket han fyllt 65 år.        .

Avlider  återbetalningsskyldig,   bortfaller  återbetalningsskyldigheten; Dödsboet efter den avlidne skall dock erlägga ej erlagd avgift, som på-, förts den avlidne för år före det, under vilket dödsfallet inträffat.   .

24 § Utöver vad som följer av 23 § upphör återbetalningsskyldigheten,
när den återbetalningsskyldige i avgifter erlagt ett belopp som motsvarar
vad han skulle erlagt, om de återb.etalningspliktiga studiemedlen utgjort
ett räntebärande lån, vilket skolat återbetalas med lika stora annuiteter
fördelade på den tid under vilken avgifter erlagts. Räntan skall därvid
antagas ha uppgått till 60 hundradelar av den vid varje tidpunkt gäl­
lande normalräntan för lån från statens utlåningsfonder.

Finnes vid tillämpningen av första stycket den återbetalningsskyldige ha erlagt mer i avgifter än han skulle ha gjort om de återbetalnings-pliktiga studiemedlen utgjort ett lån, skall det överskjutande beloppet utan ansökan återbäras till honom.

Debitering

25 §   Varje avgiftsår debiteras återbetalningsskyldig preliminär avgift

 

SfU 1973:17                                                       17

med belopp som följer av 15 och 16 §§. Debiteringen förfaller i den mån den återbetalningsskyldige befrias från preliminär avgift enligt 17 §.

Beslut om slutlig avgift för ett avgiftsår enligt 18 § skall fattas sna­rast möjligt efter det taxering för avgiftsåret verkställts i första instans. Nedsättes den återbetalningsskyldiges till statlig inkomstskatt beskatt­ningsbara inkomst för avgiftsåret, skall beslutet om slutlig avgift om­prövas, om den återbetalningsskyldige begär det. Ansökan om prövning skall ha kommit in till centrala studiehjälpsnämnden inom två månader efter det den återbetalningsskyldige fått del av beslutet om nedsättning. Är den återbetalningsskyldige gift gäller motsvarande, om makens till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst nedsättes.

Uppbörd

26 §   Preliminär avgift skall erläggas under avgiftsåret,

om den överstiger 200 kronor med en tredjedel senast den 6 juni, en tredjedel senast den 6 september och en tredjedel senast den 6 decem­ber,

om den överstiger 100 men icke 200 kronor med hälften senast den 6 juni och hälften senast den 6 september,

om den uppgår till högst 100 kronor i sin helhet senast den 6 juni.

Kvarstående avgift skall erläggas under andra året efter avgiftsåret, med hälften senast den 6 februari och hälften senast den 6 april.

Skall preliminär eller kvarstående avgift enligt första eller andra styc­ket fördelas på två eller tre betalningstillfällen, avrundas det belopp som skall erläggas vid annat tillfälle än det sista uppåt till helt krontal. Öresbelopp varmed avrundning skett skall avräknas vid det sista betal­ningstillfället.

27 § För återbetalningsskyldig talan mot taxering till statKg inkomst­
skatt och framstår det som obilligt att han erlägger kvarstående avgift
som bestämts på grundval av den icke lagakraftvunna taxeringen, får
han efter ansökan beviljas anstånd helt eller delvis med erläggandet av
avgiften. Ansökan skall ges in till centrala studiehjälpsnämnden. Anstån­
det får avse högst det belopp som betingas av den återbetalningsskyldiges
yrkande i fråga om taxeringen.

Anståndet skall gälla till dess två månader förflutit från dagen för beslut i anledning av den återbetalningsskyldiges talan mot taxeringen.

Är den åtei1>etalningsskyldige gift, äger första och andra styckena motsvarande tillämpning, om maken för talan mot taxering.

28 § Om preliminär avgift, kvarstående avgift eller del av sådan avgift
ej erlägges inom föreskriven tid, skall påminnelse därom sändas till den
återbetalningsskyldige. För påminnelse utgår påminnelseavgift med
belopp som Konungen bestämmer.

2   Riksdagen 1973.    11 saml.   Nr 17

 

SfU 1973:17                                                                            18

29    § Preliminär avgift, kvarstående avgift och frivillig betalning skall erläggas till myndighet eller penninginrättning enligt de närmare be­stämmelser Konungen meddelar.

30    § Beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift förfaller, i den mån avgiften ej erlagts före utgången av september månad andra året efter avgiftsåret.

Första stycket gäller icke preliminär avgift eller kvarstående avgift för avgiftsår efter det år under vilket den återbetalningsskyldige fyller 63 år eller för de två sista avgiftsåren före det år under vilket han av-hdit.

Centrala studiehjälpsnämnden får för särskilt fall förordna att beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift skall gälla även efter den tidpunkt som avses i första stycket.

31    § Har beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift förfallit helt eller delvis enligt 30 § på grund av att avgiften eller del därav ej erlagts, är återbetalningsskyldig som lever efter utgången av det år när han fyllt 65 år respektive dödsbo efter återbetalningsskyl­dig som avlidit senast det år när han fyller 65 år skyldig att utge extra avgift enligt 31—36 §§.

32    § Extra avgift enligt 31 § utgår, om summan av följande två pos­ter ej uppgår till det belopp som avses i 23 § första stycket eller 24 § första stycket:

 

1.    de slutliga avgifterna för åren till och med det år när den åter­betalningsskyldige fyller 65 år eller, i fråga om återbetalningsskyldig som avlidit senast under det år när han fyller 65 år, de slutliga avgifter­na för åren före det år under vilket dödsfallet inträffat,

2.    belopp som den återbetalningsskyldige betalt frivilligt enligt 13 § jämte förhöjning som avses där, i den mån beloppet och förhöjningen ej enligt 13 § skall tillgodoräknas såsom sådan slutlig avgift som avses med post 1.

Vid tillämpning av första stycket minskas post 1 med den ej erlagda avgiften eller delen av avgift som avses i 31 §.

33 § Om ej annat följer av andra stycket, utgör den extra avgiften pro­
dukten av dels ett tal som motsvarar det antal basbelopp som den obe­
talda avgiften eller den obetalda delen av avgiften avsåg, dels det bas­
belopp som gällde vid ingången av det år under vilket den återbetal­
ningsskyldige fyllde 65 år eller, i fråga om extra avgift för dödsbo, vid
ingången av året närmast före det år under vilket dödsfallet inträffat.

Extra avgift får icke bestämmas till högre belopp än att summan av avgiften och av posterna 1 och 2 i 32 § uppgår till högst det belopp som avses i 23 § första stycket eller 24 § första stycket.

 

SfU 1973:17                                                            19

34    § Extra avgift skall erläggas på tid som centrala studiehjälpsnämn­den bestämmer.

35    § I fråga om extra avgift äger 28 och 29 §§ motsvarande tillämp­ning.

36    § Om synnerliga skäl föreligger, får den som är skyldig att erlägga extra avgift efter ansökan medges befrielse helt eller delvis från avgiften. Ansökan skall ges in till centrala studiehjälpsnämnden.

37    § Avgiftsbelopp som ej erlagts inom föreskriven tid får uttagas ge­nom utmätning utan föregående dom eller utslag.

Återbäring av avgift

38 § Överstiger det belopp som den återbetalningsskyldige erlagt så­
som preliminär avgift motsvarande slutliga avgift, är den återbetalnings­
skyldige berättigad att efter ansökan återfå det överskjutande beloppet.
Ansökan om återbäring skall ha kommit in till centrala studiehjälps­
nämnden inom två månader efter det den återbetalningsskyldige fått
underrättelse om beslutet angående den slutliga avgiften.

Befrias återbetalningsskyldig helt eller delvis från preliminär avgift, kvarstående avgift, extra avgift, tilläggsavgift eller påminnelseavgift som han erlagt, skall han utan ansökan återfå vad han erlagt för myc­ket, om ej annat följer av 39 §.

Belopp som den återbetalningsskyldige erlagt som preliminär avgift för det år under vilket han avlidit skall utan ansökan återbäras till döds­boet.

39 § Beslut om befrielse från preliminär avgift enligt 17 § föranleder
ej återbäring av redan erlagt belopp.

Om synnerliga skäl föreligger, är dock den återbetalningsskyldige efter ansökan berättigad att återfå för mycket erlagd preliminär avgift. Ansökan skall ges in till centrala studiehjälpsnämnden.

40 § Häftar den, som är berättigad att återfå avgift enligt 38 eller
39 §, för preliminär avgift, kvarstående avgift, extra avgift, tilläggsavgift
eller påminnelseavgift som förfallit till betalning, har han rätt att utfå
endast vad som överstiger det obetalda beloppet.

Särskilda bestämmelser

41 § Bestämmelse i detta kapitel om studerande som är gift skall till-lämpas endast om äktenskapet ingåtts senast under kalenderåret när­mast före det för vilket avgift skall utgå.

 

SfU 1973:17                                                            20

42    § Bestämmelse i detta kapitel som gäller studerande som är gift äger motsvarande tillämpning på den som utan att vara gift lever till­sammans med annan person, med vilken han tidigare varit gift eller med vilken han gemensamt har eller har haft barn.

43    § Preliminär avgift, slutlig avgift och extra avgift avrundas till helt krontal vid öretal under 50 nedåt och vid annat öretal uppåt.

44    § När slutlig avgift fastställts för ett avgiftsår, bortfaller skyldig­heten att erlägga sådan obetald del av motsvarande preliminära avgift som överstiger den slutliga avgiften.

Avlider återbetalningsskyldig bortfaller skyldigheten att erlägga obe­tald preliminär avgift för det år under vilket dödsfallet inträffat.

Bestämmelse om obetald preliminär avgift i första eller andra stycket äger motsvarande tillämpning på påminnelseavgift som belöper på den obetalda avgiften.

45 § Belopp som någon är berättigad att återfå enligt 38 eller 39 §
men som enligt 40 § ej återbäres på grund av att viss avgift ej erlagts
räknas såsom avbetalning på den obetalda avgiften.

Sådant överskjutande belopp som avses i 38 § första stycket och som ej återbäres på grund av att den återbetalningsskyldige ej begär det jämställes med slutlig avgift för året. Bestämmelserna i 13 § andra stycket äger ej tillämpning.

46    § I fråga om betalning enligt 14 § gäller bestämmelser som med­delas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

47    § Det åligger återbetalningsskyldig att lämna centrala studiehjälps­nämnden de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av detta kapitel. I fråga om omyndig åvilar uppgiftsskyldigheten förmyndaren.

De uppgifter om personliga och ekonomiska förhållanden som läm­nas i ansökan om befrielse från preliminär avgift eller i annan handling som är avsedd att ligga till grund för bestämmande av avgift skall avges på heder och samvete.

Närmare bestämmelser om uppgiftsskyldigheten meddelas av Ko­nungen eller, efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälps­nämnden.

48 § Myndighet är skyldig att på begäran lämna centrala studiehjälps­
nämnden uppgift om sådana förhållanden i fråga om namngiven person
som är av betydelse för tillämpningen av detta kapitel.

6 kap. övriga bestämmelser

1 § Lagen (1969: 93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskon-flikt äger tillämpning på annat studiestöd än förlängt barnbidrag om

 

SfU 1973:17                                                        21

studiestödet sökts efter varsel om eller utbrott av arbetskonflikt. Dock äger lagen icke tillämpning på studiestöd åt handikappad som av medi­cinska eller sociala skäl behöver utbildning på grund av handikappet.

2 § Har någon uppburit studiestöd obehörigen eller med för högt be­
lopp och har han insett eller bort inse detta, kan vad för mycket utgått
genast återkrävas.

Avbryter någon sina studier, äger första stycket motsvarande till-lämpning beträffande uppburet studiestöd som avser tiden efter av­brottet.

På studiemedel enligt 4 kap. som återkräves enligt första eller andra stycket utgår ränta från den dag när medlen uppburits efter en ränte­sats som vid varje tidpunkt med två procent överstiger normalräntan för lån från statens utlåningsfonder. Om särskilda skäl föreUgger, kan återbetalningsskyldig befrias helt eller delvis från skyldighet att erlägga ränta.

3   §   Fordran på studiestöd kan ej överlåtas eller tagas i mät för gäld.

4   § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av centrala studie­hjälpsnämnden.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973, då förordningen
(1964:400) om förlängt barnbidrag, studiemedelsförordningen (1964:
401), studiehjälpsreglementet (1964: 402), förordningen (1967: 882) om
studiemedelsavgifter och lagen (1971: 153) om extra studiemedel upphör
att gälla.

2.    Äldre bestämmelser äger fortfarande tillämpning i fråga om ut­bildning under sådant läsår som pågår vid ikraftträdandet av denna lag.

3.    Studerande, som avses i 4 kap. 2 § och som med stöd av 2. får studiehjälp enligt äldre bestämmelser, kan erhålla studiehjälp i form av extra studielån enligt bestämmelser som meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden. I fråga om återbetalning av extra studielån äger studiehjälpsreglemen­tet (1964: 402) motsvarande tillämpning.

4.    Beslut om studiehjälp, studiemedel eller studiemedelsavgift som meddelats före den 1 juli 1973 och som avser även andra halvåret 1973 skall alltjämt gälla.

5.    Studerande som avses i 4 kap. 2 § och som före den 1 juli 1973 påbörjat utbildning, vid vilken enligt äldre bestämmelser studiehjälp utgått, har rätt till studiemedel enligt de nya bestämmelserna under återstående del av utbildningen utan hinder av 4 kap. 9 §, om ej annat följer av 4. Närmare bestämmelser härom meddelas av Konungen eUer, efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

 

SfU 1973:17                                                        22

6.   Bestämmelserna i 22 §, 23 § andra och tredje styckena samt 24 § studiehjälpsreglementet (1964:402) äger fortfarande tillämpning med avseende på studielån som beviljats enligt studiehjälpsreglementet.

7.   Vid tillämpningen av 4 kap. 8 § skall med termin, för vilken den studerande uppburit studiemedel, jämställas termin, för vilken han fått studiemedel enligt studiemedelsförordningen (1964: 401) eller sti­pendium eller lån enligt reglementet (1939: 290) för utdelning av ränte-fria lån för universitetsstudier, kungörelsen (1946: 676) angående statlig kreditgaranti för lån åt den, som avlagt akademisk eller därmed jäm­förlig examen, kungörelsen (1948: 210) angående statlig kreditgaranti för lån åt den, som genomgått polisskola, kungörelsen (1950: 469) an­gående studielån med statlig kreditgaranti eller reglementet (1953: 366) för utdelning av statsstipendier vid universiteten m. fl. läroanstalter.

8.   Är studerande skyldig att erlägga ränta för lån, som utlämnats enligt någon av de vid 7. nämnda författningarna, får när studiemedel beviljas honom det belopp, vartill han är berättigad enligt 4 kap. 10 och 12—23 §§ denna lag, överskridas med så mycket som svarar mot den ränta, som förfaller till betalning under tid för vilken studiemedlen är avsedda.

9.   Under år för vilket studiestöd utgår till studerande med stöd av de nya bestämmelserna är den studerande ej skyldig att erlägga ränta eller amortering på studielån som han fått enligt studiehjälpsreglementet (1964:402). Ränta på studielån, som belöper på sådant år, erlägges med lika stora annuiteter under den i amorteringsplanen för lånet fast­ställda amorteringstiden.

 

10.   Doktorandstipendium till studerande som bedriver studier för vinnande av doktorsgrad skall vid tillämpning av 4 kap. 21 § alltjämt anses som inkomst.

11.   De nya bestämmelserna om återbetalning av återbetalningspliktiga studiemedel gäller även återbetalningspliktiga studiemedel som uppburits före den 1 juH 1973 enligt studiemedelsförordningen (1964: 401) eller lagen (1971: 153) om extra studiemedel.

12.   De ytterligare föreskrifter som behövs i samband med införandet av studiestödslagen meddelas av Konungen eller myndighet som Ko­nungen bestämmer.

 

SfU 1973:17                                                                         23

2) Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 9 kap. 3 a § föräldrabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

9 kap.

3 a §1

Underårig, som har fyllt aderton år, får själv upptaga statligt lån, som syftar till att bereda honom hjälp till utbildning eller bosättning. Han får själv råda över medel, som uppburits på grund av sådant lån eller såsom statligt bidrag till hans utbildning. Detsamma gäller avkast­ningen av sådana medel och vad som trätt i deras ställe. I fråga om rätt för förmyndaren att omhändertaga egendomen äger 3 § andra stycket motsvarande tillämpning.

Första stycket gäller ej studiehjälp    Första stycket gäller ej studiehjälp enligt studiehjälpsreglementet den     enligt studiestödslagen (1973:000).

4 juni 1964 (nr 402).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

' Senaste lydelse 1969: 157.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner:

motionen 1973: 1724 av fröken Andersson i Stockholm (c) och herr Korpås (c) vari hemställs att riksdagen vid behandling av propositionen 1973: 63 fattar principbeslut om att vid inkomstprövning för erhållande av studiemedel inkomstprövning mot makes inkomst och förmögenhet ej må ske;

motionen 1973: 1725 av fru Berglund m. fl. (s) vari hemställs att riks­dagen hos Kungl. Maj:t begär att försöksverksamhet med kostnadsfria hemresor anordnas i några gymnasieregioner inom stödområdet under veckosluten för inackorderade gymnasieelever;

motionen 1973: 1726 av herrar Eriksson i Ulfsbyn (c) och Gustafs-

 

SfU 1973:17                                                       24

son i Säffle (c) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att resetillägg enligt studiestödslagen utgår med 160 kr. per månad om resan är minst 45 km;

motionen 1973: 1727 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) vari hem­ställs att riksdagen dels beslutar att som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen anförts beträffande riktlinjerna för de studerandes sjukförsäkringssystem, dels hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag till värdesäkring av studiemedlen så att bidragsdelen ej urholkas ytterligare;

motionen 1973: 1728 av fru Hambraeus (c) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj;t begär dels förslag till förenkling av administrationen av studiehjälp och inkomstprövat tillägg i enlighet med vad som anförts i motionen, dels en översyn av bestämmelsen om rätt att erhålla studie­stöd under obligatorisk förpraktik och dels en översyn av åldersgränsen för erhållande av studiemedel;

motionen 1973: 1729 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs

dels att riksdagen beslutar

a)   att studiemedel skall utgå med 75 % av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring per termin,

b)  att 25 % av detta belopp skall utgå som bidrag,

c)   att fribeloppet vid makeprövningen höjs till 230 % av basbeloppet,

d) att 10 % av basbeloppet per termin utgår oavsett makes inkomst
och förmögenhet,

e) att avgiftsgränsen vid återbetalning av studiemedel höjs till fyra
gånger basbeloppet,

f)    att jämförelseräntan reduceras till 40 % av statens normalränta,

g) att de studerande som inte erhållit studiebidrag motsvarande 25 %
av studiemedelsbeloppet skall ges avskrivning på studieskulden så att
uppburet bidrag jämte avskrivet belopp utgör 25 % av uppburna studie­
medel,

h) att bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev av den 29 september 1967 med begränsningar i rätten till utbildningsbidrag enligt arbetsmark­nadskungörelsen för studier vid studiemedelsberättigade utbildningar upphävs, så att utbildningsbidrag i fortsättningen kan utgå oberoende av utbildningen,

i) att bestämmelse intages i studiestödslagen att studiestöd icke skall kunna utgå för tid under vilken studerande erhåller utbildningsbidrag,

dels att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att 1968 års studiemedels­utredning eller annan lämplig utredning ges i uppdrag att med utgångs­punkt från statistiska centralbyråns studentekonomiska undersökning framlägga förslag om det totala studiemedelsbeloppet och att förutsätt­ningslöst pröva utformningen av återbetalningsreglerna;

motionen 1973: 1730 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs

dels att riksdagen mätte besluta

 

SfU 1973:17                                                        25

a)   att höja studiemedlen till 150 % av basbeloppet enligt studiemedels­utredningens förslag,

b)   att bidragsdelen skall vara knuten till basbeloppet,

c)   att uttala sig för utarbetandet av en plan för höjandet av bidrags­delen av studiemedlen, vars första etapp skall avse ett återställande av bidragsdelen till 25 % av basbeloppet,

d)   att barntillägget göres icke återbetalningspliktigt,

e) att bidragsdelen utgår till samtliga studerande inom studiemedels­
systemet oavsett studieform,

f) att vuxenstuderande ges rätt till avskrivning av studieskulder för
grundskole- och gymnasiestudier,

dels att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om skyndsam utred­ning för införande av studielön för vuxenstuderande på grundskolenivå samt om utredning och förslag om en förhöjning av barntillägget som motsvarar de verkliga kostnaderna för barnens uppehälle och tillsyn;

motionen 1973: 1731 av fru Sundberg (m) och herr Wijkman (m) vari hemställs att riksdagen måtte besluta att

a)    hos Kungl. Maj:t anhålla, att den kommitté som arbetar med över­syn av återbetalningssystemet får tilläggsdirektiv för att lägga fram för­slag om inrättandet av ett återbetalningssystem enligt annuitetslåne-principen,

b)   4 kap. 14 § studiestödslagen får följande lydelse:

»Har heltids- eller deltidsstuderande vårdnaden om barn som ej fyllt 16 år eller är han skyldig att till fullgörande av lagstadgad underhålls­skyldighet utge underhållsbidrag till barn som ej fyllt 16 år, förhöjes det belopp som den studerande har rätt till enligt 13 § med barntillägg. Tillägget utgår för första barnet med 25 % av basbeloppet för ett läsår om nio månader och för varje barn över ett med 15 % av basbeloppet för sådant läsår. Vid bestämmandet av barntillägget äger 13 § andra, tredje och fjärde styckena motsvarande tillämpning.»

Utskottet behandlar i detta betänkande även följande vid riksdagens början väckta motioner:

motionen 1973: 425 av herrar Westberg i Ljusdal (fp) och Rask (s) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att reglerna för erhållande av studielån ändras på så sätt att föräldrarnas inkomst och förmögenhet ej får den reducerande effekt som för närvarande gäller;

motionen 1973: 642 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att 1968 års studiemedelsutredning får tilläggsdirektiv att utarbeta förslag till ett studiemedelssystem i en­lighet med de riktlinjer som angivits i motionen 1973: 241;

motionen 1973: 649 av fröken Ljungberg (m) och fru Sundberg (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att de elever, som genom diakoniutbildning förbereds att inneha tjänster inom

 

SfU 1973:17                                                        26

svenska kyrkan eller hos annan huvudman, måtte ges rätt till statligt studiestöd också under denna utbildningstid;

motionen 1973: 1127 av fröken Bergström m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen uttalar

a)    att som villkor för utlännings rätt till studiestöd för annan än flykting och övriga i prop. 1971: 81 exemplifierade grupper skall fr. o. m. den 1 juli 1973 gälla att vederbörande skall ha vistats och förvärvsar­betat i Sverige under ett år,

b)   att vid bedömningen beträffande kravet på förvärvsarbete hem­arbete skall jämställas med förvärvsarbete oberoende av om barn finns i hemmet eller ej;

motionen 1973: 1136 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Mai:t begär en utredning rörande införande av studielön, varvid särskilt beaktas studielönens betydelse för att bryta den sociala snedrekryteringen till högre utbildning;

motionen 1973: 1150 av herr Nordstrandh m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en skyndsam utredning om regler för studiehjälp till elever vid icke statsunderstödda skolor;

motionen 1973: 1162 av herr Wijkman (m) vari hemställs att riks­dagen hos Kungl. Maj:t anhåller att studiemedelsutredningen får i upp­drag att dels se över återbetalningsreglerna med syfte att avskaffa index-lånesystemet och inrätta ett återbetalningssystem enligt annuitetslåne-principen, dels lägga fram ett förslag till ett system med värdesäkrad bidragsdel om 25 % samt förslag till hur tidigare låntagare, vilka icke erhållit 25 % av studiemedlen i bidrag, skall kompenseras för detta.

Utskottet behandlar i detta betänkande även följande från utbildnings­utskottet överlämnade motioner:

motionen 1973: 1838 av herr Öhvall m. fl. (fp) vari hemställs att riks­dagen hos Kungl. Maj:t begär förslag om fria hemresor för inackorde­rade elever i gymnasieskolan;

motionen 1973: 1908 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen fattar principbeslut om fria hemresor en gång per vecka för gymnasieelever som måste inackorderas på gymnasieorten;

motionen 1973: 1910 av herr Norrby i Gunnarskog m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att eleverna på g-ort inom det allmänna stödområdet får rätt till fri hemresa varje vecka i de fall de går i den egna g-regionens skola.

Skrivelse

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) har med anledning av propositionen 1973: 63 till utskottet ingivit en skrivelse, i vilken organisationen framför synpunkter på utformningen av studiestödet.

 

SfU 1973:17                                                        27

Utskottets yttrande

Inledning

De i propositionen föreslagna åtgärderna avser i första hand ett ge­nomförande av 1972 års principbeslut om överförande av äldre stude­rande vid studievägar som nu tillhör studiehjälpssystemet till studieme­delssystemet. Dessutom föreslås genomförande av ett enhetligt studie­kreditsystem, innebärande att yngre studerande inom studiehjälpssystemet skall erhålla sin studiekredit i form av återbetalningspliktiga studiemedel.

Vad särskilt angår studiemedelssystemet föreslås dels att reglerna om hänsynstagande till makes inkomst ändras, dels att en särskild sjukför­säkring införs.

För studerande inom studiehjälpssystemet föreslås att inackorderings­tillägget höjs från 125 till 150 kr. i månaden samt att beloppet för taxerad inkomst — vilket ligger till grund för inkomstprövningen inom studie­hjälpssystemet — höjs från 21 000 till 23 000 kr.

Författningsbestämmelserna rörande studiestöd föreslås samlade i en studiestödslag och en studiestödskungörelse.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att överförandet av de äldre studerandena till studiemedelssystemet kommer att innebära en större likformighet i studiesocialt avseende för vuxna oavsett på vilket stadium studierna bedrivs. Utskottet finner också att förslaget om ett enhetligt studiekreditsystem har uppenbara fördelar. Den i propositionen gjorda avvägningen av vilka delar av studiestödssystemet som nu bör förstärkas är enligt utskottets mening väl motiverad. Utskottet delar den i proposi­tionen framförda uppfattningen om angelägenheten av att författnings­bestämmelserna om studiestöd samlas i en studiestödslag och en studie­stödskungörelse. I det följande kommer utskottet att ta upp sådana frå­gor som aktualiserats i de med anledning av propositionen väckta motio­nerna, i vissa motioner väckta vid riksdagens början samt i vissa till ut­skottet överlämnade motioner.

Studiehjälp

Studiehjälp utgår f. n. till studerande vid de läroanstalter och utbild­ningslinjer som Kungl. Maj:t bestämmer (gymnasieskolan, folkhögsko­lan, kommunal och statlig vuxenutbildning m fl. läroanstalter). För stu­derande som fyller högst 19 år (yngre studerande) under det kalenderår då läsåret eller kursen börjar utgår studiehjälpen i form av studiebidrag om 110 kr. i månaden jämte vissa tillägg. För äldre studerande inom stu­diehjälpssystemet utgår i dag förhöjt studiebidrag om 175 kr. i månaden och studielån om högst 6 500 kr. per läsår. För studerande med försörj­ningsplikt mot barn kan dock högre belopp utgå. Förslaget i propositio­nen innebär — som tidigare nämnts — att dessa äldre studerande förs över till studiemedelssystemet.

 

SfU 1973:17                                                       28

Motionärerna i motionen 1973: 1150 framhåller att en avveckhngsplan för statsbidrag till enskilda (privata) skolor aviserats. Följden av en even­tuell avveckling blir enligt motionärerna att en elev som går kvar i en sådan skola inte kommer att få någon studiehjälp. Motionärerna finner detta otillfredsställande och begär därför en skyndsam utredning av frå­gan om studiehjälp till elever vid icke statsunderstödda skolor.

Enligt kungörelsen (1972:310) om läroanstalter och utbildningslin jer vid vilka studiehjälp utgår kan studiehjälp erhållas under förutsättning att läroanstalten eller utbildningslinjen är statlig, statsunderstödd eller ställd under statlig tillsyn. Den omständigheten att statsbidragen avvecklas för enskilda skolor innebär alltså inte i och för sig att elev vid sådan skola förlorar möjligheten att erhålla studiehjälp. Avgörande för rätten till sådan hjälp är i stället om skolan uppfyller de krav som gäller för statlig tillsyn. Utskottet anser sig inte böra medverka till ändringar i de princi­per som sedan länge gäller för prövningen av tillsynsfrågor och avstyrker följaktligen utredningskravet i motionen 1973: 1150.

Om en studerande behöver inackorderas utgår f n. inackorderings­tillägg med 125 kr. i månaden. I propositionen föreslås att detta tillägg höjs till 150 kr. i månaden. Resetillägg utgår f. n. om den studerande företar dagliga resor mellan hem och skola och utgör vid ett avstånd av 6, 15, 25 resp. 35 km 65, 85, 110 resp. 130 kr. per månad.

I flera motioner aktualiseras frågan om kostnadsfria hemresor för inackorderade elever i gymnasieskolor. Motionärerna i motionen 1973: 1725 begär att försöksverksamhet med sådana hemresor anordnas i vissa regioner inom stödområdet. Enligt motionen 1973: 1838 bör förslag om fria hemresor för gymnasieelever föreläggas riksdagen, medan motio­nerna 1973: 1908 och 1973: 1910 innehåller yrkande, den förra om prin­cipbeslut och den senare om lagstiftning av motsvarande innehåll.

Riksdagen har år 1969 och år 1970 uttalat sig för att frågan om rese­bidrag till inackorderade elever bör lösas. På uppdrag av Kungl. Maj:t har CSN därefter utrett i vilka former ett ekonomiskt stöd till hem­resor lämpligen bör utgå. Vid överläggningar som under utrednings­arbetet hållits med företrädare för bl. a. skolöverstyrelsen, skolkura­torer. Riksförbundet Hem och skola, Svenska kommunförbundet och vissa elevorganisationer har starkt understrukits betydelsen av ett så­dant stöd. Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare ställ­ningstagande i frågan. Enligt utskottets mening bör därför, så snart resurserna medger det, förslag föreläggas riksdagen som ger möjlighet för inackorderade elever att i större utsträckning än vad som för när­varande sker besöka sina hem under terminerna. Vad utskottet anfört i anledning av motionerna 1973: 1725, 1973: 1838, 1973: 1908 och 1973: 1910 bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Motionärerna i motionen 1973: 1726 yrkar att resetillägg inom studie­hjälpssystemet skall utgå med 160 kr. per månad om resans längd upp­går till minst 45 km.

 

SfU 1973:17                                                       29

Bestämmelserna om resetillägg är utformade med hänsyn till att den studerande som regel inte bör tillbringa mer än två timmar per dag för färd till och från skolan. Motionärerna i motionen 1973: 1726 anser att utvecklingen av de allmänna kommunikationerna kan göra det moti­verat att vidga möjligheterna till resetillägg. Utskottet för sin del anser att långa dagliga resor kan inverka negativt på skolarbetet. Genom den föreslagna höjningen av inackorderingstillägget åstadkommer man en­ligt utskottets mening en bättre balans mellan detta tillägg och rese­tillägget. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 1973: 1726.

Motionären i motionen 1973: 1728 framhåller att en förenkling av administrationen av studiehjälpen skulle åstadkommas om det inkomst-prövade tillägget kunde utgå automatiskt till elever i familjer som har bostadstillägg och påpekar att samma inkomstprövningsregler gäller i dessa fall. Utskottet vill med anledning härav erinra om att det sedan den 1 juli 1972 finns möjlighet för kommun att besluta att annat organ än skolstyrelsen skall handha frågor om studiestöd. Den förenkling motionären åsyftar är således möjlig att åstadkomma inom ramen för den lagstiftning som redan gäller. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1973: 1728 i denna del.

I propositionen har — i enlighet med propositionen 1973: 29 som behandlar bl. a. inkomstprövningsregler för bostadstillägg — förordats att för bidragsåret 1974 en begränsning genomförs av möjligheterna att utnyttja underskottsavdrag vid taxeringen även för det inkomstprövade tillägget. Regeln har utformats så att den taxerade inkomsten vid in­komstprövningen av inkomstprövat tillägg skall räknas upp med belopp motsvarande sådant avdrag för underskott i förvärvskälla vid taxe­ringen som överstiger 3 000 kr.

Utskottet delar uppfattningen att en begränsning av förordat slag bör genomföras men anser i enlighet med riksdagens tidigare beslut rörande bostadstillägg (SoU 1973: 5) att beloppsgränsen bör fastställas till 4 000 kr.

F. n. tas vid prövning av ansökan om studielån till yngre elever hänsyn till bl. a. föräldrarnas inkomst och förmögenhet. Propositionen innebär härvidlag ingen ändring.

I motionen 1973: 425 yrkas att reglerna ändras så att föräldrarnas in­komst och förmögenhet inte får den reducerande effekt som de f. n. har.

Motioner med samma syfte som motionen 1973:425 har vid upp­repade tillfällen avvisats av riksdagen med hänvisning bl. a. till att det i fråga om yngre elever är berättigat med en viss återhållsamhet vid långivningen och till att de har större möjligheter än äldre elever att få sina utgifter täckta genom tillägg till studiebidraget. Det förslag till förbättring av inackorderingstillägget som framläggs i propositionen kommer att i motsvarande mån minska de yngre elevernas behov av lån. Propositionen innehåller även förslag att beloppet för taxerad in-

 

SfU 1973:17                                                        30

komst, vilket ligger till grund vid prövning av ansökan om inkomst­prövat och behovsprövat tillägg samt återbetalningspliktiga studiemedel höjs från 21 000 kr. till 23 000 kr. Det förhållandet att ett enda system för studiekredit nu införs och att de yngre eleverna härigenom blir be­rättigade till återbetalningspliktiga studiemedel bör enligt utskottets mening inte innebära att riksdagen ändrar sin principiella inställning i fråga om yngre elevers skuldsättning. På grund av det anförda avstyr­ker utskottet bifall till motionen 1973: 425.

Fullföljandet av 1972 års tidigare nämnda riksdagsbeslut innebär i princip att elever som är äldre än 19 år då läsåret eller kursen börjar fr. o. m. den 1 juli 1973 skall tillhöra studiemedelssystemet. Yrkandet i motionen 1973: 1728 syftar till en sänkning av denna åldersgräns till 18 år.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att frågan om myndig­hetsåldern f. n. är föremål för överväganden inom justitiedepartementet. Enligt vad utskottet inhämtat kommer resultatet av dessa överväganden att framläggas under innevarande år. Om till följd härav en sänkning av myndighetsåldern kommer till stånd kan det finnas skäl att i sådant sammanhang återkomma till den i motionen aktualiserade frågan. F. n. anser utskottet sig dock böra avstyrka bifall till yrkandet i motionen.

Studiemedel

De som studerar vid huvudsakligen eftergymnasiala utbildningsvägar erhåller studiemedel, vilka består av studiebidrag och återbetalnings-pliktiga studiemedel. Studiemedlen är indexreglerade och utgår per år med 140 % av basbeloppet. Av studiemedlen utgör 1 750 kr. studie­bidrag. Har den studerande vårdnaden om barn kan dessutom utgå barntillägg med 25 % av basbeloppet. Studiemedlen, som är inkomst-prövade, utgår med hänsyn till den studerandes studiemeriter.

I motionen 1973: 642 yrkas med hänvisning till motivering i motionen 1973: 241 att 1968 års studiemedelsutredning erhåller uppdrag att ut­arbeta förslag till ett nytt studiemedelssystem. Motionen 1973: 1136 in­nehåller yrkande om utredning angående studielön. Ett liknande yrkan­de har framställts i den med anledning av propositionen väckta motio­nen 1973: 1730.

Förutvarande chefen för utbildningsdepartementet har i direktiven för den kommitté som utreder studiefinansieringen inom vuxenutbild­ning (SVUX) uttalat, att de studiesociala åtgärderna på vuxenutbild­ningsområdet kan komma att verka styrande på utbildningssystemet i dess helhet, att avvägningen mellan ungdoms- och vuxenutbildning lik­som fördelningen på heltids- och deltidsstudier sålunda påverkas av åt­gärdernas utformning och att de olika systemen bör bedömas också med hänsyn till sådana effekter. Bl. a. mot bakgrund av detta utred­ningsarbete finner utskottet sig inte böra biträda de förslag till mera

 

SfU 1973:17                                                        31

vittgående förändringar av studiemedelssystemet som föreslås i motio­nerna 1973: 642, 1973: 1136 och 1973: 1730.

Som tidigare nämnts är en förutsättning för att studiehjälp skall kunna utgå att läroanstalten eller utbildningslinjen är statlig, statsunder­stödd eller ställd under statlig tillsyn. Samma regel gäller beträffande studiemedel.

I motionen 1973: 649 yrkas att studiestöd skall kunna utgå under diakoniutbildning. Sedan denna motion väckts har Kungl. Maj:t genom beslut den 16 februari 1973 medgivit att diakoniutbildningen får stå under statlig tillsyn. Motionens syfte är härigenom numera tillgodosett.

Motionerna 1973: 1729 och 1973: 1730 innehåller yrkanden om att studiemedlen i enlighet med studiemedelsutredningens förslag skall be­stämmas till 150 % av basbeloppet per år. I den förstnämnda motionen begärs dessutom utredning om det totala studiemedelsbeloppet med ut­gångspunkt i den studentekonomiska undersökning som f. n. genomförs av statistiska centralbyrån.

I propositionen har vid behandlingen av utredningens förslag fram­hållits att man inte kan se frågan om studiemedlens maximibelopp iso­lerad från de övriga förmåner som kan komma studerande till del. Ut­skottet ansluter sig till de synpunkter som anförts i propositionen och anser även med hänsyn till den pågående studentekonomiska undersök­ningen att anledning saknas att biträda de förevarande yrkandena i motionerna 1973: 1729 och 1973: 1730.

I motionerna 1973: 642 (motivering i 1973: 241) och 1973: 1162 yrkas utredning och förslag till ett system med värdesäkrad bidragsdel om 25 %. I motionen 1973: 1727 påpekas att bidragsdelens andel av studie­medelsbeloppet urholkats kraftigt sedan 1964 års studiesociala reform. Motionärerna anhåller därför om förslag till värdesäkring av studie­medlen så att bidragsdelen ej urholkas ytterligare. Motionärerna i motio­nen 1973: 1729 anser att 25 % av studiemedlen — beräknade till 75 % av basbeloppet per termin — bör utgå som bidrag och motionärerna i motionen 1973: 1730 att bidragsdelen bör knytas till basbeloppet. Enligt sistnämnda motion bör också en plan för höjning av bidragsdelen ut­arbetas så att denna i en första etapp kan återställas till 25 % av bas­beloppet. Motionerna 1973: 1162 och 1973: 1729 innehåller härutöver yrkanden, den förra om förslag och den senare om beslut rörande kompensation till tidigare låntagare som inte fått 25 % i bidrag.

Motionsyrkanden om indexreglering av studiebidraget har avslagits av riksdagen varje år under tiden 1964—1971. Nu redovisade yrkanden är mycket långtgående och kostnadskrävande. Enligt gjorda uppskatt­ningar skulle således en höjning av studiebidraget till 25% av studie­medlen leda till en merkostnad för bidragsdelen av i runt tal 88 milj. kr. Motionsförslagen, som inte skulle medföra att den studerande dispone­rade mera medel, framstår därför med tanke på det begränsade utrym-

 

SfU 1973:17                                                        32

met för ytterligare reformer som föga realistiska. Utskottet vill dess­utom erinra om att statsmakterna tidigare tagit ställning för en priori­tering av studiestödet till vuxenstuderande i den mån resurser under de närmaste åren kan ställas till förfogande för studiesociala ändamål. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna i nu berörda delar.

Enligt nu gällande bestämmelser kan deltidsstuderande i kommunal vuxenutbildning erhålla studielån men ej studiebidrag. CSN har i skri­velse den 29 november 1972 föreslagit att sådana studerande skall er­hålla studiemedel i form av bidrag och återbetalningspliktiga studie­medel. I propositionen föreslås emellertid att dessa studerande skall er­hålla rätt till återbetalningsphktiga studiemedel men ej till studiebidrag. Deltidsstuderande vid eftergymnasiala utbildningsvägar har enligt gäl­lande bestämmelser rätt till också bidragsdelen. Motionärerna i motio­nen 1973: 1730 finner denna skillnad otillfredsställande och anser att bidraget skall utgå till samtliga studerande inom studiemedelssystemet oavsett studieform. I propositionen har påpekats att erfarenheterna av systemet med studiemedel för deltidsstudier hittills är ringa och att frågan om studiestöd för vuxnas deltidsstudier tillhör de frågor som SVUX har att utreda. Utskottet anser mot bakgrund av detta uttalande att resultatet av SVUX:s arbete bör avvaktas innan slutlig ställning tas till utformningen av studiestödet för nu ifrågavarande studerande. Ut­skottet avstyrker därför bifall till motionen i denna del.

Studiemedel reduceras f. n. mot egen och makes inkomst och för­mögenhet. Reglerna om hänsynstagande till makes inkomst innebär att studiemedlen reduceras med en tredjedel av den del av inkomsten som Överstiger 140 % av basbeloppet per kalenderhalvår. Studiemedelsutred­ningen har i denna del föreslagit att fribeloppet höjs till 230 % av bas­beloppet per termin och att alla studerande garanteras ett minimibelopp om 10 % av basbeloppet per termin. Mot sistnämnda förslag har emel­lertid utredningens ordförande reserverat sig. I propositionen föreslås att fribeloppsgränsen höjs till 200 % av basbeloppet per termin, och att reduceringen skall ske med 40 % av inkomst därutöver.

Motionärerna i motionen 1973: 1724 anser att propositionens förslag innebär ett avsteg från principen att varje människa skall betraktas som en ekonomiskt självständig individ och hemställer om principbeslut in­nebärande att prövningen mot makes inkomst och förmögenhet skall slopas. I motionen 1973: 1729 begärs i enlighet med utredningens för­slag att fribeloppet höjs till 230 % av basbeloppet per termin och att 10 % av basbeloppet per termin utgår oavsett makes inkomst och för­mögenhet.

Enligt studiemedelsutredningens kostnadsberäkningar skulle ett slo­pande av prövningen gentemot makes ekonomi — under förutsättning att den grupp som då skulle kunna erhålla studiemedel utnyttjade möj-

 

SfU 1973:17                                                                           33

ligheterna i samma utsträckning som andra grupper studerande — för budgetåret 1972/73 ha inneburit kostnader med 114 milj. kr. Utredning­en har med hänsyn härtill — och då den inte ansett det rimligt att ge­nomföra en reform som skulle resultera i ett tillgodoseende av grupper med högre inkomster — inte velat förorda ett slopande av inkomst­prövningen. Med beaktande av dessa synpunkter har föredraganden i propositionen förordat ökade insatser för grupper som har en årsin­komst mellan 20 000 kr. och 50 000 kr.

Förslaget i motionen 1973: 1724 ligger helt i linje med det synsätt som på allt fler områden vinner insteg och som innebär att makar skall betraktas som ekonomiskt självständiga rättssubjekt. Utskottet delar således den priiicipiella grundsyn som kommer till uttryck i motionen 1973: 1724. Med hänsyn till att frågan om kostnaderna för olika refor­mer enligt utskottets mening i princip bör bedömas samtidigt med att beslut fattas rörande reformerna avstyrker emellertid utskottet motio­nen.

Vid reformering av studiestödet bör enligt utskottets mening tillgäng­liga resurser i första hand användas för förbättringar till studerande med lägre inkomster. Förslagen i motionen 1973: 1729 gynnar enligt utskottets uppfattning främst de högre inkomsttagarna.

Utskottet vill också framhålla att ett genomförande av propositionens förslag innebär ett steg i riktning mot ökad likställighet mellan makar. Med hänvisning till det anförda ansluter sig utskottet till propositionen och avstyrker motionsyrkandet.

Om den studerande har vårdnaden om barn eller är pliktig att utge underhållsbidrag för barn äger han rätt till inkomstprövat barntillägg med 25 % av basbeloppet per år, vilket tillägg utgår i form av åter­betalningspliktiga studiemedel.

Motionärerna i motionen 1973: 1730 anser att barntillägget inte bör vara återbetalningspliktigt och att det bör uppräknas. I motionen 1973: 1731 föreslås i enlighet med förslag från studiemedelsutredningen att barntillägg skall utgå för första barnet med 25 % och för ett vart av de följande med 15 % av basbeloppet per läsår. Dessutom förutsätter motionärerna att om båda föräldrarna studerar barntillägg skall kunna utgå till var och en av dem. Propositionens förslag innebär att endast ett tillägg skall utgå oavsett föräldrarnas civilstånd och oavsett om en eller båda studerar.

Utskottet kan inte dela den inställning rörande återbetalningsskyldig­het som kommit till uttryck i motionen 1973: 1730. Om barntillägget gjordes icke återbetalningspliktigt skulle enligt utskottets mening de studerande — i förhållande till andra grupper i samhället — gynnas på ett sätt som inte skulle vara motiverat. Med hänsyn till att samhällets stöd till barnfamiljer under senare år stärkts på flera områden och med beaktande av det arbete som pågår inom den studentekonomiska under-

3    Riksdagen 1973.    11 saml.    Nr 17

SfU 1973:17                                                        34

sökningen bör ett ställningstagande till den i motionen aktualiserade frågan om uppräkning anstå. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1973: 1730 i nu berörda delar.

Vad härefter angår yrkandena i motionen 1973: 1731 vill utskottet, med beaktande av de kostnader som skulle bli följden av dubbla barn­tillägg samt under hänvisning till den kritik av studiemedelsutredningens förslag om en differentiering av barntilläggen som framkommit under remissbehandlingen och i vilken framhölls bl. a. att barnkostnaderna inte torde vara väsentligt lägre för yngre syskon än för det första barnet, avstyrka bifall till motionen 1973: 1731 i denna del.

Ett flertal motioner berör återbetalningssystemet. I motionerna 1973: 1162 och 1973: 1731 anhålls om utredning och förslag rörande återbe­talningsreglerna med syfte att avskaffa indexlånesystemet och inrätta ett system enligt annuitetslåneprincipen. Motionärerna i motionen 1973: 1729 har begärt att avgiftsgränsen vid återbetalning av studiemedel höjs till fyra gånger basbeloppet och att jämförelseräntan — som för närvarande är 60 procent av statens normalränta — reduceras till 40 procent av nämnda ränta. Sistnämnda motion innehåller också ett yrkande om förutsättningslös utredning angående utformningen av åter­betalningsreglerna. I motionen 1973: 1730 vänder sig motionärerna mot att den möjhghet till avskrivning av studielån för vuxenutbildning som för närvarande föreligger försvinner i och med att vuxenstuderande förs över till studiemedelssystemet. De hemställer att de vuxenstuderan­de ges rätt till avskrivning av studieskulder för grundskole- och gymna­siestudier. Motionärerna i motionen 1973: 1731 kritiserar utformningen av barntilläggsreglerna. De framhåller att om en underhållspliktig fader med rätt till studiemedel inte utnyttjar sin rätt till barntillägg, inte heller modern kan få sådant tillägg. Motionärerna påpekar att ett motiv för fadern att avstå från barntillägget kan vara att fordran på bidragsför­skott — som utgår bl. a, i fall där barntillägg inte erläggs till modern — avskrivs efter två år. Till skillnad härifrån skall barntillägget, som utgör del av de återbetalningspliktiga studiemedlen, återbetalas. Motio­närerna finner denna konsekvens av bestämmelserna otillfredsställande och anser att dessa bör utformas så att studerande som har vårdnaden om eller är skyldig utge underhållsbidrag till barn skall ha rätt till barn­tillägg.

Som framgår av uttalanden i bl. a. den förevarande propositionen har en översyn av reglerna för återbetalning redan inletts. Översynen syftar till att mildra verkningarna av återbetalningsskyldigheten för dem som efter utbildningen är att betrakta som betalningssvaga.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen avvisat yrkanden om ändring av återbetalningsreglerna och därvid hänvisat till att ett införande av ett annuitetslånesystem skulle innebära att man måste medge avdrag för räntor. Ett sådant system skulle därför i första hand gynna högre

 

SfU 1973:17                                                        35

inkomsttagare. Utskottet anser att översynsarbetet i första hand bör syfta till lättnader för personer med lägre inkomster och avstyrker där­för bifall till motionerna 1973: 1162 och 1973: 1731 i nu berörda del. Övriga nu berörda motionsyrkanden är av den art att den departemen-tala utredningsgruppen torde ha anledning att ta dem i övervägande. I avvaktan på resultatet av dessa överväganden finner utskottet för när­varande inte anledning att närmare uttala sig om de i motionerna 1973: 1729, 1973: 1730 och 1973: 1731 framställda yrkandena. Utskottet av­styrker därför bifall också till dessa motioner i nu berörda delar.

De i propositionen uppdragna riktlinjerna för en sjukförsäkring för studerande innebär i huvudsak följande. Försäkringen bör vara obliga­torisk för alla studerande med studiemedel och gälla den tid som studie­medel utgår. Den studerande skall sjukanmäla sig till försäkringskassan, som har att svara för sjukkontrollen och granskningen av de läkarintyg som behövs. Den studerande skall under sjukdomstiden behålla sina studiemedel men de återbetalningspliktiga studiemedlen reduceras i efterhand med ett belopp som motsvarar utgående återbetalningspliktig del av studiemedlen per dag under de sjukdagar som berättigar till er­sättning. Karenstiden sätts till 14 dagar. Försäkringskassan skall vid utgången av varje termin til CSN redovisa antalet anmälda sjukdagar för studerande med studiemedel. CSN skall i övrigt svara för admi­nistrationen av försäkringen. Denna finansieras av de försäkrade genom särskilda premier som avräknas från studiebidragsdelen inom studie­medlen. CSN skall i samråd med riksförsäkringsverket och på grundval av de i propositionen angivna riktlinjerna närmare utforma bestämmel­serna för sjukförsäkringen.

Motionärerna i motionen 1973: 1727 anser att propositionens förslag har väsentliga brister. Följden av att sjukförsäkringssystemet kopplas till dem som har studiemedel kommer — menar de — att bli att omkring hälften av de studerande även i fortsättningen ställs utan sjukförsäkring. De föreslår därför att försäkringen skall omfatta alla och att studerande som inte uppbär studiemedel får ett kontant stöd. Karenstiden bör mins­kas till 7 dagar och försäkringen finansieras av de försäkrade genom premier som avräknas från återbetalningsdelen inom studiemedlen. De studerande som inte har studiemedel bör betala sin avgift i annan ord­ning, förslagsvis via en sjukförsäkringsavgift på skattsedeln. Varje sjuk­vecka bör enligt motionärernas mening räknas som en poäng vid meri-tering för framtida studiemedel. Försäkringen skall gälla från den 1 juli 1974. I övrigt godtar motionärerna propositionen på denna punkt.

Propositionens förslag om sjukförsäkring för studerande med studie­medel är utformat efter samråd med socialdepartementet. Chefen för detta departement har i propositionen 1973: 46 lagt fram förslag om att maximibeloppet för den frivilliga sjukförsäkringens dagersättning skall höjas från nuvarande 15 kr. per dag till 20 kr. per dag. Den frivilliga

 

SfU 1973:17                                                           36

sjukförsäkringen kommer alltjämt att i princip stå öppen för samtliga studerande.

Det i motionen intagna förslaget att den särskilda sjukförsäkringen skall omfatta samtliga studerande innebär enligt utskottets mening inte någon tillfredsställande lösning, särskilt som någon lämplig definition av begreppet studerande inte torde stå att finna. På grund härav och då den frivilliga sjukförsäkringen vid behov kan tecknas av studerande oavsett om de har studiemedel eller inte vill utskottet förorda propo­sitionens förslag i denna del. Karenstiden bör enligt utskottets mening i avvaktan på erfarenheter av denna nya form av sjukförsäkring sättas till 14 dagar.

I fråga om finansieringen vill utskottet påpeka att statsbidrag utgår för den frivilliga sjukförsäkringen. Med hänsyn härtill bör enligt ut­skottets mening kostnaderna för den särskilda sjukförsäkringen för studerande täckas genom en riskutjämning mellan studiemedelstagarna. Utskottet förordar därför propositionens förslag i denna del. Motionens förslag att varje sjukvecka bör räknas som en poäng vid meritering för framtida studiemedel torde icke kräva författningsbestämmelse efter­som vid prövningen av fråga om fortsatta studiemedel skälig hänsyn skall tas till de faktorer som kan ha påverkat studierna. Denna pröv­ning bör enligt utskottets mening ankomma på CSN. Vad slutligen angår frågan om sjukförsäkringens ikraftträdande utgår utskottet från att CSN i samråd med riksförsäkringsverket bedriver förberedelsearbetet på sådant sätt att försäkringen kan träda i kraft så snart som möjligt. Det finns enligt utskottets mening ej skäl anta att förberedelsearbetet inte skulle vara avslutat i sådan tid att sjukförsäkringen kan träda i kraft den 1 juli 1974. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen i denna del.

Övriga frågor

De nu gällande reglerna om studiestöd till utländska studerande ge­nomfördes vid 1971 års riksdag och trädde i kraft den 1 januari 1972. I fråga om invandrare gäller den huvudprincipen att endast den som är inlemmad i det svenska samhället skall ha rätt till studiestöd. Annan än svensk medborgare har sådan rätt endast om han bosalt sig i Sverige huvudsakligen i annat syfte än att utbilda sig här. Detta innebär att studiestöd utgår bl. a. till utlänning som mottagits under sådana om­ständigheter att det klart kan förutsättas att han kommer att stanna i Sverige. Till denna kategori hänförs i första hand flyktingar och där­med jämförbara grupper. För övriga utlänningar gäller som villkor för rätt till studiestöd i princip att vederbörande med erforderligt tillstånd vistats och arbetat i Sverige under en sammanhängande period av två år.

I motionen 1973: 1127 har begärts riksdagsuttalande av innebörd att som villkor för utlännings rätt till studiestöd fr. o. m. den 1 juli 1973

 

SfU 1973:17                                                           37

skall gälla att vederbörande vistats och förvärvsarbetat i Sverige under ett år. Motionen innehåller därjämte yrkande om att vid bedömningen av kravet på förvärvsarbete hemarbete skall jämställas med förvärvs­arbete oberoende av om det finns barn i hemmet eller ej.

Riksdagen behandlade år 1971 (SfU 1971:29) en motion, vari bl a. föreslogs att den då i praxis gällande karenstidsregeln om ett år skulle bibehållas. Även 1972 hade riksdagen att ta ställning till en motion av samma innebörd (SfU 1972: 40). Riksdagen hänvisade vid dessa tillfällen till att studiestöd endast borde tillkomma den som kunde anses inlem­mad i det svenska samhället. Invandrare, som inte tillhörde gruppen flyktingar och därmed jämställda och som inte heller hade familjean­knytning till Sverige, kunde enligt utskottets mening betraktas som in­lemmad först sedan han fått sådan anknytning till landet att det kunde förutsättas att han skulle stanna här. Utskottet framhöll också att en längre karenstid kunde medföra ökade möjligheter för utlänningar, som avsåg att studera, att lära sig svenska och att över huvud taget nå en bättre anpassning till svenska samhällsförhållanden, vilket i sin tur medförde bättre förutsättningar för framgångsrika studier. Riksdagen biföll både 1971 och 1972 utskottets hemställan om avslag på motio­nerna.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare intagna stånd­punkt och avstyrker således bifall till motionen i denna del.

Den ovan redovisade principiella inställningen till önskvärdheten av att utlänning, som avser att studera, lärt sig svenska och anpassat sig till svenska förhållanden, tillgodoses enligt utskottets uppfattning bäst genom förvärvsarbete. Utskottet anser därför att avsteg från kravet på förvärvsarbete bör göras endast för det fall vederbörande i hemmet tar vård om barn. Utskottet kan inte biträda den i motionen framförda uppfattningen att hemarbete bör jämställas med annat förvärvsarbete vid prövning av rätt till studiestöd oberoende av om det finns barn i hemmet eller ej. Utskottet avstyrker således bifall till motionen även i denna del.

Frågan om studiestöd till s. k. förpraktikanter tas upp i motionen 1973: 1728. Med nuvarande bestämmelser utgår studiehjälp under sådan praktiktjänstgöring, som ingår i kursplanen för viss utbildning, men däremot inte under sådan praktiktjänstgöring som fullgörs innan stu­dierna påbörjats, och detta gäller oavsett om praktiken är obligatorisk eller ej. Motionären påpekar att många elever i samband med praktik-tjänstgöring är tvungna att bosätta sig utanför hemorten och att de får ingen eller ringa ersättning under praktiktiden. På grund härav måste de lita till föräldrarnas ekonomiska stöd under denna tid. Motionären föreslår därför att en granskning av dessa elevers ekonomiska situation snarast kommer till stånd.

Motionsyrkanden med samma innebörd som i motionen 1973: 1728

 

SfU 1973:17                                                           38

har avslagits av riksdagen vid flera tillfällen. Då utskottet år 1972 hade att behandla en motion angående frågan om studiestöd till förprakti­kanter remitterades motionen till bl. a. unversitetskanslersämbetet och CSN. Kanslersämbetet framhöll därvid att sådan praktik som avsågs i motionen inte var att betrakta som ett led i utbildningen utan som ett allmänt behörighetskrav, avsett att garantera att de studerande hade ett visst mått av arbetsUvserfarenhet inom områden av betydelse för tillämpade studier. CSN underströk i sitt remissvar också den princi­piella skillnaden mellan praktik som ingår i en viss kursplan och för­praktik. Från andra remissinstanser anfördes som skäl för avslag på motionen att många av dem som gått igenom förpraktik inte blev an­tagna till den avsedda utbildningen och att dessa skulle åsamkas en i många fall orimlig skuldsättning om de hade rätt till studielån. Vissa remissinstanser föreslog som en lösning av förpraktikanternas ekono­miska problem att praktiken skulle integreras i studiegången och full­göras under den tid eleven var inskriven vid läroanstalt. Utskottet an­slöt sig (SfU 1972: 39) i allt väsentligt till de sålunda redovisade syn­punkterna från remissorganen och avstyrkte — med riksdagens god­kännande — bifall till motionen. Någon omständighet som bör föran­leda ändring i utskottets tidigare ställningstagande har inte förekommit och utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 1973: 1728 i nu berörd del.

Utbildningsbidrag utgår till den som deltar i arbetsmarknadsutbildning och i regel endast till den som fyllt 20 år. Huvudbestämmelserna om utbildningsbidrag finns i arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368). Ut­bildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning är i princip förbehållet personer som är arbetslösa eller som hotas av arbetslöshet. Enligt Kungl. Maj:ts anvisningar skall utbildningsbidrag i princip inte utgå för studier vid läroanstalt där studierna kan finansieras med studiemedel. Motio-niirerna i motionen 1973: 1729 påpekar att vid en överföring av de äldre eleverna till studiemedelssystemet dessa förlorar möjligheten att erhålla utbildningsbidrag. Detta innebär enligt motionärerna att utbildningar som hittills betraktats som arbetsmarknadsmotiverade skulle bedömas annorlunda i framtiden. En sådan omsvängning i bedömningen finner motionärerna inte motiverad. Enligt nu gällade bestämmelser kan läns­arbetsnämnd bevilja utbildningsbidrag om studiemedelsansökan avslås på grund av sökandens ålder eller otillräckliga studieresultat. Motio­närerna anser att prövningen av frågan om utbildningsbidrag vid studie­medelsberättigade studier inte bör vara bunden till ett krav på avslag på ansökan om studiemedel. I stället bör arbetsmarknadsmyndigheterna självständigt pröva de arbetsmarknadspolitiska skälen för utbildnings­bidrag och därefter välja lämplig utbildning, oavsett vilken form av studiestöd som utgår för övriga studerande inom den aktuella utbild­ningen. Motionärerna förutsätter dock att utbildningsbidrag och studie­medel inte skall utgå samtidigt.

 

SfU 1973:17                                                        39

Enligt direktiven för den år 1972 tillkallade kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen (In 1972: 04) skall kommittén fastställa mål och medel för den fortsatta arbetsmarknadsutbildningen. En viktig uppgift för kommittén är enligt direktiven att med utgångspunkt i nu­varande grundläggande kriterium för rätt till arbetsmarknadsutbildning och till de bidrag som är knutna härtill söka bedöma om nuvarande regler och tillämpningsbestämmelser är tillfredsställande i fråga om den enskildes rätt att komma i fråga för arbetsmarknadsutbildning. Målet för kommitténs arbete skall vara att åstadkomma en klar arbetsmark-nadspolitiskt förankrad gränsdragning mot annan vuxenutbildning.

Enligt utskottets mening är de i motionen aktualiserade frågorna exempel på sådana problem som kommer att diskuteras i kommittén för översyn av arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet anser sig därför sakna anledning att ingå i närmare prövning av de i motionen berörda frågorna. Utskottet avstyrker således bifall till motionen i dessa delar.

Mot de avsnitt i propositionen som i det föregående inte upptagits till särskild behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

A.  beträffande 4 kap.  13 § förslaget till studiestödslag (studiemedlens
storlek)

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 och med av­slag på motionerna 1973: 1729 och 1973: 1730, båda motioner­na i motsvarande del, antar den i propositionen föreslagna ly­delsen av nämnda författningsrum;

B.  beträffande 4 kap.  24 §  förslaget till studiestödslag (studiebidragets
storlek)

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 och med av­slag på motionen 1973: 1729 i motsvarande del antar den i propositionen föreslagna lydelsen av nämnda författningsrum;

C.  beträffande 4 kap. 5 § förslaget till studiestödslag (studiemedel vid
deltidsundervisning)

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 och med av­slag på motionen 1973: 1730 i motsvarande del antar den i propositionen föreslagna lydelsen av nämnda författningsrum;

D. beträffande 4 kap. 17 § förslaget till studiestödslag (fribeloppsgränsen
vid reduktion mot makes inkomst samt garanterat minimibelopp)

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 och med av­slag på motionen 1973: 1729 i motsvarande del antar den i pro­positionen föreslagna lydelsen av nämnda författningsrum;

E.  beträffande 4 kap. 14 § förslaget till studiestödslag (regler angående
barn tillägg)

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 och med av-

 

SfU 1973:17                                                        40

slag på motionerna 1973: 1730 och 1973: 1731, båda motionerna i motsvarande del, antar den i propositionen föreslagna lydel­sen av nämnda författningsrum;

F. beträffande 5 kap. 5 § förslaget till studiestödslag (avgiftsgränsen vid
återbetalning av studiemedel)

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 och med av­slag på motionen 1973: 1729 i motsvarande del antar den i propositionen föreslagna lydelsen av nämnda författningsrum;

G. beträffande 5 kap. 24 § förslaget till studiestödslag (jämförelseräntan)

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 och med av­slag på motionen  1973: 1729 i motsvarande del antar den i propositionen föreslagna lydelsen av nämnda författningsrum; H. beträffande författningsförslagen i övrigt

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 antar l.de delar av det vid propositionen fogade förslaget till stu­diestödslag, vilka inte behandlats under A—G ovan, 2. det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i föräldrabalken; I. beträffande sjukförsäkring för studerande

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 och med av­slag på motionen 1973: 1727 i motsvarande del godkänner de rikthnjer som förordats i propositionen i fråga om sjukförsäk­ring för studerande; J. beträffande studiehjälp till elever vid icke statsunderstödda skolor

att riksdagen avslår motionen 1973: 1150; K. beträffande hemresor för gymnasiestuderande

att riksdagen med anledning av motionerna 1973: 1725, 1973: 1838, 1973: 1908 och 1973: 1910, de båda sistnämnda motio­nerna såvitt de hänvisats till socialförsäkringsutskottet, i skri­velse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad ut­skottet anfört om hemresor för gymnasiestuderande; L. beträffande resetillägg

att riksdagen avslår motionen 1973: 1726; M. beträffande administrationen av studiehjälp

att riksdagen avslår motionen 1973: 1728 i motsvarande del; N. beträffande inkomst- och förmögenhetsprövning vid studielån (åter­betalningspliktiga studiemedel) till yngre elever

att riksdagen avslår motionen 1973: 425; O. beträffande rätt till avskrivning av studielån till äldre elever

att riksdagen avslår motionen 1973: 1730 i motsvarande del; P. beträffande utredning angående åldersgränsen för erhållande av stu­diemedel

att riksdagen avslår motionen 1973: 1728 i motsvarande del; Q. beträffande förslag till ett nytt studiemedelssystem

 

SfU 1973:17                                                           41

att riksdagen avslår motionen 1973: 642; R. beträffande studiestöd under diakoniutbildning

att riksdagen avslår motionen 1973: 649; S. beträffande utredning, förslag respektive principbeslut angående stu­diemedlens och studiebidragets storlek

att riksdagen avslår

1.  motionen 1973: 1729 i motsvarande del,

2.  motionen 1973: 1162 i motsvarande del,

3.  motionen 1973: 1727 i motsvarande del,

4.  motionen 1973: 1730 i motsvarande del;

T. beträffande kompensation till studerande som ej erhållit studiebidrag motsvarande 25 % av studiemedelsbeloppet

att riksdagen avslår motionerna 1973: 1162 och 1973: 1729, båda motionerna i motsvarande del; U. beträffande principbeslut om avskaffande av inkomstprövning mot makes inkomst och förmögenhet inom studiemedelssystemet

att riksdagen avslår motionen 1973: 1724; V. beträffande utredning angående barntilläggets storlek

att riksdagen avslår motionen 1973: 1730 i motsvarande del; W. beträffande utredning angående återbetalningsreglerna i studieme­delssystemet

att   riksdagen   avslår   motionerna   1973: 1162,   1973: 1729   och 1973: 1731, samtliga motioner i motsvarande del; X. beträffande studiestöd till utländska studerande

att riksdagen avslår motionen 1973: 1127; Y. beträffande utredning angående studielön

att riksdagen avslår motionen 1973: 1136 samt motionen 1973: 1730 i motsvarande del; Z. beträffande studiestöd under obligatorisk förpraktik

att riksdagen avslår motionen 1973: 1728 i motsvarande del; Å. beträffande utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen

att riksdagen avslår motionen 1973: 1729 i motsvarande del.

Stockholm den 8 maj 1973

På socialförsäkringsutskottets vägnar TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), frö­ken Sandell (s), herrar Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Persson i Stockholm (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), her­rar Marcusson (s), Björck i Nässjö (m), Andersson i Nybro (c), fröken Bergström (fp), herrar Lindström (s) och Hagberg (vpk).

4   Riksdagen 1973.    11 saml.    Nr 17

 

SfU 1973:17                                                                         42

Reservationer

beträffande studiemedlens storlek

1) av herr Mundebo (fp), fröken Bergström (fp) och herr Hagberg (vpk), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med »I propositionen» och slutar med »1973: 1730» bort ha följande lydelse: Trots jndexregleringen av studiemedlen tyder mycket på att de stu­derande fått vidkännas en standardförsämring sedan 1965. Prishöj­ningarna på tunga poster i de studerandes konsumtion som mat och bostad har varit större än höjningarna av studiemedlens totalbelopp. Där­till kommer effekterna av de slopade räntesubventionerna för student­bostäder. Enligt 1968 års studiemedelsutredning kommer avvecklingen av tilläggslånen och tillkomsten av nya lånevillkor att resultera i en ökad boendekostnad för de studerande som bor i studentbostad. Mot denna bakgrund förordar utredningen att maximala studiemedelsbelop­pet höjs från nuvarande 70 % av basbeloppet per termin till 75 %.

I likhet med motionärerna anser utskottet att starka skäl talar för att studiemedlen bör höjas i enlighet med vad 1968 års studiemedelsutred­ning föreslagit och föreslår att riksdagen med bifall till motionerna 1973: 1729 och 1973: 1730 beslutar om en höjning av maximala studie­medelsbeloppet till 75 % av basbeloppet per termin fr. o. m. den 1 juli 1973.

dels att utskottet under A bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1973: 63 och med bifall till motionerna 1973: 1729 och 1973: 1730, båda motio­nerna i motsvarande del, antar följande såsom motionärernas förslag betecknade lydelse av 4 kap. 13 § förslaget till studie­stödslag:

Kungl. Maj:ts förslag                     Motionärernas förslag

4 kap.

13 §

Studiemedel utgår till studeran- Studiemedel utgår till studeran­
de som har rätt till studiemedel de som har rätt till studiemedel
under ett helt niomånaders läsår, under ett helt niomånaders läsår,
om han är heltidsstuderande, med om han är heltidsstuderande, med
140 procent av basbeloppet och, 150 procent av basbeloppet och,
om han Ur deltidsstuderande, med om han är deltidsstuderande, med
70 procent av basbeloppet.             75 procent av basbeloppet.

Har studerande------------------ nio månader.

Vid ökning------------------------ halv månad.

Andra och------------------------- av läsåret.

 

SfU 1973:17                                                      43

beträffande studiebidragets storlek

2) av herrar Ringaby (m), Mundebo (fp),  Björck i Nässjö (m) och
fröken Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med »Motionsyrkanden om» och slutar på s. 32 med »berörda delar» bort ha följande lydelse:

Sedan studiemedelssystemet infördes har relationerna mellan lån och bidrag förändrats avsevärt. För närvarande utgör bidragsdelen endast 17 % av studiemedelsbeloppet, medan lånedelen uppgår till 83 %. I lik­het med vad som framhålls i motionen 1973: 1729 anser utskottet det an­geläget att nu återställa den ursprungliga relationen mellan lån och bi­drag i studiemedelssystemet. Bidragsdelen bör därför fr. o. m. den 1 juli 1973 höjas till 25 % av totalbeloppet och samtidigt indexregleras för att garantera oförändrade relationer mellan lån och bidrag i framtiden. Denna förbättring beräknas ej innebära någon direkt kostnadsökning, då den samlade kostnaden finns budgeterad dels på driftbudgeten, dels på kapitalbudgeten.

dels att utskottet under B bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1973: 63 och med bifall till motionen 1973: 1729 i motsvarande del i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till dels höjning av den återbetal-ningsfria delen av studiemedlen till 25 % av totalbeloppet, dels indexreglering av bidragsdelen;

beträffande studiemedel vid deltidsundervisning

3) av herr Mundebo (fp), fröken Bergström (fp) och herr Hagberg (vpk),
vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med »Enligt nu» och slutar med »denna del» bort ha följande lydelse:

Enligt nu gällande bestämmelser kan deltidsstuderande i kommunal vuxenutbildning erhålla studielån men ej studiebidrag. CSN har i skri­velse den 29 november 1972 föreslagit att sådana studerande skall er­hålla studiemedel i form av bidrag och återbetalningspliktiga studie­medel. I propositionen föreslås emellertid att dessa studerande skall erhålla rätt till återbetalningspliktiga studiemedel men ej till studiebi­drag. Deltidsstuderande vid eftergymnasiala utbildningsvägar har enligt gällande bestämmelser rätt till också bidragsdelen. Motionärerna i motionen 1973: 1730 finner denna skillnad otillfredsställande och anser att bidraget skall utgå till samtliga studerande inom studiemedelssyste­met oavsett studieform. Utskottet delar på denna punkt motionärernas uppfattning. Propositionens förslag att hänskjula frågan till SVUX är otillfredsställande. Det är en elementär rättvisefråga som bör kunna lösas omedelbart.

 

SfU 1973:17                                                       44

dels att utskottet under C bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1730 i motsvarande del och med avslag på propositionen 1973: 63 i motsvarande del antar följande såsom motionärernas förslag betecknade lydelse av 4 kap. 5 § förslaget till studiestödslag:

Kungl. Maj:ts förslag                    Motionärernas förslag

4 kap.

5 §

Studerande som-------------- som deltidsstudier.

Studiemedel till studerande som    Studiemedel till studerande som

avses i 2 § utgår i form av studie-     avses i 2 § utgår i form av studie­bidrag   och   återbetalningspliktiga     bidrag   och   återbetalningspliktiga studiemedel.    Studiebidrag    utgår     studiemedel. dock   endast   vid   heltidsundervis­ning som omfattar minst åtta vec­kor, om ej annat följer av bestäm­melse som meddelas av Konungen eller,   efter  Konungens  bemyndi­gande,   av   centrala   studiehjälps­nämnden.

Till studerande--------------- dessutom resekostnadsersättning.

beträffande fribeloppsgränsen vid reduktion

mot makes inkomst samt garanterat minimibelopp

4) av herrar Ringaby (m), Mundebo (fp), Björck i Nässjö (m) och fröken Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med »Vid reformering» och slutar med »avstyrker motionsyrkandet» bort ha följande lydelse:

Målet bör dock vara att reduceringen av studiemedlen på grund av makes inkomst helt avskaffas. Den i propositionen föreslagna höjningen av fribeloppet bör enligt utskottets mening ses som ett steg i denna rikt­ning. Därutöver bör dock — som föreslås i motionen 1973: 1729 — 10 % av basbeloppet per termin utgå oberoende av prövning mot makes in­komst.

dels att utskottet under D bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1973: 63 och med bifall till motionen 1973: 1729 i motsvarande del antar följan­de såsom motionärernas förslag betecknade lydelse av 4 kap. 17 § förslaget till studiestödslag:

Kungl. Maj:ts förslag                     Motionärernas förslag

4 kap.

17 §

Utöver vad------------------- studerandes förmögenhet som överstiger

sex gånger basbeloppet.

SfU 1973:17                                                      45

Kungl. Maj:ts förslag                    Motionärernas förslag

Om den —------------ makens förmögenhet som överstiger sex gång­
er basbeloppet.

Utan hinder av bestämmelserna i andra stycket äger den studeran­de erhålla studiemedel till ett be­lopp motsvarande tio procent av basbeloppet per termin.

Är den----------------- centrala studiehjälpsnämnden.

beträffande regler angående barntillägg

5) av herr Hagberg (vpk), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med »Ut­skottet kan» och slutar på s. 34 med »berörda delar» bort ha följande ly­delse:

Utskottet delar på denna punkt motionärernas inställning. Att de studerande har barn skall inte behöva innebära en förhöjd skuldsätt­ning.  Barntillägget bör således inte vara återbetalningspliktigt.  Halvt barntillägg bör utgå vid deltidsstudier. dels att utskottet under E bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1730 i motsvarande del och med avslag på propositionen 1973: 63 och motionen 1973: 1731, båda i motsvarande del, antar följande såsom motio­närernas förslag betecknade lydelse av 4 kap. 14 § förslaget till studiestödslag:

Kungl. Maj:ts förslag                     Motionärernas förslag

4 kap. 14 §

Har heltids----------------- motsvarande tillämpning.

Barntillägget är icke återbetal­ningspliktigt.

Halvt barntillägg utgår vid del­tidsstudier.

Även om------------------------------ av föräldrarna.

6) av herrar Ringaby (m) och Björck i Nässjö (m), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med »Vad härefter» och slutar med »denna del» bort ha följande lydelse:

Varje förälder är underhållspliktig mot sina barn. Därför måste ock­så studerande förälder ges möjlighet att bidra till sina barns försörj­ning. Det skulle vidare vara orättvist om skuldsättning för barntillägg belastade endast en förälder. Av vad nu sagts följer enligt utskottets mening att barntillägg bör utgå till envar av föräldrarna i de fall båda studerar. Vid fler än ett barn i samma familj minskar bamtillsynskost-naderna avsevärt. Eftersom dessa utgör en stor del av kostnaderna för

 

SfU 1973:17

46

barnen finns det enligt utskottets uppfattning skäl att begränsa barn­tillägget för följande barn på det sätt som föreslagits i motionen 1973: 1731. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet bifall till mo­tionen i nu berörd del.

dels att utskottet under E bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1731 i motsvarande del och med avslag på propositionen 1973: 63 och motionen 1973: 1730, båda i motsvarande del, antar följande såsom mo­tionärernas förslag betecknade lydelse av 4 kap. 14 § förslaget till studiestödslag:

Kungl. Maj.ts förslag

Motionärernas förslag 4 kap.

14 §

Har heltids- eller deltidsstude­rande vårdnaden om barn som ej fyllt 16 år eller är han skyldig att till fullgörande av lagstadgad un­derhållsskyldighet utge underhålls­bidrag till barn som ej fyllt 16 år, förhöjes det belopp som den stu­derande har rätt till enligt 13 § med barntillägg. Tillägget utgår för varje barn med 25 procent av bas­beloppet för ett läsår om nio må­nader. Vid bestämmande av barn­tillägget äger 13 § andra, tredje och fjärde styckena motsvarande tillämpning.

Även om båda föräldrarna en­ligt första stycket har rätt till barn­tillägg, utgår endast ett barntillägg. Detta utges till fadern eller, om föräldrarna är ense därom, till modern. Är en av föräldrarna skyldig att utge underhållsbidrag som avses i första stycket, utges dock tillägget alltid till denne. Om synnerliga skäl föreligger, får barn­tillägg utgå till envar av föräld­rarna.

Har heltids- eller deltidsstude­rande vårdnaden om barn som ej fyllt 16 år eller är han skyldig att till fullgörande av lagstadgad un­derhållsskyldighet utge underhålls­bidrag till barn som ej fyllt 16 år, förhöjes det belopp som den stu­derande har rätt till enligt 13 § med barntillägg. Tillägget utgår för första barnet med 25 procent av basbeloppet för ett läsår om nio månader och för varje barn över ett med 15 procent av basbeloppet för sådant läsår. Vid bestämman­de av barntillägget äger 13 § andra, tredje och fjärde styckena motsva­rande tillämpning.

beträffande avgiftsgränsen vid återbetalning av studiemedel

7) av herr Mundebo (fp) och fröken Bergström (fp), vilka ansett dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 34 med

 

SfU 1973:17                                                                           47

»Riksdagen har» och slutar på s. 35 med »berörda delar» bort ha följan­de lydelse:

Trots denna Översyn bör det enligt utskottets mening vara möjligt att genomföra vissa omedelbara förändringar i återbetalningsreglerna. Det gäller bl. a. avgiftsgränsens storlek. Den nuvarande avgiftsgränsen — 18 250 kr. — ligger avsevärt under den genomsnittliga inkomsten för dem som förvärvsarbetar på heltid. Detta innebär att återbetal­ningsskyldighet föreligger redan vid allmänt sett låga inkomster. För att mildra verkningarna av återbetalningsskyldigheten för dem som efter utbildningen är att betrakta som betalningssvaga bör därför, som före­slås i motionen 1973: 1729, avgiftsgränsen höjas till fyra gånger basbe­loppet. dels att utskottet under F bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1973: 63 och med bifall till motionen 1973: 1729 i motsvarande del antar följande såsom motionärernas förslag betecknade lydelse av 5 kap. 5 § förslaget till studiestödslag:

Kungl. Maj:ts förslag                     Motionärernas förslag

5 kap.

Avgiftsgränsen  är  två och  en        Avgiftsgränsen  är  fyra gånger halv gånger det i 4 § angivna bas-     det i 4 § angivna basbeloppet, beloppet.

beträffande jämförelseräntan

8) av herr Mundebo (fp) och fröken Bergström (fp), vUka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 34 med »Riksdagen har» och slutar på s. 35 med »berörda delar» bort ha föl­jande lydelse:

Trots denna översyn bör det enligt utskottets mening vara möjligt att genomföra vissa omedelbara förändringar i återbetalningsreglerna. Det gäller bl. a. jämförelseräntans storlek. Denna utgör 60 procent av statens normallåneränta, vilket för närvarande ger en maximiränta på ca 4,2 procent. Då denna jämförelseregel fastställdes räknade man med att marginalskatten för de återbetalningsskyldiga skulle ligga vid ca 40 pro­cent. Med den skatteutveckling som ägt rum sedan dess är emellertid marginalskatten redan vid relativt små inkomster ca 60 procent. Utskot­tet delar därför uppfattningen i motionen 1973: 1729 att jämförelserän­tan bör anpassas till det rådande skatteläget och fastställas till 40 procent av statens normalläneränta.

dels att utskottet under G bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1973: 63 och med

 

SfU 1973:17                                                      48

bifall till motionen 1973: 1729 i motsvarande del antar följande såsom motionärernas förslag betecknade lydelse av 5 kap. 24 § förslaget till studiestödslag:

Kungl. Maj:ts förslag                    Motionärernas förslag

5 kap.

24                                                  §
Utöver vad som följer av 23 §      Utöver vad som följer av 23 §
upphör återbetalningsskyldigheten, upphör återbetalningsskyldigheten,
när den återbetalningsskyldige i när den återbetalningsskyldige i av-
avgifter erlagt ett belopp som mot- gifter erlagt ett belopp som mot­
svarar vad han skulle erlagt, om svarar vad han skulle erlagt, om
de återbetalningspliktiga studie- de återbetalningspliktiga studie­
medlen utgjort ett räntebärande medlen utgjort ett räntebärande
lån, vilket skolat återbetalas med lån, vilket skolat återbetalas med
lika stora annuiteter fördelade på Hka stora annuiteter fördelade på
den tid under vilken avgifter er- den tid under vilken avgifter er­
lagts. Räntan skall därvid antagas lagts. Räntan skall därvid antagas
ha uppgått till 60 hundradelar av ha uppgått till 40 hundradelar av
den vid varje tidpunkt gällande den vid varje tidpunkt gällande
normalräntan för lån från statens normalräntan för lån från statens
utlåningsfonder.                                                utlåningsfonder.

Finnes vid----------------------------- till honom.

beträffande sjukförsäkring för studerande

9) av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Mundebo (fp), fröken Pehrs­son (c), herr Andersson i Nybro (c) och fröken Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets uttrande på s. 36 som börjar med »Det i » och slutar med »14 dagar» bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att propositionens förslag innehåller vissa brister. Ett sjukförsäkringssystem för studerande bör omfatta alla som studerar vid studiemedelsberättigad utbildningsanstalt. Huruvida detta bäst löses genom att obUgatoriskt ansluta alla studerande som inte har studie­medel till den frivilliga sjukförsäkringen eller genom att finna en an­knytning till det system som föreslås i propositionen bör bli föremål för ytterligare överväganden. Utskottet finner också motionens förslag om en karenstid av 7 dagar vara välmotiverat, främst mot bakgrund av de omfattande konsekvenser som även en kortare sjukdomstid kan få för en studerande. Riksdagen bör i anledning av motionen 1973: 1727 ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört. dels att utskottet under I bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1973: 63 och motio­nen 1973: 1727, båda i motsvarande del, i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad utskottet anfört om sjukförsäkring för studerande;

 

SfU 1973:17                                                      49

beträffande hemresor för gymnasiestuderande

10)     av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Mundebo (fp), fröken
Pehrsson (c), herr Andersson i Nybro (c) och fröken Bergström (fp),
vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 28 som börjar på rad 9 nedifrån med »Enhgt utskottets» och slutar med »till känna» bort ha följande lydelse:

Enär det är av stort värde att inackorderade elever ges möjlighet till regelbundna kontakter med hemmet, bör enligt utskottets mening in­ackorderade elever ges rätt till fri hemresa varje vecka, detta i de fall de går i den egna g-regionens skola. Förslag därom bör snarast föreläggas riksdagen. Riksdagen bör med bifall till motionen 1973: 1910 i nu be­rörda del och i anledning av motionerna 1973: 1725, 1973: 1838 och 1973: 1908 ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört. dels att utskottet under K bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1910 i vad den hän­visats till socialförsäkringsutskottet och i anledning av motio­nerna 1973: 1725, 1973: 1838 och 1973: 1908, sistnämnda motion i vad den hänvisats till socialförsäkringsutskottet, i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad utskottet anfört om hemresor för gymnasiestuderande samt be­gär förslag angående sådana resor;

11)     av herr Hagberg (vpk), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med »Riksdagen har» och slutar med »till känna» bort ha följande lydelse: Utskottet anser det angeläget att elever som bedriver gymnasiala studier och som måste vara inackorderade i g-orter som är huvudorter för större områden, och således får långa och kostsamma hemresor, skall kunna ges en fri hemresa per vecka. Hemresemöjligheterna är en psykologiskt viktig sak för många elever. Därför bör riksdagen i anled­ning av motionerna 1973: 1725, 1973: 1838, 1973: 1908 och 1973: 1910 fatta principbeslut att snarast införa fria hemresor en gång per vecka för gymnasieelever som måste inackorderas på gymnasieorten. dels att utskottet under K bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1908 i vad den hän­visats till socialförsäkringsutskottet och i anledning av motio­nerna 1973: 1725, 1973: 1838 och 1973: 1910, sistnämnda motion i vad den hänvisats till socialförsäkringsutskottet, be­slutar att fria hemresor en gång per vecka snarast införes för gymnasieelever som måste inackorderas på gymnasieorten samt hos Kungl. Maj:t begär förslag angående sådana resor;

beträffande resetillägg

12)     av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m), Mundebo

 

SfU 1973:17                                                                           50

(fp),  fröken Pehrsson (c),  herrar Björck i Nässjö (m),  Andersson i Nybro (c) och fröken Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med »Bestämmelserna om» och slutar med »motionen 1973: 1726» bort ha följande lydelse:

Bestämmelserna om resetillägg är utformade med hänsyn till att den studerande inte bör tillbringa mer än två timmar per dag för färd till och från skolan. Motionärerna i motionen 1973: 1726 anser att utveck­lingen av de allmänna kommunikationerna gör det motiverat att vidga möjligheterna till resetillägg. Utskottet delar motionärernas inställning i vad gäller förutsättningarna att vidga resetillägget. Det är motiverat med ett resetillägg som ger den studerande valfrihet när det gäller att resa eller att bo på skolorten. Höjningen av inackorderingstillägget från 125 kronor till 150 kronor gör det emellertid inte motiverat att höja rese­tillägget till 160 kronor såsom motionärerna föreslagit. Utskottet för­ordar att resetillägg skall utgå med 150 kronor per månad om resans längd uppgår till minst 45 km. Enär resebidrag och inackorderingstill-lägg då uppgår till samma belopp, 150 kronor per månad, skapas valfri­het för eleverna att välja den form av bidrag, som med hänsyn till de lokala förutsättningarna är lämphgast och bäst. Vad utskottet anfört i anledning av motionen 1973: 1726 bör ges Kungl. Maj:t till känna. dels att utskottet under L bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionen 1973: 1726 i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad utskottet anfört om resetillägg samt begär förslag angående sådant till-lägg;

beträffande inkomst- och förmögenhetsprövning vid studielån (återbetal­ningspliktiga studiemedel) till yngre elever

13) av herr Mundebo (fp) och fröken Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 29 med »Motioner med» och slutar på s. 30 med »motionen 1973: 425» bort ha följande lydelse:

I motionen 1973: 425 framhålles att de nuvarande restriktionerna be­träffande lånemöjligheterna inte tar tillräcklig hänsyn till föräldrarnas faktiska möjligheter att hjälpa en studerande son eller dotter. Därtill kommer att ungdomar i 18—19-årsåldern i många fall har lämnat för­äldrahemmet och lever oberoende av föräldrarna. Enligt utskottets mening är således en ändring av här berörda reduceringsregler ange­lägen. Utskottet tillstyrker därför motionen 1973: 425. dels att utskottet under N bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 425 hos Kungl. Maj:t anhåller att reglerna för erhållande av studielån ändras på

 

SfU 1973:17                                                                           51

så sätt att föräldrarna inkomst och förmögenhet ej får den reducerande effekt som för närvarande gäller;

beträffande rätt till avskrivning av studielån till äldre elever

14) av herr Mundebo (fp), fröken Bergström (fp) och herr Hagberg
(vpk), vilka ansett

dels att mellan det avsnitt av utskottets yttrande på s. 36 som slutar med »denna del» och rubriken »Övriga frågor» bort tilläggas ett stycke av följande lydelse:

De som tidigare endast har folkskola kommer huvudsakligen från arbetarklassen, varför det även om det formellt är möjligt ofta är prak­tiskt omöjligt för dem att utan grund- och gymnasieskolstudier börja på universitet eller högskolor. I motionen 1973: 1730 föreslås därför att de studerande ej skall tvingas till skuldsättning för denna grundläggande utbildning. Vuxenstuderande bör ges rätt till avskrivning för studie­skulder för grundskole- och gymnasiestudier, yrkas det i motionen. Ut­skottet delar motionärernas uppfattning. Genom överföringen till studie­medelssystemet försvinner för dessa studerandekategorier möjligheterna till avskrivning för de skulder som de i framtiden tvingas dra på sig för grundutbildning. Detta innebär en försämring för de vuxenstuderan­de som utskottet inte kan acceptera.

dels att utskottet under O bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1730 i motsvarande del beslutar att vuxenstuderande ges rätt till avskrivning av studieskulder för grundskole- och gymnasiestudier samt i skri­velse till Kungl. Maj:t begär förslag angående sådan rätt till avskrivning;

beträffande utredning respektive förslag angående studiemedlens och studiebidragets storlek

15) av herrar Ringaby (m), Mundebo (fp), Björck i Nässjö (m) och frö­
ken Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med »I propositionen» och slutar med »och 1973: 1730» bort ha följande lydelse:

Det är, som framhålls i motionen 1973: 1729, rimligt att man genom återkommande justeringar av det utgående studiemedelsbeloppet gör de studerande delaktiga av den allmänna standardstegringen. Detta bör i dagens läge ske i samband med en förutsättningslös prövning av det to­tala studiemedelsbeloppet. Den studentekonomiska undersökning som SCB skall utföra bör ge tillräckligt underlag för en sådan prövning. Med utgångspunkt i denna bör 1968 års studiemedelsutredning ges i upp­drag att pröva frågan om höjt totalbelopp. Det parlamentariska inslaget i utredningen bör därvid förstärkas.

 

SfU 1973:17                                                        52

dels att utskottet under S 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1729 i motsvarande del hos Kungl. Maj:t begär att frågan om höjning av det totala studiemedelsbeloppet blir föremål för prövning av 1968 års studiemedelsutredning samt att det parlamentariska inslaget i utredningen därvid förstärks;

16)     av herr Hagberg (vpk), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med »Motionsyrkanden om» och slutar på s. 32 med »berörda delar» bort ha följande lydelse:

Studiebidragsdelen utgjorde när studiemedlen infördes 25 % av bas­beloppet men var inte som den återbetalningspliktiga delen indexreg-lerad. Detta har inneburit att bidragsdelen år från år har urholkats i stället för att ökas. Bidragsdelen bör och kan enligt utskottets mening användas för att successivt införa studielön. En första åtgärd skulle här — såsom yrkas i motionen 1973: 1730 — vara att återställa studiebi­dragsdelen till ursprungliga 25 % och att också låta denna del av studie­medlen vara indexreglerad. En ökning av studiebidragsdelen till 25 % av basbeloppet påyrkas också i motionerna 1973: 1162 och 1973: 1729, vilka utskottet således också i denna del tillstyrker. dels att utskottet under S bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1730 och i anledning av motionerna 1973: 1162, 1973: 1727 och 1973: 1729, samtliga motioner i motsvarande del, hos Kungl. Maj:t begär utarbe­tande av en plan för höjandet av bidragsdelen av studiemedlen, vars första etapp skall avse ett återställande av bidragsdelen till 25 % av basbeloppet;

17)     av  herr Carlsson  i Vikmanshyttan (c), fröken Pehrsson (c) och
herr Andersson i Nybro (c), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med »Motionsyrkanden om» och slutar på s. 32 med »berörda delar» bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar för sin del att de studerande genom penning­värdeförsämringen får ett väsentligt sämre studiebidrag nu än när studiemedelssystemet infördes. Utskottet delar den principiella grundsyn om återställande av realvärdet på studiebidraget som präglar motionerna 1973: 642, 1973: 1729 och 1973: 1730 i de delar dessa förespråkar en upp­räkning av studiebidragen till 25 % av utgående studiemedel. Dessa yr­kanden är emellertid mycket kostnadskrävande. Enligt gjorda uppskatt­ningar skulle således en höjning av studiebidraget till 25 % av studie­medlen leda till en kostnadsökning av i runt tal 88 milj. kr. Utskottet finner därför mot bakgrund av det statsfinansiella läget att man inte nu kan föreslå bifall till förevarande yrkanden.

 

SfU 1973:17                                                                           53

Motionen 1973: 1727 innebär däremot ett förslag om att bidragsdelen även framdeles skall utgöra samma procentuella andel av studiemedlen som utgår i dag. Utskottet finner det vara angeläget att vidta åtgärder som förhindrar en ytterligare urholkning av bidragsdelen. Kungl. Maj:t bör förelägga riksdagen förslag med detta innehåll under 1973 års höst­riksdag. Riksdagen bör med bifall till motionen 1973: 1727 ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottet under S 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1727 i motsvarande del i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad utskottet anfört om studiebidragsdelens procentuella andel av studiemedlen samt begär förslag till 1973 års höstriksdag angående åtgärder som förhindrar ytterligare urholkning av bidragsdelen;

beträffande kompensation  till studerande som ej erhållit studiebidrag motsvarande 25 % av studiemedelsbeloppet

18) av herrar Ringaby (m), Mundebo (fp), Björck i Nässjö (m) och
fröken Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med »Motionsyrkanden om» och slutar på s. 32 med »berörda delar» bort ha följande lydelse:

I samband med värdesäkring av bidragsdelen bör — som föreslås i motionen 1973: 1729 — de studerande som inte erhållit ett studiebidrag motsvarande 25 % av studiemedelsbeloppet — under förutsättning att de varit berättigade till fullt studiestöd — kompenseras genom en av­skrivning på studieskulden så att uppburet bidrag tillsammans med av­skrivet belopp utgör 25 % av uppburna medel. dels att utskottet under T bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1729 och i anledning av motionen 1973: 1162, båda motionerna i motsvarande del, i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till bestämmelser av innebörd att studerande som inte erhållit studiebidrag mot­svarande 25 % av studiemedelsbeloppet ges avskrivning på studieskulden så att uppburet bidrag jämte avskrivet belopp utgör 25 % av uppburna studiemedel;

beträffande utredning angående barntilläggets storlek

19) av herr Hagberg (vpk), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med »Utskottet kan» och slutar på s. 34 med »berörda delar» bort ha följan­de lydelse:

Utskottet delar på denna punkt motionärernas inställning. Det ut­gående barntillägget är för lågt, varför riksdagen bör uttala att det snarast bör höjas.

 

SfU 1973:17                                                                           54

dels att utskottet under V bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1730 i motsvarande del hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning och förslag om en sådan höjning av barntillägget som motsvarar de verkliga kostnaderna för barnens uppehälle och tillsyn;

beträffande utredning angående återbetalningsreglerna i studiemedels­systemet

20) av herrar Ringaby (m), Mundebo (fp), Björck i Nässjö (m) och
fröken Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 34 med »Riksdagen har» och slutar på s. 35 med »berörda delar» bort ha följande lydelse:

Den inledda översynen av återbetalningsreglerna bör enligt utskottets mening inriktas på mera långsiktiga förändringar och göras förutsätt­ningslös. Den bör dock ske så snabbt att ett förslag kan föreläggas nästa års riksdag. Enligt utskottets mening är det emellertid inte lämp­ligt att lägga uppgiften på en departemental arbetsgrupp. Den bör i stället hänskjutas till 1968 års studiemedelsutredning, vars parlamen­tariska inslag därvid bör förstärkas. dels att utskottet under W bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna 1973: 1162, 1973: 1729 och 1973: 1731, samtliga motioner i motsvarande del, ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om översyn av återbetalningsreglerna;

beträffande studiestöd till utländska studerande

21) av herr Mundebo (fp) och fröken Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnittet av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med »Riksdagen behandlade» och slutar med »även i denna del» bort ha följande lydelse:

Det nuvarande kravet på två års vistelse och förvärvsarbete i Sverige för erhållande av studiemedel innebär en skärpning i förhållande till de tidigare reglerna. Dessa hade av studiemedelsnämnderna vanligen tillämpats så att studiemedel i princip beviljats om utlänning vistats och förvärvsarbetat i landet ett år. I motionen 1973: 1127 framhålles att det i en tid av ökad internationahsering och friare rörlighet över grän­serna framstår som omotiverat att på detta sätt försämra möjligheterna för utländska medborgare att få svenskt studiestöd. Utskottet delar motionärernas uppfattning att den tidigare tillämpade ettårsregeln är en lämplig avvägning av de intressen som här gör sig gällande.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att den nuvarande tvåårs-regeln fr. o. m. den 1 juli 1973 bör ändras så, att det för erhållande av

 

SfU 1973:17                                                                           55

studiestöd uppställda kravet på vistelse och förvärvsarbete i Sverige begränsas till ett år i fråga om andra utlänningar än flyktingar och där­med jämställda, vilka även i fortsättningen bör vara undantagna från tillämpningen av karenstidsregeln. Utskottet tillstyrker följaktligen motionen 1973:1127 i denna del.

I samma motion föreslås också att hemarbete skall jämställas med annat arbete vid bedömningen av rätt till studiestöd. Delegationen för utländska studerande medger nu endast att tid som sökande ägnat åt vård av egna barn i hemmet får tillgodoräknas för erhållande av studie­stöd. Utskottet biträder den i motionen framförda uppfattningen att hemarbete bör jämställas med annat förvärvsarbete vid prövning av rätt till studiestöd oberoende av om det finns barn i hemmet eller ej. Detta är enligt utskottets mening särskilt motiverat då kulturmönstret inom många invandrargrupper ofta hindrar en gift kvinna att söka sig ut på arbetsmarknaden och då arbetstillfälle inte alltid kunnat erbjudas en gift kvinna på samma ort som maken, även om hon skulle önskat arbete. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1973: 1127 även i denna del.

dels att utskottet under X bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1127 uttalar

1.  att som villkor för utlännings rätt till studiestöd för annan än flykting och övriga i propositionen 1971: 81 exemplifierade grupper skall fr. o. m. den 1 juli 1973 gälla att vederbörande skall ha vistats och förvärvsarbetat i Sverige under ett år,

2.  att vid bedömningen beträffande kravet på förvärvsarbete hem­arbete skall jämställas med förvärvsarbete oberoende av om barn finns i hemmet eller ej;

beträffande utredning angående studielön

22) av herr Hagberg (vpk), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 30 med »Förutvarande chefen» och slutar på s. 31 med »och 1973: 1730» bort ha följande lydelse:

Det är nödvändigt att en verklig prövning sker av införande av studie­lön. De utredningar som hittills arbetat med studiefinansieringsfrågorna har haft alltför begränsade direktiv. Med ett införande av studielön ökar möjligheterna för arbetarklassen att kunna åtnjuta högre utbild­ning. Riksdagen bör därför med bifall till motionerna 1973: 1136 och 1973: 1730 i berörda delar hos regeringen begära en utredning rörande införande av studielön, varvid särskilt beaktas studielönens betydelse för att bryta den sociala snedrekryteringen till högre utbildning.

dels att utskottet under Y bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1136 samt motionen 1973: 1730 i motsvarande del hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning angående införande av studielön;

 

SfU 1973:17                                                           56

beträffande utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen

23) av herr Mundebo (fp) och fröken Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med »Enligt direktiven» och slutar med »dessa delar» bort ha följande ly­delse:

I likhet med vad som anförs i motionen 1973: 1729 anser utskottet det otillfredsställande att vissa kategorier av arbetslösa skall utestängas från utbildningsbidrag till följd av att de anses lämpade att bedriva studiemedelsberättigade studier, medan val av annan utbildning lett till att utbildningsbidrag har utgått. Prövningen av frågan om utbildnings­bidrag vid studiemedelsberättigade utbildningar bör därför inte vara bunden till krav på avslag på ansökan av studiemedel. I stället bör ar­betsmarknadsmyndigheterna självständigt pröva de arbetsmarknads­politiska skälen för utbildningsbidrag oavsett vilken form av studiestöd som utgår för övriga studerande inom den aktuella utbildningen. dels att utskottet under Å bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1729 i motsvarande del hos Kungl. Maj:t begär att bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev av den 29 september 1967 med begränsningar i rätten till utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen för studier vid studiemedelsberättigade utbildningar upphävs så att utbildningsbidrag i fortsättningen kan utgå oberoende av utbildning samt att bestämmelser intas i studiestödslagen att studiestöd icke skall kunna utgå för tid under vilken den studerande erhåller utbildningsbidrag.

TRYCKERIBOLAGET   IVAR   HGGSTROM   AB.   STOCKHOLM    1973