Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17 år 1973

SfU 1973:17

Nr 17

Sodalförsäkringsntskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition 1973:63 angående studiesocialt stöd jämte motioner.

Propositionen

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen 1973: 1 (bilaga 10, punkterna
H2 och IV: 5) beräknat medel för nedannämnda ändamål, har Kungl.
Maj:t i propositionen 1973: 63 under åberopande av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden för den 2 mars 1973 föreslagit riksdagen att

A. antaga följande vid propositionen fogade förslag till

1) studiestödslag,

2) lag om ändring i föräldrabalken,

B. godkänna de riktlinjer som förordats i propositionen i fråga om
sjukförsäkring för studerande,

C. förbudgetåret 1973/74anvisa

1) under åttonde huvudtiteln till Studiebidrag m. m. ett förslagsanslag
av 544 000 000 kr.,

2) under Statens utlåningsfonder till Studiemedelsfonden ett investeringsanslag
av 455 000 000 kr.

Utskottet behandlar i detta betänkande ovan under A. och B. redovisade
förslag. Under C. upptagen hemställan behandlar utskottet i betänkande
1973: 18.

I enlighet med riksdagens år 1972 fattade principbeslut (prop. 1972: 27,
SfU 1972: 20, rskr 1972: 148) föreslås i propositionen att studerande,
som fyller lägst 20 år under det kalenderår då läsåret börjar, vid studievägar
som nu tillhör studiehjälpssystemet förs över till studiemedelssystemet
fr. o. m. den 1 juli 1973. Överförandet gäller bl. a. studerande
i gymnasieskolan, kommunal och statlig vuxenutbildning och folkhögskola.
Genom överförandet avser man att åstadkomma en större likformighet
i studiesocialt avseende för vuxna oavsett på vilket stadium studierna
bedrivs. I överensstämmelse med principbeslutet föreslås även att
studerande inom studiehjälpssystemet fr. o. m. den 1 juli 1973 skall erhålla
sin studiekredit i form av återbetalningspliktiga studiemedel.

Reglerna om hänsynstagande till makes inkomst vid beviljande av
studiemedel föreslås i propositionen ändrade så, att fribeloppet för makes
inkomst höjs från 140 % av basbeloppet per termin till 200 % per termin
och att reduceringen på inkomst därutöver sker med 40 %.

En särskild sjukförsäkring föreslås bli införd för studerande som upp 1

Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 17

Kartong: S. 1, rad 14, Står: gudgetåret Rättat till: budgetåret

SfU 1973:17

bär studiemedel. Försäkringen bör enligt i propositionen uppdragna
riktlinjer utformas så att den studerande under sjukdomstiden behåller
sina studiemedel. I efterhand bör de återbetalningspliktiga studiemedlen
reduceras med ett belopp som motsvarar utgående återbetalningspliktig
del av studiemedlen per dag för de sjukdagar som den studerande är
ersättningsberättigad.

Inackorderingstillägget inom studiehjälpssystemet föreslås bli höjt
från 125 kr. till 150 kr. i månaden. Detta beräknas medföra ett ökat
medelsbehov av åtta milj. kr.

För studerande inom studiehjälpssystemet kan inkomstprövat tillägg
med högst 75 kr. i månaden utgå t. o. m. en taxerad inkomst om 21 000
kr. i de fall där den studerande inte har syskon under 17 år. Enligt i
propositionen intaget förslag bör beloppet för taxerad inkomst fr. o. m.
den 1 januari 1974 ändras till 23 000 kr. Även gränserna för behovsprövat
tillägg och återbetalningspliktiga studiemedel inom studiehjälpssystemet
bör enligt propositionen förskjutas i motsvarande mån.

Författningsförslagen är av följande lydelse.

SfU 1973:17

1) Förslag till

Studiestödslag

Härigenom förordnas som följer.

I kap. Inledande bestämmelser

1 § Staten lämnar studiestöd enligt denna lag i form av förlängt barnbidrag,
studiehjälp och studiemedel.

2 § Studiehjälp består av studiebidrag jämte tillägg, återbetalningspliktiga
studiemedel och resekostnadsersättning.

Tillägg till studiebidraget utgår i form av inackorderingstillägg, resetillägg,
inkomstprövat tillägg och behovsprövat tillägg.

3 § Studiemedel består av studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel
samt resekostnadsersättning.

4 § Studiestödet handhas av centrala studiehjälpsnämnden, skolstyrelserna,
landstingskommunernas utbildningsnämnder, andra myndigheter
och organ enligt bestämmelser som meddelas av Konungen eller,
efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

Ärende om återbetalning av återbetalningspliktiga studiemedel handlägges
dock alltid av centrala studiehjälpsnämnden, om ej Konungen
förordnar annat.

5 § I denna lag förstås med

basbelopp: basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring,
termin: första eller andra hälften av ett kalenderår, i den mån ej
annat följer av bestämmelse som Konungen meddelar.

2 kap. Förlängt barnbidrag

1 § Studerande vid grundskolan har rätt till förlängt barnbidrag med
110 kronor i månaden från och med kvartalet efter det under vilket
han fyllt 16 år.

Detsamma gäller studerande som deltager i motsvarande undervisning
vid skola som avses i 33 eller 34 § skollagen (1962: 319).

2 § Förlängt barnbidrag enligt 1 § utgår endast till studerande som är
bosatt i riket. Bidraget utgår under läsåret. Läsåret skall anses omfatta
nio månader, varav höstterminen fyra månader och vårterminen fem
månader.

3 g Förlängt barnbidrag kan utgå till studerande vid sådan skola
utomlands som åtnjuter svenskt statsbidrag under förutsättning att den

SfU 1973:17

studerande deltager i undervisning som i huvudsak motsvarar den som
ges vid grundskolan här i riket. Bestämmelserna i 2 § äger härvid motsvarande
tillämpning.

Närmare bestämmelser om sådant förlängt barnbidrag som avses i
första stycket meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
av centrala studiehjälpsnämnden.

3 kap. Studiehjälp

Allmänna bestämmelser

1 § Studiehjälp utgår till studerande vid de läroanstalter och utbildningslinjer
som Konungen bestämmer.

Studiehjälp för visst läsår eller del därav utgår dock endast till studerande
som fyller högst 19 år under det kalenderår då läsåret börjar.

2 § Studiehjälp utgår till svensk studerande samt till sådan annan
studerande som är bosatt i riket.

Studerande som ej är svensk medborgare har dock rätt till studiehjälp
endast om han bosatt sig i riket huvudsakligen i annat syfte än att här
vinna utbildning.

3 § Studiehjälp utgår från och med kvartalet efter det under vilket
den studerande fyllt 16 år, om ej annat följer av andra eller tredje stycket.

Inkomstprövat tillägg utgår från och med kvartalet efter det under
vilket den studerande fyllt 17 år.

Inackorderingstillägg, resetillägg och behovsprövat tillägg utgår även
till studerande som ej uppnått sådan ålder som anges i första stycket.

4 § Studiebidrag jämte tillägg utgår endast vid heltidsundervisning
som omfattar minst åtta veckor, om ej Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, centrala studiehjälpsnämnden förordnar annat.

5 § Studiehjälp utgår för sådan del av läsår under vilken den studerande
bedriver studier. Närmare bestämmelser om läsårs längd och om
dess fördelning på terminer meddelas av Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

Studiebidrag jämte tillägg

6 § Studiebidrag utgår med 110 kronor i månaden.

7 § Inackorderingstillägg utgår med 150 kronor i månaden till studerande
som behöver inackordering.

SfU 1973:17

8 g Har studerande en färdväg till skolan som uppgår till minst sex
kilometer, utgår resetillägg, om ej annat följer av bestämmelser som
Konungen meddelar,t Resetillägget utgår enligt de grunder och med de
belopp, som Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, centrala
studiehjälpsnämnden bestämmer.

Resetillägg utgår ej till studerande som åtnjuter inackorderingstillägg.

9 § Vid prövning av fråga om inackorderingstillägg eller resetillägg på
grund av ändrade förhållanden får hänsyn ej tagas till sådan ändring
som skett mindre än en månad före slutet av läsåret eller sådan del av
läsåret för vilken studiebidrag beviljats.

10 § Inkomstprövat tillägg utgår med högst 75 kronor i månaden.
Närmare bestämmelser om inkomstprövat tillägg meddelas av Konungen.

11 § Behovsprövat tillägg utgår med högst 90 kronor i månaden.
Närmare bestämmelser om behovsprövat tillägg meddelas av Konungen.

A terbetalningspliktiga studiemedel

12 § Återbetalningspliktiga studiemedel kan beviljas studerande som
är i behov av studiehjälp utöver dem som han fått med stöd av övriga
bestämmelser om studiehjälp.

Vid bedömande av behovet av återbetalningspliktiga studiemedel skall
beaktas den studerandes och, om han är gift, makens ekonomiska förhållanden.
Om den studerande ej är gift, skall hänsyn tagas även till
föräldrarnas ekonomiska förhållanden.

13 § För återbetalningspliktiga studiemedel gäller i övrigt de bestämmelser
som meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
av centrala studiehjälpsnämnden.

Resekostnadsersättning

14 § Till studerande vid skolenhet med statlig vuxenutbildning utgår
resekostnadsersättning för resa till och från studieorten efter grunder
som fastställes av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av
centrala studiehjälpsnämnden.

Studiehjälp för studier utom riket

15 § Studiehjälp enligt detta kapitel får beviljas svensk medborgare
för studier utom riket, om studierna icke med lika stor fördel kan bedrivas
vid svensk läroanstalt.

SfU 1973:17

Även i andra fall får studiehjälp enligt detta kapitel beviljas för studier
utom riket enligt bestämmelser som Konungen meddelar.

Första och andra styckena gäller dock endast sådana studier som
motsvarar eller är jämförbara med studier vid svensk läroanstalt eller
utbildningslinje som omfattas av förordnande enligt 1 §.

Särskilda bestämmelser

16 fi Vid beräkning av studiehjälp för sådan del av läsår som överskjuter
eller ej uppgår till hel månad, skall för vecka beräknas en
fjärdedel av månadsbeloppet, avrundat till helt krontal vid öretal under
50 nedåt och vid annat öretal uppåt. Studiehjälp beräknas icke för
dagar, som ej utgör hel vecka.

17 § Bestämmelse i detta kapitel om studerande som är gift skall tilllämpas
endast om äktenskapet ingåtts senast under kalenderhalvåret
närmast före det för vilket studiehjälp skall utgå.

18 § Bestämmelse i detta kapitel som gäller studerande som är gift
äger motsvarande tillämpning på studerande som utan att vara gift lever
tillsammans med annan person, med vilken han tidigare varit gift eller
med vilken han gemensamt har eller har haft barn.

19 § Vad i detta kapitel föreskrivs om föräldrar avser dels fader och
moder som har vårdnaden eller, i fråga om studerande som fyllt 20 år,
senast haft vårdnaden om den studerande, dels fader eller moder som
stadigvarande sammanbor med sådan vårdnadshavare. I fråga om fosterbarn
gäller vad som sägs om föräldrar i stället fosterföräldrarna.

20 § Har make under sin vårdnad barn i tidigare gifte eller utom
äktenskap, skall vid prövning av fråga om barnets rätt till studiehjälp
andra makens inkomst och förmögenhet beaktas i stället för inkomst
och förmögenhet hos den av barnets föräldrar som är skild från vårdnaden.

21 § Uppbär heltidsstuderande lärlingslön eller annan sådan ersättning,
kan den studiehjälp som enligt bestämmelserna ovan i detta kapitel
tillkommer honom på grund därav minskas enligt grunder som
Konungen fastställer.

Motsvarande gäller i fråga om studerande vars uppehälle helt eller till
väsentlig del bekostas av staten eller kommun.

22 § Utöver vad som följer av bestämmelserna ovan i detta kapitel
kan inackorderingstillägg utgå till sådan utlandssvensk studerande vid
grundskolan som tillhör någon av årskurserna 6—9 och som behöver
inackordering.

Detsamma gäller utlandssvensk studerande som deltager i motsva -

SfU 1973:17

rande undervisning vid skola som avses i 33 eller 34 § skollagen
(1962: 319).

Närmare bestämmelser om inackorderingstillägg enligt första eller
andra stycket meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
av centrala studiehjälpsnämnden.

4 kap. Studiemedel

Allmänna bestämmelser

1 § Studiemedel utgår till studerande vid de läroanstalter och utbildningslinjer
som Konungen bestämmer.

2 § Studiemedel utgår även till studerande vid de läroanstalter och utbildningslinjer
som omfattas av förordnande enligt 3 kap. 1 §. Studiemedel
vid sådan läroanstalt eller utbildningslinje utgår dock för visst
läsår eller del därav endast till studerande som fyller lägst 20 år under
det kalenderår då läsåret börjar.

3 § Studiemedel utgår till svensk studerande samt till sådan annan
studerande sorn är bosatt i riket.

Studerande som ej är svensk medborgare har dock rätt till studiemedel
endast om han bosatt sig i riket huvudsakligen i annat syfte än
att här vånna utbildning.

4 § Studerande som avses i 1 § har rätt till studiemedel såväl vid heltidsstudier
som deltidsstudier. Till deltidsstuderande utgår dock studiemedel
endast om han bedriver studierna på minst halvtid och på grund
av förvärvsarbete, vård av egna barn eller andra särskilda skäl ej kan
bedriva studierna på heltid.

Studiemedel till studerande som avses i 1 § utgår i form av studiebidrag
och återbetalningspliktiga studiemedel.

5 § Studerande som avses i 2 § har rätt till studiemedel vid såväl
heltidsstudier som deltidsstudier.

Studiemedel till studerande som avses i 2 § utgår i form av studiebidrag
och återbetalningspliktiga studiemedel. Studiebidrag utgår dock
endast vid heltidsundervisning som omfattar minst åtta veckor, om ej
annat följer av bestämmelse som meddelas av Konungen eller, efter
Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

Till studerande som avses i 2 § och som bedriver studier vid skolenhet
med statlig vuxenutbildning utgår dessutom resekostnadsersättning.

6 § Till studerande, som avses i 1 § och som ej tidigare varit inskriven
vid läroanstalt eller utbildningslinje som omfattas av förordnande
enligt 1 §, utgår studiemedel utan föregående prövning av hans
lämplighet för studierna.

Till annan studerande som avses i 1 § utgår studiemedel endast om

SfU 1973:17

det med hänsyn till de resultat som han uppnått måste anses sannolikt,
att han kommer att slutföra studierna inom normal tid. Vid denna bedömning
skall skälig hänsyn tagas till förhållanden av personlig natur
som kan antagas ha inverkat på studieresultaten.

7 8 Till studerande, som avses i 2 § och som ej tidigare varit inskriven
vid läroanstalt eller utbildningslinje som omfattas av förordnande
enligt 1 § eller 3 kap. 1 §, utgår studiemedel utan föregående prövning
av hans lämplighet för studierna.

Inom ramen för sådan utbildningslinje vid gymnasieskolan som omfattas
av förordnande enligt 3 kap. 1 § utgår studiemedel alltid utan
prövning som avses i första stycket.

Till annan studerande som avses i 2 § utgår studiemedel endast om
han bedrivit sina tidigare studier i normal takt. Vid denna bedömning
skall skälig hänsyn tagas till förhållanden av personlig natur som kan
antagas ha inverkat på studieresultaten.

8 § Studiemedel för studier vid läroanstalt eller utbildningslinje som
omfattas av förordnande enligt 1 § får ej utan särskilda skäl utgå för
mer än sammanlagt 16 terminer.

9 § Studiemedel får ej utan särskilda Skäl utgå för termin som infaller
efter det den studerande fyllt 45 år.

10 8 Studiemedel utgår för sådan del av läsår under vilken den studerande
bedriver studier. Närmare bestämmelser om läsårs längd och dess
fördelning på terminer meddelas av Konungen eller, efter Konungens
bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

11 8 Studiemedel beviljas efter ansökan.

Ansökan om studiemedel inges inom den tid och i den ordning som
centrala studiehjälpsnämnden bestämmer. Om särskilda skäl föreligger,
får ansökan prövas även om den inkommit för sent.

Studiemedel beviljas för högst två terminer i sänder.

Studiemedel till studerande som har rätt till både studiebidrag och återbetalningspliktiga
studiemedel

12 8 I 13—25 §§ ges bestämmelser om studiemedel till studerande som
avses i 1 §. Bestämmelserna gäller även sådan studerande som avses i
2 § och som enligt 5 § eller bestämmelse som avses i 5 § andra stycket
har rätt till studiebidrag.

13 8 Studiemedel utgår till studerande som har rätt till studiemedel
under ett helt niomånaders läsår, om han är heltidsstuderande, med
140 procent av basbeloppet och, om han är deltidsstuderande, med
70 procent av basbeloppet.

SfU 1973:17

Har studerande rätt till studiemedel under ett helt läsår som överskjuter
eller ej uppgår till nio månader, utgår studiemedel med så stor
del av det enligt första stycket angivna beloppet som svarar mot
förhållandet mellan läsårets längd och nio månader.

Vid ökning eller minskning enligt andra stycket beaktas endast sådan
tidsperiod som omfattar minst 15 dagar. Sådan period skall anses motsvara
en halv månad.

Andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning, om heltidseller
deltidsstuderande har rätt till studiemedel under endast en del av
läsåret.

14 § Har heltids- eller deltidsstuderande vårdnaden om barn som ej
fyllt 16 år eller är han skyldig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
utge underhållsbidrag till barn som ej fyllt 16 år, förhöjes
det belopp som den studerande har rätt till enligt 13 § med barntillägg.
Tillägget utgår för varje barn med 25 procent av basbeloppet
för ett läsår om nio månader. Vid bestämmande av barntillägget äger
13 § andra, tredje och fjärde styckena motsvarande tillämpning.

Även om båda föräldrarna enligt första stycket har rätt till barntillägg,
utgår endast ett barntillägg. Detta utges till fadern eller, om
föräldrarna är ense därom, till modern. Är en av föräldrarna skyldig
att utge underhållsbidrag som avses i första stycket, utges dock tilllägget
alltid till denne. Om synnerliga skäl föreligger, får barntillägg
utgå till envar av föräldrarna.

15 § Det studiemedelsbelopp som enligt 13 och 14 §§ utgår för läsår
fördelas på terminer efter det antal hela perioder om en halv månad
som terminerna skall anses omfatta enligt bestämmelse som avses i 10 §
eller, i fråga om studerande som bedriver studier endast under del av
läsåret, efter det antal sådana hela perioder som den studerande bedriver
studier under terminerna.

16 § För heltidsstuderande minskas det belopp som utgår för en termin
enligt 13—15 §§ med två tredjedelar av den del av den studerandes
inkomst under terminen som överstiger nedan för skilda perioder angivna
delar av basbeloppet, nämligen

Antal hela perioder om en halv Del av basbeloppet

månad för vilka studiemedel skall
utgå under terminen

högst 4 60 procent

5 55 procent

6 50 procent

7 45 procent

lägst 8 40 procent

SfU 1973:17

17 § Utöver vad som följer av 16 § minskas beloppet enligt 13—
15 §§ för heltidsstuderande som har rätt till studiemedel under en termin
för nio hela perioder om en halv månad med en femtedel av den del
av den studerandes förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet.

Om den studerande är gift och lever tillsammans med maken, minskas
beloppet enligt 13—15 §§ dessutom med dels 40 procent av den del
av makens inkomst under terminen som överstiger två gånger basbeloppet,
dels en femtedel av den del av makens förmögenhet som överstiger
sex gånger basbeloppet.

Är den studerande gift men lever han ej tillsammans med maken,
äger andra stycket motsvarande tillämpning, i den mån detta följer av
bestämmelse som meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,
av centrala studiehjälpsnämnden.

18 § För heltidsstuderande som har rätt till studiemedel under en
termin för ett större eller mindre antal hela perioder om en halv månad
än nio minskas det belopp som utgår för terminen enligt 13—15 §§,
utöver vad som följer av 16 §, med så stor del av minskningen enligt
17 § som svarar mot förhållandet mellan antalet hela perioder om en
halv månad och talet nio.

19 § För deltidsstuderande som har rätt till studiemedel under en
termin för nio hela perioder om en halv månad minskas det belopp som
utgår för terminen enligt 13—15 §§ med dels två tredjedelar av den
del av den studerandes inkomst under terminen som överstiger 125 procent
av basbeloppet, dels en femtedel av den del av den studerandes
förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet.

Om sådan studerande är gift och lever tillsammans med maken,
minskas beloppet enligt 13—15 §§ dessutom med dels 40 procent av
den del av makens inkomst under terminen som överstiger 290 procent
av basbeloppet, dels en femtedel av den del av makens förmögenhet
som överstiger sex gånger basbeloppet.

20 § För deltidsstuderande som har rätt till studiemedel under en
termin för ett större eller mindre antal hela perioder om en halv månad
än nio minskas det belopp som utgår för terminen enligt 13—15 §§ med
så stor del av minskningen enligt 19 § som svarar mot förhållandet
mellan antalet hela perioder om en halv månad och talet nio.

21 § Som den studerandes inkomst för terminen enligt 16, 19 och
20 §§ räknas den inkomst som han kan antagas komma att åtnjuta
under terminen eller, om studiemedel vid ett och samma tillfälle skall

SfU 1973:17

beviljas för mer än en termin, den inkomst som han kan antagas komma
att åtnjuta under terminerna, delad med antalet terminer. Värdet
av naturaförmåner fastställes av Konungen. Studiestöd enligt denna lag,
doktorandstipendium, statskommunalt bostadstillägg och allmänt barnbidrag
räknas icke som inkomst.

Bestämmelserna i första stycket äger motsvarande tillämpning vid
beräkning av makes inkomst i fall som anges i 17—20 §§.

22 § Konungen kan förordna att den studerandes inkomst skall beaktas
i annan utsträckning än som följer av 16, 19 och 20 §§.

23 § Vid beräkning enligt 13—20 § § av studiemedel tillämpas det basbelopp
som gäller för andra månaden före ingången av den termin för
vilken studiemedlen är avsedda eller, om medlen vid ett och samma
tillfälle skall beviljas för flera terminer, det basbelopp som gäller för
andra månaden före ingången av den första av dessa.

24 § I studiemedel till vilka den studerande har rätt enligt 10 och
12—23 § § ingår studiebidrag med följande belopp, nämligen

1. för heltidsstuderande, om han är berättigad till studiemedel för en
hel period om en halv månad med minst en adertondel av 140 procent
av basbeloppet, 97 kronor 50 öre eller, om han är berättigad till studiemedel
med lägre belopp, så stor del av 97 kronor 50 öre som svarar
mot förhållandet mellan det belopp vartill han är berättigad och en
adertondel av 140 procent av basbeloppet,

2. för deltidsstuderande, om han är berättigad till studiemedel för en
hel period om en halv månad med minst en adertondel av 70 procent
av basbeloppet, 49 kronor eller, om han är berättigad till studiemedel
med lägre belopp, så stor del av 49 kronor som svarar mot förhållandet
mellan det belopp vartill han är berättigad och en adertondel av 70 procent
av basbeloppet.

Utgående studiemedel utgör i första hand studiebidrag.

25 § Studerande, som till följd av bestämmelserna i 16—21 §§ eller
bestämmelse som avses i 22 § ej är berättigad till studiemedel, kan
dock få sådana om synnerliga skäl föreligger.

Om synnerliga skäl föreligger, får studiemedel utgå med högre belopp
än som följer av 10 och 12—21 §§ eller bestämmelse som avses i 22 §.

Studiemedel till studerande som ej har rätt till studiebidrag

26 § Till studerande som avses i 2 § och som ej har rätt till studiebidrag
enligt 5 § eller bestämmelse som avses i 5 § andra stycket utgår
återbetalningspliktiga studiemedel efter grunder som fastställes av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

SfU 1973:17

Resekostnadsersättning

27 g Till studerande vid skolenhet med statlig vuxenutbildning utgår
resekostnadsersättning för resa till och från studieorten efter grunder
som fastställes av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av
centrala studiehjälpsnämnden.

Studiemedel för studier utom riket

28 § Studiemedel enligt detta kapitel får beviljas svensk medborgare
för studier utom riket, om studierna icke med lika stor fördel kan bedrivas
vid svensk läroanstalt.

Även i andra fall får studiemedel enligt detta kapitel beviljas för
studier utom riket enligt bestämmelser som Konungen meddelar.

Särskilda bestämmelser

29 § Bestämmelse i detta kapitel om studerande som är gift skall tilllämpas
endast om äktenskapet ingåtts senast under kalenderhalvåret
närmast före det för vilket studiemedel skall utgå.

30 § Bestämmelse i detta kapitel som gäller studerande som är gift,
med undantag av 17 § tredje stycket och 19 § tredje stycket, äger motsvarande
tillämpning på den som utan att vara gift lever tillsammans
med annan person, med vilken han tidigare varit gift eller med vilken
han gemensamt har eller har haft barn.

31 § Studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel enligt detta
kapitel avrundas till helt krontal vid öretal under 50 nedåt och vid annat
öretal uppåt.

32 § För den som under en termin ej är berättigad till mer än fem
procent av basbeloppet i studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel
bortfaller rätten till sådant studiestöd.

33 § Rätt till studiemedel är förverkad, om medlen icke lyfts före utgången
av den termin för vilken de beviljats eller om den studerande
avlider innan han lyft medlen.

Om särskilda skäl föreligger, får studiemedel lyftas efter utgången
av den termin för vilken de beviljats.

5 kap. Återbetalning av studiemedel

Allmänna bestämmelser

1 § Den som uppburit återbetalningspliktiga studiemedel skall återbetala
dessa genom årliga avgifter.

SfU 1973:17

2 § Avgift beräknas på grundval av avgiftsunderlag, avgiftsgräns och
avgiftskvot.

3 § Avgiftsunderlaget utgör summan av

dels den återbetalningsskyldiges inkomst eller, om denna ej uppgår
till ett basbelopp, detta belopp,
dels den del av hans förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet.

Är den återbetalningsskyldige gift, förhöjes den i första stycket
nämnda summan med hälften av
dels makens inkomst,

dels den del av makens förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet.

Har den återbetalningsskyldige vid årets ingång vårdnaden om barn,
som är under tio år, minskas den summa som följer av första och andra
styckena med ett basbelopp.

Avgiftsunderlag avrundas nedåt till närmaste hela hundratal kronor.

4 § Med inkomst förstås i 3 § den till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomsten och med basbelopp det basbelopp som gäller vid
ingången av det år för vilket avgift skall bestämmas.

5 § Avgiftsgränsen är två och en halv gånger det i 4 § angivna basbeloppet.

6 § Avgiftskvoten fastställes så snart två år förflutit från utgången av
det år, under vilket den återbetalningsskyldige senast uppburit studiemedel.
Kvoten utgör summan i basbelopp av återbetalningspliktiga
studiemedel, delad med antalet år från och med det, när kvoten fastställes,
till och med det, när den återbetalningsskyldige fyller 50 år,
eller, om antalet år ej uppgår till 15, nämnda summa delad med 15.
Summan i basbelopp av återbetalningspliktiga studiemedel får dock
icke delas med högre tal än som motsvarar antalet år från och med
det när avgiftskvoten fastställes, till och med det när den återbetalningsskyldige
fyller 65 år.

7 § Har den återbetalningsskyldige efter det avgiftskvot fastställts för
honom ånyo uppburit återbetalningspliktiga studiemedel, förhöjes från
och med det följande året avgiftskvoten med summan i basbelopp av
nämnda medel, delad med det antal år som då återstår till utgången av
det år, för vilket han sista gången skall erlägga avgift för förut uppburna
studiemedel. Vid tillämpning av vad nu sagts skall förutsättas att han
varje år kommer att erlägga den avgift som följer av 12 § första stycket.

8 § Avgiftskvoten är alltid minst en tiondel. Avgiftskvot anges med
tre decimaler.

SfU 1973:17

9 § Vid beräkning av summa som avses i 6 eller 7 § tillämpas basbeloppet
vid ingången av den termin för vilken studiemedlen utgivits.

Avgifter

10 § Under varje år från och med det när avgiftskvoten fastställts till
och med det när avgiftsskyldigheten upphör enligt 23 eller 24 § (avgiftsår)
skall den återbetalningsskyldige erlägga preliminär avgift, om ej
annat följer av beslut enligt 17 §. Den preliminära avgiften erlägges i
avräkning på slutlig avgift för avgiftsåret.

11 § Den återbetalningsskyldige är ej skyldig att erlägga slutlig avgift
för år, under vilket hans avgiftsunderlag ej överstiger avgiftsgränsen.

Om ej särskilda skäl föranleder till annat, skall den återbetalningsskyldiges
avgiftsunderlag anses överstiga avgiftsgränsen för år under
vilket han icke varit bosatt i riket.

12 § Den slutliga avgiften för visst avgiftsår utgör produkten av det vid
årets ingång gällande basbeloppet och den för den återbetalningsskyldige
fastställda avgiftskvoten.

Den som hela avgiftsåret varit bosatt i riket är dock icke skyldig att
erlägga slutlig avgift med mer än en tiondel av avgiftsunderlaget och ej
heller med mer än en fjärdedel av den del av avgiftsunderlaget som
överstiger avgiftsgränsen.

Om synnerliga skäl föreligger, kan slutlig avgift för visst avgiftsår
på ansökan av den återbetalningsskyldige nedsättas till lägre belopp än
som följer av första eller andra stycket.

13 § Återbetalningsskyldig får frivilligt betala högre belopp än som
följer av 12 §.

Frivillig betalning tillgodoräknas den återbetalningsskyldige på samma
sätt som slutlig avgift för avgiftsåret. Därvid skall dock betalning, som
äger rum före det år under vilket den återbetalningsskyldige fyller 50 år,
förhöjas med dels tre tiondels procent för varje helt år upp till ett antal
av fem, som vid inbetalningstillfället återstår till utgången av det år,
under vilket han fyller 50 år, dels en tiondels procent för varje ytterligare
återstående helt år.

14 § Erlägger återbetalningsskyldig som är bosatt utom riket ej avgift
inom föreskriven tid och föreligger ej särskilda skäl som föranleder
till annat, är han skyldig att genast fullgöra hela sin återbetalningsskyldighet
genom att utge det belopp som han haft att erlägga, om han
genom frivillig betalning skolat bringa återbetalningsskyldigheten till
omedelbart upphörande.

15 § Preliminär avgift utgöres av belopp som avses i 12 § första stycket,
om ej annat följer av 16 § eller av beslut enligt 17 §.

SfU 1973:17

16 § Preliminär avgift för ett avgiftsår får icke bestämmas till högre
belopp än att summan av avgiften och följande tre poster uppgår till
högst det belopp som avses i 23 § första stycket eller 24 § första stycket:

1. den preliminära avgiften för det närmast föregående avgiftsåret,

2. de slutliga avgifterna för tidigare avgiftsår,

3. belopp som den återbetalningsskyldige betalt frivilligt enligt 13 §
jämte förhöjning som avses där, i den mån beloppet och förhöjningen
ej enligt 13 § skall tillgodoräknas såsom sådan slutlig avgift som avses
med post 2.

Har beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift
förfallit helt eller delvis enligt 30 § på grund av att avgiften eller
del därav ej erlagts, minskas de slutliga avgifterna enligt post 2 i första
stycket med den avgift eller del av avgift som ej erlagts.

17 § Återbetalningsskyldig befrias helt eller delvis från preliminär avgift
för ett år, om bättre överensstämmelse mellan den preliminära avgiften
och motsvarande slutliga avgift därigenom kan antagas uppkomma.

Befrielse medges efter ansökan av den återbetalningsskyldige. Ansökan
om befrielse från preliminär avgift skall ha kommit in till centrala
studiehjälpsnämnden före utgången av avgiftsåret. Om synnerliga
skäl föreligger, får ansökan som kommit in senare upptagas till prövning.

18 § Fråga om slutlig avgift för ett avgiftsår prövas särskilt, om den
återbetalningsskyldige befriats helt eller delvis från preliminär avgift för
samma år enligt 17 § eller om han begär sådan prövning. Ansökan
om prövning skall ha kommit in till centrala studiehjälpsnämnden före
utgången av januari månad andra året efter avgiftsåret.

19 § Vid prövning enligt 18 § avrundas slutlig avgift till samma belopp
som motsvarande preliminära avgift, om den slutliga avgiften överstiger
eller understiger den preliminära avgiften med mindre än 100 kronor.

20 § Vid prövning enligt 18 § får slutlig avgift för ett avgiftsår icke
bestämmas till högre belopp än att summan av avgiften och följande
tre poster uppgår till högst det belopp som avses i 23 § första stycket
eller 24 § första stycket:

1. de slutliga avgifterna för tidigare avgiftsår,

2. den preliminära avgiften för året näst efter avgiftsåret,

Har beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift

SfU 1973:17

förfallit helt eller delvis enligt 30 § på grund av att avgiften eller del
därav ej erlagts, minskas de slutliga avgifterna enligt post 1 i första
stycket med den avgift eller del av avgift som ej erlagts.

21 § Fastställes vid prövning enligt 18 § den slutliga avgiften till högre
belopp än motsvarande preliminära avgift, skall den återbetalningsskyldige
erlägga det överskjutande beloppet såsom kvarstående avgift.

För kvarstående avgift utgår en tilläggsavgift. Tilläggsavgiften beräknas
efter nio öre för varje hel krona, dock minst tio kronor. Tilläggsavgiften
avrundas till närmast högre hela krontal. I fråga om tilläggsavgift
äger 25 § andra stycket, 26 § andra stycket, 27 §, 29 § första
stycket och 30 § motsvarande tillämpning.

22 § I annat fall än som avses i 18 § utgör den preliminära avgiften
utan särskild prövning också slutlig avgift. Detta gäller utan hinder av
11 § första stycket och 12 § andra stycket. Bestämmelserna i 13 § andra
stycket äger ej tillämpning.

Upphörande av återbetalningsskyldighet

23 § Återbetalningsskyldigheten upphör, när de avgifter som den återbetalningsskyldige
erlagt tillhopa uppgår till lika många basbelopp som
sammanlagt utgöres av de i 6 och 7 §§ angivna summorna. Omvandlingen
av avgift i basbelopp skall för varje år ske med tillämpning av basbeloppet
vid ingången av det år avgiften gällt.

Den återbetalningsskyldige är icke i något fall skyldig att erlägga
avgift för år efter det under vilket han fyllt 65 år.

Avlider återbetalningsskyldig, bortfaller återbetalningsskyldigheten.
Dödsboet efter den avlidne skall dock erlägga ej erlagd avgift, som påförts
den avlidne för år före det, under vilket dödsfallet inträffat.

24 § Utöver vad som följer av 23 § upphör återbetalningsskyldigheten,
när den återbetalningsskyldige i avgifter erlagt ett belopp som motsvarar
vad han skulle erlagt, om de återbetalningspliktiga studiemedlen utgjort
ett räntebärande lån, vilket skolat återbetalas med lika stora annuiteter
fördelade på den tid under vilken avgifter erlagts. Räntan skall därvid
antagas ha uppgått till 60 hundradelar av den vid varje tidpunkt gällande
normalräntan för lån från statens utlåningsfonder.

Finnes vid tillämpningen av första stycket den återbetalningsskyldige
ha erlagt mer i avgifter än han skulle ha gjort om de återbetalningspliktiga
studiemedlen utgjort ett lån, skall det överskjutande beloppet
utan ansökan återbäras till honom.

Debitering

25 § Varje avgiftsår debiteras återbetalningsskyldig preliminär avgift

SfU 1973:17

med belopp som följer av 15 och 16 §§. Debiteringen förfaller i den mån
den återbetalningsskyldige befrias från preliminär avgift enligt 17 §.

Beslut om slutlig avgift för ett avgiftsår enligt 18 § skall fattas snarast
möjligt efter det taxering för avgiftsåret verkställts i första instans.
Nedsättes den återbetalningsskyldiges till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomst för avgiftsåret, skall beslutet om slutlig avgift omprövas,
om den återbetalningsskyldige begär det Ansökan om prövning
skall ha kommit in till centrala studiehjälpsnämnden inom två månader
efter det den återbetalningsskyldige fått del av beslutet om nedsättning.
Är den återbetalningsskyldige gift gäller motsvarande, om makens till
statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst nedsättes.

Uppbörd

26 § Preliminär avgift skall erläggas under avgiftsåret,

om den överstiger 200 kronor med en tredjedel senast den 6 juni, en
tredjedel senast den 6 september och en tredjedel senast den 6 december,

om den överstiger 100 men icke 200 kronor med hälften senast den
6 juni och hälften senast den 6 september,

om den uppgår till högst 100 kronor i sin helhet senast den 6 juni.

Kvarstående avgift skall erläggas under andra året efter avgiftsåret,
med hälften senast den 6 februari och hälften senast den 6 april.

Skall preliminär eller kvarstående avgift enligt första eller andra stycket
fördelas på två eller tre betalningstillfällen, avrundas det belopp
som skall erläggas vid annat tillfälle än det sista uppåt till helt krontal.
Öresbelopp varmed avrundning skett skall avräknas vid det sista betalningstillfället.

27 § För återbetalningsskyldig talan mot taxering till statlig inkomstskatt
och framstår det som obilligt att han erlägger kvarstående avgift
som bestämts på grundval av den icke lagakraftvunna taxeringen, får
han efter ansökan beviljas anstånd helt eller delvis med erläggandet av
avgiften. Ansökan skall ges in till centrala studiehjälpsnämnden. Anståndet
får avse högst det belopp som betingas av den återbetalningsskyldiges
yrkande i fråga om taxeringen.

Anståndet skall gälla till dess två månader förflutit från dagen för
beslut i anledning av den återbetalningsskyldiges talan mot taxeringen.

Är den åteibetalningsskyldige gift, äger första och andra styckena
motsvarande tillämpning, om maken för talan mot taxering.

28 § Om preliminär avgift, kvarstående avgift eller del av sådan avgift
ej erlägges inom föreskriven tid, skall påminnelse därom sändas till den
återbetalningsskyldige. För påminnelse utgår påminnelseavgift med
belopp som Konungen bestämmer.

2 Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 17

SfU 1973:17

29 § Preliminär avgift, kvarstående avgift och frivillig betalning skall
erläggas till myndighet eller penninginrättning enligt de närmare bestämmelser
Konungen meddelar.

30 § Beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift
förfaller, i den mån avgiften ej erlagts före utgången av september
månad andra året efter avgiftsåret.

Första stycket gäller icke preliminär avgift eller kvarstående avgift
för avgiftsår efter det år under vilket den återbetalningsskyldige fyller
63 år eller för de två sista avgiftsåren före det år under vilket han avlidit.

Centrala studiehjälpsnämnden får för särskilt fall förordna att beslut
om debitering av preliminär avgift eller kvarstående avgift skall gälla
även efter den tidpunkt som avses i första stycket.

31 § Har beslut om debitering av preliminär avgift eller kvarstående
avgift förfallit helt eller delvis enligt 30 § på grund av att avgiften eller
del därav ej erlagts, är återbetalningsskyldig som lever efter utgången
av det år när han fyllt 65 år respektive dödsbo efter återbetalningsskyldig
som avlidit senast det år när han fyller 65 år skyldig att utge extra
avgift enligt 31—36 §§.

32 § Extra avgift enligt 31 § utgår, om summan av följande två poster
ej uppgår till det belopp som avses i 23 § första stycket eller 24 §
första stycket:

1. de slutliga avgifterna för åren till och med det år när den återbetalningsskyldige
fyller 65 år eller, i fråga om återbetalningsskyldig
som avlidit senast under det år när han fyller 65 år, de slutliga avgifterna
för åren före det år under vilket dödsfallet inträffat,

2. belopp som den återbetalningsskyldige betalt frivilligt enligt 13 §
jämte förhöjning som avses där, i den mån beloppet och förhöjningen
ej enligt 13 § skall tillgodoräknas såsom sådan slutlig avgift som avses
med post 1.

Vid tillämpning av första stycket minskas post 1 med den ej erlagda
avgiften eller delen av avgift som avses i 31 §.

33 § Om ej annat följer av andra stycket, utgör den extra avgiften produkten
av dels ett tal som motsvarar det antal basbelopp som den obetalda
avgiften eller den obetalda delen av avgiften avsåg, dels det basbelopp
som gällde vid ingången av det år under vilket den återbetalningsskyldige
fyllde 65 år eller, i fråga om extra avgift för dödsbo, vid
ingången av året närmast före det år under vilket dödsfallet inträffat.

Extra avgift får icke bestämmas till högre belopp än att summan
av avgiften och av posterna 1 och 2 i 32 § uppgår till högst det belopp
som avses i 23 § första stycket eller 24 § första stycket.

SfU 1973:17

34 § Extra avgift skall erläggas på tid som centrala studiehjälpsnämnden
bestämmer.

35 § I fråga om extra avgift äger 28 och 29 §§ motsvarande tillämpning.

36 § Om synnerliga skäl föreligger, får den som är skyldig att erlägga
extra avgift efter ansökan medges befrielse helt eller delvis från avgiften.
Ansökan skall ges in till centrala studiehjälpsnämnden.

37 § Avgiftsbelopp som ej erlagts inom föreskriven tid får uttagas genom
utmätning utan föregående dom eller utslag.

Återbäring av avgift

38 § Överstiger det belopp som den återbetalningsskyldige erlagt såsom
preliminär avgift motsvarande slutliga avgift, är den återbetalningsskyldige
berättigad att efter ansökan återfå det överskjutande beloppet.
Ansökan om återbäring skall ha kommit in till centrala studiehjälpsnämnden
inom två månader efter det den återbetalningsskyldige fått
underrättelse om beslutet angående den slutliga avgiften.

Befrias återbetalningsskyldig helt eller delvis från preliminär avgift,
kvarstående avgift, extra avgift, tilläggsavgift eller påminnelseavgift
som han erlagt, skall han utan ansökan återfå vad han erlagt för mycket,
om ej annat följer av 39 §.

Belopp som den återbetalningsskyldige erlagt som preliminär avgift
för det år under vilket han avlidit skall utan ansökan återbäras till dödsboet.

39 § Beslut om befrielse från preliminär avgift enligt 17 § föranleder
ej återbäring av redan erlagt belopp.

Om synnerliga skäl föreligger, är dock den återbetalningsskyldige
efter ansökan berättigad att återfå för mycket erlagd preliminär avgift.
Ansökan skall ges in till centrala studiehjälpsnämnden.

40 § Häftar den, som är berättigad att återfå avgift enligt 38 eller
39 §, för preliminär avgift, kvarstående avgift, extra avgift, tilläggsavgift
eller påminnelseavgift som förfallit till betalning, har han rätt att utfå
endast vad som överstiger det obetalda beloppet.

Särskilda bestämmelser

41 § Bestämmelse i detta kapitel om studerande som är gift skall tilllämpas
endast om äktenskapet ingåtts senast under kalenderåret närmast
före det för vilket avgift skall utgå.

SfU 1973:17

42 § Bestämmelse i detta kapitel som gäller studerande som är gift
äger motsvarande tillämpning på den som utan att vara gift lever tillsammans
med annan person, med vilken han tidigare varit gift eller med
vilken han gemensamt har eller har haft barn.

43 § Preliminär avgift, slutlig avgift och extra avgift avrundas till helt
krontal vid öretal under 50 nedåt och vid annat öretal uppåt.

44 § När slutlig avgift fastställts för ett avgiftsår, bortfaller skyldigheten
att erlägga sådan obetald del av motsvarande preliminära avgift
som överstiger den slutliga avgiften.

Avlider återbetalningsskyldig bortfaller skyldigheten att erlägga obetald
preliminär avgift för det år under vilket dödsfallet inträffat.

Bestämmelse om obetald preliminär avgift i första eller andra stycket
äger motsvarande tillämpning på påminnelseavgift som belöper på den
obetalda avgiften.

45 § Belopp som någon är berättigad att återfå enligt 38 eller 39 §
men som enligt 40 § ej återbäres på grund av att viss avgift ej erlagts
räknas såsom avbetalning på den obetalda avgiften.

Sådant överskjutande belopp som avses i 38 § första stycket och som
ej återbäres på grund av att den återbetalningsskyldige ej begär det
jämställes med slutlig avgift för året. Bestämmelserna i 13 § andra
stycket äger ej tillämpning.

46 § I fråga om betalning enligt 14 § gäller bestämmelser som meddelas
av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av centrala
studiehjälpsnämnden.

47 § Det åligger återbetalningsskyldig att lämna centrala studiehjälpsnämnden
de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av detta
kapitel. I fråga om omyndig åvilar uppgiftsskyldigheten förmyndaren.

De uppgifter om personliga och ekonomiska förhållanden som lämnas
i ansökan om befrielse från preliminär avgift eller i annan handling
som är avsedd att ligga till grund för bestämmande av avgift skall avges
på heder och samvete.

Närmare bestämmelser om uppgiftsskyldigheten meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

48 § Myndighet är skyldig att på begäran lämna centrala studiehjälpsnämnden
uppgift om sådana förhållanden i fråga om namngiven person
som är av betydelse för tillämpningen av detta kapitel.

6 kap. övriga bestämmelser

1 § Lagen (1969:93) om begränsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt
äger tillämpning på annat studiestöd än förlängt barnbidrag om

SfU 1973:17

studiestödet sökts efter varsel om eller utbrott av arbetskonflikt. Dock
äger lagen icke tillämpning på studiestöd åt handikappad som av medicinska
eller sociala skäl behöver utbildning på grund av handikappet.

2 § Har någon uppburit studiestöd obehörigen eller med för högt belopp
och har han insett eller bort inse detta, kan vad för mycket utgått
genast återkrävas.

Avbryter någon sina studier, äger första stycket motsvarande tilllämpning
beträffande uppburet studiestöd som avser tiden efter avbrottet.

På studiemedel enligt 4 kap. som återkräves enligt första eller andra
stycket utgår ränta från den dag när medlen uppburits efter en räntesats
som vid varje tidpunkt med två procent överstiger normalräntan för
lån från statens utlåningsfonder. Om särskilda skäl föreligger, kan
återbetalningsskyldig befrias helt eller delvis från skyldighet att erlägga
ränta.

3 § Fordran på studiestöd kan ej överlåtas eller tagas i mät för gäld.

4 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973, då förordningen
(1964:400) om förlängt barnbidrag, studiemedelsförordningen (1964:
401), studiehjälpsreglementet (1964: 402), förordningen (1967: 882) om
studiemedelsavgifter och lagen (1971: 153) om extra studiemedel upphör
att gälla.

2. Äldre bestämmelser äger fortfarande tillämpning i fråga om utbildning
under sådant läsår som pågår vid ikraftträdandet av denna lag.

3. Studerande, som avses i 4 kap. 2 § och som med stöd av 2. får
studiehjälp enligt äldre bestämmelser, kan erhålla studiehjälp i fonn
av extra studielån enligt bestämmelser som meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.
I fråga om återbetalning av extra studielån äger studiehjälpsreglementet
(1964: 402) motsvarande tillämpning.

4. Beslut om studiehjälp, studiemedel eller studiemedelsavgift som
meddelats före den 1 juli 1973 och som avser även andra halvåret 1973
skall alltjämt gälla.

5. Studerande som avses i 4 kap. 2 § och som före den 1 juli 1973
påbörjat utbildning, vid vilken enligt äldre bestämmelser studiehjälp
utgått, har rätt till studiemedel enligt de nya bestämmelserna under
återstående del av utbildningen utan hinder av 4 kap. 9 §, om ej annat
följer av 4. Närmare bestämmelser härom meddelas av Konungen eller,
efter Konungens bemyndigande, av centrala studiehjälpsnämnden.

SfU 1973:17

6. Bestämmelserna i 22 §, 23 § andra och tredje styckena samt 24 §
studiehjälpsreglementet (1964:402) äger fortfarande tillämpning med
avseende på studielån som beviljats enligt studiehjälpsreglementet.

7. Vid tillämpningen av 4 kap. 8 § skall med termin, för vilken den
studerande uppburit studiemedel, jämställas termin, för vilken han
fått studiemedel enligt studiemedelsförordningen (1964:401) eller stipendium
eller lån enligt reglementet (1939: 290) för utdelning av räntefria
lån för universitetsstudier, kungörelsen (1946: 676) angående statlig
kreditgaranti för lån åt den, som avlagt akademisk eller därmed jämförlig
examen, kungörelsen (1948: 210) angående statlig kreditgaranti
för lån åt den, som genomgått polisskola, kungörelsen (1950: 469) angående
studielån med statlig kreditgaranti eller reglementet (1953: 366)
för utdelning av statsstipendier vid universiteten m. fl. läroanstalter.

8. Är studerande skyldig att erlägga ränta för lån, som utlämnats
enligt någon av de vid 7. nämnda författningarna, får när studiemedel
beviljas honom det belopp, vartill han är berättigad enligt 4 kap. 10
och 12—23 §§ denna lag, överskridas med så mycket som svarar mot
den ränta, som förfaller till betalning under tid för vilken studiemedlen
är avsedda.

9. Under år för vilket studiestöd utgår till studerande med stöd av de
nya bestämmelserna är den studerande ej skyldig att erlägga ränta eller
amortering på studielån som han fått enligt studiehjälpsreglementet
(1964: 402). Ränta på studielån, som belöper på sådant år, erlägges
med lika stora annuiteter under den i amorteringsplanen för lånet fastställda
amorteringstiden.

10. Doktorandstipendium till studerande som bedriver studier för
vinnande av doktorsgrad skall vid tillämpning av 4 kap. 21 § alltjämt
anses som inkomst.

11. De nya bestämmelserna om återbetalning av återbetalningspliktiga
studiemedel gäller även återbetalningspliktiga studiemedel som uppburits
före den 1 juli 1973 enligt studiemedelsförordningen (1964:401) eller
lagen (1971:153) om extra studiemedel.

12. De ytterligare föreskrifter som behövs i samband med införandet
av studiestödslagen meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer.

SfU 1973:17

2) Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 9 kap. 3 a § föräldrabalken skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

3 a §i

Underårig, som har fyllt aderton år, får själv upptaga statligt lån,
som syftar till att bereda honom hjälp till utbildning eller bosättning.
Han får själv råda över medel, som uppburits på grund av sådant lån
eller såsom statligt bidrag till hans utbildning. Detsamma gäller avkastningen
av sådana medel och vad som trätt i deras ställe. I fråga om
rätt för förmyndaren att omhändertaga egendomen äger 3 § andra
stycket motsvarande tillämpning.

Första stycket gäller ej studiehjälp Första stycket gäller ej studiehjälp

enligt studiehjälpsreglementet den enligt studiestödslagen (1973:000).

4 juni 1964 (nr 402).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
1 Senaste lydelse 1969:157.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner:

motionen 1973:1724 av fröken Andersson i Stockholm (c) och herr
Korpås (c) vari hemställs att riksdagen vid behandling av propositionen
1973: 63 fattar principbeslut om att vid inkomstprövning för erhållande
av studiemedel inkomstprövning mot makes inkomst och förmögenhet
ej må ske;

motionen 1973:1725 av fru Berglund m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär att försöksverksamhet med kostnadsfria
hemresor anordnas i några gymnasie regioner inom stödområdet under
veckosluten för inackorderade gymnasieelever;

motionen 1973: 1726 av herrar Eriksson i Ulfsbyn (c) och Gustafs -

SfU 1973:17

son i Säffle (c) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att
resetillägg enligt studiestödslagen utgår med 160 kr. per månad om resan
är minst 45 km;

motionen 1973: 1727 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) vari hemställs
att riksdagen dels beslutar att som sin mening ge Kungl. Maj:t
till känna vad som i motionen anförts beträffande riktlinjerna för de
studerandes sjukförsäkringssystem, dels hos Kungl. Maj:t anhåller om
förslag till värdesäkring av studiemedlen så att bidragsdelen ej urholkas
ytterligare;

motionen 1973:1728 av fru Hambraeus (c) vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär dels förslag till förenkling av administrationen
av studiehjälp och inkomstprövat tillägg i enlighet med vad som anförts
i motionen, dels en översyn av bestämmelsen om rätt att erhålla studiestöd
under obligatorisk förpraktik och dels en översyn av åldersgränsen
för erhållande av studiemedel;

motionen 1973:1729 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs

dels att riksdagen beslutar

a) att studiemedel skall utgå med 75 % av basbeloppet enligt lagen
om allmän försäkring per termin,

b) att 25 % av detta belopp skall utgå som bidrag,

c) att fribeloppet vid makeprövningen höjs till 230 % av basbeloppet,

d) att 10 % av basbeloppet per termin utgår oavsett makes inkomst
och förmögenhet,

e) att avgiftsgränsen vid återbetalning av studiemedel höjs till fyra
gånger basbeloppet,

f) att jämförelseräntan reduceras till 40 % av statens normalränta,

g) att de studerande som inte erhållit studiebidrag motsvarande 25 %
av studiemedelsbeloppet skall ges avskrivning på studieskulden så att
uppburet bidrag jämte avskrivet belopp utgör 25 % av uppburna studiemedel,

h) att bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev av den 29 september
1967 med begränsningar i rätten till utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen
för studier vid studiemedelsberättigade utbildningar
upphävs, så att utbildningsbidrag i fortsättningen kan utgå oberoende
av utbildningen,

i) att bestämmelse intages i studiestödslagen att studiestöd icke skall
kunna utgå för tid under vilken studerande erhåller utbildningsbidrag,

dels att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att 1968 års studiemedelsutredning
eller annan lämplig utredning ges i uppdrag att med utgångspunkt
från statistiska centralbyråns studentekonomiska undersökning
framlägga förslag om det totala studiemedelsbeloppet och att förutsättningslöst
pröva utformningen av återbetalningsreglerna;

motionen 1973:1730 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs

dels att riksdagen måtte besluta

SfU 1973:17

a) att höja studiemedlen till 150 % av basbeloppet enligt studiemedelsutredningens
förslag,

b) att bidragsdelen skall vara knuten till basbeloppet,

c) att uttala sig för utarbetandet av en plan för höjandet av bidragsdelen
av studiemedlen, vars första etapp skall avse ett återställande av
bidragsdelen till 25 % av basbeloppet,

d) att bamtillägget göres icke återbetalningspliktigt,

e) att bidragsdelen utgår till samtliga studerande inom studiemedelssystemet
oavsett studieform,

f) att vuxenstuderande ges rätt till avskrivning av studieskulder för
grundskole- och gymnasiestudier,

dels att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om skyndsam utredning
för införande av studielön för vuxenstuderande på grundskolenivå
samt om utredning och förslag om en förhöjning av barntillägget som
motsvarar de verkliga kostnaderna för barnens uppehälle och tillsyn;

motionen 1973: 1731 av fru Sundberg (m) och herr Wijkman (m) vari
hemställs att riksdagen måtte besluta att

a) hos Kungl. Maj:t anhålla, att den kommitté som arbetar med översyn
av återbetalningssystemet får tilläggsdirektiv för att lägga fram förslag
om inrättandet av ett återbetalningssystem enligt annuitetslåneprincipen,

b) 4 kap. 14 § studiestödslagen får följande lydelse:

»Har heltids- eller deltidsstuderande vårdnaden om barn som ej fyllt
16 år eller är han skyldig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
utge underhållsbidrag till barn som ej fyllt 16 år, förhöjes
det belopp som den studerande har rätt till enligt 13 § med barntillägg.
Tillägget utgår för första barnet med 25 % av basbeloppet för ett läsår
om nio månader och för varje barn över ett med 15 % av basbeloppet
för sådant läsår. Vid bestämmandet av barntillägget äger 13 § andra,
tredje och fjärde styckena motsvarande tillämpning.»

Utskottet behandlar i detta betänkande även följande vid riksdagens
början väckta motioner:

motionen 1973: 425 av herrar Westberg i Ljusdal (fp) och Rask (s) vari
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att reglerna för
erhållande av studielån ändras på så sätt att föräldrarnas inkomst och
förmögenhet ej får den reducerande effekt som för närvarande gäller;

motionen 1973: 642 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller att 1968 års studiemedelsutredning
får tilläggsdirektiv att utarbeta förslag till ett studiemedelssystem i enlighet
med de riktlinjer som angivits i motionen 1973: 241;

motionen 1973: 649 av fröken Ljungberg (m) och fru Sundberg (m)
vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om att de
elever, som genom diakoniutbildning förbereds att inneha tjänster inom

SfU 1973:17

svenska kyrkan elier hos annan huvudman, måtte ges rätt till statligt
studiestöd också under denna utbildningstid;

motionen 1973:1127 av fröken Bergström m. fl. (fp) vari hemställs
att riksdagen uttalar

a) att som villkor för utlännings rätt till studiestöd för annan än
flykting och övriga i prop. 1971: 81 exemplifierade grupper skall fr. o. m.
den 1 juli 1973 gälla att vederbörande skall ha vistats och förvärvsarbetat
i Sverige under ett år,

b) att vid bedömningen beträffande kravet på förvärvsarbete hemarbete
skall jämställas med förvärvsarbete oberoende av om barn finns
i hemmet eller ej;

motionen 1973:1136 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en utredning rörande införande
av studielön, varvid särskilt beaktas studielönens betydelse för att bryta
den sociala snedrekryteringen till högre utbildning;

motionen 1973: 1150 av herr Nordstrandh m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär en skyndsam utredning om regler
för studiehjälp till elever vid icke statsunderstödda skolor;

motionen 1973: 1162 av herr Wijkman (m) vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t anhåller att studiemedelsutredningen får i uppdrag
att dels se över återbetalningsreglerna med syfte att avskaffa indexlånesystemet
och inrätta ett återbetalningssystem enligt annuitetslåneprincipen,
dels lägga fram ett förslag till ett system med värdesäkrad
bidragsdel om 25 % samt förslag till hur tidigare låntagare, vilka icke
erhållit 25 % av studiemedlen i bidrag, skall kompenseras för detta.

Utskottet behandlar i detta betänkande även följande från utbildningsutskottet
överlämnade motioner:

motionen 1973: 1838 av herr Öhvall m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär förslag om fria hemresor för inackorderade
elever i gymnasieskolan;

motionen 1973: 1908 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs
att riksdagen fattar principbeslut om fria hemresor en gång per vecka
för gymnasieelever som måste inackorderas på gymnasieorten;

motionen 1973: 1910 av herr Norrby i Gunnarskog m. fl. (c) vari
hemställs att riksdagen beslutar att eleverna på g-ort inom det allmänna
stödområdet får rätt till fri hemresa varje vecka i de fall de går i den
egna g-regionens skola.

Skrivelse

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) har med anledning
av propositionen 1973: 63 till utskottet ingivit en skrivelse, i vilken
organisationen framför synpunkter på utformningen av studiestödet.

SfU 1973:17

Utskottets yttrande

Inledning

De i propositionen föreslagna åtgärderna avser i första hand ett genomförande
av 1972 års principbeslut om överförande av äldre studerande
vid studievägar som nu tillhör studiehjälpssystemet till studiemedelssystemet.
Dessutom föreslås genomförande av ett enhetligt studiekreditsystem,
innebärande att yngre studerande inom studiehjälpssystemet
skall erhålla sin studiekredit i form av återbetalningspliktiga studiemedel.

Vad särskilt angår studiemedelssystemet föreslås dels att reglerna om
hänsynstagande till makes inkomst ändras, dels att en särskild sjukförsäkring
införs.

För studerande inom studiehjälpssystemet föreslås att inackorderingstillägget
höjs från 125 till 150 kr. i månaden samt att beloppet för taxerad
inkomst — vilket ligger till grund för inkomstprövningen inom studiehjälpssystemet
— höjs från 21 000 till 23 000 kr.

Författningsbestämmelserna rörande studiestöd föreslås samlade i en
studiestödslag och en studiestödskungörelse.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att överförandet av de äldre
studerandena till studiemedelssystemet kommer att innebära en större
likformighet i studiesocialt avseende för vuxna oavsett på vilket stadium
studierna bedrivs. Utskottet finner också att förslaget om ett enhetligt
studiekreditsystem har uppenbara fördelar. Den i propositionen gjorda
avvägningen av vilka delar av studiestödssystemet som nu bör förstärkas
är enligt utskottets mening väl motiverad. Utskottet delar den i propositionen
framförda uppfattningen om angelägenheten av att författningsbestämmelserna
om studiestöd samlas i en studiestödslag och en studiestödskungörelse.
I det följande kommer utskottet att ta upp sådana frågor
som aktualiserats i de med anledning av propositionen väckta motionerna,
i vissa motioner väckta vid riksdagens början samt i vissa till utskottet
överlämnade motioner.

Studiehjälp

Studiehjälp utgår f. n. till studerande vid de läroanstalter och utbildningslinjer
som Kungl. Maj:t bestämmer (gymnasieskolan, folkhögskolan,
kommunal och statlig vuxenutbildning m fl. läroanstalter). För studerande
som fyller högst 19 år (yngre studerande) under det kalenderår
då läsåret eller kursen börjar utgår studiehjälpen i form av studiebidrag
om 110 kr. i månaden jämte vissa tillägg. För äldre studerande inom studiehjälpssystemet
utgår i dag förhöjt studiebidrag om 175 kr. i månaden
och studielån om högst 6 500 kr. per läsår. För studerande med försörjningsplikt
mot barn kan dock högre belopp utgå. Förslaget i propositionen
innebär — som tidigare nämnts — att dessa äldre studerande förs
över till studiemedelssystemet.

SfU 1973:17

Motionärerna i motionen 1973:1150 framhåller att en avvecklingsplan
för statsbidrag till enskilda (privata) skolor aviserats. Följden av en eventuell
avveckling blir enligt motionärerna att en elev som går kvar i en
sådan skola inte kommer att få någon studiehjälp. Motionärerna finner
detta otillfredsställande och begär därför en skyndsam utredning av frågan
om studiehjälp till elever vid icke statsunderstödda skolor.

Enligt kungörelsen (1972:310) om läroanstalter och utbildningslinjer vid
vilka studiehjälp utgår kan studiehjälp erhållas under förutsättning att
läroanstalten eller utbildningslinjen är statlig, statsunderstödd eller ställd
under statlig tillsyn. Den omständigheten att statsbidragen avvecklas för
enskilda skolor innebär alltså inte i och för sig att elev vid sådan skola
förlorar möjligheten att erhålla studiehjälp. Avgörande för rätten till
sådan hjälp är i stället om skolan uppfyller de krav som gäller för statlig
tillsyn. Utskottet anser sig inte böra medverka till ändringar i de principer
som sedan länge gäller för prövningen av tillsynsfrågor och avstyrker
följaktligen utredningskravet i motionen 1973: 1150.

Om en studerande behöver inackorderas utgår f. n. inackorderingstillägg
med 125 kr. i månaden. I propositionen föreslås att detta tillägg
höjs till 150 kr. i månaden. Resetillägg utgår f. n. om den studerande
företar dagliga resor mellan hem och skola och utgör vid ett avstånd
av 6, 15, 25 resp. 35 km 65, 85, 110 resp. 130 kr. per månad.

I flera motioner aktualiseras frågan om kostnadsfria hemresor för
inackorderade elever i gymnasieskolor. Motionärerna i motionen 1973:
1725 begär att försöksverksamhet med sådana hemresor anordnas i vissa
regioner inom stödområdet. Enligt motionen 1973: 1838 bör förslag om
fria hemresor för gymnasieelever föreläggas riksdagen, medan motionerna
1973: 1908 och 1973:1910 innehåller yrkande, den förra om principbeslut
och den senare om lagstiftning av motsvarande innehåll.

Riksdagen har år 1969 och år 1970 uttalat sig för att frågan om resebidrag
till inackorderade elever bör lösas. På uppdrag av Kungl. Maj:t
har CSN därefter utrett i vilka former ett ekonomiskt stöd till hemresor
lämpligen bör utgå. Vid överläggningar som under utredningsarbetet
hållits med företrädare för bl. a. skolöverstyrelsen, skolkuratorer,
Riksförbundet Hem och skola, Svenska kommunförbundet och
vissa elevorganisationer har starkt understrukits betydelsen av ett sådant
stöd. Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sitt tidigare ställningstagande
i frågan. Enligt utskottets mening bör därför, så snart
resurserna medger det, förslag föreläggas riksdagen som ger möjlighet
för inackorderade elever att i större utsträckning än vad som för närvarande
sker besöka sina hem under terminerna. Vad utskottet anfört
i anledning av motionerna 1973: 1725, 1973:1838, 1973:1908 och 1973:
1910 bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Motionärerna i motionen 1973: 1726 yrkar att resetillägg inom studiehjälpssystemet
skall utgå med 160 kr. per månad om resans längd uppgår
till minst 45 km.

SfU 1973:17

Bestämmelserna om resetillägg är utformade med hänsyn till att den
studerande som regel inte bör tillbringa mer än två timmar per dag för
färd till och från skolan. Motionärerna i motionen 1973:1726 anser att
utvecklingen av de allmänna kommunikationerna kan göra det motiverat
att vidga möjligheterna till resetillägg. Utskottet för sin del anser
att långa dagliga respr kan inverka negativt på skolarbetet. Genom den
föreslagna höjningen av inackorderingstillägget åstadkommer man enligt
utskottets mening en bättre balans mellan detta tillägg och resetillägget.
Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 1973:1726.

Motionären i motionen 1973:1728 framhåller att en förenkling av
administrationen av studiehjälpen skulle åstadkommas om det inkomstprövade
tillägget kunde utgå automatiskt till elever i familjer som har
bostadstillägg och påpekar att samma inkomstprövningsregler gäller i
dessa fall. Utskottet vill med anledning härav erinra om att det sedan
den 1 juli 1972 finns möjlighet för kommun att besluta att annat organ
än skolstyrelsen skall handha frågor om studiestöd. Den förenkling
motionären åsyftar är således möjlig att åstadkomma inom ramen för
den lagstiftning som redan gäller. Utskottet avstyrker därför bifall till
motionen 1973: 1728 i denna del.

I propositionen har — i enlighet med propositionen 1973: 29 som
behandlar bl. a. inkomstprövningsregler för bostadstillägg — förordats
att för bidragsåret 1974 en begränsning genomförs av möjligheterna att
utnyttja underskottsavdrag vid taxeringen även för det inkomstprövade
tillägget. Regeln har utformats så att den taxerade inkomsten vid inkomstprövningen
av inkomstprövat tillägg skall räknas upp med belopp
motsvarande sådant avdrag för underskott i förvärvskälla vid taxeringen
som överstiger 3 000 kr.

Utskottet delar uppfattningen att en begränsning av förordat slag
bör genomföras men anser i enlighet med riksdagens tidigare beslut
rörande bostadstillägg (SoU 1973: 5) att beloppsgränsen bör fastställas
till 4 000 kr.

F. n. tas vid prövning av ansökan om studielån till yngre elever hänsyn
till bl. a. föräldrarnas inkomst och förmögenhet. Propositionen innebär
härvidlag ingen ändring.

I motionen 1973: 425 yrkas att reglerna ändras så att föräldrarnas inkomst
och förmögenhet inte får den reducerande effekt som de f. n. har.

Motioner med samma syfte som motionen 1973: 425 har vid upprepade
tillfällen avvisats av riksdagen med hänvisning bl. a. till att det
i fråga om yngre elever är berättigat med en viss återhållsamhet vid
långivningen och till att de har större möjligheter än äldre elever att
få sina utgifter täckta genom tillägg till studiebidraget. Det förslag till
förbättring av inackorderingstillägget som framläggs i propositionen
kommer att i motsvarande mån minska de yngre elevernas behov av
lån. Propositionen innehåller även förslag att beloppet för taxerad in -

SfU 1973:17

komst, vilket ligger till grund vid prövning av ansökan om inkomstprövat
och behovsprövat tillägg samt återbetalningspliktiga studiemedel
höjs från 21 000 kr. till 23 000 kr. Det förhållandet att ett enda system
för studiekredit nu införs och att de yngre eleverna härigenom blir berättigade
till återbetalningspliktiga studiemedel bör enligt utskottets
mening inte innebära att riksdagen ändrar sin principiella inställning
i fråga om yngre elevers skuldsättning. På grund av det anförda avstyrker
utskottet bifall till motionen 1973:425.

Fullföljandet av 1972 års tidigare nämnda riksdagsbeslut innebär i
princip att elever som är äldre än 19 år då läsåret eller kursen börjar
fr. o. m. den 1 juli 1973 skall tillhöra studiemedelssystemet. Yrkandet
i motionen 1973:1728 syftar till en sänkning av denna åldersgräns till
18 år.

Med anledning härav vill utskottet erinra om att frågan om myndighetsåldern
f. n. är föremål för överväganden inom justitiedepartementet.
Enligt vad utskottet inhämtat kommer resultatet av dessa överväganden
att framläggas under innevarande år. Om till följd härav en sänkning av
myndighetsåldern kommer till stånd kan det finnas skäl att i sådant
sammanhang återkomma till den i motionen aktualiserade frågan. F. n.
anser utskottet sig dock böra avstyrka bifall till yrkandet i motionen.

Studiemedel

De som studerar vid huvudsakligen eftergymnasiala utbildningsvägar
erhåller studiemedel, vilka består av studiebidrag och återbetalningspliktiga
studiemedel. Studiemedlen är indexreglerade och utgår per år
med 140 % av basbeloppet. Av studiemedlen utgör 1 750 kr. studiebidrag.
Har den studerande vårdnaden om barn kan dessutom utgå
barntillägg med 25 % av basbeloppet. Studiemedlen, som är inkomstprövade,
utgår med hänsyn till den studerandes studiemeriter.

I motionen 1973: 642 yrkas med hänvisning till motivering i motionen
1973: 241 att 1968 års studiemedelsutredning erhåller uppdrag att utarbeta
förslag till ett nytt studiemedelssystem. Motionen 1973: 1136 innehåller
yrkande om utredning angående studielön. Ett liknande yrkande
har framställts i den med anledning av propositionen väckta motionen
1973:1730.

Förutvarande chefen för utbildningsdepartementet har i direktiven
för den kommitté som utreder studiefinansieringen inom vuxenutbildning
(SVUX) uttalat, att de studiesociala åtgärderna på vuxenutbildningsområdet
kan komma att verka styrande på utbildningssystemet i
dess helhet, att avvägningen mellan ungdoms- och vuxenutbildning liksom
fördelningen på heltids- och deltidsstudier sålunda påverkas av åtgärdernas
utformning och att de olika systemen bör bedömas också
med hänsyn till sådana effekter. Bl. a. mot bakgrund av detta utredningsarbete
finner utskottet sig inte böra biträda de förslag till mera

SfU 1973:17

vittgående förändringar av studiemedelssystemet som föreslås i motionerna
1973: 642, 1973: 1136 och 1973: 1730.

Som tidigare nämnts är en förutsättning för att studiehjälp skall
kunna utgå att läroanstalten eller utbildningslinjen är statlig, statsunderstödd
eller ställd under statlig tillsyn. Samma regel gäller beträffande
studiemedel.

I motionen 1973: 649 yrkas att studiestöd skall kunna utgå under
diakoniutbildning. Sedan denna motion väckts har Kungl. Maj:t genom
beslut den 16 februari 1973 medgivit att diakoniutbildningen får stå
under statlig tillsyn. Motionens syfte är härigenom numera tillgodosett.

Motionerna 1973: 1729 och 1973: 1730 innehåller yrkanden om att
studiemedlen i enlighet med studiemedelsutredningens förslag skall bestämmas
till 150 % av basbeloppet per år. I den förstnämnda motionen
begärs dessutom utredning om det totala studiemedelsbeloppet med utgångspunkt
i den studentekonomiska undersökning som f. n. genomförs
av statistiska centralbyrån.

I propositionen har vid behandlingen av utredningens förslag framhållits
att man inte kan se frågan om studiemedlens maximibelopp isolerad
från de övriga förmåner som kan komma studerande till del. Utskottet
ansluter sig till de synpunkter som anförts i propositionen och
anser även med hänsyn till den pågående studentekonomiska undersökningen
att anledning saknas att biträda de förevarande yrkandena i
motionerna 1973: 1729 och 1973: 1730.

I motionerna 1973: 642 (motivering i 1973: 241) och 1973: 1162 yrkas
utredning och förslag till ett system med värdesäkrad bidragsdel om
25 %. I motionen 1973:1727 påpekas att bidragsdelens andel av studiemedelsbeloppet
urholkats kraftigt sedan 1964 års studiesociala reform.
Motionärerna anhåller därför om förslag till värdesäkring av studiemedlen
så att bidragsdelen ej urholkas ytterligare. Motionärerna i motionen
1973: 1729 anser att 25 % av studiemedlen — beräknade till 75 %
av basbeloppet per termin — bör utgå som bidrag och motionärerna i
motionen 1973: 1730 att bidragsdelen bör knytas till basbeloppet. Enligt
sistnämnda motion bör också en plan för höjning av bidragsdelen utarbetas
så att denna i en första etapp kan återställas till 25 % av basbeloppet.
Motionerna 1973: 1162 och 1973: 1729 innehåller härutöver
yrkanden, den förra om förslag och den senare om beslut rörande
kompensation till tidigare låntagare som inte fått 25 % i bidrag.

Motionsyrkanden om indexreglering av studiebidraget har avslagits
av riksdagen varje år under tiden 1964—1971. Nu redovisade yrkanden
är mycket långtgående och kostnadskrävande. Enligt gjorda uppskattningar
skulle således en höjning av studiebidraget till 25% av studiemedlen
leda till en merkostnad för bidragsdelen av i runt tal 88 milj. kr.
Motionsförslagen, som inte skulle medföra att den studerande disponerade
mera medel, framstår därför med tanke på det begränsade utrym -

SfU 1973:17

met för ytterligare reformer som föga realistiska. Utskottet vill dessutom
erinra om att statsmakterna tidigare tagit ställning för en prioritering
av studiestödet till vuxenstuderande i den mån resurser under de
närmaste åren kan ställas till förfogande för studiesociala ändamål. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna i nu
berörda delar.

Enligt nu gällande bestämmelser kan deltidsstuderande i kommunal
vuxenutbildning erhålla studielån men ej studiebidrag. CSN har i skrivelse
den 29 november 1972 föreslagit att sådana studerande skall erhålla
studiemedel i form av bidrag och återbetalningspliktiga studiemedel.
I propositionen föreslås emellertid att dessa studerande skall erhålla
rätt till återbetalningspliktiga studiemedel men ej till studiebidrag.
Deltidsstuderande vid eftergymnasiala utbildningsvägar har enligt gällande
bestämmelser rätt till också bidragsdelen. Motionärerna i motionen
1973: 1730 finner denna skillnad otillfredsställande och anser att
bidraget skall utgå till samtliga studerande inom studiemedelssystemet
oavsett studieform. I propositionen har påpekats att erfarenheterna av
systemet med studiemedel för deltidsstudier hittills är ringa och att
frågan om studiestöd för vuxnas deltidsstudier tillhör de frågor som
SVUX har att utreda. Utskottet anser mot bakgrund av detta uttalande
att resultatet av SVUX:s arbete bör avvaktas innan slutlig ställning tas
till utformningen av studiestödet för nu ifrågavarande studerande. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionen i denna del.

Studiemedel reduceras f. n. mot egen och makes inkomst och förmögenhet.
Reglerna om hänsynstagande till makes inkomst innebär att
studiemedlen reduceras med en tredjedel av den del av inkomsten som
överstiger 140 % av basbeloppet per kalenderhalvår. Studiemedelsutredningen
har i denna del föreslagit att fribeloppet höjs till 230 % av basbeloppet
per termin och att alla studerande garanteras ett minimibelopp
om 10 % av basbeloppet per termin. Mot sistnämnda förslag har emellertid
utredningens ordförande reserverat sig. I propositionen föreslås
att fribeloppsgränsen höjs till 200 % av basbeloppet per termin, och att
reduceringen skall ske med 40 % av inkomst därutöver.

Motionärerna i motionen 1973:1724 anser att propositionens förslag
innebär ett avsteg från principen att varje människa skall betraktas som
en ekonomiskt självständig individ och hemställer om principbeslut innebärande
att prövningen mot makes inkomst och förmögenhet skall
slopas. I motionen 1973: 1729 begärs i enlighet med utredningens förslag
att fribeloppet höjs till 230 % av basbeloppet per termin och att
10 % av basbeloppet per termin utgår oavsett makes inkomst och förmögenhet.

Enligt studiemedelsutredningens kostnadsberäkningar skulle ett slopande
av prövningen gentemot makes ekonomi — under förutsättning
att den grupp som då skulle kunna erhålla studiemedel utnyttjade möj -

SfU 1973:17

ligheterna i samma utsträckning som andra grupper studerande — för
budgetåret 1972/73 ha inneburit kostnader med 114 milj. kr. Utredningen
har med hänsyn härtill — och då den inte ansett det rimligt att genomföra
en reform som skulle resultera i ett tillgodoseende av grupper
med högre inkomster — inte velat förorda ett slopande av inkomstprövningen.
Med beaktande av dessa synpunkter har föredraganden i
propositionen förordat ökade insatser för grupper som har en årsinkomst
mellan 20 000 kr. och 50 000 kr.

Förslaget i motionen 1973: 1724 ligger helt i linje med det synsätt
som på allt fler områden vinner insteg och som innebär att makar skall
betraktas som ekonomiskt självständiga rättssubjekt. Utskottet delar
således den principiella grundsyn som kommer till uttryck i motionen
1973: 1724. Med hänsyn till att frågan om kostnaderna för olika reformer
enligt utskottets mening i princip bör bedömas samtidigt med att
beslut fattas rörande reformerna avstyrker emellertid utskottet motionen.

Vid reformering av studiestödet bör enligt utskottets mening tillgängliga
resurser i första hand användas för förbättringar till studerande
med lägre inkomster. Förslagen i motionen 1973: 1729 gynnar enligt
utskottets uppfattning främst de högre inkomsttagarna.

Utskottet vill också framhålla att ett genomförande av propositionens
förslag innebär ett steg i riktning mot ökad likställighet mellan makar.
Med hänvisning till det anförda ansluter sig utskottet till propositionen
och avstyrker motionsyrkandet.

Om den studerande har vårdnaden om barn eller är pliktig att utge
underhållsbidrag för barn äger han rätt till inkomstprövat barntillägg
med 25 % av basbeloppet per år, vilket tillägg utgår i form av återbetalningspliktiga
studiemedel.

Motionärerna i motionen 1973: 1730 anser att barntillägget inte bör
vara återbetalningspliktigt och att det bör uppräknas. I motionen 1973:
1731 föreslås i enlighet med förslag från studiemedelsutredningen att
barntillägg skall utgå för första barnet med 25 % och för ett vart av
de följande med 15 % av basbeloppet per läsår. Dessutom förutsätter
motionärerna att om båda föräldrarna studerar barntillägg skall kunna
utgå till var och en av dem. Propositionens förslag innebär att endast
ett tillägg skall utgå oavsett föräldrarnas civilstånd och oavsett om en
eller båda studerar.

Utskottet kan inte dela den inställning rörande återbetalningsskyldighet
som kommit till uttryck i motionen 1973: 1730. Om barntillägget
gjordes icke återbetalningspliktigt skulle enligt utskottets mening de
studerande — i förhållande till andra grupper i samhället — gynnas
på ett sätt som inte skulle vara motiverat. Med hänsyn till att samhällets
stöd till barnfamiljer under senare år stärkts på flera områden och med
beaktande av det arbete som pågår inom den studentekonomiska under -

3 Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 17

SfU 1973:17

sökningen bör ett ställningstagande till den i motionen aktualiserade
frågan om uppräkning anstå. Med det anförda avstyrker utskottet bifall
till motionen 1973: 1730 i nu berörda delar.

Vad härefter angår yrkandena i motionen 1973: 1731 vill utskottet,
med beaktande av de kostnader som skulle bli följden av dubbla barntillägg
samt under hänvisning till den kritik av studiemedelsutredningens
förslag om en differentiering av bamtilläggen som framkommit under
remissbehandlingen och i vilken framhölls bl. a. att barnkostnaderna inte
torde vara väsentligt lägre för yngre syskon än för det första barnet,
avstyrka bifall till motionen 1973: 1731 i denna del.

Ett flertal motioner berör återbetalningssystemet. I motionerna 1973:
1162 och 1973: 1731 anhålls om utredning och förslag rörande återbetalningsreglerna
med syfte att avskaffa indexlånesystemet och inrätta
ett system enligt annuitetslåneprincipen. Motionärerna i motionen
1973:1729 har begärt att avgiftsgränsen vid återbetalning av studiemedel
höjs till fyra gånger basbeloppet och att jämförelseräntan — som för
närvarande är 60 procent av statens normalränta — reduceras till 40
procent av nämnda ränta. Sistnämnda motion innehåller också ett
yrkande om förutsättningslös utredning angående utformningen av återbetalningsreglerna.
I motionen 1973: 1730 vänder sig motionärerna mot
att den möjlighet till avskrivning av studielån för vuxenutbildning som
för närvarande föreligger försvinner i och med att vuxenstuderande
förs över till studiemedelssystemet. De hemställer att de vuxenstuderande
ges rätt till avskrivning av studieskulder för grundskole- och gymnasiestudier.
Motionärerna i motionen 1973: 1731 kritiserar utformningen
av barntilläggsreglerna. De framhåller att om en underhållspliktig fader
med rätt till studiemedel inte utnyttjar sin rätt till barntillägg, inte heller
modern kan få sådant tillägg. Motionärerna påpekar att ett motiv för
fadern att avstå från barntillägget kan vara att fordran på bidragsförskott
— som utgår bl. a. i fall där barntillägg inte erläggs till modern
— avskrivs efter två år. Till skillnad härifrån skall barntillägget, som
utgör del av de återbetalningspliktiga studiemedlen, återbetalas. Motionärerna
finner denna konsekvens av bestämmelserna otillfredsställande
och anser att dessa bör utformas så att studerande som har vårdnaden
om eller är skyldig utge underhållsbidrag till barn skall ha rätt till barntillägg.

Som framgår av uttalanden i bl. a. den förevarande propositionen har
en översyn av reglerna för återbetalning redan inletts. Översynen syftar
till att mildra verkningarna av återbetalningsskyldigheten för dem som
efter utbildningen är att betrakta som betalningssvaga.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen avvisat yrkanden om ändring
av återbetalningsreglerna och därvid hänvisat till att ett införande av
ett annuitetslånesystem skulle innebära att man måste medge avdrag
för räntor. Ett sådant system skulle därför i första hand gynna högre

SfU 1973:17

inkomsttagare. Utskottet anser att översynsarbetet i första hand bör
syfta till lättnader för personer med lägre inkomster och avstyrker därför
bifall till motionerna 1973: 1162 och 1973: 1731 i nu berörda del.
Övriga nu berörda motionsyrkanden är av den art att den departementala
utredningsgruppen torde ha anledning att ta dem i övervägande.

I avvaktan på resultatet av dessa överväganden finner utskottet för närvarande
inte anledning att närmare uttala sig om de i motionerna 1973:
1729, 1973: 1730 och 1973: 1731 framställda yrkandena. Utskottet avstyrker
därför bifall också till dessa motioner i nu berörda delar.

De i propositionen uppdragna riktlinjerna för en sjukförsäkring för
studerande innebär i huvudsak följande. Försäkringen bör vara obligatorisk
för alla studerande med studiemedel och gälla den tid som studiemedel
utgår. Den studerande skall sjukanmäla sig till försäkringskassan,
som har att svara för sjukkontrollen och granskningen av de läkarintyg
som behövs. Den studerande skall under sjukdomstiden behålla sina
studiemedel men de återbetalningspliktiga studiemedlen reduceras i
efterhand med ett belopp som motsvarar utgående återbetalningspliktig
del av studiemedlen per dag under de sjukdagar som berättigar till ersättning.
Karenstiden sätts till 14 dagar. Försäkringskassan skall vid
utgången av varje termin til CSN redovisa antalet anmälda sjukdagar
för studerande med studiemedel. CSN skall i övrigt svara för administrationen
av försäkringen. Denna finansieras av de försäkrade genom
särskilda premier som avräknas från studiebidragsdelen inom studiemedlen.
CSN skall i samråd med riksförsäkringsverket och på grundval
av de i propositionen angivna riktlinjerna närmare utforma bestämmelserna
för sjukförsäkringen.

Motionärerna i motionen 1973: 1727 anser att propositionens förslag
har väsentliga brister. Följden av att sjukförsäkringssystemet kopplas till
dem som har studiemedel kommer — menar de — att bli att omkring
hälften av de studerande även i fortsättningen ställs utan sjukförsäkring.
De föreslår därför att försäkringen skall omfatta alla och att studerande
som inte uppbär studiemedel får ett kontant stöd. Karenstiden bör minskas
till 7 dagar och försäkringen finansieras av de försäkrade genom
premier som avräknas från återbetalningsdelen inom studiemedlen. De
studerande som inte har studiemedel bör betala sin avgift i annan ordning,
förslagsvis via en sjukförsäkringsavgift på skattsedeln. Varje sjukvecka
bör enligt motionärernas mening räknas som en poäng vid meritering
för framtida studiemedel. Försäkringen skall gälla från den 1 juli
1974. I övrigt godtar motionärerna propositionen på denna punkt.

Propositionens förslag om sjukförsäkring för studerande med studiemedel
är utformat efter samråd med socialdepartementet. Chefen för
detta departement har i propositionen 1973: 46 lagt fram förslag om att
maximibeloppet för den frivilliga sjukförsäkringens dagersättning skall
höjas från nuvarande 15 kr. per dag till 20 kr. per dag. Den frivilliga

SfU 1973:17

sjukförsäkringen kommer alltjämt att i princip stå öppen för samtliga
studerande.

Det i motionen intagna förslaget att den särskilda sjukförsäkringen
skall omfatta samtliga studerande innebär enligt utskottets mening inte
någon tillfredsställande lösning, särskilt som någon lämplig definition
av begreppet studerande inte torde stå att finna. På grund härav och då
den frivilliga sjukförsäkringen vid behov kan tecknas av studerande
oavsett om de har studiemedel eller inte vill utskottet förorda propositionens
förslag i denna del. Karenstiden bör enligt utskottets mening
i avvaktan på erfarenheter av denna nya form av sjukförsäkring sättas
till 14 dagar.

I fråga om finansieringen vill utskottet påpeka att statsbidrag utgår
för den frivilliga sjukförsäkringen. Med hänsyn härtill bör enligt utskottets
mening kostnaderna för den särskilda sjukförsäkringen för
studerande täckas genom en riskutjämning mellan studiemedelstagama.
Utskottet förordar därför propositionens förslag i denna del. Motionens
förslag att varje sjukvecka bör räknas som en poäng vid meritering för
framtida studiemedel torde icke kräva författningsbestämmelse eftersom
vid prövningen av fråga om fortsatta studiemedel skälig hänsyn
skall tas till de faktorer som kan ha påverkat studierna. Denna prövning
bör enligt utskottets mening ankomma på CSN. Vad slutligen
angår frågan om sjukförsäkringens ikraftträdande utgår utskottet från
att CSN i samråd med riksförsäkringsverket bedriver förberedelsearbetet
på sådant sätt att försäkringen kan träda i kraft så snart som möjligt.
Det finns enligt utskottets mening ej skäl anta att förberedelsearbetet
inte skulle vara avslutat i sådan tid att sjukförsäkringen kan träda i
kraft den 1 juli 1974. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
bifall till motionen i denna del.

Övriga frågor

De nu gällande reglerna om studiestöd till utländska studerande genomfördes
vid 1971 års riksdag och trädde i kraft den 1 januari 1972.
I fråga om invandrare gäller den huvudprincipen att endast den som
är inlemmad i det svenska samhället skall ha rätt till studiestöd. Annan
än svensk medborgare har sådan rätt endast om han bosatt sig i Sverige
huvudsakligen i annat syfte än att utbilda sig här. Detta innebär att
studiestöd utgår bl. a. till utlänning som mottagits under sådana omständigheter
att det klart kan förutsättas att han kommer att stanna i
Sverige. Till denna kategori hänförs i första hand flyktingar och därmed
jämförbara grupper. För övriga utlänningar gäller som villkor för
rätt till studiestöd i princip att vederbörande med erforderligt tillstånd
vistats och arbetat i Sverige under en sammanhängande period av två år.

I motionen 1973: 1127 har begärts riksdagsuttalande av innebörd att
som villkor för utlännings rätt till studiestöd fr. o. m. den 1 juli 1973

SfU 1973:17

skall gälla att vederbörande vistats och förvärvsarbetat i Sverige under
ett år. Motionen innehåller därjämte yrkande om att vid bedömningen
av kravet på förvärvsarbete hemarbete skall jämställas med förvärvsarbete
oberoende av om det finns barn i hemmet eller ej.

Riksdagen behandlade år 1971 (SfU 1971:29) en motion, vari bl. a.
föreslogs att den då i praxis gällande karenstidsregeln om ett år skulle
bibehållas. Även 1972 hade riksdagen att ta ställning till en motion av
samma innebörd (SfU 1972: 40). Riksdagen hänvisade vid dessa tillfällen
till att studiestöd endast borde tillkomma den som kunde anses inlemmad
i det svenska samhället. Invandrare, som inte tillhörde gruppen
flyktingar och därmed jämställda och som inte heller hade familjeanknytning
till Sverige, kunde enligt utskottets mening betraktas som inlemmad
först sedan han fått sådan anknytning till landet att det kunde
förutsättas att han skulle stanna här. Utskottet framhöll också att en
längre karenstid kunde medföra ökade möjligheter för utlänningar, som
avsåg att studera, att lära sig svenska och att över huvud taget nå en
bättre anpassning till svenska samhällsförhållanden, vilket i sin tur
medförde bättre förutsättningar för framgångsrika studier. Riksdagen
biföll både 1971 och 1972 utskottets hemställan om avslag på motionerna.

Utskottet anser att riksdagen bör vidhålla sin tidigare intagna ståndpunkt
och avstyrker således bifall till motionen i denna del.

Den ovan redovisade principiella inställningen till önskvärdheten av
att utlänning, som avser att studera, lärt sig svenska och anpassat sig
till svenska förhållanden, tillgodoses enligt utskottets uppfattning bäst
genom förvärvsarbete. Utskottet anser därför att avsteg från kravet på
förvärvsarbete bör göras endast för det fall vederbörande i hemmet tar
vård om barn. Utskottet kan inte biträda den i motionen framförda
uppfattningen att hemarbete bör jämställas med annat förvärvsarbete
vid prövning av rätt till studiestöd oberoende av om det finns barn i
hemmet eller ej. Utskottet avstyrker således bifall till motionen även i
denna del.

Frågan om studiestöd till s. k. förpraktikanter tas upp i motionen
1973: 1728. Med nuvarande bestämmelser utgår studiehjälp under sådan
praktiktjänstgöring, som ingår i kursplanen för viss utbildning, men
däremot inte under sådan praktiktjänstgöring som fullgörs innan studierna
påbörjats, och detta gäller oavsett om praktiken är obligatorisk
eller ej. Motionären påpekar att många elever i samband med praktiktjänstgöring
är tvungna att bosätta sig utanför hemorten och att de får
ingen eller ringa ersättning under praktiktiden. På grund härav måste
de lita till föräldrarnas ekonomiska stöd under denna tid. Motionären
föreslår därför att en granskning av dessa elevers ekonomiska situation
snarast kommer till stånd.

Motionsyrkanden med samma innebörd som i motionen 1973: 1728

SOJ 1973:17

har avslagits av riksdagen vid flera tillfällen. Då utskottet år 1972 hade
att behandla en motion angående frågan om studiestöd till förpraktikanter
remitterades motionen till bl. a. unversitetskanslersämbetet och
CSN. Kanslersämbetet framhöll därvid att sådan praktik som avsågs
i motionen inte var att betrakta som ett led i utbildningen utan som
ett allmänt behörighetskrav, avsett att garantera att de studerande hade
ett visst mått av arbetslivserfarenhet inom områden av betydelse för
tillämpade studier. CSN underströk i sitt remissvar också den principiella
skillnaden mellan praktik som ingår i en viss kursplan och förpraktik.
Från andra remissinstanser anfördes som skäl för avslag på
motionen att många av dem som gått igenom förpraktik inte blev antagna
till den avsedda utbildningen och att dessa skulle åsamkas en i
många fall orimlig skuldsättning om de hade rätt till studielån. Vissa
remissinstanser föreslog som en lösning av förpraktikanternas ekonomiska
problem att praktiken skulle integreras i studiegången och fullgöras
under den tid eleven var inskriven vid läroanstalt. Utskottet anslöt
sig (SfU 1972: 39) i allt väsentligt till de sålunda redovisade synpunkterna
från remissorganen och avstyrkte — med riksdagens godkännande
— bifall till motionen. Någon omständighet som bör föranleda
ändring i utskottets tidigare ställningstagande har inte förekommit
och utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 1973: 1728 i nu
berörd del.

Utbildningsbidrag utgår till den som deltar i arbetsmarknadsutbildning
och i regel endast till den som fyllt 20 år. Huvudbestämmelserna om
utbildningsbidrag finns i arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368). Utbildningsbidraget
vid arbetsmarknadsutbildning är i princip förbehållet
personer som är arbetslösa eller som hotas av arbetslöshet. Enligt Kungl.
Maj:ts anvisningar skall utbildningsbidrag i princip inte utgå för studier
vid läroanstalt där studierna kan finansieras med studiemedel. Motionärerna
i motionen 1973: 1729 påpekar att vid en överföring av de äldre
eleverna till studiemedelssystemet dessa förlorar möjligheten att erhålla
utbildningsbidrag. Detta innebär enligt motionärerna att utbildningar
som hittills betraktats som arbetsmarknadsmotiverade skulle bedömas
annorlunda i framtiden. En sådan omsvängning i bedömningen finner
motionärerna inte motiverad. Enligt nu gällade bestämmelser kan länsarbetsnämnd
bevilja utbildningsbidrag om studiemedelsansökan avslås
på grund av sökandens ålder eller otillräckliga studieresultat. Motionärerna
anser att prövningen av frågan om utbildningsbidrag vid studiemedelsberättigade
studier inte bör vara bunden till ett krav på avslag
på ansökan om studiemedel. I stället bör arbetsmarknadsmyndigheterna
självständigt pröva de arbetsmarknadspolitiska skälen för utbildningsbidrag
och därefter välja lämplig utbildning, oavsett vilken form av
studiestöd som utgår för övriga studerande inom den aktuella utbildningen.
Motionärerna förutsätter dock att utbildningsbidrag och studiemedel
inte skall utgå samtidigt.

SfU 1973:17

Enligt direktiven för den år 1972 tillkallade kommittén för översyn
av arbetsmarknadsutbildningen (In 1972: 04) skall kommittén fastställa
mål och medel för den fortsatta arbetsmarknadsutbildningen. En viktig
uppgift för kommittén är enligt direktiven att med utgångspunkt i nuvarande
grundläggande kriterium för rätt till arbetsmarknadsutbildning
och till de bidrag som är knutna härtill söka bedöma om nuvarande
regler och tillämpningsbestämmelser är tillfredsställande i fråga om den
enskildes rätt att komma i fråga för arbetsmarknadsutbildning. Målet
för kommitténs arbete skall vara att åstadkomma en klar arbetsmarknadspolitisk!
förankrad gränsdragning mot annan vuxenutbildning.

Enligt utskottets mening är de i motionen aktualiserade frågorna
exempel på sådana problem som kommer att diskuteras i kommittén
för översyn av arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet anser sig därför
sakna anledning att ingå i närmare prövning av de i motionen berörda
frågorna. Utskottet avstyrker således bifall till motionen i dessa delar.

Mot de avsnitt i propositionen som i det föregående inte upptagits
till särskild behandling har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

A. beträffande 4 kap. 13 § förslaget till studiestödslag (studiemedlens
storlek)

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 och med avslag
på motionerna 1973: 1729 och 1973: 1730, båda motionerna
i motsvarande del, antar den i propositionen föreslagna lydelsen
av nämnda författningsrum;

B. beträffande 4 kap. 24 § förslaget till studiestödslag (studiebidragets
storlek)

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 och med avslag
på motionen 1973: 1729 i motsvarande del antar den i
propositionen föreslagna lydelsen av nämnda författningsrum;

C. beträffande 4 kap. 5 § förslaget till studiestödslag (studiemedel vid
del tidsundervisning)

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 och med avslag
på motionen 1973: 1730 i motsvarande del antar den i
propositionen föreslagna lydelsen av nämnda författningsrum;

D. beträffande 4 kap. 17 § förslaget till studiestödslag (fribeloppsgränsen
vid reduktion mot makes inkomst samt garanterat minimibelopp)

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 och med avslag
på motionen 1973: 1729 i motsvarande del antar den i propositionen
föreslagna lydelsen av nämnda författningsrum;

E. beträffande 4 kap. 14 § förslaget till studiestödslag (regler angående
barntillägg)

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 och med av -

SfU 1973:17

slag på motionerna 1973: 1730 och 1973: 1731, båda motionerna
i motsvarande del, antar den i propositionen föreslagna lydelsen
av nämnda författningsrum;

F. beträffande 5 kap. 5 § förslaget till studiestödslag (avgiftsgränsen vid

återbetalning av studiemedel)

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 och med avslag
på motionen 1973: 1729 i motsvarande del antar den i
propositionen föreslagna lydelsen av nämnda författningsrum;

G. beträffande 5 kap. 24 § förslaget till studiestödslag (jämförelseräntan)

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 och med avslag
på motionen 1973: 1729 i motsvarande del antar den i
propositionen föreslagna lydelsen av nämnda författningsrum;

H. beträffande författningsförslagen i övrigt

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 antar

1. de delar av det vid propositionen fogade förslaget till studiestödslag,
vilka inte behandlats under A—G ovan,

2. det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i
föräldrabalken;

I. beträffande sjukförsäkring för studerande

att riksdagen med bifall till propositionen 1973: 63 och med avslag
på motionen 1973: 1727 i motsvarande del godkänner de
riktlinjer som förordats i propositionen i fråga om sjukförsäkring
för studerande;

'J. beträffande studiehjälp till elever vid icke statsunderstödda skolor
att riksdagen avslår motionen 1973: 1150;

K. beträffande hemresor för gymnasiestuderande

att riksdagen med anledning av motionerna 1973: 1725, 1973:
1838, 1973: 1908 och 1973:1910, de båda sistnämnda motionerna
såvitt de hänvisats till socialförsäkringsutskottet, i skrivelse
till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad utskottet
anfört om hemresor för gymnasiestuderande;

L. beträffande resetillägg

att riksdagen avslår motionen 1973: 1726;

M. beträffande administrationen av studiehjälp

att riksdagen avslår motionen 1973: 1728 i motsvarande del;

N. beträffande inkomst- och förmögenhetsprövning vid studielån (åter betalningspliktiga

studiemedel) till yngre elever
att riksdagen avslår motionen 1973: 425;

O. beträffande rätt till avskrivning av studielån till äldre elever

att riksdagen avslår motionen 1973: 1730 i motsvarande del;

P. beträffande utredning angående åldersgränsen för erhållande av studiemedel att

riksdagen avslår motionen 1973: 1728 i motsvarande del;

Q. beträffande förslag till ett nytt studiemedelssystem

SfU 1973:17

att riksdagen avslår motionen 1973: 642;

R. beträffande studiestöd under diakoniutbildning
att riksdagen avslår motionen 1973: 649;

S. beträffande utredning, förslag respektive principbeslut angående studiemedlens
och studiebidragets storlek
att riksdagen avslår

1. motionen 1973: 1729 i motsvarande del,

2. motionen 1973: 1162 i motsvarande del,

3. motionen 1973: 1727 i motsvarande del,

4. motionen 1973: 1730 i motsvarande del;

T. beträffande kompensation till studerande som ej erhållit studiebidrag
motsvarande 25 % av studiemedelsbeloppet

att riksdagen avslår motionerna 1973: 1162 och 1973: 1729, båda
motionerna i motsvarande del;

U. beträffande principbeslut om avskaffande av inkomstprövning mot
makes inkomst och förmögenhet inom studiemedelssystemet
att riksdagen avslår motionen 1973: 1724;

V. beträffande utredning angående barntilläggets storlek

att riksdagen avslår motionen 1973: 1730 i motsvarande del;

W. beträffande utredning angående återbetalningsreglerna i studiemedelssystemet att

riksdagen avslår motionerna 1973: 1162, 1973: 1729 och
1973: 1731, samtliga motioner i motsvarande del;

X. beträffande studiestöd till utländska studerande
att riksdagen avslår motionen 1973: 1127;

Y. beträffande utredning angående studielön

att riksdagen avslår motionen 1973: 1136 samt motionen 1973:
1730 i motsvarande del;

Z. beträffande studiestöd under obligatorisk förpraktik

att riksdagen avslår motionen 1973: 1728 i motsvarande del;

Å. beträffande utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen
att riksdagen avslår motionen 1973: 1729 i motsvarande del.

Stockholm den 8 maj 1973

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan (c), fröken
Sandell (s), herrar Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Persson
i Stockholm (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar
Marcusson (s), Björck i Nässjö (m), Andersson i Nybro (c), fröken
Bergström (fp), herrar Lindström (s) och Hagberg (vpk).

4 Riksdagen 1973. 11 sami. Nr 17

SfU 1973:17

Reservationer

beträffande studiemedlens storlek

1) av herr Mundebo (fp), fröken Bergström (fp) och herr Hagberg (vpk),
vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med
»I propositionen» och slutar med »1973:1730» bort ha följande lydelse:

Trots indexregleringen av studiemedlen tyder mycket på att de studerande
fått vidkännas en standardförsämring sedan 1965. Prishöjningarna
på tunga poster i de studerandes konsumtion som mat och
bostad har varit större än höjningarna av studiemedlens totalbelopp. Därtill
kommer effekterna av de slopade räntesubventionerna för studentbostäder.
Enligt 1968 års studiemedelsutredning kommer avvecklingen
av tilläggslånen och tillkomsten av nya lånevillkor att resultera i en
ökad boendekostnad för de studerande som bor i studentbostad. Mot
denna bakgrund förordar utredningen att maximala studiemedelsbeloppet
höjs från nuvarande 70 % av basbeloppet per termin till 75 %.

I likhet med motionärerna anser utskottet att starka skäl talar för att
studiemedlen bör höjas i enlighet med vad 1968 års studiemedelsutredning
föreslagit och föreslår att riksdagen med bifall till motionerna
1973: 1729 och 1973: 1730 beslutar om en höjning av maximala studiemedelsbeloppet
till 75 % av basbeloppet per termin fr. o. m. den 1 juli
1973.

dels att utskottet under A bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1973: 63 och med
bifall till motionerna 1973: 1729 och 1973: 1730, båda motionerna
i motsvarande del, antar följande såsom motionärernas
förslag betecknade lydelse av 4 kap. 13 § förslaget till studiestödslag: -

Kungl. Maj.ts förslag Motionärernas förslag

4 kap.

13 §

Studiemedel utgår till studerande
som har rätt till studiemedel
under ett helt niomånaders läsår,
om han är heltidsstuderande, med
140 procent av basbeloppet och,
om han är deltidsstuderande, med
70 procent av basbeloppet.

Har studerande

Vid ökning

Andra och —

Studiemedel utgår till studerande
som har rätt till studiemedel
under ett helt niomånaders läsår,
om han är heltidsstuderande, med
150 procent av basbeloppet och,
om han är deltidsstuderande, med
75 procent av basbeloppet.

nio månader,
halv månad,
av läsåret.

SfU 1973:17

beträffande studiebidragets storlek

2) av herrar Ringaby (m), Mundebo (fp), Björck i Nässjö (m) och
fröken Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med
»Motionsyrkanden om» och slutar på s. 32 med »berörda delar» bort ha
följande lydelse:

Sedan studiemedelssystemet infördes har relationerna mellan lån och
bidrag förändrats avsevärt. För närvarande utgör bidragsdelen endast
17 % av studiemedelsbeloppet, medan lånedelen uppgår till 83 %. I likhet
med vad som framhålls i motionen 1973: 1729 anser utskottet det angeläget
att nu återställa den ursprungliga relationen mellan lån och bidrag
i studiemedelssystemet. Bidragsdelen bör därför fr. o. m. den 1 juli
1973 höjas till 25 % av totalbeloppet och samtidigt indexregleras för att
garantera oförändrade relationer mellan lån och bidrag i framtiden.
Denna förbättring beräknas ej innebära någon direkt kostnadsökning,
då den samlade kostnaden finns budgeterad dels på driftbudgeten, dels
på kapitalbudgeten.

dels att utskottet under B bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1973: 63 och med
bifall till motionen 1973: 1729 i motsvarande del i skrivelse till
Kungl. Maj:t begär förslag till dels höjning av den återbetalningsfria
delen av studiemedlen till 25 % av totalbeloppet,
dels indexreglering av bidragsdelen;

beträffande studiemedel vid deltidsundervisning

3) av herr Mundebo (fp), fröken Bergström (fp) och herr Hagberg (vpk),
vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 32 som börjar med
»Enligt nu» och slutar med »denna del» bort ha följande lydelse:

Enligt nu gällande bestämmelser kan deltidsstuderande i kommunal
vuxenutbildning erhålla studielån men ej studiebidrag. CSN har i skrivelse
den 29 november 1972 föreslagit att sådana studerande skall erhålla
studiemedel i form av bidrag och återbetalningspliktiga studiemedel.
I propositionen föreslås emellertid att dessa studerande skall
erhålla rätt till återbetalningspliktiga studiemedel men ej till studiebidrag.
Deltidsstuderande vid eftergymnasiala utbildningsvägar har enligt
gällande bestämmelser rätt till också bidragsdelen. Motionärerna i
motionen 1973: 1730 finner denna skillnad otillfredsställande och anser
att bidraget skall utgå till samtliga studerande inom studiemedelssystemet
oavsett studieform. Utskottet delar på denna punkt motionärernas
uppfattning. Propositionens förslag att hänskjuta frågan till SVUX är
otillfredsställande. Det är en elementär rättvisefråga som bör kunna
lösas omedelbart.

SfU 1973:17

dels att utskottet under C bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1730 i motsvarande
del och med avslag på propositionen 1973: 63 i motsvarande del
antar följande såsom motionärernas förslag betecknade lydelse
av 4 kap. 5 § förslaget till studiestödslag:

Kungl. Maj:ts förslag Motionärernas förslag

4 kap.

5 §

Studerande som som deltidsstudier.

Studiemedel till studerande som Studiemedel till studerande som
avses i 2 § utgår i form av studie- avses i 2 § utgår i form av studiebidrag
och återbetalningspliktiga bidrag och återbetalningspliktiga

studiemedel. Studiebidrag utgår studiemedel.

dock endast vid heltidsundervisning
som omfattar minst åtta veckor,
om ej annat följer av bestämmelse
som meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande,
av centrala studiehjälpsnämnden.

Till studerande dessutom resekostnadsersättning.

beträffande fribeloppsgränsen vid reduktion
mot makes inkomst samt garanterat minimibelopp

4) av herrar Ringaby (m), Mundebo (fp), Björck i Nässjö (m) och
fröken Bergström (fp), vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med
»Vid reformering» och slutar med »avstyrker motionsyrkandet» bort ha
följande lydelse:

Målet bör dock vara att reduceringen av studiemedlen på grund av
makes inkomst helt avskaffas. Den i propositionen föreslagna höjningen
av fribeloppet bör enligt utskottets mening ses som ett steg i denna riktning.
Därutöver bör dock — som föreslås i motionen 1973:1729 — 10 %
av basbeloppet per termin utgå oberoende av prövning mot makes inkomst.

dels att utskottet under D bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1973: 63 och med
bifall till motionen 1973: 1729 i motsvarande del antar följande
såsom motionärernas förslag betecknade lydelse av 4 kap.
17 § förslaget till studiestödslag:

Kungl. Maj.ts förslag Motionärernas förslag

4 kap.

17 §

Utöver vad studerandes förmögenhet som överstiger

sex gånger basbeloppet.

SfU 1973:17

Kungl. Maj:ts förslag Motionärernas förslag

Om den makens förmögenhet som överstiger sex gång er

basbeloppet.

Utan hinder av bestämmelserna
i andra stycket äger den studerande
erhålla studiemedel till ett belopp
motsvarande tio procent av
basbeloppet per termin.

Är den centrala studiehjälpsnämnden.

beträffande regler angående barntillägg

5) av herr Hagberg (vpk), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med »Utskottet
kan» och slutar på s. 34 med »berörda delar» bort ha följande lydelse: Utskottet

delar på denna punkt motionärernas inställning. Att de
studerande har barn skall inte behöva innebära en förhöjd skuldsättning.
Barntillägget bör således inte vara återbetalningspliktigt. Halvt
barntillägg bör utgå vid deltidsstudier.
dels att utskottet under E bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1730 i motsvarande
del och med avslag på propositionen 1973: 63 och motionen
1973: 1731, båda i motsvarande del, antar följande såsom motionärernas
förslag betecknade lydelse av 4 kap. 14 § förslaget
till studiestödslag:

Kungl. Maj:ts förslag Motionärernas förslag

4 kap.

14 §

Har heltids motsvarande tillämpning.

Barntillägget är icke återbetalningspliktigt.

Halvt barntillägg utgår vid deltidsstudier.

Även om av föräldrarna.

6) av herrar Ringaby (m) och Björck i Nässjö (m), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med
»Vad härefter» och slutar med »denna del» bort ha följande lydelse:
Varje förälder är underhållspliktig mot sina barn. Därför måste också
studerande förälder ges möjlighet att bidra till sina barns försörjning.
Det skulle vidare vara orättvist om skuldsättning för barntillägg
belastade endast en förälder. Av vad nu sagts följer enligt utskottets
mening att barntillägg bör utgå till envar av föräldrarna i de fall båda
studerar. Vid fler än ett barn i samma familj minskar bamtillsynskostnaderna
avsevärt. Eftersom dessa utgör en stor del av kostnaderna för

SfU 1973:17

barnen finns det enligt utskottets uppfattning skäl att begränsa barntillägget
för följande barn på det sätt som föreslagits i motionen 1973:
1731. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen
i nu berörd del.
dels att utskottet under E bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1731 i motsvarande
del och med avslag på propositionen 1973: 63 och motionen
1973: 1730, båda i motsvarande del, antar följande såsom motionärernas
förslag betecknade lydelse av 4 kap. 14 § förslaget
till studiestödslag:

Kungl. Maj:ts förslag Motionärernas förslag

4 k
14

Har heltids- eller deltidsstuderande
vårdnaden om barn som ej
fyllt 16 år eller är han skyldig att
till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
utge underhållsbidrag
till barn som ej fyllt 16 år,
förhöjes det belopp som den studerande
har rätt till enligt 13 §
med barntillägg. Tillägget utgår för
varje barn med 25 procent av basbeloppet
för ett läsår om nio månader.
Vid bestämmande av bamtillägget
äger 13 § andra, tredje
och fjärde styckena motsvarande
tillämpning.

Även om båda föräldrarna enligt
första stycket har rätt till barntillägg,
utgår endast ett barntillägg.
Detta utges till fadern eller, om
föräldrarna är ense därom, till
modern. Är en av föräldrarna
skyldig att utge underhållsbidrag
som avses i första stycket, utges
dock tillägget alltid till denne. Om
synnerliga skäl föreligger, får barntillägg
utgå till envar av föräldrarna.

Har heltids- eller deltidsstuderande
vårdnaden om barn som ej
fyllt 16 år eller är han skyldig att
till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
utge underhållsbidrag
till barn som ej fyllt 16 år,
förhöjes det belopp som den studerande
har rätt till enligt 13 §
med barntillägg. Tillägget utgår
för första barnet med 25 procent
av basbeloppet för ett läsår om nio
månader och för varje barn över
ett med 15 procent av basbeloppet
för sådant läsår. Vid bestämmande
av bamtillägget äger 13 § andra,
tredje och fjärde styckena motsvarande
tillämpning.

beträffande avgiftsgränsen vid återbetalning av studiemedel

7) av herr Mundebo (fp) och fröken Bergström (fp), vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 34 med

SfU 1973:17

»Riksdagen har» och slutar på s. 35 med »berörda delar» bort ha följande
lydelse:

Trots denna översyn bör det enligt utskottets mening vara möjligt att
genomföra vissa omedelbara förändringar i återbetalningsreglerna. Det
gäller bl. a. avgiftsgränsens storlek. Den nuvarande avgiftsgränsen —
18 250 kr. — ligger avsevärt under den genomsnittliga inkomsten
för dem som förvärvsarbetar på heltid. Detta innebär att återbetalningsskyldighet
föreligger redan vid allmänt sett låga inkomster. För att
mildra verkningarna av återbetalningsskyldigheten för dem som efter
utbildningen är att betrakta som betalningssvaga bör därför, som föreslås
i motionen 1973: 1729, avgiftsgränsen höjas till fyra gånger basbeloppet.

dels att utskottet under F bort hemställa

Kungl. Maj:ts förslag Motionärernas förslag

5 kap.

5 §

Avgiftsgränsen är två och en Avgiftsgränsen är fyra gånger

halv gånger det i 4 § angivna bas- det i 4 § angivna basbeloppet,

beloppet.

beträffande jämförelseräntan

8) av herr Mundebo (fp) och fröken Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 34 med
»Riksdagen har» och slutar på s. 35 med »berörda delar» bort ha följande
lydelse:

Trots denna översyn bör det enligt utskottets mening vara möjligt att
genomföra vissa omedelbara förändringar i återbetalningsreglerna. Det
gäller bl. a. jämförelseräntans storlek. Denna utgör 60 procent av statens
normallåneränta, vilket för närvarande ger en maximiränta på ca 4,2
procent. Då denna jämförelseregel fastställdes räknade man med att
marginalskatten för de återbetalningsskyldiga skulle ligga vid ca 40 procent.
Med den skatteutveckling som ägt rum sedan dess är emellertid
marginalskatten redan vid relativt små inkomster ca 60 procent. Utskottet
delar därför uppfattningen i motionen 1973: 1729 att jämförelseräntan
bör anpassas till det rådande skatteläget och fastställas till 40 procent
av statens normallåneränta.

dels att utskottet under G bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1973: 63 och med

SfU 1973:17

bifall till motionen 1973:1729 i motsvarande del antar följande
såsom motionärernas förslag betecknade lydelse av 5 kap. 24 §
förslaget till studiestödslag:

Kungl. Maj:ts förslag

Motionärernas förslag
5 kap.

24 §

Utöver vad som följer av 23 §
upphör återbetalningsskyldigheten,
när den återbetalningsskyldige i
avgifter erlagt ett belopp som motsvarar
vad han skulle erlagt, om
de återbetalningspliktiga studiemedlen
utgjort ett räntebärande
lån, vilket skolat återbetalas med
lika stora annuiteter fördelade på
den tid under vilken avgifter erlagts.
Räntan skall därvid antagas
ha uppgått till 60 hundradelar av
den vid varje tidpunkt gällande
normalräntan för lån från statens
utlåningsfonder.

Utöver vad som följer av 23 §
upphör återbetalningsskyldigheten,
när den återbetalningsskyldige i avgifter
erlagt ett belopp som motsvarar
vad han skulle erlagt, om
de återbetalningspliktiga studiemedlen
utgjort ett räntebärande
lån, vilket skolat återbetalas med
lika stora annuiteter fördelade på
den tid under vilken avgifter erlagts.
Räntan skall därvid antagas
ha uppgått till 40 hundradelar av
den vid varje tidpunkt gällande
normalräntan för lån från statens
utlåningsfonder.

Finnes vid till honom.

beträffande sjukförsäkring för studerande

9) av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Mundebo (fp), fröken Pehrsson
(c), herr Andersson i Nybro (c) och fröken Bergström (fp), vilka
ansett

dels att det avsnitt av utskottets uttrande på s. 36 som börjar med
»Det i » och slutar med »14 dagar» bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att propositionens förslag innehåller vissa brister.
Ett sjukförsäkringssystem för studerande bör omfatta alla som studerar
vid studiemedelsberättigad utbildningsanstalt. Huruvida detta bäst löses
genom att obligatoriskt ansluta alla studerande som inte har studiemedel
till den frivilliga sjukförsäkringen eller genom att finna en anknytning
till det system som föreslås i propositionen bör bli föremål för
ytterligare överväganden. Utskottet finner också motionens förslag om
en karenstid av 7 dagar vara välmotiverat, främst mot bakgrund av de
omfattande konsekvenser som även en kortare sjukdomstid kan få för
en studerande. Riksdagen bör i anledning av motionen 1973: 1727 ge
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottet under I bort hemställa

att riksdagen med anledning av propositionen 1973: 63 och motionen
1973: 1727, båda i motsvarande del, i skrivelse till Kungl.
Maj:t som sin mening ger till känna vad utskottet anfört om
sjukförsäkring för studerande;

SfU 1973:17

beträffande hemresor för gymnasiestuderande

10) av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Mundebo (fp), fröken
Pehrsson (c), herr Andersson i Nybro (c) och fröken Bergström (fp),
vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 28 som börjar på rad
9 nedifrån med »Enligt utskottets» och slutar med »till känna» bort ha
följande lydelse:

Enär det är av stort värde att inackorderade elever ges möjlighet till
regelbundna kontakter med hemmet, bör enligt utskottets mening inackorderade
elever ges rätt till fri hemresa varje vecka, detta i de fall de
går i den egna g-regionens skola. Förslag därom bör snarast föreläggas
riksdagen. Riksdagen bör med bifall till motionen 1973: 1910 i nu berörda
del och i anledning av motionerna 1973: 1725, 1973: 1838 och
1973: 1908 ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottet under K bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1910 i vad den hänvisats
till socialförsäkringsutskottet och i anledning av motionerna
1973: 1725, 1973: 1838 och 1973: 1908, sistnämnda
motion i vad den hänvisats till socialförsäkringsutskottet, i
skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad
utskottet anfört om hemresor för gymnasiestuderande samt begär
förslag angående sådana resor;

11) av herr Hagberg (vpk), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med
»Riksdagen har» och slutar med »till känna» bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att elever som bedriver gymnasiala
studier och som måste vara inackorderade i g-orter som är huvudorter
för större områden, och således får långa och kostsamma hemresor,
skall kunna ges en fri hemresa per vecka. Hemresemöjligheterna är en
psykologiskt viktig sak för många elever. Därför bör riksdagen i anledning
av motionerna 1973:1725, 1973: 1838, 1973: 1908 och 1973: 1910
fatta principbeslut att snarast införa fria hemresor en gång per vecka
för gymnasieelever som måste inackorderas på gymnasieorten.
dels att utskottet under K bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1908 i vad den hänvisats
till socialförsäkringsutskottet och i anledning av motionerna
1973: 1725, 1973: 1838 och 1973: 1910, sistnämnda
motion i vad den hänvisats till socialförsäkringsutskottet, beslutar
att fria hemresor en gång per vecka snarast införes för
gymnasieelever som måste inackorderas på gymnasieorten
samt hos Kungl. Maj:t begär förslag angående sådana resor;

beträffande resetillägg

12) av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Ringaby (m), Mundebo

SfU 1973:17

(fp), fröken Pehrsson (c), herrar Björck i Nässjö (m), Andersson i
Nybro (c) och fröken Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med
»Bestämmelserna om» och slutar med »motionen 1973: 1726» bort ha
följande lydelse:

Bestämmelserna om resetillägg är utformade med hänsyn till att den
studerande inte bör tillbringa mer än två timmar per dag för färd till
och från skolan. Motionärerna i motionen 1973: 1726 anser att utvecklingen
av de allmänna kommunikationerna gör det motiverat att vidga
möjligheterna till resetillägg. Utskottet delar motionärernas inställning
i vad gäller förutsättningarna att vidga resetillägget. Det är motiverat
med ett resetillägg som ger den studerande valfrihet när det gäller att
resa eller att bo på skolorten. Höjningen av inackorderingstillägget från
125 kronor till 150 kronor gör det emellertid inte motiverat att höja resetillägget
till 160 kronor såsom motionärerna föreslagit. Utskottet förordar
att resetillägg skall utgå med 150 kronor per månad om resans
längd uppgår till minst 45 km. Enär resebidrag och inackorderingstilllägg
då uppgår till samma belopp, 150 kronor per månad, skapas valfrihet
för eleverna att välja den form av bidrag, som med hänsyn till de
lokala förutsättningarna är lämpligast och bäst. Vad utskottet anfört i
anledning av motionen 1973: 1726 bör ges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottet under L bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionen 1973: 1726 i skrivelse till
Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad utskottet
anfört om resetillägg samt begär förslag angående sådant tilllägg; beträffande

inkomst- och förmögenhetsprövning vid studielån (återbetalningspliktiga
studiemedel) till yngre elever

13) av herr Mundebo (fp) och fröken Bergström (fp), vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 29 med
»Motioner med» och slutar på s. 30 med »motionen 1973: 425» bort ha
följande lydelse:

I motionen 1973: 425 framhålles att de nuvarande restriktionerna beträffande
lånemöjlighetema inte tar tillräcklig hänsyn till föräldrarnas
faktiska möjligheter att hjälpa en studerande son eller dotter. Därtill
kommer att ungdomar i 18—19-årsåldern i många fall har lämnat föräldrahemmet
och lever oberoende av föräldrarna. Enligt utskottets
mening är således en ändring av här berörda reduceringsregler angelägen.
Utskottet tillstyrker därför motionen 1973: 425.
dels att utskottet under N bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 425 hos Kungl. Maj:t
anhåller att reglerna för erhållande av studielån ändras på

SfU 1973:17

så sätt att föräldrarna inkomst och förmögenhet ej får den
reducerande effekt som för närvarande gäller;

beträffande rätt till avskrivning av studielån till äldre elever

14) av herr Mundebo (fp), fröken Bergström (fp) och herr Hagberg
(vpk), vilka ansett

dels att mellan det avsnitt av utskottets yttrande på s. 36 som slutar
med »denna del» och rubriken »Övriga frågor» bort tilläggas ett stycke
av följande lydelse:

De som tidigare endast har folkskola kommer huvudsakligen från
arbetarklassen, varför det även om det formellt är möjligt ofta är praktiskt
omöjligt för dem att utan grund- och gymnasieskolstudier börja
på universitet eller högskolor. I motionen 1973: 1730 föreslås därför att
de studerande ej skall tvingas till skuldsättning för denna grundläggande
utbildning. Vuxenstuderande bör ges rätt till avskrivning för studieskulder
för grundskole- och gymnasiestudier, yrkas det i motionen. Utskottet
delar motionärernas uppfattning. Genom överföringen till studiemedelssystemet
försvinner för dessa studerandekategorier möjligheterna
till avskrivning för de skulder som de i framtiden tvingas dra på sig
för grundutbildning. Detta innebär en försämring för de vuxenstuderande
som utskottet inte kan acceptera.

dels att utskottet under O bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1730 i motsvarande
del beslutar att vuxenstuderande ges rätt till avskrivning av
studieskulder för grundskole- och gymnasiestudier samt i skrivelse
till Kungl. Maj:t begär förslag angående sådan rätt till
avskrivning;

beträffande utredning respektive förslag angående studiemedlens och
studiebidragets storlek

15) av herrar Ringaby (m), Mundebo (fp), Björck i Nässjö (m) och fröken
Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med »I
propositionen» och slutar med »och 1973: 1730» bort ha följande lydelse:
Det är, som framhålls i motionen 1973: 1729, rimligt att man genom
återkommande justeringar av det utgående studiemedelsbeloppet gör de
studerande delaktiga av den allmänna standardstegringen. Detta bör i
dagens läge ske i samband med en förutsättningslös prövning av det totala
studiemedelsbeloppet. Den studentekonomiska undersökning som
SCB skall utföra bör ge tillräckligt underlag för en sådan prövning. Med
utgångspunkt i denna bör 1968 års studiemedelsutredning ges i uppdrag
att pröva frågan om höjt totalbelopp. Det parlamentariska inslaget
i utredningen bör därvid förstärkas.

SfU 1973:17

dels att utskottet under S 1 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1729 i motsvarande
del hos Kungl. Maj:t begär att frågan om höjning av det totala
studiemedelsbeloppet blir föremål för prövning av 1968 års
studiemedelsutredning samt att det parlamentariska inslaget i
utredningen därvid förstärks;

16) av herr Hagberg (vpk), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med
»Motionsyrkanden om» och slutar på s. 32 med »berörda delar» bort ha
följande lydelse:

Studiebidragsdelen utgjorde när studiemedlen infördes 25 % av basbeloppet
men var inte som den återbetalningspliktiga delen indexreglerad.
Detta har inneburit att bidragsdelen år från år har urholkats i
stället för att ökas. Bidragsdelen bör och kan enligt utskottets mening
användas för att successivt införa studielön. En första åtgärd skulle här
— såsom yrkas i motionen 1973: 1730 — vara att återställa studiebidragsdelen
till ursprungliga 25 % och att också låta denna del av studiemedlen
vara indexreglerad. En ökning av studiebidragsdelen till 25 %
av basbeloppet påyrkas också i motionerna 1973: 1162 och 1973: 1729,
vilka utskottet således också i denna del tillstyrker.

dels att utskottet under S bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1730 och i anledning
av motionerna 1973: 1162, 1973: 1727 och 1973: 1729, samtliga
motioner i motsvarande del, hos Kungl. Maj:t begär utarbetande
av en plan för höjandet av bidragsdelen av studiemedlen,
vars första etapp skall avse ett återställande av bidragsdelen
till 25 % av basbeloppet;

17) av herr Carlsson i Vikmanshyttan (c), fröken Pehrsson (c) och
herr Andersson i Nybro (c), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med
»Motionsyrkanden om» och slutar på s. 32 med »berörda delar» bort ha
följande lydelse:

Utskottet konstaterar för sin del att de studerande genom penningvärdeförsämringen
får ett väsentligt sämre studiebidrag nu än när
studiemedelssystemet infördes. Utskottet delar den principiella grundsyn
om återställande av realvärdet på studiebidraget som präglar motionerna
1973: 642, 1973: 1729 och 1973: 1730 i de delar dessa förespråkar en uppräkning
av studiebidragen till 25 % av utgående studiemedel. Dessa yrkanden
är emellertid mycket kostnadskrävande. Enligt gjorda uppskattningar
skulle således en höjning av studiebidraget till 25 % av studiemedlen
leda till en kostnadsökning av i runt tal 88 milj. kr. Utskottet
finner därför mot bakgrund av det statsfinansiella läget att man inte
nu kan föreslå bifall till förevarande yrkanden.

SfU 1973:17

Motionen 1973: 1727 innebär däremot ett förslag om att bidragsdelen
även framdeles skall utgöra samma procentuella andel av studiemedlen
som utgår i dag. Utskottet finner det vara angeläget att vidta åtgärder
som förhindrar en ytterligare urholkning av bidragsdelen. Kungl. Maj:t
bör förelägga riksdagen förslag med detta innehåll under 1973 års höstriksdag.
Riksdagen bör med bifall till motionen 1973: 1727 ge Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört.

dels att utskottet under S 3 bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1727 i motsvarande
del i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna
vad utskottet anfört om studiebidragsdelens procentuella andel
av studiemedlen samt begär förslag till 1973 års höstriksdag
angående åtgärder som förhindrar ytterligare urholkning av
bidragsdelen;

beträffande kompensation till studerande som ej erhållit studiebidrag
motsvarande 25 % av studiemedelsbeloppet

18) av herrar Ringaby (m), Mundebo (fp), Björck i Nässjö (m) och
fröken Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med
»Motionsyrkanden om» och slutar på s. 32 med »berörda delar» bort ha
följande lydelse:

I samband med värdesäkring av bidragsdelen bör — som föreslås i
motionen 1973: 1729 — de studerande som inte erhållit ett studiebidrag
motsvarande 25 % av studiemedelsbeloppet — under förutsättning att
de varit berättigade till fullt studiestöd — kompenseras genom en avskrivning
på studieskulden så att uppburet bidrag tillsammans med avskrivet
belopp utgör 25 % av uppburna medel.

dels att utskottet under T bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1729 och i anledning
av motionen 1973: 1162, båda motionerna i motsvarande del,
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag till bestämmelser
av innebörd att studerande som inte erhållit studiebidrag motsvarande
25 % av studiemedelsbeloppet ges avskrivning på
studieskulden så att uppburet bidrag jämte avskrivet belopp
utgör 25 % av uppburna studiemedel;

beträffande utredning angående barntilläggets storlek

19) av herr Hagberg (vpk), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 33 med
»Utskottet kan» och slutar på s. 34 med »berörda delar» bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar på denna punkt motionärernas inställning. Det utgående
barntillägget är för lågt, varför riksdagen bör uttala att det
snarast bör höjas.

SfU 1973:17

dels att utskottet under V bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1730 i motsvarande
del hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning och förslag om
en sådan höjning av barntillägget som motsvarar de verkliga
kostnaderna för barnens uppehälle och tillsyn;

beträffande utredning angående återbetalningsreglerna i studiemedelssystemet 20)

av herrar Ringaby (m), Mundebo (fp), Björck i Nässjö (m) och
fröken Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 34 med
»Riksdagen har» och slutar på s. 35 med »berörda delar» bort ha
följande lydelse:

Den inledda översynen av återbetalningsreglerna bör enligt utskottets
mening inriktas på mera långsiktiga förändringar och göras förutsättningslös.
Den bör dock ske så snabbt att ett förslag kan föreläggas
nästa års riksdag. Enligt utskottets mening är det emellertid inte lämpligt
att lägga uppgiften på en departemental arbetsgrupp. Den bör i
stället hänskjutås till 1968 års studiemedelsutredning, vars parlamentariska
inslag därvid bör förstärkas.

dels att utskottet under W bort hemställa

att riksdagen i anledning av motionerna 1973: 1162, 1973: 1729
och 1973: 1731, samtliga motioner i motsvarande del, ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om översyn av
återbetalningsreglerna;

beträffande studiestöd till utländska studerande

21) av herr Mundebo (fp) och fröken Bergström (fp), vilka ansett

dels att det avsnittet av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med
»Riksdagen behandlade» och slutar med »även i denna del» bort ha
följande lydelse:

Det nuvarande kravet på två års vistelse och förvärvsarbete i Sverige
för erhållande av studiemedel innebär en skärpning i förhållande till
de tidigare reglerna. Dessa hade av studiemedelsnämnderna vanligen
tillämpats så att studiemedel i princip beviljats om utlänning vistats och
förvärvsarbetat i landet ett år. I motionen 1973: 1127 framhålles att
det i en tid av ökad internationalisering och friare rörlighet över gränserna
framstår som omotiverat att på detta sätt försämra möjligheterna
för utländska medborgare att få svenskt studiestöd. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att den tidigare tillämpade ettårsregeln är
en lämplig avvägning av de intressen som här gör sig gällande.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet att den nuvarande tvåårsregeln
fr. o. m. den 1 juli 1973 bör ändras så, att det för erhållande av

SfU 1973:17

studiestöd uppställda kravet på vistelse och förvärvsarbete i Sverige
begränsas till ett år i fråga om andra utlänningar än flyktingar och därmed
jämställda, vilka även i fortsättningen bör vara undantagna från
tillämpningen av karenstidsregeln. Utskottet tillstyrker följaktligen
motionen 1973: 1127 i denna del.

I samma motion föreslås också att hemarbete skall jämställas med
annat arbete vid bedömningen av rätt till studiestöd. Delegationen för
utländska studerande medger nu endast att tid som sökande ägnat åt
vård av egna barn i hemmet får tillgodoräknas för erhållande av studiestöd.
Utskottet biträder den i motionen framförda uppfattningen att
hemarbete bör jämställas med annat förvärvsarbete vid prövning av
rätt till studiestöd oberoende av om det finns barn i hemmet eller ej.
Detta är enligt utskottets mening särskilt motiverat då kulturmönstret
inom många invandrargrupper ofta hindrar en gift kvinna att söka sig
ut på arbetsmarknaden och då arbetstillfälle inte alltid kunnat erbjudas
en gift kvinna på samma ort som maken, även om hon skulle önskat
arbete. Utskottet tillstyrker alltså motionen 1973: 1127 även i denna del.
dels att utskottet under X bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1127 uttalar

1. att som villkor för utlännings rätt till studiestöd för annan än
flykting och övriga i propositionen 1971: 81 exemplifierade
grupper skall fr. o. m. den 1 juli 1973 gälla att vederbörande
skall ha vistats och förvärvsarbetat i Sverige under ett år,

2. att vid bedömningen beträffande kravet på förvärvsarbete hemarbete
skall jämställas med förvärvsarbete oberoende av om
barn finns i hemmet eller ej;

beträffande utredning angående studielön

22) av herr Hagberg (vpk), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 30 med
»Förutvarande chefen» och slutar på s. 31 med »och 1973: 1730» bort
ha följande lydelse:

Det är nödvändigt att en verklig prövning sker av införande av studielön.
De utredningar som hittills arbetat med studiefinansieringsfrågorna
har haft alltför begränsade direktiv. Med ett införande av studielön
okar möjligheterna för arbetarklassen att kunna åtnjuta högre utbildning.
Riksdagen bör därför med bifall till motionerna 1973: 1136 och
1973: 1730 i berörda delar hos regeringen begära en utredning rörande
införande av studielön, varvid särskilt beaktas studielönens betydelse för
att bryta den sociala snedrekryteringen till högre utbildning.
dels att utskottet under Y bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1136 samt motionen
1973: 1730 i motsvarande del hos Kungl. Maj:t hemställer om
utredning angående införande av studielön;

SfU 1973:17

beträffande utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen

23) av herr Mundebo (fp) och fröken Bergström (fp), vilka ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med
»Enligt direktiven» och slutar med »dessa delar» bort ha följande lydelse: I

likhet med vad som anförs i motionen 1973: 1729 anser utskottet
det otillfredsställande att vissa kategorier av arbetslösa skall utestängas
från utbildningsbidrag till följd av att de anses lämpade att bedriva
studiemedelsberättigade studier, medan val av annan utbildning lett till
att utbildningsbidrag har utgått. Prövningen av frågan om utbildningsbidrag
vid studiemedelsberättigade utbildningar bör därför inte vara
bunden till krav på avslag på ansökan av studiemedel. I stället bör arbetsmarknadsmyndigheterna
självständigt pröva de arbetsmarknadspolitiska
skälen för utbildningsbidrag oavsett vilken form av studiestöd
som utgår för övriga studerande inom den aktuella utbildningen.
dels att utskottet under Å bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1973: 1729 i motsvarande
del hos Kungl. Maj:t begär att bestämmelserna i Kungl.
Maj:ts brev av den 29 september 1967 med begränsningar i
rätten till utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen
för studier vid studiemedelsberättigade utbildningar upphävs
så att utbildningsbidrag i fortsättningen kan utgå oberoende
av utbildning samt att bestämmelser intas i studiestödslagen
att studiestöd icke skall kunna utgå för tid under vilken den
studerande erhåller utbildningsbidrag.

TRYCKERIBOLAGET IVAR HAEGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1973