Näringsutskottets betänkande nr 49 år 1973 NU 1973:49

Nr 49

Näringsutskottets betänkande i anledning av propositionen 1973:1 i vad
avser anslag till energiförsörjning m. m., propositionen 1973:112 angående
vissa åtgärder på olje- och naturgasområdet jämte motion samt
motioner angående resurspolitik och energiförsörjning.

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels propositionen 1973:1 bilaga 15 (industridepartementet) i vad
avser anslag till energiförsörjning, atomenergiverksamhet och utvecklingsarbete
rörande utvinning av uran (punkterna D 1—4 och E 14—16 på
driftbudgeten samt I. F:1 på kapitalbudgeten),

dels propositionen 1973:1 12 (industridepartementet) angående vissa
åtgärder på olje- och naturgasområdet och den i anledning av propositionen
väckta motionen 1973:1947,

dels tio under den allmänna motionstiden väckta motioner med
yrkanden angående bl. a.

en hushållningsplan för naturresurser,

utredningsverksamhet rörande alternativa metoder att utvinna energi,
bl. a. genom vindkraftverk, och rörande energikonsumtionen,
förbud mot vidare utbyggnad av atomkraftverk,
ökad elkraftsproduktion i Indalsälven,
inrättande av ett energiinstitut,
överförande av hela energisektorn i offentlig ägo,
förbud mot kollektivdebitering av kostnader för el-, gas- och vattenförbrukning,

enhetlig konstruktion av taxor för högspänd elkraft.

Över motionerna rörande vindkraftverk och rörande konstruktionen
av taxor för högspänd elkraft har utskottet inhämtat remissyttranden (se
s. 6 f.).

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av
direktör Bo Aler, AB Atomenergi, professor Hannes Alfvén, civilingenjör
Rolf Gradin, energiprognosutredningen, civilingenjör Bo Kumlin,
CDL-företagens samarbetsorgan, professor Bo Lindell, statens strålskyddsinstitut,
och direktör Erik Svenke, Svensk kärnbränsleförsörjning
AB, samt — som företrädare för Centrum för tvärvetenskapliga studier av
människans villkor, Göteborg — universitetslektor Ture Eriksson och
docent Emin Tengström.

1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 49

NU 1973:49

2

1. Motioner angående resurspolitik och energiförsörjning

Yrkanden

De i betänkandet behandlade motioner som väckts under den
allmänna motionstiden är:

1973:350 av herr Wirtén (fp) och fru Anér (fp), vari hemställs att
riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära att de ekonomiska förutsättningarna
för elproduktion i vindkraftverk undersöks,

1973:814 av herr Fälldin m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen skall
hos Kungl. Maj:t hemställa om tillsättande av en arbetsgrupp med uppgift
att förbereda arbetet i en parlamentariskt sammansatt utredning med
uppgift att utarbeta en hushållningsplan för naturresurser i enlighet med
vad som anförs i motionen,

1973:81 7 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs

1. att riksdagen skall besluta att ett fristående energiinstitut med i
motionen angivna arbetsuppgifter inrättas,

2. att riksdagen skall begära att den svenska regeringen undersöker
förutsättningarna för nordiskt samarbete i vad gäller exploateringen av
gas- och oljefyndigheter i Nordsjön,

1973:830 av herr Stjernström m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen
skall hos Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning av förutsättningarna
att upprätta ett utvecklingsprogram för elkraftproduktionen i Indalsälven
med målsättningen att genom upprustning av de befintliga kraftverken
och eventuellt byggande av s. k. pumpkraftverk väsentligt öka elkraftproduktionen
och skapa flera sysselsättningstillfällen,

1973:835 av herr Wijkman (m) och fru Mogård (m), vari hemställs att
riksdagen skall hos Kungl. Maj :t begära att energiprognosutredningen får i
uppgift att med förtur behandla frågorna om energibeskattningens
utformning och andra åtgärder som syftar till att åstadkomma ett
rationellare och samtidigt miljövänligare utnyttjande av energiresurserna,
bl. a. enligt de riktlinjer som anges i motionen,

1973:836 av herr Wirtén m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen skall
hos Kungl. Maj:t begära att bestämmelser införs med innebörd att
kollektivdebitering av kostnader för vatten-, el- och gasförbrukning i
hushåll ej tillåts,

1973:1464 av herrar Gustafsson i Säffle (c) och Gustafsson i Byske
(c), vari hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t anhålla om
utredning med representanter för såväl producent- som förbrukarintressena
i syfte att framlägga förslag om en för hela landet enhetlig
taxekonstruktion att tillämpas vid uttagandet av avgifter vid leverans av
högspänd elektrisk kraft för skilda ändamål i olika delar av landet,

1973:1467 av fru Hambraeus (c), vari hemställs att riksdagen skall hos
Kungl. Maj:t hemställa om förslag till lagstiftning som förbjuder vidare

1

NU 1973:49 3

utbyggnad av atomkraftverk, om det vid riksdagens prövning av
atomkraftutbyggnadsprogrammet, såsom detta redovisas i statsverkspropositionen
bilaga 15, visar sig att riskerna nu och i framtiden
förknippade med detta utbyggnadsprogram icke kan accepteras från
säkerhets- och miljösynpunkt,

1973:1468 av fru Hambraeus (c), vari hemställs att riksdagen skall i
skrivelse till Kungl. Maj :t

1. hemställa om tilläggsdirektiv till energiprognosutredningen för att
få belyst tänkbara konsekvenser för ett samhälle med icke ökande
energikonsumtion,

2. anhålla om utredning angående alternativa metoder att utvinna
energi,

1973:1471 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att
riksdagen skall hos regeringen begära överförande av hela energisektorn i
offentlig hand och i sådana former att långsiktiga hushållningsaspekter
kan bli vägledande och att forskning och utveckling kontrolleras av
offentliga institutioner i Sverige.

Motivering

Med undantag för motionen 1973:1464, vari behandlas konstruktionen
av taxor för högspänd elkraft, berörs i samtliga motioner problemet
med den ständigt ökande förbrukningen av energi i världen. I flertalet fall
redovisas statistiska uppgifter om den faktiska utvecklingen som bakgrund
till förslag om åtgärder för att begränsa och bättre styra
konsumtionen av olika energislag.

I motionen 1973:814 behandlas inte bara frågan om hushållningen
med energi utan också frågan om hushållningen med naturresurser i
allmänhet. Problemet är internationellt men detta får, sägs det, inte leda
till handlingsförlamning. Sverige bör enligt motionärerna vidareutveckla
sin roll som föregångsland på miljöområdet genom att försöka skapa en
ansvarsfull resursplanering. Som ett första steg föreslås tillsättandet av en
parlamentarisk utredning med uppgift att upprätta en hushållningsplan
för naturresurserna. Utredningen skulle bl. a. överväga följande problem:

1. Möjligheterna att hålla förbrukningen av ändliga varor på en rimlig
nivå.

2. Metoder att förlänga livslängden på förbrukningsartiklar.

3. Utveckling av produktionsprocesser inom industri samt jord- och
skogsbruk som står i överensstämmelse med naturens kretslopp.

4. Utveckling av metoder att återvinna värdefulla ämnen ur avfall och
i övrigt återföra avfallet till naturens kretslopp.

5. Energikonsumtionens utveckling med hänsyn till de ekologiska
konsekvenserna.

6. Möjligheterna till ett globalt samarbete om resurshushållningen och
resursfördelningen.

r

NU 1973:49 4

Det är angeläget att diversifiera energiproduktionen, sägs det i
motionen 1973:81 7. Vi får därför inte göra oss alltför beroende vare sig
av en enda form för energiframställning eller av vissa råvarusäljare. Detta
anses vara ett skäl för att Sverige mer aktivt än för närvarande bör skaffa
sig tillgång till bl. a. naturgas och olja från olika producenter. Energianvändningen
bör på olika sätt effektiviseras och dess ökningstakt
begränsas. Verkningarna på miljön av energiframställning och energianvändning
har hittills i mycket liten utsträckning påverkat energipriserna.
Ett mera rättvisande pris på energi i olika former skulle, menar
motionärerna, kunna erhållas genom miljöavgifter. I princip skulle alltså
kostnaderna för skador på miljön räknas in i energipriserna.

Energianvändningen ger även upphov till andra problem än de som
avser miljön, t. ex. beredskapsproblem, konsumentproblem och säkerhetsproblem.
För dessa problemområden finns det lagstiftning, och
bevakningen sköts av en rad olika organ vart och ett med sitt
ansvarsområde. Härigenom erhåller man enligt motionärerna den bästa
kontrollen och bevakningen av de olika problemen. Energimarknaden
bör, anser de, tillåtas fungera inom de allmänna ramar som bl. a. utgörs
av de lagar och bestämmelser som de nämnda problemområdena
motiverar. Den allt snabbare utvecklingen på olika områden och
samhällets ökade komplexitet ställer emellertid allt större krav på det
underlag som behövs för åtgärder och beslut. För att ta fram ett sådant
underlag behövs enligt motionärernas mening ett nytt organ, som
lämpligen bör få formen av ett utredningsinstitut för energifrågor.

Institutet skulle ha till uppgift dels att bedriva vetenskaplig utredningsverksamhet
inom energiområdet med speciell inriktning på energianvändning
samt produktions- och överföringsformer, dels att göra
rullande prognoser av energibehovet. Institutet skulle ha en självständig
ställning i förhållande till myndigheter, företag och organisationer. För
att få en stark anknytning till de praktiska problemen skulle det
kompletteras med ett rådgivande organ där olika intressen kan representeras.
Den av riksdagen begärda parlamentariska nämnden för energifrågor
skulle exempelvis kunna ingå i institutets ledning. Energiinstitutets
verksamhet skulle kunna finansieras genom en särskild avgift på
energiförbrukningen.

I motionen 1973:1468 hävdas att man i och med att elproduktionen
blir alltmer belastande på miljön närmare bör studera hur vi skall kunna
inrätta oss för det ”energisnåla” samhället med en elförbrukning på
ungefär nuvarande nivå. Det är enligt motionären inte säkert att den
materiella standarden behöver sjunka därigenom. Vi kan rikta in tekniken
på att nyttiggöra den energi vi får gratis genom solen, och vi kan använda
mer material som naturen producerar åt oss i stället för att försöka
efterapa eller förbättra naturen med konstgjorda, energikrävande material.
Även om vi bestämmer oss för att inrätta oss efter ungefär nuvarande
energivolym och alltså låta bli att öka energiproduktionen är det viktigt
att satsa på nya energikällor för att vi skall slippa minska energikonsumtionen,
sägs det i motionen. Samhället måste bl. a. anslå avsevärt större

NU 1973:49

5

summor till forskning angående fusionsenergin. Om man ägnar lika stor
uppmärksamhet åt från miljö- och säkerhetssynpunkter riktiga alternativ
som man har ägnat atomkraften finns det enligt motionären anledning att
tro att våra skickliga tekniker skall kunna finna acceptabla lösningar på
energiförsörjningsproblemet.

Det är väsentligt att söka komma fram till ett mera rationellt
utnyttjande av energiresurserna än soip i dag sker, anförs det i motionen
1973:835. Frågan om bostädernas konstruktion och främst deras
isolering är i sammanhanget väsentlig. Detsamma gäller energibeskattningens
utformning, bl. a. i vad avser gynnandet av storkonsumenter.
Skatte- och avgiftssystemet bör utformas så att allmänheten får en bättre
känsla för resursernas knapphet, säger motionärerna. Härigenom skulle
ett mera rationellt och ekonomiskt utnyttjande av resurserna kunna
uppnås.

I motionen 1973:836 refereras vissa undersökningar som visar att
elektricitets- och vattenförbrukningen blir väsentligt större om kollektiv i
stället för individuell debitering tillämpas. Riksdagen bör, anser motionärerna,
begära lagstiftning som förbjuder kollektivdebitering.

Det framstår som angeläget att kartlägga vilka möjligheter som står till
buds för att effektivisera befintliga vattenkraftverk, hävdas det i
motionen 1973:830. För Indalsälven har en inventering av förutsättningarna
för att upprusta och utöka kraftstationerna i älvens nedre del
gjorts, och enligt denna skulle betydande effektvinster gå att åstadkomma.
En utbyggnad av de befintliga kraftverken i området, eventuellt
kompletterade med pumpkraftverk, skulle också, anför motionärerna,
innebära ett sysselsättningstillskott för ett stort antal människor under en
förhållandevis lång period.

I det forsknings- och utvecklingsarbete som pågår för att tillvarata
olika energikällor finns det, sägs det i motionen 1973:350, skäl att se
seriöst på utnyttjandet av vindkraft som ett komplement till annan
elkraftsframställning. Miljöfördelarna är uppenbara. De tekniska och ekonomiska
aspekterna bör därför utredas närmare.

Den dåliga råvaruhushållningen vid existerande kärnkraftsproduktion
liksom den långsiktiga knappheten på uran gör, hävdas det i motionen
1973:1471, behovet av förstärkt satsning och offentlig kontroll av
energiproduktionen uppenbar. Hittills har de stora kraftproducenterna
alltför mycket fått låta sina expansions- och affärsintressen dominera
kraftsektorn, anförs det. En annan struktur är enligt motionärerna
nödvändig för att lösgöra energisektorn från ensidigt producenttänkande.
Ett första led häri utgör, säger de, ett överförande av hela energisektorn i
offentlig hand. I samband härmed bör fastslås att principen för
energiproduktionen bör vara en hushållning med resurser och inte en
maximering av försäljningen från producenterna.

I motionen 1973:146 7 behandlas frågan om atomkraftsutbyggnaden
och säkerheten. Den utbyggnad av atomenergin som aviseras av kraftproducenternas
centrala driftledning (CDL) skulle om programmet accepterades
ge Sverige det mest ambitiösa kärnkraftsprogrammet i världen,

NU 1973:49

6

anförs det. Det räcker enligt motionären inte med en försäkran från
regeringen och kraftproducenterna att man gör allt vad man kan för att
finna lösningar som skall eliminera riskerna med kärnkraftsutbyggnaden.
Riksdagen måste vid sin prövning av det föreslagna utbyggnadsprogrammet
noggrant analysera de risker som följer därmed, framför allt i vad
gäller hantering och deponering av det radioaktiva avfallet. Om riksdagen
skulle finna att riskerna inte kan accepteras måste enligt motionären
beslut fattas som stoppar utbyggnaden av atomkraftverken till dess
visshet råder om att problemen med dessa risker lösts.

I motionen 1973:1464 behandlas vissa frågor angående utformningen
av taxekonstruktionen för högspänd elkraft. Under senare år har, säger
motionärerna, de framtida eltaxorna varit föremål för ingående utredningar,
avsedda att förbereda en anpassning av taxesystemet till det
kärnkraftsbaserade system som man är på väg att övergå till. Den ökade
specifika förbrukningen per abonnemang har också medverkat till att en
taxeomläggning aktualiserats, sägs det. I första hand har en översyn av
taxorna inriktats på omkonstruktion av högspänningstaxorna. De på
olika håll utförda utredningarna har därvid givit till resultat vitt skilda
förslag. Statens vattenfallsverk har från den 1 januari 1973 börjat
tillämpa de nya taxebestämmelserna vid all nyteckning av kraftkontrakt,
medan Sydsvenska kraftaktiebolaget beslutat att t. o. m. 1975 tillämpa
hittills gällande taxesystem. Detta har lett till att landet kommit att
uppdelas i två områden inom vilka olika taxekonstruktioner tillämpas.
Detta är, menar motionärerna, från många synpunkter olyckligt och
framstår för elkonsumenterna som synnerligen otillfredsställande. Olikheterna
i taxesystemet kan bl. a. komma att påverka lokaliseringen av viss
energikrävande industri på ett sätt som inte kan vara förenligt med
samhällets intressen. Det är därför angeläget för landets näringsliv att det
bringas reda i förhållandena på taxeområdet, hävdar motionärerna.
Eftersom frågan är ett samhällsproblem av mycket stor ekonomisk
räckvidd kan statsmakterna inte överlåta åt elkraftsproducenterna att
ensamma avgöra om, när och hur en sammanjämkning av bland dem
rådande åsikter beträffande taxekonstruktionen skall genomföras, anförs
det.

Rem issy t frandén

Över motionen 1973:350 angående förutsättningarna för
elproduktion i vindkraftverk har yttranden avgivits av
statens vattenfallsverk och styrelsen för teknisk utveckling (STU).

Vattenfallsverket avstyrker motionsyrkandet om en utredning i
ämnet, medan STU tillstyrker.

Vattenfallsverket uppger att inom verket hittills endast mycket
översiktliga bedömningar gjorts beträffande vindkraftverk. För att
verifiera dessa bedömningar och som ett led i verkets successiva
uppföljning av eventuella nya produktionskällor planeras en något
djupare undersökning med anlitande av utomstående konsult. Med

NU 1973:49

7

hänsyn härtill och till de undersökningar av frågan som i övrigt kan
komma till stånd, t. ex. inom STU, och med hänsyn till att potentialen
för vindkraften kan bedömas som svag anser verket att någon ytterligare
statlig utredning inte är erforderlig för närvarande.

STU uttalar att hittills prövade konstruktioner för vindkraftverk
bygger på konventionell teknik av något föråldrat snitt och därför inte
kan anses utnyttja de möjligheter som modern teknik vid uppbyggnad av
kraftsystem kan erbjuda. Väsentliga framsteg borde kunna vinnas genom
att utnyttja teknikens framsteg, säger STU, som anser att det därför kan
vara motiverat att en förutsättningslös utredning angående vindkraftverk
för elproduktion i större skala kommer till stånd. STU förklarar sig vara
beredd att om så anses vara lämpligt medverka i uppläggningen av en
utredning av detta slag.

Över motionen 1973:1464 om en enhetlig taxekonstruktion
för högspänd elkraft har yttranden avgivits av statens
vattenfallsverk, elutredningen (I 1970:01), energiprognosutredningen
(I 1972:03), Svenska kraftverksföreningen och Landsbygdens elnämnd.
Den sistnämnda remissinstansen är ensam om att tillstyrka en utredning av
det slag som motionärerna förordar.

Energiprognosutredningen anför att några principiella skillnader inte
föreligger mellan kraftföretagens taxor, utan att det endast är en fråga
om deras form. Inte heller råder några väsentliga skillnader i taxenivå,
säger utredningen. Utredningen, som har att överväga vad priset på energi
kan betyda för konsumtionen och om energipriset kan och bör utnyttjas
som styrinstrument, ser inget skäl att utforma taxorna mer lika
än som redan gjorts. Snarare är det så att nuvarande ordning med några
smärre skiljaktigheter gör det möjligt att studera priselasticitet etc. och
därför kan vara av värde för utredningens arbete.

Elutredningen anser det vara sannolikt att vissa enskilda kraftföretag
vilkas produktionsförhållanden är likartade med vattenfallsverkets efter
hand kommer att ansluta sig till den nya taxan. Det bedöms också
sannolikt att de undersökningar och mätningar som nu genomförs inom
vattenfallsverket och enskilda kraftföretag kommer att leda till modifieringar
i de båda nya taxesystemen i riktning mot ökad likformighet.
Utredningen har dock svårt att se hur det över huvud skulle kunna vara
möjligt att tillämpa ett enhetligt, på självkostnadsprincipen grundat
taxesystem inom ramen för den nuvarande organisationen av landets
kraftproduktion, som är uppbyggd kring ett antal självständiga företag
med olika ägare och sinsemellan olika produktionsförutsättningar och
kostnadsstruktur. Utredningen har att lägga fram förslag till en ökad
samordning av kraftproduktionen. En förändring av företagsstrukturen i
riktning mot ökad koncentration skulle enligt utredningens mening skapa
förutsättningar för tillämpning av enhetliga högspänningstaxor i den
utsträckning som kan anses önskvärt och lämpligt. Sedan utredningen
avslutat sitt arbete torde möjligheterna vara större att bedöma huruvida
särskilda åtgärder bör vidtas i det av motionärerna angivna syftet.

NU 1973:49

Vattenfallsverket redogör i sitt remissyttrande för tillkomsten av
verkets taxekonstruktion. Systemet har framkommit, sägs det, efter
synnerligen omfattande utredningar under ett flertal år. I samband med
utredningsarbetet, i vilket har deltagit verkets personal och annan högt
kvalificerad inhemsk och utländsk expertis, har samråd skett i en
utsträckning som tidigare aldrig förekommit i liknande fall. Samråd har
förekommit med representanter för de i CDL ingående större kraftföretagen
samt med Svenska elverksföreningen, Svenska kommunförbundet
och Sveriges industriförbund. Frågan har diskuterats inom Svenska
teknologföreningen och presenterats i fackpressen. Det av motionärerna
framförda önskemålet att kraftavnämarna vid den föreslagna utredningen
skulle få tillfälle att framföra egna synpunkter på taxeproblemet synes
sålunda redan vara väl tillgodosett och kan därför i och för sig inte
motivera någon utredning, säger vattenfallsverket. Enligt vattenfallsverket
är den tvekan som föreligger hos kraftföretagen att omedelbart följa
verkets nya taxesystem beroende på en önskan att få tillgång till mera
erfarenhetsmaterial innan ställning tas. Om verkets nya taxa håller vad
den lovar finns det därför anledning räkna med att den efter några år blir
normgivande även för den icke statliga sektorn, sägs det. Skulle den
omvänt mot förmodan icke fungera tillfredsställande kommer verket
självklart att ta taxefrågan under förnyad prövning. Det förenhetligande
av taxestrukturen som motionärerna efterlyser är sålunda på god väg och
kan inte påskyndas genom den i motionen föreslagna utredningen, anför
vattenfallsverket.

Svenska kraftverksföreningen delar inte motionärernas uppfattning att
utredningarna om nya taxesystem ”resulterat i vitt skilda förslag”. Både
vattenfallsverkets och föreningens förslag grundas på samma principiella
syn. De åtskillnader som kan spåras om lämpligaste taxekonstruktion har
sin grund framför allt i att man ännu ett antal år har något olika
kraftproduktionssystem. Andelarna vattenkraft, oljekraft och kärnkraft
med deras skilda kostnadskarakteristika blir under detta decennium olika
för olika kraftföretag. Enligt Kraftverksföreningens mening bör önskemålet
om en enhetlig taxekonstruktion inte prioriteras framför önskemålet
att låta produktions- och överföringskostnader styra taxekonstruktionen.
När kärnkraften mera definitivt har slagit igenom i kraftproduktionen
lär den självkostnadsprincip varom alla är ense ge utslag i en
likartad taxekonstruktion för högspänningsleveranser, anförs det. Syftet
med motionen torde sålunda bli tillgodosett inom en inte alltför avlägsen
framtid av den anledningen att de kostnadsmässiga förutsättningarna för
en enhetlig taxekonstruktion då är för handen.

Landsbygdens elnämnd understryker det angelägna i att söka undvika
onödigt tillkrånglade taxekonstruktioner. Ett enhetligt taxesystem anses
vara av mycket stor ekonomisk betydelse för samhället, och därför bör
man enligt nämnden nu ta tillfället i akt att genom en kompletterande
utredning skaffa fram förslag om en för hela landet enhetlig taxekonstruktion
för leverans av högspänd elektrisk kraft.

NU 1973:49 9

Tidigare riksdagsbehandling av likartade frågor

Riksdagen behandlade hösten 1972 ett antal motioner angående
resurs- och energipolitiken m. m. I motioner hade framlagts förslag om
bl. a. att ett fristående energiinstitut skulle inrättas, att bestämmanderätten
över alla resurser för energiförsörjningen skulle överföras i
samhällets ägo, att en parlamentarisk utredning med uppdrag att
genomföra en analys av landets totala naturresurser och dra upp
riktlinjer för den framtida resursanvändningen skulle tillsättas samt att
möjligheten att använda pumpanläggningar för ökning av elproduktionen
och frågan om information till medborgarna om energiproblematiken
skulle utredas.

Näringsutskottet lämnade i sitt betänkande i ämnet (NU 1972:50) en
ingående redogörelse för verkställda och pågående projekt och utredningar
inom detta verksamhetsområde.

I fråga om den föreslagna resurspolitiska utredningen fann utskottet
sammanfattningsvis att de områden som den skulle inriktas på vart och
ett för sig var föremål för utredningsarbete i statlig regi, delvis med
parlamentarisk medverkan, samt att de problem som mötte på de skilda
områdena var principiellt sett olikartade och till väsentlig del sådana att
de i första hand måste tas upp på det internationella planet. Genom
tillsättandet av en sådan utredning som föreslagits skulle utredningsarbetet
i stor utsträckning dubbleras, och utredningens arbetsfält skulle
bli gigantiskt. Utskottet avstyrkte därför motionärernas förslag om
utredning. Beträffande förslaget att riksdagen skulle hemställa om
åtgärder för en väsentligt intensifierad forskning rörande fusionsenergins
utveckling och industriella användning erinrades om att det är en
vedertagen uppfattning att fusionsreaktorer inte kommer att hinna
utvecklas för praktiskt bruk under de närmaste decennierna. En
omfattande forskning på området pågår under medverkan även från
svenskt håll, meddelades det. Utskottet ansåg liksom motionärerna att en
betydande insats på detta forskningsområde var angelägen. Att riksdagen
skulle uttala sig för en prioritering av forskningen rörande fusionsenergin,
ett område där den svenska insatsen under alla omständigheter måste bli
relativt marginell, ansågs dock inte lämpligt. Utskottet avstyrkte därför
motionsyrkandet.

Beträffande förslaget om att inrätta ett energiinstitut konstaterade
utskottet att av direktiven och av senare lämnade uppgifter framgått att
energiprognosutredningen hade tillsatts för att ytterligare prognos- och
utredningsverksamhet på energiområdet skulle komma i gång snabbt samt
att riksdagen under 1973 skulle få ta ställning till förslag om en mera
permanent organisation för handhavandet av de energipolitiska uppgifterna.
Att riksdagen i detta läge skulle besluta om inrättande av ett nytt
organ på området ansåg utskottet sig inte kunna tillstyrka. Beträffande
förslaget att samhället skulle överta bestämmanderätten över alla resurser
för energiförsörjningen påpekade utskottet att det samhälleliga inflytandet
på detta område redan är mycket stort. Statens vattenfallsverks andel

NU 1973:49

10

av landets elproduktion utgör cirka 45 %. Kraftverk som ägs av
kommuner eller av vattenfallsverket tillsammans med kommuner och
enskilda kraftföretag svarar för en stor del av elproduktionen i övrigt.
Samarbetet mellan olika kraftproducenter har fått vidgad betydelse med
den ökade inriktningen på värmekraft. Det framhölls vidare att energikommittén
i betänkandet (SOU 1970:13) Sveriges energiförsörjning
föreslagit nya åtgärder för att tillgodose samhälleliga intressen på
energiområdet. Med hänvisning till detta avstyrkte utskottet motionen.

En reservation med hemställan om bifall till motionen om tillsättande
av en resurspolitisk utredning och om intensifierad forskning rörande
fusionsenergins utveckling och industriella användning liksom till motionen
om inrättande av ett fristående energiinstitut avgavs av företrädare
för centerpartiet och folkpartiet. Vänsterpartiet kommunisternas representant
i utskottet reserverade sig till förmån för motionsyrkandet om
överförande av energiförsörjningen i samhällets ägo.

Riksdagen följde utskottet och avslog motionerna.

Uppgifter angående vissa utredningar m. m.

Energikommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1970:13) Sveriges
energiförsörjning vissa åtgärder för att tillgodose samhälleliga intressen på
energiområdet. Kommittén förordade en utvidgning och komplettering
av koncessionslagstiftningen för energiproduktion och energidistribution,
krav på planer för värmeförsörjningen i tättbebyggda områden, en
komplettering av lagstiftningen till skydd för energikomsumenterna mot
eventuell monopolprissättning samt en fortlöpande prognos- och utredningsverksamhet
för energisektorn.

Utan att avvakta beslut i övriga frågor tillkallade chefen för
industridepartementet år 1972 en utredning rörande den fortlöpande
prognos- och utredningsverksamheten — energiprognosutredningen (I
1972:3). De sakkunniga (ordförande: landshövding Bengt Lyberg) skall
enligt direktiven göra en analys av energikommitténs prognos för
utvecklingen till 1975 mot bakgrund av utfallet hittills. Därefter blir
huvuduppgiften att utsträcka prognosen till 1980—1985 med en framskrivning
och uppskattning för ytterligare fem å tio år. Alternativa
prognoser bör utarbetas, substituerbara former för energiproduktion
jämföras och möjligheterna för att inom olika områden begränsa
energiförbrukningen undersökas. Utredningen bör vidare söka bedöma
sannolikheten för de redovisade alternativen samt värdera deras samhällsekonomiska
och miljömässiga konsekvenser. Frågan om hur energimarknaden
påverkas av prisutvecklingen för energi jämfört med den
allmänna prisnivån liksom av förändringar i prisrelationerna mellan olika
energiformer skall dessutom prövas. Utöver prognoserna för redovisad
tidsperiod skall huvuddragen i utvecklingen på energiområdet för
ytterligare något decennium diskuteras. Detta bedöms vara nödvändigt
bl. a. därför att ett stort antal av de energiproducerande och energikonsumerande
anläggningar som beslutas inom de närmaste åren fortfarande

NU 1973:49

11

kommer att vara i bruk vid sekelskiftet eller ännu senare.

I propositionen 1973:41 föreslås att en ny myndighet, statens
industriverk, skall inrättas den 1 juli 1973. Enligt förslaget skall
industriverket överta de arbetsuppgifter som de nuvarande bergs- och
elbyråerna inom kommerskollegium svarar för. I samband härmed vidgas
ansvarsområdet till att efter hand omfatta hela energisektorn. Energienheten
skall ha tre huvuduppgifter, nämligen säkerhetsfrågor, koncessionsoch
bidragsfrågor samt prognos- och utredningsarbete. Energikommitténs
förslag om en utvidgad koncessionsgivning och en statlig prövning av
kommunala värmeplaner genomförs inte i samband med tillkomsten av
industriverket. Dessa frågor liksom frågan om den slutliga organisationen
på säkerhetsområdet anses kräva ytterligare överväganden. Energiprognosutredningen
föreslås få slutföra sitt uppdrag. Energienheten skall dock
redan i inledningsskedet erhålla erforderliga resurser för prognos- och
utredningsverksamhet, vilka ställs till energiprognosutredningens förfogande
så länge denna pågår. När energiprognosutredningens arbete
slutförts, bör även ansvaret för prognos- och utredningsuppgifterna
överföras till verket, anser departementschefen.

I direktiven för energiprognosutredningen erinrades om ett beslut av

1971 års riksdag att hos Kungl. Maj:t anhålla att en parlamentariskt
sammansatt nämnd skulle tillsättas för att i samråd med Centrala
driftledningen och pågående utredningar utvärdera prognosverksamheten
och föreslå avvägningar (NU 1971:42, rskr 1971:286). Önskemålet om
medverkan av ett parlamentariskt sammansatt organ syntes enligt
direktiven i avvaktan på beslut angående omorganisationen av kommerskollegium
bäst kunna tillgodoses genom att en grupp riksdagsledamöter
knöts som experter till energiprognosutredningen med möjlighet att följa
prognosarbetet redan från början. Riksdagsledamöterna Rolf Clarkson
(m), Einar Henningsson (s), Harald Pettersson (c), Bernhard Sundelin (s),
Jörn Svensson (vpk) och Rune Ångström (fp) förordnades i september

1972 till experter i energiprognosutredningen.

I direktiven för den av chefen för industridepartementet tillkallade
elutredningen (I 1971:1; sakkunnig: landshövding Mats Lemne), vilken
har att utreda frågor rörande eldistributionens och elproduktionens
organisation, uttalas att möjligheten att påverka distributionsföretagens
taxor från energipolitisk synpunkt är angelägen, så att elförbrukningen
kan ges en i förhållande till annan energiförbrukning optimal inriktning
och omfattning. Den sakkunnige skall från samhälls- och företagsekonomiska
synpunkter söka närmare analysera taxefrågor, bl. a. sådana som
aktualiseras genom strukturförändringarna inom eldistributionen.

Elproduktionens organisation kommer, framhålls det i direktiven, att
på ett genomgripande sätt påverkas av en omstrukturering av eldistributionens
organisation och dessutom av den pågående omvandlingen av
elproduktionstekniken. Den tekniska utvecklingen kan förutses leda till
en ytterligare förstärkning av de monopolistiska dragen inom kraftproduktionen.
De avsevärda resurser som kraftverksutbyggnaden kräver gör
det från samhällsekonomisk synpunkt önskvärt att en genomgripande

NU 1973:49

12

totaloptimering av hela kraftsystemet äger rum och att denna läggs till
grund för såväl utbyggnaden som driften. Den sakkunnige bör därför
enligt direktiven bl. a. undersöka förutsättningarna för en längre gående
strukturrationalisering av elproduktionen samt ta ställning till hur långt
strukturomvandlingen bör drivas.

1 direktiven uttalas vidare att en nära samordning mellan utbyggnaden
av atomkraften och annan kraftproduktion är nödvändig. Den sakkunnige
skall därför även analysera de krav en sådan samplanering ställer på
organisationsstrukturen inom de övriga delarna av energiproduktionen.

Utredningen (C 1972:02) rörande vattenkraftsutbyggnader i södra
Norrland och norra Svealand (ordförande: f. d. landshövding Ossian
Sehlstedt) har till uppgift att svara för en sammanställning och analys av
det underlagsmaterial som behövs för att möjliggöra en prövning i ett
sammanhang av utbyggnadsplanerna för vattenkraft i huvudälvarna i
södra Norrland och i norra Svealand. Den sakkunnige skall göra en analys
av förutsättningarna för och konsekvenserna av ytterligare vattenkraftsutbyggnader
i främst Klarälven, Dalälven, Ljusnan, Ljungan och Indalsälven
med bifloder. De berörda älvsträckorna skall beskrivas med avseende på
sitt värde från såväl miljö- och naturvårdssynpunkter som kraftekonomisk
synpunkt. Mot bakgrund härav skall den sakkunnige lägga fram
förslag till avvägning mellan de olika intressena genom att göra en
prioritering av olika vattenkraftsutbyggnader. Den sakkunnige bör också
belysa olika tänkbara utbyggnaders sysselsättningseffekter på lång och
kort sikt.

Utredningen (11970:16) rörande närförläggning av atomkraftverk
(ordförande: departementsrådet Hans Håkansson) har som uppgift främst
att skapa underlag för myndigheternas prövning framför allt från
säkerhetssynpunkt av konkreta närförläggningsprojekt (bl. a. Stockholms
elverks fjärrvärmeverk) men därutöver också att söka få fram ett mera
allmänt material rörande närförläggningsfrågorna utan att begränsas av
de förutsättningar i fråga om reaktorutformning och läge som gäller
beträffande anläggningar för kombinerad el- och värmeproduktion.
Genom tilläggsdirektiv 1971 har de sakkunniga fått i uppdrag att utvidga
studien i vad gäller den mera allmänna delen för att därmed göra
resultaten tillämpliga även på andra förläggningstyper. Härigenom avses
ökad klarhet kunna vinnas om förutsättningarna för att förlägga
atomkraftverk och annan industri till samma område.

Frågan om Sveriges försörjning med kärnbränsle behandlades av
riksdagen våren 1972 (prop. 1972:57, NU 1972:39, RD 1972:82
s. 175 f.).

Chefen för industridepartementet har hösten 1972 tillsatt en delegation
för forskning rörande kärnkraftens säkerhets- och miljöfrågor. En
förberedande programinventering på området gjordes under våren 1972
av en arbetsgrupp bestående av företrädare för industridepartementet
samt experter från säkerhetsmyndigheterna, AB Atomenergi, kraftindustrin
och den tillverkande industrin. Det program för kärnkraftens
säkerhets- och miljöfrågor som därefter inletts skall genomföras från

1973 års början under en period av högst fyra år. Det skall innefatta
forskning och utveckling av betydelse för bedömning av kraftreaktorers,
främst lättvattenreaktorers, säkerhet och inverkan på miljön såvitt avser
radioaktivt utsläpp. För arbeten som beslutas inom ramen för programmet
under åren 1973 och 1974 gäller en kostnadsram av 12 milj. kr. För
finansieringen svarar enligt avtal intressenterna i den svenska kärnkraftsutbyggnaden,
däribland statens vattenfallsverk. Den närmare inriktningen
och omfattningen av programmet fastställs av den nämnda delegationen.
Denna består av ordförande — generaldirektör Ove Norell — och sex
andra ledamöter, företrädande delegationen för atomenergifrågor, statens
strålskyddsinstitut, vattenfallsverket, Oskarshamnsverkets kraftgrupp AB,
Sydsvenska kraftaktiebolaget och AB Atomenergi. För utförandet av
programmet skall Atomenergis forsknings- och utvecklingsresurser utnyttjas
i stor utsträckning. Delegationen skall fortlöpande hålla säkerhetsmyndigheterna
underrättade om resultaten av forsknings- och utvecklingsverksamheten
och därutöver informera allmänheten om sitt arbete.

Forskningsprogrammet skall enligt nu gällande avtal inte omfatta
frågor om behandling och förvaring av högaktivt radioaktivt avfall. Dessa
frågor skall behandlas av utredningen (I 1972:08) rörande högaktivt
avfall från kärnkraftverk (ordförande: landshövding Gösta Netzén). De
sakkunniga skall på grundval av befintlig information göra en genomgång
av de tekniska, ekonomiska och säkerhet smässiga problemen i samband
med såväl upparbetning av kärnbränsle som den följande behandlingen
och förvaringen av det högaktiva avfallet, inberäknat transporter. Denna
genomgång bör enligt direktiven tjäna som en allmän bakgrund till de
sakkunnigas analys av de olika frågor som är av betydelse för den svenska
beredskapen på avfallsområdet. De sakkunniga skall bedöma behovet av
nationellt forsknings- och utvecklingsarbete rörande behandling och
förvaring av högaktivt avfall, vilka krav som bör ställas på lagringsplats
för sådant avfall och förutsättningarna för en samlokalisering av en
förvaringsanläggning för högaktivt avfall och en upparbetningsanläggning.
De sakkunnigas arbete med de tekniska, ekonomiska och säkerhetsmässiga
aspekterna på upparbetnings- och avfallsfrågorna bör leda fram till en
översiktlig bedömning av storleken av de insatser som kan komma att
behövas för en tillfredsställande svensk beredskap på dessa områden.
Även frågor om organisation och lagstiftning på området ingår i
utredningsuppdraget. En förutsättning skall därvid vara att det skall
ankomma på staten att ombesörja den verksamhet som rör den slutliga
förvaringen av högaktivt avfall.

Ingenjör svetenskap sakademien inrättade vid 1972 års början ett
energisekretariat. Som första uppgift behandlas där frågan om möjligheten
att spara energi, speciellt i samband med lokaluppvärmning.
Utredningen genomförs i samarbete med bl. a. statens naturvårdsverk och
Svenska ångpanneföreningen. Syftet med arbetet är att på längre sikt
söka finna lösningar och alternativa förfaranden som sänker energibehovet.

NU 1973:49

14

Utskottet

Det moderna industrisamhället förbrukar stora och ökande mängder
energi. En akut oljebrist har förebådats. Globalt sett gäller att med
nuvarande oljeförbrukning den tidpunkt hastigt närmar sig då inte bara
de nu kända oljefyndigheterna utan också hittills oupptäckta reserver kan
befaras vara uttömda. I industriländerna har vattenkraftsresurserna i det
väsentliga redan exploaterats. Nya energikällor måste därför tas i bruk.
Kärnkraften har därvid kommit att stå i förgrunden, och omfattande
utbyggnadsprogram på detta område planeras. Kärnkraften medför
säkerhetsrisker och miljöproblem som till sina konsekvenser inte är helt
kända.

I Sverige har den årliga ökningen av energikonsumtionen under senare
år uppgått till ca 4,5 procent. Om en sådan tillväxt skulle fortsätta skulle
energiefterfrågan bli fördubblad på femton år och alltså nära fyrdubblas
till år 2 000. De outnyttjade vattenkraftstillgångar som kan tillgodogöras
är begränsade. Energiefterfrågans ökning i Sverige måste enligt de
bedömningar som gjorts av Centrala driftledningen (CDL) därför tillgodoses
genom utbyggnad av kärnkraften. Ett ambitiöst utbyggnadsprogram
har upplagts av CDL.

De i detta betänkande behandlade propositionerna och motionerna
behandlar energiförsörjningen. I de under den allmänna motionstiden
väckta motionerna berörs — med ett undantag — den ständigt ökande
förbrukningen av energi, och förslag framförs om olika åtgärder för att
begränsa och bättre styra konsumtionen av olika energislag.

Motionen 1973:814 behandlar inte enbart frågan om hushållningen
med energi utan också frågan om hushållningen med naturresurser i
allmänhet. Sverige bör enligt motionärerna vidareutveckla sin roll som
föregångsland på miljöområdet genom att försöka skapa en ansvarsfull
resursplanering. Det föreslås därför att en parlamentarisk utredning skall
tillsättas med uppgift att upprätta en hushållningsplan för naturresurser.

En motion med i allt väsentligt likartad innebörd behandlades av
riksdagen hösten 1972. Näringsutskottet framförde i sitt betänkande (NU
1972:50) en omfattande argumentering mot en utredning av det slag som
motionärerna förordat. Sammanfattningsvis fann utskottet att de områden
som utredningen skulle inriktas på vart och ett för sig var föremål för
utredningsarbete i statlig regi, delvis med parlamentarisk medverkan,
samt att de problem som mötte på de skilda områdena var principiellt
sett olikartade och till väsentlig del sådana att de i första hand måste tas
upp på det internationella planet. Genom tillsättandet av en utredning av
det slag som föreslagits skulle utredningsarbetet i stor utsträckning
dubbleras, och utredningens arbetsfält skulle bli gigantiskt. Utskottet vill
erinra om detta sitt ståndpunktstagande. Utskottet anser inte att en
utredning med en så omfattande uppläggning som föreslagits verksamt
skulle kunna bidra till att lösa de problem som behandlas i motionen.
Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet om utredning.

I motionen 1973:817 föreslås dels att Sverige mer aktivt än för

NU 1973:49

15

närvarande skall skaffa sig tillgång bl. a. till naturgas och olja från olika
producenter, dels att ett fristående energiinstitut skall inrättas.

Utskottet behandlar i detta betänkande också propositionen
1973:112, vari föreslås att staten skall engagera sig i ett särskilt bolag för
att förprojektera en ledning från finsk till svensk kust för import av
sovjetisk naturgas samt att staten skall delta i ett konsortium för
prospektering av olja och naturgas i Nordsjön och Nordatlanten.
Utskottet tillstyrker dessa förslag. Härigenom torde motionärernas
yrkande angående naturgas- och oljeförsörjningen bli tillgodosett. Någon
särskild framställning till Kungl. Maj:t i anledning av detta yrkande är
alltså inte motiverad.

Motionärernas förslag att ett särskilt energiinstitut skall inrättas kan
utskottet inte tillstyrka. En offentlig utredning — energiprognosutredningen
— arbetar sedan drygt ett år med direktiv som i allt väsentligt
täcker de uppgifter motionärerna föreslår att det särskilda utredningsinstitutet
skulle få. Utredningens prognos- och utredningsuppgifter
föreslås i propositionen 1973:41, som utskottet behandlar i annat
sammanhang, få fortsätta i permanent form. Energienheten vid den i
propositionen föreslagna nya myndigheten statens industriverk föreslås
nämligen sedan energiprognosutredningen slutfört sitt uppdrag få överta
dess arbetsuppgifter.

Kungl. Maj:t bör enligt ett yrkande i motionen 1973:1468 genom
tilläggsdirektiv ge energiprognosutredningen i uppgift att belysa tänkbara
konsekvenser för ett samhälle med oförändrat stor energikonsumtion. 1
ett andra yrkande i samma motion föreslås att en utredning skall tillsättas
om alternativa metoder för att utvinna energi.

Utskottet anser inte tilläggsdirektiv till energiprognosutredningen vara
erforderliga. Utredningen skall enligt direktiven ”i större utsträckning än
energikommittén utarbeta alternativa prognoser utifrån olika kombinationer
av förutsättningar. Substituerbara former för energiproduktion bör
jämföras med varandra och möjligheterna att inom olika områden
begränsa energiförbrukningen, bl. a. genom effektivare användning av den
producerade energin, bör studeras.” Utskottet har också erfarit att
utredningen i den lägesrapport som den kommer att presentera i sommar
avser att redogöra för vilka åtgärder som krävs för att i olika omfattning
begränsa energiförbrukningen. Energiprognosutredningen kommer sålunda
att beröra de av motionären aktualiserade frågeställningarna. Som
nedan redovisas kommer inom statens vattenfallsverk en utredning att
undersöka förutsättningarna för elproduktion i vindkraftverk.

I motionen 1973:835 föreslås att det ges i uppdrag åt energiprognosutredningen
att med förtur behandla frågorna om energibeskattningens
utformning och andra åtgärder som syftar till att åstadkomma ett
rationellare och samtidigt miljövänligare utnyttjande av energiresurserna.

Energiprognosutredningen kommer enligt vad utskottet erfarit att i sin
nyssnämnda lägesrapport presentera en prognos för energiefterfrågan
under den kommande tioårsperioden. Vidare kommer att presenteras en
analys av vilka åtgärder som skulle krävas på olika områden för att i olika

NU 1973:49

16

grad minska energikonsumtionen. Utredningen behandlar sålunda vissa av
de frågor som enligt motionärernas förslag skulle få förtur. Energibeskattningens
utformning torde i ett senare skede av utredningsarbetet komma
att diskuteras som ett bland flera medel för att uppnå en önskvärd
styrning och begränsning av energikonsumtionen. Att i nuläget bryta ut
denna fråga för förtursbehandling kan enligt utskottets uppfattning inte
vara ändamålsenligt. Utskottet avstyrker därför motionen 1973:835.

Kollektivdebitering av kostnader för el-, gas- och vattenförbrukning i
hushåll leder, sägs det i motionen 1973:836, i jämförelse med individuell
debitering till en väsentligt högre konsumtion av dessa resurser. Därför
föreslås att bestämmelser skall införas som förbjuder kollektivdebitering i
detta sammanhang.

Utskottet är inte berett att tillstyrka motionärernas förslag. En
övergång till individuell debitering skulle medföra en rad sociala
konsekvenser som inte utan närmare utredning kan överblickas.

Det är angeläget att kartlägga vilka möjligheter som står till buds för
att effektivisera befintliga vattenkraftverk, anförs det i motionen
1973:830, I vad gäller elkraftsproduktionen i Indalsälven haren inventering
av förutsättningarna för att upprusta och utöka kraftstationerna i
älvens nedre del gjorts, och enligt den skulle betydande effektvinster gå
att åstadkomma. En utbyggnad av de befintliga kraftverken i området
skulle också innebära ett sysselsättningstillskott av betydande omfattning,
hävdas det.

En särskild utredning har att pröva utbyggnadsplanerna för vattenkraft
i huvudälvarna i södra Norrland och i norra Svealand. Den
sakkunnige skall göra en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna
av ytterligare vattenkraftsutbyggnad i främst Klarälven, Dalälven,
Ljusnan, Ljungan och Indalsälven med biflöden. De berörda älvsträckorna
skall beskrivas med avseende på sitt värde från såväl miljö- och
naturvårdssynpunkter som kraftekonomiska synpunkter, sägs det i
direktiven. Mot bakgrund härav skall framläggas förslag till avvägning
mellan de olika intressena genom en prioritering av olika eventuella
vattenkraftsutbyggnader. Den sakkunnige skall också belysa olika tänkbara
utbyggnaders sysselsättningseffekter på kort och lång sikt.

Utskottet finner sålunda att den av motionärerna aktualiserade
frågeställningen är föremål för utredning. Som motionärerna påpekat har
också vattenfallsverket gjort en inventering av förutsättningarna för att
upprusta och utöka kraftstationerna i älvens nedre del. Utskottet utgår
från att om utredningsresultaten talar för en utbyggnad en sådan kommer
till stånd. Motionärernas yrkande om ytterligare en utredning kan
utskottet inte tillstyrka.

Det finns skäl att se seriöst på utnyttjandet av vindkraft som ett
komplement till annan elkraftsframställning, anförs det i motionen
1973:350. Motionärerna förordar därför att de ekonomiska förutsättningarna
för elproduktion i vindkraftverk skall undersökas.

Utskottet delar den principiella uppfattning som framförs i motionen,
att det finns all anledning att undersöka förutsättningarna för att på

NU 1973:49

17

alternativa sätt framställa energi, däribland att utnyttja vindkraften.
Enligt vad som framgår av statens vattenfallsverks remissyttrande över
motionen planerar man att inom verket låta utreda frågan. Enligt
utskottets uppfattning är det därför inte erforderligt att riksdagen begär
en särskild utredning.

Behovet av en förstärkt satsning på och offentlig kontroll av
energiproduktionen är uppenbar, sägs det i motionen 1973:1471. En
annan struktur är enligt motionärerna nödvändig för att lösgöra
energisektorn från ett ensidigt producenttänkande. Ett första led häri
anses vara ett överförande av hela energisektorn i offentlig ägo.

Utskottet vill framhålla att det samhälleliga inflytandet på detta
område redan är mycket stort. Statens vattenfallsverks andel av landets
elproduktion utgör ca 45 procent. Kraftverk som ägs av kommuner eller
av vattenfallsverket tillsammans med kommuner och enskilda kraftföretag
svarar för en stor del av elproduktionen i övrigt. Samarbete mellan
olika kraftproducenter har fått vidgad betydelse i samband med den
ökade inriktningen på värmekraft. En ytterligare integration kan förväntas.
I direktiven för elutredningen uppmanas den sakkunnige att bl. a.
närmare undersöka förutsättningarna för en längre gående strukturrationalisering
av elproduktionen samt ta ställning till hur långt strukturomvandlingen
bör drivas. I flertalet övriga pågående utredningar på
energiområdet skall olika åtgärder för att tillgodose samhälleliga intressen
på detta område undersökas. Genom den fysiska riksplaneringen fastläggs
förutsättningarna för lokalisering av nytillkommande kraftverk, och
möjligheterna till en bättre hushållning med elenergi undersöks av
energiprognosutredningen. Med hänvisning till vad här sagts avstyrker
utskottet motionen 1973:1471.

Frågan om atomkraftsutbyggnaden och säkerheten behandlas i motionen
1973:1467. Riksdagen måste ingående pröva det föreslagna programmet
för utbyggnad av kärnkraftsproduktionen i Sverige, anförs det. Innan
vi vet att det är möjligt att eliminera de risker som är förbundna med
kärnkraften, framför allt när det gäller hantering och deponering av det
radioaktiva avfallet, kan vi enligt motionären inte ta på vårt ansvar att
bygga ut kärnkraften i den utsträckning som nu planeras.

De säkerhetsmässiga konsekvenserna av en satsning på kärnenergin har
inte varit föremål för någon mera ingående debatt i Sverige. Utomlands,
främst i Förenta staterna, har debatten varit livlig. En rad framstående
vetenskapsmän har starkt engagerat sig i frågan och klart tagit ställning
mot en satsning på kärnkraft i den omfattning som planeras och pläderat
för alternativa former för energiframställning. På längre sikt har
fusionsenergin bedömts vara ett alternativ. Tillämpning av fusionsprincipen
i samband med elproduktion är föremål för forskning i hela den
tekniskt avancerade världen. Principen bygger på att i en reaktor tas till
vara den energiutveckling som åstadkoms när deuterium - tungt väte
som kan fås ur havsvatten — förenas med deuterium eller tritium till ett
tyngre grundämne, helium. Forskningen befinner sig på ren grundforskningsnivå
och någon tidpunkt för när principen praktiskt skall kunna

2 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 49

Kartong: S. 17, rad 2 och 3 nerifrån Står: metallen grundämne. Rättat till:

deuterium helium.

NU 1973:49

18

utnyttjas kan inte anges. Det har i debatten dock hävdats att en väsentligt
ökad satsning på denna forskning skulle kunna leda till att fusionsprincipen
på ett tidigare stadium skulle kunna ges en praktisk tillämpning.

Sannolikheten för allvarliga olyckor med atomkraftsreaktorer har
bedömts vara extremt små, men vetenskapsmännen anser sig inte kunna
uttala sig med full visshet i frågan. Debatten har dock inte primärt gällt
denna fråga. De som kritiserar den planerade satsningen på kärnkraften
har i första hand koncentrerat sig på frågorna om hantering och
deponering av det radioaktiva avfallet samt frågan om riskerna för
militärt utnyttjande av kärnkraftstekniken.

Vid den energigivande kärnklyvningsprocessen i en lättvattenreaktor
förbrukas uran och nybildas plutonium. Processen ger samtidigt upphov
till klyvningsprodukter. Vissa av dessa är radioaktiva och faller sönder
under avgivande av joniserande strålning. Förbrukat bränsle tas ut från
reaktorn och förvaras vid kraftstationen under några månader för att
strålningen från de mest kortlivade radioaktiva klyvningsprodukterna
skall minska till en nivå som underlättar den fortsatta hanteringen.
Bränslet transporteras därefter till en upparbetningsanläggning och
underkastas där en kemisk behandling för återvinning av kvarvarande
mängder uran och plutonium, vilka kan användas för framställning av
nytt reaktorbränsle. Vid upparbetningen avskiljs de radioaktiva klyvningsprodukter
som utgör huvudbeståndsdelarna i det s. k. högaktiva
avfallet. De flesta av klyvningsprodukterna är relativt kortlivade.

Några har emellertid en så lång livslängd att det tar tusentals år innan
aktiviteten i det högaktiva avfallet minskat till ofarlig nivå. Anläggningar
för upparbetning av kärnbränsle finns för närvarande i ett litet antal
länder, i Västeuropa enbart i Storbritannien, Frankrike och Belgien. Det
högaktiva avfallet förvaras i anslutning till anläggningarna på ett sätt som
anses fullt betryggande i ett kortare tidsperspektiv. En omfattande
forskning pågår för att utveckla tekniken för hantering av avfallsprodukterna.
För närvarande synes emellertid inte ens några teoretiska lösningar
finnas som skulle kunna leda till att det inte blir nödvändigt att fortsätta
övervakningen av kärnbränsleavfallet under överskådlig framtid. Platser
för permanent lagring av avfallet har sökts i geologiskt stabila formationer.
Den lösning som undersökts mest noggrant och som enligt relativt
samstämmig bedömning erbjuder de bästa möjligheterna är vissa salthäddar
i jordbävningspassiva områden, där bäddarna varit opåverkade
under de senaste hundra miljoner åren eller mer. I debatten har
ifrågasatts om vi har rätt att tvinga efterföljande generationer till att
sköta den nödvändiga övervakningen. Det har också ifrågasatts om våra
efterkommande över huvud taget kan åta sig ett övervakningsuppdrag,
eftersom detta ställer krav på ett långvarigt fortbestånd av våra mänskliga
institutioner.

En andra fråga som internationellt blivit föremål för en omfattande
debatt är riskerna för militärt utnyttjande av kärnkraftstekniken. Enligt
många kritiker är det förenat med betydande risker att sprida den civila
användningen av atomkraften. Kunskaperna på detta område anses

NU 1973:49

19

nämligen med lätthet kunna omsättas i framställning av kärnvapen.
Dessutom får sabotageriskema inte underskattas.

Utskottet anser sig sakna tillräckligt underlag för ett bestämt
ställningstagande i denna fråga. Den kritik som framförts mot satsningen
på kärnenergin är dock så allvarlig, att den tills vägande motbevisning
kunnat förebringas eller tills tekniken vidareutvecklats inte får förbigås.
Chefen för industridepartementet har nyligen tillsatt en utredning
rörande högaktivt avfall från kärnkraftverk. Utredningen skall bl. a. göra
en genomgång av de tekniska, ekonomiska och säkerhetsmässiga problemen
i samband med såväl upparbetning av kärnbränsle som den
efterföljande behandlingen och förvaringen av det högaktiva avfallet.
Denna genomgång skall tjäna som en allmän bakgrund till de sakkunnigas
analys av de olika frågor som är av betydelse för den svenska beredskapen
på avfallsområdet. På internationell nivå förestår, erfår utskottet, en rad
konferenser, symposier och utredningar om atomkraftsutbyggnaden och
säkerheten. Denna debatt måste noggrant följas, och de fakta och
forskningsrön som kommer fram måste få påverka omfattningen och
inriktningen av den svenska kärnkraftssatsningen. Utskottet anser alltså
att det långsiktiga utbyggnadsprogram för atomkraften som har framlagts
av kraftindustrin och som redovisas i statsverkspropositionen inte bör
fastläggas. Frågan om atomkraftens utbyggnad måste kontinuerligt
omprövas mot bakgrund av bl. a. säkerhetsriskerna. Det är därför
nödvändigt att långsiktsplanerna görs flexibla så att handlingsfriheten
inte låses.

Inga beslut att bygga ut kärnkraften ytterligare bör fattas förrän ett
nytt, allsidigt beslutsunderlag, innefattande bl. a. information om forskningsresultat
och utvecklingstendenser, har förelagts riksdagen. Utskottet
är med detta förbehåll berett att tillstyrka de förslag angående
energiförsörjningen m. m. som framläggs i statsverkspropositionen (se
vidare s. 21 f.). Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet här anfört. Utskottet avstyrker
yrkandet i motionen 1973:1467.

Vissa frågor angående konstruktionen av taxesystemet för högspänd
elkraft behandlas i motionen 1973:1464. Statens vattenfallsverk har
börjat tillämpa en ny taxekonstruktion medan Sydsvenska kraftaktiebolaget
beslutat att t. o. m. 1975 tillämpa hittills gällande taxesystem.
Detta har, säger motionärerna, lett till att landet kommit att uppdelas i
två områden inom vilka olika taxekonstruktioner tillämpas. Detta anses
från många synpunkter vara olyckligt. En utredning bör därför tillsättas,
hävdas det, för att framlägga förslag om en för hela landet enhetlig
taxekonstruktion.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är önskvärt att i
huvudsak samma taxekonstruktion tillämpas i hela landet. Utskottet
anser det dock inte vara erforderligt med en utredning av det slag som
motionärerna förordar. Alla kraftproducenter är eniga om att självkostnadsprincipen
bör tillämpas som grund för taxornas utformning. Att nu
vissa skillnader föreligger är i första hand hänförligt till skillnader i det

NU 1973:49

20

befintliga systemet för kraftproduktion. Andelarna vattenkraft, oljekraft
och kärnkraft med sina skilda kostnadskarakteristika påverkar kostnadsstrukturen
och därmed kraftproducenternas debiteringsprinciper. Den
förändring av företagsstrukturen och kraftproduktionssystemen som är
att emotse under de närmaste åren kommer att skapa förutsättningar för
att tillämpa enhetliga högspänningstaxor i den utsträckning som kan
anses önskvärt och lämpligt. Syftet med motionen torde sålunda bli
tillgodosett inom en inte alltför avlägsen framtid av den anledningen att
de kostnadsmässiga förutsättningarna för en enhetlig taxekonstruktion då
är för handen. Utskottet avstyrker därför motionen 1973:1464.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973:814 om en resurspolitisk
utredning,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:817 såvitt den avser
nordiskt samarbete i vad gäller exploateringen av gas- och
oljefyndigheter i Nordsjön (punkten 2),

3. att riksdagen avslår motionen 1973:817 såvitt den avser
inrättande av ett energiinstitut (punkten 1),

4. att riksdagen avslår motionen 1973:1468 såvitt den avser
vissa tilläggsdirektiv till energiprognosutredningen (punkten
1),

5. att riksdagen avslår motionen 1973:1468 såvitt den avser
utredning angående alternativa metoder att utvinna energi
(punkten 2),

6. att riksdagen avslår motionen 1973:835 angående visst
uppdrag åt energiprognosutredningen,

7. att riksdagen avslår motionen 1973:836 om förbud mot
kollektivdebitering av kostnader för förbrukning av elektricitet
m. m. i hushåll,

8. att riksdagen avslår motionen 1973:830 om utredning rörande
ett utvecklingsprogram för elkraftproduktionen i Indalsälven,

9. att riksdagen avslår motionen 1973 350 om utredning rörande
elproduktion i vindkraftverk,

10. att riksdagen avslår motionen 1973:1471 om överförande av
hela energisektorn i offentlig ägo,

11. att riksdagen

a) som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad utskottet
anfört angående programmet för utbyggnad av kämkraftsproduktionen
i Sverige,

b) avslår motionen 1973:1467,

12. att riksdagen avslår motionen 1973:1464 om utredning
rörande en enhetlig taxekonstruktion för högspänd elektrisk
kraft,

NU 1973:49

21

2. Propositionen 1973:1 bilaga 15 (industridepartementet)
ENERGIFÖRSÖRJNING

2.1. Statens elektriska inspektion. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag (punkten D 1, s. 52 f.) och hemställer

att riksdagen till Statens elektriska inspektion för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 3 076 000 kr.

2.2. Kostnader för vissa nämnder. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag (punkten D 2, s. 54) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 43 000 kr.

2.3. Främjande av landsbygdens elektrifiering. Utskottet tillstyrker
Kungl. Majis förslag (punkten D 3, s. 54 f.) och hemställer

att riksdagen

1. medger att under budgetåret 1973/74 bidrag för upprustning
och nyanläggning av elektriska distributionsnät på landsbygden
beviljas intill ett belopp av sammanlagt 8 000 000 kr.,

2. medger att under budgetåret 1973/74 statlig garanti för lån
till upprustnings- och nyanläggningsåtgärder som berör landsbygdens
elnät beviljas intill ett belopp av 10 000 000 kr.,

3. till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret
1973/74 anvisar ett reservationsanslag av 9 000 000 kr.

2.4. Delegationen för atomenergifrågor. Utskottet tillstyrker Kungl.
Majis förslag (punkten D 4, s. 55 f.) och hemställer

att riksdagen till Delegationen för atomenergifrågor för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 2 202 000 kr.

TEKNISK UTVECKLING M. M.

2.5. Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkten E 14, s. 84—91) och hemställer

att riksdagen till Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget
Atomenergi för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag
av 49 800 000 kr.

2.6. Internationellt atomenergisamarbete. Utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts förslag (punkten E 15, s. 91—93) och hemställer

att riksdagen till Internationellt atomenergisamarbete för budgetåret
1973/74 anvisar ett förslagsanslag av 5 200 000 kr.

2.7. Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag (punkten E 16, s. 93 f.) och hemställer

NU 1973:49

22

att riksdagen till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran
för budgetåret 1973/74 anvisar ett reservationsanslag av
2 500 000 kr.

STATENS VATTENFALLSVERK

2.8. Kraftstationer m. m. Med hänvisning till vad utskottet anfört på

s. 19 tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts förslag (punkten I. F:l, s.

115 — 144) och hemställer
att riksdagen

1. medger att statens vattenfallsverk får disponera en från
200 000 000 kr. till 250 000 000 kr. ökad rörlig kredit i
riksgäldskontoret,

2. till Kraftstationer m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett
investeringsanslag av 1 318 000 000 kr.

3. Propositionen 1973:112 angående vissa åtgärder på olje- och naturgasområdet
jämte motion

Propositionen: hemställan

I propositionen 1973:112 (industridepartementet) har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att

1. bemyndiga Kungl. Maj:t att

a) godkänna avtal mellan statens vattenfallsverk och vissa företag om
bildande av ett aktiebolag för utredningssamarbete rörande import av
naturgas från Sovjetunionen,

b) medge vattenfallsverket att träffa överenskommelse om smärre
ändringar i avtalet,

2. bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna avtal mellan vattenfallsverket
och vissa företag om bildande av ett aktiebolag för prospektering
efter olja och naturgas utomlands enligt de riktlinjer chefen för
industridepartementet angett,

3. medge att medel får tas i anspråk från investeringsanslaget
Kraftstationer m. m. för teckning av aktier i de under 1 och 2 avsedda
aktiebolagen i enlighet med åtagandena i resp. avtal.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det avtal om utredningssamarbete rörande import av naturgas från
Sovjetunionen som Kungl. Maj:t föreslås få bemyndigande att godkänna
är ett konsortialavtal som har träffats mellan statens vattenfallsverk och
vissa enskilda och kommunala företag, vilka anges på s. 4 i propositionen.
Samarbetet avses ske inom ramen för ett särskilt aktiebolag, vars
aktiekapital vid bolagets bildande enligt avtalet skall uppgå till 25 000 kr.

NU 1973:49

23

Verksamheten avses i första hand gälla förprojektering av en rörledning
för naturgas från Finland till Sverige.

Beträffande det avtal om bildande av ett aktiebolag för prospektering
efter olja och naturgas utomlands som Kungl. Maj:t också föreslås få
bemyndigande att godkänna har en preliminär överenskommelse träffats
mellan intressenterna, vilka anges på s. 6 i propositionen. Vattenfallsverket
och LKAB förutsätts teckna vardera 25 % av bolagets aktiekapital,
vilket vid bolagsbildningen skall utgöra 1 milj. kr. Verksamheten avses bli
inriktad på prospektering i första hand i Nordsjön och angränsande
havsområden. Intressenterna förutsätts bidra till kostnaderna för verksamheten
intill ett belopp av 100 milj. kr. under cirka fem år.

Motionen: yrkande

I motionen 1973:1947 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs

att riksdagen avslår förslaget om konsortialavtal mellan statens
vattenfallsverk och vissa enskilda och kommunala intressenter och i
stället beslutar att allt utredningsarbete liksom kommande import och
distribution av gas skall ske i statlig regi,

att riksdagen avslår förslaget att godkänna avtal mellan vattenfallsverket
och vissa privata företag om bildande av ett aktiebolag för
prospektering efter olja och naturgas utomlands och i stället fattar beslut
om att sådan prospektering skall ske inom ramen för ett helstatligt bolag.

Motionen: motivering

Förslagen att inleda projekteringsarbete för en gasledning över Ålands
hav och att bilda ett bolag för prospektering av olja och naturgas
utomlands bedöms positivt i motionen. Motionärerna säger sig dock inte
kunna acceptera den uppläggning av verksamheten som föreslås. Storfinansen
bör inte ges tillfälle att medverka, sägs det. Samhället bör därför
överta hela energisektorn, så att långsiktiga hushållningsaspekter kan bli
vägledande och inte profitjakten. Motionärerna är också tveksamma till
LKAB:s engagemang när det gäller investeringar för att söka olja och
naturgas utomlands. LKAB har under årens lopp hämtat enorma vinster
från sina gruvor i Norrbotten men visat ett mycket ringa intresse för att
förädla en större del av den malm som bryts och därigenom bidra till
sysselsättning, uttalas det i motionen. LKAB bör därför i fortsättningen
satsa sina vinstmiljoner inte på gas- och oljeletning utanför Sveriges
gränser utan på uppbyggnaden av nya förädlingsindustrier i Norrbotten.

Utskottet

Utskottet tillstyrker bildandet av ett aktiebolag för utredningssamarbete
rörande import av naturgas samt bildandet av ett aktiebolag för
prospektering efter olja och naturgas utomlands. Utskottet har ingenting
att erinra emot att i de föreslagna bolagen skall ingå kommunala och
enskilda intressenter. Utskottet avstyrker således motionen 1973:1947,
vari yrkas att bolagen skall vara helstatliga.

NU 1973:49

24

Utskottet är dock inte berett föreslå riksdagen bemyndiga Kungl.
Maj d att godkänna avtalet mellan statens vattenfallsverk och vissa företag
om bildande av aktiebolaget för utredningssam arbete rörande import av
naturgas från Sovjetunionen därest inte aktiekapitalet vid bolagets
bildande sätts till minst 50 000 kr. Kungl. Maj:t har i propositionen
1973:93 med förslag till lag om konvertibla skuldebrev m. m., avgiven
före den nu aktuella propositionen, föreslagit att aktiekapitalets minsta
belopp höjs från nuvarande 5 000 kr. till 50 000 kr. Föredragande
statsrådet har i propositionen 1973:93 anfört att en lägre kapitalinsats än
50 000 kr. inte bör komma i fråga om ett företag skall drivas i
aktiebolagsform. Utskottet utgår från att detta uttalande gäller också
företag i vilka samhället är aktieägare.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. i anledning av propositionen 1973:112 punkten 1 och med
avslag på motionen 1973:1947 i ifrågavarande del bemyndigar
Kungl. Maj :t att

a) godkänna avtal svarande mot nu träffat avtal mellan
statens vattenfallsverk och vissa företag om bildande av ett
aktiebolag för utredningssamarbete rörande import av naturgas
från Sovjetunionen, dock med den ändringen att aktiekapitalet
skall utgöra minst 50 000 kr.,

b) medge vattenfallsverket att träffa överenskommelse om
smärre ändringar i det av Kungl. Maj:t godkända avtalet,

2. med bifall till propositionen 1973:112 punkten 2 och med
avslag på motionen 1973:1947 i ifrågavarande del bemyndigar
Kungl. Maj:t att godkänna avtal mellan statens vattenfallsverk
och vissa företag om bildande av ett aktiebolag för
prospektering efter olja och naturgas utomlands enligt de
riktlinjer som chefen för industridepartementet angett,

3. med bifall till propositionen 1973:112 punkten 3 och med
avslag på motionen 1973:1947 i ifrågavarande del medger att
medel får tas i anspråk från investeringsanslaget Krafts ta tioner
m. m. för teckning av aktier i de under 1 och 2 avsedda
aktiebolagen i enlighet med åtagandena i respektive avtal.

Stockholm den 9 maj 1973

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Rask (s), Wirtén (fp), Blomkvist (s), Sjönell (c),
Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk) och fru Hambraeus
(c).

NU 1973:49

25

Reservationer

1. beträffande resurspolitisk utredning (utskottets hemställan under 1.1)
av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Wirtén
(fp), Sjönell (c), Svensson i Malmö (vpk) och fru Hambraeus (c), som
anser

dels att det stycke på s. 14 i utskottets yttrande som börjar med ”En
motion med” och slutar med ”motionsyrkandet om utredning” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförts i motionen att en
utredning bör tillsättas för att utarbeta en hushållningsplan för naturresurser.
I tidigare sammanhang har hänvisats till att vissa områden är
föremål för särskild utredningsverksamhet. Detta kan knappast utgöra
något argument mot en övergripande utredning. Ett samlat resurspolitiskt
program kan inte åstadkommas genom punktinsatser. Vad som krävs är
en samlad överblick över problemen som kan tjäna som en rekommendation
rörande den framtida resursanvändningen. Självfallet bör de specialstudier
som görs inom olika områden användas som grundmaterial.
Människans exploatering av natur- och energiresurserna har medfört att
den ekologiska balansen rubbats. Detta kan enligt utskottets uppfattning
få förödande konsekvenser, och det är därför nödvändigt att såsom
motionärerna föreslagit utveckla produktionsprocesser som är mera
anpassade till naturens kretslopp och som bygger på återanvändning av
material i stället för den nuvarande principen råvaruförbrukning-avfallsproduktion.
Ett genomarbetat beslutsunderlag för de betydelsefulla,
politiska ställningstaganden som blir ofrånkomliga på dessa områden
inom en nära framtid saknas för närvarande. En hushållningsplan för
naturresurser i enlighet med vad som anförts i motionen bör därför
tillsättas. Utskottet tillstyrker motionens yrkande att en arbetsgrupp med
uppgift att förbereda arbetet i en parlamentariskt sammansatt utredning
av detta slag skall tillsättas.

dels att utskottet under 1.1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionen 1973:814 hos Kungl.
Maj:t hemställer om tillsättande av en resurspolitisk utredning
i enlighet med vad utskottet anfört,

2. beträffande inrättande av ett energiinstitut (utskottets hemställan
under 1.3) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Wirtén (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och fru Hambraeus
(c), som anser

dels att det stycke på s. 15 i utskottets yttrande som börjar med
”Motionärernas förslag att” och slutar med ”överta dess arbetsuppgifter”
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Tillsättandet av energiprognosutredningen är enligt utskottets uppfattning
att hälsa med tillfredsställelse. Det är i hög grad angeläget att ett

NU 1973:49

26

fylligt och tillförlitligt underlag för långsiktiga beslut på det energipolitiska
området kan tas fram. En sådan verksamhet måste dock ges en
permanent form och kan inte utföras enbart inom ramen för en
utredning. Vad som erfordras är bl. a. prognoser, utredningar och
framtidsstudier men därutöver även en fortlöpande vetenskapligt inriktad
forsknings- och utvecklingsverksamhet inom energiområdet. Dessa uppgifter
skulle lämpligen kunna utföras av ett särskilt energiinstitut.
Verksamheten måste få en markerat självständig ställning i förhållande
till myndigheter, företag och organisationer. Ett industriverk med
uppgifter också på det energipolitiska området kan därför inte utgöra
något alternativ till ett sådant institut. Fastmer skulle industriverket för
att kunna lösa sina uppgifter ha behov av de utredningar och det
forsknings- och utvecklingsunderlag som energiinstitutet skulle kunna
prestera. Utskottet föreslår därför att riksdagen begär ett förslag från
Kungl. Maj:ts sida om inrättandet av ett energiinstitut enligt de riktlinjer
som anges i motionen 1973:817.

dels att utskottet under 1.3 bort hemställa

3. att riksdagen i anledning av motionen 1973:817 punkten 1
hos Kungl. Maj:t hemställer att förslag om inrättande av ett
fristående energiinstitut snarast föreläggs riksdagen,

3. beträffande visst uppdrag åt energiprognosutredningen (utskottets
hemställan under 1.6) av herrar Regnéll (m) och Hovhammar (m), som
anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 15 med
”Energiprognosutredningen kommer enligt” och slutar på s. 16 med
”avstyrker därför motionen 1973:835” bort utbytas mot ett stycke av
följande lydelse:

Utan omfattande utredning torde det stå klart att vissa åtgärder
verksamt skulle kunna bidra till att begränsa ökningen av energikonsumtionen
i samhället. Utskottet vill liksom motionärerna aktualisera
frågorna om energibeskattningens utformning och om bostädernas
konstruktion och främst då deras isolering. Uppenbarligen skulle betydande
besparingar snabbt kunna uppnås genom en utformning av
beskattningen som påverkar allmänhetens känsla för resursernas knapphet.
Nya normer för isoleringen av bostäder skulle likaledes snabbt kunna
ge resultat. Det vore enligt utskottets uppfattning värdefullt om
energiprognosutredningen redan i början av sitt arbete finge närmare
överväga dessa frågor. Utskottet tillstyrker därför motionärernas förslag
om att dessa frågor skall behandlas med förtur inom energiprognosutredningen.

dels att utskottet under 1.6 bort hemställa

6. att riksdagen med bifall till motionen 1973:835 hos Kungl.

Maj:t hemställer att energiprognosutredningen får i uppdrag

NU 1973:49

27

att med förtur behandla frågor om energibeskattningens
utformning m. m. i enlighet med vad utskottet anfört,

4. beträffande kollektivdebitering av kostnader för el-, gas- och vattenförbrukning
i hushåll (utskottets hemställan under 1.7) av herrar Regnéll
(m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Wirtén (fp),
Sjönell (c), Hovhammar (m) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke på s. 16 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet är inte” och slutar med ”utredning kan överblickas” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att åtgärder bör vidtas för
att motverka kollektivdebitering av kostnader för el-, gas- och vattenförbrukning.
Erfarenheterna tyder på att förbrukningen okar avsevärt
vid kollektivdebitering. En mera utbredd tillämpning av kollektivdebitering
skulle sålunda ge upphov till ett energislöseri som i den rådande
situationen på energiområdet inte är försvarbart. För hushållen torde
undvikande av kollektivdebitering alltså även leda till lägre utgifter. De
fördelningspolitiska effekterna av åtgärder mot kollektivdebitering kan
förutsättas vara obetydliga, åtminstone såvitt avser elström. Skulle
olägenheterna bli avsevärda, borde de dock kunna begränsas genom
kompensation till berörda konsumenter på annat sätt. Utskottet föreslår
att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna som sin mening vad utskottet här
anfört.

dels att utskottet under 1.7 bort hemställa

7. att riksdagen i anledning av motionen 1973:836 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
angående åtgärder mot kollektivdebitering av kostnader för
el-, gas- och vattenförbrukning i hushåll,

5. beträffande utvecklingsprogram för elkraftsproduktionen i Indalsälven
(utskottets hemställan under 1.8) av herrar Börjesson i Glömminge (c),
Sjönell (c) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det avsnitt på s. 16 i utskottets yttrande som börjar med ”En
särskild utredning” och slutar med ”utskottet inte tillstyrka” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Som motionärerna framhåller har statens vattenfallsverk vid en
inventering av förutsättningarna för att upprusta och utöka kraftstationerna
i älvens nedre del kommit fram till att betydande effektvinster går
att åstadkomma. Mot bakgrund härav och av att en utbyggnad skulle vara
synnerligen värdefull även från sysselsättningssynpunkt bör enligt utskottets
uppfattning en utredning tillsättas med uppgift att skyndsamt
upprätta ett utvecklingsprogram för elkraftsproduktionen i Indalsälven.
Utskottet tillstyrker alltså motionen 1973:830.

NU 1973:49

28

dels att utskottet under 1.8 bort hemställa

8. att riksdagen med bifall till motionen 1973:830 hos Kungl.
Maj:t hemställer om skyndsam utredning rörande ett utvecklingsprogram
för elkraftsproduktionen i Indalsälven i enlighet
med vad utskottet anfört,

6. beträffande utredning rörande elproduktion i vindkraftverk (utskottets
hemställan under 1.9) av herrar Andersson i Örebro (fp), Wirtén (fp),
Svensson i Malmö (vpk) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 16 med
”Utskottet delar den” och slutar på s. 17 med ”en särskild utredning”
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet delar den principiella uppfattning som framförs i motionen.
Det finns anledning att närmare undersöka förutsättningarna för produktion
av elenergi på alternativa sätt, bl. a. med hjälp av vindkraft. Statens
vattenfallsverk har i sitt remissyttrande över motionen meddelat att man
avser att göra en undersökning av frågan, men det kan på goda grunder
antas att denna undersökning blir begränsad. Styrelsen för teknisk
utveckling har i sitt yttrande ansett det vara motiverat att en förutsättningslös
utredning angående vindkraftverk för elproduktion i större skala
kommer till stånd. Utskottet delar denna uppfattning och tillstyrker
motionsyrkandet.

dels att utskottet under 1.9 bort hemställa

9. att riksdagen med bifall till motionen 1973:350 hos Kungl.
Maj:t hemställer om utredning av de ekonomiska förutsättningarna
för elproduktion i vindkraftverk,

7. beträffande överförande av hela energisektorn i offentlig ägo (utskottets
hemställan under 1.10) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det stycke på s. 17 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet vill framhålla” och slutar med ”motionen 1973:1471” bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

Utskottet är medvetet om att samhällets inflytande över energiproduktionen
är betydande i den meningen att staten och kommuner
ensamma eller tillsammans med enskilda ägare svarar för en mycket stor
del av elproduktionen. Energiproduktionen är emellertid en maktpolitiskt
viktig sektor. Den som kontrollerar energikällorna, kontrollerar en
avgörande maktpolitisk grundfaktor. Det framstår därför som högst
betänkligt att storfinansen tillåts ha ett betydande inflytande inom denna
verksamhet. De stora kraftproducenterna, de privata, blandade, kommunala,
liksom vattenfallsverket har hittills i alltför stor utsträckning fått
låta sina expansions- och affärsintressen dominera kraftsektorn. Detta
torde vara en av förklaringarna till den ökade efterfrågan på energi under
senare år. För att möjliggöra att långsiktiga hushållningsaspekter får bli

NU 1973:49

29

vägledande erfordras en övergripande styrning av hela energisektorn.
Detta kan inte åstadkommas med den nuvarande ägarstrukturen. Hela
energisektorn bör därför överföras i offentlig ägo. Utskottet tillstyrker
alltså motionen 1973:1471.

dels att utskottet under 1.10 bort hemställa

10. att riksdagen i anledning av motionen 1973:1471 hos Kungl.
Maj:t hemställer om förslag till åtgärder för överförande av
hela energienheten i offentlig ägo,

8. beträffande programmet för utbyggnad av kärnkraftsproduktionen i
Sverige (utskottets hemställan under 1.11) av herrar Börjesson i
Glömminge (c), Svensson i Malmö (vpk) och fru Hambraeus (c), som
anser

dels att det stycke på s. 19 i utskottets yttrande som börjar med ”Inga
beslut att” och slutar med ”motionen 1973:1467” bort utbytas mot ett
stycke av följande lydelse:

Utskottet anser att i fråga om utbyggnad av kärnkraftsproduktionen i
Sverige ett uppskov (moratorium) under i första hand ett år skall
beslutas. Detta innebär att inget nytt kärnkraftverk får tas i drift och att
inget nytt kärnkraftsbygge får igångsättas förrän moratoriet upphört.
Under denna tid finns möjlighet att ingående analysera och ta ställning
till det nya beslutsunderlag som undan för undan bör tillföras riksdagen
och som bör innefatta bl. a. information om forskningsresultat och
utvecklingstendenser.

dels att utskottet under 1.11 bort hemställa

11. att riksdagen i anledning av motionen 1973:1467 antager
följande

Förslag till

Lag om viss inskränkning i rätten att meddela tillstånd enligt atomenergilagen
(1956:306)

Härigenom förordnas, att sådant tillstånd att uppföra eller driva
atomreaktor eller anläggning som avses i 2 § atomenergilagen (1956:306)
icke får lämnas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller
till utgången av juni 1974.

9. beträffande anslag till Kraftstationer m. m. (utskottets hemställan
under 2.8) av herrar Börjesson i Glömminge (c), Svensson i Malmö (vpk)
och fru Hambraeus (c), som anser att utskottets yttrande och hemställan
under denna punkt bort ha följande lydelse:

NU 1973:49

30

Av vad utskottet anfört om ett moratorium för kärnkraftsutbyggnaden
följer att medel inte nu bör anvisas för att täcka utgifter under
budgetåret 1973/74 för det planerade fjärde aggregatet vid Ringhals
kraftstation. Med denna inskränkning tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts
förslag (punkten I. F:l, s. 115-144) och hemställer
att riksdagen

1. medger att statens vattenfallsverk får disponera en från
200 000 000 kr. till 250 000 000 kr. ökad rörlig kredit i
riksgäldskontoret,

2. till Kraftstationer m. m. för budgetåret 1973/74 anvisar ett
investeringsanslag av 1 281 000 000 kr.

10. beträffande propositionen 1973:112 av herr Svensson i Malmö (vpk),
som anser att utskottets yttrande och hemställan på s. 23 f. bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen. Samhället
bör självfallet ha hela ansvaret, kontrollen och äganderätten över så
viktiga delar av energiförsörjningen som det här är fråga om. Endast på
detta sätt kan långsiktiga hushållningsaspekter i stället för profitintressena
bli vägledande för den framtida energiförsörjningen. Utskottet delar
också motionärernas uppfattning att LKAB inte bör engagera sig i gasoch
oljeletning utomlands. LKAB :s vinster bör i stället användas för att
bygga upp nya förädlingsindustrier i Norrbotten.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med avslag på propositionen 1973:112 punkterna 1 och 3,
den sistnämnda i ifrågavarande del, och med bifall till
motionen 1973:1947 i ifrågavarande del som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna att allt utredningsarbete rörande
import av naturgas från Sovjetunionen liksom framtida
import och distribution av sådan gas bör ske i statlig regi,

2. med avslag på propositionen 1973:112 punkterna 2 och 3,
den sistnämnda i ifrågavarande del, och med bifall till
motionen 1973:1947 i ifrågavarande del som sin mening ger
Kungl. Maj:t till känna att den i propositionen avsedda
prospekteringen efter olja och naturgas utomlands bör ske
inom ramen för ett helstatligt aktiebolag.