Näringsutskottets betänkande nr 33 år 1973

Nr 33

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående tillfällighetsförsäijning.

Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1973:833 av fru Sundström m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen skall
besluta

1. att göra Kungl. Maj:t uppmärksam på de problem som uppstått
som följd av de ambulerande företagens s. k. tillfälliga utförsäljningar,

2. att hos Kungl. Maj:t anhålla att åt varudistributionsutredningen
uppdrages att närmare utreda frågan samt föreslå åtgärder som kan
motverka denna typ av handel, och

1973:1492 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t anhålla om översyn av de
bestämmelser som reglerar den tillfälliga och ambulerande handeln med
livsmedel och blommor.

Motionerna

I motionen 1973:833 anförs att ambulerande företag i ökande
utsträckning organiserar s. k. tillfälliga utförsäljningar. Denna verksamhet
medför enligt motionärerna problem för konsumenter, för anställda och
för den etablerade handeln. De tillfälliga utförsäljningarna fyller, säger
motionärerna, sällan de krav på köptrygghet som konsumenterna har rätt
att ställa. De ambulerande företagen utnyttjar som regel oorganiserad
arbetskraft och betalar inte avtalsenliga löner. Genom att de kan undvika
fasta kostnader för personal och lokaler kan de ofta erbjuda vissa varor
till lägre priser än den reguljära handeln. Detta medför ett hot mot denna
handel som i vissa fall tvingas vidtaga kostnadspressande åtgärder, t. ex.
personalindragningar och i vissa fall nedläggningar. De ambulerande
företagens verksamhet förorsakar enligt motionärerna också svårigheter
för den kommunala planeringen och kan medföra minskat skatteunderlag
för kommunerna, eftersom dessa företags vinster på försäljningarna i de
olika kommunerna torde vara svåra att kontrollera.

I motionen 1973:1492 erinras om att tillfällig handel med bl. a.
livsmedel och blommor kan drivas utan tillstånd. Detta generella
undantag från huvudregeln att tillfällig handel endast får drivas efter
tillstånd har motiverats av gammal hävd. Enligt motionärernas uppfattning
har dock förhållandena på detta område så radikalt förändrats att
det är fel att utan urskilning behålla detta undantag. Ambulerande

1 Riksdagen 1973. 17 sami Nr 33

NU 1973:33

försäljare besöker tillfälligt olika städer eller större tätorter och tillhandahåller
ofta underhaltiga varor, sägs det i motionen. Även andra avarter
med denna handel förekommer. Bl. a. har utebliven eller mycket
bristfällig mervärdeskatteredovisning uppdagats. Försäljarna införskaffar
ofta sina varor på kredit och infriar sedan inte sin skuldförbindelse. 1 den
händelse leverantören inte avskriver fordringarna går vederbörande i
konkurs och startar i stället ett nytt företag i annat namn. Denna
procedur synes kunna fortsätta gång efter annan med de skadeverkningar
detta får. De anförda omständigheterna irriterar vanlig handel och vanliga
skattebetalare. Därför föreslår motionärerna att en översyn görs av de
bestämmelser som reglerar den tillfälliga handeln med livsmedel och
blommor. De anser att en bättre kontroll och ordning skulle kunna
skapas om tillstånd krävdes av alla som bedriver försäljning i annan
kommun, dvs. bor utanför den kommun där varorna saluförs.

Uppgifter i anslutning till motionen

Gällande bestämmelser samt vissa motivuttalanden

I samband med att 1864 års näringsfrihetsförordning upphävdes
ersattes förordningens regler om gårdfarihandel och realisation (försäljning
av ett lager handelsvaror under kortare tid på en ort där handlanden
inte är stadigvarande verksam) av en förordning (1968:564) om tillfällig
handel. Enligt huvudregeln får tillfällig handel drivas endast efter särskilt
tillstånd. Tillstånd lämnas till svensk medborgare och utlänning som har
bosättningstillstånd, om det inte föreligger skäl till antagande att
sökanden med hänsyn till sina personliga förhållanden inte är lämplig att
driva verksamheten eller att denna kan störa allmän ordning. Svensk
medborgare och utlänning som har bosättningstillstånd får dock utan
tillstånd driva tillfällig handel med livsmedel, blommor och alster av
inhemsk hemslöjd samt med andra varor om handeln bedrivs i lokal över
vilken han förfogar.

Med tillfällig handel förstås i förordningen att någon yrkesmässigt
salubjuder medförda varor på ett av honom tillfälligt begagnat försäljningsställe
eller under kringföring. Förordningen anger dock vissa
undantag från vad som skall betraktas som tillfällig handel, bl. a.
torghandel samt handel på marknad, mässa eller utställning. Enligt
förarbetena inbegrips under torghandel inte endast försäljning på salutorg
utan också försäljning på annan plats som upplåtits till allmän försäljningsplats.
Även då utrymmen på allmän plats tillfälligt upplåts för ett
flertal försäljningar av samma art, t. ex. julgransförsäljning, anses försäljningen
i detta sammanhang vara likställd med vanlig torghandel.

1958 års näringsrättssakkunnige redovisade i sitt betänkande (SOU
1962:15) förhållanden som ansetts tala för särskilda restriktioner för
kringföringshandeln. Ett av de skäl som främst åberopats till stöd för
sådana restriktioner var att försäljningsformen skulle innebära en inte
önskvärd konkurrens för den fasta handeln. Den sakkunnige anförde med

NU 1973:33

hänvisning till näringslagstiftningens allmänna inriktning att olika distributionsformer
fritt borde få konkurrera med varandra och fann därför
att värnandet om den fasta handeln inte motiverade att statsmakterna
skulle lägga hinder i vägen för andra distributionsformer. I sammanhanget
påpekades också att de tidigare restriktionerna för kringföringshandeln
haft ganska begränsad betydelse såsom konkurrensskydd för den fasta
handeln. Som skäl för en begränsning av kringföringshandeln hade vidare
åberopats allmänhetens behov av skydd mot utbud av undermåliga varor
som inte är värda sitt pris. Att det i vissa fall förekom oarter av detta slag
ansåg den sakkunnige inte utgöra skäl för att föreskriva restriktioner för
hela distributionsformen, utan det måste vid kringföringshandel liksom
vid andra försäljningsformer i första hand ankomma på köparen att
bedöma om salubjudna varor är värda sitt pris. För tillståndstvång som
skulle möjliggöra bedömning av sökandens personliga lämplighet hade
talat att den tillfälliga handeln kunde begagnas för att vinna avsättning
för olovligen åtkommet gods samt att handelsformen kunde utnyttjas
som täckmantel för tiggeri och lösdriveri. Inte heller anmärkningar i
hygieniskt avseende borde enligt utredningsmannen utgöra grund för
restriktioner eller särskilda föreskrifter i den näringsrättsliga lagstiftningen
utan finge i stället regleras via livsmedelsstadgan.

Chefen för handelsdepartementet anslöt sig i propositionen 1968:98
till de bedömningar som gjorts av utredningsmannen angående kringföringshandel.
Vad beträffar realisationer delade departementschefen
också utredningsmannens uppfattning, enligt vilken för tillfälliga försäljningsställen
utomhus borde gälla samma regler som för kringföringshandeln.
Där inomhusförsäljning anordnats bedömdes det däremot inte
finnas skäl att av polisiära eller ordningsmässiga hänsyn ställa andra krav
på försäljaren i personligt hänseende än som gällde för handelsidkare i
allmänhet. Departementschefen sade sig dock vara medveten om att vissa
missförhållanden beträffande allmänhetens möjligheter till reklamation
kunde uppstå vid denna form av försäljning. Dessa risker kunde enligt
hans mening inte anses vara så allvarliga att frågan om restriktioner för
själva försäljningsformen borde bedömas annorlunda än den sakkunnige
gjort. 1 sammanhanget erinrade departementschefen om att konsumentupplysningen
under senare år byggts ut betydligt. Det kunde väntas att
upplysningsorganen skulle uppmärksamma även ifrågavarande handelsformer,
vilket skulle ge konsumenterna ökade möjligheter att bedöma
värdet av olika erbjudanden och få skydd mot uppkommande oarter.

Vad beträffar undantaget från tillståndstvång i fråga om tillfällig
handel med livsmedel, blommor och alster av inhemsk hemslöjd hade den
sakkunnige anknutit till tidigare gällande ordning. Han sade sig dock vara
tveksam om detta undantag verkligen var befogat från de synpunkter som
motiverade ett tillståndstvång. Några remissinstanser hade också kritiserat
förslaget i denna del bl. a. med hänvisning till kriminalpolitiska och
hygieniska synpunkter. Departementschefen anförde att de skäl som
sålunda anförts mot att tillfällig handel med de berörda varorna skulle
undantas från tillståndsplikten utan tvekan var beaktansvärda. Då sådan

NU 1973:33

handel av ålder varit fri borde denna frihet dock inte begränsas utan
mycket starka skäl. Med hänvisning härtill och till att tillståndstvång
skulle träffa åtskilliga helt harmlösa fall fann departementschefen inte
tillräcklig anledning inta annan ståndpunkt än den sakkunnige.

Vid riksdagsbehandlingen anslöt sig tredje lagutskottet till de uttalanden
som departementschefen gjort (3LU 1968:63). Riksdagen lämnade
författningsförslaget utan erinran.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan

Vid 1970 års riksdag väcktes en motion vari föreslogs att riksdagen
skulle hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående erforderlig
ändring i förordningen om tillfällig handel, så att tillfällig handel med
livsmedel och blommor skulle underkastas prövning i överensstämmelse
med bestämmelserna i förordningen. Tredje lagutskottet anförde i sitt
utlåtande (3LU 1970:62) att det beträffande den tillfälliga handeln med
livsmedel och blommor inte inträtt ändrade förhållanden av sådan styrka
att det var påkallat att införa prövning av polisiär och social art rörande
näringsutövamas personliga lämplighet. Utskottet hänvisade också till ett
remissyttrande från näringsfrihetsombudsmannen, vari hävdades att ett
genomförande av motionsförslaget skulle motverka önskemålet om
friaste möjliga konkurrens mellan olika distributionsformer. Med hänvisning
härtill avstyrkte utskottet motionen. Denna avslogs också av
riksdagen.

Vissa utredningar

Distributionsutredningen (H 1970:14; ordförande: riksdagsledamoten
Anna Lisa Lewén-Eliasson) har till uppgift att göra en utredning om
varudistributionen och därmed förknippade problem. Utredningen skall
enligt direktiven inriktas särskilt på de frågor som aktualiseras av
handelns strukturutveckling, och dess tyngdpunkt skall läggas på de
konsumentekonomiska och samhällsekonomiska följderna av koncentrationen
inom detaljhandeln, i första hand dagligvaruhandeln. Förändringar
inom andra delar av distributionssektorn skall också innefattas i
utredningen i den mån de medför påtagliga problem för konsumenterna.

Affärstidsnämnden (H 197103; ordförande: generaldirektör Åke
Englund) har beviljats medel för att utföra en undersökning angående
omfattningen av den ambulerande handeln och dess effekter på den
reguljära handeln. Härvid kommer att undersökas under vilken tid
försäljning av detta slag pågår, vilka varugrupper försäljningen avser, vilka
typer av försäljningslokaler som kommer till användning, om försäljningen
bedrivs av företag som också har försäljning från stationär butik,
frekvensen av tillfällighetsförsäljningar, omfattningen av försäljningen, på
vilket sätt de ambulerande försäljarna gör reklam, vilken typ av personal
som används, hur personalrekryteringen sker, de ambulerande företagens
prissättning och kvaliteten på försålda varor.

NU 1973:33

Utskottet

Med något olika utgångspunkter framförs i de båda motionerna
önskemål om utredningar angående tillfällighetsförsäljning. I motionen
1973:833 föreslås att varudistributionsutredningen skall få i uppdrag att
närmare utreda frågan om vilka problem som uppstått till följd av de
ambulerande företagens s. k. tillfälliga utförsäljningar och i motionen
1973:1492 att det skall göras en översyn av de bestämmelser som reglerar
den tillfälliga och ambulerande handeln med livsmedel och blommor.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de försäljningsformer
som behandlas i motionerna kan medföra betydande problem i olika
avseenden. Utskottet finner det dock inte erforderligt att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om utredningar av det slag som motionärerna
förordar. Sedan motionerna väcktes har nämligen affärstidsnämnden
beslutat göra en undersökning angående omfattningen av den ambulerande
handeln och dess effekter på den reguljära handeln. En kartläggning av
detta slag kommer enligt utskottets uppfattning att utgöra ett värdefullt
underlag för bedömningen av om en lagteknisk översyn är motiverad.
Utredningsresultatet bör därför avvaktas.

Med hänvisning till vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1973:833 och 1973:1492.

Stockholm den 3 april 1973

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Blomkvist (s). Sjönell
(c), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Rydén (fp) och
fru Hansson (s).

GOTAB 73 3611 S Stockholm 1973