Näringsutskottets betänkande nr 32 år 1973
NU 1973:32
Nr 32
Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående etableringen
av stormarknader.
Ärendet
I detta betänkande behandlas motionerna
1973:938 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen skall hos Kungl. Maj :t begära
1. översyn av de samhällsekonomiska konsekvenserna av etableringen
av stormarknader samt deras inverkan på serviceutbudet i befintliga
stadskärnor och bostadsområden,
2. etableringsförbud för stormarknader tills resultatet av denna
översyn föreligger, och
1973:1476 av herr Olof Johansson i Stockholm (c), vari hemställs att
riksdagen skall hos Kungl. Maj :t anhålla om förslag angående temporärt
etableringsstopp för externa stormarknader i avvaktan på de förslag som
kan aktualiseras i anledning av distributionsutredningens kommande
betänkande.
Motionerna
1 motionerna konstateras att under senare år ett stort antal stormarknader
etablerats i anslutning till större tätorter. Olika konsekvenser
av denna utveckling diskuteras.
I motionen 1973:938 framhålls bl.a. att det i flertalet fall saknas
preciserade utredningar om de kommunalekonomiska konsekvenserna på
kort och lång sikt av att stormarknader anläggs. Enligt en av motionärerna
åberopad hushållsekonomisk studie skulle konsumenterna ha en
benägenhet att övervärdera stormarknadernas prisfördelar och undervärdera
sina egna reskostnader. En rad negativa effekter bör enligt
motionärernas mening belysas närmare. Närservicen i äldre bostadsområden
drabbas genom tillkomsten av stormarknader, och välbehövlig
sådan service i nya stadsområden kan utebli. I glesbygder kan butiksnedläggningar
påskyndas. När en stormarknad övertas av annan verksamhet
kan denna ligga helt fellokaliserad. En överetablering av lågprisvaruhus
kan resultera i ett snedvridet detaljhandelsutbud. Onödiga
trafikinvesteringar kan framtvingas. Det betonas i motionerna att det
främst är äldre, handikappade och icke bilburna konsumenter som får sin
varuförsörjningsstandard försämrad.
I motionen 1973:1476 anförs att distributionsutredningen håller på
att analysera effekterna av tillkomsten av fler stormarknader. Motionären
I Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 32
NU 1973: 32
2
anser det angeläget att förebygga att utredningens kommande förslag blir
helt överspelat av utvecklingen.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Butiksetableringsutredningen anför i sitt i mars 1973 avlämnade
betänkande (SOU 1973:15) Kommunal planering och detaljhandel att
kommunerna i dagens läge i väsentliga delar faktiskt bestämmer
förutsättningarna för detaljhandeln i kommunerna. Detta sker genom
många olika beslut, bl. a. genom det kommunala planmonopolet och
markpolitiken. Kommunerna har dock i allmänhet endast begränsad
tillgång till expertis i detaljhandelsfrågor. Utredningen har kommit till
slutsatsen att kommunerna bör ha ett bättre grepp om den planering som
rör utvecklingen av detaljhandeln. Detta innebär inte att kommunerna
behöver få vidgade befogenheter. Det är i stället fråga om att förvandla
faktisk inverkan till målmedvetet inflytande, sägs det i betänkandet.
Inflytandet bör användas bl. a. till att med bibehållande av effektiv
konkurrens inom detaljhandeln åstadkomma en från konsumentsynpunkt
lämplig avvägning mellan olika konkurrensmedel såsom pris, service,
närhet etc.
Utredningens förslag går ut på att de förhållanden som rör detaljhandeln
i kommunerna skall behandlas i en rullande översiktsplanering.
Denna planeringsteknik skall göra det möjligt att inom en från
detaljhandelns synpunkt överskådlig tid överblicka förestående förändringar
i kommunens detaljhandelsstruktur i dess helhet. Härigenom
erhålls fortlöpande underlag för totalbedömning i viktiga frågor. En
sådan fråga är hur stadskärnans handel kommer att påverkas när nya
detaljhandelscentra byggs eller när stormarknader etableras. En annan
viktig fråga är på vilket sätt möjligheterna att bibehålla redan befintliga
närhetsbutiker och att etablera nya sådana butiker påverkas när nya stora
detaljhandelsutbud tillkommer. Förslaget syftar också till att underlätta
för kommunerna att ta initiativet i planeringen för att uppnå de mål man
uppställer.
Kommunerna föreslås få svara för fördelningen av butikslägen. Detta
avses gå till på det sättet att kommunen ger byggherren rekommendation
om vilket företag som bör få ett visst butiksläge. Eftersom det inte utan
vidare kan förutsättas att företagen alltid skall vara villiga att ta de lägen
som innebär den bästa måluppfyllelsen från allmän synpunkt förutsätts
kommunerna kunna premiera sådana företag som visar sig mer tillmötesgående
än andra.
För att kommunerna skall få hjälp med tekniska problem föreslår
utredningen att Svenska kommunförbundet skall biträda kommunerna
med service när det gäller standardisering av datainsamling och metoder
för materialets utnyttjande i planeringstekniken. Vidare föreslås att
Näringslivets planinstitut omorganiseras och ges statligt stöd för att
kunna bistå dels Kommunförbundet i dess serviceuppgift, dels kommunerna
vid tolkningen av sådana grundfakta som belyser förutsättningarna
NU 1973:32
3
för att etablera butiker i skilda lägen. Förslaget innebär också att ett
särskilt detaljhandelsråd tillskapas. I detta råd skall ingå personer med
särskild sakkunskap i planerings- och distributionsfrågor. Konsumenter,
handelsanställda och kommunintressen skall också vara företrädda. Rådet
skall ha tre uppgifter. Det skall ge råd åt kommunerna i särskilt svåra och
viktiga frågor som gäller detaljhandelns utveckling i kommunen. Det skall
vidare fungera som ett forum för obligatoriskt samråd mellan skilda
kommuner beträffande etableringsfrågor som rör flera kommuner. Om
ett detaljhandelsföretag har planer på att etablera t. ex. en stormarknad i
en kommun, skall vilken som helst av de kommuner som ligger i närheten
ha möjlighet att framtvinga samråd mellan kommunerna om etableringen
inför detaljhandelsrådet. Slutligen skall rådet vara ett opartiskt organ hos
vilket detaljhandelsföretagen skall kunna söka stöd när det blir tvist om
vilket av flera företag som skall få ett visst butiksläge.
Förslaget avses till en början bli prövat i en försöksverksamhet i
Storstockholms regionplaneområde samt Västerås och Växjö kommuner.
Försöksverksamheten skall ledas av Kommunförbundet.
Distributionsutredningen (H 1970:14; ordförande: riksdagsledamoten
Anna Lisa Lewén-Eliasson) har till uppgift att göra en utredning om
varudistributionen och därmed förknippade problem. Utredningen skall
enligt direktiven inriktas särskilt på de frågor som aktualiseras av
handelns strukturutveckling, och dess tyngdpunkt skall läggas på de
konsumentekonomiska och samhällsekonomiska följderna av koncentrationen
inom detaljhandeln, i första hand dagligvaruhandeln. Förändringar
inom andra delar av distributionssektorn skall också innefattas i
utredningen i den mån de medför påtagliga problem för konsumenterna.
Utskottet
I motionerna anförs att etableringen av stormarknader medför en rad
negativa effekter av olika slag. I avvaktan på en ingående analys av dessa
effekter föreslås att ett temporärt etableringsstopp för denna företagstyp
skall införas.
Strukturomvandlingen inom handeln innebär fördelar för konsumenterna
men har också ogynnsamma verkningar. Bland annat sker en
betydande övervältring av varudistributionsarbetet — eller av kostnader
som det förorsakar — på konsumenterna och på samhället. För vissa
konsumentgrupper kan därigenom stora svårigheter uppstå. Utskottet har
full förståelse för att den ökade etableringen av stormarknader av många
upplevs som speciellt hotande. 1 fråga om bl. a. storlek, lokalisering och
de konkurrensmedel som används skiljer sig stormarknaden på ett
iögonenfallande sätt från de typer av företag som på senare år blivit mera
vanliga inom handeln. Utskottet vill emellertid understryka att andra
mera frekvent förekommande nya typer av distributionskanaler sannolikt
i högre grad påverkar distributionssystemet. Varuhusen kan nämnas som
ett exempel.
NU 1973:32
4
Som redovisats ovan är distributionsutredningen sysselsatt med att
undersöka koncentrationen inom detaljhandeln, i första hand dagligvaruhandeln,
och de konsumentekonomiska och samhällsekonomiska följderna
härav. Med tillgång till detta utredningsmaterial skall det förhoppningsvis
bli möjligt att göra en avvägning mellan olika intressen så att
konsumenternas önskemål i olika avseenden, t. ex. i vad gäller närhetsservice,
utbud och pris, skall kunna tillgodoses. Utredningens arbete
beräknas bli klart om cirka ett år. Enligt utskottets uppfattning bör
utredningsmaterialet avvaktas innan några beslut fattas om åtgärder från
samhällets sida beträffande olika distributionsformer. Utskottet anser att
det inte skulle vara lämpligt att välja ut en speciell företagstyp,
stormarknaden, i distributionssystemet och förbjuda vidare etablering av
företag av denna typ, medan samtidigt etableringen av andra typer av
företag som till sin verkan är lika okända som stormarknader skulle få
fortgå. Genom att definitionerna av olika företagstyper inte är entydiga
skulle det för övrigt uppstå en rad gränsdragningsproblem.
Etablering av stormarknader är långtidsprojekt där tiden mellan fattat
beslut och igångsättning av verksamheten torde uppgå till flera år. Ett
temporärt stopp för denna företagstyp skulle innebära betydande
problem och leda till en inte önskvärd ryckighet. Någon mera omfattande
nyetablering av stormarknader fram till den tidpunkt då distributionsutredningen
framlägger sitt betänkande torde heller inte bli aktuell.
Utskottet vill också erinra om att kommunerna i dagens läge bl. a.
genom det kommunala planmonopolet i väsentliga delar faktiskt bestämmer
förutsättningarna för detaljhandeln i kommunerna. Butiksetableringsutredningen
föreslår i sitt nyligen avlämnade betänkande olika
åtgärder för att i praktiken förstärka kommunernas inflytande i detta
sammanhang. Bland annat föreslås att en rullande översiktsplanering skall
införas och att kommunerna skall få till uppgift att fördela butikslägen i
syfte att åstadkomma den bästa möjliga försörjningen med detaljhandelsservice.
En utökning av samhällets inflytande på den framtida
distributionsstrukturen är sålunda planerad.
Med hänvisning till vad här anförts hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionerna 1973: 938 och 1973: 1476.
Stockholm den 3 april 1973
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Blomkvist (s), Sjönell
(c), Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk), Rydén (fp) och
fru Hansson (s).
NU 1973:32
5
Reservation
av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson
i Byske (c), Sjönell (c), Svensson i Malmö (vpk) och Rydén (fp), som
anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:
I motionen anförs (= utskottet) företagstyp skall
införas.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna. Stormarknaden
är till sin karaktär speciell,och mycket talar för att en fortsatt
etablering av företag av denna typ skulle leda till allvarliga problem av det
slag som beskrivs i motionen 1973:938. Erfarenheterna från andra
länder, främst USA, visar också att stormarknaderna efter en relativt kort
tid förlorat mycket av sin attraktionskraft. Hushållen blir medvetna om
att man har övervärderat stormarknadens prisfördelar samtidigt som man
undervärderat sina kostnader för att göra inköpen. Vid det laget har
emellertid den tidigare butiksstrukturen hunnit bli allvarligt skadad. En
utveckling av motsvarande slag i Sverige skulle vara mycket olycklig.
Närhetsservicen skulle försämras och samhället skulle åsamkas onödiga
investeringar. Enligt utskottets uppfattning talar hittills iakttagna effekter
i Sverige av etableringen av stormarknader och utländska erfarenheter
för att ett omedelbart etableringsstopp för stormarknader bör införas i
avvaktan på pågående utredningar.
Utskottet hemställer
att riksdagen med bifall till motionerna 1973:938 och
1973: 1476 hos Kungl. Maj:t anhåller att förslag till temporärt
etableringsförbud för stormarknader snarast föreläggs
riksdagen.
GOTAB 73 3610 S Stockholm 1973