Näringsutskottets betänkande nr 29 år 1973 NU 1973:29

Nr 29

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om igångsättande av
gruvbrytning i Kaunisvaara i Norrbotten.

Ärendet

I motionen 1973:93 av herr Lövenborg (vpk) och fru Marklund (vpk)
hemställs

att riksdagen hos regeringen hemställer om att åtgärder vidtas för att
starta gruvbrytning i Kaunisvaara och att LKAB får i uppdrag att vidta
skyndsamma åtgärder härför, samt

att i enlighet därmed initiativ tas för byggandet av järnväg mellan
Svappavaara och Kaunisvaara.

Motionen

Från och med detta år skall en omfattande mineralteknisk undersökning
utföras bl. a. i Pajala kommun, säger motionärerna inledningsvis.
Orsakerna till denna intensiva undersökning är det prekära sysselsättningsläget
i kommunen. Undersökningen kommer att bedrivas under ett
par års tid innan resultat kan redovisas, varefter det kan ta ytterligare
några år innan brytning och exploatering av funna mineraler kan bli
aktuell. Då Pajala kommuns problem är akuta finns det enligt motionärerna
anledning att utan dröjsmål sätta i gång exploatering av järnmalmsfyndigheten
i Kaunisvaara. Undersökningarna av malmfyndigheten här
har kommit så långt att detta är möjligt, hävdas det. Framför allt skulle
detta gälla malmkroppen Stora Sahavaara. Gruvdrift skulle kunna vara i
gång tre år efter beslutet. För anläggningsarbetena skulle erfordras 200
man. Gruvdriften skulle erfordra anriknings- och kulsinterverk, och
brytningen skulle till att börja med ske i dagbrott för att efter några år
förvandlas till underjordsbrytning. Antalet anställda har preliminärt
beräknats till 300 i dagbrottsbrytning och 500 underjord. En årsproduktion
om 3,5 milj. ton malm har bedömts vara rimlig.

För ekonomisk gruvdrift är, säger motionärerna, givetvis fraktförhållandena
av stor betydelse. Ett järnvägsbygge Kaunisvaara-Svappavaara
skulle därvidlag vara det mest realistiska alternativet. Det vore då
tänkbart att använda vissa anläggningar i Svappavaara t. ex. för kulsintring
och avskiljning även för den malm som bryts i Kaunisvaara.
Anläggningskostnaderna skulle i så fall minska. Järnvägen skulle också bli
till nytta för befintlig befolkning och näringsliv i området. Järnvägsbygget
bör därför inte ses som enbart avsett för Kaunisvaaragruvan utan
som ett led i en lokaliseringspolitisk satsning för att hejda avfolkningen
av Tornedalen och vända avvecklingen till utveckling.

1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 29

NU 1973:29

2

Motionärerna uppger att LKAB ansett att projektet för närvarande
inte är företagsekonomiskt givande. De erinrar om att samma argument
på sin tid användes om Stekenjokkfältet. En total samhällsekonomisk
bedömning bör på samma sätt som i fråga om Stekenjokk göras
beträffande Kaunisvaaraprojektet. Enligt motionärernas uppfattning är
det inget tvivel om att gruvbrytning i Kaunisvaara skulle vara en lönsam
investering sett utifrån en total samhällsekonomisk bedömning på samma
sätt som exempelvis Norrbottens Järnverk.

Upplysningar i anslutning till motionen

Chefen för industridepartementet lämnade tisdagen den 20 mars 1973
svar på en interpellation (1973:2) av herr Öhvall (fp) om malmbrytning i
Kaunisvaara. Interpellanten hade frågat om industriministern var beredd
att med hänsyn till sysselsättnings- och befolkningsutvecklingen i
Tornedalen pröva frågan om malmbrytning i Kaunisvaara med invägning
av samhällsekonomiska faktorer.

I svaret anfördes att det självklart är av intresse att vid bedömning av
projekt av angivet slag ta hänsyn inte bara till företagsekonomiska
faktorer utan också till samhällsekonomiska aspekter. Frågan om var man
bör ta upp en eventuell brytning för att rationellt utnyttja malmtillgångarna
och i vilken takt och omfattning en sådan brytning skulle kunna
ske kan emellertid, uttalade industriministern, besvaras först när underlag
föreligger för en mer övergripande planering i vad gäller gruvdriften i
Norrbotten. Avsikten med pågående undersökningar och överväganden är
att få fram en undersökningsplan som innebär att malmfyndigheterna
studeras dels var för sig, dels i olika kombinationer inbördes och med
beaktande av möjligheterna att exempelvis utnyttja befintliga malmbehandlingsanläggningar
eller att samordna malmtransporter m. m. Underlag
saknas för närvarande för att göra en samhällsekonomisk bedömning
av projektet. 1 Stekenjokkfallet var, framhöll industriministern
vidare, en prospektering genomförd. Man kände någorlunda till omfattningen
av den brytbara malmen och man kunde ange det tontal som
årligen borde kunna brytas och bedöma hur många människor som skulle
komma att sysselsättas härigenom. Ett sådant materialunderlag finns inte
i Kaunisvaarafallet, sade industriministern, och det krävs ytterligare
tekniskt utomordentligt avancerat utredningsarbete innan en mer slutgiltig
rapport kan avges.

Utskottet

Utskottet är medvetet om att sysselsättningsläget i Pajala kommun är
mycket allvarligt. Olika åtgärder som kan förbättra situationen framstår
därför som angelägna. Utskottet är dock inte berett att tillstyrka
yrkandena i motionen rörande åtgärder för att starta gruvbrytning i
Kaunisvaara.

NU 1973:29

3

Utskottet delar den uppfattning som chefen för industridepartementet
nyligen framförde i svar på en interpellation i ämnet. Frågan om hur
malmtillgångarna i Norrbotten skall kunna tillvaratas på ett rationellt sätt
är ännu inte tillräckligt analyserad. Att i detta läge utan en övergripande
planering och utan utredningsmaterial som gör det möjligt att upprätta
en samhällsekonomisk kalkyl för projektet sätta i gång gruvdrift i en del
av området skulle enligt utskottets uppfattning inte vara välbetänkt.
Enligt vad utskottet erfarit är inte heller Kaunisvaaraprojektet så
noggrant undersökt och utrett att, som motionärerna hävdar, en
exploatering skulle kunna sättas i gång utan längre dröjsmål. Malmen i
området innehåller en betydande mängd svavel som måste avlägsnas.
Detta är förenat med stora teknisk-ekonomiska problem som ännu inte är
lösta.

Utskottet noterar att det omfattande prospekterings- och projekteringsarbete
som för närvarande pågår i Norrbotten är i sitt slutskede.
Utskottet utgår från att arbetet bedrivs med största möjliga snabbhet.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:93.

Stockholm den 29 mars 1973

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Rask (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö
(vpk), Jonsson i Husum (s), Jonsson i Alingsås (fp), fru Hambraeus (c)
och fru Hansson (s).

Reservation

av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen att de
mineraltekniska undersökningarna av järnmalm sfyndigheten i Kaunisvaara
har kommit så långt att en exploatering utan längre dröjsmål bör
vara möjlig. Igångsättande av gruvdrift skulle innebära en påtaglig
förbättring av sysselsättningsbetingelserna i området. Det framstår också
som nödvändigt att fraktförhållandena förbättras. Utskottet anser liksom
motionärerna att ett järnvägsbygge Kaunisvaara—Svappavaara skulle vara
ett realistiskt projekt. En järnvägsinvestering skulle förutom att positivt
påverka det ekonomiska utfallet av Kaunisvaaraprojektet bidra till att
förbättra förutsättningarna för näringslivet och befolkningen i hela

NU 1973:29

4

Tornedalen. Utskottet vill understryka nödvändigheten av att projekten
bedöms samhällsekonomiskt och inte snävt företagsekonomiskt. Endast
härigenom möjliggörs en tillfredsställande allokering av resurserna.

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen med bifall till motionen 1973:93 hos Kungl. Majit
hemställer att åtgärder vidtas för gruvbrytning i Kaunisvaara
genom LKAB:s försorg och för byggande av en järnväg
mellan Svappavaara och Kaunisvaara.

GOTAB 73 3585 S Stockholm 1973