Näringsutskottets betänkande nr 23 år 1973

NU 1973:23

Nr 23

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om vidgade
möjligheter till län frän stadshypoteksförening.

Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1973:1448 av herr Boo m. fl. (c), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller om översyn och åtgärder så att bestämmelserna
angående reglerna för stadshypoteksinstitutens kreditgivning för bostadsändamål
ändras i enlighet med vad i motionen anförs, och

1973:1456 av herr Elmstedt m. fl. (c), vari hemställs ”att förordningarna
om stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar ändras
så att låneverksamhet får bedrivas utanför hälsovårdstätort”.

Motionerna

I motionen 1973:1448 anförs att boende i småhus utanför de större
tätorterna är en boendeform som har fått ökad efterfrågan och att
småhusbyggandets andel för närvarande torde avsevärt understiga konsumenternas
önskemål. Den nya lagen om reglerad bebyggelse i glesbygd
måste, säger motionärerna, tillämpas generöst så att en naturligt anpassad
bostadsbebyggelse i byar och glesbygd inte hindras. Till prövningen av ett
bostadsbyggnadsärende enligt byggnadslagen kommer, påpekas det, om
bostadsbyggnadslån söks en bedömning av kreditvärdigheten. Nuvarande
bestämmelser, som begränsar stadshypoteksföreningarnas och de bostadsfinansierade
kreditaktiebolagens långivning till orter där hälsovårdsstadgans
särskilda bestämmelser för hälsovårdstätort gäller, måste enligt
motionärerna anses mycket otillfredsställande. De skapar besvärliga
gränsproblem och centralstyr bostadsbyggandet på ett sätt som är
besvärande för bostadskonsumenterna och även för kommunerna. Avgörandet
beträffande kreditvärdigheten borde i vanlig ordning åvila
kreditinstituten. Motionärerna finner det angeläget att de nämnda
bestämmelserna angående kriterier för placering av bostadslån utgår ur
förordningen rörande stadshypoteksföreningarna och att samma förändring
sker beträffande de bostadsfinansierande kreditaktiebolagen.

I motionen 1973:1456 uttalas att svårigheterna att placera långfristiga
lån på fastigheter som ligger utanför hälsovårdstätort blir alltmer
påtagliga för bankerna. Vid rationalisering av jordbruksfastigheter friställs
ofta bostadshus som skulle kunna säljas, om rimliga lånemöjligheter
funnes till förvärv och renovering, säger motionärerna. De områden som
berörs av begränsningen till hälsovårdstätort kan ibland, uppges det, vara

1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 23

NU 1973:23

belägna endast någon mil från stora kommuncentra. Med hänsyn till det
allt större intresse som visas för bosättning utanför tätorterna och till
värdet av att äldre fastigheter blir upprustade är det enligt motionärernas
mening en stor brist att inget kreditinstitut finns för avlyft av bottenlån i
detta sammanhang. Lösningen att täcka även bottenlånedelen med
vanligt banklån är för de flesta låntagare helt omöjlig.

Gällande bestämmelser

I 20 § förordningen (1968:576; nuvarande lydelse av 20 § 1972:
307) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar
föreskrivs beträffande stadshypoteksförening att den inom sitt
av Kungl. Maj:t bestämda verksamhetsområde får i område där hälsovårdsstadgans
särskilda bestämmelser för hälsovårdstätort gäller utöva
låneverksamhet avseende fast egendom eller med tomträtt upplåten
fastighet som bebyggs för att användas huvudsakligen till bostäder eller
affärslokaler. Långivningen får avse även annan bebyggelse, om den
finansieras med stöd av statligt bostadslån. Verksamhet får utövas även i
annat tätare bebyggt område i den mån Kungl. Maj:t bestämmer.

Med hälsovårdstätort förstås enligt 5 § hälsovårdsstadgan (1958:663)
område, för vilket fastställts stadsplan eller byggnadsplan. För hälsovårdstätort
meddelas i hälsovårdsstadgan en rad särskilda bestämmelser. I lokal
hälsovårdsordning får föreskrivas att dessa skall gälla utom hälsovårdstätort.

Enkel fråga 1972

Chefen för finansdepartementet besvarade den 16 november 1972
(RD 1972:1 18 s. 169 f.) en enkel fråga (1972:304) av herr Boo (c),
huruvida han ämnade vidta åtgärder för att förbättra möjligheterna för
stadshypoteksinstitut och bostadsfinansierande kreditaktiebolag att lämna
och förmedla lån för bostadsbyggande även utanför s. k. hälsovårdstätort.
1 svaret erinrades om att stadshypoteksföreningar och bostadsfinansierande
kreditaktiebolag enligt gällande ordning kan lämna lån inom
orter där hälsovårdsstadgans särskilda bestämmelser för hälsovårdstätort
gäller samt att långivning även i andra tätare bebyggda områden får
beträffande stadshypoteksföreningarna ske i den mån Kungl. Maj:t
bestämmer. Erfarenheterna sades dittills inte ha påvisat att behov av
sådan utvidgning förelåg. Statsrådet ansåg därför att gällande ordning var
till fyllest. I ett senare inlägg uppgav statsrådet att krediter av
ifrågavarande slag lämnas även utanför stadsplane- och byggnadsplanelagda
områden, om kommunen har i särskild ordning fixerat vissa
speciella bestämmelser som ligger i närheten av hälsovårdstätorternas
bestämmelser. Han framhöll också att man i sista hand kan göra en
ansökan hos Kungl. Maj:t om dispens att få gå längre men att någon
sådan dispensansökan ännu inte hade inkommit.

NU 1973:23

Uppdrag åt bostadsstyreisen

Kungl. Maj:t uppdrog den 26 maj 1972 åt bostadsstyrelsen att
överväga frågan om åtgärder i syfte att undanröja de svårigheter som kan
uppstå för låntagare i orter där behovet av lån med bättre förmånsrätt än
statslånet inte kan tillgodoses.

Frågan om kreditmöjligheter för bostadsbyggande utanför tättbebyggt
område berördes hösten 1972 av chefen för inrikesdepartementet i
propositionen angående regionalpolitisk! handlingsprogram m. m. (prop.
1972:111 bil. 1 s. 526). Erfarenheterna sades ha visat att det i vissa
kommuner, särskilt i glesbygdslänen, förelåg vissa svårigheter att få
krediter till följd av att kreditinstituten inte ansåg sig kunna lämna
bottenlån i normal omfattning. I syfte att säkerställa kreditgivningen till
bostadsbyggandet i sådana fall finns, påpekades det, enligt gällande
bestämmelser möjlighet för bostadslånemyndigheterna att medge att
bostadslånet fördjupas, dvs. att bostadslån lämnas för att täcka lånebehov
också under 70% av låneunderlaget. Sådan fördjupning sker i fråga om
småhus i betydande omfattning i de fyra nordligaste länen. Fördjupningsmöjligheten
är emellertid begränsad till den del av kreditbehovet som
belöper på låneunderlaget. Skillnaden mellan pantvärde och låneunderlag
måste däremot finansieras på annat sätt, vanligen genom ökad egen
insats. I anslutning till detta uttalande erinrade departementschefen om
det nyss nämnda uppdraget åt bostadsstyrelsen.

Utskottet

Stadshypoteksföreningarnas kreditgivning, som avser bottenlån i
första hand i bostadsfastigheter, är primärt begränsad till områden där
hälsovårdsstadgans särskilda bestämmelser för hälsovårdstätort gäller.
Eftersom det i lokal hälsovårdsordning får föreskrivas att de nämnda
bestämmelserna skall gälla utom hälsovårdstätort, kan lån i viss utsträckning
medges även för fastigheter som inte ingår i tätortsbebyggelse.
Kungl. Maj:t kan dispensvis medge att hypoteksförening utsträcker sin
verksamhet även till annat tätare bebyggt område. Någon begäran om
sådan dispens har dock inte förekommit.

De båda motionerna syftar till att den inledningsvis angivna begränsningen
skall upphävas, så att lån från stadshypoteksförening reguljärt kan
erhållas även för fastighet i glesbebyggelse. Det förhållandet att möjligheten
att söka dispens för sådan kreditgivning inte har utnyttjats kan
tänkas tyda på att stadshypoteksföreningarnas bedömning domineras av
säkerhetsaspekten och att således en ändring av de formella bestämmelserna
rörande kreditgivningen inte är till fyllest för att motionärernas
syfte skall uppnås.

NU 1973:23

ändring i bestämmelserna om stadshypoteksföreningarnas kreditgivning
som motionärerna förordar. Med hänsyn härtill synes inte någon åtgärd
från riksdagens sida i anledning av motionerna vara erforderlig.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1973:1448 och 1973:1456.

Stockholm den 27 mars 1973

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Sjönell (c), Hovhammar
(m), Jonsson i Husum (s) och Pettersson i Lund (s).

Reservation

av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro
(fp), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c) och Hovhammar (m), som anser
att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Stadshypoteksföreningarnas kreditgivning (= utskottet)

dock inte förekommit.

Bostadsstyrelsen har, som ovan redovisats, fått i uppdrag att överväga
frågan om åtgärder i syfte att undanröja de svårigheter som kan uppstå
för låntagare i orter där behovet av bottenlån inte kan tillgodoses. Någon
garanti för att detta utredningsarbete kommer att utmynna i förslag om
att nuvarande snäva bestämmelse om området för stadshypoteksförenings
låneverksamhet skall ändras föreligger emellertid inte. Utskottet finner en
sådan ändring angelägen. Stadshypoteksföreningarna bör, som föreslås i
motionerna, få befogenhet att ge bottenlån till kreditvärdiga projekt även
i områden där hälsovårdsstadgans särskilda bestämmelser för hälsovårdstätort
inte gäller.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionerna 1973:1448 och
1973:1456 hos Kungl. Maj:t hemställer om översyn av
reglerna för stadshypoteksföreningarnas kreditgivning i enlighet
med vad utskottet anfört.

GOTAB 73 3529 S Stockholm 1973