Näringsutskottets betänkande nr 22 år 1973

NU 1973:22

Nr 22

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående AB
Allmänna förlaget.

Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1973:1490 av herr Regnéll m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t hemställer att Kungl. Majit skyndsamt måtte framlägga
förslag om upphävande av statliga organs skyldighet att i vissa fall anlita
Allmänna förlaget,

1973:1506 av herrar Romanus (fp) och Mundebo (fp), vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Majit hemställer att Kungl. Majit skyndsamt
framlägger förslag om upphävande av statliga organs skyldighet att i vissa
fall anlita AB Allmänna förlaget,

att riksdagen till Kungl. Majit uttalar att statliga utredningsbetänkanden
vid försäljning till allmänheten bör åsättas lägre priser enligt de
riktlinjer som skisserats i motionen,

att riksdagen till Kungl. Majit framhåller värdet av att statliga
utredningsbetänkanden förses med index.

Motionerna

I motionen 1973:1490 redogörs i korthet för de undersökningar av
AB Allmänna förlaget som verkställts av riksrevisionsverket. Att myndigheterna
ålagts skyldighet att anlita Allmänna förlaget har lett till
fördyringar och irritation, säger motionärerna. De menar att detta
obligatorium, som av förre industriministern betecknades som temporärt,
nu med anledning av förlagets svårigheter att uppfylla målet för sin
verksamhet alltmer tycks övergå till att bli något bestående. Härav följer
fördyringar, anförs det, som i sista hand drabbar skattebetalarna. I
rationaliseringssyfte borde Allmänna förlaget ges samma villkor som
övriga förlag. Näringsutskottets invändning när samma förslag framfördes
hösten 1972 (se nedan s. 6) finner motionärerna inte bärande. De betonar
avslutningsvis att ett företag med Allmänna förlagets uppgifter behövs
och att en utredning om förlaget bör ta stor hänsyn till dettas fortsatta
drift.

I motionen 1973:1506 hävdas att ett upphävande av Allmänna
förlagets monopolställning skulle kunna medföra att produktionen av
utredningsbetänkanden och andra statliga trycksaker förbilligades och
förenklades. Motionärerna åberopar dels riksrevisionsverkets rapport
1971, dels andra — icke närmare redovisade — uttalanden. De priser som

1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 22

NU 1973:22

åsätts utredningsbetänkandena — och på vilka ett antal exempel ges i
motionen — sägs medföra alltför kännbara kostnader för enskilda
personer, ideella organisationer etc. som önskar följa med inom ett
intresseområde. Priset till allmänheten borde, menar motionärerna,
baseras på merkostnaderna för att trycka den del av upplagan som går till
försäljning utöver ”den nödvändiga delen av upplagan”, avsedd för
myndigheter, remiss etc. I motionen beklagas också att många utredningsbetänkanden
blir mindre lätthanterliga därför att de inte försetts
med index.

Uppgifter i anslutning till motionerna

Riktlinjer för Allmänna förlagets verksamhet

AB Allmänna förlaget inrättades 1969 efter beslut av 1968 års riksdag
på grundval av en proposition (1968:62) angående organisationen av den
statliga publiceringsverksamheten. I ett betänkande i detta ämne hade
statskontoret föreslagit att statliga myndigheter — utom departementen
och de affärsdrivande verken — skulle vara skyldiga att anlita två
nyinrättade förlag (ett allmänt förlag respektive ett läromedelsförlag) för
sin publicering. Dessa skulle överta de uppgifter som dittills åvilat
statskontorets tryckeriexpedition. Enligt en kungörelse år 1937 förelåg
skyldighet för myndigheter att inhämta statskontorets anvisningar
beträffande tryckningsarbete om tryckningskostnaderna översteg 300 kr.
En statens tryckerisakkunnig med rådgivande uppgifter hade funnits
sedan 1921.

I propositionen anförde chefen för finansdepartementet att det var
angeläget att de centrala resurser som ställdes till förfogande i form av
expertis på publicerings- och tryckerifrågor blev effektivt utnyttjade. De
föreslagna förlagen borde därför svara för så stor del av den statliga
publiceringsverksamheten som var praktiskt möjligt. Från det obligatorium
som föreslogs skulle dock vissa undantag kunna göras. Kungl. Maj:t
skulle kunna medge myndigheter och institutioner att själva eller i annan
särskild ordning handlägga sina publiceringsfrågor. Vidare borde obligatorium
av praktiska skäl inte gälla för publicering eller tryckning som
medförde endast ringa kostnader. Det framhölls att syftet med den
föreslagna ordningen var att ge statliga myndigheter och institutioner
bättre service i fråga om utgivning av publikationer och upphandling av
tryckeriarbeten samt att skapa en bättre organisation för distribution och
marknadsföring av statligt tryck.

I riksdagen väcktes motioner med yrkande att myndigheter och
institutioner skulle ha rätt att utan dispens anlita annat förlag.
Statsutskottet (SU 1968:97) anförde att det till följd av den statliga
publiceringsverksamhetens storlek och vikt var betydelsefullt att allmänheten,
enskilda företag och myndigheter fick större möjligheter till
överblick över de statliga publikationerna. Detta borde kunna uppnås om
dessa i största lämpliga omfattning kanaliserades över det allmänna

NU 1973:22

förlaget. De av departementschefen angivna skälen ansågs tala för att det
allmänna förlagets verksamhetsområde borde bli så omfattande som var
praktiskt möjligt. Utskottet avstyrkte därför motionsyrkandet, som
också avslogs av riksdagen. Utskottet var dock inte enhälligt. Högerpartiets
representant i utskottet motsatte sig förslaget om förlagets
inrättande. Centerpartiets och folkpartiets representanter reserverade sig
till förmån för motionsyrkandet. Även utan något tvång borde man enligt
deras mening kunna räkna med att myndigheterna till övervägande del
skulle söka sig till det allmänna förlaget under förutsättning att dess
tjänster blev konkurrenskraftiga. En frihet att låta publiceringsverksamheten
ombesörjas av det förlag som kunde erbjuda de fördelaktigaste
villkoren skulle, menade reservanterna, främja konkurrensen och ett ökat
kostnadsmedvetande hos myndigheter och institutioner.

På grundval av riksdagens beslut har Kungl. Majit utfärdat en
kungörelse (1969:142), vari föreskrivs skyldighet för statlig myndighet
och annat statligt organ utom departement och affärsverk att, om Kungl.
Majit ej föreskriver annat, anlita Allmänna förlagets tjänster vid framställning
och utgivning av publikation, blankett eller annat tryckalster. Denna
skyldighet gäller dock ej om framställning och utgivning av tryckalstret
beräknas kosta högst 1 000 kr. Statliga kommittéer skall enligt kommittékungörelsen
(1945:394, ändrad 1969:463) anlita Allmänna förlaget vid
tryckning av betänkanden.

I en interpellation i första kammaren hösten 1970 riktade herr
Wikström (fp) till chefen för industridepartementet, statsrådet Wickman,
frågan om vilka åtgärder denne avsåg att vidta för att upphäva AB
Allmänna förlagets och Utbildningsförlaget Liber AB :s monopolställning
i fråga om framställning av statligt tryck (FK 1970:32 s. 8). Interpellanten
hävdade att skyldigheten att anlita Allmänna förlaget för många
statliga myndigheter hade lett till en ökning av tryckningskostnaderna
med 15—20 %. Den tillämpade ordningen stod enligt interpellanten i strid
med de principer som enligt upphandlingskungörelsen gällde för upphandling
på andra områden. Allmänna förlagets verksamhet subventionerades,
och icke-statliga företag fick inte möjlighet att på lika villkor
konkurrera med det statliga företaget.

I interpellationssvaret (FK 1970:42 s. 5) ifrågasattes om det var riktigt
att beteckna den samordning av upphandlings- och inköpsfunktionerna
som kommit till stånd i fråga om statliga trycksaker som ett monopol.
Myndigheternas utgivning av publikationer och framställning av trycksaker
hade, framhölls det, reglerats centralt i olika former i vart fall under
de senaste 50 åren. Inrättandet av förlagen hade framför allt inneburit att
ett sedan länge känt behov av samordning och effektivisering av den
statliga upphandlingen av tryck hade kommit att tillgodoses i delvis nya
former. En naturlig följd härav borde bli att en bättre marknadsöverblick
skapades hos statens upphandlare och att fler tryckerier än tidigare fick
möjligheter att konkurrera om det statliga trycket. Detta borde i sin tur
innebära garanti för att upphandling komme att ske på det för staten
ekonomiskt fördelaktigaste sättet. En del myndigheter hade visserligen

1* Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 22

NU 1973:22 4

anmält att deras kostnader ökat på grund av skyldigheten att utnyttja
Allmänna förlaget vid trycksaksupphandlingen. På längre sikt borde dock
den samordnade upphandlingen medföra rationaliseringsvinster. Allmänna
förlagets verksamhet bedömdes sålunda stå i överensstämmelse med
den allmänna upphandlingspolitiken. Ett kostnadsbortfall borde successivt
ske hos myndigheterna genom minskat behov av personella och andra
resurser för publiceringsverksamheten. Under förlagens första verksamhetsår
vore det dock inte rimligt att vänta sig några mera betydande
vinster; verksamheten måste under denna tid delvis ha försökskaraktär.
Avslutningsvis uttalades att skyldigheten för myndigheterna att anlita de
båda förlagen inte borde bibehållas längre än som var nödvändigt för att
tillgodose det samordningsintresse i vilket de införts. Den betecknades
som en temporär åtgärd för att så snabbt som möjligt bygga upp en
rationell upphandlings- och distributionsordning för statliga trycksaker.
Det borde vara en naturlig strävan för förlagen att söka få till stånd ett så
förtroendefullt samarbete med myndigheterna och en sådan utveckling av
de statliga tryckningskostnaderna totalt sett att förlagens samordnande
och kostnadsreducerande funktion så snart som möjligt kunde fullföljas
utan stöd av något obligatorium. Statsrådet sade sig ha för avsikt att när
detta läge uppnåtts verka för obligatoriets undanröjande, en fråga som
måste underställas riksdagen. Samma avsikt deklarerade statsrådet Wickman
när ämnet i korthet berördes i en interpellationsdebatt om de
statliga företagen i mars 1971 (RD 1971:53 s. 14 och 20).

Undersökning av riksrevisionsverket

Riksrevisionsverket (RRV) ingångsatte hösten 1970 en förvaltningsrevisionen
undersökning från konsumentsidan av statliga myndigheters
publiceringsverksamhet. Undersökningen, som utfördes av en konsult,
omfattade enkäter och intervjuer i två etapper med statliga myndigheter
beträffande deras publiceringsverksamhet och produktion av blanketter.
Resultatet av undersökningen framlades i en rapport den 20 juli 1972.
Som skäl för att undersökningen företogs redan drygt ett år efter den
organisatoriska omläggningen av den statliga publiceringsverksamheten
hänvisade RRV bl. a. till olika vittnesbörd om att samarbetet mellan vissa
myndigheter och Allmänna förlaget inte var friktionsfritt och till att flera
myndigheter hade begärt ökade anslag under hänvisning till att publiceringsverksamheten
blivit fördyrad till följd av skyldigheten att anlita
Allmänna förlagets tjänster.

Konsultens synpunkter på grundval av enkät- och intervjumaterialet
efter den första etappen var kort sammanfattade följande. Den av
statsmakterna eftersträvade samordningen av utgivningen av myndigheternas
publikationer och av prissättningen hade av allt att döma inte
kommit till stånd. Myndigheterna hade inte i nämnvärd omfattning
utnyttjat den service som samarbetet med Allmänna förlaget skulle ha
givit möjlighet till. Samplanering och rationell arbetsfördelning mellan
myndigheten, Allmänna förlaget och vederbörande tryckeri syntes inte

NU 1973:22

ha kommit till stånd. Myndigheternas i huvudsak negativa attityd till
Allmänna förlaget syntes i viss utsträckning ha berott på att de inte haft
insyn i förlagets prispolitik och upphandlingsförfarande.

Med anledning av de iakttagelser som gjorts vid utvärderingen av
undersökningens första etapp sände RRV i april 1971 ut ett cirkulär till
myndigheterna med vissa rekommendationer rörande samarbetet mellan
myndigheterna och förlaget.

I konsultens rapport över andra etappen anfördes i sammandrag
följande. Kostnadstäckningsgraden för utgivna publikationer var låg.
Nästan hälften av myndigheterna saknade helt inkomst av utgivna
publikationer, och tre fjärdedelar av myndigheterna hade en kostnadstäckning
understigande 30 %. Långsiktiga överläggningar mellan myndigheterna
och förlaget angående utgivnings- och prispolitik hade förekommit
i blott ringa utsträckning. Flertalet myndigheter ansåg inte att
det fanns behov därav. Allmänna förlagets ”förlagsrörelse i vanlig
mening” — en verksamhet som berörts i propositionen 1968:62 — hade
fått en blygsam omfattning. Förekomsten av skriftliga avtal mellan
Allmänna förlaget och myndigheterna syntes inte i väsentlig grad påverka
samarbetet i stort, t. ex. i fråga om samplanering. Allmänna förlagets
service på det redaktionella området efterfrågades nästan inte alls.
Direktkontakter mellan myndigheterna och tryckerierna förekom i stor
utsträckning. Endast ett par av myndigheterna sade sig ha fått minskad
arbetsmängd för produktion och upphandling av trycksaker. Sammanfattningsvis
anförde konsulten att samarbetsförhållandena mellan myndigheterna
och förlaget präglades av förlagsmässig ytlighet och betydande
brister i fråga om såväl långsiktig och policyskapande planering som det
mera kortsiktiga dagliga samarbetet. Som en principiell bedömning på
grundval av båda utredningsetapperna anförde konsulten i huvudsak
följande. Det sammanfattande omdömet blev att myndigheternas erfarenheter
var övervägande negativa och att inrättandet av Allmänna förlaget
hittills inte berett dem någon nämnvärd lättnad i deras publiceringsverksamhet.
Detta tycktes i första hand bero inte på förlagets prispolitik utan
på att ingendera parten i samarbetet hade sökt få till stånd en
grundläggande analys och därpå följande överenskommelse när det gällde
frågor som arbetsfördelning, samplanering och utgivningspolitik. Den
ömsesidiga informationen hade varit bristfällig, och de affärsmässiga
relationerna mellan parterna hade lämnat åtskilligt övrigt att önska.
Statsmakternas intentioner vid bildandet av Allmänna förlaget kunde
knappast sägas ha blivit uppfyllda.

RRV uttalade att det enligt dess mening inte hade framkommit
någonting som tydde på att konsultens bedömning var felaktig. RRV
anslöt sig sålunda i allt väsentligt till konsultens slutsatser.

Yttrande av Allmänna förlaget

Allmänna förlaget avgav den 12 september 1972 remissyttrande till
chefen för finansdepartementet över RRV:s undersökning. Förlaget

NU 1973:22

anförde att statsmakternas intentioner vid dess bildande syntes ta sikte
på att förlaget skulle vara ett allsidigt serviceföretag i publiceringsfrågor
och att utgivningen skulle vara decentraliserad, dvs. att de enskilda
myndigheterna skulle ha huvudansvaret för utgivningen. Förlaget riktade
från utredningsteknisk synpunkt stark kritik mot RRV:s undersökning
och uttalade att denna när det gällde uppläggning, genomförande och
utvärdering hade så allvarliga brister att det redovisade resultatet inte
kunde läggas till grund för en bedömning av huruvida förlaget uppfyllde
statsmakternas intentioner. Förlaget lämnade en redogörelse för vad det
gjort i detta syfte. Bl. a. anfördes följande.

När Allmänna förlaget startade sin verksamhet valdes en introduktion
som medförde många problem. Förlaget hade emellertid varit lyhört för
berättigad kritik och fortlöpande gjort anpassningar som förbättrat dess
relationer till uppdragsgivarna. Hösten 1969 hade införts en ny debiteringsnorm
som grundade sig på den tid som lades ned på varje projekt.
Förlagets marginal var enligt 1972 års budget ca 8 % och enligt 1973 års
budget ca 7 % av dess fakturering inom den berörda sektorn. Dessa
procenttal var dock inte mätare på fördyring, eftersom myndigheterna
avlastades upphandlingsarbetet, fick tillgång till gratis expertis och blev
delaktiga i vissa kostnadsfördelar. Produktionen av trycksaker budgeterades
för 1972 till 60 milj. kr., varav 25 milj. kr. på blankettsidan.
Kunderna erbjöds olika slags service på detta område. Förlagets ambition
har varit att bygga upp en allmän redaktion som komplement till
myndigheternas fackredaktioner. I fråga om distribution och marknadsföring
konstaterades att i stort sett alla statliga prisbelagda publikationer
m. m. utkommer på Allmänna förlaget. Förlaget bedriver katalogverksamhet
i olika former och bearbetar dessutom marknaden med konventionella
säljinstrument från personlig bearbetning till annonsering. Överblick
av olika kategorier av köpare av statligt tryck erhålls genom
försäljningsstatistik och andra uppföljningsåtgärder. Förlaget har byggt
upp en distributionscentral för statligt tryck som samordnats med
Svenska reproduktions AB:s distribution, varigenom stordriftsfördelar
åstadkommits. Den övervägande delen av myndigheternas publikationer
är för internt bruk och för gratisutdelning. Dagsläget erbjuder inte
möjligheter till betydande utvidgning av den myndighetsinitierade förlagsproduktionen.
Samplanering av utgivningen betraktas av förlaget som
en förutsättning för ett gott resultat. Förlagets ekonomiska målsättning
och affärsidé är att ge uppdragsgivarna så god service som möjligt samt
att lämna skälig avkastning på insatt kapital. Tyngdpunkten i målsättningen
ligger på serviceaspekten. De områden som faller inom obligatoriet
skall täcka sina egna kostnader.

Behandling av obligatoriefr&gan vid 1972 års riksdag

En motion med samma innebörd som motionen 1973:1490 väcktes
vid 1972 års riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse 1972:102 med
överlämnande av årsredovisning för Statsföretag AB. Motionen avstyrktes

NU 1973:22

av näringsutskottet (NU 1972:54), sorn framhöll att skyldigheten för
myndigheterna att anlita Allmänna förlaget hade införts i syfte att
tillgodose behovet av samordning och effektivisering av den statliga
publiceringsverksamheten. Det primära var alltså statsförvaltningens
intressen, betonade utskottet, inte Allmänna förlagets. Riksrevisionsverkets
av motionärerna åberopade rapport — vars slutsatser med skärpa
bemötts av Allmänna förlaget — var föremål för Kungl. Maj:ts prövning
och borde enligt utskottets mening inte tas till utgångspunkt för något
uttalande av riksdagen om avskaffande av obligatoriet. Allmänna förlaget
hade existerat och de åsyftade bestämmelserna gällt blott i cirka tre år.
Det fanns, menade utskottet, goda skäl att, innan en ändring av de
grundläggande förutsättningarna för den statliga publiceringsverksamheten
aktualiserades, avvakta ytterligare erfarenheter av denna och av
Allmänna förlagets insatser på området. Folkpartiets och moderata
samlingspartiets representanter i utskottet reserverade sig för bifall till
motionen och anförde att det berörda obligatoriet från början hade
framstått som onaturligt.

Riktlinjer för prissättningen av statliga publikationer

Principerna för prissättningen av statliga publikationer behandlades i
propositionen 1968:62 angående organisationen av den statliga publiceringsverksamheten.
Chefen för finansdepartementet konstaterade där
att det inte fanns några enhetliga riktlinjer för prissättningen. Statskontoret
hade i den utredning som låg till grund för propositionen förordat
att prissättningen i huvudsak skulle grundas på självfinansieringsprincipen.
Undantag skulle dock göras om detta motiverades av t. ex.
önskemålet om en stor spridning av publikationen. Även myndigheter
och institutioner emellan skulle man ta betalt för publikationerna.
Remissinstanserna hade till alldeles övervägande del ställt sig positiva till
principen om självfinansiering av publikationerna. Flera remissinstanser
hade dock understrukit att finansieringen måste vara en underordnad
fråga och att det väsentliga var syftet med utgivningen och den spridning
av publikationerna som man ville uppnå.

Departementschefen underströk att den statliga publiceringsverksamheten
är mycket mångskiftande och i stor utsträckning gäller publikationer
som inte är avsedda att finansieras i kommersiell mening utan ingår
som en del i samhällsinformationen eller är avsedda att tjäna som
underlag för den offentliga debatten. Som exempel nämndes upplysningsbroschyrer
om den allmänna försäkringen, trafiksäkerhet, självdeklaration,
civilförsvar etc. Sådana publikationer måste, uttalades det, tillhandahållas
gratis, eftersom man ju här vill att innehållet skall bli känt av
en stor allmänhet. Departementschefen ansåg det också naturligt att
många publikationer måste bli subventionerade i den meningen att man
inte kan få täckning för alla kostnader som de medfört. Om man t. ex.
lagt ner stora kostnader på ett statligt utredningsarbete är det helt

NU 1973:22

naturligt, anförde han, att dessa inte i sin helhet kan belasta priset på
utredningsbetänkandet.

Även om man alltså finge räkna med att finansieringen av statliga
publikationer i stor utsträckning måste ske med statsmedel, borde en
ökad självfinansiering kunna genomföras, sade departementschefen. Inte
minst erfarenheterna från den förlagsverksamhet som redan bedrevs inom
statsverket, främst genom Svenska Reproduktions AB och skolöverstyrelsen,
ansågs visa att detta borde vara möjligt. En ökad självfinansiering av
publikationerna borde enligt departementschefens mening även leda till
att utgivaren i väsentligt större utsträckning än dittills skulle ta ut
ersättning för de publikationer som beställdes av andra offentliga
myndigheter och institutioner. I vilken utsträckning gratisexemplar skulle
lämnas ut finge avvägas på grundval av dels det värde detta kunde ha från
den utgivande myndighetens eller institutionens synpunkt, dels kostnaderna
härför.

Sammanfattningsvis framhölls att avgörande för prissättningen av
statliga publikationer borde vara syftet med utgivningen. I vilken
utsträckning statliga publikationer skulle helt eller delvis finansieras med
statsmedel finge prövas i samma ordning som medelsbehovet för den
utgivande myndighetens eller institutionens verksamhet i övrigt prövades.
Självfinansiering borde dock tillämpas i väsentligt större utsträckning än
tidigare, och detta skulle gälla även myndigheter och institutioner
emellan.

Departementschefens uttalande i detta ämne lämnades utan erinran
vid riksdagsbehandlingen.

Prissättning av betänkanden i SOU-serien, m. m.

Produktionen av serien Statens offentliga utredningar (SOU) handhas
av Allmänna förlaget enligt ett avtal med chefen för finansdepartementet.
Enligt avtalet beslutar vederbörande departementschef vilka betänkanden
som skall tryckas och upplagans storlek. Förlaget får av vederbörande
departement ersättning för sina kostnader i samband med produktionen
av varje SOU-nummer. Av varje nummer skall förlaget leverera till
vederbörande departement det antal exemplar som särskilt anges i beslut
om tillstånd att trycka betänkande, till riksdagens förvaltningskontor 125
exemplar och till statsdepartementens SOU-lager återstoden av upplagan.
Betänkandenas försäljningspris fastställs av förlaget. Förlaget marknadsför
SOU och tillgodoräknar sig 50 % av försäljningspriset för sålda
exemplar med skyldighet att av denna gottgörelse lämna återförsäljare
dem tillkommande provision.

Betänkandenas upplagor, omfång, pris och försäljning kan belysas med
följande statistiska uppgifter rörande SOU:

NU 1973:22

	1970	1971	1972
totalt pris inkl. mervärdeskatt, kr.	1 573:95	2 027:-	2 572:-
genomsnittspris inkl. mervärdeskatt, kr.	21:-	22:27	27:65
genomsnittspris exkl. mervärdeskatt, kr.	17:85	18:93	23:50
antal	75	91	93
totalt antal sidor	13 911	17 445	21 146
genomsnittligt antal sidor	185	192	227
pris per sida inkl. mervärdeskatt, öre	11,3	11,6	12,2
pris per sida exkl. mervärdeskatt, öre	9,6	9,8	10,4
totalt antal tryckta SOU	255 770	298 500
genomsnittsupplaga	3410	3 280
totalt antal sålda SOU	61 000	72 000	lil 000

Upplagan var 1972 i 49 fall (av 93) mellan 2 000 och 3 500 exemplar.
I 16 fall var upplagan mindre än 2 000 exemplar, i 13 fall 4 000 eller
5 000 exemplar, i 10 fall från 6 000 till 8 000 exemplar och i tre fall
10 000 exemplar.

Priserna (inklusive mervärdeskatt) på 1972 års betänkanden belyses
ytterligare av följande tabell.

storleksklass antal priskrormr

(antal sidor)	betänkanden	lägst	högst	median
51-100	12	9	16	11
101-150	17	16	23	18
151-200	19	12:50	28	24
201-300	21	28	35	30
301-400	13	32	59	44

Utöver de i tabellen upptagna fanns ett mindre betänkande (32 s., 11
kr.) och nio större (571 s., 45 kr.; 472, 478, 486, 520, 707 resp. 720 s.,
alla 48 kr.; 577 s., 50 kr.; 653 s., 60 kr.) samt ett med särskilt
kostnadskrävande kartmaterial.

Utskottet

I december 1972 avslog riksdagen på utskottets hemställan en motion
vari liksom i de nu aktuella motionerna ställdes krav på avskaffande av
skyldigheten för statliga myndigheter att i vissa fall anlita Allmänna
förlaget. Sedan dess har enligt utskottets mening inte inträffat någonting
som motiverar att detta ställningstagande ändras. Med åberopande av de
ovan redovisade skäl som angavs när frågan behandlades förra gången
avstyrker utskottet förslaget att den ordning som nu gäller för myndigheternas
samarbete med Allmänna förlaget skall upphävas.

I en av motionerna, 1973:1506, föreslås också att riksdagen skall rikta
uttalanden till Kungl. Maj:t om att betänkandena i serien Statens
offentliga utredningar (SOU) bör säljas till allmänheten till lägre priser än
för närvarande och att större betänkanden bör förses med index.

Utskottet har förståelse för syftet med motionärernas önskemål
rörande prissättningen. Det bör emellertid påpekas att prisexemplen i
motionen hänför sig till exceptionellt omfångsrika betänkanden. Enligt

NU 1973:22

utskottets mening kan de priser som tillämpas — och vid vilkas
fastställande hänsyn måste tas till återförsäljarprovisionen - inte betraktas
som höga. Det förefaller inte sannolikt att en prisdifferentiering skulle
leda till en väsentligt vidgad spridning av de publikationer det här är fråga
om. Utskottet, som utgår från att Allmänna förlaget i sin marknadsföring
strävar efter att betänkandena i SOU-serien skall bli tillgängliga för en
stor läsekrets, är inte berett att föreslå att riksdagen skall begära att
nuvarande principer för prissättning av dessa publikationer ändras.

Betänkandena i SOU-serien tycks i allmänhet vara försedda med
detaljerade innehållsförteckningar. Givetvis är det ibland befogat att de
också förses med index. Det bör kunna förväntas att behovet av index i
förekommande fall beaktas av den utredning som svarar för betänkandet.
I detta sammanhang kan nämnas att Allmänna förlaget numera kan ställa
viss redaktionell service till utredningarnas förfogande. Något uttalande i
ämnet från riksdagens sida synes inte erforderligt.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973:1490 och motionen
1973:1506 såvitt den gäller upphävande av statliga organs
skyldighet att i vissa fall anlita AB Allmänna förlaget,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:1506 i övrigt.

Stockholm den 20 mars 1973

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s) Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s),
Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Wirtén (fp), Blomkvist (s), Sjönell (c),
Wååg (s), Hovhammar (m), fru Hansson (s) och herr Hallgren (vpk).

Reservation

av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Wirtén (fp) och
Hovhammar (m), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar med ”1 december
1972” och slutar med ”skall upphävas” bort utbytas mot ett stycke av
följande lydelse:

Statliga myndigheter är skyldiga att — om Kungl. Maj:t inte medger
undantag - anlita Allmänna förlaget så snart det är fråga om någon mera
kostnadskrävande framställning av tryckalster. Den skarpa kritik som
riksrevisonsverket har riktat mot denna ordning framstår trots Allmänna
förlagets invändningar som välgrundad. Enligt utskottets mening har det

NU 1973:22

berörda obligatoriet alltifrån början varit ett onaturligt inslag i det
statliga upphandlingssystemet. Dåvarande chefen för industridepartementet
deklarerade 1970 och 1971 att obligatoriet inte skulle bibehållas
längre än nödvändigt. Utskottet anser att riksdagen har goda skäl att, som
föreslås i de två motionerna, begära att Kungl. Maj.t vidtar förberedelser
för obligatoriets avskaffande.

dels att utskottet under 1 bort hemställa

1. att riksdagen med bifall till motionerna 1973:1490 och
1973:1506, den sistnämnda i ifrågavarande del, hos Kungl.
Maj:t hemställer att Kungl. Maj:t skyndsamt framlägger
förslag om upphävande av statliga organs skyldighet att i vissa
fall anlita AB Allmänna förlaget.

Särskilt yttrande

av herrar Börjesson i Glömminge (c), Gustafsson i Byske (c) och Sjönell
(c):

Det hade i princip varit önskvärt att Kungl. Maj :t redan nu hade tagit
ställning för obligatoriets avskaffande. Med hänsyn till den korta tid som
gått sedan ärendet senast behandlades av riksdagen och då vi förutsätter
att Kungl. Maj:t mycket snart aktualiserar frågan nöjer vi oss med att på
detta sätt markera vår uppfattning att obligatoriet bör avskaffas.

GOTAB 73 3473 S Stockholm 1973