Näringsutskottets betänkande nr 19 år 1973 NU 1973:19

Nr 19

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om förstatligande av
läkemedelsindustrin.

Ärendet

I motionen 1973:1473 av herr Hermansson m. fl. (vpk) hemställs att
riksdagen skall hos regeringen begära förslag om ett förstatligande av
läkemedelsindustrin i Sverige.

Motionen

Enligt motionärerna reser allt fler organisationer och enskilda krav på
förstatligande av läkemedelsindustrin. Medicinska, sociala och ekonomiska
skäl uppges tala härför.

Genom att läkemedelsproduktionen huvudsakligen bedrivs av kapitalistiska
företag i profitsyfte kan säkerheten för patienter mot skadliga
biverkningar etc. stundom åsidosättas. Många läkemedel kommer att
användas i onödan till följd av att behov framkallas reklamvägen. Någon
priskonkurrens förekommer enligt motionärerna inte annat än undantagsvis,
och samma preparat maknadsförs ofta under olika namn. Genom ett
statligt ägande av läkemedelsindustrin skulle förekomsten under olika
namn av samma läkemedel kunna begränsas och detta lurendrejeri
avskaffas, säger motionärerna. Forskningen skulle heller inte behöva
inriktas på kommersiella fördelar utan kunna styras in på att utveckla
läkemedlen och kontrollera och minska eventuellt skadliga biverkningar.
Om samhället hade direkt insyn över hela läkemedelsmarknaden skulle
det vidare vara möjligt att snabbt registrera konsumtionsmönstret och
strypa import eller tillverkning om allvarliga biverkningar misstänks.

Uppgifter i anslutning till motionen

Det totala försäljningsvärdet av läkemedel i Sverige utgjorde i fjol ca
1 470 milj. kr. Av den totala läkemedelskonsumtionen är fyra femtedelar
beroende på läkarordinationer, medan en femtedel är självmedikation.
Den ojämförligt största delen av läkemedlen utgörs av farmacevtiska
specialiteter, varmed förstås standardiserade läkemedel som tillhandahålls
förbrukaren i tillverkarens originalförpackning. Dessa medel svarar värdemässigt
för cirka 97 % av hela försäljningen. Extemporemedel, dvs. för
en viss patient iordningställda läkemedel, svarar för återstående cirka 3 %.
Utvecklingen av läkemedelsförsäljningen under de senaste åren framgår av
nedanstående uppställning.

1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 19

NU 1973.19

Läkemedelsförsäljningen i Sverige

1960* 1965* 1969* 1970* 1971** 1972*

milj. kr. 395 665 1 040 1 105 1 310 1 470

kr./inv. 53 86 130 137 164 184

* Försäljningen från apotek tillhörande Apotekarsocieteten
** Total försäljning

Källa: Läkemedelsindustriföreningen

Enligt en statistik som presenterats av Läkemedelsstatistik AB har
medel för behandling av infektioner, infusionslösningar och medel vid
inflammationer, reumatism och gikt sedan 1965 påtagligt ökat sin andel
av den totala försäljningen av läkemedel. En minskning i andelen av den
totala försäljningen noteras för vissa psykofarmaka, för vitaminer och
tonika. Den vanligaste typen av läkemedel är medel för behandling av
infektioner. Försäljningen av lugnande medel och sömnmedel och övriga
psykofarmaka har under de tre senaste åren i stort sett varit oförändrad.

Endast sådana läkemedel som är godkända och registrerade av
socialstyrelsen får försäljas. Antalet farmacevtiska specialiteter har under
de senaste fem åren minskat. År 1969 var drygt 2 900 specialiteter
registrerade. Vid årsskiftet 1972/73 var antalet nere i 2 600, vilket
motsvarar den nivå som gällde i böljan av 1960-talet. Antalet läkemedel
var 1972 cirka 1 700. Varje form i vilken läkemedel kan förekomma —
exempelvis tablett, lösning och i olika styrkor — räknas som en separat
farmacevtisk specialitet. Branschen räknar med en fortsatt minskning av
antalet specialiteter.

1 statistiska centralbyråns beräkningar av konsumentprisindex ingår i
diverseposten en delberäkning för posten läkemedel. Utvecklingen av
denna indexserie jämförd med utvecklingen av konsumentprisindex under
perioden december 1959-december 1972 framgår av nedanstående uppställning.

1959 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Konsumentprisindex 100 128 134 138 140 147 157 169 179

Delindex läkemedel 100 109 113 113 lil 112 128 138 155

Av de i Sverige försålda läkemedlen — extemporemedlen oräknade —
tillverkas ungefär hälften värdemässigt sett inom landet. Antalet läkemedelsföretag
i Sverige är cirka 30. Den helt övervägande delen, cirka 95 %,
av produktionsvärdet faller på de sex koncerner som ingår i Läkemedelsindustriföreningen
(LIF). De olika koncernernas totala försäljning av
läkemedel i Sverige och utomlands framgår av nedanstående uppställning.
Denna visar bl. a. att den statliga sektorns — Kabikoncernens — andel av
läkemedelsproduktionen uppgår till cirka 20 %. Av det totala försäljningsvärdet
år 1972 — 1 092 miljoner kronor — avsåg cirka hälften
export eller verksamhet i utländska dotterbolag.

NU 1973:19

Försäljning och antalet anställda i LIF-företagen 1972

Företagsgrupp	Försäljning läkemedel milj. kr.	Antal anställda i Sverige och utomlands
Astrakoncernen	536	4 350
Kabikoncernen	218	1 725
Pharmaciakoncernen	145	1 536
Ferrosankoncernen	89	993
Leokoncemen	82	566
Bofors Nobel-Pharma	22	112
Summa	1 092	9 282

Källa: Läkemedelsindustriföreningen

Den 1 januari 1971 startade Apoteksbolaget AB sin verksamhet.
Bolagets aktier ägs till två tredjedelar av staten och till en tredjedel av en
av Apotekarsocieteten grundad stiftelse. Bolaget har till uppgift att svara
för upphandling och distribution av läkemedel i landet. Apoteksbolaget
AB äger samtliga aktier i Apotekarnes Droghandel AB, ADA.

Tidigare riksdagsbehandling av frågan

Vid 1969 års riksdag väcktes två motioner vari föreslogs utredning av
frågan om läkemedelsindustrins överförande i allmän ägo. Bankoutskottet
hänvisade i sitt utlåtande över dessa (BaU 1969:52) dels till att kort
tid dessförinnan i propositionen 1969:142 föreslagits att staten skulle
förvärva två läkemedelsföretag, dels till att en proposition med förslag
om inrättandet av ett statligt apoteksbolag hade förutskickats. Härigenom
borde bl. a. förutsättningarna för en längre gående integration av
olika forskningsresurser samt mellan forskning, produktion, information
och distribution inom läkemedelsbranschen bli beaktade. Enligt utskottet
framstod det dock som angeläget att Kungl. Maj:t kontinuerligt skulle
låta följa och värdera resultaten av forsknings- och utvecklingsarbetet
inom branschen. I anslutning därtill skulle det enligt utskottet kunna
övervägas huruvida ytterligare åtgärder på läkemedelsområdet kunde vara
önskvärda från samhällets sida för att främja en förbättring av folkhälsan.
Utskottet ansåg det inte vara motiverat med någon särskild utredning
med syfte att enligt motionärernas intentioner ompröva ägandeförhållandena
inom läkemedelsbranschen. Riksdagen följde utskottet och avslog
motionerna.

I den nu aktuella motionen framförs som ett skäl för förstatligande av
läkemedelsindustrin att man därigenom skulle kunna begränsa förekomsten
under olika namn av samma läkemedel. Vid 1972 års riksdag
behandlades en motion vari föreslogs en skärpning av villkoren för
inregistrering av läkemedel som farmacevtisk specialitet (SoU 1972:30).
Som stöd för förslaget åberopades i huvudsak två omständigheter,
nämligen dels den rikliga förekomsten av s. k. synonymer, dels förekomsten
av fasta kombinationspreparat. Med synonymer förstås i detta
sammanhang preparat som är identiskt lika eller där skillnaderna mellan
preparaten består i att någon enstaka molekyl i den aktiva substansen

NU 1973:19

ersatts med en annan. Den terapeutiska vinsten av synonymer betecknades
i motionen som obefintlig eller marginell. Socialstyrelsens läkemedelsnämnd
förklarade i sitt remissyttrande över motionen att förekomsten
av synonympreparat innebär både fördelar och nackdelar. Bland
nackdelarna nämndes svårigheten för sjukvårdspersonal och patienter att
orientera sig bland synonymerna. Vidare pekades på ökat arbete vid
registrering och kontroll samt större lagerhållnings- och hanteringskostnader
hos grossister och apotek. En fördel med synonympreparaten sades
vara att de skapar en konkurrenssituation som i sin tur leder till lägre
priser. Vidare framhävdes att man om synonymer får inregistreras har
större trygghet för att ett medel finns att tillgå för den händelse att en
tillverkare slutar att leverera sin produkt. I fråga om medel med mycket
små skillnader förklarades att även mycket små skillnader i läkemedels
kemiska sammansättning har stor betydelse för läkemedelsverkan. Det
framhölls att patienter reagerar mycket olika på olika medel och att det
därför kan anses vara värdefullt att ha flera närbesläktade medel att tillgå.
Sammanfattningsvis förklarade läkemedelsnämnden att fördelarna med
synonymer som regel uppväger nackdelarna men att detta inte utesluter
att det inom vissa grupper av läkemedel kan finnas ett onödigt stort antal
synonymer. Beträffande kombinationspreparaten, dvs. läkemedel som
innehåller två eller flera aktiva substanser och som enligt motionärerna
betraktades som värdelösa eller direkt olämpliga, förklarade socialstyrelsen
att kombinationspreparaten medför att man får en mindre nyanserad
behandling men att de är berättigade när två medel rutinmässigt skall
kombineras. För att undvika misstag vid medicineringen förklarades det
vara en fördel att antalet tabletter som skall tas in kan hållas så lågt som
möjligt. Konsumentombudsmannen pekade i sitt remissyttrande på att
genom förekomsten av kombinationspreparat förväxlingsrisken och
kostnaderna reduceras.

Vid en sammanfattande bedömning av frågan kom socialutskottet till
samma uppfattning som det övervägande flertalet remissinstanser att det
inte är motiverat att göra en sådan författningsändring som föreslogs i
motionen. Utskottet pekade på att en nordisk läkemedelsnämnd inrättats
och att denna bl. a. skulle komma att följa utvecklingen på området,
främst såvitt avser synonymerna, och om så befanns påkallat aktualisera
lagändringar eller andra åtgärder på läkemedelssektorn. Med hänvisning
härtill avstyrkte socialutskottet motionen, som också avslogs av riksdagen.

Utskottet

Med åberopande av medicinska, sociala och ekonomiska skäl föreslås i
motionen 1973:1473 att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om
ett förstatligande av läkemedelsindustrin i Sverige.

Som ett argument för att läkemedelsindustrin bör förstatligas anför
motionärerna att produktionen styrs av profitjakt och att behov
framkallas reklamvägen. Därigenom skulle många läkemedel komma att

NU 1973:19

användas i onödan. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att inte
mindre än 80 % av den totala läkemedelskonsumtionen är beroende av
läkarordinationer. För att nedbringa läkemedelskonsumtionen bör således
i första hand åtgärder vidtagas för att minska läkarnas förskrivning
av läkemedel. Ett projekt på detta område genomförs av socialstyrelsen
och Apoteksbolaget. I ett databehandlingssystem som håller på att
utvecklas och som primärt syftar till en förenklad recepthantering på
apotek kan också information lagras om läkemedelsförskrivningar uppdelade
på preparat eller preparatgrupp och på förskrivande läkare.
Härigenom ökar förutsättningarna att få till stånd en bättre kontroll över
läkemedelsförskrivningarna och därmed konsumtionen av läkemedel.

Ett annat skäl för förstatligande som motionärerna åberopar är
förekomsten av samma läkemedel under olika namn. Ovan har redogjorts
för behandlingen av en motion vari bl. a. föreslogs en begränsning av
möjligheterna att registrera s. k. synonymer. Vid en sammanfattande
bedömning av för- och nackdelar med synonymer anförde läkemedelsnämnden
att fördelarna med synonymer som regel uppväger nackdelarna
även om detta inte utesluter att det inom vissa grupper av läkemedel kan
finnas ett onödigt stort antal synonymer. Utskottet vill i sammanhanget
understryka att antalet farmacevtiska specialiteter i Sverige i internationell
jämförelse är lågt, att antalet minskar och att en fortsatt nedgång
förväntas.

Motionärerna hävdar vidare att det inte förekommer någon priskonkurrens
inom läkemedelsbranschen och att ett förstatligande skulle leda
till lägre priser.

Utskottet vill erinra om att läkemedelsnämnden i samband med
registreringen av farmacevtiska specialiteter även fastställer preparatens
pris. Fastställelsen av priset föregås av förhandlingar mellan producent/
importör och Apoteksbolaget. I de fall överenskommelse mellan parterna
om priset inte kan nås fastställer läkemedelsnämnden efter undersökning
priset. Genom förekomsten av olika med varandra konkurrerande
preparat ökar enligt Apoteksbolagets uppfattning möjligheterna att nå en
rimlig prissättning. Slutligen kan prisnivån påverkas genom den statliga
läkemedelskoncernens prissättning. Denna koncerns andel av läkemedelsproduktionen
är numera betydande. Utskottet betvivlar att ett förstatligande
av läkemedelsindustrin skulle kunna leda till lägre priser på
läkemedel.

Enligt utskottets uppfattning är den verksamhet som bedrivs av
läkemedelsnämnden effektiv. Något skäl att anta att förstatligande av
läkemedelsindustrin skulle medföra ökad säkerhet mot biverkningar för
läkemedelskonsumenterna synes inte föreligga.

Med hänsyn till de stora forsknings- och utvecklingskostnaderna är det
väsentligt att den svenska läkemedelsindustrin kan avsätta sina produkter
på en större marknad än den svenska. Som framgått av ovanstående
redogörelse faller f. n. ungefär hälften av läkemedelsindustrins försäljningsintäkter
på utlandet. Industrin är också i hög grad beroende av att
forsknings- och utvecklingsarbete kan bedrivas i konkurrens mellan flera
självständiga enheter.

NU 1973:19

Sammanfattningsvis vill utskottet anföra att läkemedelsförsörjningens
organisation under senare år reformerats i riktning mot ett större
samhällsengagemang. Upprustningen av läkemedelskontrollen, tillkomsten
av Apoteksbolaget och statens förvärv av läkemedelsföretag kan
anföras som exempel. Samhället har därigenom fått ökad insyn i
läkemedelsindustrin och kontrollerar i påtaglig grad produktionsbetingelserna.
Utskottet finner att bärande skäl saknas för att nu aktualisera
ett förstatligande av läkemedelsindustrin.

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen avslår motionen 1973:1473.

Stockholm den 15 mars 1973

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Bengtsson i Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Rask (s), Wirtén (fp), Blomkvist (s), Sjönell (c),
Wååg (s), Hovhammar (m), Svensson i Malmö (vpk) och fru Hambraeus
(c).

Reservation

av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionen att
läkemedelsindustrin i Sverige bör förstatligas. Enligt utskottets uppfattning
är det motbjudande att privatkapitalistisk verksamhet skall få
förekomma på hälso- och sjukvårdsområdet. Profitintresset medför en
överdimensionerad och konkurrensbetingad reklam och leder till högre
priser. Än allvarligare är att forskningen påverkas och inriktas på
kommersiella fördelar, vilket kan leda till att säkerheten för konsumenterna
mot skadliga biverkningar stundom kommer att åsidosättas. Ett
överförande av läkemedelsindustrin i statlig ägo skulle medföra en rad
fördelar. Priserna på läkemedel skulle kunna sänkas. En lång rad onödiga
produkter, exempelvis s. k. synonymer och fasta kombinationspreparat,
skulle försvinna. Forskningen skulle kunna få en annan inriktning,
varigenom riskerna för skadliga biverkningar skulle minska. Det skulle gå
snabbt att registrera konsumtionsmönstret och strypa import eller
tillverkning av en produkt om allvarliga biverkningar misstänks. På längre
sikt skulle också en minskning i förbrukningen av läkemedel kunna
uppnås, vilket skulle vara till fördel för folkhälsan.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1473 hos Kungl.
Maj:t begär förslag om ett förstatligande av läkemedelsindustrin
i Sverige.

GOTAB 73 3470 S Stockholm 1973