Näringsutskottets betänkande nr 15 år 1973

Nr 15

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om återinförande
av affärstidsregleringen.

Ärendet

I detta betänkande behandlas motionerna

1973:220 av fru Olsson i Helsingborg m. fl. (c), vari hemställs att
riksdagen skall besluta att affärstidsregleringen återinförs samt att dispens
för längre öppethållande i särskilda fall får beviljas av länsstyrelsen,

1973:809 av herrar Karl Bengtsson i Varberg (fp) och Petersson i
Röstånga (fp), vari hemställs att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t
hemställa att förutvarande affärstidslag återinförs med den förändringen i
dess bestämmelser att den kommunala dispensmöjligheten slopas och att
butiker i stället äger rätt till söndagsöppet fyra gånger per år efter
anmälan till kommunal myndighet,

1973:1485 av herr Lundberg (s), vari hemställs att riksdagen skall anta
förslag till ny affärstidslag av den lydelse som anges i motionen (se bilaga
till detta betänkande, s. 8), och

1973:1500 av fru Nordlander m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen
skall i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala sig för ett förbud för öppethållande
på sön- och helgdagar för butiker och varuhus och hos regeringen
hemställa om att erforderligt förslag till författningstext härom utarbetas,
varvid bör ingå möjligheten att efter tillstyrkan från den lokala
fackföreningen bevilja dispens från sådant förbud.

Gällande ordning

1966 års affärstidslag (1966:668) reglerade öppethållandetiden för
detaljhandeln. Vanlig affärstid enligt lagen var vardagar mellan kl. 08.00
och kl. 20.00. Kommun kunde dock efter ansökan medge affärstid
utöver den vanliga. Lagen — som haft olika föregångare alltsedan 1909 —
trädde i kraft den 1 januari 1967 och hade en giltighetstid av fem år.
Inför giltighetstidens utgång meddelade chefen för handelsdepartementet
att Kungl. Maj:t inte skulle föreslå någon förlängning eller annan
motsvarande reglering. Till grund för detta ställningstagande låg betänkandet
(SOU 1971:33) Fri affärstid, som avgivits av 1970 års affärstidskommitté,
och remissyttrandena däröver. I ett stort antal motioner som
väcktes med anledning av meddelandet rörande affärstidslagstiftningen
föreslogs en fortsatt reglering. Näringsutskottet (NU 1971:53) fann
övervägande skäl tala för att statsmakterna inte skulle förlänga regleringen
utan överlämna åt konsumenterna att genom sina köpvanor

1 Riksdagen 1973. 17 sami. Nr 15

NU 1973:15

påverka detaljhandeln att tillämpa de affärstider som vid en samlad
bedömning av inköpsmöjligheter och priser tedde sig mest fördelaktiga
för konsumenterna. Riksdagen följde utskottet och avslog motionerna.

Genom affärstidsregleringens upphörande kom detaljhandelsföretagen
att fritt få bestämma de tider under vilka butikerna kan hållas öppna. Då
fria affärstider bedömdes kunna medföra effekter på prisnivån, påverka
strukturomvandlingen inom handeln och påverka de anställdas arbetsförhållanden
beslöts att en uppföljning skulle göras av utvecklingen i dessa
avseenden sedan regleringen upphört. För detta ändamål inrättades en
särskild nämnd, affärstidsnämnden, bestående av företrädare för konsumenterna
och för de anställda under ledning av en opartisk ordförande.

Motionerna

Motionärerna hävdar att redan under den relativt korta tid som
förflutit sedan affärstidslagen avskaffades denna åtgärds negativa konsekvenser
visat sig. Öppethållandetiderna anses ha ökat utöver vad som
förväntades från departementschefens och riksdagsmajoritetens sida.
Flera exempel härpå åberopas. Härigenom har de handelsanställdas
arbetssituation försämrats. Konsumenterna har fått betala högre priser
och fått en sämre service därigenom att de mindre butikerna utkonkurrerats.
För att undvika ytterligare allvarliga skadeverkningar föreslås att
affärstiderna åter skall regleras i lag. I motionerna 1973:220 och
1973:809 förordas att förutvarande affärstidslag återinförs. Den i denna
lag stadgade möjligheten för kommun att bevilja dispens anses dock böra
utgå och bli ersatt av andra bestämmelser. I den förstnämnda motionen
föreslås ett system med dispensgivning — med länsstyrelsen som
dispensmyndighet — som skall vara likformigt verkande för hela landet
och som skall kunna tillämpas då det speciellt kan anses påkallat att ha
öppet längre. Enligt den senare motionen skulle det inte förekomma
någon dispensmöjlighet men en generell rätt för butiker att fyra gånger
per år ha söndagsöppet efter anmälan till kommunal myndighet.

I motionen 1973:1485 framläggs ett förslag till affärstidsreglering som
i huvudsak — frånsett tre väsentliga avvikelser — överensstämmer med det
förslag som 1962 års affärstidsutredning framlade och som låg till grund
för 1966 års affärstidslag. Enligt lagförslaget i motionen skall affärstiden
på lördagar och helgdagsaftnar begränsas till tiden mellan kl. 0800 och kl.
13.00. Affärstidsutredningen föreslog ingen särställning för dessa dagar
utan generellt att affärstiden vardagar skulle vara kl. 08.00-20.00.
Motionens lagförslag innefattar vidare inte som affärstidsutredningens
förslag någon kommunal dispensrätt. Slutligen ingår i motionsförslaget
att fängelsestraff och inte som enligt affärstidsutredningens förslag och
senare enligt 1966 års affärstidslag endast bötesstraff skall kunna
ifrågakomma vid överträdelse av lagen.

I motionen 1973:1500 är förslaget att förbud införs mot öppethållande
på sön- och helgdagar för butiker och varuhus. Dispens bör dock

NU 1973:15

vara möjlig om lokal fackförening lämnat tillstyrkan. Riksdagen föreslås
begära att författningstext härom utarbetas.

Affärstidsnämnden

Affärstidsnämnden (H 1971:03, ordförande: generaldirektör Åke
Englund) har att ägna uppmärksamhet åt fyra frågekomplex och i
samtliga fyra fall koncentrera bedömningen på följderna av affärstidslagens
slopande. Det gäller förändringar i affärernas öppethållande,
arbetstider och andra anställningsförhållanden för personalen, prisnivån
och handelns struktur.

För att få ett grepp om dessa problem har affärstidsnämnden dels
gjort fem undersökningar som ett led i en fortlöpande uppföljning av
förändringar av affärstiderna och av de handelsanställdas anställningsförhållanden,
dels påbörjat en analyserande undersökning i vissa typorter av
det förlängda öppethållandets eventuella effekter på prisnivån och
handelns struktur.

Undersökningarna om butikernas öppethållandetider och de anställdas
anställningsförhållanden, som speglar det kontinuerliga öppethållandet,
bygger på material från ett representativt urval av 1 600 butiker —
inklusive varuhus — inom branscherna livsmedel, möbler, järn, herr- och
damkonfektion, blommor och tobak.

Handelsanställdas förbund gör som ett komplement till affärstidsnämndens
undersökningar vid vissa tillfällen undersökningar av butikernas
öppethållande på söndagar och antalet anställda berörda av söndagshandeln.
Materialet till dessa undersökningar, som avser såväl kontinuerligt
som tillfälligt öppethållande, insamlas genom förbundets avdelningar
och de till dem knutna lokala affärstidskommittéerna.

Affärstidsnämndens undersökningar visar — liksom den senaste undersökningen
från Handelsanställdas förbund — att för handeln som helhet
små förändringar inträffat i det kontinuerliga öppethållandet under 1972.
På lokala marknader kan dock förändringarna vara relativt stora.

Totalt sett är endast de förändringar som under 1972 konstaterats för
varuhusen av påtaglig karaktär. Utvecklingen framgår av nedanstående
tablå.

Tidpunkt Andelen varuhus med söndagsöppet,

procent

maj

juni

juli

nov. 1971

jan. 1972

• »

dec.

a ug.

sept. ”
okt.

30
29

NU 1973:15

Antalet varuhus med kontinuerligt öppethållande på söndagar beräknas
i november — december 1972 ha varit ca 100 av totalt ca 350.

Inom livsmedelshandeln uppgår på större orter andelen butiker med
kontinuerligt öppethållande på söndagar till ca 8 procent eller samma
andel som i november 1971. På mindre orter uppgår andelen livsmedelsbutiker
med öppethållande på söndagar till 2 procent i december 1972,
en ökning med en procentenhet jämfört med november 1971.

Med den omfattning som kontinuerligt söndagsöppethållande för
närvarande har kan enligt affärstidsnämndens beräkningar antalet anställda
som varje söndag berörts beräknas till ca 4 000 av totalt ca 220 000
eller ca 2 procent av samtliga handelsanställda.

Det ökade öppethållandet på söndagar vid varuhusen har enligt
affärstidsnämndens undersökningar inte lett till någon större förändring
av antalet öppethållandetimmar per vecka inom varuhussektorn. Fr. o. m.
november 1971 t. o. m. december 1972 har medelantalet öppethållandetimmar
vid varuhusen ökat med 1 timme, från 56 till 57 timmar per
vecka. Att söndagsöppethållandet inte lett till några nämnvärda förändringar
i antalet öppethållandetimmar sammanhänger bl. a. med att
varuhusen — främst till följd av arbetstidens förkortning från 1 januari
1972 — genomsnittligt minskat antalet öppethållandetimmar på vardagar.
Förändringar har skett genom dels senareläggning av öppningstiden, dels
koncentration av stängningstiden till kl. 19.00, vilket för flertalet varuhus
innebär en tidigareläggning.

Även i övriga branscher har förändringar ägt rum i fråga om öppningsoch
stängningstider på vardagar. Flertalet branscher har senarelagt sina
öppningstider och tidigarelagt sina stängningstider. Det antal öppethållandetimmar
per vecka som härigenom fallit bort har kompenserats
genom att lunchstängning i stor utsträckning reducerats. Medelantalet
öppethållandetimmar per vecka är sålunda i stort sett oförändrat under
den studerade perioden.

Totala antalet anställa har under den undersökta perioden ökat endast
i ringa utsträckning i de undersökta branscherna.

Andelen fast heltidsanställd personal av all butikspersonal har under
tiden fr. o. m. november 1971 t. o. m. november 1972 ökat med 2
procentenheter vid varuhusen, från 29 till 31 procent. Motsvarande
minskade andelar kan vid varuhusen konstateras för såväl deltidsanställd
som extra och tillfälligt anställd personal. Övriga branscher uppvisar för
den undersökta perioden i flertalet fall minskade andelar för kategorin
fast heltidsanställd personal.

Under tiden november 1971—november 1972 kan för den fast
heltidsanställda personalen vid varuhusen konstateras en minskad andel
arbetstid på obekväm tid och övertid. 1 november 1971 uppgick förden
fast heltidsanställda personalen andelen arbetstid på obekväm tid och
övertid till 8 procent av all butikstid, medan motsvarande andel i
november 1972 var 6 procent. För övrig butikspersonal vid varuhusen har
andelen obekväm tid och övertid ökat med 12 procentenheter under den
undersökta perioden, från 8 till 20 procent av all butikstid.

NU 1973:15

För att bl. a. analysera omfattningen och inriktningen av särskilda
säljstimulerande aktiviteter i söndagshandeln lät affärstidsnämnden i juni
1972 utföra en undersökning av ca 250 varuhus och dagligvarubutiker,
som vid något tillfälle hållit söndagsöppet under våren 1972. Undersökningen
visade att omkring 75 procent av dessa butiker i någon form
annonserat om sitt öppethållande på söndagar. Däremot var särskilda
säljstimulerande aktiviteter — t. ex. extra priser, demonstrationer och
artistuppträdande — av liten omfattning i söndagshandeln, och någon
ökning jämfört med läget i november 1971 kunde heller inte konstateras.

Även om de särskilda aktiviteterna i söndagshandeln var av liten
omfattning tog nämnden upp överläggningar med de ledande varuhuskedjorna
och dagligvaruföretagen. Dessa uttalade då att de i fortsättningen
skulle avstå från sådana åtgärder — lockpriser, artistuppträdande,
kostnadsfri kaffeservering etc. — som kan locka konsumenterna att ändra
sina inköpsvanor från vardagar till söndagar.

Efterlevnaden av överenskommelsen har varierat mellan enskilda
företag och koncerner liksom mellan olika geografiska delar av landet.
Det omfattande tillfälliga öppethållande på söndagar på vissa orter, som
framgått av Handelsanställdas förbunds undersökning, har i viss utsträckning
kombinerats med särskilda säljstimulerande aktiviteter. Mot bakgrund
av bl. a. denna utveckling har nämnden funnit anledning att på
nytt ta upp dessa aktiviteter med vissa företag och organisationer.

Till följd av att relativt stora olikheter i fråga om söndagsöppethållandets
omfattning och frekvens kan föreligga mellan olika orter bl. a. med
avseende på tillfälligt öppethållande kommer affärstidsnämnden att i
fortsättningen ägna dessa förhållanden särskild uppmärksamhet.

Affärstidsnämnden avser att hos handelsdepartementet begära bidrag
för att öka sin undersökningsverksamhet. Undersökningarna skulle ha till
uppgift dels att studera omfattningen av den ambulerande handeln och
dess effekter på den reguljära handeln, dels att genom intervjuundersökningar
kartlägga vilka som handlar på söndagar. Ett totalregister över
samtliga söndagsöppna butiker planeras också, varigenom analysmöjligheterna
väsentligt skulle kunna förbättras.

Enkla frågor angående följderna av lagens upphörande

Frågan om följderna av affärstidslagens upphörande har i riksdagen vid
fyra tillfällen aktualiserats genom enkla frågor (1972:22, 1972:149,
1972:236, 1973:20). Senast besvarade chefen för handelsdepartementet
den 18 januari 1973 (RD 1973:6 s. 30) en fråga av fröken Bergegren (s)
angående hans uppfattning om möjligheterna att bedöma i vad mån den
obegränsade rätten till öppethållande i förmånlig eller oförmånlig
riktning påverkat prisbildningen, de anställdas arbetsförhållanden samt
konsumenternas verkliga intressen och önskemål. Statsrådet förklarade
att han ansåg den tid varunder de fria affärstiderna fungerat vara alltför
kort för att bedömningar av den typ som efterlysts i frågan skulle kunna
göras. Han anförde vidare: ”De undersökningar som affärstidsnämnden

NU 1973:15

löpande redovisat har emellertid visat, att det för handeln som helhet
under de tre första kvartalen 1972 har skett endast små förändringar av
butikernas öppethållande och de handelsanställdas arbetsförhållanden.
Beträffande konsekvenserna för prisbildningen skall nämnden enligt sina
direktiv även undersöka denna fråga. Nämndens fortsatta rapporter och
undersökningar får därför avvaktas.”

Utskottet

1 motionerna föreslås att affärstiderna åter skall regleras i lag. Olika
former för dispens föreslås. Affärstidslagen (1966:668) upphörde att
gälla vid 1971 års utgång. Fria affärstider har således tillämpats under
drygt ett år. Under denna period har en särskilt inrättad nämnd,
affärstidsnämnden, löpande följt utvecklingen och analyserat följderna av
övergången till fria affärstider. Nämndens material har presenterats ovan.

Affärstidsnämndens undersökningar visar att för handeln som helhet
små förändringar inträffat i det kontinuerliga öppethållandet och i de
anställdas arbetsförhållanden, även om på lokala marknader vissa
förändringar har varit relativt stora. Enligt affärstidsnämndens mening
krävs längre tids erfarenheter innan en tillräckligt allsidig överblick
erhållits över vad affärstidslagens avskaffande betytt och innan några
slutsatser kan dras. Detta gäller i synnerhet det fria öppethållandets
eventuella inverkan på prisutvecklingen och handelns struktur. Utskottet
delar denna uppfattning och anser alltså att det för närvarande inte finns
tillräckligt underlag för att avgöra om en reglering av affärstiderna bör
återinföras.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1973:220, 1973:809, 1973:
1485 och 1973:1500.

Stockholm den 6 mars 1973

På näringsutskottets vägnar
C.G. REGNELL

Närvarande: herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Bengtsson i
Landskrona (s), Andersson i Örebro (fp), Andersson i Storfors (s),
Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Wirtén (fp), Blomkvist (s), Wååg (s),
Hovhammar (m), Jonsson i Husum (s), fru Hambraeus (c), fru Hansson
(s) och herr Hallgren (vpk).

Reservation

av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp),
Gustafsson i Byske (c), fru Hambraeus (c) och herr Hallgren (vpk), som
anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

NU 1973:15

I motionen föreslås (=utskottet) har presenterats ovan.

Utskottet vill erinra om att när affärstidslagen upphörde att gälla
systemet med reglerade affärstider genom dispensförfarande i väsentlig
utsträckning redan var uppluckrat. En bedömning av effekterna av fria
affärstider jämfört med reglerade borde därför enligt utskottets mening
för att vara mer rättvisande basera sig på uppgifter om vad som hänt inte
sedan fria affärstider formellt infördes utan sedan dispenser från affärstidsregleringen
blev vanligen förekommande. Även om man bortser från
denna principiella invändning mot affärstidsnämndens sätt att redovisa
följderna av affärstidslagens slopande kan konstateras att på ett väsentligt
område en påtaglig förändring har skett i fråga om öppethållandetider på
söndagar. Cirka 30 procent av varuhusen hade under de tre sista
månaderna år 1972 kontinuerligt söndagsöppet mot endast 7 procent i
november 1971. Denna förändring är enligt utskottets uppfattning från
struktursynpunkt ingalunda oväsentlig. Ett ökat öppethållande och
därmed ökad försäljning i de större enheterna medför, eftersom
konsumenternas totala köpkraft i stort sett är given, att omsättningen
minskar i övriga butiker. Följden blir bl. a. en försämrad service för
sådana konsumentgrupper som kan ha svårt att utnyttja varuhusen, t. ex.
äldre och handikappade.

Affärstidsnämndens undersökning visar att arbetssituationen för de
fast heltidsanställda inom handeln inte påtagligt förändrats sedan fria
affärstider infördes. Däremot har för övrig butikspersonal vid varuhusen
andelen obekväm tid och övertid ökat mycket påtagligt. Enligt affärstidsnämndens
senaste undersökning utgjorde den 20 procent av all butikstid.

I övriga branscher synes också i flertalet fall en ökning av andelen
deltidsanställda ha skett. Denna utveckling är enligt utskottets uppfattning
olycklig inte minst mot bakgrunden av att de deltidsanställda ofta
har otillfredsställande sociala förmåner och ringa anställningstrygghet.

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motionerna att de
följder av affärstidsregleringens slopande som hittills kunnat iakttas är
helt tillräckliga för att motivera att en reglering av affärstiderna
återinförs. Vanlig affärstid bör vara kl. 08.00-20.00 på vardagar. En
dispensmöjlighet bör inskrivas i lagen, men dispenssystemet måste
tillämpas restriktivt och likformigt över hela landet. Vid beviljandet av
dispens bör de anställda ha medinflytande.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionerna 1973.220, 1973:809,
1973:1485 och 1973:1500 hos Kungl. Maj:t hemställer om
förslag till ny affärstidslag med den inriktning som utskottet
angett.

NU 1973:15

Bilaga

I motionen 1973:1485 framlagt

Förslag till
Affarstidslag

1 §

Affär må hållas öppen för allmänheten vardagar från klockan 08.00
till klockan 20.00. Å vardag infallande helgdagsafton samt lördag
skall öppethållandet begränsas till tiden mellan klockan 08.00 och
klockan 13.00.

Med affär förstås försäljningsställe, där detaljhandel bedrives yrkesmässigt.

2 §

Från lagens tillämpning är undantagen:

1. försäljning från apotek;

2. försäljning från automatapparat av typ som godkänts av myndighet
som Konungen bestämmer;

3. försäljning på trafikmedel;

4. försäljning som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare i ringa
omfattning bedriver med egna produkter eller fisk av egen fångst;

5. försäljning i utställningslokal av bildande konst och reproduktioner
härav samt alster av konsthantverk och konstindustri i samband med
visning av konstverken;

6. försäljning av lagad mat samt bageri- och konditorivaror i anslutning
till ordnad serveringsrörelse, där sistnämnda utgör den huvudsakliga
verksamheten; samt

7. försäljning utan samband med annan verksamhet än som avses i 5 eller
6 av tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel
samt i anslutning härtill tillbehör till motorfordon och båtar samt
andra liknande varor av sådant slag att allmänheten bör kunna köpa
dem även under annan tid än som angives i 1 §.

3 §

Det ankommer på myndighet som Konungen bestämmer att fastställa
vilka varor som enligt 2 § 7 skall undantagas från lagens tillämpning och
att i övrigt meddela tillämpningsföreskrifter till lagen.

4 §

Den som bedriver detaljhandel i strid mot denna lag eller föreskrift
som meddelas med stöd av lagen dömes till böter eller fängelse.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.
GOTAB 73 3453 S Stockholm 1973