Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Lagutskottets betänkande nr 42 år 1973            LU 1973: 42

Nr 42

Lagutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majt:s proposition 1973:158 med förslag till lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyn­derskap, m. m., jämte motion.

I propositionen  1973: 158 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet) föreslagit riksdagen att dels antaga förslagen till

1.    lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

2.    lag om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader,

3.    lag om ändring i giftermålsbalken,

4.   lag om ändring i föräldrabalken,
dels godkänna Haagkonventionen.

Med anledning av propositionen har väckts en motion, 1973: 2101. Motionsyrkandet redovisas på s. 17.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller i anslutning tUl den reform av äktenskaps­lagstiftningen som genomförts i år förslag till ändringar i 1904 års lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och för­mynderskap m. m. Ändringarna avser i första hand reglerna om ingå­ende och upplösning av äktenskap.

Bestämmelserna om äktenskaps ingående bygger i huvudsak på gäl­lande rätt. Frågan om en persons rätt att ingå äktenskap skall som huvudregel bedömas enligt lagen i det land där han är medborgare. Den som sedan minst två år har hemvist i annat land får dock i stället åbe­ropa det landets lag. I fråga om formen för ingående av äktenskap gäller i princip att vigsel i Sverige skall förrättas enligt svensk lag och att äktenskap som har ingåtts utomlands skall anses giltigt till formen här i landet om det är giltigt i den stat där äktenskapet ingicks. Vigsel får förrättas utomlands enligt svensk lag av den som har fått Kungl. Maj:ts förordnande att vara vigselförrättare utomlands.

1    Riksdagen 1973. 8 saml. Nr 42

 

LU 1973: 42                                                             2

Tyngdpunkten i de nya reglerna om äktenskapsskillnad ligger på be­stämningen av svensk domstols behörighet att ta upp mål härom som har internationell anknytning. Sådan behörighet medges i vidsträckt om­fattning. Svensk domstol får ta upp äktenskapsmål bl. a. om båda ma­karna är svenska medborgare, om käranden är svensk medborgare och har hemvist här i riket eller tidigare haft hemvist här efter fyllda 18 år, om käranden inte är svensk medborgare men har hemvist här sedan minst ett år samt om svaranden har hemvist här.

Mål som tas upp här skall i princip prövas enligt svensk lag. Om båda makarna är utländska medborgare skall dock under vissa spe­ciella omständigheter även lagen i medborgarskapslandet beaktas.

Enligt en särskild bestämmelse i lagen får frågor angående vårdnad om och underhåll till barn tas upp i äktenskapsmål. Om bamet vistas här i landet skall sådana frågor alltid prövas enligt svensk lag.

Förslaget upptar också en regel om erkännande av utländska beslut rörande äktenskapsskillnad. I stället för nuvarande restriktiva förut­sättningar för sådant erkännande föreslås att utländsk äktenskaps­skillnad skall gälla här så snart det förelåg skälig anledning att talan prövades i den främmande staten med hänsyn till makes medborgar­skap eller hemvist eller annan anknytning.

Propositionen innehåller också förslag till ändringar i giftermålsbal­ken och föräldrabalken som gör det möjligt att i vissa fall förordna god man för part som vistas utomlands.

I propositionen föreslås slutligen att Sverige ratificerar den konven­tion om erkännande av äktenskapsskillnader och hemskillnader som Haagkonferensen för internationell privaträtt antog år 1968.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.

 

LU 1973: 42                                                                           3

Lagförslagen

1    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rätts­förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1904: 26 s. 1) om vissa inter­nationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap

dels att 2 kap. och 7 kap. 4 a § skall upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 1—9 §§, 3 kap. 1—7 §§, 7 kap. 1—4 och 5 §§ samt mbriken till 3 kap. skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 3 kap. 8—12 §§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Svensk undersåte må ej å ut-          Vill någon ingå äktenskap inför

rikes ort träda i äktenskap, utan svensk myndighet, prövas hans rätt
han enligt svensk lag äger det äk- därtill enligt lagen i den stat där
tenskap ingå.                                han är medborgare, om ej annat

följer av vad som sägs här nedan.

2  §2

Vill   utländsk   undersåte   inför       Svensk medborgare, som sedan

svensk myndighet träda i akten- minst två år har hemvist i främ-skap, varde hans rätt att akten- mande stat, äger få sin rätt att skåpet ingå prövad efter lagen i ingå äktenskap prövad enligt lagen den stat, han tillhör. Är enligt den i den främmande staten, om den lag medgivet, att lagen å annan med vilken han avser att ingå äk-ort i sagda avseende tillämpas, må tenskap medger det. sådan lag i stället lända till efter­rättelse.

Ej må dock i något fall utländsk        Motsvarande    gäller    utländsk

undersåte, som är gift, inför svensk     medborgare, som sedan minst två myndighet ingå äktenskap; ej hel-     år har hemvist här i riket eller i ler   må   äktenskap   slutas   mellan     annan främmande stat än den han dem, som äro i rätt upp- och ned-     tillhör, stigande släktskap med varandra eller äro syskon.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan för visst fall förordna, att svensk lag får tillämpas beträffande utländsk medborgare, som ej har hemvist här i riket sedan minst två år.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1971: 797., Senaste lydelse av 2 kap. 1 § 1915: 436

"     "  2    "   2 §1915:436

"     " 7    "   4a §1964:727. • Senaste lydelse 1947:188.

 

LU 1973: 42

3 §3

Nuvarande lydelse

Intyg att svensk undersåte, som vill träda i äktenskap inför ut­ländsk myndighet, enligt svensk lag äger det äktenskap ingå, ut­färdas av svensk myndighet enligt bestämmelser som meddelas av Konungen.

Konungen äger även meddela bestämmelser om hur utländsk un­dersåte, som vill inför svensk myn­dighet träda i äktenskap, må styr­ka, att hinder mot äktenskapet ej är för handen.

Föreslagen lydelse

Även om rätten att ingå äkten­skap skall prövas enligt främman­de lag, gäller att

1.   den som är under femton år ej får ingå äktenskap utan till­stånd av länsstyrelsen,

2.   äktenskap ej får ingås mellan släktingar i rätt upp- och nedsti­gande led eller mellan helsyskon,

3.   den som varit gift får ingå nytt äktenskap endast om det förra äktenskapet blivit upplöst genom beslut, som skall gälla här i riket, eller andra maken avlidit.

4 §4

Vad svensk lag stadgar om pröv­ning av hinder mot äktenskap, så ock i övrigt om formen för äkten­skaps ingående, skall äga tillämp­ning även för det fall att utländsk undersåte vill inför svensk myndig­het här i riket träda i äktenskap.

Innehåller främmande stats lag föreskrift om lysning för det fall att undersåte i den stat vill ingå äktenskap utom sitt hemland, äger Konungen fÖrordna, att giftermål inför svensk myndighet ej må ske, innan visat varder att sådan lys­ning ägt rum eller att behörig myri-dighet i den främmande staten från den lysning meddelat be­frielse. Ej må dock sådan lysnings försummande här föranleda gifter­målets ogiltighet, ändå att den påföljd är i den främmande sta­tens lag stadgad.

När äktenskap skall ingås inför svensk myndighet här i riket, till-lämpas svensk lag i fråga om vig­seln.

5 §s

Har  med  Konungens   tillstånd

främmande stat åt sina här i riket

» Senaste lydelse 1968: 759. « Senaste lydelse 1968: 759. » Senaste lydelse 1959:252.

Konungen   kan med   diplomatisk

bestämma,   att eller   konsulär

 

LU 1973: 42

Nuvarande lydelse

anställda diplomatiska eller kon­sulära ämbetsmän uppdragit att förrätta giftermil, skall äktenskap, som i enlighet med den främman­de statens lag inför sådan ämbets­man ingåtts mellan utländska un­dersåtar, anses vara i behörig form avslutat.

Har med Konungens tillstånd präst i utländsk, evangelisk-lu­thersk församling här i riket eller den som, utan att vara verksam i sådan församling, är präst i dans­ka folkkyrkan, Finlands evange­lisk-lutherska kyrka eller norska statslcyrkan erhållit uppdrag av den stat han tillhör att förrätta gifter­mål, skäll äktenskap, som i enlig­het med den främmande statens lag blivit inför sådan präst här in­gånget, anses vara i behörig form avslutat, såframt mannen och kvin­nan eller endera av dem var un­dersåte i den staten.

Föreslagen lydelse

tjänst eller med befattning som präst skäll vara förenad behörig­het att i främmande stat förrätta vigsel enligt svensk lag. Konurigen kan även genom särskilt förord­nande tillerkänna lämplig person sådan behörighet.

Vad som i svensk lag föreskri­ves om verkan av att vigselför­rättare förfarit oriktigt vid vigsel här i riket eller överskridit sin behörighet äger motsvarande till-lämpning, när svensk vigselför­rättare viger i främmande stat.

6 §

Är äktenskap å utrikes ort slu­tet i form, som lagen å den ort föreskriver, skall äktenskapet, evad fråga är om svenska eller utländs­ka undersåtar, här i riket anses vara i behörig form avslutat.

Den som enligt främmande lag är behörig att förrätta vigsel får i fall som Konungen bestämmer viga här i riket med tillämpning av nämnda lag.

7 §8

Giftermål, som i främmande stats tjänst anställd diplomatisk el­ler konsulär ämbetsman å utrikes ort förrättat i enlighet med lagen i sagda stat, vare här i riket gäl­lande, såframt varken mannen el­ler kvinnan var undersåte i den stat, å vars område giftermålet skett, samt sistnämnda stat icke förvägrat ämbetsmannen att gif­termål förrätta.

Äktenskap som ingåtts utom ri­ket enligt främmande lag anses giltigt till formen, om det är gil­tigt i den stat där det ingicks. Har äktenskap ingåtts inför diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller an­nan, som av främmande stat för­ordnats att förrätta vigsel i annan främmande stat, anses äktenskapet också giltigt till formen, om det är giltigt i den stat som meddelat förordnandet.

Även i annat fall än som avses i första stycket skall äktenskap som ingåtts utom riket anses gil­tigt till formen, om det är giltigt i den eller de stater där mannen och kvinnan voro medborgare.

• Senaste lydelse 1915:436. It    Riksdagen 1973 8 saml Nr 42

LU 1973: 42

8 %t

Nuvarande lydelse

Är giftermål mellan svenska un­dersåtar å utrikes ort av präst inom svenska kyrkan förrättat i enlighet med svensk lags föreskrif­ter, vare det här för gillt hållet. Samma lag vare, där präst i svensk församling inom främmande stat eller präst som tillhör svenska kyrkans sjömansvård i enlighet med svensk lags föreskrifter för­rättat giftermål i den staten mel­lan svensk undersåte och under­såte i främmande stat, såframt Konungen uppdragit åt prästen att förrätta sådant giftermål.

Om giftermål inför svensk myn­dighet utrikes i andra fall är sär­skilt stadgat.

Föreslagen lydelse

Äktenskap, som skulle vara ogiltigt på grund av formfel, kan godkännas av Konungen på an­sökan av mannen eller kvinnan eller, om någondera avlidit, av arvinge till den avlidne. Sådant godkännande får lämnas endast om synnerliga skäl föreligga.

9 §

Hava utländska undersåtar å ut­rikes ort ingått äktenskap, utan att föreskrifterna i 6 eller 7 § blivit iakttagna, må giftermålet ej här hållas för gillt, utan så är att äk­tenskapet i deras hemland eller, om de tillhörde olika stater, i vär­deras hemland anses vara i be­hörig form avslutat.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer kan med­dela särskilda föreskrifter om sät­tet för hindersprövning i fråga om sådan vigsel enligt svensk lag som avses i detta kapitel.

 

Om äktenskapsskillnad och hemskillnad (separation)

Om äktenskapsmål m. m.

3 kap. 1 §»

Äktenskapsmål äro mål om äk­tenskapsskillnad och mål däri tvis­ten är, huruvida man och kvinna äro förenade i äktenskap med var­andra.

Talan om äktenskapsskillnad el­ler hemskillnad (separation) mel­lan utländska undersåtar må här i riket upptagas, om den make, mot vilken talan väckes, här har sitt hemvist. Lag samma vare, om makarna samtidigt haft hemvist inom riket, men den make, mot vilken talan väckes, övergivit den andre eller, efter det orsak till skillnad uppstått, flyttat ur riket.

' Senaste lydelse 1959: 252.

' Senaste lydelse av rubriken 1915: 436.

• Senaste lydelse 1915:436.

 

LU 1973: 42

Nuvarande lydelse

Är enligt lagen i den stat, ma­karna tillhöra, åt inländsk myndig­het förbehållet, i allmänhet eller för vissa fall, att pröva talan om äktenskapsskillnad eller hemskill­nad mellan sagda stats undersåtar, må ej, i strid mot dylikt förbehåll, sådan talan här i riket upptagas med mindre fråga är om äkten­skap, som i makarnas hemland anses ej vara i behörig form avslu­tat.

Föreslagen lydelse

 

2 Äktenskapsskillnad eller hem­skillnad mellan utländska under­såtar må ej beviljas, utan så är att enligt lagen i den stat, makarna tillhöra, sådan skillnad, varom frå­ga är, må äga rum samt orsak till skillnaden är för handen ej mindre enligt sagda lag än ock enligt svensk lag.

|10

Äktenskapsmål får upptagas av svensk domstol, om

1.    båda makarna äro svenska medborgare,

2.    käranden är svensk medbor­gare och har hemvist här i riket eller tidigare haft hemvist här se­dan han fyllt aderton år,

3.    käranden ej är svensk med­borgare men har hemvist här i riket sedan minst ett år,

4.    svaranden har hemvist här i riket,

5.    saken rör ogiltighet av vigsel som förrättats av svensk myndig­het,

6.    i annat fall än som avses i 1—5 Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer finner skäl att talan prövas här i riket, under förutsättning att endera maken är svensk medborgare eller käranden ej kan få sin talan prö­vad i den stat där han är med­borgare.

Hava makarna förut tillhört an­nan främmande stat, må ej för vinnande av skillnad åberopas vad som under den tid inträffat, med mindre skillnad, varom fråga är, på grund därav år medgiven jäm­väl enligt där gällande lag.

" Senaste lydelse 1915:436.

 

LU 1973: 42

Nuvarande lydelse

Makar, som tillhöra främmande stat men hava hemvist här i riket, må, där talan om äktenskapsskill­nad eller hemskillnad är anhängig-gjord i deras hemland, var för sig utverka förordnande som i 15 kap. 11 § giftermålsbalken sägs, ändå att sådan skillnad, varom fråga är, ej kan här meddelas. Dock skall förordnandet upphöra att gälla, där den i makarnas hemland väck­ta talan varder återkallad eller ogillad eller förordnandet ej inom ett år stadfästes av behörig myn­dighet därstädes.

4

Är av myndighet i främmande stat äktenskapsskillnad eller hem-skillrmd beviljad mellan undersåtar i samma stat, lände det beslut här i riket till efterrättelse. .

Har myndighet i främmande stat beviljat äktenskapsskillnad el­ler hemskillnad mellan undersåtar i annan stat, må, med iakttagande likväl av vad i 7 § sägs, det beslut

" Senaste lydelse 1949: 384. " Senaste lydelse 1915: 436. " Senaste lydelse 1915:436.

Föreslagen lydelse

3 §1

Är svensk domstol behörig att upptaga talan av ena maken, kan domstolen också upptaga talan av andra maken till gemensam hand­läggning.

12

Talan om äktenskapsskillnad prövas enligt svensk lag i den mån ej annat följer av vad som före­skrives här nedan.

Äro båda makarna utländska medborgare och har ej någondera hemvist här i riket sedan minst ett år, får icke mot makes bestridan­de dömas till äktenskapsskillnad, om grund till äktenskapets upplös­ning ej föreligger enligt lagen i stat där makarna eller någondera av dem är medborgare.

Äro i annat fall än som sägs i andra stycket båda makarna ut­ländska medborgare och åberopar ena maken att grund till äkten­skapets upplösning saknas enligt lagen i det land där han är med­borgare, får ej dömas till äkten­skapsskillnad, om det med hänsyn till samma makes eller gemensam­ma barns intressen föreligger sär­skilda skäl däremot.

5 §

13

Ändring beträffande medbor­garskap eller hemvist som äger rum sedan talan väckts medför ej hinder att talan prövas. Sådan ändring kan ej heller medföra hin-

 

LU 1973: 42

Nuvarande lydelse

här lända till efterrättelse, under villkor

att, med motsvarande tillämp­ning av vad i 1 § är stadgat i av­seende å svensk myndighets behö­righet att upptaga talan om skill­nad mellan undersåtar i annan stat, det finnes hava tillkommit myndighet i den stat, där beslutet meddelats, att målet upptaga; samt

att orsak till sådan skillnad som genom beslutet meddelats, varit för handen enligt lagen i den stat, makarna tillhörde.

Är beslutet meddelat av annan myndighet än domstol, må det, där fråga är om utländska under­såtar, ej lända till efterrättelse, om det av sagda anledning ej kan vin­na erkännande i makarnas hem­land.

6

Vill någon här i riket erhålla stadfästelse å beslut, varom i 5 § sägs, göre därom ansökan hos Svea hovrätt, och pröve hovrät­ten, om de i sagda paragraf stad­gade villkor äro för handen. Har i ärende, varom nu är sagt, beslu­tet blivit stadfäst, gälle stadfästel-sen såsom laga kraft ägande dom. Varder ansökan om stadfästelse avslagen, vare det ej hinder för ny ansökan.

Föreslagen lydelse

der mot äktenskapsskillnad enligt 4 § andra eller tredje stycket.

Frågor angående vårdnaden om och underhåll till barn få uppta­gas i äktenskapsmål. Om barnet vistas här i riket, skola sådana frågor alltid prövas enligt svensk lag.

 

7 Såvitt angår frånskild makes rätt att träda i nytt äktenskap, må beslut om äktenskapsskillnad, var­om i 5 § sägs, ej vinna tillämp­ning, innan stadfästelse å beslutet meddelats i den ordning, 6 § stad­gar.

Beslut om äktenskapsskillnad, som meddelats i främmande stat, skall gälla här i riket, om det med hänsyn till makes medborgarskap eller hemvist eller annan anknyt­ning förelåg skälig anledning att talan prövades i den främmande staten.

Har make ingått nytt äktenskap sedan beslut om äktenskapsskill­nad meddelats i främmande stat.

" Senaste lydelse 1915: 436. " Senaste lydelse 1915:436.

 

LU 1973: 42                                                                            10

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

skall det tidigare äktenskapet, även om beslutet ej blir gällande här i riket enligt första stycket, anses upplöst genom beslutet, om ej andra maken visar, att den om-gifte förfarit uppenbart otillbörligt mot honom.

Om erkännande här i riket av äktenskapsskillnad eller hemskill­nad som meddelats i viss främ­mande stat finnas särskilda be­stämmelser.

8 §

På ansökan av make prövar Svea hovrätt huruvida beslut om upp­lösning av äktenskap, som med­delats i främmande stat, skall gälla här i riket. Innan hovrätten prö­var frågan skall andra maken be­redas tillfälle att yttra sig över ansökningen, om det kan ske.

Beslut, som ej innebär att det i den främmande staten meddelade beslutet skall gälla, utgör icke hin­der mot ny prövning av frågan.

9 §

Beslut om äktenskapsskillnad, som meddelats i främmande stat, får ej tillämpas utan föregående prövning enligt 8 §, när make vill ingå nytt äktenskap, såvida icke båda makarna eller endera av dem var medborgare i den staten.

Konungen kan dock förordna, att beslut om äktenskapsskillnad som meddelats i viss främmande stat får tillämpas utan sådan pröv­ning, även om ingendera av makar­na var medborgare där.

10

Har i främmande stat medde­lats slutligt beslut om hävande av sammanlevnaden mellan makar och ha makarna därefter levat åt­skilda minst sex månader och ej återupptagit sammanlevnaden, kan äktenskapsskillnad erhållas enligt svensk lag utan föregående betän­ketid.

 

LU 1973: 42                                                                          H

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

11  §

Är äktenskapsmål anhängigt i främmande stat och anhängiggöres här i riket sådant mål mellan sam­ma parter, kan rätten förordna, att detta mål skall vila tills vidare, om det kan antagas att beslut i det förra målet blir gällande här i riket.

Beslut, varigenom talan i äkten­skapsmål ogillats i främmande stat, utgör ej hinder att saken prö­vas här i riket.

12  §

Är äktenskapsmål anhängigt i främmande stat, får här i riket ef­ter vad som finnes skäligt medde­las förordnande som avses i 15 kap. 11 § giftermålsbalken samt 20 kap. 10 och 12 §§ föräldrabalken. Sådant förordnande kan när som helst återkallas.

7 kap.

1 §

Skall, enligt vad här förut är Skall lagen i främmande stat
sagt, främmande stats lag lända till tillämpas på grund av att någon
efterrättelse, och äro för olika om- äger medborgarskap där och fin­
råden av den främmande staten nas i den staten flera gällande
särskilda lagar gällande, varde rättssystem, bestämmes tillämpligt
frågan, vilken av de särskilda la- rättssystem enligt de regler som
garna skall tillämpas, bedömd ef- gälla i samma stat. I avsaknad av
ter vad i den främmande staten sådana regler tillämpas det rätts-
må i sådant avseende vara före- system till vilket han har den när-
skrivet,                                        måste anknytningen.

Saknas sådan föreskrift, skall för den, som har hemvist inom den stat, han tillhör, gälla lagen å hans hemort. För den, som ej har hemvist inom den stat, han tillhör, gälle lagen å den ort, där han sist inom sagda stat haft hemvist, eller, om han ej där haft hemvist, lagen i rikshuvudstaden.

2 §"
Fråga, som  angår äktenskaps-        Den som är bosatt i viss stat an-

skillnad eller hemskillnad mellan    ses vid tillämpning av denna lag

" Senaste lydelse 1964: 727.

 

LU 1973: 42

12

 

Nuvarande lydelse

makar, vilka äro undersåtar i olika stater, skäll bedömas som om bäg­ge makarna vore undersåtar i den stat, de sist gemensamt tillhört, eller, om de ej hava tillhört sam­ma stat, i den stat, mannen tillhör. Är ena maken svensk under­såte och har han sedan minst ett år hemvist i riket, må han likväl städse här väcka talan om äkten­skapsskillnad eller hemskillnad, och varde frågan huruvida orsak till skillnad är för handen prövad allenast enligt .svensk lag.

Föreslagen lydelse

ha hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varak­tighet och omständigheterna i öv­rigt måste anses stadigvarande.

 

3 §

Är, efter ty här förut är sagt, myndighets behörighet beroende av att part äger hemvist inom den stat myndigheten tillhör, var­de frågan om parten där äger hemvist prövad efter lagen i sagda stat; dock må hustru ej i annat fall än i 2 § andra stycket sägs, anses hava annat hemvist än man­nen, där ej enligt lagen i den stat makarne tillhöra hustrun äger ha­va särskilt hemvist.

17

Vid tillämpning av denna lag likställes statslös person med med­borgare i den stat där han har hemvist eller, om han saknar hem­vist, där han har sin vistelseort och politisk flykting med med­borgare i den stat där han har hemvist.

 

4 § Gitter ej den, som väckt talan om återgång av äktenskap, om äk­tenskapsskillnad eller om hemskill­nad, styrka innehållet av främman­de lag, vilken, efter ty här förut är sagt, skall lända till efterrättelse, och är ej lagens innehåll ändå för rätten känt, må hans talan ej bi­fallas.

Har Konungen förordnat, huru underrättelse om innehållet av främmande lag må av rätten sökas, vare rätten, där ej lagens innehåll förut är för rätten känt, pliktig att i sådan ordning därom söka underättelse.

18

Bestämmelse i främmande lag eller beslut som meddelats av myn­dighet i främmande stat får ej till-lämpas, om det skulle vara uppen­bart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket.

" Senaste lydelse 1934: 50. " Senaste lydelse 1915: 436.

 

LU 1973: 42                                                            13

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

5  §19

Konungen äger, efter avtal med Konungen äger, efter avtal med

Danmark,   Finland,   Island   och Danmark,   Finland,   Island   och

Norge eller med en eller flera av Norge eller med en eller flera av

dessa stater, stadga avvikelser från dessa stater, stadga avvikelser från

de i denna lag givna bestämmelser de i derma lag givna bestämmel-

om intemationella rättsförhållan- ser om intemationella rättsförhål-

den rörande äktenskaps ingående, landen rörande äktenskaps ingåen-

återgång av äktenskap, äktenskaps- de,    äktenskapsskillnad,   f örmyn-

skUlnad, hemskillnad, förmynder- derskap för underåriga och omyn-

skap för underåriga och omyndig- digförklarade så ock i övrigt med-

förklarade så ock i övrigt med- dela föreskrifter i dessa hänseen-

dela föreskrifter i dessa hänseen-                             den.
den.

Efter avtal med annan stat än nu är sagt äger Konungen, med av­seende å undersåtar i fördragsslutande stat, stadga avvikelser från de i 4 och 5 kap. meddelade bestämmelsema.

Skall, enligt de i viss främmande stat gällande allmänna reglerna om internationella rättsförhållanden, lagen i den stat, där hemvistet är, äga tillämpning med avseende å omyndighetsförklaring och anordnande av förmynderskap för underårig och omyndigförklarad, äger ock Konung­en förordna beträffande de undersåtar i den staten, vilka hava hemvist här i riket, att omyndighetsförklaring må ske och förmynderskap an­ordnas enligt svensk lag, samt i fråga om svenska undersåtar, vilka hava hemvist i den främmande staten, att omyndighetsförklaring må ske och förmynderskap anordnas i den främmande staten.

1.    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

2.    Genom lagen upphäves lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet och lagen (1964: 726) om svensk domstols prövning av äktenskapsmål i vissa fall.

3.    Har före ikraftträdandet talan i äktenskapsmål väckts vid svensk domstol, som enligt äldre lag var behörig att pröva sådan talan, får talan prövas även om domstolen ej är behörig enligt 3 kap. 2 § i den nya lydelsen.

4.    Har svensk domstol dömt till hemskillnad, får talan om därpå följande äktenskapsskillnad upptagas av svensk domstol utan hinder av att domstolen icke är behörig enligt 3 kap. 2 § i den nya lydelsen, under förutsättning att talan väcks före utgången av juni 1975 eller, om dom på hemskillnad vunnit laga kraft efter utgången av år 1973, inom 18 månader från det så skedde.

» Senaste lydelse 1971: 797.

 

LU 1973: 42                                                                          14

2    Förslag till

Lag om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hem­skillnader

1 §

Bestämmelsema i denna lag äger enligt förordnande av Konungen tillämpning i förhållande till stat som har tillträtt den i Haag den 1 juni 1970 dagtecknade konventionen om erkännande av äktenskaps­skillnader och hemskillnader.

2 §

Äktenskapsskillnad eller hemskillnad, som vunnits i fördragsslutande stat efter domstolsförfarande eller annat i den staten officiellt erkänt förfarande och som har laga verkan där, skall gälla här i riket, om vid den tidpunkt då talan väcktes

1.    svaranden hade hemvist i den främmande staten,

2.    käranden hade hemvist i den främmande staten och dessutom antingen detta hemvist varat minst ett år omedelbart innan talan väck­tes eller makarna haft sitt sista gemensamma hemvist där,

3.    båda makarna var medborgare i den främmande staten,

4.    käranden var medborgare i den främmande staten och dessutom antingen hade hemvist där eller hade haft hemvist där under en sam­manhängande period av ett år, som åtminstone delvis inföll under de två sista åren innan talan väcktes, eller

5.    i fråga om äktenskapsskillnad, käranden var medborgare i den främmande staten och befann sig där samt makarna haft sitt sista ge­mensamma hemvist i stat vars lag ej medgav äktenskapsskillnad när talan väcktes.

3 §

Kan behörighet i frågor rörande äktenskapsskillnad eller hemskillnad i den främmande staten grundas på domicil, skall vid tillämpning av 2 § uttrycket hemvist anses inbegripa domicil i den mening vari detta uttryck användes i den staten. Detta gäller dock ej hustrus domicil, när detta enligt lag är beroende av mannens domicil.'

4 §

Om genkäromål har förekommit, skall äktenskapsskillnad eller hem­skillnad som följt på huvudkäromålet eller på genkäromålet gälla här i riket, om någon i 2 § 1—5 angiven förutsättning är uppfylld med av­seende på någotdera av käromålen.

5 §

Om hemskillnad, som vunnits i främmande stat och enligt denna lag skall gälla här i riket, har lett till äktenskapsskillnad i samma stat, skall äktenskapsskillnaden gälla här även om icke någon i 2 § 1—5 angiven fömtsättning var uppfylld när talan om äktenskapsskillnad väcktes.

6 §

Har svaranden inställt sig imder förfarandet i den främmande staten, är svensk myndighet bunden av den prövning som där skett i fråga om de faktiska förhållanden på vilka behörighet har grundats.

 

LU 1973: 42                                                                          15

7 §

Har ändamålsenliga åtgärder ej vidtagits för att svaranden skulle få kännedom om att äktenskapsskillnad eller hemskillnad begärts eller har svaranden icke fått tillfredsställande möjlighet att föra sin talan, skall avgörandet ej erkännas. Detsamma gäller, om sådant erkännande eljest är uppenbart oförenligt med grimderna för rättsordningen här i riket.

8 §

Med avseende på äktenskapsskillnad eller hemskillnad, som vuimits i fördragsslutande stat där skilda rättssystem gäller för olika områden, skall varje hänvisning till domicil eller hemvist i den främmande staten avse domicil eller hemvist i det område där äktenskapsskillnad eller hemskillnad vunnits.

9 §

Har fördragsslutande stat avgett förklaring enligt art. 22 i konven­tionen, skall enligt förordnande av Konungen person som omfattas av förklaringen icke anses som medborgare i den staten vid tillämpning av lagen.

10 §

Har fördragsslutande stat avgett förklaring enligt art. 23 i konven­tionen, skaU enligt förordnande av Konungen lagen icke tillämpas på äktenskapsskillnad eller hemskillnad, som vunnits i den staten enligt ett rättssystem på vilket konventionen ej är tillämplig.

11 §

Föreskrifterna i denna lag gäller ej i förhållande till Danmark, Fin­land, Island eller Norge i den mån särskilda bestämmelser äger tillämp­ning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

3    Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas att 15 kap. 31  § gtftermålsbalkeni skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

15 kap.

31    §
Vistas   den,   mot   vilken   talan   Vistas den, mot vilken talan en-

enligt denna balk riktas, å okänd     ligt denna balk riktas, på okänd

ort, skall hans rätt i saken bevakas ort, skall hans rätt i saken bevakas

1 Balken omtryckt 1973: 645.

 

LU 1973: 42

16

 

Nuvarande lydelse

av god man, varom i 18 kap. för­äldrabalken förmäles. I fråga om ersättning till god man, som här avses, skall gälla vad i 20 kap. 19 § föräldrabalken stadgas an­gående ersättning åt rättegångsbi­träde.

Föreslagen lydelse

av god man som sägs i 18 kap. för­äldrabalken. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra hand­lingar i målet ej kan delges honom eller han underlåter att ställa om­bud för sig och särskilda skäl före­ligger att förordna god man. Gode mannen skall samråda med part för vilken han förordnats i den mån det kan ske.

I fråga om ersättning till god man som avses i första stycket skall gälla vad i 20 kap. 19 § för­äldrabalken stadgas angående er­sättning åt rättegångsbiträde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

4    Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 37 § föräldrabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 kap. 37 §1

 

Vistas den, mot vilken talan en­ligt denna balk riktas, å okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man, varom i 18 kap. för­mäles. 1 fråga om ersättning till god man, som här avses, skall gäl­la vad i 20 kap. 19 § stadgas an­gående ersättning åt rättegångsbi­träde.

Vistas den, mot vilken talan en­ligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man som sägs i 18 kap. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stäm­ningen eller andra handlingar i målet ej kunna delges honom eller han underlåter att ställa ombud för sig och särskilda skäl föreligga att förordna god man. Gode man­nen skall samråda med part för vilken han förordnats i den mån det kan ske.

I fråga om ersättning till god man  som  avses  / första stycket

Senaste lydelse 1973:120.

 

LU 1973: 42                                                                          17

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

skall gälla vad i 20 kap. 19 § stad­gas angående ersättning åt rätte­gångsbiträde.

Vad i rättegångsbalken är stadgat om hämtning av part skall äga motsvarande tillämpning å den, som i annan egenskap än vittne eller sakkunnig skall höras i mål eUer ärende som avses i denna balk.

Då fråga är om omyndighetsförklaring på gnmd av sinnessjukdom, siimesslöhet eller aiman mbbning av själsverksamheten, bör iakttagas att förordnande om skyldighet att inställa sig personligen ej gives beträf­fande den som avses med ansökningen, såframt det finnes att inställel­sen skulle för honom kuima medföra men eller fara.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Motionsyrkande

I motionen 1973: 2101 av fm Sundberg (m) och herr Carlshamre (m) hemställs att riksdagen för sin del antar 1 kap. 3 § förslaget till lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap med följande såsom motionärer­nas förslag betecknade lydelse.

Kimgl. Maj:ts förslag             Motionärernas förslag

1 kap.
3 §
Även om rätten att ingå akten-  Även om rätten att ingå äkten­
skap skall prövas enligt främman-    skåp skall prövas enligt främman­
de lag, gäller att                  de lag, gäller att

1.    den som är under femton år 1. äktenskap ej får ingås mellan ej får ingå äktenskap utan till-        släktingar i rätt upp- och nedsti-stånd av länsstyrelsen,        gande led eller mellan helsyskon,

2.    äktenskap ej får ingås mellan    2. den som varit gift får ingå släktingar i rätt upp- och nedsti-    nytt äktenskap endast om det för-gande led eller mellan helsyskon,    ra äktenskapet blivit upplöst ge-

3.    den som varit gift får ingå        nom beslut, som skall gälla här i nytt äktenskap endast om det för-      riket, eller andra maken avlidit, ra äktenskapet blivit upplöst ge­nom beslut, som skall gälla här i

riket, eller andra maken avlidit.

Utskottet

Inledning

Vår gällande lagstiftning om internationell-rättsliga förhållanden rö­rande äktenskap bygger på det internationella lagstiftaingsarbete som

 

LU 1973: 42                                                            18

utfördes vid sekelskiftet och som bl. a. resulterade i två i Haag år 1902 antagna konventioner om äktenskap och om skillnad i äktenskap. Dessa ratificerades av Sverige år 1904. I samband därmed infördes lagen om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyn­derskap. Denna, som gjordes generellt tillämplig i förhållande till alla främmande länder, bygger på nationalitetsprincipen, som innebär att frågor om en persons civilstånd och liknande skall bedömas enligt lagen i den stat där vederbörande är medborgare.

Bestämmelsema i 1902 års skillnadskonvention visade sig så småning­om medföra olägenheter genom att de i vissa fall omöjliggjorde eller allvarligt försvårade upplösning av äktenskap. Sverige sade därför upp denna konvention med verkan fr. o. m. den 1 juni 1934. Sedermera har också 1902 års äktenskapskonvention sagts upp, och den upphörde att gälla den 1 juni 1959.

I fråga om förhållandet till de nordiska länderna gäller på detta om­råde sedan år 1931 en särskild nordisk äktenskapskonvention. Denna har i dagarna undergått vissa ändrmgar (prop. 1973: 151, LU 1973: 37 rskr 1973: 322) i anslutning till den nya äktenskapsreform som genom­förts i år (prop. 1973: 32, LU 1973: 20, SFS 1973: 645).

I propositionen föreslås vissa ändringar i 1904 års lag. Förslaget byg­ger på ett av familjerättskommittén avgivet betänkande (SOU 1969: 60) Internationell äktenskaps- och arvsrätt. Kommitténs lagförslag har dock omarbetats med hänsyn till den nya äktenskapsreformen, och i propo­sitionen tas endast upp de delar av förslagen som motsvarar reformen. Vad angår övriga delar av familjerättskommitténs betänkande har dessa överlämnats till familjelagssakkunniga för fortsatt övervägande i sam­band med deras utredningsarbete.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i lagförslaget liksom även beträffande vissa smärre ändringar i giftermålsbalken (GB) och föräld­rabalken (FB) hänvisar utskottet till vad som på s. 1 anförs därom.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen godkänner en år 1968 i Haag antagen konvention om erkäimande av äktenskapsskillnader och hemskillnader. Konventionen förpliktar de fördragsslutande staterna att under vissa förutsättningar erkänna äktenskapsskillnader och hemskill­nader som har vurmits i annan konventionsstat. De specialregler som behövs för att svensk rätt skall anpassas till konventionen föreslås upp­tagna i en särskild lag. Denna avses skola träda i kraft när Sverige rati­ficerat konventionen, vilket föredragande statsrådet föreslår skall ske när konventionen har tillträtts av annan inte nordisk stat.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner konventionen och har för sin del inget att erinra mot att ratifikationen får anstå tills vidare på sätt förordas i propositionen.

Beträffande de i propositionen framlagda lagförslagen kommer ut­skottet nedan att i anledning av motionen 1973: 2101 behandla vissa

 

LU 1973: 42                                                                          19

spörsmål rörande tillämplig lag i fråga om rätt att ingå äktenskap. Vad angår lagförslagen i övrigt har utskottets granskning av dessa inte för­anlett någon erinran eller något särskilt uttalande från utskottets sida.

Tillämplig lag i fråga om rätt att ingå äktenskap inför svensk myndighet

Propositionens förslag bibehåller nationalitetsprincipen som huvud­regel. Vissa undantag görs dock till förmån för domicilprincipen, som innebär att frågor om en persons civilstånd och liknande bedöms enligt lagen i den stat där vederbörande har sitt hemvist. Sålunda kvarstår den möjlighet att åberopa svensk lag som sedan år 1947 tillkommer utlän­ning med minst två års hemvist här. Vidare införs en motsvarande möj­lighet för svensk medborgare med minst två års hemvist i främmande stat att åberopa lagen i den staten. Härigenom kan utlandssvensk bere­das möjlighet att ingå äktenskap inför svensk myndighet i Sverige eUer utomlands och att därvid få rätten att ingå äktenskap prövad i enlighet med lagen i det land där han har sitt hemvist. Vidare föreslås att Kungl. Maj:t skall få möjlighet att i enskilda fall medge tillämpning av svensk lag även beträffande utländsk medborgare som inte har hemvist här sedan minst två år.

De föreslagna reglerna har över lag godkänts vid remissbehandlingen. Utskottet har för sin del ingen erinran mot dessa och tillstyrker propo­sitionen i denna del.

Även om enligt ifrågavarande regler utländsk lag får tillämpas vid in­gående av äktenskap inför svensk myndighet kan det någon gång hända att i den främmande rätten finns vissa bestämmelser vilkas till-lämpning i vårt land skulle innebära en rättstillämpning i strid mot grun­derna för svensk rättsordning och svenska offentliga intressen, s. k. ordre public. Av hänsyn till svensk ordre public upptar propositionen i 1 kap. 3 § vissa äktenskapshinder som alltid skall respekteras, oavsett vad den eljest tillämpliga lagen föreskriver. I andra och tredje punkterna upptas sålunda bestämmelser om att äktenskap inte får ingås mellan släktingar i rätt upp- och nedstigande led eller mellan helsyskon och att den som varit gift får ingå nytt äktenskap endast om det förra äk­tenskapet blivit upplöst genom beslut, som skall gälla här i landet, eller andra maken avlidit. Dessa regler motsvarar gällande rätt med den av äktenskapsreforinen föranledda modifikationen att förbudet mot äkten­skap mellan syskon begränsats till helsyskon. Första punkten saknar däremot motsvarighet i gällande lag. I denna punkt föreslås en bestäm­melse av innehåll att den som är under 15 år aldrig får ingå äktenskap utan tillstånd av länsstyrelsen.

Sistnämnda förslag tas upp till behandling i motionen 1973: 2101. I motionen anförs att i GB inte stadgas någon minimiålder för ingåen­de av äktenskap. Eftersom sexuellt umgänge med barn under 15 år är straffbart i vårt land kan enligt motionärernas mening äktenskap dock

 

LU 1973: 42                                                            20

inte ingås med sådant barn. Motionärerna anser att samma regler bör gälla i fråga om utländsk medborgares rätt att ingå äktenskap. Efter­som rätt till dispens inte föreligger för svensk medborgare bör således inte heller utländsk medborgare kunna få dispens. Motionärerna yrkar därför att första punkten i 1 kap. 3 § skall utgå.

Utskottet vill till en början framhålla att i 2 kap. 1 § GB föreskrivs att den som är under 18 år ej får ingå äktenskap utan tillstånd av läns­styrelsen i det län där den underårige har sitt hemvist. Länsstyrelsens möjlighet att lämna sådant tillstånd begränsas inte av någon i GB intagen nedre åldersgräns för dispensgivningen.

Underårigs rätt till sexuellt umgänge inskränks, såsom motionärerna påpekat, av bestämmelserna om straffansvar i brottsbalken (BrB). En­ligt 6 kap. 3 § BrB dömes sålunda den som har könsligt umgänge med barn under 15 år för otukt med barn till fängelse. Motsvarande bestäm­melse i den tidigare gällande strafflagen har inte ansetts hindra att dispens lämnas den som är under 15 år att ingå äktenskap. Av en i fa­miljerättskommitténs betänkande (SOU 1964: 35) Äktenskapsrätt in­tagen statistik över antalet vigda män och kvinnor under 21 respektive 18 år för tiden 1921—1962 framgår att dispens för den som är under 15 år att ingå äktenskap lämnats under åren 1941—1950 i två fall och år 1958 i ett fall. Det bör dock anmärkas att med uttrycket otukt i straff­lagen torde ha avsetts endast utomäktenskapligt könsumgänge. Enligt BrB däremot gäller skyddet mot såväl våldtäkt som arman straffbar otukt vare sig den äger rum inom eller utom äktenskapet. Huruvida BrB:s bestämning av uttrycket otukt kan innebära att länsstyrelse nume­ra inte har rätt att meddela dispens kan synas tveksamt. Utskottet vill dock hålla före att BrB:s bestämmelser inte kan ges sådan innebörd. I samband med behandlingen av den del av äktenskapsreformen som av­såg förslaget att ge halvsyskon möjlighet att få dispens att ingå äkten­skap uttalade sig utskottet (LU 1973: 20 s. 18) sålunda för att det skulle vara teoretiskt möjligt att ha en straffbestämmelse av innehåll att den som har samlag med sitt halvsyskon skall dömas för otukt med syskon men med undantag för de fall där dispens att ingå äktenskap getts. Enligt vad utskottet inhämtat har också efter BrB:s införande dispens lämnats den som är under 15 år att ingå äktenskap. Sådan dispens har sålunda lämnats i ett fall år 1970, i ett fall år 1971 och i två fall år 1972.1 samtliga fall har dispensen gällt flickor.

Vår internationella äktenskapslag har hitintills saknat bestämmelser om minimiålder för äktenskap. Som framhålls i propositionen synes det dock i hög grad motiverat av ordre public-hänsyn att lagen tar upp före­skrifter därom. Uppenbart skulle det strida mot grunderna för svensk rättsordning att medge att barn får ingå äktenskap. En sådan föreskrift står också, som kommittén påpekat, i god överensstämmelse med FN-

 

LU 1973: 42                                                                          21

konventionen angående samtycke till, minimiålder för samt registrering av äktenskap. Beträffande konventionens text i förevarande hänseende hänvisar utskottet till utskottets betänkande LU 1973: 20 s. 67. Som skäl för att sätta åldersgränsen vid 15 år och inte vid 18 år som i GB anförde familjerättskommittén att giftermålsgränsen i vissa länder — också i Europa — är så låg åtminstone för kvinna att man inte lämpligen kan sätta högre generell gräns. Utskottet kan biträda denna uppfattning. I anslutning till det sagda vill utskottet påpeka att motionärerna måste ha missförstått innebörden av gällande rätt. Därest motionsyrkandet skulle bifallas och den nu föreslagna bestämmelsen således utgå ur lag­förslaget skulle detta innebära att det även i fortsättningen skulle sak­nas skydd mot alltför unga äktenskap, något som även strider mot syftet med motionen.

Mot den föreslagna regeln har vid remissbehandlingen inte riktats an­nan invändning än att hovrätten för västra Sverige motsatt sig att dispens skall kunna ges för den som är under 15 år att gifta sig. Före­dragande statsrådet har uttryckt förståelse för denna synpunkt. Han framhåller vidare (s. 82) att det enligt svensk uppfattning otvivelaktigt är svårt att tänka sig att en myndighet skulle kunna samtycka till äkten­skap för den som inte har uppnått 15 års ålder. Även utskottet anser att 15 år i princip är en alltför låg ålder för att ingå äktenskap. Utskottet har därför förståelse för syftet med motionen. Såsom framhålls i pro­positionen bör möjligheten till dispens enligt denna lag dock inte helt uteslutas, i synnerhet som i GB inte anges någon nedre gräns för läns­styrelsens dispensmöjlighet och eftersom under de senaste åren i några fall dispens också lämnats den som inte uppnått 15 år att ingå äkten­skap.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet den föreslagna bestäm­melsen under 1 kap 3 § 1. i förslaget till lag om ändring i 1904 års lag och avstyrker följaktligen bifall till motionen 1973: 2101.

Utskottet hemställer

1.  att riksdagen med avslag på motionen 1973: 2101 antar 1 kap. 3 § i det i propositionen 1973: 158 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

2.  att riksdagen antar de i propositionen framlagda lagförslagen i vad de ej omfattas av hemställan under 1,

3.  att riksdagen godkänner den i Haag år 1968 antagna konven-

 

LU 1973: 42                                                            22

tionen om erkännande av äktenskapsskillnader och hemskill­nader.

Stockholm den 4 december 1973

På lagutskottets vägnar ERIK SVEDBERG

Närvarande: herrar Svedberg (s). Svanström (c), Sundelin (s)*, fröken Anderson i Lerum (s)*, herrar Lidgard (m)*, Börjesson i Falköping (c), fru Asbrink (s), herrar Sjöholm (fp)*, Andersson i Södertälje (s), Win­berg (m). Israelsson (vpk), Olsson i Timrå (s)*, Olsson i Sundsvall (c), fru Swartz (fp)* och fru Nilsson i Sunne (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

MARCUSBOKTR. STOCKHOLM 1973     7300'(B