Lagutskottets betänkande nr 42 år 1973

LU 1973: 42

Nr 42

Lagutskottets betänkande i anledning av Kungl. Majt:s proposition
1973:158 med förslag till lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,
m. m., jämte motion.

I propositionen 1973: 158 har Kungl. Maj:t (justitiedepartementet)
föreslagit riksdagen att
dels antaga förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

2. lag om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och
hemskillnader,

3. lag om ändring i giftermålsbalken,

4. lag om ändring i föräldrabalken,
dels godkänna Haagkonventionen.

Med anledning av propositionen har väckts en motion, 1973: 2101.
Motionsyrkandet redovisas på s. 17.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller i anslutning till den reform av äktenskapslagstiftningen
som genomförts i år förslag till ändringar i 1904 års lag
om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap
m. m. Ändringarna avser i första hand reglerna om ingående
och upplösning av äktenskap.

Bestämmelserna om äktenskaps ingående bygger i huvudsak på gällande
rätt. Frågan om en persons rätt att ingå äktenskap skall som
huvudregel bedömas enligt lagen i det land där han är medborgare. Den
som sedan minst två år har hemvist i annat land får dock i stället åberopa
det landets lag. I fråga om formen för ingående av äktenskap gäller
i princip att vigsel i Sverige skall förrättas enligt svensk lag och att
äktenskap som har ingåtts utomlands skall anses giltigt till formen här
i landet om det är giltigt i den stat där äktenskapet ingicks. Vigsel får
förrättas utomlands enligt svensk lag av den som har fått Kungl. Maj:ts
förordnande att vara vigselförrättare utomlands.

1 Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 42

LU 1973: 42

Tyngdpunkten i de nya reglerna om äktenskapsskillnad ligger på bestämningen
av svensk domstols behörighet att ta upp mål härom som
har internationell anknytning. Sådan behörighet medges i vidsträckt omfattning.
Svensk domstol får ta upp äktenskapsmål bl. a. om båda makarna
är svenska medborgare, om käranden är svensk medborgare och
har hemvist här i riket eller tidigare haft hemvist här efter fyllda 18 år,
om käranden inte är svensk medborgare men har hemvist här sedan
minst ett år samt om svaranden har hemvist här.

Mål som tas upp här skall i princip prövas enligt svensk lag. Om
båda makarna är utländska medborgare skall dock under vissa speciella
omständigheter även lagen i medborgarskapslandet beaktas.

Enligt en särskild bestämmelse i lagen får frågor angående vårdnad
om och underhåll till barn tas upp i äktenskapsmål. Om barnet vistas
här i landet skall sådana frågor alltid prövas enligt svensk lag.

Förslaget upptar också en regel om erkännande av utländska beslut
rörande äktenskapsskillnad. I stället för nuvarande restriktiva förutsättningar
för sådant erkännande föreslås att utländsk äktenskapsskillnad
skall gälla här så snart det förelåg skälig anledning att talan
prövades i den främmande staten med hänsyn till makes medborgarskap
eller hemvist eller annan anknytning.

Propositionen innehåller också förslag till ändringar i giftermålsbalken
och föräldrabalken som gör det möjligt att i vissa fall förordna
god man för part som vistas utomlands.

I propositionen föreslås slutligen att Sverige ratificerar den konvention
om erkännande av äktenskapsskillnader och hemskillnader som
Haagkonferensen för internationell privaträtt antog år 1968.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1974.

LU 1973: 42

Lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap1
dels att 2 kap. och 7 kap. 4 a § skall upphöra att gälla,
dels att 1 kap. 1—9 §§, 3 kap. 1—7 §§, 7 kap. 1—4 och 5 §§ samt
rubriken till 3 kap. skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 3 kap. 8—12 §§, av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §

Svensk undersåte må ej å utrikes
ort träda i äktenskap, utan
han enligt svensk lag äger det äktenskap
ingå.

Vill utländsk undersåte inför
svensk myndighet träda i äktenskap,
varde hans rätt att äktenskapet
ingå prövad efter lagen i
den stat, han tillhör. Är enligt den
lag medgivet, att lagen å annan
ort i sagda avseende tillämpas, må
sådan lag i stället lända till efterrättelse.

Ej må dock i något fall utländsk
undersåte, som är gift, inför svensk
myndighet ingå äktenskap; ej heller
må äktenskap slutas mellan
dem, som äro i rätt upp- och nedstigande
släktskap med varandra
eller äro syskon.

Vill någon ingå äktenskap inför
svensk myndighet, prövas hans rätt
därtill enligt lagen i den stat där
han är medborgare, om ej annat
följer av vad som sägs här nedan.

2 §2

Svensk medborgare, som sedan
minst två år har hemvist i främmande
stat, äger få sin rätt att
ingå äktenskap prövad enligt lagen
i den främmande staten, om den
med vilken han avser att ingå äktenskap
medger det.

Motsvarande gäller utländsk
medborgare, som sedan minst två
år har hemvist här i riket eller i
annan främmande stat än den han
tillhör.

Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer kan för visst
fall förordna, att svensk lag får
tillämpas beträffande utländsk
medborgare, som ej har hemvist
här i riket sedan minst två år.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1971: 797.
Senaste lydelse av 2 kap. 1 § 1915:436
” ” 2 ” 2 §1915:436

” ” 7 ” 4 a § 1964: 727.

* Senaste lydelse 1947:188.

LU 1973: 42

Nuvarande lydelse

Intyg att svensk undersåte, som
vill träda i äktenskap inför utländsk
myndighet, enligt svensk
lag äger det äktenskap ingå, utfärdas
av svensk myndighet enligt
bestämmelser som meddelas av
Konungen.

Konungen äger även meddela
bestämmelser om hur utländsk undersåte,
som vill inför svensk myndighet
träda i äktenskap, må styrka,
att hinder mot äktenskapet ej
är för handen.

4 §4

Vad svensk lag stadgar om prövning
av hinder mot äktenskap, så
ock i övrigt om formen för äktenskaps
ingående, skall äga tillämpning
även för det fall att utländsk
undersåte vill inför svensk myndighet
här i riket träda i äktenskap.

Innehåller främmande stats lag
föreskrift om lysning för det fall
att undersåte i den stat vill ingå
äktenskap utom sitt hemland, äger
Konungen förordna, att giftermål
inför svensk myndighet ej må ske,
innan visat varder att sådan lysning
ägt rum eller att behörig myndighet
i den främmande staten
från den lysning meddelat befrielse.
Ej må dock sådan lysnings
försummande här föranleda giftermålets
ogiltighet, ändå att den
påföljd är i den främmande statens
lag stadgad.

Har med Konungens tillstånd
främmande stat åt sina här i riket

* Senaste lydelse 1968:759.

‘ Senaste lydelse 1968: 759.

• Senaste lydelse 1959: 252.

Föreslagen lydelse
§3

Även om rätten att ingå äktenskap
skall prövas enligt främmande
lag, gäller att

1. den som är under femton år
ej får ingå äktenskap utan tillstånd
av länsstyrelsen,

2. äktenskap ej får ingås mellan
släktingar i rätt upp- och nedstigande
led eller mellan helsyskon,

3. den som varit gift får ingå
nytt äktenskap endast om det förra
äktenskapet blivit upplöst genom
beslut, som skall gälla här i riket,
eller andra maken avlidit.

När äktenskap skall ingås inför
svensk myndighet här i riket, tilllämpas
svensk lag i fråga om vigseln.

§B

Konungen kan bestämma, att
med diplomatisk eller konsulär

LU 1973: 42

Nuvarande lydelse

anställda diplomatiska eller konsulära
ämbetsmän uppdragit att
förrätta giftermål, skall äktenskap,
som i enlighet med den främmande
statens lag inför sådan ämbetsman
ingåtts mellan utländska undersåtar,
anses vara i behörig form
avslutat.

Har med Konungens tillstånd
präst i utländsk, evangelisk-luthersk
församling här i riket eller
den som, utan att vara verksam i
sådan församling, är präst i danska
folkkyrkan, Finlands evangelisk-lutherska
kyrka eller norska
statskyrkan erhållit uppdrag av den
stat han tillhör att förrätta giftermål,
skall äktenskap, som i enlighet
med den främmande statens
lag blivit inför sådan präst här ingånget,
anses vara i behörig form
avslutat, såframt mannen och kvinnan
eller endera av dem var undersåte
i den staten.

År äktenskap å utrikes ort slutet
i form, som lagen å den ort
föreskriver, skall äktenskapet, evad
fråga är om svenska eller utländska
undersåtar, här i riket anses
vara i behörig form avslutat.

7 §«

Giftermål, som i främmande
stats tjänst anställd diplomatisk eller
konsulär ämbetsman å utrikes
ort förrättat i enlighet med lagen
i sagda stat, vare här i riket gällande,
såframt varken mannen eller
kvinnan var undersåte i den
stat, å vars område giftermålet
skett, samt sistnämnda stat icke
förvägrat ämbetsmannen att giftermål
förrätta.

Föreslagen lydelse

tjänst eller med befattning som
präst skall vara förenad behörighet
att i främmande stat förrätta
vigsel enligt svensk lag. Konungen
kan även genom särskilt förordnande
tillerkänna lämplig person
sådan behörighet.

Vad som i svensk lag föreskrives
om verkan av att vigselförrättare
förfarit oriktigt vid vigsel
här i riket eller överskridit sin
behörighet äger motsvarande tilllämpning,
när svensk vigselförrättare
viger i främmande stat.

Den som enligt främmande lag
är behörig att förrätta vigsel får i
fall som Konungen bestämmer
viga här i riket med tillämpning
av nämnda lag.

Äktenskap som ingåtts utom riket
enligt främmande lag anses
giltigt till formen, om det är giltigt
i den stat där det ingicks. Har
äktenskap ingåtts inför diplomatisk
eller konsulär tjänsteman eller annan,
som av främmande stat förordnats
att förrätta vigsel i annan
främmande stat, anses äktenskapet
också giltigt till formen, om det är
giltigt i den stat som meddelat
förordnandet.

Även i annat fall än som avses
i första stycket skall äktenskap
som ingåtts utom riket anses giltigt
till formen, om det är giltigt
i den eller de stater där mannen
och kvinnan voro medborgare.

6 §

• Senaste lydelse 1915:436.
lf Riksdagen 1973 S sami. Nr 42

LU 1973: 42

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

År giftermål mellan svenska undersåtar
å utrikes ort av präst
inom svenska kyrkan förrättat i
enlighet med svensk lags föreskrifter,
vare det här för gillt hållet.
Samma lag vare, där präst i svensk
församling inom främmande stat
eller präst som tillhör svenska
kyrkans sjömansvård i enlighet
med svensk lags föreskrifter förrättat
giftermål i den staten mellan
svensk undersåte och undersåte
i främmande stat, såframt
Konungen uppdragit åt prästen att
förrätta sådant giftermål.

Om giftermål inför svensk myndighet
utrikes i andra fall är särskilt
stadgat.

Hava utländska undersåtar å utrikes
ort ingått äktenskap, utan att
föreskrifterna i 6 eller 7 § blivit
iakttagna, må giftermålet ej här
hållas för gillt, utan så är att äktenskapet
i deras hemland eller,
om de tillhörde olika stater, i varderas
hemland anses vara i behörig
form avslutat.

Äktenskap, som skulle vara
ogiltigt på grund av formfel, kan
godkännas av Konungen på ansökan
av mannen eller kvinnan
eller, om någondera avlidit, av
arvinge till den avlidne. Sådant
godkännande får lämnas endast
om synnerliga skäl föreligga.

9 §

Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer kan meddela
särskilda föreskrifter om sättet
för hindersprövning i fråga om
sådan vigsel enligt svensk lag som
avses i detta kapitel.

Om äktenskapsskillnad och Om äktenskapsmål m. m.

hemskillnad (separation)8

3 kap.

1 §9

Talan om äktenskapsskillnad eller
hemskillnad (separation) mellan
utländska undersåtar må här
i riket upptagas, om den make,
mot vilken talan väckes, här har
sitt hemvist. Lag samma vare, om
makarna samtidigt haft hemvist
inom riket, men den make, mot
vilken talan väckes, övergivit den
andre eller, efter det orsak till
skillnad uppstått, flyttat ur riket.

Äktenskapsmål äro mål om äktenskapsskillnad
och mål däri tvisten
är, huruvida man och kvinna
äro förenade i äktenskap med varandra.

1 Senaste lydelse 1959: 252.

• Senaste lydelse av rubriken 1915:436.

• Senaste lydelse 1915: 436.

LU 1973: 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

År enligt lagen i den stat, makarna
tillhöra, åt inländsk myndighet
förbehållet, i allmänhet eller
för vissa fall, att pröva talan om
äktenskapsskillnad eller hemskillnad
mellan sagda stats undersåtar,
må ej, i strid mot dylikt förbehåll,
sådan talan här i riket upptagas
med mindre fråga är om äktenskap,
som i makarnas hemland
anses ej vara i behörig form avslutat.

Äktenskapsskillnad eller hemskillnad
mellan utländska undersåtar
må ej beviljas, utan så är att
enligt lagen i den stat, makarna
tillhöra, sådan skillnad, varom fråga
är, må äga rum samt orsak till
skillnaden är för handen ej mindre
enligt sagda lag än ock enligt
svensk lag.

Hava makarna förut tillhört annan
främmande stat, må ej för
vinnande av skillnad åberopas vad
som under den tid inträffat, med
mindre skillnad, varom fråga är,
på grund därav är medgiven jämväl
enligt där gällande lag.

Äktenskapsmål får upptagas av
svensk domstol, om

1. båda makarna äro svenska
medborgare,

2. käranden är svensk medborgare
och har hemvist här i riket
eller tidigare haft hemvist här sedan
han fyllt aderton år,

3. käranden ej är svensk medborgare
men har hemvist här i
riket sedan minst ett år,

4. svaranden har hemvist här
i riket,

5. saken rör ogiltighet av vigsel
som förrättats av svensk myndighet,

6. i annat fall än som avses i
1—5 Konungen eller myndighet
som Konungen bestämmer finner
skäl att talan prövas här i riket,
under förutsättning att endera
maken är svensk medborgare eller
käranden ej kan få sin talan prövad
i den stat där han är medborgare.

10 Senaste lydelse 1915:436.

LU 1973: 42

Nuvarande lydelse

Makar, som tillhöra främmande
stat men hava hemvist här i riket,
må, där talan om äktenskapsskillnad
eller hemskillnad är anhängiggjord
i deras hemland, var för sig
utverka förordnande som i 15 kap.

11 § giftermålsbalken sägs, ändå
att sådan skillnad, varom fråga är,
ej kan här meddelas. Dock skall
förordnandet upphöra att gälla,
där den i makarnas hemland väckta
talan varder återkallad eller
ogillad eller förordnandet ej inom
ett år stadfästes av behörig myndighet
därstädes.

År av myndighet i främmande
stat äktenskapsskillnad eller hemskillnad
beviljad mellan undersåtar
i samma stat, lände det beslut här
i riket till efterrättelse.

Har myndighet i främmande
stat beviljat äktenskapsskillnad eller
hemskillnad mellan undersåtar
i annan stat, må, med iakttagande
likväl av vad i 7 § sägs, det beslut

Föreslagen lydelse
§u

Är svensk domstol behörig att
upptaga talan av ena maken, kan
domstolen också upptaga talan av
andra maken till gemensam handläggning.

§12

Talan om äktenskapsskillnad
prövas enligt svensk lag i den mån
ej annat följer av vad som föreskrives
här nedan.

Åro båda makarna utländska
medborgare och har ej någondera
hemvist här i riket sedan minst ett
år, får icke mot makes bestridande
dömas till äktenskapsskillnad,
om grund till äktenskapets upplösning
ej föreligger enligt lagen i
stat där makarna eller någondera
av dem är medborgare.

Åro i annat fall än som sägs i
andra stycket båda makarna utländska
medborgare och åberopar
ena maken att grund till äktenskapets
upplösning saknas enligt
lagen i det land där han är medborgare,
får ej dömas till äktenskapsskillnad,
om det med hänsyn
till samma makes eller gemensamma
barns intressen föreligger särskilda
skäl däremot.

§13

Ändring beträffande medborgarskap
eller hemvist som äger
rum sedan talan väckts medför ej
hinder att talan prövas. Sådan
ändring kan ej heller medföra hin -

11 Senaste lydelse 1949: 384.

11 Senaste lydelse 1915:436.

LU 1973: 42

Nuvarande lydelse

här lända till efterrättelse, under
villkor

att, med motsvarande tillämpning
av vad i 1 § är stadgat i avseende
å svensk myndighets behörighet
att upptaga talan om skillnad
mellan undersåtar i annan
stat, det finnes hava tillkommit
myndighet i den stat, där beslutet
meddelats, att målet upptaga;
samt

att orsak till sådan skillnad som
genom beslutet meddelats, varit
för handen enligt lagen i den stat,
makarna tillhörde.

Är beslutet meddelat av annan
myndighet än domstol, må det,
där fråga är om utländska undersåtar,
ej lända till efterrättelse, om
det av sagda anledning ej kan vinna
erkännande i makarnas hemland.

Vill någon här i riket erhålla
stadfästelse å beslut, varom i 5 §
sägs, gore därom ansökan hos
Svea hovrätt, och pröve hovrätten,
om de i sagda paragraf stadgade
villkor äro för handen. Har
i ärende, varom nu är sagt, beslutet
blivit stadfäst, gälle stadfästelsen
såsom laga kraft ägande dom.
Varder ansökan om stadfästelse
avslagen, vare det ej hinder för ny
ansökan.

Såvitt angår frånskild makes
rätt att träda i nytt äktenskap, må
beslut om äktenskapsskillnad, varom
i 5 § sägs, ej vinna tillämpning,
innan stadfästelse å beslutet
meddelats i den ordning, 6 § stadgar.

14 Senaste lydelse 1915: 436.
ls Senaste lydelse 1915:436.

Föreslagen lydelse

der mot äktenskapsskillnad enligt

4 § andra eller tredje stycket.

§14

Frågor angående vårdnaden om
och underhåll till barn få upptagas
i äktenskapsmål. Om barnet
vistas här i riket, skola sådana
frågor alltid prövas enligt svensk
lag.

§15

Beslut om äktenskapsskillnad,
som meddelats i främmande stat,
skall gälla här i riket, om det med
hänsyn till makes medborgarskap
eller hemvist eller annan anknytning
förelåg skälig anledning att
talan prövades i den främmande
staten.

Har make ingått nytt äktenskap
sedan beslut om äktenskapsskillnad
meddelats i främmande stat,

LU 1973: 42

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skall det tidigare äktenskapet, även
om beslutet ej blir gällande här

i riket enligt första stycket, anses
upplöst genom beslutet, om ej
andra maken visar, att den omgifte
förfarit uppenbart otillbörligt
mot honom.

Om erkännande här i riket av
äktenskapsskillnad eller hemskillnad
som meddelats i viss främmande
stat finnas särskilda bestämmelser.

På ansökan av make prövar Svea
hovrätt huruvida beslut om upplösning
av äktenskap, som meddelats
i främmande stat, skall gälla
här i riket. Innan hovrätten prövar
frågan skall andra maken beredas
tillfälle att yttra sig över
ansökningen, om det kan ske.

Beslut, som ej innebär att det i
den främmande staten meddelade
beslutet skall gälla, utgör icke hinder
mot ny prövning av frågan.

9 §

Beslut om äktenskapsskillnad,
som meddelats i främmande stat,
får ej tillämpas utan föregående
prövning enligt 8 §, när make vill
ingå nytt äktenskap, såvida icke
båda makarna eller endera av dem
var medborgare i den staten.

Konungen kan dock förordna,
att beslut om äktenskapsskillnad
som meddelats i viss främmande
stat får tillämpas utan sådan prövning,
även om ingendera av makarna
var medborgare där.

10 §

Har i främmande stat meddelats
slutligt beslut om hävande av
sammanlevnaden mellan makar
och ha makarna därefter levat åtskilda
minst sex månader och ej
återupptagit sammanlevnaden, kan
äktenskapsskillnad erhållas enligt
svensk lag utan föregående betänketid.

LU 1973: 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

År äktenskapsmål anhängigt i
främmande stat och anhängiggöres
här i riket sådant mål mellan samma
parter, kan rätten förordna,
att detta mål skall vila tills vidare,
om det kan antagas att beslut i
det förra målet blir gällande här i
riket.

Beslut, varigenom talan i äktenskapsmål
ogillats i främmande
stat, utgör ej hinder att saken prövas
här i riket.

12 §

År äktenskapsmål anhängigt i
främmande stat, får här i riket efter
vad som finnes skäligt meddelas
förordnande som avses i 15
kap. 11 § giftermålsbalken samt 20
kap. 10 och 12 §§ föräldrabalken.
Sådant förordnande kan när som
helst återkallas.

7 kap.

1 §

Skall, enligt vad här förut är
sagt, främmande stats lag lända till
efterrättelse, och äro för olika områden
av den främmande staten
särskilda lagar gällande, varde
frågan, vilken av de särskilda lagarna
skall tillämpas, bedömd efter
vad i den främmande staten
må i sådant avseende vara föreskrivet.

Saknas sådan föreskrift, skall
för den, som har hemvist inom den
stat, han tillhör, gälla lagen å
hans hemort. För den, som ej har
hemvist inom den stat, han tillhör,
galle lagen å den ort, där han sist
inom sagda stat haft hemvist, eller,
om han ej där haft hemvist, lagen

i rikshuvudstaden.

2 §16

Fråga, som angår äktenskaps- Den som är bosatt i viss stat anskillnad
eller hemskillnad mellan ses vid tillämpning av denna lag

11 Senaste lydelse 1964: 727,

Skall lagen i främmande stat
tillämpas på grund av att någon
äger medborgarskap där och finnas
i den staten flera gällande
rättssystem, bestämmes tillämpligt
rättssystem enligt de regler som
gälla i samma stat. I avsaknad av
sådana regler tillämpas det rättssystem
till vilket han har den närmaste
anknytningen.

LU 1973: 42

Nuvarande lydelse

makar, vilka åro undersåtar i olika
stater, skall bedömas som om bägge
makarna vore undersåtar i den
stat, de sist gemensamt tillhört,
eller, om de ej hava tillhört samma
stat, i den stat, mannen tillhör.

År ena maken svensk undersåte
och har han sedan minst ett
år hemvist i riket, må han likväl
städse här väcka talan om äktenskapsskillnad
eller hemskillnad,
och varde frågan huruvida orsak
till skillnad är för handen prövad
allenast enligt svensk lag.

År, efter ty här förut är sagt,
myndighets behörighet beroende
av att part äger hemvist inom
den stat myndigheten tillhör, varde
frågan om parten där äger
hemvist prövad efter lagen i sagda
stat; dock må hustru ej i annat
fall än i 2 § andra stycket sägs,
anses hava annat hemvist än mannen,
där ej enligt lagen i den stat
makarne tillhöra hustrun äger hava
särskilt hemvist.

Gitter ej den, som väckt talan
om återgång av äktenskap, om äktenskapsskillnad
eller om hemskillnad,
styrka innehållet av främmande
lag, vilken, efter ty här förut är
sagt, skall lända till efterrättelse,
och är ej lagens innehåll ändå för
rätten känt, må hans talan ej bifallas.

Har Konungen förordnat, huru
underrättelse om innehållet av
främmande lag må av rätten sökas,
vare rätten, där ej lagens innehåll
förut är för rätten känt, pliktig
att i sådan ordning därom söka
underättelse.

17 Senaste lydelse 1934: 50.

11 Senaste lydelse 1915:436.

Föreslagen lydelse

ha hemvist där, om bosättningen
med hänsyn till vistelsens varaktighet
och omständigheterna i övrigt
måste anses stadigvarande.

§17

Vid tillämpning av denna lag
likställes statslös person med medborgare
i den stat där han har
hemvist eller, om han saknar hemvist,
där han har sin vistelseort
och politisk flykting med medborgare
i den stat där han har
hemvist.

§18

Bestämmelse i främmande lag
eller beslut som meddelats av myndighet
i främmande stat får ej tilllämpas,
om det skulle vara uppenbart
oförenligt med grunderna för
rättsordningen här i riket.

LU 1973: 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 §i»

Konungen äger, efter avtal med Konungen äger, efter avtal med
Danmark, Finland, Island och Danmark, Finland, Island och

Norge eller med en eller flera av Norge eller med en eller flera av

dessa stater, stadga avvikelser från dessa stater, stadga avvikelser från

de i denna lag givna bestämmelser de i denna lag givna bestämmel om

internationella rättsförhållan- ser om internationella rättsförhål den

rörande äktenskaps ingående, landen rörande äktenskaps ingåen återgång

av äktenskap, äktenskaps- de, äktenskapsskillnad, förmyn skillnad,

hemskillnad, förmynder- derskap för underåriga och omyn skap

för underåriga och omyndig- digförklarade så ock i övrigt med förklarade

så ock i övrigt med- dela föreskrifter i dessa hänseen dela

föreskrifter i dessa hänseen- den.

den.

Efter avtal med annan stat än nu är sagt äger Konungen, med avseende
å undersåtar i fördragsslutande stat, stadga avvikelser från de i

4 och 5 kap. meddelade bestämmelserna.

Skall, enligt de i viss främmande stat gällande allmänna reglerna om
internationella rättsförhållanden, lagen i den stat, där hemvistet är, äga
tillämpning med avseende å omyndighetsförklaring och anordnande av
förmynderskap för underårig och omyndigförklarad, äger ock Konungen
förordna beträffande de undersåtar i den staten, vilka hava hemvist
här i riket, att omyndighetsförklaring må ske och förmynderskap anordnas
enligt svensk lag, samt i fråga om svenska undersåtar, vilka hava
hemvist i den främmande staten, att omyndighetsförklaring må ske och
förmynderskap anordnas i den främmande staten.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

2. Genom lagen upphäves lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående

i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet och lagen (1964: 726) om
svensk domstols prövning av äktenskapsmål i vissa fall.

3. Har före ikraftträdandet talan i äktenskapsmål väckts vid svensk
domstol, som enligt äldre lag var behörig att pröva sådan talan, får
talan prövas även om domstolen ej är behörig enligt 3 kap. 2 § i den
nya lydelsen.

4. Har svensk domstol dömt till hemskillnad, får talan om därpå
följande äktenskapsskillnad upptagas av svensk domstol utan hinder av
att domstolen icke är behörig enligt 3 kap. 2 § i den nya lydelsen, under
förutsättning att talan väcks före utgången av juni 1975 eller, om dom
på hemskillnad vunnit laga kraft efter utgången av år 1973, inom 18
månader från det så skedde.

»» Senaste lydelse 1971: 797.

LU 1973: 42

2 Förslag till

Lag om erkännande av vissa utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader 1

Bestämmelserna i denna lag äger enligt förordnande av Konungen
tillämpning i förhållande till stat som har tillträtt den i Haag den 1
juni 1970 dagtecknade konventionen om erkännande av äktenskapsskillnader
och hemskillnader.

2 §

Äktenskapsskillnad eller hemskillnad, som vunnits i fördragsslutande
stat efter domstolsförfarande eller annat i den staten officiellt erkänt
förfarande och som har laga verkan där, skall gälla här i riket, om vid
den tidpunkt då talan väcktes

1. svaranden hade hemvist i den främmande staten,

2. käranden hade hemvist i den främmande staten och dessutom
antingen detta hemvist varat minst ett år omedelbart innan talan väcktes
eller makarna haft sitt sista gemensamma hemvist där,

3. båda makarna var medborgare i den främmande staten,

4. käranden var medborgare i den främmande staten och dessutom
antingen hade hemvist där eller hade haft hemvist där under en sammanhängande
period av ett år, som åtminstone delvis inföll under de två
sista åren innan talan väcktes, eller

5. i fråga om äktenskapsskillnad, käranden var medborgare i den
främmande staten och befann sig där samt makarna haft sitt sista gemensamma
hemvist i stat vars lag ej medgav äktenskapsskillnad när
talan väcktes.

3 §

Kan behörighet i frågor rörande äktenskapsskillnad eller hemskillnad

1 den främmande staten grundas på domicil, skall vid tillämpning av

2 § uttrycket hemvist anses inbegripa domicil i den mening vari detta
uttryck användes i den staten. Detta gäller dock ej hustrus domicil, när
detta enligt lag är beroende av mannens domicil.

4 §

Om genkäromål har förekommit, skall äktenskapsskillnad eller hemskillnad
som följt på huvudkäromålet eller på genkäromålet gälla här i
riket, om någon i 2 § 1—5 angiven förutsättning är uppfylld med avseende
på någotdera av käromålen.

5 §

Om hemskillnad, som vunnits i främmande stat och enligt denna lag
skall gälla här i riket, har lett till äktenskapsskillnad i samma stat, skall
äktenskapsskillnaden gälla här även om icke någon i 2 § 1—5 angiven
förutsättning var uppfylld när talan om äktenskapsskillnad väcktes.

6 §

Har svaranden inställt sig under förfarandet i den främmande staten,
är svensk myndighet bunden av den prövning som där skett i fråga om
de faktiska förhållanden på vilka behörighet har grundats.

LU 1973: 42

7 §

Har ändamålsenliga åtgärder ej vidtagits för att svaranden skulle få
kännedom om att äktenskapsskillnad eller hemskillnad begärts eller har
svaranden icke fått tillfredsställande möjlighet att föra sin talan, skall
avgörandet ej erkännas. Detsamma gäller, om sådant erkännande eljest
är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket.

8 §

Med avseende på äktenskapsskillnad eller hemskillnad, som vunnits
i fördragsslutande stat där skilda rättssystem gäller för olika områden,
skall varje hänvisning till domicil eller hemvist i den främmande staten
avse domicil eller hemvist i det område där äktenskapsskillnad eller
hemskillnad vunnits.

9 §

Har fördragsslutande stat avgett förklaring enligt art. 22 i konventionen,
skall enligt förordnande av Konungen person som omfattas av
förklaringen icke anses som medborgare i den staten vid tillämpning av
lagen.

10 §

Har fördragsslutande stat avgett förklaring enligt art. 23 i konventionen,
skall enligt förordnande av Konungen lagen icke tillämpas på
äktenskapsskillnad eller hemskillnad, som vunnits i den staten enligt ett
rättssystem på vilket konventionen ej är tillämplig.

11 §

Föreskrifterna i denna lag gäller ej i förhållande till Danmark, Finland,
Island eller Norge i den mån särskilda bestämmelser äger tillämpning.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

3 Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas att 15 kap. 31 § giftermålsbalken1 skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 kap.

31 §

Vistas den, mot vilken talan Vistas den, mot vilken talan enenligt
denna balk riktas, å okänd ligt denna balk riktas, på okänd
ort, skall hans rätt i saken bevakas ort, skall hans rätt i saken bevakas

1 Balken omtryckt 1973: 645.

LU 1973: 42

Nuvarande lydelse

av god man, varom i 18 kap. föräldrabalken
förmäles. I fråga om
ersättning till god man, som här
avses, skall gälla vad i 20 kap.

19 § föräldrabalken stadgas angående
ersättning åt rättegångsbiträde.

Föreslagen lydelse

av god man som sägs i 18 kap. föräldrabalken.
Detsamma gäller, om
han vistas på känd ort utom riket
men stämningen eller andra handlingar
i målet ej kan delges honom
eller han underlåter att ställa ombud
för sig och särskilda skäl föreligger
att förordna god man. Gode
mannen skall samråda med part
för vilken han förordnats i den
mån det kan ske.

I fråga om ersättning till god
man sorn avses i första stycket
skall gälla vad i 20 kap. 19 § föräldrabalken
stadgas angående ersättning
åt rättegångsbiträde.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

4 Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 37 § föräldrabalken skall ha nedan
angivna lydelse.

Föreslagen lydelse

20 kap.

37 §i

Nuvarande lydelse

Vistas den, mot vilken talan enligt
denna balk riktas, å okänd ort,
skall hans rätt i saken bevakas av
god man, varom i 18 kap. förmäles.
I fråga om ersättning till
god man, som här avses, skall gälla
vad i 20 kap. 19 § stadgas angående
ersättning åt rättegångsbiträde.

Vistas den, mot vilken talan enligt
denna balk riktas, på okänd
ort, skall hans rätt i saken bevakas
av god man som sägs i 18 kap.
Detsamma gäller, om han vistas
på känd ort utom riket men stämningen
eller andra handlingar i
målet ej kunna delges honom eller
han underlåter att ställa ombud
för sig och särskilda skäl föreligga
att förordna god man. Gode mannen
skall samråda med part för
vilken han förordnats i den mån
det kan ske.

I fråga om ersättning till god
man som avses i första stycket

1 Senaste lydelse 1973: 120.

LU 1973: 42

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall gälla vad i 20 kap. 19 § stadgas
angående ersättning åt rättegångsbiträde.

Vad i rättegångsbalken är stadgat om hämtning av part skall äga
motsvarande tillämpning å den, som i annan egenskap än vittne eller
sakkunnig skall höras i mål eller ärende som avses i denna balk.

Då fråga är om omyndighetsförklaring på grund av sinnessjukdom,
sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten, bör iakttagas
att förordnande om skyldighet att inställa sig personligen ej gives beträffande
den som avses med ansökningen, såframt det finnes att inställelsen
skulle för honom kunna medföra men eller fara.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

Motionsyrkande

I motionen 1973: 2101 av fru Sundberg (m) och herr Carlshamre (m)
hemställs att riksdagen för sin del antar 1 kap. 3 § förslaget till lag om
ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap med följande såsom motionärernas
förslag betecknade lydelse.

Kungl. Maj:ts förslag

Motionärernas förslag
1 kap.

3 §

Även om rätten att ingå äktenskap
skall prövas enligt främmande
lag, gäller att

1. den som är under femton år
ej får ingå äktenskap utan tillstånd
av länsstyrelsen,

2. äktenskap ej får ingås mellan
släktingar i rätt upp- och nedstigande
led eller mellan helsyskon,

3. den som varit gift får ingå
nytt äktenskap endast om det förra
äktenskapet blivit upplöst genom
beslut, som skall gälla här i
riket, eller andra maken avlidit.

Även om rätten att ingå äktenskap
skall prövas enligt främmande
lag, gäller att

1. äktenskap ej får ingås mellan
släktingar i rätt upp- och nedstigande
led eller mellan helsyskon,

2. den som varit gift får ingå
nytt äktenskap endast om det förra
äktenskapet blivit upplöst genom
beslut, som skall gälla här i
riket, eller andra maken avlidit.

Utskottet

Inledning

Vår gällande lagstiftning om internationell-rättsliga förhållanden rörande
äktenskap bygger på det internationella lagstiftningsarbete som

LU 1973: 42

utfördes vid sekelskiftet och som bl. a. resulterade i två i Haag år 1902
antagna konventioner om äktenskap och om skillnad i äktenskap. Dessa
ratificerades av Sverige år 1904. I samband därmed infördes lagen om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.
Denna, som gjordes generellt tillämplig i förhållande till alla
främmande länder, bygger på nationalitetsprincipen, som innebär att
frågor om en persons civilstånd och liknande skall bedömas enligt lagen
i den stat där vederbörande är medborgare.

Bestämmelserna i 1902 års skillnadskonvention visade sig så småningom
medföra olägenheter genom att de i vissa fall omöjliggjorde eller
allvarligt försvårade upplösning av äktenskap. Sverige sade därför upp
denna konvention med verkan fr. o. m. den 1 juni 1934. Sedermera har
också 1902 års äktenskapskonvention sagts upp, och den upphörde att
gälla den 1 juni 1959.

I fråga om förhållandet till de nordiska länderna gäller på detta område
sedan år 1931 en särskild nordisk äktenskapskonvention. Denna
har i dagarna undergått vissa ändringar (prop. 1973: 151, LU 1973: 37
rskr 1973: 322) i anslutning till den nya äktenskapsreform som genomförts
i år (prop. 1973: 32, LU 1973: 20, SFS 1973: 645).

I propositionen föreslås vissa ändringar i 1904 års lag. Förslaget bygger
på ett av familjerättskommittén avgivet betänkande (SOU 1969: 60)
Internationell äktenskaps- och arvsrätt. Kommitténs lagförslag har dock
omarbetats med hänsyn till den nya äktenskapsreformen, och i propositionen
tas endast upp de delar av förslagen som motsvarar reformen.
Vad angår övriga delar av familjerättskommitténs betänkande har dessa
överlämnats till familjelagssakkunniga för fortsatt övervägande i samband
med deras utredningsarbete.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i lagförslaget liksom även
beträffande vissa smärre ändringar i giftermålsbalken (GB) och föräldrabalken
(FB) hänvisar utskottet till vad som på s. 1 anförs därom.

I propositionen föreslås vidare att riksdagen godkänner en år 1968
i Haag antagen konvention om erkännande av äktenskapsskillnader och
hemskillnader. Konventionen förpliktar de fördragsslutande staterna att
under vissa förutsättningar erkänna äktenskapsskillnader och hemskillnader
som har vunnits i annan konventionsstat. De specialregler som
behövs för att svensk rätt skall anpassas till konventionen föreslås upptagna
i en särskild lag. Denna avses skola träda i kraft när Sverige ratificerat
konventionen, vilket föredragande statsrådet föreslår skall ske
när konventionen har tillträtts av annan inte nordisk stat.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner konventionen och har
för sin del inget att erinra mot att ratifikationen får anstå tills vidare
på sätt förordas i propositionen.

Beträffande de i propositionen framlagda lagförslagen kommer utskottet
nedan att i anledning av motionen 1973: 2101 behandla vissa

LU 1973: 42

spörsmål rörande tillämplig lag i fråga om rätt att ingå äktenskap. Vad
angår lagförslagen i övrigt har utskottets granskning av dessa inte föranlett
någon erinran eller något särskilt uttalande från utskottets sida.

Tillämplig lag i fråga om rätt att ingå äktenskap inför svensk myndighet

Propositionens förslag bibehåller nationalitetsprincipen som huvudregel.
Vissa undantag görs dock till förmån för domicilprincipen, som
innebär att frågor om en persons civilstånd och liknande bedöms enligt
lagen i den stat där vederbörande har sitt hemvist. Sålunda kvarstår den
möjlighet att åberopa svensk lag som sedan år 1947 tillkommer utlänning
med minst två års hemvist här. Vidare införs en motsvarande möjlighet
för svensk medborgare med minst två års hemvist i främmande
stat att åberopa lagen i den staten. Härigenom kan utlandssvensk beredas
möjlighet att ingå äktenskap inför svensk myndighet i Sverige eller
utomlands och att därvid få rätten att ingå äktenskap prövad i enlighet
med lagen i det land där han har sitt hemvist. Vidare föreslås att Kungl.
Majit skall få möjlighet att i enskilda fall medge tillämpning av svensk
lag även beträffande utländsk medborgare som inte har hemvist här
sedan minst två år.

De föreslagna reglerna har över lag godkänts vid remissbehandlingen.
Utskottet har för sin del ingen erinran mot dessa och tillstyrker propositionen
i denna del.

Även om enligt ifrågavarande regler utländsk lag får tillämpas vid ingående
av äktenskap inför svensk myndighet kan det någon gång
hända att i den främmande rätten finns vissa bestämmelser vilkas tilllämpning
i vårt land skulle innebära en rättstillämpning i strid mot grunderna
för svensk rättsordning och svenska offentliga intressen, s. k.
ordre public. Av hänsyn till svensk ordre public upptar propositionen
i 1 kap. 3 § vissa äktenskapshinder som alltid skall respekteras, oavsett
vad den eljest tillämpliga lagen föreskriver. I andra och tredje punkterna
upptas sålunda bestämmelser om att äktenskap inte får ingås mellan
släktingar i rätt upp- och nedstigande led eller mellan helsyskon och
att den som varit gift får ingå nytt äktenskap endast om det förra äktenskapet
blivit upplöst genom beslut, som skall gälla här i landet, eller
andra maken avlidit. Dessa regler motsvarar gällande rätt med den av
äktenskapsreformen föranledda modifikationen att förbudet mot äktenskap
mellan syskon begränsats till helsyskon. Första punkten saknar
däremot motsvarighet i gällande lag. I denna punkt föreslås en bestämmelse
av innehåll att den som är under 15 år aldrig får ingå äktenskap
utan tillstånd av länsstyrelsen.

Sistnämnda förslag tas upp till behandling i motionen 1973: 2101.
I motionen anförs att i GB inte stadgas någon minimiålder för ingående
av äktenskap. Eftersom sexuellt umgänge med barn under 15 år är
straffbart i vårt land kan enligt motionärernas mening äktenskap dock

LU 1973: 42

inte ingås med sådant barn. Motionärerna anser att samma regler bör
gälla i fråga om utländsk medborgares rätt att ingå äktenskap. Eftersom
rätt till dispens inte föreligger för svensk medborgare bör således
inte heller utländsk medborgare kunna få dispens. Motionärerna yrkar
därför att första punkten i 1 kap. 3 § skall utgå.

Utskottet vill till en början framhålla att i 2 kap. 1 § GB föreskrivs
att den som är under 18 år ej får ingå äktenskap utan tillstånd av länsstyrelsen
i det län där den underårige har sitt hemvist. Länsstyrelsens
möjlighet att lämna sådant tillstånd begränsas inte av någon i GB intagen
nedre åldersgräns för dispensgivningen.

Underårigs rätt till sexuellt umgänge inskränks, såsom motionärerna
påpekat, av bestämmelserna om straffansvar i brottsbalken (BrB). Enligt
6 kap. 3 § BrB dömes sålunda den som har könsligt umgänge med
barn under 15 år för otukt med barn till fängelse. Motsvarande bestämmelse
i den tidigare gällande strafflagen har inte ansetts hindra att
dispens lämnas den som är under 15 år att ingå äktenskap. Av en i familj
erättskommitténs betänkande (SOU 1964:35) Äktenskapsrätt intagen
statistik över antalet vigda män och kvinnor under 21 respektive

18 år för tiden 1921—1962 framgår att dispens för den som är under 15
år att ingå äktenskap lämnats under åren 1941—1950 i två fall och år
1958 i ett fall. Det bör dock anmärkas att med uttrycket otukt i strafflagen
torde ha avsetts endast utomäktenskapligt könsumgänge. Enligt
BrB däremot gäller skyddet mot såväl våldtäkt som annan straffbar
otukt vare sig den äger rum inom eller utom äktenskapet. Huruvida
BrB:s bestämning av uttrycket otukt kan innebära att länsstyrelse numera
inte har rätt att meddela dispens kan synas tveksamt. Utskottet vill
dock hålla före att BrB:s bestämmelser inte kan ges sådan innebörd. I
samband med behandlingen av den del av äktenskapsreformen som avsåg
förslaget att ge halvsyskon möjlighet att få dispens att ingå äktenskap
uttalade sig utskottet (LU 1973: 20 s. 18) sålunda för att det skulle
vara teoretiskt möjligt att ha en straffbestämmelse av innehåll att den
som har samlag med sitt halvsyskon skall dömas för otukt med syskon
men med undantag för de fall där dispens att ingå äktenskap getts.
Enligt vad utskottet inhämtat har också efter BrB:s införande dispens
lämnats den som är under 15 år att ingå äktenskap. Sådan dispens har
sålunda lämnats i ett fall år 1970, i ett fall år 1971 och i två fall år
1972.1 samtliga fall har dispensen gällt flickor.

Vår internationella äktenskapslag har hitintills saknat bestämmelser
om minimiålder för äktenskap. Som framhålls i propositionen synes det
dock i hög grad motiverat av ordre public-hänsyn att lagen tar upp föreskrifter
därom. Uppenbart skulle det strida mot grunderna för svensk
rättsordning att medge att barn får ingå äktenskap. En sådan föreskrift
står också, som kommittén påpekat, i god överensstämmelse med FN -

LU 1973: 42

konventionen angående samtycke till, minimiålder för samt registrering
av äktenskap. Beträffande konventionens text i förevarande hänseende
hänvisar utskottet till utskottets betänkande LU 1973: 20 s. 67. Som skäl
för att sätta åldersgränsen vid 15 år och inte vid 18 år som i GB
anförde familjerättskommittén att giftermålsgränsen i vissa länder —
också i Europa — är så låg åtminstone för kvinna att man inte lämpligen
kan sätta högre generell gräns. Utskottet kan biträda denna uppfattning.
I anslutning till det sagda vill utskottet påpeka att motionärerna måste
ha missförstått innebörden av gällande rätt. Därest motionsyrkandet
skulle bifallas och den nu föreslagna bestämmelsen således utgå ur lagförslaget
skulle detta innebära att det även i fortsättningen skulle saknas
skydd mot alltför unga äktenskap, något som även strider mot syftet
med motionen.

Mot den föreslagna regeln har vid remissbehandlingen inte riktats annan
invändning än att hovrätten för västra Sverige motsatt sig att
dispens skall kunna ges för den som är under 15 år att gifta sig. Föredragande
statsrådet har uttryckt förståelse för denna synpunkt. Han
framhåller vidare (s. 82) att det enligt svensk uppfattning otvivelaktigt
är svårt att tänka sig att en myndighet skulle kunna samtycka till äktenskap
för den som inte har uppnått 15 års ålder. Även utskottet anser att

15 år i princip är en alltför låg ålder för att ingå äktenskap. Utskottet
har därför förståelse för syftet med motionen. Såsom framhålls i propositionen
bör möjligheten till dispens enligt denna lag dock inte helt
uteslutas, i synnerhet som i GB inte anges någon nedre gräns för länsstyrelsens
dispensmöjlighet och eftersom under de senaste åren i några
fall dispens också lämnats den som inte uppnått 15 år att ingå äktenskap.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet den föreslagna bestämmelsen
under 1 kap 3 § 1. i förslaget till lag om ändring i 1904 års lag
och avstyrker följaktligen bifall till motionen 1973: 2101.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med avslag på motionen 1973: 2101 antar 1 kap.

3 § i det i propositionen 1973: 158 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internationella
rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

2. att riksdagen antar de i propositionen framlagda lagförslagen
i vad de ej omfattas av hemställan under 1,

3. att riksdagen godkänner den i Haag år 1968 antagna konven -

LU 1973: 42

tionen om erkännande av äktenskapsskillnader och hemskillnader.

Stockholm den 4 december 1973

På lagutskottets vägnar
ERIK SVEDBERG

Närvarande: herrar Svedberg (s), Svanström (c), Sundelin (s)*, fröken
Anderson i Lerum (s)*, herrar Lidgård (m)*, Börjesson i Falköping (c),
fru Åsbrink (s), herrar Sjöholm (fp)*, Andersson i Södertälje (s), Winberg
(m), Israelsson (vpk), Olsson i Timrå (s)*, Olsson i Sundsvall (c),
fru Swartz (fp)* och fru Nilsson i Sunne (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 7300<8

matim